RSS - xml

Kontrollerades senast: 2020-07-11 22:33:18

Kullfilm

Kullfilm blogg på Nouw

Let the festivities begin

2019-07-15 20:06
Från Kullfilm
Midsommar (2019)

Jag har sett fram emot den här filmen sen jag såg den första teasern i Mars tidigare iår. En amerikansk film om en urspårad svensk midsommar, hur mer intressant kan det bli? Jag blev genast ännu mer intresserad när jag såg vem som stod för regin, nämligen Ari Aster , mannen bakom Hereditary (2018), en av förra årets bästa filmer i mitt tycke. Det är precis den här typen av skräckfilm som jag älskar, och som gör genren så mer intressant. Också oerhört intressant hur han gör en skräckfilm utspelad i strålande dagsljus.

Welcome to Hårga

Midsommar utspelar sig till en början i USA, där huvudkaraktären Dani (Florence Pugh) har genomgått en traumatisk familjeolycka. Hennes pojkvän Christian (Jack Reynor) har svårigheter att hantera hennes ångest, samtidigt som deras förhållande har varit på bristningsgränsen i flera år. Christians vänner har planerat en resa till Sverige, och dem båda beslutar sig för att följa med på vad de tror kommer vara ett vanligt midsommarfirande. Det ska snart visa sig att dem hamnat mitt i ett samhälle med människor som inte firar en traditionell svensk midsommar, utan något betydligt mer hemskare än så.

Som svensk kan man vara beredd på väldigt mycket igenkänningsfaktor, som dans runt midsommarstång, skålande och underliga traditioner. Att filmen sen tar dessa traditioner, blandar dem med runskrift och kastar in en ganska stor dos av sekt och bisarrhet märks tidigt, och vad vore en skräckfilm utan ett bodycount?

Filmen är briljant på det sättet, precis som Hereditary, att den använder sig av en fruktansvärd historia för att beskriva något annat, i Hereditary fick vi tampas med sorg, medans vi i denna historia lär känna frustrationen av kärlek som nästan har slocknat helt. Allt som händer i filmen kan tolkas till Dani och Christians pågående kamp att upprätthålla deras förhållande, och filmen ger oss konsekvenser på ett blodigt silverfat.

Om du förväntar dig att gå och se en traditionell skräckfilm med midsommartema har du dessvärre kommit fel, och filmen bjuder istället på en skruvad, bisarr insikt i en sekt som bor ute i skogarna i Hälsingland och till och från bjuder på könshår i köttpajen. Att kasta in ovetande amerikaner i detta är briljant, och den ständigt närvarande kylan över att något inte står rätt till bryter av filmen på ett sätt som definitivt är roligt att se som svensk.

Med det sagt vill jag förtydliga: Om amerikaner ser filmen och får för sig att det är såhär vi firar midsommar kommer vi högst troligt aldrig se en amerikan på ett midsommarfirande igen.

Med två filmer i bagaget har Ari Aster definitivt övertygat mig om att fortsätta gå och se hans filmer.

Midsommar (2019)
Regissör: Ari Aster
Skådespelare: Florence Pugh , Jack Reynor , Vilhelm Blomgren
Trivia från IMDb: According to Ari Aster, this was meant to be his first horror movie since Hereditary was intended to just be a family drama.
Mitt betyg: 5/5

Annabelle Comes Home (2019)

2019-06-28 02:06
Från Kullfilm
She wants your soul...again

Hade någon berättat för mig för något år sedan att jag skulle kolla igenom hela The Conjuring universumet inom loppet av några veckor hade jag hånskrattat. Jag kollade nämligen aldrig på skräck innan, men nu har jag funnit en förtjusning i att sitta på helspänn i biostolen. Annabelle Comes Home lyckas med precis detta, och jag satt fastlåst i stolen hela filmen (pojkvännens hand förlorade också känseln ett antal gånger under filmen). Med det sagt tappar på att det inte riktigt finns någon ordentlig story, utan filmen känns mest som en knytpunkt för massvis av Warren-berättelser att knytas samman.

Filmen tar vid den första Annabelle-filmen och fokuserar på vad som händer i huset som tillhör Ed & Lorraine Warren (Patrick Wilson & Vera Farmiga) när deras dotter Judy (McKenna Grace) lämnas ensam med barnvakten Mary Ellen (Madison Iseman) och hennes lite alltför nyfikna vän Daniela (Katie Sarife). Annabelle lös i ett hus fullt av demoniska artefakter låter ju som en inte alltför trevlig fredagskväll.

Rejäl smygskräck

Filmen leker med de traditionella typerna av skräck, i dem filmerna där man verkligen vet att en jumpscare kommer hoppa fram när som helst. Regissören Gary Dauberman utmanar publiken genom att lura oss att tro att vi kommer bli skrämda, för att sedan få oss att släppa på vaksamheten och skrämma oss på andra sätt, något som kommit att bli Annabelle-seriens signum. När publiken börjar förstå hur filmen fungerar, sitter man istället därför på helspänn genom hela filmen, aldrig vetandes när något kommer attackera. Detta höjer filmens läskighetsgrad betydligt, och förhöjde filmen. Det kan däremot upplevas som en väldigt långsam film till en början, där det ständigt kryps runt hörn, och vi aldrig riktigt blir skrämda på riktigt.

Det gäller dock att ha ögonen överallt, då Annabelle smygs in på ställen som man kanske inte upptäcker om man är uppmärksam. Vi får även en liten glimt av den riktiga Annabelledockan i ett Tv-program, något som enbart de hängivna fansen lägger märke till.

Filmen tappar dock storymässigt. Det finns egentligen ingen framåtdrivande kraft, utan snarare en ständig väntan på att natten skulle ta slut. Annabelle är tillbaka med sin demon för att ta över en själ, och det sänker filmen lite. Vi introduceras snabbt till fler av de föremål och fall som Ed & Lorraine Warren är kända för, och får ta del av dessa när de släpps ut ur källaren där de hålls instängda. Självklart är filmen menad för att skrämmas, och inte ge någon djupare eftertänksamhet, men filmen blir lite fattig och fokuserar nästan helt och hållet på skrik i biosalongen (Vilket garanterat åstadkoms, + några försök från tonåringar att skrämmas i salongen under tysta ögonblick, suck), vilket sänker mitt betyg en hel del.

Vill du däremot garanterat få några riktiga hopp i stolen, är detta en perfekt film att krossa medföljande partner eller väns hand på.

Annabelle Comes Home (2019)
Regissör: Gary Dauberman
Skådespelare: McKenna Grace , Madison Iseman ,
Katie Sarife.

Trivia från IMDB: The real Annabelle is at the Warrens' Occult Museum in Monroe, Connecticut, kept in a glass case with warning signs. Unlike the doll in the film, it is a Raggedy Ann doll.

Mitt betyg: 3/5

Bilder tagna från Annabelle Comes Home (2019) via Imdb.com.

En Sista Semester/The Leisure Seeker

2018-04-05 13:40
Från Kullfilm
It's just something I really need to do with your father

Det verkar ha blivit ett återkommande tema för mig de senaste dagarna att gå och titta på mysiga filmer om pensionärer som möter problemen som uppstår med åldrande och livslånga äktenskap. Men det är oftast de här filmerna som verkligen rör mig ordentligt, och den här var inget undantag.

Ella Spencer (Helen Mirren) & John Spencer (Donald Sutherland) är ett par som rymmer iväg samma dag som deras son ska komma och ta över vårdnaden av sin far. John lider av minnesförlust som blir värre och värre för varje dag som går, och därför beslutar sig Ella för att ta med honom på en sista semester i deras gamla husbil The Leisure Seeker. Vi får följa med på alla tokigheter som uppstår med en man som egentligen inte borde köra bil när han knappt minns sin frus namn, och Ellas desperata försök att få tillbaka små glimtar av den man hon gifte sig med.

Hade egentligen inga förhoppningar på den här filmen, men mina kollegor som sett den uppmuntrade mig verkligen att ta mig tiden för att se den. Helen Mirren och Donald Sutherland gör fantastiska porträtt av ett äldre par som kämpar sitt yttersta för att spendera varje vaket ögonblick tillsammans, och det är verkligen gripande scener som spelas upp. Jag skulle inte säga att det är en gråtfilm, då den innehåller många komiska inslag, men den är såklart väldigt hjärtskärande. Det är svårt för mig att sätta sig in i hur det är att leva med någon under så lång tid, för att sedan se personen sakta men säkert tyna bort i sitt eget huvud, men jag kan verkligen tänka mig att det måste vara olidligt. Och den här filmen gör det väldigt bra i att beskriva känslan.

Filmen är oerhört mysig och gripande, och jag rekommenderar verkligen alla som har möjlighet att gå och se den. Var beredda på en fantastisk historia om en sista semester.

En Sista Semester/The Leisure Seeker (2017)

Regissör: Paolo Virzì
Skådespelare: Helen Mirren, Donald Sutherland
Trivia från IMDb: It stars Donald Sutherland and Helen Mirren, for the first time acting together since the 1990 film Bethune: The Making of a Hero.
Betyg på IMDb: 6,5/10
Mitt betyg: 7/10

Som en dans/Finding Your Feet (2017)

2018-04-04 12:47
Från Kullfilm
I've been planning our retirement for the last 35 years

Brittisk feelgood-film är något sjukt mysigt ändå. När man vet exakt vad man kommer få, men inte kan låta bli att låta sig sitta där och tjuta, flina dumt för sig själv och skratta högt. Det är sällan dem är utav absolut högsta kvalité, men underhålla och engagera kan dem verkligen göra.

Sandra (Imelda Staunton) har planerat hennes och sin makes pension i flera år, och när det äntligen är dags för dem att gå i pension så uppdagar det sig att hennes make har haft en affär i över 5 år. I panik flyr Sandra till sin syster Bif (Celia Imrie) som hon knappt har haft någon kontakt med på flera år. Hennes syster gör sitt bästa för att få Sandra på andra tankar, och tar med henne till en dansklass med äldre människor, där hon bland annat träffar Charlie (Timothy Spall), och de båda två tillsammans spelar en stor roll för Sandra i resten utav filmen.

Filmen har alla klyschorna för en rom-com såklart, men den är verkligen mysig att kolla på. Också väldigt uppfriskande att kolla på en film med äldre människor sokm inte får dem att framstå som tråkiga, utan med liv, rörelse och känslor. Jag fann mig själv med tårar i ögonen under flera ögonblick i filmen, då den behandlar ämnen som död, cancer och hjärtesorg väldigt fint men filmen är också väldigt komisk och underhållande.

Absolut ingen fantastisk 10:poängare men definitivt en underhållande och mysig brittisk feelgoodfilm som jag tror de flesta skulle tycka om och finna underhållande.

Som en dans/Finding your Feet (2017)

Regissör: Richard Loncraine
Skådespelare: Timothy Spall, Joanna Lumley, Imelda Staunton
Trivia från IMDb: Although Timothy Spall and Imelda Staunton had both appeared in Harry Potter och Fenixorden (2007) and Harry Potter och Dödsrelikerna: Del 1 (2010), they shared no scenes together in both movies so this was their first real acting collaboration. In the 1970s, they attended the Royal Academy of Dramatic Art (RADA) together.
Betyg från IMDb: 6,6/10
Mitt betyg: 7/10

Trailers of the Week

2018-04-03 12:25
Från Kullfilm
A Quiet Place
How do you survive in a world where you can't make any noise?

I decided to try something new here, So every week I will try to make a post about at least one trailer for a Movie I'm excited for, and I will try to make the posts in English. They will be short and straight to the point, since the Trailer is the main focus.

A scary movie with the plot of not making any sound? There is something in that idéa that tingles my curiosity and I am very excited for this movie. The premiere is on friday the 6th of April and the Trailer is actually very good. It does not feel like I've seen it already just after watching the trailer, which is always good. Also, John Krasinski who plays the father is Emily Blunt's real husband, and also directed the movie, which is INSANE. I'm excited and will hopefully return next week with a review.

Fantastic Beasts and Where to Find Them: The Crimes of Grindelwald
There's a rumour that Newt Scamander is heading to Paris

DON'T get me started. As soon as I saw Hogwarts in the trailer I was in. SO pumped for the story about Dumbledore and Grindelwald to get some light, and also how J.K. Rowling will continue with this universe. Will we see the American School Ilvermorny? Or the French school, since the movie takes place in Paris? Time will tell.

Also, Jude Law as Dumbledore? Loving it! The Movie hits theaters in November this year.

The House with a Clock in Its Walls
Do you hear the ticking?

Cate Blanchett and Jack Black? THIS looks promising, however I'm very careful about these kind of movies, since they tend to be crowdpleasers. But the trailer looks really good and I wonder what they will do about this one. Hits theaters in September.

Ready Player One (2018)

2018-04-03 12:06
Från Kullfilm
Who is this 'Parzival' and how the hell is he winning?

Ännu ett exempel på en film jag näst intill haft noll koll på, men som jag hade en bra känsla kring, även om den absolut inte verkade som en film som jag skulle bli helt kär i. Men oj vad fel jag hade, och tack vare den här filmen är jag nu helt nykär i 80-tals musik, vilket jag inte tackar nej till.

Wade Watts (Tye Sheridan), är en del av ett framtida samhälle som är största delen av sin tid i det virtuella universomet Oasis. Här inne kan man chatta, spela spel, dejta, i princip allt du kan tänka dig. Men det är också en skattjakt som pågår, nämligen att hitta det guldiga ägget och alla ledtrådar påväg dit. Det är här Wade kommer in, eller Parzival som hans karaktär heter, som lyckas hitta den första ledtråden. Plötsligt uppstår en ännu mer intensiv jakt på att hitta ägget, där Wade måste knyta vänskapsband bland annat med Art3mis (Olivia Cooke). Tillsammans kämpar de mot Sorrento (Ben Mendelsohn) om att ta kontrollen över Oasis genom att hitta det gyllene ägget.

Wow, det var länge sedan jag såg en ändå ganska kommersiell film som dessutom är en riktigt bra film. Såklart är det en underhållningsfilm, men den är väldigt snyggt gjord och referenserna till 80-talets nördkultur flödar fritt genom hela filmen. Det finns orimligt många easter eggs i den här filmen, och vi får se bland annat järnjätten, Godzilla, King Kong, the shining med mera. Det är orimligt många referenser, men det är det som gör det hela så fantastiskt. Jag som till exempel inte sett the shining än (Jag vet, jag SKA) kan ändå känna igen vissa scener och uppskatta blinkningen.

Musiken är helt galet bra, och består till mestadels av 80-tals hits som avlöser varandra i rask takt. Det känns aldrig riktigt heller som att den blir lite för klyschig, även om den har ett eller annat ögonblick som är lite smålarvigt. Men jag hade verkligen inte väntat mig att den här filmen skulle vara ett sånt homerun. Steven Spielberg har lyckats igen, jag som nästan trodde att han redan hade klämt ur sig sin sista succé. Rekommenderar filmen till alla verkligen, även om jag tror att du kommer uppskatta den mer om du gillar 80-talet och sci-fi, då det faktiskt är en renodlad Sci-Fi film. Och vem vet, snart är vi kanske där? VR-Chat finns ju redan, så det känns inte helt osannolikt ändå.

Ready Player One (2018)

Regissör: Steven Spielberg
Skådespelare: Tye Sheridan, Olivia Cooke, Ben Mendelsohn
Trivia från IMDb: The film depicts characters from pop culture staples from the '80s & '90s such as Järnjätten (1999), Tron (1982), Akira (1988), Sagan om ringen: Härskarringen (2001), Tillbaka till framtiden (1985), Terror på Elm Street (1984), Tomb Raider (1996), and Duke Nukem (1991) just to name a few.
Betyg på IMDb: 8/10
Mitt betyg: 9/10

I, Tonya (2017)

2018-04-03 11:33
Från Kullfilm
I mean, come on! What kind of friggin' person bashes in their friend's knee? Who would do that to a friend?

Tonya Harding, en person som de flesta verkade veta exakt vem det var och som jag själv inte hade en blekaste aning om. Men efter lite youtubande och googling så hade jag en någorlunda koll på vem hon var, och vad det var hon var anklagad för. Tyvärr hade den här filmen premiär efter oscarsgalan, och den var nominerad till 3 stycken statyetter, så det blev en av de få jag inte hann se innan galan.

Tonya Harding (Margot Robbie) är en Olympisk konståkningsstjärna, och den första amerikanen någonsin att sätta trippelaxeln, en av de svåraste tricken att göra, utan att ramla eller snubbla. I den här historian får vi följa vad som hände kring hennes liv, vem hennes hemska mor LaVona (Allison Janney) var och hur hennes ex-man Jeff (Sebastian Stan) och livvakt organiserade så att en av hennes främsta konkurrenter fick sitt knä inslaget, så att Tonya skulle kunna ta sig in till OS-laget.

Filmen är väldigt intressant, och är en av de filmerna som bryter väggen mellan tittaren och skådespelarna. Tonya Harding pratar flera gånger direkt in i kameran, för att verkligen berätta sin del av historien. Den är uppbyggd på ett sätt som gör att det är som en intervju, där vi får ta del av Tonya, LaVona, Jeff m.fl.'s historier kring vad det var som egentligen hände. Den är sjukt smart gjord, och Margot Robbie är fantastisk som Tonya Harding. Men den person som skiner mest är Allison Janney, som gör ett helt fantastiskt porträtt av LaVona, och som också vann en Oscar för den prestationen. Relationen som Tonya och LaVona har är helt grymt hemsk och man blir uppriktigt förbannad på att sånna föräldrar som LaVona får existera. Kan rekommendera den för alla, den är rolig, underhållande, känslosam och dramatisk. Mycket bra!

Något som är lite synd är att under konståkningsuppvisningarna är Margot Robbies ansikte pålagt i efterhand, då en konståkerska utför tricken. I scenerna där det inte går så snabbt så märks det inte, men när det går undan är det verkligen uppenbart att det är rekonstruerat.

I, Tonya (2017)

Regissör: Craig Gillespie
Skådespelare: Margot Robbie, Sebastian Stan, Allison Janney
Vann 1 Oscar: Bästa Kvinnliga Biroll (Allison Janney)
Trivia från IMDb: Although Margot Robbie trained extensively for the role, she wasn't able to perform a triple axel, nor could a skating double be found as very few women figure skaters are able to perform the jump, producer Tom Ackerley stated, "There has been only six women since Tonya who have done a triple axel, even if there was one who was doing it today, she'd be training for the Olympics and couldn't risk doing it for the film." The jump was accomplished with the use of visual effects.
Betyg på IMDb: 7,6/10
Mitt betyg: 8/10

Tomb Raider (2018)

2018-04-03 11:09
Från Kullfilm
All myths are foundations of reality.

Jag ska vara ärlig, trots att jag pluggat Arkeologi i över ett år har jag aldrig sett en Tomb Raider film eller spelat spelet. Jag går alltså in till den här filmen med ganska öppet sinne, utan att vara påverkad av tidigare skådespelare och stories. Det är ändå ganska intressant med förlorade världar, mysterium och såklart: Alicia Vikander.

Lara Croft (Alicia Vikander) har haft alla möjligheter till en uppväxt med guldkant på tillvaron på grund av hennes pappas företag, men har valt en annan väg efter att hennes pappa Lord Richard Croft (Dominic West) försvann. Lara är näst på tur att ta över efter sin far, men för att det ska hända måste Lara skriva på pappren för att bekräfta sin pappas död. Detta är något hon hittills vägrat att göra, men när hon väl ska göra det så får hon några ledtrådar till att han kanske lever. Hon beger sig iväg på en resa för att försöka lokalisera honom, eller vad som hände honom, på en ö utanför Japans kust, en ö som är känd som den gravplatsen till Himeko, en japansk mytisk kvinna som dödade människor med en snudd av sin hand. Men hon är inte ensam på ön, ett företag har nämligen anlitat Mathias Vogel (Walton Goggins) att hinna till Himeko först.

Nu har vi istället hamnat i landet av "Flämt och hoppskrik för att i sista möjliga sekund lyckas undkomma". Sånna filmer kan såklart vara underhållande ibland, och det är den här filmen till viss del, men den faller lite platt på att den är väldigt klyschig. Jag hade önskat att den här filmen hade gjorts för en lite äldre publik, och att den visat lite mer gore. Jag vill se när kroppar klyvs i två på grund av ett spjut som genomborrar någon som går på fel sten. Alicia Vikander gör sitt allra bästa, och trots allt tycker jag hon gör en bra insats som Lara Croft. Frågan är bara om hon kommer få återkomma till rollen i en tvåa?

Tomb Raider (2018)

Regissör: Roar Uthaug
Skådespelare: Alicia Vikander, Dominic West, Walton Goggins
Trivia från IMDb: Alicia Vikander put on a lot of muscle to play Lara, as she wanted the character to be as realistic as possible and also did all of her own stunts.
Betyg på IMDb: 6,8/10
Mitt betyg: 5/10

Pacific Rim - Uprising (2018)

2018-04-03 10:40
Från Kullfilm
I am not my father

Skål och välkommen till del två av "Låt oss kvadda så många skyskrapor som möjligt när vi slåss mot japanska sci-fi monster". Jag var ändå någorlunda förtjust i första filmen, som var underhållande och en helt okej popcornfilm, så jag bestämde mig ändå för att ge den en chans. Såg den på IMAX i solna av en slump, som alltid höjde det säkert upplevelsen och betyget ett snäpp.

Jake Pentecost (John Boyega) är sonen till mannen som räddade världen i första filmen. Världen idag ser annorlunda ut, och i hemlighet så säljs och byggs Jaegers (gigantiska robotar) delar, och det är i den här världen som Jake lever idag. På grund av en flicka som heter Amara (Cailee Spaeny) som avbryter Jake under ett uppdrag att stjäla en Jaeger-kraftkälla hamnar han i lägret för att träna upp nya soldater att styra Jaegers vid nya hot mot vår värld. Väl på plats möter han också sin gamla co-pilot Nate Lambert (Scott Eastwood) som också verkar vara tillsammans med Jake's ex. Sounds fun, right?

Den här filmen känns lite mer hjärndöd än den första filmen. Jag vet inte om jag tycker det är särskilt underhållande längre att se gigantiska monster och robotar ödelägga städer (random städer i japan som enbart har skyskrapor som kan kastas mot varandra, såklart). Och den känns väldigt tam när det kommer till handlingen. Hans pappa var hjälte i första filmen, så såklart är han skadad och vill egentligen leva upp till sin pappas rykte. Det finns åtminstone ett citat med "Your father would be proud" här, i promise.

Nä. Coolt med robotar men that's about it. Den innehåller dock lite härliga plot twists som jag uppskattade, då den inte blev helt förutsägbar.

Pacific Rim - Uprising (2018)

Regissör: Steven S. DeKnight
Skådespelare: John Boyega, Scott Eastwood, Cailee Spaeny
Trivia från IMDb: Guillermo del Toro stepped down as a director, in order to direct The Shape of Water (2017) instead, which went on to win the Academy Award for Best Picture.
Betyg på IMDb: 6,0/10
Mitt betyg: 3/10

Annihilation (2018)

2018-04-03 10:16
Från Kullfilm
It's not destroying... It's making something new.

Åter en av filmerna som till en början hade en schemalagd biopremiär, men som senare plockades ur repertoaren på grund av att filmbolaget trodde den var för svår för den breda publiken. Den gick visserligen några veckor i USA, men här i Sverige och övriga världen fick den sin premiär på Netflix. Smidigt enligt vissa, men vad betyder det här för biografens framtid?

Lena (Natalie Portman) är en biolog som plötsligt får ett besked att hennes man Kane (Oscar Isaac), som varit försvunnen sedan ett år tillbaka efter ett uppdrag i militären, har återvänt. Han är dock helt förändrad, och bär på någon mystisk sjukdom. För att försöka hjälpa sin man ger sig Lena iväg på samma uppdrag hennes man hade, nämligen att ge sig in i ett område som är omgivet av ett mystiskt skimmer. Endast hennes man har tagit sig ut levande, och nu är det upp till 5 olika kvinnor med olika egenskaper och olika förflutna som driver dem att försöka ta reda på vad som händer. Vad är "the Shimmer"? Och kommer de kunna ta sig ut därifrån?

Här har vi en film man helst ska vara öppen i sinnet för att se, och gärna inte slökolla på. Det är mycket som händer här och filmen har flera underliggande budskap än vad som faktiskt händer på skärmen. Det hintas hit och dit över vad filmen faktiskt handlar om, och vad "the Shimmer" är för någonting. Utöver det så är den stundtals läskig, stundtals sorglig och under flera ögonblick undrar man vad det är som egentligen händer. Den är sjukt snyggt gjord och musiken är elektrisk. Den ger också väldigt många frågeställningar om bland annat självskadebeteende och meningen med livet.

Se den om du känner att det här intresserar dig och om du gillar att sitta och läsa på internet i efterhand om vad som egentligen hände. Se den med fördel flera gånger för att återuppleva filmen på ett helt nytt sätt efter att du har lite mer kött på benen.

Annihilation (2018)

Regissör: Alex Garland
Skådespelare: Natalie Portman, Jennifer Jason Leigh, Tessa Thompson
Trivia från IMDb: Director Alex Garland decided not to reread the novel "Annihilation." Instead, he decided to adapt it "like a dream of the book."
Betyg på IMDb: 7,1/10
Mitt betyg: 7/10