Just nu rullar vardagen på och jag är uppe på toppen igen. Just nu kan jag inte förstår, i min vildaste fantasi, hur jag kunde vara där nere på botten och krypa. Nu mår jag finfint och älskar allt och jag orkar ta mig upp ur sängen på morgonen.
I fredags efter pluggandet åkte jag och Jonte och hämtade vår nya familjemedlem, Loket. Har har anpassat sig snabbt här hemma och det går bättre och bättre för varje dag när det gäller att bli kompis med Doris som är lite speciell. Sover i sängen, leker utav bara den, är trevlig och snäll, och myser som tusan. Precis som vi vill. Det är en perfekt katt för detta hushåll.
Idag startade jag dagen med en fet sovmorgon, och därefter åkte mamma och jag till Tornby för att köpa mattor och storhandla. När jag kom hem gick Jonte och jag till vallokalen och gjorde vårt, röstade och tog vara på att vi faktiskt har möjlighet att påverka Sverige. För min del var det andra gången och rösta, och lika nervös var jag denna gång. Det känns så himla vuxet att rösta, häftigt också.
Så ni som fortfarande inte röstat, GÅ OCH GÖR DET, FÖR TUSAN!!!
Ikväll ska vi beställa hem mat, ha en kväll i soffan och ladda upp för en hektisk vecka med långa dagar i skolan och som slutar i gympahallen eller hemma vid köksbordet och anatomiböckerna. Denna vecka som kommer blir full av föreläsningar och plugg för att hinna med i svängarna.
Skolan har börjat igen och det känns som en käftsmäll. Allt på en gång, basgrupper, föreläsningar och feta böcker. Det känns som om vi redan varit igång i några månader, men egentligen bara två dagar. Anatomi och fysiologi startar vi denna termin med och det är fruktansvärt intressant och det är ett ämne som jag kan nörda ner mig i. Älskar människokroppen och vill veta allt!
I helgen var jag på Annas 25 års fest och det var S.U.C.C.É! Vilken kväll. Jag hatade Anna lite innan på grund av att hon bestämt sig för att ha "white party" och veeeeeem har vita kläder? Jag äger ca noll vita kläder och tycker att det är supersvårt att matcha vitt på vitt. Men jag klarade det. Hittade en vit kavaj på Gina Tricot i sista sekund efter en runda på stan med mamma i lördags.
Idag har jag varit ledig från skolan och passat på att råplugga. Försöka förstå rörelseapparaten, översätta latin till svenska och traggla skelett, muskler och leder. Kvällen spenderade jag med min bästa vän Elin, och det behövs ibland.
Imorgon står basgrupp, föreläsning och gympa på schemat. Puss och kram.
Så länge jag kan minnas har jag haft problem med ångest, panik och stressiga tankar, detta har jag lärt mig på vägen.
Det går över, även fast det känns omöjligt. Det där tunga trycket över bröstet, som gör det svårt att andas, det kommer gå över, tillslut.
Jag är inte ensam. Även fast det känns som om jag är ensammast på hela jordklotet och att ingen förstår jag så vet jag innerst inne att jag verkligen inte är ensam. Efter att jag skrev inlägget om hur jag mådde har mina vänner och familj överöst med kärlek och fina ord, och dessutom fått så många små berättelser om hur några av mina vänner också mår. Det är så jobbigt att veta att de inte heller mår tipptopp, som de säkert är för dem, men jag förstår också att man inte orkar ta tag i det, prata med sina vänner eller med någon. Man vill ju bara att det ska försvinna.
Jag får gråta. Man får tycka synd om sig själv. Men man måste också ta tag i sig själv och göra dagen bättre. Vissa dagar orkar man bara inte, man vill inte göra något annat än att stirra in i en vit vägg och bara ligga där tills allt jobbiga tar slut. Vad som helst kan göra det bättre och för mig var det att skriva, och ibland tycker jag att det hjälper att krypa in i mammas famn, gråta och bli klappad på huvudet.
Så gråt. Skrik. Gör vad du vill, så länge du kan ta dig upp igen, med hjälp eller på egen hand. När man kommit upp igen är man starkare än någonsin och kan inte förstå vad man gjorde där nere i helvetet!
Panik, panik, panik. Ångest, ångest, ångest. Ingen livsglädje.
Dessa senaste dagar har tårarna sprutat så att ögonen blivit svullna, kroppen skakat av orkeslöshet och hjärnan gått på högvarv utan resultat. Just nu är jag på botten. Jag orkar ingenting, vill ingenting och förstår inte mig själv. Jag känner ingenting, jag är känslokall, jag är likgiltig. Jag känner "what ever" med det mesta just nu, allt känns meningslöst att göra. Jag rycker bara på axlarna och går vidare. Det som jag känt som något meningsfullt innan är numera meningslöst i mina ögon, jag älskar egentligen att laga mat, men inte nu. Jag älskar att sminka mig och göra mig fin, men inte nu. Jag älskar att umgås med nära och kära, men inte nu. Allt känns onödigt. Jag vill bara ligga i min säng och stirra in i väggen dag in och dag ut. Just nu är jag inte peppad på att göra någonting alls. Jag jobbar, åker hem från jobbet, sover en stund, lagar mat och somnar igen.
Jag får utbrott utan att jag vet varför och jag är rädd för mig själv.
Jag har ju egentligen allt jag kan tänkas behöva för att ha det bra, men ändå är jag inte lycklig. Jag har världens finaste familjer, en underbar pojkvän, superfina vänner, tillgång till arbete samtidigt som jag pluggar samt tak över huvudet och en säng att sova i. Jag förstår inte varför jag är så olycklig när jag utåt sett har det så bra. Och jag undrar en sak, hur ska jag kunna tillfredsställa mina vänner, familj och pojkvän om jag inte ens kan göra mig själv lycklig? För egentligen ska man väl alltid tänka på sig själv i första hand? Men jag gör nog egentligen inte det, tyvärr.. Och hur ska mina nära kunna prata med mig om det här när jag inte ens själv vet vad det handlar om? Jag blir snart galen!
Man måste få vara på botten, men man måste också orka ta sig upp på toppen igen. Det är så svårt, just nu när man är här nere, skriker och skriker men ingen hör en eller hjälpa. Allt känns hopplöst. Jag finner knappt ord för hur jag känner. Det enda jag vill just nu är att må bra, psykiskt.
Detta är det mest personliga inlägget jag någonsin laddat upp, men jag behövde det. För vem mår alltid tipptopp?
Jag har gått in på, kanske, min sista sommarjobbsvecka. Nästa vecka kan det även bli, men det beror helt på om det finns jobb för mig. Nästa måndag börjar skolan igen och andra rutiner, så som sovmorgon, träningar, sena kvällar och en hel del ångest (tyvärr..). Helt ärligt ska det faktiskt bli ganska skönt att återgå till skolan igen. Jag har så mycket fler timmar på mitt dygn av någon konstig anledning. Jag hinner träffa vänner, träna och det händer lite nya saker varje dag. När man jobbar är det bara samma skit varje dag, dag in, dag ut. Det positiva är ju i alla fall att jag kan det mesta och att jag tjänar pengar.
Denna vecka bor jag inte hemma i min lägenhet, utan jag bor hemma hos min mamma och är kattvakt till sju (!!!!) hårbollar, så att gå till jobbet är svårt. Man vill bara gosa med busungarna! Jag menar, kolla bara...
Om några helger är jag bjuden på white party hos en nära vän men jag har problem.. Lättare att matcha svart på svart än vitt på vitt enligt mig, men har ändå en tanke. Det skulle vara svinsnyggt att ha ett set av något slag. Typ en vit, lite längre kavaj och vita byxor eller en topp och en kjol till det. Är även inne på att fixa en enkel men festlig klänning som man kan festa upp och ha till vardags. Det allra jobbigaste är att jag kommer att inhandla outfiten samma dag som festen är, så förmodligen kommer det att bli ett stressköp.... Vad ska jag göra med håret? Make-up? Ett saligt bestyr, men ack så kul ändå. Jag älskar att klä upp mig och göra mig fin!
Jag tycker min kropp är:
FANTASTISK! Man förstår nog inte hur bra den är förens den inte fungerar som den ska. Jag är så tacksam över att jag kan springa, skratta, dansa, arbeta, kramas, dricka kaffe, studera, spela spel, gymnastisera, dricka vin och mycket mycket mer.
Min relation till kroppen har varit:
Olika till och från. Ibland känner jag mig superbekväm i min kropp och vissa gånger tycker jag att det är jobbigt att gå runt i bikini, eller över huvudtaget glida runt i vad som helst. Men just nu är jag nöjd med min kropp, jag älskar den oavsett.
Det bästa med min kropp:
Att den är frisk och kry, och att jag kan göra allt det som jag skrev ovan.
Så ser jag på andras kroppar:
Jag älskar att alla är olika. Hur tråkigt hade det inte varit om alla gick runt och var enligt "idealet"? Jag anser i alla fall att alla kroppar är fina och bra på alla sätt och vis.
Såhär ger jag min kropp energi:
Sömn, mat, glädje och kärlek.
Det här har min kropp klarat av:
Gymnastik i över tio år och klarat av det trots att den gått sönder då och då.
Min kropp mår bra av:
Rutiner. Det måste jag ha, speciellt mat och sömn.
Min kropp mår dåligt av:
Att mina rutiner rubbas såklart, men också av stress och ångest. Det märks så tydligt på mig när jag inte mår bra.
Så gör jag för att älska min kropp:
Innan har jag tränat för att få mig själv att älska min kropp. Men jag brukar faktiskt ställa mig framför spegeln (både avklädd och påklädd), titta på mig och tänka "fan vilken fantastisk kropp jag har, jag är så cool!" så ofta jag kan.
Ungefär en månad har gått och jag har varit riiiiktigt dålig på att uppdatera här. Men det har faktiskt hänt saker sedan vi kom hem från Rhodos, inte överdrivet mycket dock. Bland annat har jag varit nere i Helsingborg och vänt ett antal gånger då vi kollat gymnastik-SM och myst med Jontes familj, jag har även börjat sommarjobba, så det ägnar jag mest tid åt just för tillfället. Vi har gosat med kattungar och bebisar, badat och svettats i denna extrema värme. Haft vinkvällar. Just det, jag har ju fyllt år också och en stor födelsedagsfest kombinerat med inflyttningsfest bjöd vi på.
Framöver kommer jag fortsätta jobba, faktiskt ända fram tills att skolan börjar v.35. På tal om skolan, ni vet den där tentan jag hade sjuk ångest över efter att jag gjort? JAG KLARADE DEN!! Det är så skönt att gå in i termin 2 och inte ha något släpande. WOW vad jag är imponerad över mig själv!
Samma vecka som vi börjar skolan får vi tillökning i familjen, en liten grå kisse flyttar hem till oss! Ingen är gladare än vi.
Blandade bilder från mobilen på senaste tiden
Hemkommen. Utvilad och solbränd från topp till tå kan jag nu nöjt återgå till jobb och vardagslivet. Hemma i lägenheten och till katten som saknat oss oerhört mycket. Det spelar ingen roll vem som är kattvakt, dem enda hon älskar är oss.
Denna resa har bestått av frukost, sola vid poolen, bada i poolen, somna i solstolen, äta lunch vid poolen, fortsätta sola, bada i poolen, sola, gå upp på hotellrummet, duscha, vila, åka och äta kvällsmat. Sedan har vi även kollat på Sverigematcherna, varit i Gamla Staden, åkt båt till Lindos samt badat från båten i klarblått vatten (första gången någonsin för min del att bada på så djupt vatten, även stort för mig då jag är väääldigt rädd och har stor respekt för hav/sjöar som är djupa). Som ni kanske märker har vi spenderat mycket tid vid poolen, och det kunde inte blivit ett bättre sällskap när Elin och Philip är precis som oss. Hatar saltvatten och sand, älskar poolhäng. Perfekt resa!
Nedan bjuder jag på härliga bilder från resan.
