Gytter

Bipolär sjukdom med Mikael Landén, psykiatriprofessor

Har precis gått in i vecka 3 med behandlingen. Fortfarande stabilt mående. Har aldrig varit stabil mer än 2 veckor när jag ser tillbaka på de senaste 25 åren. Är alltid på väg uppåt eller nedåt. Är just nu så glad att jag inte nöjde mig med bara Lamotrigin och Venlafaxin, stannade där eftersom jag tänkte att det är "good enought".

Ligger på 0,42 mmol/L (koncentration i blodet) och i samråd med sköterska avvaktar vi en vecka för att se om nivån stabiliserar sig, kan minska/öka lite. Sedan tar vi ställning till om vi stannar där.

Initialt eftersträvas vanligen en serumkoncentration om 0,5-0,8 mmol/l mätt på morgonen 12 timmar efter senaste dos. Den dos som krävs varierar avsevärt från patient till patient beroende bl a på olika eliminationshastigheter (text kopierat från Fass).

Känner fortfarande alla känslor, sover bra, är klar i huvudet på jobbet och framförallt orkar jag vara bland människor lite mer.

Besvären, törst och lite darrhänt men "that`s it". Provtagningarna tar fortfarande tid men det är ok.

Mätning efter 1 vecka (180131) med litium 42 mg 1+0+1 0,1 mmol/L.

Mätning efter 2 veckor (180208) 2+0+2 0,42 mmol/L.

Mätning efter 3 veckor (180212) 2+0+2 0,36 mmol/L.

Mätning efter 4 veckor (180219) 2+0+3 0,53 mmol/L.

Mätning efter 5 veckor (180228) 2+0+3 0,52 mmol/L.

Mätning efter 9 veckor (180327) 2+0+3 0,53 mmol/L.

Mätning efter 26 veckor (180726) 2+0+3 0,65 mmol/L.

Mätning efter 45 veckor (181206) 2+0+3 0,63 mmol/L.

Avseende sköldkörteln ligger referensintervallet för TSH mellan 0,4-4,0 mU/L. Jag har haft TSH-värde 1,5, 2,2, 1,3, 1,3, 1,8, 4,1, 3,5, 2,8, 2,4 och 3,1.

​Nu har det snart gått en vecka sedan jag började medicineringen med lithionit​ 42 mg, 1 tablett morgon och kväll. 

När jag skulle hämta ut receptet reagerade apotekaren väldigt märkligt, sade att "det här lät akut. Har du haft litium tidigare?". Det var ju inte alls akut men reaktionen jag fick, ska beställa över nätet istället.

Biverkningar dag 2-3: törstig, saltsmak i munnen, lite muskelvärk, lite magont/förstoppad, lite trötthet dagtid. Dag: 4-5 törstig och lite huvudvärk som kommer och går. 

Psykiskt mående stabilt. Känner någon positiv effekt, ett lugn. Tror att det är så och inte bara placebo. Brukar aldrig vara stabil i mer än 2 veckor, så detta är väldigt spännande. Ingen ångest. 

Rädsla: att jag ska dricka för lite. Blir så himla kissnödig vilket är svårt när jag har inbokade möten på jobbet.

Ska ta prover imorgon och sedan kommer sköterskan ringa under dagen angående doshöjningen.

Just nu funderar jag en del kring vår släkt avseende psykisk hälsa. För att reda i om det finns bipolär sjukdom i släkten. Jag känner mig säker på att det finns "mörker" på mammas sida. När jag vuxit upp har jag hört det pratas om att "vi har en psykisk sårbarhet".

Min mamma är inte uppvuxen i Sverige. Hon har haft en minst sagt brokig uppväxt. Hennes kontakt med sin pappa är inte den bästa. Han har inte varit närvarande för henne eller oss barnbarn. Då vi inte talar samma språk kan jag knappt kommunicera med min morfar.

Mamma ska besöka morfar om någon vecka och min förhoppning var att ta med mina frågor kring släktens psykiska mående men hon har inte gett mig några förhoppningar om svar. Man pratar inte om sådant. Särskilt inte med min morfar.

Informationen som jag får handlar mest om min eller från mammas generation. Det handlar om nedstämdhet generellt. Några intar antidepressivt. Det finns inga tecken på att någon haft manier eller psykoser.

Morfar är oberäknerlig, han kan gå snabbt från att vara trevligt till väldigt arg. Det gör att mamma och hennes syskon fortfarande kan bli rädda honom. Det har även funnit fysisk misshandel med i bilden när de växte upp. Syskonen har varit bortlämnade, till okända på landsbygden på somrarna. Mamma var även placerad hos familj i Danmark en tid då hon var liten. Morfar har enligt mamma haft en trygg uppväxt.

Mormor är numer avliden. När hon levde var hon sjuk i perioder. Mamma upplevde att hennes pappa domderade hemma och att hennes mamma backade undan. Mormor var en väldigt social person. Mamma är övertygad om att mormor hade någon form av psykisk problematik men ej bipolaritet, säger hon. Mormor åt inga mediciner. Mannen i familjen där mormor växte upp utnyttjade henne sexuellt. Hon fick även utstå psykisk misshandel.

Mormors pappa var eventuellt alkoholist. Han lönearbetade inte under sin livstid. Han gick bort tidigt i tbc. . Ingen annan i släkten har, vad mamma vet haft problem med alkoholen. Det gör att hon tror att hennes morfar var psykiskt sjuk. Två tredjedelar av barnaskaran adopterades bort.

En av mormors systrar var "kocko". Jag frågade mamma vad kocko innebär. Fick till svar att hon åkte in och ut på psyket samt intog psykofarmaka. Mamma har inte fått veta mer eftersom släkten "mörkar det". Mamma vet inte om någon av syskonen till hennes mamma led av mani/hypomani. En annans syster har en dotter som tydligen ska ha Borderline eller nått sånt som hon säger. Ledsamt att jag inte kunnat få fram mer angående släkten.

Imorgon ska jag till kemlab och lämna prover eftersom jag ska påbörja behandling med litium. Funderar inte så mycket på det just nu, svårt att föreställa sig hur jag kommer att reagera på behandlingen. Det var länge sedan jag provade ett nytt läkemedel. Min förhoppning är ju såklart att litium ska förebygga hyomani och depressivitet.

Då läkare redan tagit beslut om behandlingen, ska jag träffa sköterska direkt efter provtagningen. Vi ska gå igenom planeringen och jag får säkert skriftligt informationsmaterial att ta med hem.

Fortsätter med Lamotrigin och Venlafaxin som vanligt, ska fungera bra. Min sköterska vill fortfarande ta bort Venlafaxinet men vi avvaktar. Blir svårt att avgöra vad som är vad annars, biverkning av litiumet eller utsättningssymtom av Venlafaxinet (för det får jag). Läste någonstans att den antidepressiva medieringens effekt kan öka om man samtidigt tar litium.