RSS - xml

Kontrollerades senast: 2019-11-10 14:33:45

Klarabroden blogg

Klarabroden blogg på Nouw

:):

2018-11-10 02:15
Från Klarabroden

Har inte känt att jag behöver skriva ut mina känslor på länge, kanske behöver jag inte heller det, kanske skulle det vara skönt om någon såg det och tog det seriöst. Kanske är känslan av att jag behöver det något desperat försök att bara slippa känna av det för att jag på nått sätt försökt få ut allt ur mitt system eller kanske men bara kanske är jag nu för vek för att hålla det för mig själv. Jag vet inte riktigt än och jag vet inte heller om jag vill veta.

Det kan vara svårt ibland. Att veta saker alltså. I mitt liv har jag vetat få saker i förväg men ändå på nått sätt ångrat de beslut jag tagit efter en stund. T.ex så valde jag att börja matvägra i 6an jag valde även att fortsätta med detta 7an 8an & 9an vilket gjorde mig väldigt trött, yr & sjuk. Jag valde att ställa in mina vänner 8an och 9an vilket jag kände mig lika dum och hemsk varje gång. Och jag lät dom ALDRIG veta varför egentligen. Såklart var det aldrig deras fel! Men jag va och är sjuk och kommer antagligen alltid vara det. Vilket jag skämdes för då för egentligen vilken så fanns de ju inget som påriktigt då sa att jag va sjuk. Jag har även gjort mer dumma beslut som jag nu aldrig skulle gjort. O tyvärr kan jag inte ändra de jag gjorde då heller.

På nått sätt tror jag ändå aldrig jag har känt som jag gör nu. Så ensam bland folk. Så otroligt tom men ändå på nått sätt proppad av känslor och på nått sätt så illa mående av mättnad. Jag förstår att det låter sjukt konstigt men jag förklarar..

Alltså jag går på Rytmus. Min älskade älskade skola med mina älskade älskade vänner och jag trivs där så bra. Men på nått sätt när jag går där i korridoren eller när jag sitter där i träffen bland alla människor är jag där helt ensam. Jag pratar med folk o jag hör och ser att dom pratar med mig men jag är fortfarande ensam. Nån slänger sig i mitt knä för att få sitta och jag skrattar o välkomnar dom glatt men lika nu som innan så är jag ensam. Jag vet inte om ni förstår hur jag menar men det är alltid som att man är ensam även om man är bland folk hela dagarna.

Och lixom har ni någonsin känt eller sett på en tom låda exakt går jag runt o känner mig inombords helt tom. Men på nått sätt är ju den tomheten en känsla man är proppfull av och jag vet inte om det är sorg, oro, ångest, ilska eller bara att nått fattas som gör att jag känner såhär men det är inte lycka och det vet jag säkert. Jag kan känna mig så tom men ändå verka så glad vilket jag älskar. Men jag kan även vara proppad på det sättet att mina känslor bara skiftar som vädret. Ena gången är jag glad andra gången är jag ledsen sen är jag tom sen är jag arg osen är jag bara ett frågetecken. O själv har jag ingen aning om varför jag känner som jag gör.

Allt det här är ju bundet till känslor och jag tror aldrig jag känner lika mycket som när jag äter. Och pga mitt tidigare beteende till mat så är mina matrutiner rätt fucked. Jag blir inte hungrig förens jag äter vilket är väldigt konstigt. Detta kan då göra att jag kan gå en hel dag utan att äta och jag blir ändå inte hungrig. Eftersom min kropp vet exakt vad och hur den ska göra för att klara sig. Min kropp vet även exakt hur den ska reagera av mat. Alltså väldigt äcklat. Jag vet själv att jag måste äta o de gör jag. Men när jag äter blir jag ändå lite äcklad av mig själv och det jag äter. Och let’s be real. Jag var vegan och vegetarian under en tidsperiod och absolut så sa jag att det var för djuren och miljöns skull. Men egentligen var det bara för min egen skull för att jag skulle gå ner i vikt och för att jag skulle bli finare.

Vad jag försöker komma fram till men inte lyckas med är att jag mår rätt skit. Jag känner mig tom. Jag mår illa när jag äter. Jag känner mig så grymt jävla ensam och jag kan inte sova. Jag vet inte själv om det bara är ett sorts återfall eller om det börjar bli påriktigt värre igen. Men nu är det fallet och det är därför jag är off och det är därför jag inte varit i skolan den här veckan. Det jag inte riktigt lärt mig än är hur jag ska hantera ångesten, paniken och själva känslorna. Men jag jobbar på det o det kommer ta tid. Men det kommer bli bättre när allt bara har pusslats i hop. Och tills dess kommer de antagligen gå åt helvete några gånger men fall 7 gånger och ställ dig upp 8 även om du inte orkar.

Inlägget alla väntat på....

2017-12-14 00:34
Från Klarabroden

.... nejdå jag bara skojar med dig!

Tänkte bara fråga om jag ska börja blogga om kläder och sånt. För alltså det kanske skulle vara kul. Jag tänker ju inte att det kommer bli the main thing här på bloggen men de kanske vore lite kul ändå?

Så jag tänker nog börja med det och kolla om ni gillar de?

Ha de skojigt

Godnatt

Bjuder på en katt (Simpson min sketna katt❤️)

100% sjuk

2017-12-13 23:59
Från Klarabroden

Hejsan hejsan vänner ;)))

Jag är sjuk igen å jag fattar inte hur det går till. Btw detta inlägg kan bli lite ”too much” så om ni inte vill läsa de hoppa över inlägget.

Okej så först av allt vill jag säga hur himla tacksam jag är för att jag har en urinvägsinfektion. Nu tycker alla jag är lite dum i huvudet MEN ikke sa Nicke. Jag har alltså gott och trott att jag är både gravid och har fått någon könssjukdom eller något annat himla onödigt. Men nej. Lyckan va stor när jag bara hade en urinvägsinfektion. Inte häller så väldigt härligt om jag ska vara helt ärlig. Måste nu gå på penicillin som jag ska ta 3 gånger om dagen.

Det bästa med vistelsen hos docktorn var ju när hon frågade frågan ”och du är inte gravid?”. Jag svarade då lite sarkastiskt ”nej inte vad jag vet iallafall”. Choken när hon hörde mitt svar. Hade hon druckit vatten eller kaffe eller egentligen vad som helst där hade hon antagligen satt det i halsen. Hon harklade sig lite p sa sedan ”Då får jag testa det också då. Mitt enkla svar löd ”Ja” och sedan gick vi vidare från där.

Tänkte även på hennes jobb. Hur ”mysigt” de egentligen är. Sure hon hjälper folk med hur dom mår och lösningar till det. Jag menar bara att tillbaka får hon ett rör med kiss. Det är ju inte precis mitt dröm scenario på jobbet att komma dit och göra prover på en främlings kiss direkt.

Fick iallafall medicin ut av det så det kanske blir bra snart. Det gör SÅ ONT att kissa. Vill ju nästan gråta helt seriöst. Förstår inte varför det gör så ont och hur det kan gå över från att verka till att svida ju mer dagen går. Och jag kan bara berätta de att man känner sig kissnödig 24/7 och de är ju inte direkt så kul.

Inte nog med denna underbara urinvägsinfektion så hostar jag sönder min hals. Och jag skojar inte ens hostar så jag har ont i halsen. Och hostmedicinen ja den hjälpte ju i ca 5 minuter. Så nu med en kliande verkande hals och sveda i underlivet ligger jag här och tycker otroligt synd om mig själv.

Har dock egentligen ingen rätt till detta och är egentligen en väldigt självisk person som vågar tycka synd om mig själv. Självisk eller inte så tycker jag om att klaga och det är exakt vad jag tänker göra. För tro det eller ej,, vi kvinnor brukar klaga på att när män blir sjuka får dom ”bebis syndrom” och jag vet inte men kanske har jag en gnutta mer testosteron och fick istället för de manliga könsorganet, bebis syndromen. Men jag har dem och jag älskar dem grovt.

Tror egentligen att mina inlägg som detta behöver en sammanfattning. Jag menar de är inte lite man går igenom i ett inlägg. Det är allt från sveda i underlivet till testosteron till bebis syndrom. Men jag hoppas ni förstår ca hälften ändå. För jag menar jag göra en sammanfattning? HAH de va en bra dröm de.

Kanske är det något jag borde börja göra? För dom som inte hänger med i refrängen. (Ordspråk de va nått nytt) Tycker iallafall att det kommer bli skönt att bli frisk snart. Då från både hosta kliande i halsen OCH urinvägsinfektioner.

Bara så att ni vet jag har ingen blekaste aning om hur jag fick det. För vad jag kommer ihåg har jag inte suttit ner ute så det blivit kallt.

Nu får ni någon random bild eller två som ni kan titta på utan kiss och halsar!

Så hörs vi någon annan dag?
Hejdå!

En väldigt tumblr bild på två muggar.
En väldigt instagram vänlig bild på mig.

Hur jag planerade dagen

2017-12-07 20:39
Från Klarabroden

Heeej igeeen!!

Idag har jag haft en ”hemma plugg dag”. Det är en dag där jag alltså tar ledigt för att göra klart uppgifter jag inte gjort eller lämnat in i skolan. Och jag får bara så mycket tid att göra saker som jag kanske inte skulle orkat göra eller hunnit göra på en vanlig skoldag.

Jag skulle alltså då skriva klart och lämna in 2 so uppgifter & 2 svenska uppgifter. Och jag kan stolt säga att 3 av 4 är inlämnade.

Det är verkligen inte svårt att göra uppgifterna vara jag koncentrerar mig och gör det jag ska. Det är ju dock det stora problemet haha.

Sedan hade jag ju såklart tänkt hinna med och orka städa mitt rum. Vilket jag INTE gjorde. Men det gör jag väll på Lördag då.

Älskar mina plugg dagar som vill vill börja ta nu. Jag känner bara att jag har en dag där jag vet precis vad jag ska göra och att jag orkar göra det.

Det är även lixom inte under någon sorts tidspress. Utan jag kan ta min tid och bara skriva och ta en paus och sen komma tillbaka till jobbet. Och ta tag i det igen och veta precis vart jag lämnade det och hur jag ska fortsätta det.

Och om jag vill göra nått annat innan typ vara med Jasper kan jag det och sen gå hem o börja jobba med texterna. Jag har lixom ingen press att på 50 minuter ska jag ha gjort si och så mycket. Utan jag kan ta mina 2 timmar och dela upp den tiden som jag känner för det.

Idag har jag iallafall skrivit klart det mesta. Jag har även varit i stallet hos favorit potatisen. Han skötte sig helt otroligt fint. Tyvärr fick jag inga bilder på det. Och tog inga bilder i stallet då min telefon skulle frusit ihjäl. Och nu ska jag göra en önskelista mamma bad om i November.

Tycker jag lyckades vara väldigt tumblr där.

Byeeee

Sommarens slut har passerat

2017-12-06 20:48
Från Klarabroden

Hej hörni!

Det va ett tag sen men jag ska försöka igen vart sjuuukt inspirerad. Och jag känner rent spontant att jag vill sammanfatta sommaren så det är vad vi ska göra nu.

Och nej dessa minen kommer inte i ordning!

Började ju sommaren starkt med Håkan Hellström vilket var såååå sjukt underbart. Dock kunde jag inte gå i Ullevi men Stadion var klart värt det. Och lääängtar tills han börjar åka på turné igen.

Nästa minne eller vad man ska kalla det är när jag o en hel buss med fina människor åkte till Liseberg.

De va en så rolig dag och man kom iväg o va med människor man tycker om. (OCH PERSONAL JOSEF SOM JAG FORTFARANDE ÄLSKAR SÅÅÅ MYCKET❤️❤️)

Kommer aldrig glömma personal Josef som oroade skiten ur mig o sen slängde upp mig i luften på 0,3 sekunder max.

Såklart alla tävlingar med Guldponnyn❤️

Jasper har presterat sååå bra den här sommar/hösten och är så stolt och tacksam och lycklig över honom pågrund utav de. Han visar verkligen hur maffig och hur han älskar att visa upp sig.

Nu tränar vi på tills nästa säsong bara. Och det ska såklart bli bättre än den här säsongen.

O vi får inte glömma varken Hov1 eller Tjuvjakt spelningarna.

Båda grupperna är så sjukt bra på scen och gör ett grymt framträdande. Vill verkligen göra om dom här två grejerna med samma folk och bara göra allt igen.

Sista men absolut inte minsta grejen jag väljer att ta upp i detta inlägg.

Dagen jag vart frälst av Sebastian Stakset. Och hade en heeelt underbar kväll och dag, Midsommarafton. Älskar allt med midsommar trevliga fulla ungar tonåringar och vuxna som har kul och roar sig. Känner att bara folk har kul och trevligt är det en bra dag med massor av glädje.

Detta va ett försök inlägg som sagt för att jag vill börja med det här igen. Även om detta antagligen är ett av de sämsta inlägg jag skrivit känner jag att det är bra som det är. Och att det bara kan bli bättre från här.

Så nu ska vi bara kolla uppåt och framåt och slå oss igen livets alla sketna ställen.

Byeeee

Tävla igen imorgon

2017-08-26 22:44
Från Klarabroden

Tänker börja detta inlägg med att ifråga sätta vad jag ens gör uppe nu.

Hej!

Imorgon ska jag och Jasper alltså till Säterbygden och tävla. Han känns bra inför morgondagen så jag tror det kommer gå bra. Jag tror det kommer gå bra.

Jag tänker inte så mycket på de. Målet är att rida bättre än förra tävlingen. Dock är det en annan bedömning och domare. Så de kan ju gå sämre men det tror jag inte att de ska göra.

Okej jag kan inte koncentrera mig på att skriva så skriver om det imorgon jag måste sova.

Hahah
God natt
Klara❤️

Dagens ridpass

2017-08-21 23:22
Från Klarabroden

Tänkte bara skriva ut lite snabbt mina tankar om dagens ridpass.

Okej så jag och Jasper va ute idag på stora banan. Jag brukar föredra att va inne men de va träningar där.

I början kändes de inte super bra. Han va lixom spänd sprang bara och ja det kändes inte riktigt som vi hade ett bra flyt. Då jag gav upp rätt snabbt igår bestämde jag mig för att ta tag i både mig själv och Jasper och fortsatte rida.

Efter en stund slappade han av och vi började sammarbeta vilket resulterade i en bra känsla med mer flyt genom allt.

Han kändes rätt så bra i galopperna. Och jag tror att de kommer gå helt okej på Söndag.

På söndag åker vi nämligen till Säterbyggden å tävlar. Jag är inte så nervös faktiskt. Helt ärligt ja de vore kul med bra resultat men jag skiter i vilket. Bara jag har en bra känsla är jag nöjd. Sen såklart så ser ju Jasper alltid bäst ut i Blå gult ;)

Vad jag vet är vi 2 C-ponnys som startar och 3 D-ponnys tror därför dom lägger ihop C & D ponnyerna. Och preliminära startlistor kommer ut på Onsdag.

Tror de var allt för nu och idag.

Puss & kram❤️
Klara

Att känna känslor

2017-08-20 19:24
Från Klarabroden

Hej.

Nu ska jag förklara för er precis alla känslor jag känner. För jag känner mig alltid som den feta tjejen som ingen vill ha och som alla hatar å snackar skit om bakom ryggen som på de är fattig.

Jag har aldrig varit som mina vänner som fick pengar av deras föräldrar och fick nya fina saker som var dröm lika av sina föräldrar som jag inte ens kunde tänka på att ha. För jag lovar er de va så jag såg de. Jag kollade på deras märkes kläder å drömde mig bort att någon dag skulle jag ha allt sånt som dom hade nu. Som dom fick näst intill dagligen.

Och jag undrade alltid varför? Varför får inte jag sånt? Varför säger mamma och pappa nej hela tiden och deras föräldrar säger ja? Varför måste jag vänta? Varför var inte jag som dom?

Var det kanske för att jag inte såg ut som dom? Var det för att jag kanske var sämre än va dom va? Var det för att jag va kortare och fetare än dom? Varför fick jag aldrig svar på det här och varför blev mamma och pappa arga när jag tjatade lite? Va inte det vanligt i min ålder?

Några år senare fattade jag ju att det handlade om pengar. Sånna som jag alltid hade fått spara på själv för att få de jag ville ha. Jag fattade att allt handlade om vem som va bäst och vem som hade mest pengar. Och så klart vem som hade det snyggaste och var snyggast men jag va aldrig de och jag hade aldrig i närheten av det. Åse har jag fortfarande inte.

Och jag vet de. Det spelar ingen roll om 7000 pers skulle säga att jag va fin eller vacker varje dag jag skulle inte se de. Jag skulle inte fatta de.

Och grejen är ja jag kan lägga ut bilder på mig men varje gång tar de timmar för mig att bestämma om jag verkligen kan lägga ut bilden för "Jag ser ut som skit". Och jag kan säga på eller till bilden att "shit idag ser jag bra ut" men de är absolut allt annat än de jag tycker när jag ser bilden.

För jag ser bara fett jag ser bara problemen, jag ser mina lår som går ihop,jag ser min mage som inte borde se ut som den gör, jag ser mina ärr som är överallt, jag ser mina för tjocka armar,jag ser fel.

Jag ser inte vad folk kan kommentera "fin" till. Jag fattar verkligen inte.

Jag känner ofta att jag inte duger. Jag ser alltid mig själv som problem. Jag åker aldrig någonstans utan smink för då skäms jag över mig själv. Varje gång jag ska sova över hos någon har jag ångest över att jag inte kan sova med smink.
Om jag gör det har jag ångest över att vakna nästa morgon för att jag antagligen gnuggat bort mitt smink på någon kudde eller nått.

Jag har så mycket fixeringar över min kropp att de är sjukt. Jag kan se mig i spegeln och ha komplex över mina axlar och knän.

Men de är lixom inte allt jag känner.

Jag hatar att rida ibland för när jag och Jasper har dåliga dagar så tar jag ALLTID skiten. Jag lägger alltid allt på mig så klart. Jag kan fatta fel galopp och sen är allt förstört. Jag kan lugnt ta en 5 minuter och bara gråta för något sånt. Jag menar varför rider jag ens om jag inte kan? Och varför har jag då Jasper som kan så mycket och verkligen kan mer än mig? Jag känner mig så jävla dålig då så hela min dag e förstörd och hela min rid lust också.

De värsta är nog hjärnspökena. Det är som röster i mitt huvud dom snackar skit till mig dag in dag ut. Dom säger alltid något. Och dom får mig att känna olika känslor. Som tomhet.

Jag tror det värsta är att känna sig tom. För ibland när jag va liten undrade jag hur det är i en tom låda. Eller i ett vakuum fyllt utrymme. De vet jag nu för att den känslan har jag haft inom mig.

Hjärnspökena får mig även att känna av depressionen, ångesten, skulden, hatet till mig själv, ledsamheten, tomheten & alla dom känslorna som jag känner.

Och det är nog därför jag älskar uppmärksamhet. Jag känner mig accepterad. Jag blir distraherad från att känna allt de. Jag känner att någon står ut med mig.

Varje gång jag kommer hem från t.ex. Borlänge så kan jag bara tänka på "jag undrar om dom snackar skit om mig nu." "Jag undrar om dom egentligen inte ens vill va med mig för jag fattar inte om dom vill de" alla tankar är lixom negativa för jag vill inte vara ett problem.

Jag hatar att jag inte kan se mig själv som något bra. För helt ärligt så känner jag mig sjukt dryg när folk säger att "du är fin idag" å jag inte ens kan ta det som en positiv kommentar utan att i huvudet vet jag att de va ett skämt.

Jag vill kunna ta att jag har dåliga dagar i ridningen utan att stå i stallet å gråta och fundera på om de vore lika bra att bara sluta.

Jag vill kunna vara glad. Jag vill kunna accepter att jag inte behöver uppmärksamhet. Jag vill kunna vara mitt gamla jag.

Jag vill vara någon som inte tänker på självskadande eller att dö 24/7.

Jag vill inte känna mig som den feta fattiga tjejen alla hatar. För det är den värsta känslan någonsin.

Det är den känslan som får mig att ofta hoppa över så många mål mat om dagen de bara går att hoppa över. De är den känslan som får mig att stänga in mig från allt. De är den känslan som är de stora jävla problemet i mitt liv.

Musik är det bästa som finns enligt mig. Jag kan bara plugga in ett par hörlurar och sona ut världen runt omkring mig. Jag kan stänga ut allas röster och bara lyssna på texten. Det lugnar mig. Därför kan jag även få panik om jag glömmer mina hörlurar. Därför är det även drygt för mig när folk frågar om att få låna mina hörlurar eller min telefon för att lyssna på musik. Jag vill ha det nära till hands om jag skulle få en attack eller om känslorna skulle slå mig på käften. 

Jag hatar även därför när folk kommenterar min längd och min kropp. No shit jag är kort Grattis Sherlook ingen annan har nog fattat de redan. Och tack för att du såg mina kurvor dom är nog också redan upptäckta. Jag fattar ni menar inget illa men jag tar de inte lika bra som jag verkar ta det. Jag önskar varje dag att ännu en dag av ingen mat och kräkningar ska gör mig mindre jag önskar varje dag att jag någon gång ska slippa höra "due så kort" med ett gullig litet flin på läpparna men de går aldrig i uppfyllelse. Jag vet inte vad jag ska göra åt mina gener. 

Så snälla om du kommenterar mig ofta sluta. 

Tack å hej

Att sitta på buss i flera timmar

2017-08-15 09:43
Från Klarabroden

God morgon folket.

Idag spenderas dagen på Furuvik vilket ger mig lite ångest. Jag är ju en sån där människa som inte vill att djur ska sitta i bur å va en turist attraktion ändå åker jag till ett zoo. Dubbelmoralen flödar fritt.

Men iallafall just nu sitter jag på bussen dit å tror de är typ 30 min kvar. Har även suttit på bussen i en evighet innan detta inlägg. Gillar typ att åka buss samtidigt som jag hatar de.

Älskar att sitta å lyssna på musik kolla ut genom fönstret och huvudet spelar upp en musikvideo.

Hatar att de blir så mycket att bara sitta å inte kunna ställa sig upp så man blir skit stel i hela kroppen.

De är iallafall jag och några kompisar som ska till Furuvik eller Aa. Det är ungdoms gården som fixat att dom som vill får åka med å det är iallafall en hel buss som åker.

En till grej som händer när jag åker buss är att jag ALLTID spelar sönder mina öron när jag lyssnar på Tjuvjakt. Det spelar ingen roll om jag bestämmer att inte spela så högt 10 minuter in sitter jag där med högsta volym om låtar där basen dunkar sönder hela mig.

Iallafall de jag planerat med den här dagen är att ha minst 1 gossedjur till helst en enhörning om de finns. Annars blir de väll som de blir I guess.

Bloggar mer senare antar jag.

Puss & kram❤️

1,5 år senare

2017-08-14 14:43
Från Klarabroden

Heeej!

Som ni vet har Jag och Jasper inte tävlat på 1,5 år vilket är skit länge.

Men iallafall så tänkte jag att men klubben har en tävling nu och de hade väll varit kul att bara köra en gång för kul. Så jag anmälde mig i typ sista sekund oså trimmade vi och tränade programmet. De va en L:C1 och därför inte så svårt och komplicerat.

De va alltså i Lördags vi tävlade. Han kändes sååå fin på framridningen och de va super kul att bara prova lixom.

Och för att inte ha tävlat på ett år så går han in å levererar som en fucking kung. Han dansade så så fint.

Han va så fin på barnen och lyssnade på minsta vink vilket är sjukt kul. Dock har vi rätt mycket att träna på men inget jag tänker stressa på.

Hela alltihopet resulterade i att vi van våran klass i våran kategori❤️

Sjukt duktig ponny behöver sjukt mycket godis o sjukt mycket beröm.

Puss & Kram
Klara❤️

​Fotografen till dessa bilder är Elin Hellman och heter @elinfotar på instagram kolla gärna in hennes sida❤️