Hipp hipp hurra på din födelsedag, Marlon! (Iallafall enligt Nya Zeelands tid). Tyvärr blir det nog inte din bästa födelsedag någonsin, eftersom det här även är dagen vi säger hejdå till detta vackra land. Under din dag kommer tre flyg ta oss tillbaka till andra sidan jorden, till vårt hem. Det har varit fantastiskt roligt att uppleva denna resa tillsammans med dig. Att få upptäcka ett helt land tillsammans, tänk vilka minnen vi har skapat! Allt vi har sett, gjort & överraskat oss själva med. Vi har växt tillsammans. Men nog om oss. Idag är det din dag. & vi ska fira det på bästa möjligt sätt under en 17 timmars flight. Med film, god mat & lite gott att dricka. Grattis, Grattis, Grattis!
Efter vår morgonpromenad i Abel Tasman Nationalpark lämnade vi Kaiteriteri för att åka vidare till Westport. På vägen till Westport stannade vi till vid Nelson Lakes Nationalpark, vilket är en nationalpark med två stora sjöar som bildats av att stora isblock släppt från den tidigare glaciären & smält till sjöar. Under vårt stop där passade Marlon, jag & några andra på att ta ett uppfriskande dopp i det kalla glaciärvattnet bland enormt stora ålar!!
Väl framme i Westport checkade vi in & gick för att köpa lite dricka. På kvällen åkte vi hela bussen till en strand & satte upp en eld. Där satt vi tillsammans, värmde oss & drack till sent på kvällen. Supermysigt!
Vi bestämde oss för att endast stanna en natt i Wellington eftersom vi återvänder dit efter att vi rest färdigt på sydön. Morgonen därpå hoppade vi därför på färjan till sydön. Den var ca 3,5 h lång, varv vi spenderade större delen av tiden åt att spela kort. Vyn var vacker när vi kom in mot land & åkte in i fjordlandskapet.
Väl i land på sydön hoppade vi på vår nya buss som tog oss på en lång resa i det sydliga naturlandskapet. Vårt hostel låg i en liten by i anslutning till Abel Tasman Nationalpark, men när vi kom fram hade vi inte mycket tid till att besöka nationalparken.
Tillsammans med våra nyfunna vänner tog vi däremot en kort promenad upp till utsiktsplats över Kaiteriteri innan vi gjorde iordning lite middag.
Morgonen därpå bokade Marlon & jag in oss på en aquataxi som tog oss längs kustkanten av Abel Tasmans Nationalpark samt släppte av oss i Nationalparken. Där tog vi en rask morgonpromenad innan vi återvände till Kaiteriteri för att hoppa på bussen. På vägen tillbaka såg vi flera sjölejon ligga & sola sig samt några simmandes i vattnet. Vår chaufför berättade även att en flock späckhuggare brukar passera förbi med fem veckors mellanrum, men tyvärr fick vi inte syn på några under vår tur.
Efter våra två nätter i Taupo åkte vi ut till landet. In bland bergen, långt från närmaste stad/by utan teckning & WIFI. Det var oerhört skönt & behövligt. Vi bodde i en stor lodge bredvid en forsande flod. Vi var nästintill de enda gästerna där & spenderade större delen av kvällen med att umgås med varandra, dricka öl & spela massa olika brädspel. Det var såå kul!
Morgonen därpå hade Marlon & jag tillsammans med vår engelska vän Hannah (& andra busskamrater) anmält oss för att göra White Water Rafting på floden som rann utanför lodgen.
Vi hoppade i våtdräkt, skor & satte på oss hjälmen innan vi bussades iväg till startpunkten som låg någon timme högre upp på floden. Vår guide gick igenom olika kommandon som han kom att använda under raftingen samt hur vi skulle bete oss om vi eller någon annan ramlade ur vid flodens olika delar. Efter det hoppade vi i båten & började paddla.
Efter en kort tids paddling välte vår guide båten i en lugnare del av floden. Vattnet kändes oerhört kallt (trots att de var 17 grader celsius) & jag fastnade ensam under båten. Efter en kortstunds panik lyckades jag hitta lufthållet under båten innan jag simmade under den & kom till utsidan av båten där resterande flöt runt i vattnet. Det var oerhört läskigt, men det fick oss verkligen förstå allvaret med raftingen & hur farligt forsande vatten kan vara.
Resten av raftingen försökte jag att inte tänka på vad som hände i början utan fokusera på att hålla mig kvar i båten & njuta av den häftiga upplevelsen.
Vi droppade nerför ett cirka 10 fall under vår två timmars resa, varav det högsta droppet var mellan 4-5 meter högt!
Mellan fallen pratade vi om allt mellan himmel & jord samtidigt som vi njöt av den vackra naturen. Vi lyckades även se en ovanlig fågel, Blue Duck som jag på frihand chansar heter blåanka på svenska.
När vi var nästan framme vid lodgen hoppade vi i floden & åkte längst med strömmen till strandkanten. Det var en lustig, men häftiga känsla!
Efter en varmdusch tackade vi teamet på River Valley & hoppade på en buss mot huvudstaden Wellington. Det var en fantastiskt händelserik & spännande morgon som jag sent kommer glömma. Är stolt över att vi gjorde det!
Den sjunde november var en tidig morgon. Vi vaknade halv fem för att lämna Taupo för dagen & åka mot Tongariro National Park. Nationalparken består av aktiva vulkaner & är även hem till Mount Doom, berget där Sam & Frodo måste kasta ringen i Lord of the Rings.
Vår vandring började på 1150 meters höjd vid sjutiden. Solen hade precis börjat gå upp över bergkedjan vi hade framför oss & skulle klättra upp på. Det var fantastiskt vackert!
Efter några timmars vandring nådde vi södra kratern som låg på 1660 meters höjd. Vid denna tidpunkt började vi komma i höjd med snötopparna & även om solen gassade var vindarna kyliga.
Tillslut kunde vi bestiga bergkedjans högsta topp på 1886 meter. Från där kunde vi se den röda kratern åt ena hållet samt Emerald Lakes & the Blue Lake åt andra hållet. Supervackert!
Ytterligare bilder från toppen över Emerald Lakes. Hela bergkedjan ägdes av Taupos Maoriestam & i respekt till dem var det olagligt att röra det fantastiskt blåa & vackra vattnet.
20 km & sex timmar senare nådde vi parkeringen på andra sidan bergkedjan. Det var en fantastik vandring med härlig sol & vackra vyer. För mig blev det även den högsta punkten jag någonsin vandrat till följt av Sniezka (tjeckiens högsta berg, 1603 meter) som jag besteg med mamma förra året. Nästa år hoppas jag på Kebnekaise (2106 meter).
Godmorgon eller godkväll! Som ni märkt ligger jag lite efter med min uppdatering här ifrån, men inlägg ramlar upp långsamt i takt med att vi har uppkoppling.
Förra tisdagen (6/11) lämnade vi Maoribyn & åkte tillbaka till Rotorua igen. Där besökte vi den ikoniska parken Te Puia som är en geotermisk dal med den kända Pohutu Gejsern som bryter ut 20 gånger om dan & kan nå en höjd på 30 meter.
Här är strukturen på en typisk byggnad i en Maoriby. Husets framsida kallas koruru & är skårat för att representera förfädernas ansikte. De horisontella långa bjälkarna är maihi & symboliserar armar. Längst ut på armarna finns raparapa, föregångarens fingrar. Stödbalkarna, amo, håller byggnaden uppe och representerar benen. På toppen finns statyn, tekoteko, förfadern. I centrum finns poutokomanawa, förfaderns hjärta. Den håller hela huset i liv & symboliserar även hjärtat av stammen & samhället. Mittpelaren påminner även att utan ett gemensamt hjärtslag finns inget samhälle.
Parken drivs av Rotoruas maorier & pengarna för att entré gick till att bevara parken i dess skikt samt för att kunna utbilda maorier inom i deras kulturhistoriska hantverket. Vi fick se maorier karva vackra båtar & skulpturer av trä samt hur de använde vass för att göra hattar, korgar, kläder m.m. Ett fantastiskt sätt att föra kunskapen vidare!
Förutom att titta på gejsrar fick vi även äta ägg kokta i en av de varma källorna. Det smakade supergott!
Efter Te Puia lämnade vi Rotorua för att åka till Taupo. På vägen dit stannade vi vid Huka Falls för att beskåda de klara, men kraftfulla vattenfallet. Senare på eftermiddagen återbesökte vi detta vattenfall igen för att åka Huka Falls Jet nedströms. Det var sååå coolt! Vi åkte i 80 km/h rätt emot träddungar & bergväggar med snabba vändningar. Super skickliga förare! Vi gjorde även 360 ett flertal gånger & blev riktigt blöta, men det var helt klart värt adrenalinet!
Dagen efter Hobbition gick vi till ett ”rescuecenter” för kiwifåglar i Rotorua. Vår tidigare busschaufför ”Cowboy” fixade så att jag och Marlon fick en privat guidning i reservatet där vi fick veta mer om kiwifåglar, hur centret arbetar & så fick vi även hälsa på tre kiwifåglar. Det var fantastiskt & något jag verkligen sett framemot. Entréavgiften gick till fortsatt arbete med att bevara arten på framförallt nordön.
Efter vår guidade tur hade vi lite fritid i Rotorua innan vi blev upphämtade av vår nya busschaufför Simon för att åka till Tamaki Maori Village d.v.s. de Nya Zeeländska urinvånarna Maoriernas by. På bussen dit fick vi hälsa på våra nya resekamrater & utse vår stams (bussens) ledare samt välja en sång som vi skulle sjunga för Maorierna i våran privata välkomstceremoni. Vår sång blev den engelska versionen av Hakuna Matata.
Efter vår välkomstceremoni blev vi välkomnade in i deras hem & blev erbjudna hemmagjord fika. Dem lärde oss två ”lekar” med pinnar som är faktiska övningar som unga Maorier lär sig i förebyggande syfte för samarbete, försvar och koordinationsförmåga.
Efter några timmar i byn började den officiella välkomstceremonin. Dit var även andra bussar & turister välkomna, varav varje buss representerade en egen ”stam”. Samtliga ledare var tvungna att stå framme på slagfältet när Maorierna anlände. Ceremonin var väldigt seriös & det var väldigt viktigt att ingen skrattade, rörde sig hastigt eller försökte härma Maorierna.
När ceremonin var över fick vi äta fantastiskt god mat som lagats av Maorierna i deras varma källor. Det var den största & godaste måltiden vi ätit sen vi åkt hemifrån!
På kvällen satt vi i bubbelpooler till sent på natten & lärde känna våra nya busskamrater. Sen gick vi & la oss i ett stort vackert rum sida vid sida med våra nya vänner. När solen gick upp blev vi bjudna på frukost innan vi tackade för att vi fått stanna i byn & åkte därifrån.
Superhäftig upplevelse som inte många får vara med om!
I söndags lämnade vi Waitomo för att åka vidare mot staden Rotorua. På vägen dit stannade vi till vid Ruakuri stigen där vi fick gå in i grottor och se vackra vattenfall.
Efter den korta promenaden gav vi oss av mot Marlons höjdpunkt med denna resa d.v.s Hobbition. Väl där blev vi guidade i ”Hobbiton” (där hobbitarna i Sagan Om Ringen och Hobbit Triologin bor). Vi fick information om hur filmerna gjordes, varför det var just här dem spelades in och hur dem fick fullvuxna skådespelare att se små ut som hobbitar. I slutet av turen fick vi även njuta av en varsin cider på hobbernas bar.
Från Hobbition blev vi körda i en hobbitbuss till Rotorua där jag och Marlon checkade in för två nätter. Staden är känd för sina värma källor (som tyvärr luktar som rutna ägg) så vi spenderade eftermiddagen med att gå runt vid de mellan 100-200 grader rykande källorna i centrala staden.
På kvällen passade vi även på att bada i hostelets pool som värmdes upp av vattnet från de varma källorna. I poolen träffade vi på en holländare, en amerikan och en schweizare som vi senare gick till en bar tillsammans med och drack några ”lava jars”. Fantastisk härlig dag!
I lördags morse lämnade vi Hot Water Beach för att åka mot Waitomo och vandra i grottor med lysmaskar.
På vägen dit stannade vi till för en längre promenad vid Karanghake Gorge. Det var en historisk promenad med fantastiska vyer där vi fick höra lite om Nya Zeelands guldgruvdrift och vandra i bevarade tunnlar. Vi fick även passera över vingliga gamla broar, max 10 personer åt gången, med risk för att rasa av för tung vikt. Spännande!
Väl i Waitomo, som betyder vattenhål, checkade vi in på vårt nya hostel innan vi gav oss av mot vår guidade tur några meter under marken för att titta på lysmaskar. Vi fick se en heldel och även fantastiskt vackra formationer av kalksten.
I fredags började vi vår backpacker resa på riktigt. Vi checkade ut från vårt hostel i Auckland och hoppade på ”den gröna bussen” eller Kiwi Experience som ska ta oss genom hela Nya Zeeland under vår tid här. Första destination efter Auckland var Hot Water Beach som är rankat som en av de 10 bästa stränderna i världen.
På vägen till Hot Water Beach stannade vi blandad annat för att handla frukost och se Nya Zeelands kust från vackra utkiksplatser som vår chaufför och guide ”Cowboy” handplockat åt oss.
Efter att vi checkat in på vårt nya hostel tog Marlon och jag en kort promenad till ”Hot Water Beach” för att se det i sitt dagsljus. Vi återvände sedan hit på kvällen när tidvattnet var lågt och de varma källorna åtkomliga varpå vi började gräva våra varmvattenspooler. Det varma vattnet var 64 grader celsius och för att inte bränna sönder händer och fötter var vi tvungna att gräva poolen så att det varma vattnet med det betydligt kallare havsvattnet. Det var super häftigt!
Men innan kvällen drog in och vi gräva våra egna pooler tog ”Cowboy” med oss till det kända Cathedral Cove. Just den här dagen var det fantastiskt väder så vi passade även på att bada här. Vattnet för riktigt kallt men uppfriskande! Var som en kall bergsjö en svensk sommar.
