RSS - xml

Kontrollerades senast: 2021-04-13 22:41:24

22 år och mamma

"... Jag kommer ta livet av honom"

2019-04-15 00:32

Efter att ha lagt ut ett inlägg på storyn på instagram har telefonen gått varm.

En tjej skrev såhär:

Hej! Känner inte dig men kom in på din sida av en slump för ett tag sedan. Kan du berätta mera om det du varit med om? Tror det skulle hjälpa många som varit/är i samma situation, styrkekramar till dig! <3

Det har jag tänkt på en längre tid men inte vågat. 


En annan skrev såhär:

Häng ut honom. Han har vad jag förstått skadat flera och ska inte ha någon eftersom han inte kan betee sig så att alla får veta vem han är. 


Att hänga ut någon med namn och så kommer jag inte göra. Fast just han skadat många är han inte värt så mycket skit, fast än jag kan med handen på hjärtat säga jag hatar honom för allt han gjort och skulle jag få chansen skulle jag lätt ge tillbaka all smärta han har gett ått mig men allt på samma gång så att det känns ordentligt. 


Kan ta det kort i och med att så många har undrat vad som hänt. 

Jag var väldigt sårbar när jag och han fick kontakt, jag hade en jobbig rättegång påväg och psyket var inte alls i skick. Tänkte inte mycket på det och vi träffades och sedan blev det vi. Efter 3 månader märkte jag att något är fel, redan då kände jag mig fastkjedjad.

Vi stred varje gång han var på jobb.

Som man förstår av sig själv så börjar känslorna svalna ganska ordentligt med en sådan fart. Det blev bara värre och värre, det gick ganska bra när han var hemma förutom när han drack. 


Sedan oktober förra året blev det allt för jobbigt, det kom sms, samtal, hot på nattetid, förstås när han var borta på jobb. 

Det kom meddelanden om att han lagt upp kameror i MIN lägenhet och att ett gäng ska komma dit och låsa in mig tills han kommer hem, hur folk ska för blöda om dom rör mig, redan det säger ju hur det började spåra ur. 

Julen och nyårsafton blev förstört. 

Mellan julafton och nyårsafton fick jag en bild där han hade kniven mot halsen.

Min dotter satt i famnen och såg bilden men sa ingenting. 

Den senaste gången han var på jobb började det komma grövre hot och hur han ska ta livet av folk om dom rör mig. Helvetet brakade loss när han fick veta om han som står vid min sida just nu, även han skulle han ta livet av. 

Han har kört med utpressning, hotat att våldta mig osv. 

Det har till och med gått så långt att jag har varit nära att avsluta mitt liv och jag har skadat mig flera gånger. 


Det var inte bara än gång jag sa det är över men jag var fast. Han kunde inte acceptera att det var slut, enda jag fick som svar var nej, det kommer ALDRIG ATT BLI SLUT. GLÖM DET. 

Jag har sparat screenshotar för han raderade vissa meddelanden, typ att jag är en hora och att jag inte är bra för min dotter och många fler. Det är på gränsen att jag kommer att anmäla men är rädd att ingen gör någonting åt det. 


Där är iallafall lite av det som har hänt. 

Jag är så tacksam över alla som har stått vid min sida och speciellt över min fina sambo som stöder mig i vått och torrt. Min dotter tycker väldigt mycket om honom också och hundarna har tyckt om honom sedan första början. 

Hade inte räknat med att det skulle bli som det har blivit, vi har varit ifrån varandra nästan 3 dygn och det känns jobbigt varje gång vi inte är med varandra och han har fått upp mig ur helvetet men det är ännu en lång väg kvar men jag vet att han står bakom mig när jag inte orkar.

Och jag vet att han aldrig kommer skada mig. 

Ett känslosamt inlägg

2018-08-23 07:48

Ja jag vet inte riktigt var jag ska börja.
Den senaste tiden har varit tuff, jag vaknar varje morgon med en obeskrivlig värk, stel i alla leder och oftast arg som 1000 uppretade getingar.
Det har gått 2 månader sedan jag skadade mig själv pga ett ordentligt psykbryt.
Höst deppressionen är också igång i år igen men denna gång mycket värre en någonsin, jag kämpar varje dag att hålla mig i liv, jag är ofta arg och väldigt negativ till en massa saker, hatar att vara ensam hemma under längre stunder eftersom jag inte vet när det brister för mig.
Min terapi kontakt ställde frågan om jag skulle kunna gå så långt och ta mitt liv, funderade en stund och svarade ja, när det far ordentligt så blir allting svart, då gör jag vad som helst, hjärnan stängs liksom av och jag är kapabel till vad som helst.
Nu har det varit lugnare en tid men tankarna om att skada mig själv kommer upp i tankarna flera gånger om dagen.
Mina panik attacker har blivit kraftigare och kommer mycket oftare än förr, det har varit kanske 2-5 gånger i månaden och nu 1-15 gånger i veckan dvs typ dagligen.

Hundarna har märkt att något är fel, det blev värre sedan min älskade Nelly somnade in, det är snart 3 veckor sedan jag tog det beslutet jag gärna ville slippa men nu lider hon inte mera, min fina älskade ängla-valp Tella hon är som vanligt, sover mest och inte lika energisk som hon brukar vara.
Stella där emot är väldigt billig denna dag.
Vaknade halv 7 (finsk tid) av att hon gnällde,
när jag släpade mig upp så hade hon slaktat en roskis påse. Wohoo liksom..
Städade upp allt, for ut med henne och sedan gav jag upp hoppet att kunna somna om.

Isabelle bor ännu med sin pappa, träffar henne nu som då, hon började dagis igen för snart 2 veckor sedan och allt verkar gå bra.
Hon har också hunnit fylla 3 år, stora tjejen vår Hoppas bara hon får vara frisk och inte bli så förskyld som hon brukar va på hösten..

Nu försöka sova en stund, tror jag håller på bli sjuk, är trött jämt, känns som något fasnat i halsen, har haft så i typ en vecka nu och det börjar bli lite jobbigt.
Ha en bra dag!

Tack min fina Nelly fö alla år, tack för allt min älskade ängla-valp.
Älskar dig

Sanningen

2018-05-01 04:03

Jag hade min dotter som säkerhet, alltså som ett skydd mot mig själv.
Sålänge han var borta var hon också borta så jag fick vila, när han var hemma var hon också hemma.
Varför? Jo för annars var han på mig både psykiskt och fysiskt. När hon var hemma hände inget alls. Då var han den finaste,omtänksamma och bästa sambon man kunde önska sig men så fort vi fick tid för oss själva var han på mig som en jävla geting.

Varje dag fick jag höra om du har tankar på att vara otrogen, dumpa mig först. Jag borde ju ha förstått att det var något som var fel, vilket jag fick veta sedan att det var. Denna gång var det inte jag som gjorde bort mig.

I många månader höll jag tyst om vad som var på gång, men efter en tid märkte dom jag hade runt mig att något var fel. Jag ville berätta men jag vågade inte. Första som fick höra om vad som var på gång sa att jag skulle dumpa honom, jag är värd någon som är mycket bättre. Jag svarade jo, om det var så jävla enkelt.

Lever man med en sådan människa så är det inte bara att säga hejdå, det är slut.
När jag avslutade det kapitlet blev jag misshandlad plus en sönder krossad själ och ett stort sår i hjärtat som aldrig kommer läka.

Sådana människor ska bara inte få komma undan. Jag vågar inte släppa in någon ny helt i mitt liv för jag är rädd.
Tänk om jag blir sviken igen?
Jag orkar inte ta mera skit.
Denna kamp är långt ifrån över.
Jag kan inte ens ha min egen dotter för mitt liv är totalt kaos.
Allting är på grund av att jag föll för fel person, igen, men denna gång var det så mycket värre.

Posttraumatiskt stressyndrom, PTSD

2018-03-17 11:28

Mitt humör ändras från dag till dag, jag har hållit allt inom mig en längre period, dom som känner mig vet vad som har hänt. Dom senaste månaderna har inte alls varit så bra som det sett ut, visst har det varit bra dagar också.

Jag har jobbat mindre än vanligt, jag har träffat mindre människor, jag har varit hemma ganska mycket, jag har varit påväg att avsluta mitt liv. Allt detta är pga en person, någon som jag trodde på, litade på och älskade. Jag fick helt enkelt inte leva det liv jag ville leva.
Det var svartsjuka som låg bakom det hela, var jag ute på gårdsplanen mera än 5 minuter ringde telefonen, "jag var ju borta så länge"
Det är helt sinnessjukt.
Och när jag inte svarade om jag var ute och körde eller något kunde jag lätt ha 5-15 missade samtal och lika många meddelanden både på messenger, whatsapp och vanligt meddelande.
Så det har inte varit lätt alls.

Det är förhoppningsvis snart över men rädslan att vara själv hemma är obeskrivlig.
Det är så mycket som är på gång just nu, det värsta av allt är att Isabelle bor nu med sin pappa men jag får självklart ha henne om jag vill men som det ser ut nu har jag fullt upp med mig själv.
Jag är ju såklart och hälsar på henne, saknar henne obeskrivligt mycket varje sekund jag är ifrån henne.. Hon har nog den finaste pappan man kan önska sig som ställer upp och verkligen förstår!
Tanken är att det kommer vara så att hon bor med honom tills jag börjar må bättre, det kommer ta sin tid men det finns en hel del att bearbeta.
Utan dom fina människorna jag har i mitt liv skulle jag gett upp för länge sen.
Jag är sjukskriven till 16.4 och min diagnos är posttraumatiskt stressyndrom.
Och ja, jag har sökt hjälp.
Jag har ju såklart inte nämt allt som hänt men det finns så mycket mera. Jag hoppas att ingen råkar ut för denna människa, men med tanke på dennas betende så är jag inte första och kommer säkert inte vara den sista heller..

Ha en bra lördag allihopa och ta hand om er!

Tankar om livet

2018-01-14 06:13

Något jag funderar på denna morgon;

Varför ska andra välja åt mig hur jag ska leva mitt liv?

Det kan handla om djur eller människor.

Är det inte egentligen ett hot att få höra gör du så bryter jag kontakten? Eller kanske mera som utpressning?

Det gör ju mera skada en nytta, så har jag upplevt det.

Många har vänt ryggen till när jag gjort som jag velat men varför? Det är ju jag som har valt den vägen!

Varför inte vara glad över att jag vet vad jag vill?

Under en lång tid har jag gått och funderat att jag måste ju stå ensam då när jag väljer min egna väg.

Jag har tex inte sagt att mina vänner inte får gifta sig om dom vill, inte sagt åt min familj att gör du så behöver du inte ta kontakt med mig längre, då är jag som död för dig, jag har bara försökt acceptera att jaha, såhär är det nu.

Jag har fått utskällningar till vänster och höger, där igen gör det mera skada en nytta.

Jag har kanske inte haft världens bästa umgänge men det är väl jag som väljer i slutändan. 

När jag accepterat saker jag verkligen hatar önskar jag att jag kunde få lite mera tillbaka och inte massa skit.

Varför går det inte bara att acceptera? Eller iaf försöka.


Jag har nästan inte ätit på 1 vecka snart pga att jag mår så dåligt som jag gör över att inte få vara som jag vill, inte med vem jag vill, inte vara var jag vill.

Varför ska jag som 21 åring behöva fråga lov om vad  jag får göra när andra inte bryr sig i vad jag säger?

Jag vet att jag inte gjort smarta val här i livet men i många många år har jag bärt på något jag inte kan släppa.

Nämligen sorgen jag bär på varje dag att leva som andra vill. Men nu är det nytt år och jag har redan påbörjat en ny väg. Vägen kommer vara tuff, svår, massa svek, kärlek, och en massa hat.


Hata mig då om det känns nödvändigt, svik mig då om jag inte är värt mera än så.

Kan inte kalla det att bry sig om när jag gjort som jag gjort och folk vänder ryggen till. 


Att inte få leva som man själv vill gör så ont.

Så ont att min själ är i bitar, mitt hjärta är krossat efter allt som varit men nytt år och nya möjligheter. 


Uppdatering om Miilo

2017-12-16 04:02

Klockan är halv 6 på morgonen och jag är still awake.

Minns inte om jag berättat men vi blev ju en till i familjen i Juli. Miilo, hon som vi trodde var en han.

Miilo är en så kallad skeppskatt och väldigt social, hon har 28 klor och är långhårig.

Hon leker oftast och härjar till och med uppe på bokhyllan, tuggar på blommor och river typ huset, retar hundarna och njuter av att få ha en grind emellan så dom inte slipper på henne.

Hon har bott hos en familj några månader men flyttade tillbaka till oss för någon dag sedan. 

Tanken med att skaffa Miilo var att hon skulle finnas där istället för Zepe och det hjälpte nog för en stund enda tills jag började reagera på hennes päls och kände att det blev för mycket med 2 hundar och 1 katt som bodde hos Isas far just då som skulle också få mat i magen och en av hundarna som är väldigt katt galen.. (Nelly)

Jag kände att jag saknade något, eftersom jag inte har lust eller ork med en till hund eller med kanin,marsvin och andra smådjur så blev det en katt. Varje dag hon varit borta har jag tänkt på henne och saknat henne. Isa har också funderat om Miilo ska flytta hem och jag har sagt nej, tror inte det blir så. Vi visste inte att den dagen skulle komma. 

Det går inte att beskriva hur glad Isa blev när jag berättade för henne att Miilo flyttar hem igen, hom blev inte lika glad över när jag berättade att Kissi ska flytta med oss.

Han har bott här i kanske 2 månader snart och han njuter verkligen av att få vara inomhus kisse och äta sig tjock och ligga på soffan och drägla :) 

Så nu har vi 2 katter och 2 hundar hemma hos oss. 

Katterna kommer riktigt bra överens och det gick verkligen fort, tur var det.

Vi trivs verkligen att ha både katt och hund runt oss och det räcker nog bra till. :)

Bilder kommer nedanför :)

     

Sorg & glädje (långt inlägg)

2017-11-14 02:34

Ja jag hade ju en blogg också. Mycket har hänt sedan sist. I April somnade min fina Zepe in. Hon blev aggressiv och jag försökte så gott jag kunde att reda upp det men det gick inte. Det var bara en tidsfråga när hon skulle flyga på Isabelle så jag tog beslutet jag ville slippa. Saknar henne varje dag, en väldigt stor del av mitt hjärta gick i bitar när hon tog sitt sista andetag, det sista jag sa till henne var förlåt älskade vän, sov gott, jag kommer alltid älska dig. Jag höll hårt i kopplet ända tills det togs bort.

Det kommer stunder då jag sätter mig ner, kollar på bilder på henne och bryter ihop, saknaden är så obeskrivlig, det gör bara så jävla ont.


Nu hoppar vi några månader framåt.

I augusti fyllde lilla trollungen 2 år!

Hon har blivit så stor och duktig.

Hjälper till hemma och förstår så mycket, hon pratar så man förstår, varje morgon säger hon gomojon mamma,isa tota baba,elskaj dej (godmorgon mamma,Isa har sovit bra, älskar dig)

Värmer så i hjärtat <3


I september drog vi (mamma,äldsta syster,jag och isa) iväg på en dag i Umeå. Båten var lite tråkig men det gick. Kommer åka igen inom snar framtid :)

Det var en stor upplevelse för lilla tjejen, hon pratar nu som då om stora båten :)


I oktober sa jag upp min 2 rummare och flyttade till en 3 rummare, Kissi har också flyttat in hos oss :)

Så nu har jag alla ungar på ett ställe.

Trivs super bra och i denna by finns till och med en butik och lite annat, så skönt att inte behöva köra ca 20 kilometer för att handla så man klarar sig, lätt att hoppa i bilen och köpa det viktigaste.

Jag har också fyllt 21 men känner mig som 101.


Nu i November så har jag redan lagt upp julgardiner, haha.

Tänkte också svara på några frågor som jag fått in.


Sofia frågar: Hur är det med ditt mående? Saknat dig här!

-Svar: Mitt mående är ganska bra fast det är mörkt och dystert. Ovanligt bra. Äter ännu medicin men försöker trappa ner för att så småningom börja leva utan medicin.

Lämnat bort 1 sort redan som är mot ångest och sömn. Funkat rätt så bra :)


Klockan är 04:15 ( finsk tid ) och jag har inte sovit en minut pga att jag powernapade på dagen. Nå, kanske jag får lite sömn :)

Ha det bra!

Uppdatering om livet

2017-01-21 23:15

Mitt liv går lite upp och ner just nu.
Jag ska tillsammans med min bästa vän börja gymma.
Det jag är orolig över är hur mitt hjärta och resten av min kropp ska reagera.
Jag har hjärtklappningar allt som oftast och det värker runt hjärtat när jag anstränger mig. Idag skulle jag städa hagen men jag fick en sådan värk så fadern till mitt barn gjorde det.
Var till läkaren i torsdags och jag har knölar i brösten så i slutet av månaden blir det röntgen.
Jag ser verkligen fram emot att börja gymma och jag kommer att börja väldigt försiktigt, jag klarar att gå i trappor men det gör ont och jag blir andfådd.
Isabelle mår bra och har börjat springa rätt så hårt och skrattar för det mesta.
Alla 3 hundarna löper så det är blodigt värre. Tella är inne just nu och Zepe och Nelly har börjat sitta mera ihop, dom leker dag som natt och trivs bäst ute. Kissi är sig lik, äter-sover-ute-äter-sover-ute typ.
Har känt mig världelös som morsa när jag bara varit och bilat domhär senaste veckorna. Men det är jag och volvon, så är det bara. Vi har bilat ca 1400 km ihop och det har gått riktigt bra, misstänker växellådsoljan rinner ut så den ska på service om det är så.

Det var en liten uppdatering, ha det fint!

Vilken jädra förskylning

2016-11-24 23:01

Det känns som om någon skulle ha slagit mig i skallen och sedan tryckt ner ett rivjärn i halsen på mig.
Hostar och snörvlar.
Det gör ont att andas och att hosta.
Har druckit glögg och te, lindrade lite för stunden men nu är det samma elände igen..
Isabelle ville inte riktigt somna, nu sover hon nog men med min tur hostar jag väl till så hon vaknar..
Detta har varit en ganska jobbig vecka, har inte alls känt mig som jag.
Skrev teoriprov i tisdags men klarade det ej så nya tag på måndag. Det var såååå nära att jag skulle ta det, men jag bommade på något som en spårvagn var inblandad i.
Och sådär annars har nog mitt riktiga jag varit ute och svävat..
Nå, helgen är ju i princip redan här så det blir att ta det lungt och sörpla hostmedicin och sånt så kanske jag lyckas smita undan något..
Förra året denhär tiden hade jag bihåleinflammation,öroninflammation och feber på en och samma gång.
Kan ha vad som helst men dom 3 sakerna får nog hålla sig undan, ska dom komma får dom komma någon annan gång, men inte just nu.
Godnatt världen.

Så här mår jag

2016-08-17 13:35

Igår fick vi åka in till hospitalet.
Jag håller på att sluta med en medicin och har trappat ner men dom senaste dagarna har jag känt mig konstig.

Nåja, det blev en sjukhus resa och jag fick vänta en stund på läkaren.
När jag väl slapp in så mätte hon blodtrycket och man kan inte säga annat än att he va heilt åt röven. Och så konstaterades det att jag är utbränd och slut. Ja helt enkelt sönder..

Jag blev lagt i ett rum, där jag fick ligga och titta i taket, det togs blodprov och EKG.
Blev tvungen att vänta tills alla svar var färdig.
Sedan fick jag veta att min vänstra klaff på hjärtat har växt så väntar nu på en kallelse.

Idag mår jag lite bättre, iaf yrseln är nästan borta men huvudvärken och tröttheten är fortfarand kvar..
Hoppas att jag blir bra snart, för det här är inga roligt.

Trollungen 1 år

2016-08-14 23:19

Idag har vi firat vår fina trollunge som redan blev 1 år!
Det har gått så fort, för 1 år sedan låg hon på barnavdelningen i massa sladdar, slangar och kämpade,
Inte ens ett dygn gammal.
Hon var så stark, ett tag trodde jag vi skulle förlora henne när hennes syresättning (?) låg på 70 och det bara sjunkte, tror det var nere enda till 40 en kort stund men det började så småningom ljusna och lilla tjejen blev solad. Många tankar kom upp även där men tur allt är förbi och vi får ha en frisk solstråle runt oss varje dag! Jag älskar henne så otroligt mycket även om man ibland orkar mera och ibland inte så mycket så är hon det finaste jag har!

Ifall någon missat så hade hon lite fler hål vid spetsen av hjärtat än vad det brukar vara så hon fick en tung start på livet utanför magen, massa kontroller och ultraljud osv..
Även inne i magen var det nog inte heller så lätt men både hon och jag klarade oss bra och är nu äntligen friska från alla krämpor!
Kan inte förstå att 1 år redan gått.
Så tacksam över att vi får ha henne hos oss, den lilla solstrålen som är väldigt sällan arg! :D
Vi har haft väldigt tur med humöret ;)

Hon kryper och tar sig upp,(kan inte stå utan stöd ännu) klappar händerna, skakar på huvudet,nickar, vinkar hejdå (flaxar som en fågel :D )
Hon kan säga mamma (nästan jämt) babba,va,nejnejnej,mm.
Så liten men kan redan så mycket, det går framåt :')

Detta blev ett lite råddigt inlägg men denna morsa borde ha somnat för länge sedan. Är så trött så jag har blivit pigg..

Är väldigt tacksam över att så många fina människor kom och firade Isabelles dag, bara hennes dag!
Kan lungt säga att det har varit en otroligt bra dag!
Fast några saknades så blev det ändå bra, vi tar igen nästa år ;D

Nu blir det natten i lilla lådan, (i stan)
fadern och dottern +hunden har däckat så jag måste ju joina dom, ska och vaccinera lilla tösen imorgon så vi drog till schtaaden!
Saknar dom andra hårbollarna som är hemma och troligtvis sover just nu, men imorgon får jag se dom igen. Godnatt på er!
(Bild nedanför på födelsedags barnet)

Vänner och dagsrapport

2016-07-28 21:18

När jag får frågan om jag inte har några vänner som jag kan umgås med brukar jag ju svara jo.
Men hur många har jag egentligen?
Jag har några som jag kan berätta om och umgås med nu som då och träffar regelbundet. Ja, det går att räkna på 2 händer.
Fast dom inte är många så är det såna som jag känner att jag måste ha i mitt liv och att jag behöver dom. Jag har ju några vänner till men jag räknar dom mera som bekant när vi inte träffas så mycket och inte vet vad som händer i varandras liv.
Satt idag och rensade facebook och några for, bla sådana som jag vill lita på men som jag inte kan lita på och sådana som jag inte bara förstår mig på.
Ibland måste man ta olika beslut.
Jag har ju förstås familjen också men dom är inte mina vänner, man liksom pratar ju om helt andra saker med en familjemedlem än vad man gör med en när vän. Ja osv. :P
Har väldigt svårt att lita på andra människor så skulle någon vänlig själ komma fram och fråga om jag vill bli han/hennes vän skulle jag nog svara nej utan att tänka mer på det. Men om någon skulle börja skicka skulle det vara enklare, jag är ju inte den som helst pratar face 2 face, allt känns bättre om jag får skriva.
Så funkar jag.
Nåja, det om det.
Idag på dagen var vi till Hyddan (dagcenter) och sedan via butiken och så åkte vi hemåt.
Klippte gräs en stund innan jag inte orkade mera och fadern till min trollunge som blir 11 och en halv månad idag fick ta över.
Satt och tittade på med Isabelle och jaja osv.
Imorgon är det 2 år sedan jag och T blev två, inte för att han kommer att komma ihåg det men men..
Nu sover hon och fast klockan inte är mycket tänkte jag också så småningom göra det samma.
Godnatt.

Mannen i mitt liv

2016-07-11 00:10

Hur jag än vänder på orden så låter det fel, men att jag har ju några män i mitt liv (haha) men den som jag alltid kallat mannen i mitt liv är nog Kissi. Ingen skillnad om man vill mysa eller inte så är han alltid på gång. Tänk vad en helt vanlig bondkatt kan göra en så glad!
Eller vanlig är han väl inte, jag är ju mera hund människa men Kissi har alltid varit lite speciell.
Han är mera som en hund, han kan sitt, tass och lite andra grejer.
Han fångar inga möss, bara ligger hela dagarna. Om katten kommer hem med något så är det klart han gärna smakar lite. (Läs tar så mycket som möjligt och springer iväg)
Skulle han få bestämma skulle han nog helst ligga inne och slappa 24/7.
Nu ikväll var han mitt rök sällskap.
Jag frågade honom vad han tycker om vädret och om fläsket han fick var gott, hade ju inte förväntat mig något svar men jag försökte ju lite i alla fall.
Några bilder kommer att komma innan jag avslutar detta inlägg.
Godnatt!

Batman och orange.

2016-06-22 23:44

Idag färgade jag mitt hår.
Ifall någon missat har jag ju haft rött hår innan, tänkte bara göra det lite ljusare men det sket sig. Det blev orange..
Typ blond i botten och resten orange.
Det kanske inte ser så illa ut ändå men jag vänjer väl mig! Vad lärde vi oss av detta? Jo, blonderar man rött hår blir det som en zebra korsat med en puma typ.

Jag är ju också lite shopaholic av mig så idag kom min BATMAN ONEPIECE.
Jag är ju ingen Batman/liknande supergrejsi mojs-fan men det enda jag hade att välja på var Superman och Batman. Så jag valde Batman.
För Superman var blå och blå är inte riktigt min färg.
Skulle den varit lite större skulle jag lätt ha på mig den typ nästan 24 nästan 7.
Men mina valkar syns så Batman får nog bara fungera som hemma sparkdräkt när jag vill vara osocial.

Wish är bra, där finns ju allt!
Blev lite besviken på storleken för jag är ju som en elefant så jag beställde ganska stor men den passar ju iaf.
Efter midsommar tänkte jag börja detoxa. Det har ju lämnat bort men jag tänkte köra det snart!
För det finns nästan inga kläder som passar. Tur det finns tights. Jag har alltid varit stor men när jag vägde mig här om dagen insåg jag att nä nu måste något hända. Jag är ju för fan bara 19 år.
Så snart ska några kilon bort.

Nu måste jag sova, klockan börjar bli mycket och imorgon tänkte jag stiga upp en vettig tid. Godnatt!
(Bilder finns där nere)

50 snabba frågor

2016-06-21 23:36

Mina ungar sover och min nya medicin som ska hjälpa mig hitta sömnen har inte börjat värka än, tydligen.
Så här kommer 50 snabba frågor!

1. Om du hade fått en son nu, vad hade du döpt honom till?
- Ingen aning.

2. Sex utan kärlek eller kärlek utan sex? ? Kärlek utan sex

3. Vilken var den senaste filmen du såg?
-Blue Mountain States

4. Har du bra självförtroende?
- Haha, nä.

5. Vad skulle du egentligen vilja göra just nu?
-Sova

6. Nämn tre saker på din att-göra-lista?
? Resa, bli frisk, köpa häst

7. Beskriv ditt drömutseende.
? Fit kropp, långt hår

8. Skriv namnet på någon du ser upp till.
? Zepper helt klart!

9. Någon du har pussat idag.
- Isabelle
10. Har du kvar klädesplagg från då du var liten?
? Inte hos mitt iaf, mamma kanske har något

11. Den du senast sov över hos?
- Aurora

12. Vem skrev du senast med på Facebook?
-Mamma

13. Är du nöjd med din profilbild på Facebook?
-Jadå, den duger

14. Vad väljer du, godis eller chips?
? Godis, aakkoset
15. Bästa minnet?
- Finns så många..

16. Hur uppvaktar man dig? ? Man accepterar mig för den jag är och försöker inte ändra på mig

17. Har du rykten efter dig? ? Har jag säkert, inget jag orkar bry mig i :)

18. Din absolut sämsta egenskap?
? Tror jag är ganska normal vissa gånger, såklart väldigt sällan

19. Din bästa egenskap?
? Kan sova 15 timmar i sträck.

20. En låt du är beroende av?
? Ingen

21. Vad stod det i ditt senaste sms?
- Ok. Vi hörs :)

22. Vem skulle du ta med dig till en öde ö?
- Isabelle och hundarna

23. Kan man vara vän med sitt ex?
- Ja det tycker jag man kan.

24. Har du kysst en kompis?
- Jadå

25. Hur ofta dricker du alkohol?
-När jag har lust

26. Vad är din åsikt om droger/folk som tar droger?
- Synd är det ju, men alla väljer ju sina egna vägar.. :/

27. Vad hatar du?
-Åska!!!!

28. Hade du kunnat ha distansförhållande?
? Vet inte riktigt om jag skulle klara av det hur länge som helst, men ja

29. Vad handlade din senaste dröm om?
? Snöbollar och fyllon

30. Vad väger du?
- Allt för mycket

31. Hur lång är du?
- 1,56 heh..

32. Vilken är den bästa svenska filmen?
? Kommer inte på någon just nu

33. De bästa svenska skådespelarna? ? Persbrandt!

34. Vilken väljer du, Harry Potter eller Twilight?
- Harry Potter

35. Ditt humör för tillfället?
- Trött

36. En vacker person?
? Isa
37. Har du Instagram?
? Jadå

38. Vem kramade du senast?
? Zepper

39. Vem träffade du senast?
- Zepper

40. När slog du dig senast?
Igår

41. Någon du vill träffa?
? Några änglar som finns där uppe
42. När grät du senast?
? Minns inte

43. Sminkar du dig varje dag?
? Nej.

44. Vem är du mest lik, mamma eller pappa?
? Många säger mamma men jag tycker pappa

45. Är du helsvensk?
-Typ

47. En artist du inte gillar?
? Finns så många så jag kan inte välja

48. En artist du gillar?
? Eminem

49. Vad är det bästa som hänt dig?
? Mina fyrbenta barn och Isabelle
50. Vad vill du bli när du blir stor?
- Något med barn,djur eller äldre folk

Ni som missförstått,läs detta

2016-06-10 01:10

Ni som missat så har det blivit tillökning i den fyrbenta kategorin.
En schäfer-vorsteh blandning har flyttat in hos oss.
Så sådär kort så äger jag nu 3 hundar.
Nelly och Zepper som hon heter går jättebra ihop! Tella är det lite värre med. Hon är för tillfället utlånad till min syster, hon har det så bra där så :)
Fast hon är borta saknar jag såklart min lilla tjej och skulle bara vilja krama om henne.
Nåja nu till det jag tänkte skriva om!
Jag reserverade Zepper och tänkte efteråt vad i hela helvete håller jag på med? En till hund? Jisses..
Några dagar gick och dom kom hem med henne. Grubblade och tänkte hur ska detta gå? När vi gick på vår första promenad, så drog hon inte alls i kopplet!!!! Jag blev helt förvånad och reagerade typ som vad är detta? Jag håller i ett koppel som inte späns? Öhm ok, säkert bara för att det är nytt ställe tänkte jag. Nelly och tella har nosgrimma på när vi är ute, men Zepper, hon lunkade sakta bredvid, utan nosgrimma.
Jag förstod ingenting.
Dagen efter började jag fundera om det skulle vara bäst att hon får ett annat hem, jag kände bara inte att jag ville ha henne.
Men 1 dag senare hände något. Jag släppte henne lös och hon kom när jag ropade på henne.
När vi gick in tillbaka satte jag mig ner på golvet med henne och konstaterade att hon är lugn, snäll, fin och så mysig.
Då bestämde jag mig för att denna hund ska stanna. Jag är så fäst i henne så det går inte att beskriva med ord!
Hon är vår, bara vår Zepper!
Så lycklig över att se henne så glad när man kommer hem och så otroligt lugn nästan jämt!

Jag har ju fått en del kommentarer, men det är jag som ska sköta om dom, det är jag som betalar maten, det är jag som ville ha dom, ingen annan.
Jag vet själv hur mycket jag orkar och hundarna är min hobby. På dagarna är det ju nog Isabelle som får mera uppmärksamhet men till kvällarna när hennes far är hemma från jobbet lägger jag mera tid på hundarna.
Jag missköter ingen av dom, inte hundarna och inte Isabelle.
Dom är mina prinsessor, mina fina flickor som får mitt humör att hållas uppe. Misstänker att jag började fundera om efter att många slängde ur sig väldigt elaka kommentarer, tur att jag är så pass envis som jag är, många tvivlade på att det skulle gå men det går hur jäkla bra som helst! :D
Jag försöker att ha hundarna och Isabelle på samma ställe så att dom alla får min uppmärksamhet, hittills har det gått bra.
På tal om Isabelle så blir hon 10 månader nästa vecka och hon tar sig framåt med fart!
Förstår inte vart tiden har flugit iväg..
Är vårdledig nu när mitt mammaledigt har tagit slut så till 2018 ha jag rätt att vara hemma med henne och det kommer nog att bli så. :)
Nu måste jag sova, godnatt :)

Två steg fram och ett tillbaka

2016-05-26 06:41

Igår denhär tiden var jag helt slut. Så trött att ögonen bara föll igen.
Men nu är jag nog trött men inte så trött att jag känner att enda jag behöver är sömn.
Minskade dosen på medicinen så jag tror att det har något med det att göra.
Har tagit 40mg som mest men nu tar jag 20mg igen och jag känner mig lite piggare. Sov hela natten och vaknade endast en gång.
Det är något som inte har hänt på över 1 månad!
Har vaknat varje natt minst 5 gånger och känt en konstig känsla, men har
somnat om ganska snabbt. :)
Funderar på att släpa mig upp och äta frukost och njuta av mitt morgonkaffe så länge Belle sover. Hon har legat och vänt på sig en bra stund och det är ett tecken på att hon sover max 1 1/2 timma till. Har svårt att slita mig från trollungen så får se om jag väntar att hon vaknar eller om Nelly blir mitt sällskap.
Ha en bra dag :)

Jag kan om jag vill

2016-05-19 22:50

Har aldrig tyckt om trädgårldsjobb och sånt som har med det att göra men nu har jag i 2 dagar varit ute och pysslat och på.
Idag slaktade jag 2 buskar som var lite döda här och där så nu är jag ganska nöjd. Tänkte plantera blommor.
Jag och blommor har aldrig varit överens, men visst är det ju trevligt
med lite färger här och där..
Har även ändrat om staketet så nu kan
jag sola i sommar utan att någon ser.
Hehe.
Har varit väääldigt trött idag så snart tar jag natten. Har inte gjort så mycket på dagen energin kom mera mot kvällen..
Isabelle och Nelly var också med ute, Isabelle sov i dom e timmarna vi var ute och Nelly trillade mest i vägen. :P
Tänkte sätta upp några bilder från baksidan och imorse när helan och halvan somnade om på typ 5 minuter.

Fredagen den 13e

2016-05-14 01:07

Ni som inte är vän med mig på facebook eller som inte har läst, såhär var fredagen den 13e för mig;
Hade möte idag och om jag får uttrycka mina känslor så gick det käpprätt åt helvetet.
Att man ska behöva bli behandlad som ett litet barn, någon kommer in i vårat hem och börjar blanda sig i hur hundarna reagerar när Isabelle är på golvet och om dom inte trampar på henne tex och om det inte är trångt när vi är i stan att vara i en 1a med 2 fullvuxna hundar, 2 vuxna och 1 unge, klart som fan det är trångt men det går. Dessutom togs det upp igen om ett MÖDRARHEM SOM LIGGER I KOKKOLA ca 50-70 km hem ifrån fast jag sa att jag klarar mig och att jag vill inte, har sagt det säkert 10 gånger och att jag får den hjälp jag behöver och dom dagarna när jag inte orkar med någon så är det bara Isabelle som får min tid, för då tänker jag att nu är det bara hon och jag, jag och min fina lilla tjej. Men då föreslogs det att Isabelle skulle läggas PÅ DAGIS till hösten någon dag i veckan ifall jag inte orkar med henne fast jag sa jag vill och tänker vara hemma med henne åtminstone till nästa höst och jag orkar hur bra som helst.
Enda mötet skulle handla om var hur jag mår, HUR JAG MÅR inte om hundarna, mödrarhem, dagis eller lägenheten.
Jag ville inte ha mötet och det sa jag rakt ut för jag tyckte det var onödigt och det var det. Om jag vill på mödrarhem så åker jag väl dit, om jag vill lägga henne på dagis så lägger jag väl in en ansökning. Jag svarade NEJ kommer inte ens på fråga på typ allt men det hörde dom inte. Lusten att flytta från detta land eller kommun börjar bara locka mera.
Jag är trött på att bli behandlad som ett litet barn, jag är trött på att andra ska försöka styra mitt liv. Jag har den hjälp jag behöver men det är få som har förstått det. Jag försöker kämpa mig framåt men det hjälper inte att bli ner tryckt och påhoppad för minsta lilla jag gör. Det här var min dag det.

Påtal om lite trevligare saker så blir Isabelle 9 månader (idag) exakt 02:07 (finsk tid) Det har gått alldeles för fort..
Hon övernattar hos min mamma inatt, men kommer hem om kanske 13-14 timmar. Nu kanske många tycker att men herregud lämnar hon faktist bort en 9 månaders gammal baby?
Ja det gör jag, men denna gång är det pga mötet. Har en sådan huvudvärk som kommer från allt stress och press så jag kände att jag behöver smälta det och tänka egenom allt.
Det är ju endå bara nästan näästan ett dygn. Nu måste jag sova innan jag blir för övertrött så att jag typ blir pigg.
Godnatt på er, ha en bra hälg!

9 månader har gått så fort, mitt mammaledigt tar snart slut men har ansökt om vårdledigt så går allt som planerat är jag hemma en stund till med lill tösen