RSS - xml

Kontrollerades senast: 2020-10-25 19:50:40

Har jag funnit lyckan?

Har du hittat rätt väg?

2019-09-08 22:28

Nu vet jag inte vart du är.

Jag kan inte ens föreställa mig. 

Det gör att jag känner mig vilsen.


Din frånvaro gröper ur mitt inre.

Varje dag som går.

Jag är snart tom.


Vem är du? 

Hur mår du, raring?


Lupinus

2017-06-06 22:01

Jag plockade vilda blommor idag.
Sprang längst vägkanten, men det gjorde ingenting för dom är så vackra.
Pryder mitt hem och doftar gott.
Det gör mig på bättre humör och jag har känt mig gladare idag än på länge.

Jag vill inte släppa den känslan därför gör jag ett avslut nu. Innan tankarna faller på annat och jag börjar gräva mig djupare. 

Fred.

kollaps.

2017-05-31 19:49

Jag är rädd för att jag inte har vad som krävs för att ta sig upp denna gången.
Förlåt måne. Förlåt att jag lät dig se på. Förlåt för att jag inte är starkare.


Det har bara gått några dagar men jag är på väg åt en annan riktning.
Jag önskade bara att jag inte hade varit så ensam på min väg tillbaka.

Ge mig en del av dig.

2017-05-26 22:33

Du lovade mig allt. 
Allt jag vill ha, allt jag drömt om, allt jag önskade att jag redan haft.
Men du tar tillbaka allt igen, lika snabbt som du lovat bort dina ord till mig. 
Är det såhär kärlek känns? Är det såhär sårbar kärleken så lätt tar över mina känslor?
Jag är ensam, så fruktansvärt ensam. Inget skrivande i världen kan få dig att förstå vad jag går igenom.
För du känner inte samma som mig. Ditt hjärta vill inte samma som mitt. Vi slår inte i takt.
Vi är osynkade, med så mycket osagt. 
Jag vill känna dig på riktigt, sluta att vara så många mil ifrån. Det tär på mig och jag måste koncentrera mig på att andas. Andas för att leva. För att göra mitt liv rättvist. För jag har ett ansvar. 
Det är så löjligt lätt för dig att inte finnas hos mig. Du har aldrig lämnar din lukt här. Den har adrig hängt kvar i rummen i min lägenhet.
Eller i mina sänglakan. Du har aldrig lämnat en känsla av lycka kvar hos mig. Kommer du någonsin att göra det?
Lämna en liten del av dig själv mellan alla mina billiga väggar. I mitt hem, I en stad jag inte längre vill leva i. 
Jag försöker glömma dig, varje dag. Visste du det? Att jag vill kasta bort dig ur mitt liv. För det gör för ont.
Jag är såld och jag kan inte göra något åt det. Visste du hur mitt lidande att kastas mellan hopp och förtvivlan gör mig ledsen? Allt är så fel just nu och jag önskade ibland att jag aldrig hade dig från början. 
Kom och gör mig lycklig, för jag är rädd för att vara ensam utan dig. Jag är rädd för att råka ramla på någon annan och sluta känna för dig. För hur jag än vrider och vänder på det så är jag fast. Fast i allt jag vill bort ifrån.
Fast för att bli olycklig. Fast för att vara ensam. Fängslad. Och jag vill inte acceptera mitt öde här.
Kommer aldrig att acceptera det, om du inte kommer och gör skillnad.

Rubrik saknas

2017-05-25 16:05

Hur lyckas jag alltid finna min väg tillbaka till den där isande känslan i magen. Den där känslan man har precis innan ett plötsligt fall. När allt i en tiondels sekund stannar upp och tankarna hinner flyga "nu dör jag".
När kroppen och sinnet tappar balans och allt är utom egen kontroll. Kroppen svajar till och nu allt är upp till gravitationen. Antingen så faller man eller så lyckas kroppen bli stadig.
I en annan tid och på en annan plats hade jag inte ens vågat tänka på den känslan. Men nu gör jag det.  
Den känslan får mig att förstå att allt som händer är verkligt. Min verklighet. 
Isen gick från en tiondels sekund till en sekund, från en sekund till en minut. Från en minut till en timme. Från en timme till en dag. Från en dag till en vecka. Från en vecka till ett halvår.
Var det inte nu allt skulle lösa sig. Luckras upp. Klarna? Men känslan blev kvar, stel och fastfrusen som is. Is i magen.

Det är sommar nu. Barnsben som springer runt på gräset utanför. Solen är varm. Jag har allt så nära men Isen låter mig inte njuta i nuet. Isen gör mig kylig, kall. Den kommer få mig att gå sönder i tusen bitar. 

Låt mig tina upp. Låt mig få njuta i värmen. Jag saknar den så mycket.

Ser inte fotspåren bakom mig längre.

2014-10-07 17:59

Jag har gjort mer än jag lyckats göra på många år, men av någon anledning så känns det lika meningslöst som vanligt. Varför går jag på dessa gator och tror att något förändrats?
Jag kommer väl antagligen aldrig att acceptera att jag kan komma någonstans, jag fortsätter att gå, fortsätter låtsas som att livet är fantastiskt och måste levas.

Hoppas att hoppet kommer tillbaka.

Jag bär min mask dagligen.

2014-01-28 02:27

Jag klarade det inte, hur jag än peppade mig själv
Så lyckades jag inte säkerställa framtiden

Men att stå på fötterna hela dagen, är inte något jag undervärderar
För bara några år sen hade jag aldrig klarat av att måla om ett rum på bara några timmar

Så trots mina problem så är jag stolt över vem jag är
Socialfobi och depression, fuck you
Jag tänker slåss tills jag slagit er

Min nästa uppgift: Krossa min största hemlighet.
- Sluta vara rädd för att be om hjälp.



Man kommer ingenstans genom att vara trevlig.

"Blessing in disguise"

2014-01-27 00:15

Mental styrka är antagligen det svåraste att få tillbaka när den väl tappats.

Efter tre år är jag fortfarande rädd för min brevlåda. 

Lite då och då så får jag en sån där känsla, som känns precis som den rätta jag
En sån där NEJ-NU-JÄVLAR känsla
Den varar en dag, max, för nästa dag så måste man oftast ta tag i det där
Som man gett sig sjuttsingen på att ta tag i en gång för alla
Och då, dagen därpå så känner man sig svagare än någonsin
Du fick en påminnelse om att du tagit fel väg, men du fortsätter gå.

Jag skriver det här, för att jag fick precis den där känslan
Och jag ville berätta för mig själv hur jag inte vill att det ska sluta, imorgon.

Jag tror på mig själv, jag är stark
Jag klarar av vad fan som helst!

Tvåsamheten.

2013-09-20 23:24

Jag vet inte hur hopplöst jag önskar att allting ska vara som det borde.
Det är tomt och jag är själv.
Jag ser dig knappt längre, hör dig inte alls.
Men trots det så dyker du upp ibland.

Ja jag kan drömma om dig.
Men när jag öppnar ögonen och ser vem du är.
Så ser jag att det inte alls är dig jag drömmer om.
Du är någon annan.

Och jag vet inte om jag vågar sluta drömma.

Mitt bittra hjärta och dess kyla

2013-09-10 21:38

Jag är rädd för att tänka dessa ord
Det är med varsamhet jag lägger ifrån mig dom
För er att se och för mig att ha när jag behöver

Min kropp har börjat ana förändring
Den har fått utföra många glädjeskutt de senaste veckorna
Jag undrar om den förstår
Att den i mina tankar svävar runt bland moln
Inte riktigt de moln man skulle kunna tänka sig vid enorm lycka
Men de kan liknas vid de små, tunna moln som ständigt lägger sig på solen en varm sommardag
Då ljuset i ateljén plötsligt blir aningen mörkare

Jag börjar känna mig som solskenet jag engång såg mig själv som

Men jag ska vara tyst om det
Inte först dagen jag ser att någon annan ser det jag ser
Vågar jag tro på mig själv


En glimt av hopp.




Fjäderlätt

2013-07-16 10:19

Jag vill vara lätt

Tyngdlös

Flyga runt

Sväva utan destination


Men jag är tung

Med tankar som drar mig ned

Djupt 


För djupt


Du säger hela tiden att jag måste tänka positivt

Allt kommer att gå bra

Men det är svårt att se förbi allt som har att komma


Jag är så osäker på min plats här

Duger jag som jag är?


Tankarna är spridda mer nu än någonsin

Och jag som trodde det va svårt att gå igenom tonåren...

Jag tänker inte på dig

2013-06-28 01:39

Det snurrar i mitt huvud
Jag kan inte få tyst på tankarna
Det gör så ont att inte förstå sig själv
Varför vill jag såra mig själv
Jag vill bara gråta, men påminner mig om hur onödigt det är
Jag orkar inte med värken i ögonen efter att ha gråtit i flera timmar
Skriker hellre
Men det funkar ju inte heller
Så jag ligger här, ensam
I din säng
Jag känner inte lakanen omkring mig, det är som om jag svävar
Bara mina tankar fyller min hud och insida
Jag har ingenting kvar, min frihet och mig själv har jag fått berövat

Jag önskar att du förstod
Hur osynlig jag känner mig
Hur ensam jag känner mig
Hur utfryst jag känner mig
Hur tom jag känner mig
Hur fruktansvärt olycklig jag är

Jag har ingen ork kvar till att försöka få dig att förstå
Nu ger jag upp

Ljudet dödar mig.

2013-05-28 15:57
Jag hatar att säga det högt
Men du är aldrig här
Vi är aldrig här
Jag vet inte om vi någonsin kommer att vara här
Hur skulle jag kunna veta det

Jag önskar att jag kunde drömma om att det var så
Men verkligheten gör så ont

Du ser inte..

Besvikelse.

2013-05-10 17:03
Viskar orden "hjälp mig" och hoppas att någon hör.
Jag kommer inte att klara det här.
Det är helt hopplöst nu.

För en sekund så kände jag en nu-jävlar-känsla. Men det var som att försöka få ett svar ur tystnaden.
Besvikelse.
Varför kan inte jag få den här? Bara för den här gången och sen kan resten gå åt helvete. Behöver bara den här lilla grejen.
Men nej. Det tjuter. Fel sorts tjutande ljud.
Nu vill jag ge upp.
Hur ger man upp?

Who's gonna be my savior?

2013-04-25 16:11
Verkligheten är väldigt förvirrande idag.
Jag har inte insett vart jag bor än.
Jag vet knappt hur gammal jag är.
Vet inte vad jag vill göra med mitt liv.
Sitter och väntar på att livet ska vända.
Men det händer ingenting.

Allting förändras omkring mig men jag står stilla i 2010 och känner inte igen någon.
Vad ska jag göra nu?

7 timmar.

2013-04-19 04:19
Jag har legat vaken hela natten och funderat över vad jag kommer att göra efter att jag satt i nyckeln i dörren och gått in i vårt första hus.
Vad kan man göra.
Är det något att vara vaken och tänka på?
Kommer nog lägga mig på golvet och sova antagligen.
Dumma mig.

Snart snart snart.....

Tid är inte min vän.

2013-03-27 11:00

 

Längtan gör mig galen, även om jag knappt är inställd på vad mitt liv sedan kommer bli.

Färsökte tänka ut allt i förväg, förgäves. Det är omöjligt.

Jag saknar min vän. Mitt i allt detta är det just dig jag skulle behöva allra mest.

Ansikte mot ansikte.... Inom en viss framtid <3


Längtar efter en känsla.

2013-03-15 17:42
Tänker han på hur fint solen skiner på honom när han går där över bron?
Jag har själv upptäckt solen nyligen, efter att ha levt i ett mörker för länge.
Dagarna är längre och mina tankar vill ut och uppleva världen.
Men kan trots det inte undgå från att undra när det tar slut och börjar om igen. Vill stanna i den här känslan, föralltid.

Du är inte här.

2013-03-13 23:14

Det är mörkt.
Jag har fönstret vidöppet, trots den kalla vinden.
Tycker om kylan emot min hud. Nästan lika mycket som din värme.
Det är lugnande att höra motorvägen utanför mitt fönster.
Jag kan inte tänka mig hur tyst det är hos dig nu.
Men.
Jag väckte dig alldeles nyss, sa att jag var rädd.
Du är så långt borta.
Jag vet inte ens om du hörde.
Du kanske inte ville höra.


Men jag är rädd, så fruktansvärt rädd.
Och jag vet att du inget kan göra över telefon.


Jag vet.

Älskade lilla vän.

2013-03-12 10:42
Mitt hjärta slår så fruktansvärt hårt, jag har nog inte varit såhär lycklig i hela mitt liv tror jag.
Du förtjänar allt fantastiskt du kan få!

Jag önskar att jag fick uppleva samma glädje som du gör idag.
Det är så mycket som går igenom mitt huvud nu.
Jag vet inte vad jag säger.
Underbara sak.

Nu behöver jag verkligen en paus.