...och PANG, så hade åtta månader seglat förbi sedan jag sist kikade in här. Numera har jag hela vistelsen på Smögen (som sista inlägget handlade om) i backspegeln. Kan summera det kort - ingenting blev som det skulle eller som jag hade väntat mig. Jag mådde väldigt dåligt och visade sig efter akutbesök på sjukhuset att jag hade en pågående hjärtsäcksinflammation. Jobbet på Smögen var ett säsongarjobb, ni kan ju tänka er hur social jag var efter jobbet med den typen av bröstsmärtor. Det sög.
Jag blev tvungen att säga upp mig och åka hem två månader tidigare. Var riktigt slö i kroppen hela sommaren på grund av inflammationen. Jag slutade dricka alkohol efter en tyvärr, redig; otrevlig; jobbig och hemsk snefylla (och bakfylla). Bestämde mig att nu får det vara bra. Har alltså inte varit på krogen sedan i juni 2018.
För 10 år sedan, 2009, blev jag kär för första gången i en 13 årig filur. 2018 gick jag och kärade ner mig i samma, 22 åriga filur. Efter alla år av sneglande blev det vi två. Ska man börja tro på riktiga kärlekshistorier nu? Att de finns i det verkliga livet och inte bara på film? Ja. Han, Henrik, har funnits i bakhuvudet sedan 2009. Inte på ett kärleksfullt vis utan på ett kärleksfullt vis, förstår du? På ett varmt sätt. Ibland har han kommit upp i huvudet och jag har skänkt tanken att jag hoppas han mår bra och har det bra. Idag behöver jag inte tänka tanken utan idag kan jag bara fråga honom live och ge en kram. Henrik och jag hittade varandra vid precis rätt tidpunkt och jag kan inte med ord skildra hur otroligt glad jag är över det. Inte visste jag att våra helt skiljda vägar och upplevelser skulle göra oss så lika i nuläget. Allting passar så perfekt och genuint.
Hösten passerade "snabbt". Fasen vad jag inte tycker om den årstiden. Det blir bättre och bättre för varje år som passerar dock. Antar att det klyschiga ordspråket "tiden läker alla sår" passar utmärkt in här. Hösten 2018 bestod av tre olika jobb, övertid och extrem stress. Med svarta ringar under ögonen varje dag var det uppenbart att stressen tog hårt. Lydia, Jesper och Henrik hade min rygg när det blev lite för mycket.
Helt plötsligt var det jul och nyår. Det var dags att börja packa väskan, vilket jag som vanligt gjorde cirka 48 timmar innan flyget skulle lyfta. Slängde ner det jag trodde jag skulle behöva under de tre kommande månaderna.
Nu? Nu har vi, Jesper, Henrik och jag varit i Thailand i en månad. Till och med tagit oss till Kambodja. Vi flög till Bangkok och sedan buss ner till Surat Thani. Samma rutt jag gjorde för exakt ett år sedan. Denna gång blev jag åksjuk och har efter det inte åkt mer buss utan tagit flyget istället. Vi var på Koh Samui en sväng och sedan tillbringade vi tre veckor på ett restort på Koh Tao. Här blev jag av med de svarta ringarna under ögonen och trycket över bröstet som var direkt stressrelaterat. Vi solade och badade i havet varje dag. Läste en bra bok och diskuterade huvida vi var psykopater under middagen. Jag läser "Omgiven Av Idioter" och Jesper "Omgiven Av Psykopater", därav val av ämne.
Veckorna sprang förbi och vi flög tillbaka till Bangkok. Upptäckte ett alldeles för dyrt shoppingcentrum och spenderade mer pengar på två smoothies än vad vi gjort på mat de senaste dagarna. Nästa flyg lyfte en och en halv dag senare vidare mot Kambodja. Hit kom vi idag. Nu är vi i nutid. Jag sitter i baren på ett hostel i Siem Reap och skriver detta. Henrik sitter bredvid mig och småpysslar med framtida projekt vi har att blicka mot tillsammans. Jesper tar en 23-minutare, världens mest stabila powernap är jag villig att hävda. Nu ska vi iväg och kika efter ett bra ställe att äta middag på. Imorgon spenderas varje soltimme i en solstol med ett generöst lager olja över kroppen för att ta igen brännan som definitivt tynade ut under dagen i Bangkok.
När klockan ringde visste jag inte riktigt vilket år det var. Missade jag precis en hel livstid? Missade jag Smögen? 0,2 hundradelar senare förstod jag att klockan var 06:15 och det var dags att kliva upp för att packa in i bilen och röra sig söderut. Alexander var morgontrött och lite halvt otrevlig en stund innan han också vaknade till liv. Karl sov i princip sig igenom 50 mil.
Skyfall och strålande sol, en stund när en undrade om man missade skylten ”utomlands” någonstans bland klipporna, havet och ängarna.
Alexander minns inte att han varit här förut, för Karl var det första gången - resulterade i att vi gick till bryggan. En fisksoppa för 190kr och jag fick bekräftat att jag utan tvivel kommer gå +- noll denna sommar. Underbart.
Stort tack till Alex och Karl som skjutsade mig 52 mil och tack till mamma och pappa som pröjsade soppan. Lovar att ni får tillbaka något någon gång.
Det är många gånger jag börjat skriva men kommit av mig eller tyckt att det inte är något värt att dela med sig av. Idag nådde jag nog någon slags vändpunkt skulle jag tro. Jag är så fruktansvärt trött på ungefär allting. Inte på det sättet som en ung vuxen kläcker ur sig "jag orkar inte..!" utan, jag orkar verkligen inte. Jag går på lånad energi, taget från reserverna som ska hålla mig uppe när något litet i vardagen brister. Jag har torra fläckar på min kropp och mina armar har ett litet dun över sig. Sexigt.
Sedan jag kom hem från min resa har jag velat åka igen. I detta menar jag precis som tidigare - inte på samma sätt som en ung vuxen hellre är ute och upptäcker världen än stillasittande hemma. Jag vill härifrån. Inte bort från min familj, inte bort från vårt hus. Det är inte min familj jag vill bort från. Jag vill bort från mig själv tror jag. Inte bort från vem jag är som person men bort från självförakt och denna obotliga ångest.
Under en cigarett jag rökte häromdagen började tårarna rinna. Jag kom på mig själv tänka att ska denna ovälkomna ångest hälsa på mig i perioder hela mitt liv är det inte ett liv jag vill leva. Vem skulle vilja leva med ångest som tillslut blir överväldigande för sinnet och sätter sig som fysisk smärta i kroppen? Samtidigt som precis allting inombords gör ont, känns absolut ingenting. Det kväver mig. Ensamheten är värst. Förjävlig är den om jag ska vara helt ärlig. Dessutom är det en ensamhet jag själv inte valt, den kan man nog säga valdes åt mig.
Läskigt ärligt.
Vi lyckades lokalisera oss till platsen där bussen som skulle ta oss från Bangkok ner till Surat Thani med hjälp av Google Maps och en förvirrad taxichaufför. Vi hann knappt få av oss våra tunga backpackerväskor innan det var dags att sätta sig på bussen. Stora säten som en annan skulle kunna kalla säng och filtar. Wi-fi som man fick starta om varje gång telefonen slocknade. Nedladdade spellistor och blå blinkers. Vid hamnen i Surat Thani satt ett ungt par och älskade varandra. Någon annan stod och rökte tjära. En medelålders man med byxorna nere under rumpan stod och sliskade sig mot en thailändsk kvinna. Kvinnan var alldeles för trevlig och vacker för honom. Himmelen var disigt grå och solen trängde sig stundtals försiktigt igenom och nuddade min bleka hy.
Jag blev tre tatueringar rikare den första kvällen på Koh Samui. Några tillfällig bekantskaper. Åt okej mat och blev myggbiten. Vi var på stranden flera gånger men solen var inte stark nog att tränga igenom de tjocka molnen. Koh Samui var inget för oss denna gång och vi tog färjan till Koh Phanghan.
Helst av allt hade jag stannat där för alltid. Alla människor som jag tyst beundrade. Försiktigt log mot. Tillfälliga bekantskaper blev till vänskaper, till riktiga vänskaper. Detta var första gången jag bodde på ett hostel och jag vill aldrig igen bo på ett hotell för mig själv. Aldrig tidigare har jag dansat svettig på en strand i någorlunda takt till musik jag knappt känner igen. Omgiven av människor som alla är där av samma anledning. Dela drinkar och vara i en annan värld för en kväll. Skratta tillsammans med mina vänner, nya som gamla. En del mer intressanta än andra. En mer intressant än alla andra.
Gömma undan sina tofflor någonstans på stranden för att kunna känna sanden mellan tårna samtidigt som basen från högtalarna dunkar i bröstet tillsammans med människor vars leende går från öra till öra. Varannan person hög på lycka och varannan på någon okänd substans. Soluppgångar efter en natt på en strand. En toast från Seven Eleven och en önskan om att tiden skulle stå stilla. Just dessa stunder låg tankarna om perfektion i periferin. Kanske var just dessa stunder perfekta.
Samtidigt som jag hade en genuin stund av lycka kommer tragiken och tar sin del. Allvarliga olyckor inträffade ett flertal gånger och en del mer fruktansvärda och permanenta än andra. För detta ägnar jag varje dag en tanke till N.
Hur gör man när förmågan att sova om nätterna är spårlöst borta? Hur tar man sig till när varje dag är kämpig på något vis? Jag hade den bästa sommaren. Kände att jag, mitt liv, äntligen var på min sida. Vad jag inte visste var att livet skrattade åt mig och när jag för en sekund tittade bort togs allt ifrån mig. Egentligen, vad trodde jag skulle hända? Att jag kanske skulle få ro? Äntligen? En del av mig trodde verkligen på denna tanke och hela jag hoppades. Nu sitter jag här en natt i oktober och tänker vad jag ska göra för att få tiden att gå förbi. Denna sömnlösa natt skriver jag. Jag skriver för dig och mig. Vad jag ska skriva om vet jag inte riktigt men jag kan skriva att jag gör ont just nu. Jag orkar inte hålla allting inom mig och det bästa sättet för mig att ventilera är att skriva. Jag vill spola tillbaka tiden till när jag låg på en pir under solen i en främmande men så välkomnande stad. Jag vill inte vara här jag är nu. I en stad där det för mig sitter oro, ångest och panik i, för dig osynliga, väggar.
Det är oktober och snart två år sedan jag bestämde mig för att ta mitt liv. Jag hade väl redan vid precis denna tid för två år sedan bestämt mig att livet var helt enkelt ingenting för mig. Jag var mer av en plåga än någon som var värd några andetag. Jag kan inte ens gråta när jag tänker tillbaka. Tror jag fick slut på tårar. Nu sitter jag här och skriver om det för att inte ha allt i mitt eget huvud.
Dessa sömnlösa nätter börjar bli en vana. Hur jag ska få stopp på det vet jag inte ännu. Hur jag ska få stopp på denna jobbiga känsla som trycker kring min hals och över mitt bröst vet jag inte heller. Jag måste komma härifrån. Hösten är ingenting för mig. Jag är rädd. Hur man kan vara rädd för en årstid vet jag inte heller men hösten för mig kopplas med obehag. Jag antar att jag är rädd att må så dåligt som jag gjorde i oktober 2015. Dit vill jag aldrig någonsin igen. Varför skulle livet skratta åt mig för? Räcker det inte snart?
/ Vendela
Sitter och kisar ut genom fönstret och ser verkligheten snabbspola förbi. I hörlurarna spelas konstig musik och även om ljudet är på högsta hör jag rösterna igenom. Några ska kliva av på Arlanda, andra är på väg till jobbet och någon ser ut att inte veta vad det är för dag. Sedan har vi dessa individer alla på tåget helst ser kliver av vid första bästa stopp. Dessa ociviliserade telefonister. En del håller ett telefonsamtal som hela vagnen får ta del av, andra spelar spel på högsta volym eller varför inte titta på Paradise Hotel utan hörlurar?
Dessa tågresor blir färre och färre. Så småningom obefintliga. En spontan hemtripp över helgen för att hämta en halsduk på kemtvätten. Tänkte inte att det kanske skulle vara stängt. Blev en drink med en vän istället. Mys i finvädret med en annan vän. En springtur efter ett paket. Hemgång. Fick med mig halsduken i alla fall och glömde istället ett par byxor, fantastiskt.
Otroligt hur många tankar som passerar, hur många bilder och känslor som passerar ens omedvetna och medvetna själv under dessa resor. En timme och tjugofyra minuter helt instängd i sina egna tankar. Tackar musiken som får en att tänka på annat när det enda man vill är att inte känna. Blir bättre och bättre på att inte känna. Ser det som en positiv egenskap i detta nu.
Att hoppa fallskärm var bland de bästa upplevelser jag varit med om. Känslan precis när man hoppar från flygplanet 4 kilometer upp i luften går inte att beskriva. Magisk är det ord som kommer närmast. Hänga och dingla med fötterna flera tusen meter över marken efter 1 minuts fritt fall är en känsla som inte heller går att beskriva med ord. Värt vartenda öre och jag kommer hoppa igen.
Uppenbarligen inte jag som tagit dessa bilder. Står dock för redigeringen.
Haft en bra dag med FaceTime-samtal, sol och svett. Lyckades somna på en luftmadrass i poolen och tror jag har bränt mig under ena foten. Fantastiskt bra jobbat. Jag och Kelly åkte och mötte upp Laura i lobbybaren på resortet där hon bor. Väldigt exklusivt ställe om du frågar mig. Kristallkronor i taket och gigantiska fontäner. Åt en fet hamburgare och rullade ut till bilen igen. Älskar att umgås med dom där två. Otroligt härliga individer!
Nu ska jag försöka gå och lägga mig. Ska upp 4:30 imorgon för äventyr! Börjar bli lite nervös nu faktiskt. Eller inte nervös heller. Tänker mest "vad fan händer om något går fel?" Jag dör ju om något går fel. Aja sådant får jag tänka på om det skulle hända. Kul som satan kommer det garanterat bli!
Jävlar vad den här dagen har bestått av kontraster. Jag har varit ledsen, jag har varit glad. Jag har köpt smink i klackskor för att sedan åka och skjuta glock 17 9 millimeter. Bland det roligaste jag gjort faktiskt. Var livrädd de första 10 minuterna. Hon som gav oss vapnet ville inte ens se mitt ID. Jag hade kunnat vara efterlyst för massmord eller nå skit. Vem som helst där inne kunde vara vem som helst om ni förstår vad jag menar. Full jävla tillit på att alla där inne vet vad de håller på med. Det var en kille där inne, beväpnad med skyddsväst, som höll koll på allihopa. Han var så himla schysst som visade exakt hur jag skulle denna pistol och han tog hänsyn till mina naglar. Amen. Nej men helt ärligt. Får ni chansen att åka och skjuta på en ranch - gör det. Det är jättekul!
Åter till sminket. Jag fick med mig massor hem idag. Tyvärr var jag stressad för jag även skulle hinna till shooting ranchen men jag hann få med mig nästan allt jag skulle köpa. Kan visa vad jag köpte imorgon!
Jag vet inte vad det är för fel på tidsinställningen här. Kan inte publicera inlägg enligt min tidszon utan det återställs automatiskt till svensk tid. Detta har alltså strulat i 3 månader nu så har gett upp. Ni får ha i åtanke att jag är 9 timmar efter er. Nu ska jag och Kelly kika på filmen Paul. Hoppas ni får en bra dag, kram!
Klev upp i tid och la mig i solen. Svettades ut ungefär 76% av allt vatten i min kropp och åkte sedan och tränade. Cyklade i 45 minuter. Så jävla jobbigt. Gjorde det bra dock!
På kvällskvisten åkte jag och Kelly till Scottsdale och spelade minigolf på Glow Putt. Jag tyckte att det var lite coolt. Allting var neon och man la bollarna "på laddning" så även de lös. Jag fick använda min putter som en pool stick. Alltså nästan lägga mig ner, haha. Det var kul i alla fall! Aldrig varit på ett liknande ställe för minigolf. Kelly vann och vi hade det jättetrevligt! På vägen hem svängde vi förbi Panda Express för lite orange chicken till middag. Hoppas ni får en bra dag!
Gjorde ett grymt pass på gymmet idag. Manglade mina ben och sedan 30 minuter stenhård cardio. Detta är utsikten jag har från treadmillen. Jättefint område! Dock kunde jag knappt gasa och bromsa bilen på väg hem. Härligt när man svettas så det droppar, haha. När jag väl kom hem åt jag köttbullar, potatis och lingonsylt igen och hoppade i duschen. Efter det var jag helt slut. Låg i sängen och tittade på serier och ett FaceTime-samtal hann jag med innan tidsskillnaden var tvungen att lägga på.
Serier blir mitt prio ett ikväll. Kramas lite med Mac och äta glass med Kelly. Nästa vecka är fullspäckad och jag kan nog helt ärligt inte bärga mig till fredag! Läskigt att jag har sjukaste saken i mitt liv planerat då. Damn.
Idag har jag minst sagt haft det trevligt. Jag och Kelly klev upp tidigt och gjorde köttbullar för hela familjen som sedan droppade in vid tre-tiden. Tyvärr dödade min mensvärk mig ännu en gång och jag led fan där ett tag. Som tur är fick jag massa kramar av allihopa så mådde bättre efter en stund. Det sprang blöta barn som varit poolen och vänt, en hund med sin gröna slemmiga boll och en full irländare. På kvällskvisten när alla barn torkat och åkt hem satt vi ute med en gitarr, hundra miljoner myggor och tio paket cigaretter. Jag gick in lite då och då dels för att jag blev uppäten men också för att komma undan cigaretterna. Är faktiskt lite stolt över mig själv med tanke på att jag inte rökt under
Igår var jag och tittade på en match för high school football. Det var bland det roligaste jag gjorde denna resa faktiskt. Eller mest ovanliga. Aldrig sett något liknande. GIF matcher kan ju slänga sig i väggen. Det är alltså high school. Ungdomarna är mellan 14 och 18 år (de börjar skolan ett år tidigare än vad vi gör i Sverige). Varje lag har en dansgrupp, ett cheerleader team och ett "band" som de kallar det. Det är en fucking orkester. Med tromboner och stora trummor. Kan helt klart säga att detta var bland det häftigaste jag sett och jag är mer säker nu att jag gick gymnasiet i fel land. Blev lite taggad på att kanske söka collage här. Kanske bara en kurs. För att få se studentlivet. Förstår ni hur galet det måste vara med tanke på att detta bara är en match för high school. Eftersom detta var en bortamatch tog inte Millenium (lila) med sig sitt band. Motståndarlagets studentsektion var fullproppad, hela läktaren blev så småningom full och det var inte en lugn sekund efter att nationalsången spelades. Alla stannade precis där de var och satte handen över hjärtat. Förutom nationalsången spelade även bandet You Give Love A Bad Name och Justin Timberlakes nya. Wow. Nummer 46 är min kusin Jac by the way.
Först tänkte jag be om ursäkt för att jag inte skrivit något idag. Sedan kom jag på att jag skriver denna blogg för mig själv så det skulle bara vara konstigt att be om ursäkt. Idag har varit en skitdag för min del. Jag vaknade med en sjuk mensvärk och min pms idag har varit galen. Gråtit för minsta lilla. Såg en video på Twitter - grät. Mac vad söt - grät. Emil behövde sova - grät. Jesus i himmelen hjälp mig. Min livmoder dödar mig. Har haft så ont idag och är svullen som en ballong. Mina ben har inte domnat och jag har inte spytt så det är skönt men ändå. Det är fan inte kul. När jag var yngre ville jag operera ut livmodern så fort jag blev gammal nog, bara för att slippa allt detta. Har aldrig velat ha barn. Aldrig tyckt om barn. Tills för ett år sedan. Jag vill ha ett eget monster. Om typ tio år men ändå. Jag vill ha barn och jag hoppas det barnet är värd varenda sekund av smärta och pms från fucking hell. Jag tror det är värt det. Det måste vara värt det. Det är värt det.
Kelly bjöd mig på middag Outback Steakhouse. Jag åt en stek med potatismos och svampsås. Det var löjligt gott och jag tror vi båda rullade ut från restaurangen. Nu har jag låtit maten smälta lite och chokladglassen i frysen skriker på mig. Hoppas jag mår bättre imorgon.
Alltså fan. Det här är bland det jobbigaste jag vet. Har inte rört på mig alls idag för jag har världens förkylning på gång. Mensvärk från helvetet kom efter middagen och chokladcravings tog över mitt liv. Käkat en halv nutellaburk med ångest i varje tugga. Mensmagen sväller och vågen visar elefant. Älskar en gång i månaden och förkylningar. Mina bihålor grinar. Fy satan. Vill må bra imorgon, träna och bada. Hatar att vara förkyld, mår jättedåligt då och det tar sån tid att bli helt frisk. Pretty Little Liars och den där jävla nutellaburken får ta hand om mig ikväll. Önskar jag hade en till mango på lager. Får åka och köpa fler imorgon. Sover inte bra heller på grund av de där drömmarna. Vill drömma om glitter, ljus och min kille om det ska vara.
Idag vaknade man förkyld. Det kallar jag bra flyt med tanke på att jag hade planerat dubbelpass på gymmet. FaceTime är ett faktum och jag funderar på att spela in en video för att svara på en kommentar jag fick. Tror det blir bäst för att kunna förklara på lättast sätt. Blir så glad när jag ser att någon av er har slängt in en kommentar eller fråga. Det gjorde min förkylda dag bättre. Hoppas ni mår bra! Ska kika runt på olika redigeringsprogram och mysa med Mac. Kanske göra en kopp te också. Idag är det bara 39 grader. Min kropp har ställt om helt och hållet till värmen. När det var 31 grader ute på kvällen gick jag och tog på mig en tröja för det var svalt.
Långa FaceTime-samtal och det bästa cardiopasset jag gjort på länge. Fiskpinnar och potatis och Americans Got Talent nu på kvällskvisten. Det har varit en avslappnad dag, en bra dag. Är fortfarande imponerad över mitt cardiopass. Jävlar vilket flås jag har fått upp igen. Det är fantastiskt! Mina armar är trötta efter gårdagens pass och ryggen fick sig en omgång den med. Så här ser det ut där gymmet jag tränar på ligger, fint va?
Har en jävla grej på gång föresten. Ett riktigt äventyr innan jag åker hem!
Förbannat vad jobbigt det är att inte kunna sova. Klockan är halv tre och jag är inte nära sömn. Eller jo kanske. Grejen är att jag har drömt mardrömmar nu varje natt i snart 1,5 vecka. Vill liksom inte sova för jag tror jag ska drömma. Hatar att drömma. Vill ha det tyst och lugnt när jag sover. Framförallt ska inte någon jävel komma och tränga sig på i mitt huvud om nätterna. Tycker jag inte om. Usch usch. Jag har legat och tittat på youtube i cirka 3 timmar nu. Funderar på att börja med det av den enkla anledningen att jag är bra på att prata. Kan nog alla som träffat mig instämma med. Nu ska jag lägga mig och förställa att jag är på en äng och bara tittar rätt upp i himmelen. Ett bra tips från en person som är lika fin som den där himmelen.
♛ Jag har alltid tänkt att jag skulle se mig om efter studenten. Det är inte ett fiber i min kropp som vill bo i Gävle för resten av mitt liv. Jag vill hitta var mitt hem är. Kanske är det i Sverige. Kanske är det någonstans jag inte varit ännu.
♛ En del av pappas sida av familjen bor här i Arizona, några i Chicago och några i Wisconsin. Mamma har släktingar i New York och Arizona. Det är en självklarhet för mig att åka hit för familj.
♛ Att jag ville komma undan vet de flesta. Hur viktigt det var att jag kom undan vet mina närmsta. Jag får andas, reflektera, återhämta och växa som individ här. Jag åkte hit ensam. Det krävs mycket att åka ensam till ett främmande land. Jag har tagit ett enorm steg från min comfort zone och jag gör det bra.
♛ Det är ett äventyr! Jag gör saker jag aldrig gjort förut och ser saker jag aldrig sett tidigare. Jag stöter på amerikanare jag mest troligt aldrig mer kommer träffa, jag åker fyrhjuling i öknen och i berg, får se fantastiskt vackra platser och jag får spendera tid med omtänksamma och kärleksfulla människor jag inte träffar för jämnan.
♛ Hela mitt liv kommer jag kunna se tillbaka på denna resa och känna mig stolt över mig själv. Kanske är det nu jag (utan att själv riktigt veta om det) hittar mig själv. Innan jag åkte visste jag varken ut eller in. Jag lämnade allt jag har hemma och åkte. Många har kommenterat det faktum att jag har pojkvän hemma. "Ska han inte följa med?", "hur ska det hålla om du åker så länge?", "gör ni slut först?". Han vet att jag kommer hem. Är han något att hålla hårt i, väntar han på mig. Tre månader är inte lång tid om det är en livstid vi har framför oss. Snart är jag hemma och han sa nyss att han älskar mig. Lyckas man vara ifrån varandra tre månader av sitt första år ihop kan man enligt mig - åstadkomma mycket tillsammans.
När man måste stanna utanför Walmart för att ta en bild på himmelen - då är det läckert. Jag tycker inte om kvalitén på bilder som är tagna med telefonen men helt ärligt, vem har med sig en kamera till Walmart? Jag äger ingen kompaktkamera utan har en fullstor systemkamera med 4 olika objektiv, motljusskydd och extern blixt. Inte jättesmidigt att släpa med sig överallt. Programmet jag redigerar mina bilder i har strulat som tusan och därför är inga av mina bilder (om de ens går under den termen fortfarande) bra. Pappa har skaffat Photoshop så jag kommer igång med det när jag kommer hem från USA. Längtar till att komma igång med fotandet igen.
Ville göra mina underbara iPhonebilder lite finare och la på ett filter men kontrasten försvinner så ni får helt enkelt bilder rakt av från min kamerarulle. Men. Fantastiskt va? Riktigt coolt att se en storm komma mot en på det här sättet.
Igår var jag lite för trött för att skriva något. Lite trött på människor. Gud. Vad trött man kan bli på människor, visst då? Det är inte bara jag som känner så ibland.
Idag ska jag släpa mig ut i värmen och jobba lite på slappheten i poolen. Om några timmar är det gym. Har fortfarande inte bestämt mig om jag ska köra cardio för att få igång flåset eller göra något av mina armar. Är i särklass bäst på att bli uttorkad här och det är lite risky för mig att vistas i solen samma dag jag ska gymma. Jag är mer känslig för solen än vad jag tror. Höll på att säcka ihop hos PT:n förra veckan på grund av uttorkning och lågt blodsocker. Mådde verkligen jättedåligt och kunde inte göra en övning klart för det svartnade. Inte min bästa dag på gymmet om man säger så.
Well.. Denna dag började bra med smink och frukost. Jättetrevligt att gå ut och äta frukost. Skönt sällskap hade jag också av Kelly, Erin och Patzy. Jag åt riktigt goda crepes med nutella, jordgubbar och honung. Vi pratade om allt från gamla bilar till Donald Trumps nakenstaty.
Mot eftermiddagen åkte jag till Chandler Mall för att träffa Sydney och Henry, lämna tillbaka en playsuit och kolla om försäkringen på Pandora täckte min klumpighet. Okey så jag börjar med att bli utskämd på H&M av kassörskan. Köpte en playsuit där för ett tag sen, använde den och tvättade den precis som det skulle. Tar ut den ur tvätten och den är totalförstörd. Går tillbaka och vill lämna tillbaka och få pengarna tillbaka på grund av SÄMSTA kvalitén. Alltså sämre än H&Ms standard kvalité (som också suger). Hon pratar högre än farfar som är döv och säger att dom inte kan göra någonting alls. Jag bad om ett tillgodokvitto som hon först nekade mig och efter typ 4 minuter sa hon till en annan anställd att ge mig ett. Jag hade inte brytt mig om hon varit schysst och faktiskt bara inte vetat att jag har rätt till ett tillgodokvitto. Men DAMN. Så fruktansvärt dålig attityd, skrikig och usch. Hoppas hon får sparken.
Nästa sjukt dryga sak är att jag måste punga ut ytterligare 1000kr på ett par örhängen på grund av att jag tappade ett i havet i NewPort. Spotta mig i nyllet. Orkar inte. Jääääävlar vad drygt. Köpte halsbandet till så måste nästan betala igen.
Bra sak är att McGregor och Diaz är på ikväll. Mindre bra är att skiten KOSTAR 600 spänn att se på TV:n hemma. Fuck me. Tur jag har Kelly och Mac.
Kom nyss hem från The Draft efter att ha ätit och tittat på the Cardinals, pre season. Tror nästan jag måste hålla reda på dem när jag kommer hem också. Har varit och sett en träning, kan några namn, äger en backpack med Cardinalsloggan på och sett alla matcher under pre season. Är största fanet. Hänger med på exakt allt som händer under matchens gång. Hehe. Nej. Men det är trevligt sällskap. Denna lilla grabb kan alla spelares namn, alla lag, alla regler, alla ligor, allt. ALLT.
Nu ska jag tvätta bort ansiktet och krypa i säng. Klockan 22 en fredag. Imorgon ska vi iväg på frukost tidigt som sjutton (innan 10) och jag är faktiskt trött just nu. Klev upp i tid imorse och gjorde något av denna dag. Hoppas ni hade en bra dag igår (idag för mig). Kram!
Det enda jag gjort idag är att mysa med denna lilla sak, kikat på en film och pratat FaceTime. Ganska skönt faktiskt. Tänkte sola men då rullade det in moln och självklart försvann dem när jag gosat in mig i filtar och kuddar. Imorgon är det PT-time och jag vet att jag kommer plågas. Längtar.
Åh idag har jag varit så slö. Vaknade av mitt alarm kl 10 och pratade FaceTime i 7 timmar. Nytt rekord från min sida utan tvekan. Tog en dusch och ett bad sedan på med myskläderna igen och kröp ner i sängen. Fick brutala cravings efter potatismos och köttbullar igen så jag och Kelly åkte till IKEA och åt middag där, haha! Så gott! Såg att dem sålde Kalles kaviar, Marabou Daim och havreflan. Kunde inte låta bli på havreflanen eftersom de är mina favoriter och ville att Kelly skulle få smaka. Eftersom det är lag på att skriva hur många kalorier allt innehåller här borta så vet jag nu att 5 kakor är - håll fucking i er - 1000!!!!!!!!!! kalorier. Tryckte precis i mig 1000 kalorier. Var vänlig drick kräkmedel. Tyckte det var så jobbigt att jag tog en penna och stök över det. Jag äter inte längre ost på grund av att jag vet hur mycket det innehåller. Vill helst inte äta något annat än gröt eftersom det är 100 kalorier per portion. Gah.
Vet inte men från att jag fick höra hur tjock jag blivit är inte jag och maten bästa kompisar längre. Observera att jag när jag vägde som absolut mest vägde 58 kilo. 58 kilo. Lol. När jag vägde som minst vägde jag 46. Jag var för smal när jag vägde 46 och tjock när jag vägde 58. Jag hoppas ni som säger att jag blivit så tjock mår SKITBRA i er själva. Hoppas ni är stolt över er själva. Hoppas ni mår bra. Och förresten, en till sak! Hoppas ditt barn, ditt syskon, förälder eller bästa vän genomgår djup depression, självskadebeteende och självmordsförsök. För att sedan ha någon som säger att ditt hen dessutom är för tjock. (För er nötter som tänker "du kan ju inte skriva så". Det är ett tänk bara, tänk hur DU skulle må om ditt någon du brydde dig om var utsatt för detta. Hur skulle DU må? Hur tror du hen skulle må? Människorna som säger detta om mig är nog så pass självupptagna att dem inte kan se så pass lång så jag försöker ge något slags perspektiv.)
Jag vet att det är svårt för er men tänk längre än näsan räcker nästa gång. Jag lovar att det kommer med mognaden. Juste! Har precis upptäkt att jag tydligen kan twerka - med mina stora lår, breda höfter och feta röv. Får visa min pojkvän när jag kommer hem. Kram på er!
Från att jag klev upp till runt 5:00 hann jag testpacka, ta ett långt FaceTime-samtal hem till Sverige, sminka mig och fixa Kellys hår. Medan hon är på konsert tog Erin mig och shoppade och för att äta middag. Jag har spanat in ett par röda sneakers men inte vågat köpa dem på grund av utrymme i resväskan. Nu när allt sådant är testat och plats finns så tänkte jag slå till och det slutade med att Erin köpte dem i studentpresent till mig. Vi åkte och åt middag på ett jättefint ställe och jag tog en Cesarsallad med lax. Vet inte vad det är för fel men jag glömmer bort att äta och dricka. Igår åt jag flingor. Idag åt jag gröt och hade inte ens tänkt på middag om ingen påmint mig. Tror det har med värmen att göra, känner ingen hunger. Märker på kläder att jag blivit lite mindre. Tur vintern är på väg, kommer äta upp mig som en jävla björn.
Såg denna och det var som en smäll över käften. Jag har aldrig älskat mig själv. Inte ens tänkt tanken. Aldrig. Never. Det har liksom alltid varit något jag inte varit nöjd med. Give me a break för fan, Vendela. Konstigt att man haft det jobbigt att ta sig tillbaka upp när man inte uppskattat personen man spenderar mest tid med. Jag vet inte vad som är värst faktiskt- att jag aldrig någonsin älskat mig själv eller att jag aldrig någonsin ens tänkt att det kanske är något fel med det. Så många saker jag övertänkt och överanalyserat och inte ens tänkt på detta.. Jag skulle inte spendera 24 timmar om dygnet med någon annan människa som ständigt klankade ner på mig. Just nu spenderar jag 24 timmar om dygnet med mig själv, som klankar ner på - mig själv. Det är inte ett sunt förhållande, det funkar inte så. If that makes any sense. För mig gör de det för stunden och jag kommer ifrågasätta detta varje dag från och med nu.
Jag tror precis jag blev en lite större individ.
Jag tror inte direkt på perfektion men denna dag har varit så nära perfektion det möjligtvis kan bli. Går och lägger mig helt utmattad och med ett stort leende på läpparna. Kommer nog ärligt sova med ett leende. Bowling, radiobilar, bollspel, air hockey, gripklo och världens största Pac Man, right there.
Alltså IDAG hörrni. Idag har jag haft kul. Jag och Patzy tog fyrhjulingarna och åkte ut i öknen. Kändes nästan som på film. Varma vindar mot kroppen, dirt roads, ödlor och lera. Vi körde av ena fyrhjulingen av trucken och den andra av trailern och med 4 lager solkräm stack vi ut i öknen. Målet var en sjö och dit kom vi efter ca 8 miles. Träffade trevliga människor och hoppade i sjön med kläderna på. Full i lera och genuin glädje. Några blåsor, småsår och en rejäl bonnabränna lyckades jag även skaffa mig idag.
En till rolig sak är att vi nu ska iväg och spela bowling, vilket är bland det roligaste jag vet. Kelly var och fixade naglarna idag och hon berättade nyss vad vår nail lady hade sagt om mig. Blev helt varm i hjärtat. Kände att det var bland de första gångerna på lång tid jag känt något på insidan när jag fått en komplimang. Jag mår bara bättre och bättre i mig själv för varje dag. Ni anar inte den glädjen.
(Sista bilden är tagen med telefonen då jag inte hade kameran till hands.)
