magdalenahaussner blogg

Jag vaknade upp imorse och kände att det är en viktig dag idag. En sådan dag som man alltid vill minnas. Därför sprang jag efter datorn för att skriva detta inlägg.

Just nu är det 3 h kvar tills jag skriver min första riktiga tenta på juristprogrammet. Mycket har hänt sedan jag skrev någonting på denna blogg insåg jag när jag gick in här imorse. Sist jag bloggade satt jag dagarna i ända och pluggade till högskoleprovet för att komma in på juristprogrammet. Sedan insåg jag ganska fort att mina chanser att komma in via BII, alltså för de som pluggar upp betygen, var mycket större och lade då ner högskoleprov-plugget för att istället plugga upp mina betyg.

Jag läste in en bok från gymnasiematten på 8 veckor och fick B. Någonting jag aldrig trodde skulle hända med tanke på hur jobbig jag tyckte matten var under gymnasietiden. På något vis lyckades jag knäcka den s.k. "mattekoden" under dessa veckor ändå och höjde mitt meritvärde några steg. Sedan pluggade jag upp engelska och svenska, vilket inte var några konstigheter egentligen med tanke på att jag hade pluggat engelska på universitetet innan. Det tackade jag dock mig själv för då!

Detta var under våren och under sommaren som kom tog jag sedan en "paus" då jag hade jobbat väldigt mycket samtidigt som jag gjorde detta. Jag var trött och behövde lite paus från allt pluggande. Någonstans kände jag i kroppen att: "Det är nära nu. Snart är jag inne". När jag fick tillbaka antagningsbeskedet från universitetet hade jag en reservplats 8 av 5 antagna på juridiskt grundår. För er som inte vet vad det är krävs det att man får VG på T1 och T2 för att komma vidare till T3. Man läser således med alla andra juriststudenter som om man gick själva programmet, men har betygskravet på sig för att komma vidare. Dock är det faktiskt inte alls så svårt som man tror och lärarna har själva sagt att de är snälla vid bedömningen och hellre skickar vidare elever till T3 än att neka om det skulle vara någon som ligger på gränsen.

Tiden gick, sommaren tog slut och jag trodde faktiskt inte att jag skulle komma in med tanke på hur få antagna det var. Jag hamnade ju i betygskvot BII efter att ha pluggat upp betygen och där är ofta antagningspoängen lägre men platserna mycket få. Skolan satte igång för studenterna och jag minns hur ont det gjorde i mitt hjärta vid ett tillfälle när jag och pappa satt i bilen vid Gamla Torget i Uppsala och såg alla studenter cyklandes med sina tygpåsar. Jag var verkligen helt uppgiven vid det tillfället. Det fanns ingenting jag ville så mycket som att plugga juridik.

Men en dag när jag står inne på Telia för att köpa ny telefon får jag plötsligt ett mejl från Uppsala Universitet. De frågade om jag ville ha en reservplats på juridiskt grundår och jag svarade "ja" direkt. Jag minns att jag grät så mycket på Telia att jag fick säga "tyvärr jag får komma tillbaka en annan dag, jag kom precis in på min utbildning" för att sedan springa ut till bilen och köra hem till mamma och pappa. Säljaren kollade lite förvånat på mig men önskade mig lycka till med studierna. Min telefon var ju trasig så jag kunde inte ringa med den vid det tillfället, därför blev det en väldigt snabb tur hem för att kunna berätta för föräldrarna. Tur att jag har körkortet kvar säger jag bara!

Jag minns att jag grät i princip hela bilresan hem medan jag sa till mig själv "du klarade det" om och om igen. Jag var faktiskt väldigt, väldigt stolt över mig själv. Den ansvariga på universitetet svarade sedan på mitt mejl efter en stund att jag var tvungen att komma och registrera mig innan kl 12 och tur var det att jag hade bilen då för klockan var vid detta tillfälle 11 och jag hade precis kommit in i Bälinge för att berätta om händelsen för mina föräldrar innan jag fick göra en racer-vändning i rondellen för att åka tillbaka till stan igen. Jag hann i alla fall och kvinnan berättade för mig att lektionerna hade satt igång och att jag som tur var inte hade någon lektion den dagen men att jag hade det dagen därpå. Vid det tillfället förstod jag inte riktigt vad hon menade. Vadå "tur"? Vad gör det om jag missar en lektion till? Nu i efterhand förstår jag dock hur mycket man missar bara på ett seminarium, varför jag inte har missat en enda lektion under terminen efter detta. Missar man en lektion kan man nämligen i princip missa hela huvudpoängen med uppgifterna vilka ligger till grund för tentan sedan.

Mamma och pappa var totalt överlyckliga. Vi köpte överstrykningspennor, flikar (ja, böckerna ser ut som ni tror med alla dessa flikar) och jag beställde alla böcker som ingick i kursen innan jag var tvungen att springa iväg till jobbet – sedan blev det nudlar resten av månaden! Skämt åsido, men FY vad dyrt det blev! Denna dag jobbade jag såklart stängning så klockan var 20.30 när jag kom hem. Sedan var det bara att börja plugga ikapp alla lektioner och föreläsningar som jag hade missat under terminen. Klockan 2 på natten var jag klar och redo för morgondagen.

Dagen därpå gick jag på min första lektion. Konstigt nog låg lektionssalen på Gamla Torget, där jag och min pappa tidigare hade suttit i bilen och sett alla glada, cyklande studenter med tygpåsar. Jag hade ingen aning om att juridiska institutionen hade salar där. Det första min lärare säger är att “det är lite konstigt att de släpper in reserver så här långt in i terminen med tanke på hur mycket vi redan har lärt oss”. Jag fick lite panik i stunden men sedan talade jag om för henne att jag hade läst ikapp och då försäkrade hon mig att det inte skulle vara några problem för mig.

Sedan var skolan igång och veckorna rullade på. Jag pluggade mellan 6-12 h om dagen 6-7 dagar i veckan för att hinna läsa igenom och flika alla böcker samtidigt som jag gjorde alla seminarieuppgifter. Detta tackar jag mig själv för nu i skrivande stund då jag aldrig har upplevt någon stress inför tentan eftersom att jag har hängt med så bra under terminens gång. Här vill jag även tillägga att juridik inte är så jobbigt som alla tror. Om du hänger med på lektionerna och tar ansvar blir det inte så tufft, men det kräver att du har lite disciplin. Vi hade även en övningstenta som gick jättebra trots att jag inte hade pluggat mer än vad vanligtvis gjorde. Jag skrev dessutom ett PM om tysklands och sveriges grundlagsändring, vilket innebar att jag fick läsa tysk litteratur (jag fattar inte ens själv hur jag klarade det). Även denna gick jättebra och jag fick motsvarande VG vilket innebär att jag faktiskt kunna kunnat fortsätta på programmet om jag hade velat det. Det är just den lilla detaljen – att vilja fortsätta.

Redan efter några veckor kände jag att juridiken inte alls var som jag trodde. En känsla som jag gick och bar på i flera veckor innan jag ringde min kära Clara för en promenad då alla känslor bara fullkomligt rann ur mig. Jag berättade hur jag kände och att jag var så otroligt ledsen över att jag faktiskt hade den känslan med tanke på hur mycket jag hade velat det här i alla år. Min kloka Clara svarar bara: “Men hur ska du veta vad du vill förrän du har testat?”. Detta är en mening som jag alltid kommer att ta med mig, för det är så fruktansvärt sant. Hur ska jag veta om det är min dröm förrän jag har testat? Detta hade dock mina föräldrar lite svårare att förstå än vad jag hade, vilket jag kan förstå i efterhand med tanke på att de inte kan läsa mina tankar. Trots att jag gav en liten hint om detta för dem efter ca 2 månader in i terminen kan dem ju inte veta hur detta fullkomligt har malt sönder min hjärna sedan 2-3 veckor in på utbildningen. De kände därför att det kom som en chock medan jag inte alls förstod vad de menade då. Juridiken är tyvärr inte alls vad jag trodde att det skulle vara och det passar mig helt enkelt inte. Jag har gjort väldigt bra ifrån mig och problemet ligger inte i att det är svårt eller krävande på något vis, utan att det inte är någonting som jag vill jobba med. Min tanke var att bli bolagsjurist och arbeta för ett företag, men efter denna termin har jag verkligen insett att det är just företag som lockar mig och inte själva juridiken.

Utöver mitt bristande intresse var juridikens värld väldigt speciell. Lektionerna var inte lärarledda vilket resulterade i att man aldrig visste ifall man gjorde rätt på uppgifterna eftersom att läraren inte “fick säga det” och klassammanhållningen var i princip obefintlig. Min pojkvän började läsa ekonomi i samma veva som jag började läsa juridik och han umgås med sin klass flera gånger i veckan och pluggar med dem medan de enda gångerna som min klass träffades var under lektionerna, sedan gick alla hem och pluggade igen. Väldigt synd att vi inte träffades mer faktiskt för det var ett jättehärligt gäng! Och ja, studenter river ut sidor ur böckerna som de inte vill att någon annan ska få tillgång till. När jag skulle låna en bok som till en stor del behandlade “menschenrechte” var alla sidor om just “menschenrechte” utrivna. Det är en mycket hård värld där “bäst vinner” och man ska minsann inte hjälpa någon annan på vägen.

Idag skriver jag min första, och dessutom sista, tenta på juristprogrammet och jag känner mig redan nu så himla stolt över allting jag har åstadkommit under denna termin. Jag hade faktiskt inte kunnat göra bättre ifrån mig. Inte minst har jag vuxit otroligt mycket som människa och börjat inse att livet inte är en rak väg där allting är skrivet i sten. En stor eloge till er som “sadlar om”, börjar plugga och totalt byter yrke när ni har passerat medelåldern. Det är precis vad livet handlar om – att göra vad man vill och det man blir lycklig av. Jag har insett att ekonomi är den rätta utbildningen för mig med tanke på vad jag vill jobba med. Bolagsjurist som jag var inne på förut är för mycket juridik och för lite företagsamhet helt enkelt. Men vem vet vad jag vill jobba med om 30 år? Visserligen är ekonomi en väldigt bred linje med breda jobbmöjligheter vilket ger mig möjligheten att byta inriktningar inom själva yrket i framtiden, men om jag någonsin känner att jag inte vill fortsätta med det jag gör kommer jag inte tveka på att göra en förändring. Till er som läser detta: Ta till er! Det kan bara bli bättre. Och viktigast av allt: Gå er egen väg!

Jag är så glad och tacksam för denna resa och allting jag har åstadkommit. Så hårt jag kämpade för att komma in på denna utbildning och jag tog mig hit. Nu tar livet en ny vändning och jag börjar läsa ekonomi. Mycket positivt är det dessutom att jag kan tillgodoräkna både denna termin med juridiken samt engelskan som jag har läst innan, vilket betyder att ingenting jag har läst innan är förgäves och att jag har inte lika mycket kvar att läsa för en examen. Engelskan var ju för dem som läste just jurist- och ekonomiprogrammet så detta passade ju perfekt. Efter en hel termin av konstant tänkande känns detta helt rätt!

Tack till alla underbara vänner som har stöttat mig under hösten kring mitt val. Jag har egentligen vetat sedan början att juridiken inte var rätt, men utan er hjälp hade jag förmodligen gått efter mina föräldrars vilja och fortsätt med juridiken. Och till mina kära föräldrar: Jag vet att ni menar väl, men tyvärr har ni fått en väldigt viljestark dotter som alltid kommer att gå sin egen väg. Jag vet att ni är stolta över mig ändå. Jag älskar er.