RSS - xml

Kontrollerades senast: 2020-03-29 13:32:26

Frufinnborn blogg

Frufinnborn blogg på Nouw

Äntligen snö!

2018-12-16 12:32
Från Frufinnborn

Oj det var ett bra tag sedan man var här inne. Vardagen rullar på..

Tredje advent. Äntligen har snön kommit. Så mysigt att titta ut när flingorna faller ner och det blir helt vitt på marken. I helgen har det blivit bakning av pepparkakor, marknadsgodis och saffranssnurror med vanilj. Snart är det jul! Helt sjukt, känns som om det var sommar nyss! Flickorna hade luciafirande i veckan, så himla fina alla barn var och duktiga när dem sjöng med i alla sånger. Dem hade ett projekt att göra armband, små granar och annat pyssel som dom sålde efter firandet. Pengarna som kom in gick till välgörenhet. Ronald mc Donald barnfond. Hur fint är inte det?! :)

Förra helgen var jag i Västerås för att fira min äldsta och bästa vän som fyllde 30. Det var helt underbart att få fira med mina nära! Hennes vänner att träffa för första gången var spännande. Jag älskar att skapa nya kontakter! En kväll helt i min smak! 

Idag har Astrid fått sin tredje advents present, massor av pyssel. Så hon och kusinerna sitter och pysslar och Signe går runt med sin vagn här hemma och är sådär riktigt jädra glad. Skön advent! Lite kaffe och fika så får vi se om det blir tillräckligt med snö så att barnen kan gå ut och åka pulka. 

Vad gör ni på tredje advent? ⛄


Annorlunda jul

2018-12-01 22:36
Från Frufinnborn
Idag är det fem månader sedan pappa gick bort. Min älskade bästa pappa. Jag har varit ledsen ofta och tänker på honom varje dag och allt känns så konstigt, overkligt. Men ikväll var det precis som att allt föll in. Att han verkligen är borta, för alltid. Han kommer aldrig att ringa eller hälsa på något mera. Det bara slog till. Från att sitta i soffan och ta en mun kaffe, för att i andra sekunden spotta ut det och få världens panikångest attack. Känna att man inte kan andas för att man hetsandas, bara skriker rätt ut och tror att man ska dö.. Det är så fruktansvärt hemskt att uppleva. Ingen borde få uppleva det, men tyvärr är det allt för många dom gör det. 

Iår blir det en tuff och annorlunda jul. Ingen pappa som berättar roliga skämt,  kramar om en och säger god jul och kollar på Kalle med munnen full av chokladpraliner. Hur klarar man av det här? Det känns som att det bara blir värre med tiden. Julen är den som betyder mest för mig och har alltid gjort, bara med familjen, äta gott och öppna paket. Jag kan strunta i alla andra händelser på året, men just julen. Den är helig för mig. Och därför kommer den bli oerhört jobbig. Att pynta inför första advent är något jag alltid sett fram emot, det är så mysigt med alla stjärnor och grejer. Men nu ligger jag i sängen och tittar på vår ljusstake i fönstret , och jag känner inte ens lite glädje över att advent är här. Jag låter kanske väldigt bitter, men min stöttepelare, min underbara pappa är inte här och kan fira med oss. Julstöka och lyssna på julmusik dagen innan advent. 

För ett år sedan var pappa med, hemma hos oss. Han började bli svag men ville ändå vara med då julen betyder mycket. Jag märkte riktigt hur nöjd han var över att få sitta med i soffan trots att han inte hade så mycket ork som förut. Mamma kommer iår till oss på julafton och jag ska även bli moster innan jul. Det är något jag längtar efter! Jag ska försöka göra det bästa av allt. Jag har ju min fina mamma, syster och min familj.  Jag ska ta vara på dem som finns och betyder mycket i mitt liv. Det är viktigt ♡

Ta hand om varandra och våga visa er omtanke och kärlek ❤

Ledig fredag

2018-11-23 09:05
Från Frufinnborn
Hej alla fina.

Nu var det ett tag sedan man var här inne. Fullt upp med jobb och barn om dagarna.

Idag är min lediga fredag för jag jobbar helg! Båda barnen är hemma och är i full gång med att leka och är på bra humör. Man uppskattar dem dagarna hemma med dem när man i veckorna inte ses så mycket. Man hämtar dem från förskolan, hem och laga mat. Efter middagen är det någon timme över innan läggdags.

Efter jobbet på söndag blir det loppis i vår källare. Man har på tok för mycket kläder och grejer, så då är det bra att man kan utnyttja källaren! Bara kika in ni som vill! Årets julklapp är ju ändå återbrukade kläder ;)

Black friday idag! Inget för mig att stressa runt i stan bland allt folk som springer som yra höns Jag sitter hemma på nätet istället och kan beställa i lugn och ro

Ikväll blir det att åka ut till min fina vän och fira att hon snart fyller år. Så det blir en tjejkväll! Ska bli väldigt trevligt. Prata skit, äta gott och bara vara ibland hinner man med lite trevligheter också

Hoppas ni får en bra fredag!

Va?

2018-11-10 21:48
Från Frufinnborn
Vad tycker ni? Bara för att man deprimerad, är man dålig som människa då? 

Jag är tydligen det. Jag har tydligen dåligt inflytande på andra och är manipulativ. Det har jag fått berättat för mig ikväll. 

Det uppstod en händelse där jag kände att jag reagerade som man ska, och även mina vänner tyckte det. Det var inget lätt beslut men tillslut tog jag mig modet. Men från andra hållet så är jag tydligen inte bra, på något sätt. Folk vet tydligen saker om mig som dem inte vill säga, rykten går säger dem. 

Jag har inte alltid varit Guds bästa barn, men att få slaget i ansiktet att man tydligen är en manipulativ människa och inte borde umgås med mig, den kändes! Är det mitt förflutna? Vad har det med detta att göra? Och vad spelar det för roll om jag har tvång,  behöver gå hos psykolog m.m? Ska jag behöva känna mig dålig över det? 

Här inne är jag öppen med väldigt mycket. För att folk ska veta att dem inte är ensamma om vissa saker som tvång m.m, som faktiskt blir allt vanligare idag.. 

Det här gör mig oerhört ledsen men även arg när man får reda på något sådant. Jag vet inte om personen säger det här för att hen är arg över händelsen, gillar drama eller dömer en pga saker från förr och lyssnar på rykten. Tråkigt är det iaf, och det bidrar till att ångesten ökar kraftigt hos mig... Vi får se vart detta slutar.          Hoppas att ni har haft en bra lördagskväll

Vardagen är förvirrande just nu

2018-11-06 21:54
Från Frufinnborn

Allt är en enda röra, dagarna är ångestladdade. Just den här ångesten var längesedan jag hade. Att känna sig lipfärdig konstant. Man blir trött bara av det. Det händer för mycket just nu och stressen bara ökar.

Att berätta kortfattat så är jag fosterhemsplacerad. Men min fosterfamilj är som min riktiga familj då dem alltid har funnits där för mig! Min biologiska pappa har inte varit med alltför mycket i min uppväxt då drogerna kom före. Men på senare år när han varit drogfri så har vi fått upp kontakten. För några år sedan åkte han in för ett brott han gjort och avtjänade några år. Jag visste att det han gjort var förjävligt, men på något sätt så ville jag ändå ta upp kontakten igen när han var ute och drogfri. Nu två år senare så är det samma visa igen. Och nu får det vara bra känner jag. Min dotter fick kontakt med honom också. Hon undrar när morfar ska hälsa på, besviken för att han aldrig hör av sig m.m. Där kände jag att min gräns var nådd. Att ha en morfar ibland, att inte veta när man ser honom nästa gång. Den besvikelsen vill jag inte se en gång till hos min dotter, Och jag själv mår inte heller bra av att. Men visst, det påverkar mig och jag tänker på hela situationen nästan varje dag, trots att jag inte vill. Jag städar hos polisen och min pappa sitter en våning ovanför. Tankarna kommer..

På torsdag skulle min foster pappa, eller ja, MIN PAPPA som jag såg honom. Han skulle fyllt år. Det kommer bli en känslosam dag känner jag redan nu. Min äldsta tös Astrid har nog inte greppat bortgången förens nu. Hon är ledsen väldigt ofta och gör armband och grejer att lägga i minneslunden. Hon tittar upp i himmelen och säger att hon vill att morfar ska komma ner och säga hej. Det gör så ont i mig att höra det från henne. Pappa och Astrid stod nära varandra. Det var dem två, morfar var hennes absoluta favorit! Och nu finns han inte mer. Jag försöker säga till henne att man får minnas dem fina stunderna man hade ihop. Inte lätt att förstå det som fyraåring kanske. Hon tänker mycket och jag är glad över att hon delar med sig när det är något hon undrar över eller är ledsen över.

Jag har jobbat i två veckor nu. Jag älskar mitt jobb, men det är fruktansvärt stressigt då vi inte är tillräckligt med folk. Man vill kunna ge allt överallt men det går inte. Stressen börjar innan jag ens har klivit innanför dörrarna på jobbet. Dock kan jag iaf lägga det ifrån mig när jag kommer hem. Men inte alltid roligt att vakna med den stressen och veta hur det kommer blir när man kommer fram.

Upp på allting så har jag även kommit in i ett skov i min sjukdom. Jag har en tarmsjukdom som heter Ulcerös Kolit. Det är inget som jag håller hemligt direkt, utan tvärt om. Att jag har varit öppen med det så har jag insett att det är så många fler i min omgivning som också har samma sjukdom. Och då kan man prata med varandra. Av stressen från jobbet så blir mitt skov värre och då är det givetvis rätt jobbigt bitvis att jobba. Men prover är tagna och medicinen höljd, så jag hoppas på en förbättring! Jag vill bara börja må bättre, för just nu så är vardagen jävligt förvirrande.

Nu känner jag att jag har klagat och varit negativ så att det räcker Men skönt att få skriva av sig. Nu blir det sängen så jag kan få några timmars sömn innan jobb kl 6 imorn! God natt

Lördag

2018-11-03 06:50
Från Frufinnborn

Hej! Det var ett tag sedan jag var här inne.

Helgen är mer än välkommen och jag sitter med en god kopp kaffe i soffan till Winnerbäck, en bra början på dagen. Det har varit mycket jobb nu sen jag kom tillbaka från mammaledigheten. Jag älskar att vara tillbaka, men tidiga mornar och jobb hela dagarna tar ut sin rätt, när man har varit hemma i över ett år. Det går bra för den minsta tösen på inskolningen på förskolan. Det känns bra, för på måndag börjar även pappan i huset jobba och då blir det långa dagar för tjejerna. Astrid ser fram emot att gå länge på förskolan då hon längtar efter att få äta mellis där!

Idag ska jag och Astrid hem till mormor för lite lördagsmys och övernattning, så Signe får lite tid med pappa. Imorgon är det minnesstund i kyrkan så då ska vi gå dit och tända två ljus. Ett för morfar och ett för vår hund Aila som gick bort i våras. Astrid är en riktig liten funderare vilket gör att det kommer frågor efter frågor om det finns mat i himmelen om dem lever där uppe m.m.. Hon tittar upp mot himmelen ibland när vi är ute och säger hej hej morfar och Aila. Hon bryr sig väldigt mycket om andra och pratar på ett visst sätt så att man kan tro att hon är snarare 14 år än 4 Tänk alla tankar som finns i barns huvud. Ibland önskar man att man vore tankeläsare, det hade blivit intressant!

Nu är barnen vakna och tjatar om frulle, så det är väl dags att starta dagen Ha en bra lördag alla!

Helg

2018-10-26 19:20
Från Frufinnborn
Nu är det helg. Första jobbveckan gjord. Riktigt skönt att vara tillbaka på jobbet. Få in lite rutiner igen, och framförallt den sociala biten. Jag älskar verkligen mitt jobb. Jag är städare på polisen. Mina kollegor är fantastiska och poliserna är väldigt välkomnande och trevliga! Det är viktigt att trivas på jobbet och det är jag glad för att jag gör. En aning tokigt kan det bli ibland när Astrid säger att min mamma jobbar på polisen. Jovisst gör jag det, men inte som polis, vilket de flesta tror när hon säger så hon gillar polisen, dem är bra för dem fångar bovar. Om man är vilsen på stan tex, och ser en polis kan man prata med dem att hitta sin mamma eller pappa.. helt riktigt. Det är viktigt att barnen inte är rädd för polisen eller tror att dem är dumma. Att inte hota sina barn med att polisen kommer och tar dem om de inte sköter sig. Det sänder så fel signaler tyvärr som sätter spår..  

Nu är det dags för hockey och jag har laddat upp med cashewnötter och risen! Barnen och pappan får kolla film på nedervåningen hoppas ni får en bra helg!

Jobb.

2018-10-21 20:45
Från Frufinnborn
Gokväll

Ni vet den där känslan,  "söndagsångesten" många har inför en ny jobbvecka och som jag också haft nångång förut. Den har jag inte idag och det känns underbart. Imorgon är det första dagen tillbaka på jobbet efter att ha varit hemma i nästan 1,5 år. Och det är nästan så jag längtar dit! Jag trivs verkligen på min arbetsplats och med mina kollegor. Att få en vardag och rutin igen. Mannen ska börja skola in vår minsta tös två veckor framöver innan även han börjar jobba igen. Storasystern tycker det ska bli roligt att ha lillsyrran på förskolan fast bara hon inte skriker hela tiden  

Klockan ringer 04.30 imorn så det är väl likabra att försöka få några timmars sömn! Ha en bra kväll ☺

Fredag

2018-10-19 21:23
Från Frufinnborn

Jag ligger i sängen och tänker på vilken underbar familj och vänner jag har. Att jag har den turen att ha just dem i mitt liv. Dem finns alltid där när jag behöver dem.

Det är lätt att ta saker för givet. Man lever på som vanligt och tiden går. Men ibland behövs dem där tankarna, att man stannar upp och verkligen inser hur bra man har det. Att tala om för sina nära och kära hur mycket dem betyder för en. För mig är kärlek oehört viktigt. I både förhållanden och vänskap. Det behövs inte mycket för att man kan känna sig uppskattad och älskad, och att känna sig älskad är inte en självklarhet för alla tyvärr, men alla borde få uppleva den känslan. Våga visa vad du känner!

Idag har min kusin varit på besök, druckit kaffe och varit ute med hunden i det fina vädret. Riktigt mysigt bland alla färgglada löv och träd! Vi har kanske inte haft någon jättenära relation till varandra förut men nu träffas vi mer och det gillar jag. Ibland har man mer gemensamt än vad man tror.

Min minsta tös Signe har fått hög feber idag med. Tre tänder som precis spruckit igenom och fyra tänder på g nu samtidigt. Inte lätt att vara liten ibland. Man kommer själv ihåg hur jävla ont det gjorde när visdomständerna skulle komma upp.

Min fina svärmor kom förbi efter jobbet med glass till Signe, och det gillade hon minsann! Nu sover hon äntligen och jag hoppas på att hon gör det hela natten och kanske är piggare imorgon!

Har eran fredag varit bra? Hoppas ni får en fin kväll

Onsdagstankar

2018-10-17 20:12
Från Frufinnborn

Det är många som tror att bara man har allt man önskar sig så mår man bra, då kan man knappast må dåligt. Är det någon som varit singel längre så borde den personen vara gladare när dom hittat sin andra hälft. Att allt är guld och gröna skogar. Jag förstår inte riktigt hur dem tänker bara.

Jag har en underbar man och två barn. Jag är gift, köpt hus och har jobb. Skulle jag alltid må bättre pga det? Inte alltid. Alla har sina dåliga dagar. Dem som lever med ångest kommer alltid att ha det. Men att man får lära sig att hantera den på ett bättre sätt. Det är trist att så många har den okunskapen om hur det verkligen är. Jag vet att det är många som tycker att man ska vara glad när det går framåt i livet, då finns det inget att må skit över. Eller att man inte ska ta till antidepressiv medicin, det är inte bra för kroppen, det sitter bara i huvudet. Kanske inte ens en Alvedon om man har ont i huvudet.. Jag har varit i sällskap när personer säger enbart hur dåligt det är med antidepressiva mediciner, och då vet dem att just jag går på det. Att inte det är någon mening att gå hos psykolog, för det funkar ändå inte.. Vad vill dem få ut av detta när dem säger såhär? Visst, Terapi funkar inte för alla, men jag vet en del som aldrig gått i terapi och säger så. Klart att det inte skulle funka om man har den inställningen. Då är man redan inställd på att det inte finns något att få ut av det. Jag har allt jag kan önska mig men ändå finns min ångest där. Och jag tackar min medicin för att den finns. Den gör sån oehörd skillnad i mitt liv! Jag går hellre på medicin livet ut än att kanske må så dåligt utan den och tillslut att botten är nådd. Min psykolog ger mig verktygen att kunna hantera min ångest på bästa sätt. Man har sina down perioder ändå men jag mår klart mycket bättre än vad jag gjorde för tio år sedan när jag började i terapi. En del kanske får gå i terapi livet ut och behöver det. Och vad gör det? Då jag är en väldigt öppen och social person så har jag har mött en del ungdomar, vuxna som skäms över att dem mår dåligt, kanske inte vågar berätta för sina föräldrar, vänner, kollegor m.m ,  eller inte vet om det är en depression dom har eller ej. Och det är hemskt att det ska behöva vara så, att dem ska känna så pga människor med sin okunskap. 

Om du går på mediciner, terapi, kbt eller vad det nu är. Skäms inte för det, du behöver inte förklara dig för andra varför just du gör det. Var glad att hjälpen finns och ta emot den. Du har rätt att få må så bra som möjligt! Jag lovar att du inte är ensam ​