Fredagen den 15e februari och vi har sovit jätte bra både Alwin och jag. Man vaknar ju alltid tidigt när man sover på sjukhus, men man vet att man har en god frukost att vänta sig. Man är ju så sjukt hungrig efter en förlossning, fattar inte varför.
Vi ringer pappa Martin när vi vaknat och hör hur han har sovit. Han kommer sen upp vid 10 tiden. Så underbart att ha han på plats igen. Min mamma och pappa kommer på besök, alltid kul att visa upp den nya familjemedlemmen. På eftermiddagen ska mina 4 barn, syskonen till Alwin komma på besök. Martin hämtar dom hemma hos deras pappa när dom kommit hem från skolan. Och vilken syn när dom kommer in på rummet och ser sin lillebror, så konstigt ,men ändå glädjande för dom med att han äntligen har kommit ut. Alla ville hålla och känna i han, Rasmus var till och med och bytte blöja. Det blev ledsna miner när dom sen skulle åka för att deras pappa sen skulle hämta dom, men två dagar senare så skulle vi ses hemma och fira ett härligt sportlov.
Barnen åkte hem vid 16 tiden sen åkte Martin också vid 19 tiden denna kvällen igen, det tar på krafterna även för pappan att föda barn. Som mamma så har man ju alltid att göra när man ligger på bb och jag har alltid en bra pratstund med usk och bm som jobbar har alltid tyckt om personalen både på förlossning och bb.
I morgon ska vi få åka hem.
Lördagen den 16e februari dagen då vi äntligen skulle få åka hem med våran egna lilla bebis, vår första gemensamma bebis som vi så länge har väntat på.
Eftersom att dom gör ett visst PKU prov när bebis är 48 timmar gammal så fick vi glatt vänta hela förmiddagen, till klocka var slagen 13 innan vi fick godkänt att åka hem. På förmiddagen så gick han galant igenom både hörselprovet och läkarbesöket.
När vi väl fick åka hem så känns det lika konstigt varje gång man lämnar detta ställe, har man varit där uppe ca 6 dagar så känns det som ett hem. Men samtidigt så vill man hem och sova i sin egna säng.
Vi tog det bara lugnt hela lördagen sen på söndagen så kom Alwins farmor och farfar Lasse på besök. På kvällen kom syskonen hem sen och oj vad glada dom blev att få se Alwin igen. Det var nästan så man fick ställa klockan så dom fick hålla lika länge var. Rasmus sken som en sol när han fick hålla han själv hemma och han inte var ledsen.
Två dagar fick vi vara hemma sen blev vi inlagda igen. Mer om det i nästa inlägg...
Nio månader började att gå mot sitt slut och Alwin var snart beräknad. Jag började bli nervös över att allt skulle gå förbaskat fort när det väl skulle dra igång. Att han kanske skulle komma hemma eller man inte alls hinner med hur kroppen jobbar. Trots jag fött 4 barn innan så vet jag hur varje förlossning inte är den andra lik. Har gått igenom 17 timmars förlossning, hemma förlossning, 20 minuter förlossning etc
Slutet av januari hade jag tid för ett TUL för att se så inte bebisen började att dra iväg i vikt vilket mina två sista har gjort. Men denna bebis mådde prima och räknades att väga ca 4 kg. Pratade även här om att kanske skulle sättas igång med denna förlossning. Fick ett igångsättnings datum 11 februari, en måndag och det passade perfekt för det var vecka 7 och barnen gick till sin pappa den dagen.
Jag kommer att skriva detta inlägg med mina egna minnen, så det kan bli lite luddigt men ungefär så här var det...
Ringer upp på morgonen för att få en tid som jag skulle vara där och vi åker upp efter att jag har lämnat Rasmus på dagis vid 9. Får ett rum, nr 4 och får lägga mig en stund med ett ctg för att se hur bebis mår och om jag har några Sd. Läkaren kommer in och jag är öppen 1-2 cm så dom börjar med att sätta en ballong, när denna sen trillar ut så är man öppen 4-5 cm och man ska kunna ta vattnet.
Ballongen trillade ut efter några timmar och öppen 4-5 cm var jag den lilla rackaren till bebis ville inte sjunka ner så dom vågade inte ta vattnet. Det påbörjades en omgång med tabletter cytotec, för att få livmodern att dra ihop sig och bebisen ska krypa neråt. 2 tabletter var 3e timme. Sammandragningarna började, lustgas fick jag ta fram och tog även ett varmt bad, timmarna gick och det blev tisdag morgon, där gick vi igenom 3 arbetspass. Ingenting har hänt denna natten så besviken. Martin har sovit sittandes i en fåtölj och jag har sovit i en förlossningssäng. Pest och pina.
12 februari fortsätter vi med cytotec tabletter, måste säga att timmarna rör sig framåt trots att vi är inne hela tiden. Martin åker hem emellanåt och går ut med Kiwa. Vi går i trappor, jag iallefall Martin åker hissen. Äter lunch och middag. Framåt em så sätter dom även in gel för att få det att påskynda lite. Timmarna går men ingenting händer. sammandragningar har jag men inget som påskyndar bebis att dra sig neråt. Kvällen kommer och natten tar över. Denna natten får vi iallefall flytta över oss till ett rum på bb för att få sova lite bättre iallefall, men salen på förlossningen får vi ha kvar. klockan är ca 22 när vi lägger oss på bb avdelningen och jag har lite hopp om att det ska dra igång för denna kvällen känns det i ryggen och i benen,
Vaknar onsdagen den 13 februari, besviken, hungrig ledsen över att inget händer och jag är på väg att packa min väska och åka hem. Våra saker står i salen. Dom har haft fullt på förlossningen så dom var tvungna att tömma vår sal på våra saker lite snabbt, vilken tur att inte jag hade en förlossning som drog igång denna natten med.
Ny barnmorska och uska kommer in och presenterar sig, vi påbörjar det 4e arbetspasset. Dom ser på mig att jag är besviken men säger åt mig att gå och äta frukost, duscha och sen komma bort till förlossningssalen igen. Läkaren kommer och bedömer att jag är öppen 5 cm men huvudet står fortfarande högt upp och dom vill helst inte ta vattnet då vilket kan medföra risk för mig och framförallt bebis för navelsträngen kan åka med fram då blir det akut snitt.
Vi fortsätter med cytotek och gel denna dagen med. Men det känns surt för ingenting verkar funkar. Känner mig lurad på denna förlossning när jag haft två snabba förlossningar innan. Martin fortsätter att åka fram och tillbaka för att ta ut Kiwa, äta mat och duscha. Timmarna går vi fördriver dagen med att gå i trappor, andas lustgas och hoppas mycket på en pilatesboll. Ja, man gör allt för att denna bebis ska vilja sjunka ner med huvudet i bäckenet så vattnet kan tas. Martin testar lustgas, trodde nästan att han tömde hela huset på lustgas för han hade på fullstyrka och han blev konstig kan jag säga. Vi avverkar dagpersonalen, kvällspersonalen och sen kommer samma nattpersonal som var natten innan och kollar med handfallna ögon. Vi väljer att även denna natten att ta paus från tabletter och ser om kroppen kanske kan fatta galoppen själv.
14 februari vaknar vi till och denna natten trodde jag skarpt att det skulle dra igång, då jag vaknade flera gånger av värkar som höll i sig ganska länge och dom gick ut i ryggen och ut i benen. Men när dagpersonalen kommer in så säger dom att idag måste bebisen komma ut. En ctg kurva körs och det visar fortfarande att jag har starka värkar. Jag äter frukost, Martin tar kaffe och åker hem och tar ut Kiwa och duschar medans jag också gör det innan träff med läkaren. Det kommer inte bara in 1 läkaren UTAN 2 stycken, nu kände jag att nu ska det hända något. Kontroll vilket visar att bebis fortfarande ligger högt upp, vi får två alternativ.
Antingen så tar vi en paus vi får åka hem och komma tillbaka när det startar av sig självt eller så tar vi vattnet och det finns en risk för akut snitt. Samtidigt som vattnet ska tas så kommer det att hänga två stycken på min mage för att bebis ska pressas ner. Narkos och operation ringer dom upp och förbereder om det skulle behövas akut snitt. Jag ger blicken till Martin och har tar beslutet innan jag ens hant att blinka att vattnet skulle tas. Sen gick det undan.
Två läkare hänger på min mage, bm tar hål på vattnet och vilket splash det blev. Fint vatten rinner och dom hänger kvar ca 5 minuter på min mage. Lite nervös var jag under dessa 5 minuter men allt gick som det skulle och bebis sjönk ner fint. Tror att vattnet tas vid 10,30 tiden och sen vid 11 sätts det in värkstärkande dropp lite svagt. Värkarna kommer en efter en och lustgasen håller jag hårt i mina händer. Martin hör jag sitta på min högra sida och pratar med bm och uska. Vid 12 höjer dom droppet ett snäpp och sen har jag värkar hela tiden och hör bm säga hela tiden att det inte är dags än att låta som jag gör. Hon är lite nervös för värkarna är starka och jag låter lite väl mycket tycker hon i lustgasen. Vid 8 cm öppen så tycker jag att det trycker på och då frågar hon mig om jag ska kryssta men jag säger nej men bara minuterna senare så gör hon sig klar att ta emot. Jag använder lustgasen in i det sista och sista krystvärkarna fick Martin trycka den mot mitt ansikte för då fick jag ta i genom att hålla om mina lår för att få mer kraft. Ut kommer Alwin med en hand runt halsen och lite blå. Han kommer upp på mitt bröst men han klarar inte av att komma igång själv så dom fick ta en liten runda ut till barnbordet med läkaren, Martin följer med. Dom minuterna som dom var borta kändes som en evighet, men efter en liten stund kommer en sköterska in och säger att han skriker och en stund senare kommer en annan och säger att han hade kissat på dom och sen kommer Martin med sin son. Det ögonblicket fick mig att stanna upp. Så efterlängtad. <3
Alwin föddes 13:02 14 februari 2019 och vägde 4265 gram och var 52 cm lång
När Alwin äntligen hade gjort entré så fick vi nu ringa runt och berätta för alla syskon och föräldrar. Det är alltid lika roligt att berätta något sånt.
Hela torsdagen Alla <3 dag gick åt till att lära känna denna lilla pojken, äta den goda grattis brickan och bara vara när vi väl kom över till bb. Martin åkte vid 19 tiden hem för att få vila ut sig efter dessa 4 dagar som blev långa för oss båda. Minns än idag hur jag saknade han när han åkte hem för att sova hemma, men jag fick mig lite mysiga timmar med att amma, lära känna min son och bara vara.
Tänk att man blev 5 barns mamma.
Detta var dagarna innan och när Alwin kom till oss efter 9 månaders längtan, nästa inlägg kommer handla om när syskonen kommer och besöker sin lillebror för första gången.
11 månader och några dagar bakåt, vad hände lixom med denna tiden? Jag kan knappt själv svara på vart dessa obloggade dagar, veckor och månader har tagit vägen. Men någon stans så ska jag väl kanske kunna sammanfatta på ett bra sätt så ni får komma ikapp igen.
Jag hoppas ju att ni alla kommer att komma tillbaka igen nu när bloggen drar igång igen och jag ska ge er så mycket bra och rolig information så ni ska bara veta.
Ja ni kan ju själva läsa att listan är lång vad som har hänt på dessa månader som min blogg har legat nere av ingen anledning alls. Jag är fortfarande mammaledig och kommer vara fram till början på mars. Så nu kommer bloggen att uppdateras flitigt.
Jag kommer att dra listan uppifrån och ner, så ni ska få lite mer information. Men i ett annat inlägg börjar jag med det. Med detta ville jag bara meddela att bloggen lever och jag som äger bloggen har inte kolavippat, har nog bara haft en massa saker att göra.
Året 2018 började i både med och motgångar. Motgångarna började och tog aldrig slut kändes det som.
Har nog aldrig hoppats och trott så mycket som då. Google gick varm på dator och telefon hos oss båda. Men allt blev bra till slut.
I april vände allt och då hade jag aldrig kunnat tänka mig att jag i fredags 30 november skulle bära på Martins barn och gå in i vecka 29.
11 veckor kvar tills bebis blir vräkt om jag får välja.
3 veckor kvar att jobba och livet känns helt underbart. ❤️
ALLTING HAR EN MENING.
2018 börjar gå mot sitt slut och 2019 börjar knacka på dörren.
Har barn med lite krupp inatt så passade nu på att blogga lite när jag fick lägga mig i sängen igen efter 1 timme på balkongen i kylan.
2019 blir vårat år. Vi alla väntar på att se vem du är som sparkar med dina fötter på våra händer. Alla barnen är förväntansfulla. Till och med Rasmus på 4 år förstår nu vad som är i magen.
Det börjar bli tungt att bära och kroppen börjar bete sig lite som den vill. Här om dagen sa Rasmus till mig. - Mamma din rumpa vickar mycket.
Nä nu verkar det vara lugnt på krupp fronten så nu ska jag försöka sova.
Puss och kram
Äntligen 2 SIFFRIGT och vi välkomnar vecka 27 idag med glädje. ❤️
Första bm besöket i onsdags och det verkar vara en stor bebis, ligger redan i topp på SF skalan. Så idag blir det glukosbelastning.
Nästa steg blir ett tillväxtultraljud i början av januari och en plan med förlossningsläkare. Igångsättning, för att inte gå tiden ut pga stora barn innan?!?
Allt är ett stort frågetecken. Nu väntar vi till nästa vecka på provsvaret för glukosbelastningen.
Kan säga att 200 ml av denna dricka smakar bara massa socker, som man ska hälla i sig på 5 minuter.
Så nu vet ni vad jag gör två timmar framåt denna trevliga fredag. Sitter på mödravården och är hungrig.
Önskar er alla en trevlig fredag!!!
Man ska inte klaga på sina barn men på nätterna när dom inte sover så kan man bli arg, ledsen, tröt och frustrerad för mindre.
Inatt var jag uppe 4 gånger innan klockan slog 03, sen ännu en gång vid 04 då var det 1,5 timme kvar tills klockan skulle ringa.
Har alltså en son på 4,5 år som piper, gnäller och är arg om nätterna. Sällan han kan säga vad det är heller. Ibland får man ur han att han måste kissa, dricka eller så är det ingenting och han bara lägger sig ner igen. Han är sen supertrött när det är dags att gå upp.
Sover han på dagarna? Ja han sover 45 minuter på dagarna för att han är ju helt slut redan vid 11 på förmiddagen. På dagis somnar han ibland mitt i lunchen.
Jag har även testat att han inte ska sova på dagen men då somnar han sen mellan 18-19 för att sen börjavid 23 tiden och hålla på var och varannan timme natten igenom.
Gravid som man är i vecka 26 så är man ju inte så jätte pigg och behöver sina timmar på nätterna. Men det var bara att ta sig upp vid 05.30 i morse när klockan ringde.
Sen ringer dagis och säger att Rasmus har bajsat löst en gång och jag fick hämta han med order om att vara hemma 48 timmar, Magsjuka???
Sen ringer skolan att Julia har löss, hämta henne också.
Men om ni inte vet så är hösten här och snart vintern och det betyder VAB, VAB och ännu mer VAB!!!
Lördag igen och en ny vecka för bebis igår. Vecka 26 välkomnar vi med glädje, tänk att varje vecka som går känns så speciellt. ❤️
Igår börjar nedräkning på allvar...
6 veckor till barnen får jullov
6 veckor tills jag får gå hem och ta det lugnt
6 veckor tills julafton knackar på dörren
Listan kan göras riktigt lång om man bara vill, men har lite annat att göra idag.
Inatt har vi sovit i stugan riktigt skönt att få komma ut och andas lite skogsluft efter en hel jobb vecka. Idag blir det en sväng till Vetlanda och sen till Kalmar för att fortsätta en lugn helg.
ÖNSKAR ER EN TREVLIG LÖRDAG!
WOW, jag är helt chockad hur snabbt och enkelt man kan få läkar hjälp nu för tiden. Och ettr ecept utskrivet på det som behövs utan att sitta i telefon kö, få en tid till vc och slippa ta sig ut.
I fredags använde jag mig första gången av KRY appen, men dock inte sista. Så himla smidigt och snabb hjälp. I torsdag kväll blåsade det upp någon konstigt på Julia i samband med att hennes förkylningsastma drog igång, nässelutslag? Smörjde iallafall med hydrokortison och dom försvann under natten men sen kom dom tillbaka på fredags morgonen igen när hon vaknade, fast i ett värre utseende.
Eftersom hon mådde bra i övrigt så tänkte jag avvakta men tog och testade kry appen, installerade appen och fick en läkare att ringa upp 5 minuter senare, Bifogade de bilder från torsdags kvällen och han kunde tydligt se att det var en allergisk reaktion i kroppen när hennes virus bryter ut. Så vi fick ett recept på Dasselta som har funkar kanon för hennes stackars kropp.
Låter konstigt jag vet men hon har nu ätit dessa tabletter i 3 dagar, men hon har inte kliat någon ting på kroppen,. Och hon brukar klia sönder sig totalt vid dessa förkylnings tider.
Bilderna är från torsdags kvällen, på fredagen såg hon värre ut.
Så om ni har långt till vårdcentralen när något uppstår så ring KRY, riktigt bra bemötanden.
Ibland kanske det är bra när alla barn faller dit på skiten samtidigt. Här blev 3 barn av 4 offer för vinterkräksjukan inom ett dygn.
Julia fick nog lindrigast, kräktes en gång i lördags kväll och sen feber igår.
Sebastian kräktes i 10 timmar från lördag kväll till igår söndag morgon.
Stackars Rasmus hade åkt på skiten igår strax innan jag hämtade dom vid 18. Sen höll han på att kräkas 1 gång i timmen i 9 timmar, trodde aldrig att det skulle ta slut.
Nätterna kan kännas långa och sega ibland, en vid vks så känns det som att tiden kryper fram man ligger bara och lyssnar på barnet om det blir mer eller inte.
Julia börjar nu närma sig sina 48 timmar, Sebastian är inne på sina 48 timmar och klar i morgon bitti. Rasmus är klar onsdag morgon tidigt, så vi blir hemma onsdag med.
En stor fråga är ju om Wilma ska ha tur att klara sig i år igen!?
Det har varit en seg dag idag men vi jag hållt oss inne. Nu hoppas vi på en lugn natt och inte fler fall så kanske vi kan orka ut och ta oss lite luft i morgon. Man får ju på nålar hela tiden, minsta lilla hostning så blir man misstänksam.
Önskar er alla en trevlig kväll!!!
Ibland blir jag så jäkla trött och förstår inte redigt hur folk tänker när det finns kräksjuka i närheten?!?! Ska man behöva uppfostra alla vuxna hur det funkar med timmar, smitta etc...
Barnens pappa är ju tillsammans med en tjej och dom har än så länge två boende. I onsdags kommer hennes ena dotter dit där mina 4 barn är hos sin pappa, då har hon varit magsjuk på måndagen och har inte gått igenom sina 48 gärna 72 timmar för att inte smitta. För att minimera smitta till dom andra barnen åker man inte hem då till sin lägenhet med sin dotter???
Igår lördag så åker mamman dit på denna kräksjuka och dom är fortfarande kvar där bland mina 4 andra barn. Och inte ens denna gång tänkte hon tanken att kanske försöka minimera smittan. ÅK HEM FÖR FAN!!
I morse får jag ett sms av barnen pappa då har min ena dotter kräkts en gång igång igår kväll och stora sonen har hållt på att spy hela natten, ca 8 timmar i streck.
Gissa om jag gav han en utskällning i morse att dom kanske ska tänka lite bättre?!??! Hade tanten tagit emot sina barn hemma hos sig på onsdagen och stannat hemma några dagar så hade mina barn inte varit i skiten NU!
Sen vet ju jag med att detta kan komma från andra håll med, men eftersom man vet en ganska säker källa så är jag nästan säker på att denna skiten just denna gången kommer från hennes barn.
Så ikväll hämtar jag hem kräksjukan och bara att vänta att dom andra två ska åka dit på skiten också. Och jag själv som gravid i vecka 24 pallar fan inte av att vara magsjuk.
Nu har jag fått gnälla av mig lite iallafall!!!
