Behovet av att skaffa vänner och bekanta sätts verkligen på sin spets när man är helt själv i en ny stad och inte känner någon. Även om det är trevligt att traska runt själv och bara njuta av staden med en härlig podd i lurarna så kryper sig ensamheten på ganska fort. Det är dock tur och faktiskt betryggande att veta att man inte ensam i den situationen eller känslan, utan att i princip alla utbytesstudenter kom hit själva och därför är i stort behov av det sociala. Vilket är trevligt, jag menar alla är lite på spänd, dem är välkomnande, otroligt trevliga och framförallt förstående då vi alla sitter i samma båt. Det är verkligen inte svårt att träffa folk så länge an anstränger sig lite, det finns gott om event för utbytesstudenter som anordnas av ESN (Erasmus Student Network) och varje kotte vill turista runt i staden och umgås på olika sätt. Dessutom har jag bara vart här i en vecka så jag är optimistisk.
Några av de event som ESN har anordnat är vandring uppe bland kullarna och vinplantagen utanför Wien, "treasure hunt" i innerstan, rundvandring av Schönbrunn gardens, och så vidare och så vidare. En del aktiviteter har jag faktiskt inte deltagit på, både på grund av lathet men även för att jag och mamma hann med en hel del dem dagarna hon var här. Ett tips för er som ska studera utomlands är verkligen att vara med på så mycket aktiviteter som möjligt i början, även om man inte känner för att vara social eller orkar så tjänar man på det i slutändan. De är då det anordnas som mest event, folk är som mest taggade, inga grupperingar och man träffar folk som inte läser samma som en själv.
Habt einen schönen Abend!
Min kära mor åkte med mig till Wien, bland annat för att jag skulle kunna få hjälp med all packning jag hade med mig, för att jag inte skulle vara helt själv min första tid här men framförallt för att kunna spendera extra härlig kvalitetstid med varandra. Vi har sedan dag ett rört oss i hundratio och lyckats bockat av alla turistböckers ”top ten must see and do Vienna”. Sista dagarna ska vi bara ta det lugnt och fixa klart allt med mitt nya rum.
Än så länge lever Wien upp till mina förväntningar, det må ha att göra med mitt trevliga sällskap och mitt sprudlande humör men faktum är fortfarande att det kulturella utbudet är på topp och likaså dess fantastiska kafékultur och diabetes fyllda tårtor. Förstår dock de som ser Wien, dess byggnader och invånare som hyffsad gråa. Alla byggnaders kulör går trots allt enkelt att förklara med ”fifty shades of grey” eller färglösa och invånarnas smak för fashion kommer från nån gång på tvåtusentalet.
Trots stadens alla grå skalor så finns det mycket att göra och många små gömställen kvar att besöka. Tur för mig att jag har gott om tid att utforska staden och de land den är belägen i.
Auf wiedersehen!
På torsdag händer de som jag så länge väntat på. Jag lämnar Sverige och börjar min resa mot att bli en riktig utbytesstudent i Österrikes huvudstad Wien. Vad innebär då de? Att jag måste börja uppskatta den fina kosten att dricka öl och trotsa mina åsikter kring köttkonsumtion och trycka i mig en snitsel eller två, äta bratwurst och lyssna på klassisk musik. Låter spännande. För visst ska man vara öppen och sluka in landets kultur till fullo? Får väl hoppas att vegetarisk bratwurst fått ett uppsving även i Österrike och att folk är förlåtande om jag inte kan Mozarts alla 41 symfonier eller att jag aldrig tittat på Spanska Ridskolans shower på Youtube. Nu ska jag inte vara stereotypisk eller fördomsfull… dessutom vet jag att oavsett vad så kommer det bli en givande upplevelse och ett utmärkt tillfälle att utvecklas.
Lite bilder på Wien, dock inte mina egna då jag aldrig varit där. Får hoppas att ägaren inte stämmer mig på grund av rättigheter, men men, titta och njut.
Den 25 februari har jag min första obligatoriska träff på skolan. Det är en ”Orientation Session” där alla nya studenter ska lämna in papper, få papper påskriva och få en visning av skolan och dess lokaler. Håller tummarna att jag även möter på en eller flera trevliga själar så jag har någon/några att umgås med dagarna till de att skolan startar. Lektionerna börjar inte för än 1 Mars, vissa börjar till och med så sent som 18 Mars.
Två bilder på Wiens huvud Universitet.
Tschüss!
Mötte upp Jaquie och Emma, som nu också bor cirkus 5 minuter från mig i en superduper mysig lägenhet, för att åka till Newtown och gå på marknad. Vi mötte upp deras polare Phil från Tyskland. Gick till Surry Hills, hittade inte marknaden, tog tåget till Newtown där nästa marknad skulle vara och hittade inte den heller men fick en underbar dag med strålande sol i Newtown.
Efter en några timmar traskande, chillande och falafel ätande drog vi oss mot stan igen. Bestämde oss för att gå skilda vägar för att sedan mötas upp för middag hemma hos jaquie och emma.
Ensam dag i sydney. Vaknade imorse och kände att jag verkligen ville få ut något av dagen. Det är så lätt att dagarna bara går och när man går och lägger sig inser att man inte gjort ett smack. Så jag tog tag i kragen, packade väskan och tog mig till Museum of Contemporary art.
Promenaden dit var också en del av upptäckten. Hemifrån mig dit går genom dem äldsta kvarteren i Sydney, The rocks.
Från detta museum till nästa går genom en av sydneys fina trädgårdar, The royal Botanic Cardens. Jag vandrade väl runt där i nån timme men olika podcaster i öronen och bara njöt.
Planerna ändrades då jag på nått vis gick lite fel och hamnade i stan igen. SÅ jag köpte mig lite käk och gick ner mot hamnen där vi bor, Darling Harbour. Satte mig vid vattnet och läste nån timme.
Hittade en bok för 1 dollar på rean.
Påvägen hade jag sätt att det var ett stort museum med nått fräsigt namn. Efter en stund av läsande tog jag mig dit och det visade sig vara gratis inträde så.
Ett museum om Australien och dess båtar, invandring och allt möjligt som hade med vatten att göra. Coolt, häftigt och lärorikt.
Jamen hej bloggen. Det var ett bra tag sen jag bloggade sist och vad har hänt sen sist då?
En hel del. Så mycket att jag inte vet hur jag ska börja eller få plats med det i ett inlägg.
Direkt efter Byron drog vi iaf på surfcamp. Mojo surfcamp på spot x.
Det var mega fett. Vart däremot sjukt sjuk tredje dagen, låg med feber, mag ont, illamående och alla andra diagnoser man kan tänka sig. Fyfan.
Dagarna såg ut ungefär ut såhär iaf.
8:00 På med bikini och ta sig till Frukosten
9:00 Sufing
11:00 Chilla galet (Vänta på lunch)
12:00 Lunch (eller vad man kan kalla det)
14:00 Surfing
16:00 Glass
18:00 Middag
19:00 ALkohol bussen
20:00 Camp Brasa och krök
Tänka sig så kan man säga att jag lärde mig att surfa. Jag är iaf kapabel till att kunna paddla ut, se en våg, paddla fan göra mig beredd och hoppa upp på brädan, stå tills att man når stranden. Så ja nu kan man bocka av de målet i livet.
Stället vi bodde på påminde om ett kolla. Det var bara dem som tillhörde surflägret (eleverna) instruktörerna och dem som gick på Surf Akademin som bodde där. Vi hade i Princip vår privata strand och stämningen var fantastisk.
Vi hade dessutom turen att vara där samtidigt som en Flower Power Festival skulle hållas, på campets land. Så nu är även de avbockat på min bucketlist. Att vara med i en hippie, flower power veteran festival.
Trots att tankarna i början var splittrade känns det nu tråkigt och konstigt att vi snart ska lämna Byron, att våra två veckor snart är över. Vi är i princip som locals nu. Två veckor gick fort och fan vad roliga kvällen och saker man vart med om ändå.
ATM sitter vi på ett super mysigt café beläget i mitten mitten av Byron. Ett mysigt ställe som jag verkligen skulle rekommendera. Sjukt fräscht, organic och massa vegetariskt.
Vaknade i morse med att svetten bararann, strålande sol och två helt underbara människor på vardera sida om mig.
Det har varit lite svajande känsloroch tankar angående denna två veckors vistelse i Byron. Byron är en ganskaliten stad och den är lite speciell. Det finns inte super mycket att göra, ellerdet gör det väl men i när man är på en budget gör det att man blir litebegränsad. Sedan var jag inställd på att ständigt göra saker och börja attskaffa mig en ”vardag”. Här är det mycket strand, chilla och lite dötid.Misstolka mig däremot inte, jag är på mitt livs äventyr och detta är barabörjar. Det är verkligen en surf stad som slutade utvecklas nån gång sisådär 20år sedan. Den har verkligen sin charm, absolut, med ”hippie liknande” människorsittande och spela sina instrument lite här och var, surfers, alla rainbowthemed äffärer och vegan/vegetariska snabb mat. Ska inte glömma alla yogisar.
Det finns otroligt många sköna människor här. Vi har träffat en del gäng. Visst Byron två veckor kanske inte var den ultimata planen, men två veckor av ens liv är INGENTING. Jag vägrar titta tillbaka på tiden här och ångra eller tänka att jag hade kunnat göra det bättre. Man ska leva i nuet och inte alltid längta in i framtiden eller ångra sig om besluten som gjordes i dåtiden. Det gäller bara att göra det bästa av sitvationen. Vara öppen och motaglig mot allt och alla. Göra sådant som man mår bra av och bara släppa alla spärrar och känslor ibland. Weho.
Igår hörde vi en man roppa utanför. Efter några rop och knackningar öppnade vi dörren. En minst sagt annurlunda över medelålders man stod där, halvlångt hår, år av lite mycket skoj. En surf lärare vän med vår hyresvärd. För en bra peng hettsade han till sig att lära oss surfa. "Sweet, seya 8:30 outside tomorrow girls.".
Klockan 9 satt vi I en skrutten hippie truck med en minst sagt annurlunda man och hans mer gulliga hund Bear även kallat "vicious killing machine" våtdräkter och brädor.
Jag måste säga att vi vår över förväntan bra. Vi alla klara av att flertalgånger stå upp, trots endast sekunders genomgång på land. Jag till och med "catch my own wave" flera gånger. Weho. Kul men ansträngande.
Efter en dag med surfing. Strand, vilket är lika med solning och spaning drog vi oss ut på stan för att boosta blodsockret och suget. Vad passar då inte bättre en glass, verry berry crunch och tiramisu. Mums.
Det är så fint här I Byron. Med en tempratur på 25+ och hav på 20, vita stränder och sunkissed surfers med solblekt hår känns det son paradis.
Vaknade på morgonen i vår nya bostad här i Byron Bay. Ett litet halv rukligt hus med sin lilla charm och några minuter från stranden samt staden. Gick ut på en PW, hurtigt.
Vi tog de nödvändigaste sakerna man kan tänkas behöva på en strand och drog oss ut i den 27 gradiga värmen. Gick till stranden. En lång ljusbeige strand. På grund av budget drog vi efter några timmer oss hem för lite lunch i magen. Efter de var det Byron Bay market, som hålls första söndagen i månaden.
Det var som att kastas till aka till 70 talet, Love, pece and hippies. Flower power och bohemiska människor. Härligt och annorlunda.
I söndags tog vi vårt pick och pack ut på en mini hake här i Manly. Vi var fortfarande fetlagd AF men lyckades ta oss ut hyfsat tidigt. Efter någr minuter gång från vår lägenhet kom vi till en stor park placerad vid en bukt. Det var sådant lågvatten att halva inbukten var utan vatten, vilket gjorde att man kunde gå ut. Eftersom det även hade regnat var det i klippsluttningen ett vattenfall.
Mycket fint. weho.
Efter Hiken tog vi oss till Manly centrum, ner mot stranden och bara njöt av den absolut, helt otroligt fantastiska vyn. Solnedgång, surfare och strand. Gick även in på ett FroYo ställe med 10 smaker FroYo, till och med pecan seasalted karamell, magad. Stället hade gratis provsmakning, loco.
frånThe Three sisters tog vi en promenad till scenic world, vilket tog cirkus 2timmar. Gick förbi en Choklad fabrik där hanna gick Loco vid fösta ögonblicket.haha.
Såg även våra första kangaroos y Koalas….
Välvid scenic world köpte vi ett åkband till The railway, The skyway, the Cablewayand the Walkway. En Linbanekabin ner till Regnskogen, en 30 miniature walk tillvärdens brantaste railway och sedan en linbanan mellan bergen. Hur coolt.
Efteren heldag i/på/bland dem blåa bergen med konstant gång var vi lagom döda. Togtåget hem (med ordentliga biljetter). Missade färjan väl framme vid CircularCay så middagen blev Donken, bror. Gott, mättande och vid 10 tiden var vihemma.
den hittills tidigaste morgonen började med att klockan ringde klockan 7:00. Trots marginal innan Manly färjan skulle gå så vart det stress. Så färjan 30 minuter till Circular Quay, förbi Oprha House och Harbour Bridge, så otroligt vackert. vi köpte oss en biljett och tog oss till central stationen. vi missade vårt tåg mot Blue Moutains vilket innebar 55 minuters väntan. det störde inte oss då det betydde solning. Vi gick på vårt tåg utan några tankar på vad som skulle komma att hända. Halvvägs in i resan kommer två vakter, sparkar till hanna och ber oss visa biljetten, what? vi visar våran biljett, som inte gällde och aa. vi fick en böter på 200 dollar.
efter 2 timmar går vi av vid Katoomba, det är en liten stad i Blue Moutains, förvånansvärd folkfylld. Gick efter några om och men till Subway, käka. Tog en buss till Echo Point, vilket är en ”foto” plats där du ser dem kända bergstopparna Three sisters nära. Vi tog en lång och inte fullt säker, bekväm eller lättsam stg/trappa ner mot dem tre systrarna. JAG HAR RÖRT VID DEM. WEHO.
Håll utkik, part two up soon.
Vädret må inte vara på topp men vi väger upp till det med vårt oslagbara humör. Livet är på topp. Trots att blåsten är nära orkan, regnet monsun och värmen antarktisk har palmerna och stranden kvar sin charm, symbolik och känsla av paradis.
Jag landade i Ssydney klockan 6 på morgonen med en helt förstörd dygnsrytm. Sov nada på planet vilket innebar att jag var vaken mer än 24 timmar. not weho. På planet fick man fylla i flera informations/kontroll kort, usch usch usch vad hårt det är här. Man känner sig verkligen som en ut stirrad brottsling. så innan man hämtade bagaget skulle man genom en hel del kontroller vilket tog tid, till och med EBOLA varningar/kontroller/frågor, what. jag kom förbi utan några problem och hitta min väska på en gång, sjukt skönt, sedan en till kontroll, som jag även där bara gled igeno. weho. så, jag var framme. det var sjukt, vilket känsla, jag var hög på livet och konstigt nog inte ett dugg rädd eller nervös även fast jag var helt och hållet by my self.
mina vänner var på ett hotel nära kings cross, så det var mitt mål. utan problem gick jag ner till tåget, köpte mig en biljett och tog tåget mot central stationen, bytte tåg och efter 35 minuter (och lite felgångar) stog jag utanför deras hotell. Smet in, sprang in i duschen, alltså den bästa duschen i hel amitt liv. Fyfan vad äcklig man känner sig efter 40 timmar på resande fot. BLÄÄ. Vi lämnade kvar packningen där och drog oss ut på stan.
Såklart var the oprah Hous och Sydney bridge prio ett. Efter några hundra bilder drog vi oss in mot staden för lunch, det blev ett slags kungshallarna kindaa goes asian, haha. dvs en asiatisk liten food court.
Drog oss mot hotellet hämtade våra väskor och gick till deras motsvarighet till tunnelbanan. insåg att det var mega bajs dyrt, 60 AUD för en vecka. på riktigt. minst 500 svenska riksdaler kostar en vecka att åka kommunalt. jag kommer bli expert på att gå. weho.
Okej. då vår budget är välldigt tight bestämde vi oss för att gå till buss stationen som skulle ta oss till Manly. med all packning gick vi genom hela centrala sydney, snacka om att folk glodde. på bussen köpte vi busbiljetter för 3 Aud var. weho. bussen tog runt 30 minuter. vi gick av och insåg att vi hade adressen men inte husrummet, well. Så en kille (väldigt speciell och social) lät oss låna hans dator men vi kunde inte hitta det. Vi kommer till gatan, knackar på oss någon random varav en kille i kallingar öppnar. Vi lånar hans dator. där står vi, tre tjejer och en kill iklädd endast kallingar med en dator och hans syster kommer hem. well. vi hittar iaf tillslut lägenheten. måste bara säga att alla är så sjukt trevliga. det är helt underbart.
Okej. So far so good. Landade i London vid, ingenaning. Gick till den gate jag trodde var rätt, det visade sig vara fel. Så minsvettiga stressade ansträngning att ta mig nästintill längst bort på Heathrowterminal 3 var i onödan. Fick en härlig underliggande svettlukt, tack. Hann ialla fall med mitt plan som gick någon gång innan klockan 7 från Heathrow tillHong Kong.
Däremot gjorde personen vid min rad den förminskatsagt långa resan helt acceptabel. Jo, den enda personen på min rad flyttadefram, why? Don´t ask me. Det kanske var den lite frånstötande svettlukten. Isåfall THANK YOU känsliga svettkörtlar och dåliga deo. Så i 16, 12, 9 timmar dettog att flyga hade lilla jag TRE hela säten för mig själv, minst sagtunderbart. Nästan som att sova hemma… fast lite hårdare, lite skakigare ochjävligt mycket bullersammare. Ville ge hen en gova (bulle) som tack men ne hensov bara. Varför hen, ingen aning om dennes kön. Cool och fascinerande stiliaf, likt dem flesta människor på Hong Kong flygplats, där jag bty the way nubefinner mig.
Så vad händer nu? Jo om 4 timmar går mitt nästa flyg,till min slutdestination, SYDNEY. Weho. Bye, Hej då, Zaijian.
Okej. Snart är dagen äntligen här. Känns som det var förra veckan jag började planera Australien när det i själva verket var flera månader sen. Nu är det bara sex dagar kvar. Jag känner stress men däremot ingen resfeber, ännu. Det är så sjukt mycket att fixa som man inte tänker på, visum, vaccination, försäkringar, boende, bankkort och så vidare och så vidare.
Mitt kontrollbehov har verkligen fått satt sig på sin spets dem senaste veckorna då det är mycket som är svårt att fixa hemifrån exempel så som jobb och andra behövliga saker samt att jag sagt att jag får ta saker som det kommer. MEN NU är första månaden i princip fixat.
Jag landar 24 september. Från 24-3 har vi boende i Sydney, den 3 tar vi nattbussen till Byron Bay där vi bor fram till 16. Den 16-21 är det SURFCAMP som häller, campet vill ta oss från Byron Bay till Sydney där Surfing lektioner hålls längst hela vägen. Förstår ni. Tillbaka i Sydeny är det jobb sökandet och det "vardagliga" livet som börjar. Jag är taggad.
Nu ska jag ta mig till andra sidan jorden, ja cirkus hela 13 871 kilometer från det land jag är både född och uppväxt i. Jag åker ifrån Sverige den 22 september och landar efter ex antal tryckutjämningar, turbulenser och väntetimmar i Sydney den 24 september. ja ni ser rätt, två dygn senare. På dem två dygnen har jag både besökt london och hongkong. Vill bara poinetar att allt detta sker på helt egen hand, ja ensam. Men väl nere vill jag ha två kompanjoner och mer än ett dussinvänner vill ha vägarna förbi det gigantiska landet.
Hur länge jag vill stanna i det nya landet återstår däremot att se. Jag har ett visum kallat ”work holiday Visum” och det ger mig tillåtelse att jobba, resa och bosätta mig i landet 12 månader från och med att jag landat. weho. det går att förlänga med skumma krav. weoho.
Det hela känns verkligen overkligt, jag ska åka. Just nu känns det iof bara som det gör innan en vanlig al in clusive semester. det vill säga, jag fattar ingen ting ännu. För ett år sedan var jag helt förstörd, jag hade just fått diagnosen anorexia, fast av gymnasiet och både fysiskt samt psykisk på botten. fyfan. Jag har verkligen gjort en i helsike resa inom mig själv detta år och nu ska mitt yttre få göra detsamma. jag är mer än redo, både psykiskt och fysiskt.
AUStralien bered er...
