RSS - xml

Kontrollerades senast: 2019-09-15 13:30:57

Sannetherese blogg

Sannetherese blogg på Nouw

snart står mitt namn på en apodos-påse

2019-06-17 12:20
Från Sannetherese

Har länge velat skriva, men det blir liksom inte av. Tänker att det måste bli bra, får inte innehålla tveksamt grammatiskt korrekta ord som ”velat” och måste bli en bok, en roman typ. Så jag fastnar. Fastnar i tanken och kommer inte längre.


Nu skriver jag ändå. Försöker tänka att det inte alls måste bli en bok, inte ens en novell. Kollar på Youtube-videos som inte handlar om något särskilt, tänker på att jag borde jobba, och när jag jobbar vill jag inget annat än att inte jobba. Tänker på att det ofta är så. Att jag ofta är lite halvmissnöjd med min tillvaro. Ska det alltid vara så? Vill känna mig nöjd och tillfreds. Tillfredsställd av att jobba, inte jobba, inte göra något alls. Tänker att det är upp till mig och förmodligen ingen annan.


Tittar ut genom ballkongdörren. Solen skiner. Eller lyser? Letar efter det mest grammatiskt korrekta ordet. Borde jag gå ut? Kanske. Saknar att måla, att ha lust att vara kreativ. Känner att det sakta börjar komma tillbaka. Lusten av att frivilligt starta upp produktiva projekt efter ett år av tvångsproduktion. Det har absolut varit roligt, så jag klagar inte, absolut inte.


Tänker att jag borde skriva en bok. Borde skriva en bok om mitt liv, det som knappt börjat. Borde skriva om allt jag gjort, om allt jag borde ha gjort och allt jag inte gjort än. Det finns så mycket man kan göra men jag börjar med att städa. Städa bort rester från året som gått. Plocka fram ofärdiga konstprojekt som förmodligen sett sitt livs ljusaste dagar för längesedan. Ignorera det faktumet och låsa in i ett redan proppfullt (kanske grammatiskt korrekt ord men knappast godkänt ändå, kom igen) källarförråd och dra en djup suck. Det finns så mycket man ska göra innan man blir gammal och hamnar på ett hem där även Greta, Harriet och Gregor (som förmodligen inte heter så utan typ Flax, Leeva och Koriander eller något) bor. De man inte har något gemensamt med förutom att vi delar samma ålder och att våra namn står på varsin apodos-påse (innehållandes två alvedon klockan fjorton). Som delas ut en timme för tidigt för att personalen vill gå hem.

Tre plastmuggar med päronsaft. Skål.

vad man också lär sig av att flytta hemifrån (del två alltså)

2018-06-19 18:06
Från Sannetherese

Hej ni som läser. Det var minst sagt längesen det hände något på det här stället, men men.

Här kommer faktiskt en uppföljare av "vad man lär sig av att flytta hemifrån". Minns inte om jag redan gjort en uppföljare eller ej men men.

1. I tvättstugan nyss slog det mig: vad praktiskt det är att (typ) endast äga svarta, vita och grå kläder! De få klädesplagg som är rosa, blå och röda befinner sig dessvärre längst ner i tvättkorgen sedan september, i väntan på bättre tider. Jag menar: hur tvättar man ett blått lakan om man inte äger tio andra blå lakan..?

2. Att regelbundet rensa kylskåpet är en bra grej. Missade det där med regelbundet och gjorde det första gången i förrgår. Det var mindre trevligt.

3. Regelbundenhet är en generellt en bra grej att förhålla sig till, om man vill vara duktig. Rensa kylskåp, byta lakan, handla mat, damma bokhyllor osv. Regelbundenhet <3

4. Hushållspapper går åt som smör i solsken, så att säga.

5. Få saker får en att känna sig så vuxen som att (på samma dag) gå till sopåtervinningen, tvätta tre maskiner och storstäda "hela huset". Oj oj oj.

Får bli fem saker den här gången. Hejdå, trevlig sommar eller så hörs vi snart. Ingen vet.

vad ska man göra med sitt liv, när man inte vet själv?

2018-04-09 17:50
Från Sannetherese

Goddagens! Idag är det måndag och redan den nionde april. Orkar inte riktigt med att tiden går så fort, samtidigt som våren är mycket mer än välkommen. Känslan av att folk liksom sakta men säkert kryper fram ur sina vintermånadershålor och börjar leva igen. Det låter extremt klyschigt men det är så sant. Jag har känt mig lite som i dvala, släpat mig till skolan istället för att gå, motvilligt slängt ihop linsgryta till middag klockan alldeles för sent osv. Men nu, nu ska det bli ändring på den saken.


Hur mår ni? Jag mår sådär, har varit förkyld/influensig i en vecka och det börjar bli extremt tråkigt. Annars är det bra. Meeeen, en annan sak som jag behöver prata om: en vecka kvar till antagnings.se stänger.

Som rubriken lyder: vad ska man göra med sitt liv, egentligen? Jag är lika förvirrad som vanligt. Många gånger har jag önskat att någon ska säga till mig vad jag ska bli, vad meningen med mitt liv är så att jag kan sluta leta. Tror inte att jag är ensam om detta (eller?), och jag tror kanske egentligen att det är precis det som är poängen; att leta. Vad vore livet utan lite förvirring? Galet mycket lättare men kanske extremt tråkigt. Lite som en förkylning eller influensa, dvs. skittråkig.

Det är inte målet utan resan dit som räknas, brukar jag säga. Nej, det brukar jag verkligen inte, men det är kanske så det är. Vi (iaf jag) har fått en skev bild av att man "borde veta" vid det här laget, man borde ha mål, planer och drömmar. Men om man inte har det, då? Eller, om man absolut har drömmar och planer osv men inte har en blekaste om hur man tar sig dit på bästa sätt? Och kanske framförallt: Varför på bästa sätt? Kan det inte bara få gå helt okej smärtfritt, svida lite då och då, men i slutändan kanske det ändå var värt lite blod svett och tårar? Vad vet jag. Är bara trött på att allt ska vara så himla bra hela tiden.

Jaja, det var det.

inför internationella kvinnodagen

2018-03-06 16:29
Från Sannetherese

Goddagens. I skrivande stund sitter jag och känner mig som en riktig liten bloggare, på ett café i min ensamhet. Att plugga var tanken, lycka mig till (som jag och min kompis Ellen brukar säga).

Hur som helst. På torsdag är det internationella kvinnodagen, viktigaste dagen på året? Ja, faktiskt. Idag har jag läst "Alla borde vara feminister" av Chimamanda Ngozi Adichie och om ni inte redan gjort det så borde ni verkligen läsa den. Det är en kort liten "faktabok" på ca femtio sidor, som inte tar lång stund att läsa men det är en mycket viktig stunds läsning. Tänkte bara rada upp ett par viktiga saker hon tar upp, och allmänt sådant som gör att den feministiska kampen är viktigare än någonsin. Oavsett hur långt vi kommit...

1. En av de viktiga sakerna hon nämner är det faktum att det finns de som säger "Det kanske var svårt för kvinnor förr i tiden, men vi har kommit väldigt långt idag". Absolut, vi kvinnor har fler möjligheter idag än för hundra år sedan, men det har i och för sig män också. Det handlar inte om hur långt vi kommit. Punkt.

2. Blicka utåt. Det är lätt att bara tänka på hur vi har det här i Sverige. Även om Sverige är ett av världens mest jämställda länder, så finns det länder där kvinnor inte får köra bil (fanns i alla fall för inte länge sedan). Det finns länder där, oavsett om det låter gammalmodigt för en svenne, män alltid förväntas betala notan, hålla upp dörren etc. och där kvinnan därmed omyndigförklaras. Det finns länder där en anser att sådana som tycker på det här sättet är bittra, arga feminister som bara haft otur i kärlek. Men jag är faktiskt inte bitter.

3. Chimamanda skriver i sin bok att hennes debattartiklar skapar reaktioner som "du borde inte vara så arg", varpå hon svarar ungefär att den ojämlikhet som finns idag mellan män och kvinnor skapar djupa orättvisor som väcker ilska. Att alla borde vara arga.
Ilskan i sig är kanske inte positiv, men många positiva förändringar har skett genom att folk blivit upprörda och krävt en förändring.

4. Detta har inte med boken i sig att göra, men för ett par år sedan så skrev jag en debattartikel som ni kan läsa här. Till alla män: Ingen kvinna uppskattar att du tutar på henne, löd rubriken. Själva situationen var sådan att jag var ute och gick längs en landsväg, ingenting konstigt, när en bil plötligt tutade på mig. Mannen som körde vevade ned rutan och visslade. Under denna lilla promenad hände detta inte en, inte två utan tre gånger (tror jag, minns inte exakt, om det är viktigt kan ni läsa artikeln). Det viktiga med detta, som är det jag minns mest, är reaktionerna från alla gubbar (män) som artikeln väckte. Nog för att Nyheter 24 inte har en läsarkrets bestående av intellektuella akademiker, men gubbarna som hade synpunkter var hur som helst många. Nedan är några av kommentarerna samt vad jag skulle vilja svara dem.



"Var detta i Spanien? Då kan jag bara meddela att det är sånt som spanska män gör. Var det i sverige det hände? För i sådana fall kan det lika gärna betyda: "Det börjar bli mörkt ute. Ta på dig reflexer, för du syns knappt!"."
- Daniel

Svar:Ja, detta var i Spanien, generaliserings-Daniel.


Denna är skriven av en kvinna (namnet att döma) men icke att förglömma: Det finns även kvinnor som vägrar inse patriarkatets existens:

"Det finns massor med kvinnor som uppskattar att män tutar. Fattar inte hur du kan få det till att männen försöker visa sig i överläge. Det är kvinnan som är i överläge - hon som bestämmer om hon ska le tillbaka eller nonchalera. Blir så trött på att kvinnor försöker förminska och förlöjliga vanligt trevligt flirtande."
- Elisabeth

Svar: Okej. Jag skulle vilja vända på allt du säger: Det är definitivt mannen som är i överläge eftersom det är han som bestämmer om han ska tuta eller inte, dvs driva fram sitt manliga ego till sin spets eller låta bli. Jag blir extremt trött på att män försöker förminska och förlöjliga kvinnligt folk och gömma sig bakom folk som försvarar det som "flirtande". Om en nödvändigtvis måste flirta finns det betydligt trevligare (och RIMLIGA) sätt att göra det på.



Det räcker där. Blir på dåligt humör av att läsa tre år gamla kommentarer som kommer från uppenbart opålästa människor. Fy. Min poäng då som nu är att sådana här typer av "raggningsförsök" varken hör hemma idag, för tre år sedan eller någon gång tidigare i historien. Jag skrev att de som använder sig av denna metod bara försöker visa sig överlägsna, men Daniel, Elisabeth och de andra snubbarna verkar tycka att detta är ett (dåligt) sätt att visa uppskattning. Om så är fallet behöver ni inse att den metoden är förlegad och gör att patriarkatet växer åt fel håll, jäser som en redan färdigjäst degklump.

Chimamandas definition av en riktig feminist är en som säger "Ja, det finns problem med vår syn på könen som det ser ut dag och det måste vi rätta till. Alla, både kvinnor och män, måste bättre sig".

att åka tunnelbana i rusningstrafik

2018-02-15 17:15
Från Sannetherese

Goooodmorgon alla trafikanter, säger en röst som skulle passa otroligt bra i en dramatiserad version av Halvan och polisbilen. Vi har ett signalfel och på grund av detta är det tillfälligt stopp i trafiken mellan Mörby Centrum och Norsborg. Vi ber er ha översikt och återkommer med mer information. Gooodmorgon...

Tio minuter och femton sekunder senare (dvs en evighet räknat i Stockholm-där-tågen-går-varannan-minut-tid) står jag i mitten av tunnelbanetåget och tittar ner i marken. Det har jag lärt mig under mina månader i storstan - rör dig mot mitten av tåget så är chansen större att slippa stå som en inklämd sill och svettas som en gris.
När jag tröttnat på åsynen av mina skor lyfter jag blicken något och får tyvärr ögonkontakt med en medelålders man. Den extremt trötta, deprimerade blicken får mig att bli tveksam över om det överhuvudtaget finns någon mening med livet. Jag tittar bort och får syn på ett ungt par i 10-årsåldern (de är säkert 15 men jag har kommit till den åldern att alla under 17 är ungefär 10). De fnissar och hon håller i honom eftersom alla gula handtag är upptagna av andras händer. När hon börjar berätta om sin Youtube-kanal som är extremt välkänd och det där klippet där hon "låtsas vara rasist", tröttnar jag och vänder tillbaka blicken till den medelålders mannen. Tyvärr möter han återigen min blick och det är inte meningen, men jag kan inte låta bli att himla diskret med ögonen för att återgå till att stirra ner i marken.

När den förinspelade tunnelbanerösten slutligen anropar "Nästa: T-Centralen" är jag svettig, trött och har fruktansvärt ont i höger axel pga min orimligt tunga och enormt stora tygväska som jag envisas med att släpa med mig varje dag. Jag klarade det, tänker jag och börjar som en björn på våren sakta vakna till liv igen. Kliver sakta men säkert ur töcknet av surrande mobilblottare och pussande tonåringar, väljer trappan istället för rulltrappan och när sista trappsteget är taget kommer den tillbaka. Livslusten. Hejdå alldeles för många människor i fem kvadratmeter stor tunnelbanevagn, vi ses imorgon igen.

Tio saker man lär sig av att flytta hemifrån

2018-01-16 15:44
Från Sannetherese

1. Kaffe tar slut.

2. När kaffet tar slut måste man köpa nytt kaffe.

3. Kaffe är dyrt.

4. Mat är också dyrt.

5. Mat kommer inte till en utan innebär ett konstant planerande för att inte svälta ihjäl.

6. Att ta hand om disken på en gång är nödvändigt för att inte kvävas av äcklighet vid åsynen av tre dagar gammal disk i diskhon...

7. Som jag gjorde nyss, och möttes av inte så trevliga saker.

8. Om man låter gammal chiapudding ligga i slasken ett par dagar (en vecka) och spolar vatten då och då växer det fram små "groddar". En underligt hemsk stank uppstår dessvärre.
(efter en googling verkar det som att man tydligen kan använda chiafrön just för att få fram nyttiga groddar - undvik helst att blanda in slasken dock).

9. Att betala räkningar etc. i tid är en bra idé. Alltid.

10. Sist men inte minst - när man går till återvinningsstationen med tre fyllda papperskassar och kommer hem tomhänt... oslagbar känsla.

Det var det, nu ska jag gå och köpa kaffe. Ha det så bra!<3

2017 del 2

2018-01-02 12:31
Från Sannetherese

Här kommer del 2 av mitt 2017. Inser att min så kallade blogg redan innehåller en redovisning av sommaren men jaja. Här är två bilder från när min finaste bror tog studenten (!)

Lite senare, runt midsommar, åkte vi till Göteborg, hängde på Liseberg och såg Coldplay... Gjorde en midsommarkrans som vissnade i bilen på vägen ner, men det är tanken som räknas.

Väl hemma igen så jobbade jag mest, och umgicks med morfar.<3

En dag i juli var vi i Örebro och gick runt i staden, kollade på Open Art (konstutställning) och njöt av svensk sommar, dvs. regn och några solstrålar som tränger igenom molnen här och var.

Coola.

När vi kom hem därifrån minns jag att vi gick ner till sjön för ett kvällsdopp. Minns för övrigt att jag stressade hela sommaren över det här med att hinna med att "bada" (ta bilder i solnedgången vid sjön) åtminstone en gång. En gång blev det.

Mellan allt jobb hann jag även med att hälsa på Ellen som jobbade på Visingsö. Det var så himla fint där och ett av de bästa och somrigaste minnena jag har från den sommaren.

Var några gånger på Galleri Astley i Uttersberg och kollade på deras fina utställningar.

Tränade lite inför halvmarathon, som sedan inte blev av pga förkylning. Taggar inför Tjejmilen 21 K nu istället som äger rum på min födelsedag.

<3

I augusti åkte lasset (jag, pappa, Nora) till Stockholm för att förbereda inför min flytt lite senare. Såg svår ut i bilen och sådär.

Sen flyttade jag dit och här är några detaljbilder från lägenheten då.

Och ja, sen började skolan och resten får komma i ett annat inlägg för detta blir för låååångt. Ha det så bra och god fortsättning, som man säger. <3

2017 del 1

2018-01-01 14:27
Från Sannetherese

Här kommer min årsresumé av 2017. Året började med att jag av ganska okänd anledning stack till Valencia för att plugga spanska och träffa min kompis (på första bilden). Vi besökte bland annat världens sötaste lilla by som jag kan rekommendera om man är i närheten av Valencia.

Kompisen åkte hem och jag stannade kvar. Fick bland annat uppleva Las Fallas som man firar där i ca mars (?).

och hade även besök av mamma o pappa, här utanför Oceanografiska muséet.

Var väldigt tveksam till att åka till Valencia först, slutet av 2016 var ganska oroligt och var inte alls särskilt munter. Såhär i efterhand är jag ju väldigt glad att jag åkte ändå. Fick massa nya erfarenheter, lärde känna fina kompisar och lärde fick med mig en massa nya spanskakunskaper på köpet. Valencia är nog också en av de finaste städer jag varit i, tips tips!!

träffade ju också min kompis Anna där<3,

och fick gå i den här fina klassen! Det var en upplevelse i sig.

I april kom jag hem till Suecia och på min födelsedag, den tjugoförsta, var jag och pappa i huvudstaden...

...där vi såg körsbärsträden blomma och jag var på intervju på skolan där jag går idag. Minns den dagen väldigt bra och tydligt.

Kalas (?!)

Tre generationer (inklusive hund).

!!!

I maj var jag och Noris i Barcelona på besök, vilket var typ årets resa. Supertrevligt var det. Vi hann bl. a. med massa bad på den förvånansvärt fina takterassen (s/o till Catalonia Park Güell som var ett mycket prisvärt hotell nästan mitt i stan), sola lika mycket och knalla runt på stan i tofflor, tydligen.


Minns att maj var rätt varmt i Sverige 2017 (?) och när vi kom hem var det nästan sommar. Mer om det senare! På återseende.

16 december 2017

2017-12-16 10:28
Från Sannetherese

Goddagens. Hur står det till? Här sitter det bra till. Tänkte bara göra en liten sammanfattning av vad som hänt sedan sist, så here we go så att säga.

Förra helgen var jag i Mariestad och hälsade på Ellen. Det var mycket trevligt och Mariestad var en trevlig stad.

När vi ses är det mesta vi gör att äta, och så även denna gång. Här är en mysig (julbords)frukost.

Kolla så fint! Som sagt, mycket (jul)mat.

Ellens fantastiska avokadoplantor och världens sötaste Ester.<3

Fotografering vid garagevägg hanns (?) också med.

Kollade på bilder från i somras på Visingsö.

Sist men inte minst: kaffe.

Det var i stort sett det. För övrigt känner jag mig för tillfället aningen slut i huvudet och lite yr, bl. a pga senaste dagarnas ljustillverkning där lite för mycket stearin andats in i lungorna, kan inte vara bra. Mer om detta i nästa inlägg. Kram kram!

jul och så

2017-12-06 22:41
Från Sannetherese

Nu är det jul, här i vårt hus. Typ, nästan iallafall. Tänk vad fort det går, hörni. Två veckor kvar till jul och jag har knappt hunnit svälja julmaten från förra året. Nä, fy.

Lampan på bilden har en rolig historia. Jag använde sladden till en adventsstjärna jag köpt till fönstret, och finurlig som jag är satte jag först i kontakten. Jag hade även läst på flashback (OBS: läst ingenting på flashback, det är livsfarligt) att om det inte kommer någon ström i lampan så kan en prova att peta lite på metallpinnen där i så att glödlampan kommer i kontakt med den lättare. Missade den lilla detaljen att dra ut kontakten innan så ja, fick en rejäl stöt. Fick nog en minst lika rejäl chock också. Ingenting jag kan rekommendera.
Någonting jag däremot kan rekommendera är dejtingprogram på SVT. Just nu ser jag sista avsnittet av "Första dejten". Mycket spännande.

Annars då? Har julpyntat så gott jag kan här. I bakgrunden på bilderna ser ni min hemgjorda adventsljusstake gjord av fyra stycken sojaflaskor (ja, köpte fyra stycken, tömde innehållet i en stor flaska och knöt fast lite granris). Idag och igår har jag även julhandlat några julklappar, och kände mig som en jultomte när jag kom hem idag med säcken på ryggen (påsen på axeln).

Har inte så mycket mer att tillägga, ville mest titta in här en sväng. Hoppas ni mår bra och sådär.