13 januari 2020
Jag hade stängt av ljudet på telefonen när jag gick och la mig, för jag vaknar ju så lätt av minsta lilla notis annars. Men jag hann ändå tänka tanken att det kanske var dumt, om det skulle hända något med pappa. Men slog bort den tanken lika fort, det kommer inte hända något med pappa, han är på sjukhuset nu så det är lugnt.
Han har under en månads tid nu åkt in och ut från sjukhuset på grund av att han har problem med sin andning, men idag den 13 januari ska han äntligen få hjälp i Eskilstuna så han kan bli frisk igen.
I vanlig ordning vaknar jag till på natten för toalettbesök . Gravid i 6månaden. Jag tror att klockan är runt 3, för jag brukar vakna då. Ett missat samtal, okänt nummer.. hmm.. Kan de va sjukhuset? Nej då hade de ju ringt Karro, och hon hade ringt till Rickard om hon inte fick tag på mig.. Eller? Bäst jag skriver till henne och frågar, för jag kan ju inte ringa henne nu.. eller?
Börjar skriva på ett meddelande.. När telefonen ringer igen.. Jag svarar..
Jag minns inte hur hon presenterade sig eller hur hon förklarade vad som hänt, men jag minns hur konstigt lugnt och sansat jag tog emot det. " Jaha.. men ojdå.. det var ju inte kul att höra.. oj.. det trodde man ju inte.. " . Sen la jag på.
Jag såg på Rickard att han fattade vad som hänt, för han satt på sängen helt klarvaken och väntade på att jag skulle säga det. " PAPPA ÄR DÖD !!" Skrek jag samtidigt som gråten kom.
Med darriga händer ringde jag till min syster och berättade, minns inte hur samtalet gick eller hur jag berättade vad som hänt. Men vi bestämde oss för att berätta för våra systrar och ses på sjukhuset.
Min yngsta lillasyster sov hos mig, jag knackade på hennes dörr och tände lampan.. Hon gav mig precis samma blick som Rickard tidigare gett mig. Som att hon visste vad jag skulle säga. " Dom ringde från sjukhuset" hann jag bara säga innan hon skrek rakt ut " NEJ NEJ NEJ" . Sen låg vi där i sängen och höll om varandra . Hon grät hysterisk och jag kramade henne hårt.
I bilen mot lasarettet satt alla helt tyst. På radion spelades fields of gold med Eva Cassidy.
Där låg han, eller iallafall skalet av honom. Min fina fina pappa.
Händerna var fortfarande varma, inte sådär kalla och stela som jag trodde att de var hos en död människa . Jag minns hans stora händer så väl, som i så många år tagit hand om mig och mina systrar. Hur han knackade dom i bordet på ett speciellt sätt när han skulle berätta saker. Jag visste inte att jag, när jag tänkte tillbaka på honom idag, skulle sakna att hålla i hans stora händer allra mest.
13 januari 2020 förändrades mitt liv, och jag kommer för alltid leva i sorg med saknade av min pappa. I allt fint som någonsin kommer hända mig finns också saknaden av att jag inte fick dela det med min pappa. 27 mars föddes min dotter, och min pappa missade chansen att träffa sitt barnbarn.
När S kommer in på gymnasiet hon valde kan hon inte ringa och berätta det. Han kommer inte ta emot E när hon tar studenten. Han kommer inte vara med på ditt barnbarns dop eller se Karro gifta sig.
Han kommer för alltid fattas hos oss.
Oj oj oj, bara genom att se tillbaka på vad som har hänt det senaste året så inser man att det är EN HEL DEL.
Sist skrev jag om att jag kommit in på en utbildning för att bli hästmassör. Nu är jag färdigutbildad hästmassör och har även gått en laser utbildning. Jag har startat upp ett företag, JL Horse Care, och är ute och masserar. Jag har även startat upp stall på gården där jag bor för att hyra ut stallplatser och ta emot konvalescenter . I samband med detta sa jag också upp mig från min trygga fasta tjänst på riksbyggen för ett halvtidsjobb på ISS.
Det kommer att ske fler stora förändringar framöver, med det berättar jag mer om då!
Livet är bra härligt!
Vaknade tidigt idag, trotts att jag hade kunnat sova hela dagen om jag vill. Det är så skönt när man vankar utvilad! Gosar ner mig i soffan framför nyhetsmorgon en stund, innan jag tar tag i dagens doings.
Idag ska det pluggas, fixas i trädgården och så ska hästen få lite extra mys.
Hallå allesammans ,
Nu känns det verkligen att sommaren börjar lida mot sitt slut . Kyliga mornar och mörka kvällar .
Men vi försöker att ta tillvara på det så gott vi kan . Tvingade R att ställa sig vid grillen igår kväll, eller ja, tvinga är fel ord . Han står så gärna där och känner sig manlig framför sig flådiga Weber grill .
Hästen går bra, sköter sig och håller sig frisk . Moffen har också flyttat till Svärdbro så det är kul att jag och Fia har hästarna på samma ställe igen .
Så måste jag ju berätta att jag kommit in på utbildningen jag sökt ! Har alltså börjat plugga till hästmassör , väldigt intressant !
Och Tord har fått en kompis, Svea !
Tänkte visa sängborden jag gjorde för ett tag sen.
Köpte ett par billiga jätte fula begagnade sängbord och gjorde om dom till mina.
Slipade ner dom och målade allt vitt utom skivan som jag laserade för att få en mer gammeldags sliten känsla . Och så bytte jag ut knopparna . Enkelt och super snyggt ! Blir mer projekt framöver ..
Före Efter
Det här är min nya kompis, De Soto, eller Grå som han kallas . En 11årig PRE vallack som är väldigt välutbildad i dressyr . Vi börjar sakta men säkert lära känna varandra och han är väldigt trevlig .
Eftersom att de mesta i mitt liv fått en nystart nu, så tänkte jag göra ett nytt försök med bloggen.
För att göra en relativt lång historia kort så ska jag berätta att jag
• Blivit kär och skaffat pojkvän
• Fått sambo och flyttat till hus
• Skaffat häst igen
• Och köpt en sjukt busig kattunge
Mer om detta kommer jag berätta mer om i kommande inlägg .
Hej mina kära läsare !
Mja, det finns ju inte så mycket spännande att skriva om längre .
Ingen halt häst att skriva om, inga spännande resor och konstiga påhitt, inte en massa åsikter .
Skulle nog säga att jag lever en helt vanligt liv för att vara en 24årig tjej - utan häst.
Sjuk tråkigt.
Varför utsätter man sig själv för att vara en icke-hästägare ?
Märks det ? Det kanske börjar bli dags igen ..
Har ni några roliga planer för helgen ?
Jag börjar äntligen komma i ordning här hemma, känner att jag trivs. Lite fix med gardiner, mattor, tavlor osv innan jag kan känna mig nöjd. Men snart så.
Känner också att jag sakta men säkert börjar känna mig glad igen. Idag åkte jag till stallet utan att känna att jag hade en klump av gråt i halsen.
Måste berätta om dagens ridtur ;
Jag red ut med Sofia, hon på Moffen och jag på Ebba såklart. Solen sken och allt vad frid och fröjd, förutom att det var sjukt kallt. Tog en stooor filt som täckte både mig och Ebba och virade in mina ben i. Det är väldigt mycket vilt i skogarna runt stallet så det är ofta värsta safari-ritten att bege sig ut i skogen där. Älgar, hjortar, rådjur och vildsvin - man vet aldrig vad man stöter på för något.
Och idag var det VILDSVIN . Oftast har man ju turen att se dom på avstånd, men idag råkade vi hamna mitt i en vildsvinsflock. Moffen brydde sig inte alls, men Ebba fick panik och gjorde liksom snabba ponny vändningar ( ni vet, vänder på bakbenen liksom ) åt både höger och vänster. Varpå jag tappar balansen, intrasslad i en hal filt och innan jag vet ordet av det så står jag som ett fån på backen ( fortfarande intrasslad i filten, landat på fötterna) mitt i en vildsvinsflock. Vildsvinen springer åt ett håll och hästen åt andra och Sofia på en lugn och snäll Moffen står bara och kollar på oss. Jag hann tänka så många tankar medan jag stod där på backen, trodde för några sekunder att jag skulle bli vildsvinsmat.
Men allt gick bra, Ebba stannade bara några meter ifrån mig så jag kunde hoppa upp fortsätta min lördagsritt .
Ikväll ska jag testa nyöppnade pinchos tsm med lillasyster.
