God jul och gott nytt år mina kära vänner! Här kommer ett inlägg med bilder från december månad och allt det innebär. Dvs rhapsody i advent, vilket är ett julbord/julshow som vi anordnar via kyrkan varje år, massa födeseldagar, julafton och sist men inte minst nyårs firande! Önskar er alla ett fantastiskt 2019!
Puss / Othilia
Kaylin gillar närhet väldigt mycket, så som de flesta bebisarna gör, och vill helst inte vara någon annanstans än i mammas famn. De gör mig inte så mycket då det är sååå mysigt men de gör de såklart lite svårare att hinna med sånt som behöver göras i hemmet och vissa dagar är de svårt att ens gå på toa eller duscha haha. Men ju större hon blir desto lättare blir det. Det är redan nu stor skillnad mot för några veckor sedan! Kaylin är nu 3.5 månad och är en väldigt pratglad prick. Hon ligger/sitter gärna inte still utan rör på sig konstant under hennes vakna tid. Hon alltså väldigt mycket energi och har lite fööör bråttom med vissa saker och försöker redan nu krala sig fram när hon ligger på mage. Hon drar liksom upp benen till magen och försöker skjuta sig fram. Men hon tar sig ingenstans haha. Däremot så rular hon både från framsida till baksida och viseversa och på sätt tar hon sig dit hon vill. Tror helt enkelt hon kommer bli tidig med de mesta. Precis som sin mamma var. Jag satt vid 4 månader och gick redan vid 7 månader. Så galet!! Däremot inte något att rekommendera då jag pga det haft lite knäproblem genom åren då jag var på tok för tidig! Så hoppas verkligen att Kaylin vill vänta liiiite längre med det än 7 månader!
Kaylin sover fortfarande väldigt mycket. Hon sover varannan till var tredje timme under dagen och på natten så vaknar hon 2-3 gånger för mat. Hon vaknar sedan runt 8-9 och då ligger vi oftast kvar i sängen och myser. Hon brukar somna om igen vid 10 tiden och då sover vi båda till 12 ungefär då vi sedan kliver upp.
Finns såklart mycket att skriva om denna fantastiska lilla flicka men lovade en KORT uppdatering så vi slutar här
Bilderna nedan är tagna av faster Sophie. Kaylin är vid det laget 3 veckor tillsammans med sin kusin Lovely på två av bilderna.
Kram på er!
Att föda barn. Troligen det häftigaste jag någonsin varit med om. Smärtsamt? JA, men på något konstigt vis ändå pirrigt och fruktansvärt coolt, då man visste att varje värk man tog, var 1 värk närmare att få träffa vårt efterlängtade barn. Men jag tänker att jag går rakt på sak här och sätter igång skrivandet.
MIN FÖRLOSSNING
(Varning för mycket äcklig information)
Att föda barn. Troligen det häftigaste jag någonsin varit med om. Smärtsamt? JA, men på något konstigt vis ändå pirrigt och coolt, då man visste att varje värk man tog var en värk närmare att få träffa sitt efterlängtade barn. Men jag tänker att jag går rakt på sak här och sätter igång skrivandet. Here we go..
Torsdagen den 23 Augusti, dvs 3 dagar innan BF hade jag ett möte inbokat med min barnmorska. Jag hade vid det här laget "gått" över tiden i mitt huvud, med flera veckor. Jag var så matt och orkade inte en dag till som gravid och gick på detta möte med ett enda mission. Övertala min BM med att göra en hinnsvepning. (Hinnsvepning görs för att stimulera mognad av livmodertappen och den kan även hjälpa värkarna att starta)
Min plan var att använda mig av skådespeleri för att få min vilja igenom. Dvs att jag måste framkalla tårar. SOM OM att jag behövde göra det. Jag hann så mycket som in genom dörren till min BM innan tårarna sprutade okontrollerat av utmattning och frustration och hon erbjöd sig självmant att göra en hinnsvepning på mig. Jag kände där och då en sån oerhörd lättnad. KANSKE kunde det sätta igång nu. Dagen gick och jag kände inte av någonting. Tänkte att det kanske var en misslyckad svepning och men hade bokat in ytterligare en svepning några dagar senare utfall denna inte gav något resultat så tänkte att jag får hålla ut tills dess.
Så kom fredag kväll och jag hade fortfarande inte känt något utöver det vanliga. Men Oscar och jag bestämde oss för att göra ett sista försök på egen hand, så som vi i två veckors tid, utan något vidare resultat redan gjort. Vi skulle ut och gå en rask prommis i branta backar. Vid 20-21 tiden gick vi ut och en bit in i promenaden började jag känna som stötar från underlivet som strömmade ned i låren, så som jag hade gjort i några dagar. Men istället för att vila, så bestämde jag mig denna gång för att gå mig igenom smärtan. Vi var ute och gick i ca 1.5h innan vi gav oss. När vi sedan kom hem la vi oss i soffan och det tog på riktigt inte mer än 5 minuter innan jag började känna en molande känsla i tjejmagen. Kändes lite som en väldigt extrem mensvärk. Klockan var nu 22.00. Jag ringer mamma och berättar exalterat att hinnsvepningen troligen gett resultat. Mamma tipsar mig att komma hem till dem för att bubbla, då det sägs både lindra smärtan(värmen) och evt sätta igång effektivare värkar tack vare bubblorna. Och sååå skönt det var. Värmen tog faktiskt bort det mesta av smärtan. Runt tolv slaget så kliver jag upp ur jacuzzin och vi beger oss hem. Jag lägger mig ned och helt plötsligt ändrar smärtan karaktär. Nu började jag få "riktiga" värkar. Kl är nu runt 00.30. Jag säger till Oscar att försöka sova då det finns en chans att vi behöver åka in till förlossningen inom några timmar. Själv så försöker jag sova men slumrar bara till några enstaka gånger då värkarna bara blev mer och mer intensiva och gjorde det i princip omöjligt att sova.
Kl 03.00 så känner jag att jag behöver gå på toa och märker att min slempropp har gått och helt plötsligt börjar kroppen total tömma tarmen så som den brukar kunna göra innan en förlossning. Ringer in till förlossningen efter någon timme och berättar allt och under samtalets gång så får jag sånna kraftiga och täta värkar att jag inte ens kan prata, så hon ber oss att komma in på en gång så att dom kan kolla läget.
Vi kommer in till förlossningen kl 05.30, och det är nu den 25 Augusti, alltså en dag före BF och de sätter då en CTG - Kurva för att ha koll på bebisen hjärtslag samt mäta mina värkar. Min smärta är då på riktigt outhärdligt och jag tror inte det ens är möjligt att bli värre. Barnmorskan kommer efter ett tag in och berättar att jag är inne i vad man kallar en aktiv latensfas. Jag frågar henne hur det är möjligt, då smärtan är nästintill outhärdligt. Hon förklarar att mina värkar är smärtvis på samma nivå som förlossningsvärkar, men att de är för korta för att räknas in som riktiga förlossningsvärkar och att hon därför inte kan skriva in mig. En förlossningsvärk behöver vara längre än 60 sekunder för att räknas och mina var ca 30 sekunder. Jag bröt ihop och hon frågade om vi hade någonstans i stan att ta vägen under dagen, då vi bor 30 minuter från Hudiksvall där förlossningen ligger. Men att jag då i all denna smärta, kl 06.30 en lördags morgon ska komma på någon vi kan vila hos under dagen och inte minst få tag i någon denna tid en lördag, var totalt omöjligt. Jag kunde inte tänka klart för fem öre. Barnmorskan ber oss vänta ett tag och kommer sedan tillbaka och berättar att de har ett samarbete med ett hotell i stan och att hon fixat ett hotellrum åt oss där. Innan vi gick så kollade hon en sista gång hur öppen jag var. 2 cm. Besvikelsen jag kände då går inte att beskriva. I iallafall så började jag få rejäla blödningar efter detta och fick med mig bindor stora som blöjor, samt en tens apparat och citadon tabletter som smärtlindring. Hjälpte inte jättebra, men de hjälpte ändå till med att ta bort smärttopparna. Barnmorskan gav mig direktioner om att vila upp mig samt röra på mig under dagen för att få igång värkarna ytterligare och sa att vi skulle komma tillbaka kl 9.00 dagen därpå för att se om något ändrats. Hon sa att de såg lovande ut då tappen var mjuk. Äntligen fick jag lite hopp tillbaka. Bebis kommer säkert inom de närmsta dygnen iallafall tänkte jag.
Vi begav oss till hotellet där vi åt frukost och sedan försökte vi sova så att vi skulle orka med en eventuell förlossning inom de närmsta dygnen. Oscar sov större delen av dagen och jag sov 10 min här och där. Kl 19 åkte Oscar till Max och köpte med sig mat hem och jag satte mig under denna tid i duschen då smärtlindringen inte längre hjälpte för fem öre. Vid 23 tiden så bestämde jag mig för att följa barnmorskans råd då jag börjat få nog av smärtan och bara ville få det hela överstökat och sprang fram och tillbaka i korridorerna samt upp och ned i trapporna. Efter ett tag bestämde vi oss för att fortsätta utomhus och vi promenerade runt i stan och jag fick stanna och ta värkar längst vägen. Jag hade vid det här laget ca 10 min mellan värkarna. Efter lite mindre en 1h så gav vi upp och gick tillbaka till hotellett. Även denna gång hann jag bara lägga mig ned i sängen och så ändrades värkarnas karaktär IGEN. HUR var de ens möjligt att de kunde bli smärtsammare än vad de tidigare varit? Nu började rädslan smyga sig på. Jag hade tidigare bara varit taggad på förlossningen och kände att de skulle bli en skön revansch på min tuffa graviditet. Men nu började jag känna en sån brutal ångest och ånger och visste inte var jag skulle ta vägen. Jag började nu känna hugg i underlivet och ett slags tryck som jag inte riktigt kan förklara men jag försökte dölja min smärta för Oscar då jag inte kände mig redo för detta. Men han läste av mitt kroppsspråk på en sekund och ringde förlossningen samtidigt som jag bölade som ett barn och bad honom att lägga på därför de var säkert inte på G på riktigt och jag orkade inte bli tillbaka skickad till hotellet igen.
Klockan är nu 00.30 den 26 Augusti när vi kommer in till förlossningen igen och blir återigen kopplad till en CTG. Denna gång är värkarna tillräckligt långa och jag är nu öppen 3cm. Jag blir inskriven och får ett rum. Runt 02 tiden så får jag bada lavendelbad precis som jag hade önskat. Jag låg i badet i ca 1h innan de inte längre gick. Det blev nu dags för att prova lustgasen. De hjälpte ganska bra till en början och jag blev nog framförallt lite roligare sällskap för Oscar då jag blev lite på lyset av gasen. Kl 03.31 gick vattnet och jag var då öppen 5 cm och barnmorskan rekommenderade mig då att ta epidural, något som jag INTE alls ville göra från en början. Hon sa då att det var MINST 4 timmar kvar och att jag verkligen borde överväga det för att orka med resten av förlossningen. Jag stod ut ca en halv timme till, men sedan mitt i en värktopp skrek jag rakt ut "JAG TAR DEN" och fort som vinden sprang barnmorskan iväg för att hämta narkosläkaren innan jag ändrade mig. Jag kan berätta att jag vid det här laget, och ända fram tills dess att bebis föddes, hade som MINST 7 värkar på 10 minuter. Det är GALET tighta värkar. Så jag var totalt slut vid det här laget. Narkosläkarn kom ganska direkt då han precis då hade en lucka och han lyckades tack och lov att sätta epiduralen på första försöket. Jag var sååå rädd innan för sprutan, men helt ärligt kände jag inte ens när han satte den då jag var så medtagen av smärtan värkarna orsakade.
Edan var för mig en stor besvikelse. Absolut, den hjälpte till viss del. Men jag hade hört så mycket om hur Edan tog bort smärtan och att man helt plötsligt kunde vila. Men icke sa Nicke. Det som hände var egentligen bara att smärtan som satt i ländryggen försvann och att jag därmed hade lättare att försöka slappna av när värkarna kom, men i och med det så började jag helt plötsligt känna ett sånt sjukt tryck nedåt och jag var helt övertygad om att jag behövde bajsa. Så var ju inte fallet, utan de var ju lilla bebben som låg där och tryckte på.
Tiden från och med nu fram tills dess att hon föddes är väldigt oklar. Jag hade som sagt väldigt intensiva värkar med väldigt kort vila så jag var totalt medtagen. Jag vet bara att runt 08 tiden så var jag 10 cm öppen men hon ville inte riktigt in i födsel "kanalen" så jag minns att jag blev tvungen att stå upp och luta mig mot Oscar samtidigt som jag försökte gunga så att hon hamna rätt. Jag var så trött vid det här laget efter att inte ha sovit sedan torsdag natt. Runt nio fick jag börja "test-krysta" och 09.55 började de riktiga krystvärkarna. Jag minns att jag aldrig kunde känna skillnad på krystvärkarna och mina tidigare värkar och detta berodde troligtvis på att de inte stängde av edan i tid vilket resulterade i att de blev tvungna att ge mig värkstimulerande dropp. Jag minns att jag var så förvirrad och inte alls var med på noterna om vad som hände och när de var dags på riktigt. Jag hade som sagt hela tiden haft en sån tryckkänsla. Efter sammanlagt 1h och 40min så var de de dags på riktigt. Jag minns hur jag var totalt slut och sa till Oscar att jag ångrade allt och att jag ger upp, och rätt som de var kände jag hur de spände i underlivet och barnmorskan frågar "Othilia, vill du känna på huvudet?" därpå jag svarar "Nej, inte nu tack". SÅ förvånad över hur sansad och trevlig jag ändå var i all denna smärta. En värk till och sedan var vår älskade flicka på 3590 gram och 50 cm ute. Klockslaget var 10.40. Vårt älskade lilla Mirakel. Lilla Olava Kaylin Emelia Fagerhov. Och JA. Min förlossning var verkligen en revansch mot en crappy graviditet. Min förlossning var Såå bra. Det var självklart smärtsamt, men de var samtidigt pirrigt och en sån otroligt häftigt upplevelse och jag ser så mycket fram emot att eventuellt få uppleva detta igen. Min största rädsla var hela tiden att spricka och de första jag frågade efter att jag visste hon mådde bra var "sprack jag?" och det gjorde jag, men ytterst lite tack och lov. Fick sy tre stygn som tog några minuter att sy sedan var de klart.
Oscar var ett helt fantastiskt stöd och jag är så impad över hur han hanterade allt så bra och framförallt över hur fantastiskt häftigt det är det här med hur kvinnokroppen fungerar och att JAG klarade av det. Jag kan än idag inte förstå att jag har FÖTT ETT BARN. MITT barn. Det är helt ofattbart. Vi är Såå lyckliga. Hon är så perfekt vår älskade lila flicka.
Finns såklart Såå mycket mer att skriva och jag vet inte riktigt hur jag ska avsluta detta då jag skulle kunna skriva om detta så mycket utförligare och längre, men någonstans måste man stoppa haha. Och till alla er mammor som har rädslor inför er förlossning. DON'T. Ni kan ändå inte styra över det och allas förlossningar är olika, men kroppen klarar av det. DU kommer klara av det. Det är de häftigaste man kan vara med om! Kvinnokroppen är så cool. NU sätter jag punkt. KRAM!
Hej på er! Här kommer en liten uppdatering på hur sommaren som gravid varit. Som jag skrivit i tidigare inlägg så var min graviditet väldigt tuff. Jag kräktes och mådde illa ända in i slutet och hade mycket problem med foglossning, restlesslegs, kramper i benen osv. The list goes on. Som ni ser så var inte min graviditet den bästa. Det var tufft så tufft. Men ack så så värt det i slutändan. I fall så höll jag mig inne för större delen av både våren och sommaren. De absolut sista veckorna så började illamåendet äntligen lätta något och från och med vecka 32 så spydde jag faktiskt inte något mer. Men illamående fanns kvar men som sagt, betydligt lindrigare än de tidigare varit. Vilket resulterade i att jag kunde njuta lite av den fantastiska sommar vi faktiskt fick detta år. Men höjdpunkten av sommaren var nog när jag, Oscar, Joacim och Elin bilade ner till Spanien. När jag var i vecka 35 haha. Fick höra att jag var totalt galen som gav mig in i det men de gick jättebra faktiskt och jag är såå glad att vi gjorde en sista resa innan Kaylin kom till oss. Vi reste genom 9 länder innan vi kom fram till vår lägenhet i Spanien. Genom Danmark, Tyskland, Luxemburg, Österrike, Schweiz, Italien, Monaco, Frankrike, och slutligen Spanien. Vi stannade i varje land och såg oss omkring. Favvis stället var nog Monaco tror jag!!
Vi har dessutom gått på två bröllop och de är alltid såå kul. Jag älskar bröllop! Och därmed två möhippor SAMMA helg. Såå hektiskt haha. På en av möhipporna så klättrade vi på/i, (vad säger man?) en äventyrsbana och det i vecka 26. Jag klättrade alltså 15 meter upp i luften, med en mage och konstanta sammandragningar haha. Det var en utmaning kan jag lova men är så glad att jag gjorde det.
Vi har dessutom denna sommar firat en hel del födelsedagar, samt vår 1 åriga bröllopsdag. Och badade en massor såklart! Framförallt kvällsdoppen med vännerna, vilket blivit av en tradition här i Gnarp på somrarna. Världens bästa vänner anordnade också en baby shower till mig och i slutet av sommaren kom min värdfamilj från USA och hälsade på.
Kram på er!!
Jag tänkte att jag kunde lägga upp lite inlägg då och då som start för att ge er lite inblickar i vad som hänt sedan mars då jag senast uppdaterade här och börjar med att visa er lite bilder från min gravidfotografering i somras, juni, då många vänner efterfrågat att se fler än de som ligger uppe på instagram. Det är Oscars syster Sophie som fotat och hon är såå duktig trots att hon är helt självlärd och mer eller mindre bara fotar sina barn!
Och så tänkte jag skriva min förlossnings berättelse någon dag om någon är intresserad av att läsa den Kram på er!
Hej vänner! Nu var de läänge sedan jag skrev något här. Mycket har hänt sedan sist. Det är bla snart 2 år(!!!) sedan jag kom hem från Usa och har sedan dess hunnit gifta mig, jobbat på två olika jobb, rest en massa, till bla Mexico som länge varit en drömdestination of mine och hunnit bli gravid! Vilket såklart är en sååååån extrem glädje. Detta är ju det jag drömt om sedan jag var 15 år.
Men det har inte blivit som jag alltid föreställt och hade tänkt mig att de skulle vara. Så jag måste bara skriva av mig lite. Jag känner så här.. Det är dags att jag är ärlig med mig själv och bara accepterar nuet istället för att varje dag få ångest av hur jag mentalt ska tackla den dagliga frågan "hur mår du?". Jag måste våga vara ärlig med mig själv och mina vänner med att jag inte alls mår bra fysiskt och att jag faktiskt vantrivs med att vara gravid något enormt. Och istället för att låta ångesten ta över min kropp av obehag och rädsla att detta aldrig kommer ta slut, bara vara ok med att, ja så här blev det och de är utom min kontroll och de är okej och framförallt sluta känna mig dum då jag svarar folk med sanningen att nej, jag mår inte bra.
Ingenting hade kunnat förbereda mig för vad jag gått och fortfarande går igenom. Dvs den absolut största omställningen en människa kan gå igenom. En graviditet. Tänk om jag bara hade vetat hur det kan vara. Jag känner sån sorg över att jag inte kan vara en del i samtal om graviditeter i glädje och att jag heller inte kan glädjas åt vänner som haft positiva upplevelser av deras graviditeter. Jag har istället nästan blivit bitter, känt att det är orättvist. Varför ska en person få en helt symtomfri graviditet, där den kan få längta efter sitt barn fridfullt utan smärta, medan jag kämpar mig igenom varje dag med spya efter spya, tills varende kärl i ansikte och på hals brustit och kroppen inte längre bär och att ständigt behöva funderar på vad nästa steg för överlevnad är. Därför de är på riktigt så jag känner. Att jag inte vet hur jag ska klara av den tiden jag har kvar innan bebisen kommer i Augusti. Illamåendet som sitter i konstant, som jag inte kan kompromissa med för fem öre. Foglossning och huvudvärken som kommer från en annan dimension och den sorgligaste delen av allt, att jag inte kan njuta av min man, familj eller vänner då jag totalt gått in i mig själv för att överleva. Att jag inte klarar av fysiskt beröringen eller pussar och kramar då hela min kropp bara skriker nej av alla hormoner och gör att jag kräks bara av att känna doften av människor. HUR KNÄPPT?? Detta är på riktigt de jobbigaste av allt, att inte kunna ge kärlek till Oscar och min familj och detta har resulterat i att jag isolerat mig från verkligheten och gått in i en självcentrerad bubbla. Vilket är så t u f f t då mina nära och kära blir drabbade. Jag vill bara att dessa kvar resterande månader ska gå fort som attans så att jag kan bli Othilia igen. Inte denna deppiga zombie som jag blivit. Det är som att den jag brukade vara inte längre finns och de skrämmer mig. Men jag vet att dagen vårt kära och extremt efterlängtade barn kommer till världen så kommer allt att ha varit värt det.
Men nog om det negativa. Jag har iallafall tänkt försöka ta upp det här med bloggen igen, främst för min egen del som dokumentation av livet. Jag gillar att kunna gå tillbaka några år och läsa hur livet brukade se ut och jämföra. Sedan tycker jag att det är kul såklart. Jag har dock ett problem.. Jag kan inte byta bloggnamn!!! Så tills dess att jag löst det problemet så får bloggen fortsätta heta othiliahansson istället för othiliafagerhov som jag numera faktiskt heter. Jag tänkte också att jag någon dag ska posta ett inlägg med lite bilder från vad som hänt sen jag bloggade sist dvs för TVÅ ÅR SEDAN!!! Helt sjukt vad tiden går fort. Jag hoppas att ni alla som läser detta mår bra och släng gärna iväg en bön eller två för mig.
Kram på er // Othilia
Jag fattar inte. Jag har nu avslutat mitt år i USA och sitter i skrivande stund i Tyskland i väntan på anslutande flyg hem till Sverige. Det är helt ofattbart. Jag har mest troligt haft livets tuffaste dag då jag sagt hejdå till min älskade värdfamilj och vad som känns som mina egna barn. Smärtan jag känner i mitt bröst nu är nästan en omänsklig smärta. När jag stod där på JFK för några timmar sedan och sa hejdå till mina små flickor och Cato efter att ha varit vid deras sida varje dag i ett år och Cc börjar hulka i gråt så kändes det faktiskt riktigt riktigt jobbigt. Det blev som dominobricks effekten dvs allesammans började gråta en efter en och det var nog ett av de tuffaste avskeden jag någonsin varit med om. Men jag vet att det inte är sista gången vi ses, men det känns fortfarande så så tufft. Min kärlek till dessa barn är helt obegriplig. Jag förstår inte hur man kan älska barn som inte ens är ens kött och blod på denna nivå men jag har sån enormt kärlek till dem, precis som de vore mina egna barn. Och lilla Toby.. Usch för att säga hejdå till honom som jag varit med sedan dag ett i hans liv och de sista jag fick från honom var självklart ett stort leende som alltid. Smärtar så att veta att han kommer växa så snabbt och jag kommer missa allt så som hans första steg, ord osv. Det känns inte kul alls. Men jag är såklart samtidigt så tacksam över att få ha varit en sån stor del i dessa barns liv. Jag känner mig helt enkelt väldigt kluven då det är så bladande känslor.Väldigt överväldigande känslor. Så mycket kärlek, sorg och tacksamhet på samma gång. Och alla mina härliga vänner som jag lämnar kvar i CT. Kommer sakna allt helt enkelt. Min värdfamilj, mitt bostadsområde, mina grannar, NYC, Isabel, åh vad jag kommer sakna min Isabel. Men det ska ändå på något sätt bli skönt att få komma hem till Sverige och spendera tid tillsammans med familj och vänner. Men nu nog med depp. Här kommer lite bilder på hur min sista vecka i USA sett ut.
Kram på er och btw, OM NÅGRA TIMMAR ÄR JAG ÄR I SVERIGE!!
I Lördags tog jag bilen till Linnéa och vi tog sedan tåget till NYC där vi sedan hängde med hennes vän Kiara på hennes rooftop. Så häftigt och framförallt vackert.
Sedan hade vi en liten photo session där vi försökte få med Empire statebulding i bakgrunden.
I söndags hade vi en liten avskedsmiddag för mig efter kyrkan och det var så mysigt men samtidigt så sorgligt. Typiskt amerikaner är ju iallafall att dom alltid vill ta en "hejdå bild" tillsammans.
I måndags hade jag och flickorna lite egentid på stranden och Cc var så söt och gjorde en sallad till mig som hon packade med till lunchen.
I tisdags hade jag lite ensamtid med pojkarna och vi åkte och lekte på gallerian vilket dom båda två tycker är så roligt. Mina små hjärtan <3
Och tisdags kväll så blev det sista bion för mig i Trumbull tillsammans med Paula, Isabel, Frida, Alex och hans bror. Här har vi ytterligare en sån där typisk amerikan "hejdå bild"
Och slutligen onsdag, dvs hemfärds dag, så hade jag och pojkarna lite avskedsmys och sedan efter lunch tog jag med mig flickorna till poolen för att umgås med Isabel in i det sista och det hela avslutades med ett emotionellt adjö.
Hej vänner. Idag var det faktiskt min sista dag ensam med barnen då den nya aupairen kommer imorgon. Så det har varit mycket tufft, men har samtidigt haft en så bra dag. Dagen började med att jag och alla fyra barnen åkte till twinbrooks och lekte. Vid lunch drog sedan jag och Ebba till Nyc för en Casting och sedan passade vi på att njuta lite av staden och tog färjan över till staten island och sedan direkt tillbaka. Bara för the views skull helt enkelt. Vi avslutade våran eftermiddag med en prommis i battery park. När vi sedan kom hem åkte jag, Paula och Isabel och mötte upp Jay på en supermysig restaurang längst kajen, tog dock tyvärr inga bilder där. Men vi käkade iaf middag tillsammans och kollade på blixtarna. Var helt galet mycket blixtrar och det går inte ens att jämföra med hur blixtrarna är hemma. Efter att vi hängt där ett tag drog sedan jag, Isabel och Jay vidare till Cheesecake factory och hade en liten efterrätt och skrattade ihjäl oss till alla historier jag och Isabel har tillsammans, som vi då återberättade till Jay. Bra kväll helt enkelt. Nu ligger Isabel här bredvid mig och väntar på att jag ska lägga ned datorn så att hon får sova, så detta får räcka för idag. Hoppas ni mår superbra! Om mindres är än en vecka är jag tillbaka i Sverige. Galet..... Puss och kram!
Tjena gänget. Är nu inne på min sista hela vecka här och sedan är mitt au pair år slut. Imorgon är det en vecka innan jag åker hem och på Fredag kommer den nya Au pairen hit. Allt börjar bli så verkligt och det är så otroligt otroligt tufft just nu. Jag kommer nog vänja mig med tanken när det är någon dag kvar men just nu känns det så overkligt och tufft och ledsamt på alla sätt och vis. Jag vill inte att detta ska vara sant. Att jag varit här i ett år redan, att det nu är min tur att åka hem till Sverige. Det är en så overkligt och jobbig känsla. Men det kommer bli bra, eller hur? Man vänjer sig. Hoppas jag. Jag har trots allt så mycket att se fram emot hemma i Sverige och jag har faktiskt saknat Sverige och verkligen lärt mig att uppskatta mitt moderland på en helt ny nivå när jag nu bott i ett annat, men samtidigt är det så smärtsamt att veta att jag nu kommer lämna det som blivit mitt hem och mina älskade värdbarn. Men jag är samtidigt så tacksam för detta fantastiska år. Men nu får det räcka med mitt sorgsnack. Ni fattar vinken, de är tufft just nu helt enkelt.
Langar lite bilder från slutet på förra veckan och lite av denna. Kram på er!!
Ebba var så go i Fredags och lagade lunch till mig.
I söndags drog vi ett gäng till Milkcraft och Wow säger jag bara. Sjukaste glassarna.
Lekparks-häng med mina älskade pojkar och Cc. Ebba och Kelly var i NYC.
Ännu mera lekparkshäng, men denna gång med Ebba, Toby och Paula och hennes lilla Remi.
Hej vänner. Nu har det återigen gått ett bra tag sedan jag uppdaterade här på bloggen. Men tiden och timmarna bara springer iväg och jag får helt enkelt inte så ofta en lung stund och därav inte tid till att skriva här på bloggen, men något som istället bara växer och växer är dock fotoarkivet med bilderna jag ständigt tar. Så i och med att jag inte bloggat på länge men mycket hänt där i mellan så blir detta, precis som mitt senaste, ett inlägg med massvis utav bilder. Vi kom iallafall hem från Outer Banks i lördags, det blev en lååång resa då vi inte tog ett hotell-stopp denna gång utan körde raka vägen hem till Trumbull. Så denna vecka har helt enkelt bestått av att träffa vännerna och catcha upp med dem samt umgås så mycket som möjligt innan jag åker tillbaka till Sverige om mindre än två veckor. Denna vecka har bestått av allt möjligt, bland annat två bio besök, 3 middagar, playdates, beachen, gallerian ett tufft avsked med en nära vän, häng med folk från kyrkan, gymmet osv osv.
Här låg jag och Tobban och chillade tillsammans i poolen under våran näst sista dag i NC.
Från en kvällspromenad längst boardwalken i Duck.
Sprang mitt första 5k tillsammans i 36 grader med Carling-skaran och blev röd som en tomat i fejjan.
Sista kvällen tog hela gänget en promenad tillsammans längst boadwalken i Duck och såg på den vackra solnedgången.
Fick äntligen träffa min kära tvillingsjäl igen efter två veckor apart. Givet att vi käkade sushi på våran reunion.
Vi körde en Starbucks drive thru och på kvällen var det kyrkan samt avskedsmiddag för Anja.
I måndags käkade Jag, Jay och Maja middag tillsammans på vårt favvis ställe Bartaco.
Älskade vackra unge.
I tisdags hade vi Playdate med Ash och Tom.
ITom och Cato. Bromance deluxe.
I onsdags körde vi återigen på en playdate men denna gång hemma hos oss.
Torsdag, ännu en playdate men denna gång på stranden. Dreamteam <3
Och på torsdags kvälls (igår) så hade jag Maja och Jay en liten avskedsmiddag på cheesecake factory för Maja, då hon idag åkte hem till Sverige för att förnya sitt visum. Och självklart kommer hon tillbaka hit till Trumbull, två dagar efter att jag åkt hem till Sverige. Så himla tråkigt, då detta betyder att detta blev vårt hejdå för en väldigt lång tid. Som jag älskar dig Maja. Ni ska bara veta hur bra hon är. Hon är så fin och go på alla sätt och vis.
Jag menar, kolla bara på detta, jag kommer hem nu ikväll efter att ha umgåtts med lite vänner och hittar detta under mitt täcke. Min älskade Maja. Tack för att du är en så vacker själ och vän. Är så lyckligt lottad att ha en vän som dig, som lägger ned din dyrbara tid på mig och detta fina avskedsbrev - för en kort tid dvs, men ändå. Tack tack tack, tack för att jag får vara din vän och tack för att du är min. <3
Tjena gänget, så i lördags vid 7pm kom vi äntligen fram till Outer Banks. Vi har under dessa tre dagar här bara hängt vid poolen och stranden. Så som man ska göra när man är på semester helt enkelt. Självklart har vi gjort annat men till stor del det. Vi har tagit promenader, springturer osv och explorat this town, Duck som vi är i. Så mysig liten "town".
Nu ligger jag vid poolen och läser ur en bok om socker som jag fått låna av Madelen. Till er hälso-intresserade, eller alla för den delen, skulle jag rekommendera denna bok starkt!! Så bra och så mycket viktig information ang socker som vi ALLA måste veta om, om vi vill hålla oss friska och hälsosamma. Den heter "50 genvägar till ett sockerfritt liv" skriven av Fredrik Paulún. LÄS LÄS LÄS!!!
Hoppas ni alla mår superbra! Kram på er! Btw, är hemma i Sverige om en månad exakt?? Hur galet att ett år har gått om en månad??
Nu har resan mot Outer Banks äntligen börjat och som ni ser har vi hela gänget på oss tröjorna Kelly beställt hem med texten "keep calm and Carling on" lol. Jag har ju sån tråkig humor själv och detta är precis i min smak. Tycker tröjan är så rolig. Men tillbaka till dagen, denna dag har alltså i princip spenderas i bilen, men vi har nu gjort ett litet stopp i Ocean City där vi kommer spendera natten innan den långa bilfärden sedan fortsätter och glad är jag för det, då det är så vackert här samt att man blev bra trött på att sitta still i en bil en hel dag. Välbehövligt stopp helt enkelt. Vi har allesammans under kvällskvisten hunnit leka av oss lite överskotts energi vid vattenlandet på hotellet, så kul.
Jag ligger nu i sängen och ska försöka sova och har alldeles nyss fått barnen att somna då jag delar hotellrum med dem inatt och jag tycker de är så mysigt. Men skulle nog tro att de kommer kännas mindre mysigt när Cato väcker mig 05am imorgon bitti men men, helt ok, kommer kunna sova i bilen under den långa bilresan vi faktiskt har kvar.
Puss och kram.
Hej på er. Hoppas ni alla mår jättebra. Jag mår faktiskt väldigt blandat måste jag säga i och med att mitt år är färdigt här om en månad dvs flytt hem till Sverige igen för min del. Är så sorgligt och mår inte jättebra över det måste jag säga, men samtidigt väntas mycket roligt när jag kommer hem så som Felicia och Rumens bröllops samt att få fortsätta mitt liv tillsammmans med Oscar. Saknar ju såklart alla där hemma, men har verkligen börjat älska mitt liv här och såklart är det dags att åka då. Har träffat så fina människor här och har ju världens bästa värdfamilj och jag vet att jag kommer att ha kontakt med dem för resten av mitt liv, men det blir såklart inte samma sak från Sverige som det hade varit om jag bodde kvar här. Och barnen
Denna vecka har varit grym. Massa playdates med Maja/hennes värdbarn och barnen. Jag Maja och Isabel har träffats och käkat tillsammans samt bara myst, jag och Maja har gått på bio och shoppat och en massa mys. Alltså måste bara säga att jag har världens underbaraste vänner här, Isabel som varit med mig sedan månad två här och nu underbara Maja som jag egentligen bara känt i 3 veckor, men det verkligen känns som hela livet typ. Dom är så fina båda två och jag vet att jag kommer ha dem i mitt liv för evigt. Ibland känner man sånt och jag känner verkligen att så är det med dem. Så tacksam över att få vara deras vän.
Nu ska jag sova och imorgon väntas en lååång bilresa mot North Carolina, Outer Banks, där vi kommer bo i ett stort hus tillsammans med 21 Carlings och jag i 2 veckor. Är så spänd och taggad på vad dessa två veckor har att erbjuda. Det kommer bli fett! Kram på er!
En dag vid poolen med pojkarna och Ebba.
Maja och hennes värdbarn kom över på en jacuzzi playdate.
Ännu en playdate med Maja och hennes gullisar då vi gjorde ett besök i lekparken, hela gänget förutom Ebba som var i NYC.
Gillar ju inte Pink's underkläder. Närå jag älskaaaar ju dem. Så sköna och samtidigt snygga.
Maja och jag lyckliga efter vårt underkläds-kap på VS!
På torsdagen blev det playdate med Barnen hemma hos Maja and the kids.
Sedan på fredagen blev det bio för hela bunten. Toby var så duktig och satt med helt tyst hela filmen.
På lördagen så drog jag och Maja till NYC där kvällen börjades med Brunch på Lavo.
Sedan drog vi vidare till PHD, som förövrigt har denna vackra view över NYC. Toppen kväll!
Och helgen avslutades med en tripp till New Jersey och Six flags med Maja.
Framme i NJ så möttes vi upp av Stephanie och Sofia.
Stephie, Jag och Maja.
På hemvägen råkade vi ta en liten omväg men det gjorde ingenting, då vi fick se så fina delar av NJ. Fick lite Svensk sommar känsla.
Lilla Toby har fått tänder på översidan nu också. SÅ sött!
Vackra unge!
I går/Måndag tog vi oss en prommis till lekparken och Toby fick prova på att gunga lite och han älskade det.
Mysisar.
Tjena gänget, Alltså, wow, måste bara säga att vilket äventyr jag varit på. Jag samt Madelen kom tillbaka från Hawaii i Måndags och om de inte vore för alla bilder jag har, så hade ja nog trott att förgående vecka varit en dröm. Så underbart bra hade vi det. Det var så oerhört mycket som hände och gjorde att min vecka var så top notch, men det är på tok för mycket för att skriva. Jag tänker att jag istället därför delar med mig av mitt äventyr fast i bilder.
So get ready for the bomb
Sen när vi kom tillbaka till NY följde Madelen med mig hem till Trumbull och umgicks med mig och mina små hjärtan i några dagar.
Sedan fick jag äntligen träffa Maja igen, som jag längtat!!
Tjena, midsommar idag alltså? Hjälp, vad händer med åren?? Går alldeles för fort. Tyvärr så kommer jag inte kunna fira midsommar idag vilket svider lite i hjärtat, men anledningen till att jag inte kan åka in till NYC & fira beror ju på att jag åker till Hawaii imorgon, så det är helt ok anledning.
Mycket har givetvis hänt sedan sist. Tex att jag äntligen fått inbjudan till felicia och Rumens bröllop!!! Så kul!!är så taggad men samtidigt svinstressad över allt jag vill göra inför deras stora dag!! Men till denna veckan, Jag & barnen har hunnit hänga vid poolen några gånger, vi har fiskat, (inte jag, då jag egentligen tycker det är hemskt, men det är min åsikt), vi har varit på stranden och Ikea med Maja och hennes värdbarn, och på tal om Maja, jag stötte på henne av en slump på fb då jag såg att hon kommenterat en annan au pairs status och det visade sig att vi bodde 15min ifrån varandra och sedan bestämde vi oss för att mötas upp, så i måndags träffade jag henne för första gången och det sa bara klick, känns som att jag känt henne så länge trots att vi bara känt varandra i några dagar. Så knepigt sånt där, men samtidigt så kul. Vi satta iallafall på stranden och pratade i flera timmar och dagen efter körde vi en repris på det samt en liten prommis. Så kul också barnen leker så bra tillsammans.
Inatt kommer jag att sätta mig på en buss mot JFK och imorgon bitti börjar flygresan som ska ta mig till Hawaii. Just nu känner jag mest nervositet över att resa på egenhand, brukar inte bli nervös över sånt här, men jag har inte förberett mig mentalt för detta då jag tänkt att de varit längre bort än det faktiskt varit. Men det kommer bli helt fantastiskt samt att jag äntligen kommer få träffa Madde igen!! Så ni får helt enkelt ett längre inlägg när jag kommer hem om Hawaii resan, sen så kan ni alltid följa lite av resan på min Instagram (Othiliahansson) och Snapchat (ohans). Kram på er alla så länge!
Hej på er alla! Mycket bilder i detta inlägg, men det är väl trots allt bilderna som för de flesta är det intressanta! Mycket har självklart hänt sedan sist. Emma har varit på besök, vilket har varit sååå mysigt och kul. Det har varit allt från häng i olika fina parker tillsammans med Josefin och Emma, till en utgång i staden, till en heldag i centralpark med Ebba (hon hade en fotografering som ägde rum utomhus helt enkelt), till en S'mores kväll med ett härligt gäng au pairer, till en springtur med flickorna i skogen, till en beachday, till mysdagar med barnen. Allt möjligt helt enkelt. Jag är sååå trött så jag tror att jag ska tuppa av just nu och så väntar jag på att Oscar ska ringa alldeles strax, så blev detta ett väldigt kort inlägg. Hoppas att ni alla mår bra! Puss och Kram!!
Hej på er alla fina. Mycket har (ofc) hänt sedan sist, MEN jag ligger för tillfället i feber+febervärk i hela min kropp, halsont och en överlag slutkörd kropp. Jag vet inte varför jag åkt på denna lilla influens-aktiga sjukdom, men det kan såklart hända vem som helst. Men till det jag ville komma till; jag mår helt enkelt inte så bra just nu och tänker därför bara skriva ett kort inlägg, men med mycket bilder istället.
Helgen som var spenderades i Niagara fallen tillsammans med vad som kändes tusentals andra au pairer. Fredagen spenderades 9h i en buss, men vi hann med en liten middag tillsammans (jag, isabel och 6st andra härliga tjejer som vi umgicks med under denna resa) innan sängdags. På lördagen klev vi dock upp i tid och drog oss över till den amerikanska sidan, då de flesta attraktioner befinner sig på just den sidan. (vi bodde på den kanadensiska sidan) Under dagen provade vi på två attraktioner, vilket var maid of the mist (deras mest kända attraktion) vilket innebar en båtresa förbi de tre fallen. Vilket var häftig. Att se fallen från den vinkeln liksom, samt komma så nära dem. Den andra och sista attraktionen vi gjorde var "cave of the winds" vilket var min favvis. Det var verkligen såå häftigt och man gick helt enkelt omkring i vattenfallet. Det var så häftigt och när man stod på vissa ställen fick man känna på den oerhörda styrka fallen har och man ramlade nästan pga dess styrka. På kvällen drog jag och tjejerna ut på en klubb som hette dragonfly och vi hade så trevligt så. Hela söndagen spenderades i bussen.
Igår måndag, så var det Tobias födelsedag samt den svenska nationaldagen. Förmiddagen spenderades hemma med mina två små favoritpojkar samt en liten tripp till gallerian med Cato. På eftermiddagen var det dags att åka till Svenska skolans avslutning samt firande av nationaldagen. Tyvärr började jag i bilen påväg dit att må dåligt och väl framme kände jag mig helt slut. Jag stannade ett litet tag och lyssnade på barnens fina sånger, men sedan så sa Kelly åt mig att åka hem och vila. Jag sätter mig och bilen och börjar köra och fastnar i lite köer och brister ihop i gråt pga utmattning och frustration och tänker då att jag MÅSTE ha feber i och med detta konstiga sammanbrott. Jag kommer då hem och tar tempen och jag hade nästan 39 i feber, vilket är väldigt högfeber för mig som har 36 i normaltemp. Jag gick då ned och la mig och grina lite till i frustration. Jag är så arg. Så så arg. Jag vill inte vara sjuk och jag har sån brutal ångest över att inte kunna gå till gymmet pga denna sjukdom. Känns som att allting jag har jobbat för senaste månaderna på gymmet kommer bli som nollställt efter denna sjukdom samt helg borta. Fy fy. Ni som vill får gärna ta med mig i era böner om att jag ska bli återställd snarast <3
Nu blev inte detta inlägg kort ens, lol. Men när man väl är i ett flow, så är det så. Btw, Min lilla Cato har klippt håret!!! No more curls!! Mixed feelings men han är så snygg i detta också!!! Ännu en till btw; EMMA KOMMER TILL NYC TILL HELGEN!!! Längtar ihjäl mig efter att få träffa henne <3 Nu ska denna lilla sjukling försöka sig på att sova. Puss och kram!
Hej på er! Jag är ju lite smådålig på det här med att blogga och jag vill ju verkligen göra det så ofta som möjligt, därför jag tycker faktiskt att det är riktigt roligt, MEN det händer så otroligt mycket just nu och jag har helt enkelt inte haft tid till bloggen. Sedan sist har såå mycket hänt, men jag tänker att jag skriver lite om höjdpunkerna eller det som jag faktiskt kommer ihåg. Det händer ju givetvis så mycket mer än vad jag får ned i bloggen. Är lite svårt att komma ihåg allt och samtidigt tycker jag att det kanske inte är så intressant för er att läsa om tex mina miljoner gymbesök i veckan osv..
Men en av mina favvis dagar förra veckan var faktiskt på onsdagen då vi på kvällen spelade football med grannpojkarna vilket i min mening var såååå himlans kul! Älskar älskar älskar att få leka av mig (de dagarna man har energin) med barnen. Grabbarna la till och med en kommentar om hur grym dom tyckte att jag var, så tyvärr blev jag lite jobbigt mallig som ni som känner mig väl vet att jag enkelt kan bli. På Torsdagen var de lille Catos födelsedag. 3 år fyllde han och självklart gjorde vi en liten asfaltsmålning så att ALLA skulle veta att det var hans stora dag och bara hans. Och han älskar ju allt som har med födelsedagar att göra och det märktes så väl på honom hur lycklig han var. Isabel kom då vid lunch över och så gick vi tre, samt lilla Toby, till en park och hade en liten födelsedags picknick! På kvällen när barnen lagt sig så tog jag och Isabel med oss två tennisracket och spelade tennis i en timme, trots att vi inte har någon som helst koll på reglerna osv. Men det var såå kul och vi var faktiskt inte alls så dåliga som vi trodde att vi skulle vara. Men tills nästa gång ska vi läsa på lite mer om hur tennis reglerna faktiskt är, så att vi har ett humm om hur man faktiskt spelar.
Helt ärligt minns jag inte hur fredagen såg ut, men på lördagen så åkte iallafall jag, Anja, Kevin och några till från kyrkan till en gigantisk outlet lite utanför New Haven och efter att ha spenderat några miljoner timmar där så skyndade vi oss hem så att jag skulle hinna med gymmet innan det stängde och sedan hem igen och direkt efter det drog vi till stranden och tog oss ett kvällsdopp. På söndagen så åkte vi först till kyrkan på morgonen och sedan vid lunch drog vi vidare på poolparty då Mariel, en vän till flickorna, fyllde 10 år. Deras hus och tomt var helt, helt sjukt. Tappade typ bort mig i deras gigantiska hus. Aldrig någonsin tidigare har jag satt min fot i ett sådant exklusivt hem. Helt ofattbart.. Var helt speachless. Och då vet jag att det är många av deras grannar som har även sjukare hus och tomter. Sättet man kan vara rik på här i USA är så himla sjukt. Iallafall, när vi sedan kom hem från kalaset så drog jag ut på en springtur innan läggdags och idag har jag varit ledig då det är memorial day och jag har spenderat största delen av dagen med Isabel.
Nu ska jag sätta igång de senaste game of thrones avsnittet och ack så taggad jag är!!! Puss och kram, hela dan!!!
Hej på er! Måste bara lägga upp två bilder på Toby, som inte kommer att ha så mycket med detta inlägg att göra, bara för att han är så söt. Han har ju vuxit såå mycket på senaste tiden. Så sjukt! Och nu har han också börjat öva på att sitta OCH i fredags krålade han från en plats till en annan!!! Stora killen!!! Men, back to ma inlägg!!!
Nu kan jag med lättnad säga att jag är klar med denna hemska weekend class som pågått hela denna månad!!! Ok, så hemsk var den ändå inte, MEN det är fortfarande så härligt att ha det klart. Jag har under denna månad haft ständig presentations ångest inför slutprojektet, som jag, samt resterande i klassen, idag presenterade. Och nu är det bara det roliga kvar, dvs resan till Niagara Fallen om två veckor. Ska bli såå kul!
Men idag var som sagt den sista lektionen och den började med att vi i 3h i streck fick sitta och lyssna på varandras slutprojekt och det var riktigt painful ska jag säga er. Fy usch och blä vad jag inte tycker om sånt här. Men de resterande 3h spenderades på Met vilket var nice. Vi fick dock SJÄLVKLART en uppgift att göra under vistelsen där. Vi får ju inte ha för kul vettni... De måste lägga till något tråkigt arbete på det hela, MEN jag Isabel och Bree arbetade tillsammans under museums vistelsen och hittade ganska snabbt alla svaren vi behövde för att kunna fylla i och svara på frågorna vi fått oss tilldelade. När vi sedan var klara med det passade vi på att ta oss en liten promenad omkring och fastnade särskilt länge på The Costume Institute. Alltså WOW säger jag bara. Vi tog oss också en tripp upp på takvåningen där de hade huset från filmen Psycho, vilket var lite creepy men samtidigt häftigt.
Nu ligger jag i sängen totalt utmattad efter att ha varit i NYC hela dagen, spenderad 6h med att använda hjärnan på ett sånt där vis man blir tvingad till under skolåren(... ) Och sedan en springtur jag tvingade mig själv ut på när jag sedan kom hem. Godnatt på er!! Btw, vill ni veta något sjukt??? (tråkigt i min uppfattning) Jag har bara 2 månader och 3 veckor kvar av mitt år här i USA. Fattar ni hur sjukt det är?? Jag menar ärligt, TVÅ MÅNADER??? Hjälp, jag blir ju rädd när tiden bara flyger iväg på detta viset. Sedan att jag har så mycket som händer framöver kommer inte direkt sakta ned det hela, utan jag kommer vara hemma i Sverige på en sekund. Usch. Så mycket blandade känslor. Mest ledsamhet, men samtidigt så saknar man ju vänner och familjen som är hemma. Och inte minst Oscar. Men fortfarande, jag har ju skapat mig ett liv här nu och så ska man bara dra ifrån det och aldrig mera få uppleva allt detta igen?? Men men. Livet har mycket att erbjuda. NU ska jag sova! Kram!!
tjena gänget, så vad har hänt sedan sist?
I fredags tog jag en prommis med lilla Toby på magen, på lördag åkte jag med Kelly och barnen till bridgeport för att se prinsessan på ärten. Så impad!! Cato var så söt och klappade vid olika tillfällen under showen (när ingen annan gjorde det, utan han klappade för han älskade vad han såg). Efteråt i bilen säger han "mommy, I'm gonna tell daddy I saw the pretty princess". Så söt, han var helt i awe gällande denna "pretty princess" gulle!!! På söndagen så hade jag och Isabel Class igen. Såå tråkigt, ärligt. 6h i sträck och vi läste olika texter osv under hela denna tid. (Som vi för den delen inte ens kommer ha användning för.) efter det att vi var klara så åkte vi in till City och gick till Hillsong. Mötet var SÅÅ bra!!
Denna vecka har so far varit lugnt, vi har varit i lekparken en sväng, vi har lekt på gården och varit på svenska skolan. Men det har trots allt bara gått 3 dagar av veckan också.
Kram kram på er. Denna vecka kommer nog att fortsätta på detta viset och sedan på söndag är det dags igen för Class i NY. Äntligen sista klassen innan våran tour till Niagara falls!!
Hej på er! Tänkte att jag tar ett litet inlägg och berättar om helgen som var. Så... I fredags kom Isabel och övernattade hos mig. På lördag morgon klev vi upp relativt tidigt för att sedan dra oss vidare in mot stora staden för att kika på lite baseball. Yankees VS red sox. Och självklart höll vi på det vinnande laget, dvs NY Yankees. Det var verkligen en upplevelse isig, även om jag måste säga att baseball kanske inte är My cup tea, så var det kul att se/känna stämning och atmosfären på en baseball match. Jag skulle nog inte betala för att gå och se en till match, då jag är van vid sporter med mera action och det tog sån tid hela tiden i och med alla byten osv osv. Men som sagt, detta var en upplevelse, som man måste ha upplevt åtminstone en gång när man spenderat ett år i USA.
Efter matchen drog vi oss vidare till stan och stannade över natten på ett hotell istället för att åka hem. Vi bestämde oss då för att ta, vad som i början var sagt, en kort promenad, men som slutade med en ytterst lång en. Vi promenerade från 34th street ändå bort till Brooklyn bridge och över bron och även där lite i Brooklyn. För er som vet hur långt det är i mellan dessa ställen med gång, så förstår ni hur mina fötter kändes dagen efter. Kan säga att denna promenad tog oss 2h och då har Isabel och jag alltid ett ovanligt snabbt tempo. (Ca 2 svenska mil) Kan även tillägga att denna promenad började vid 9pm, så vi promenerade genom NYC fina gator ( i mörkret) och det kändes inte alltid 100% säkert kan jag säga er. Vi sa till varandra när det började bli mörkt "this is the city that never sleeps, we should be fine" men när vi sedan promenerade genom China town och blev tvungna att gå längst gator med gränder längst kanterna och inte en kotte i syn, så kändes det lite otäckt. Men ingenting hände, mer en att en man cyklade förbi oss och sa lite olämpliga kommentarer, men mer än så var det inte.
På söndagen så bestämde vi oss för att undersöka områden vi inte varit i så mycket samt gick hela high line. Så på söndagen fick vi oss en rejäl promenad också. Vi hade en supermysig helg helt enkelt.
Denna vecka har flytit på som vanligt, i måndags tog jag flickorna in till NYC, då båda två hade castingar och Cissi hade en fiting. På tisdagen var jag hemma med pojkarna på morgonen och vid eftermiddagen kom även Ebba hem. Cc hade då sitt Oscar de la rente jobb. Så häftigt!!! Det var en modevisning i samband med att samla in pengar till ett sjukhus. Och självklart innebar det massa kändisar och Nicki Hilton, dvs Paris Hiltons syster, la upp en bild på Cc, på sin Instagram, vilket jag tyckte var såå kul att se!! På kvällen åkte jag först till gymmet (som jag btw gjort varje veckodag nu i två veckor, yay me) och sedan till Paula för att se på film. På onsdagen så började jag inte att jobba förens vid 3, så Isabel och jag åkte då ned till stranden och bara pratade/myste.
Hoppas ni hade en lika amazing helg och vecka som jag hade/har! Kram !!
Hej på er! SÅ, i Fredags hade flickorna "internationell dag" på skolan och vi hade en bord där vi representerade Sverige. Vi valde då att ha midsommar tema och Kelly har varit så händig, med ytterst LITE hjälp av oss andra och byggt en miniatyr majstång. Vi lät sedan barnen där hjälpa oss att klä den och sedan spelade vi "små grodorna, prästens lilla kråka och räven raskar över isen" i högtalarna medan vi lärde barnen dansen. Det verkade vara mycket uppskattat.
På lördagen åkte jag och Paula till Fairfield och mötte upp ett gäng grabbar som vi käkade lunch med, och efter lunchen drog några av oss vidare till stranden där vi satt och njöt av solen. På kvällen var jag tvungen att skriva en för-uppsats inför min weekend class, som jag hade dagen efter.
På söndagen så åkte jag och Isabel till våran weekend class, som btw var väldigt tråkig(!!!) som höll hus i the Harlem. Jag tycker verkligen de är så himla obehagligt där.. Föredrar att hänga på Manhattan alla dagar i veckan!! Efter våran class, så drog vi till Manhattan och vandrade omkring ett tag, käkade sushi och gick sedan på Hilsongs kvällsmöte.
Denna vecka har so far varit väldigt händelselös, så finns inte jätte mycket att skriva om den, annat än att jag och Ebba åkte in till NYC i måndags för hennes fitting för The Childrens Place.
Idag har jag varit hemma med pojkarna och Isabel kom över en snabbis och gjorde oss sällskap. Just nu ligger Toby och sover och Cato sitter här bredvid mig.
Kram på er!!
Tjenamors gänget. Här kommer en liten recap på vad som hänt sedan sist i mitt liv här borta på andra sidan. (atlanten dvs, I´m not dead, I promise)
I fredags hade jag class och därför kom en babysitter för att ta över för mig eftersom Kelly var med Ebba i NYC, i 1.5h medan jag var i skolan. Film och popcorn mys stod sedan på schemat med barnen och sedan efter barnen lagt sig åkte jag på bio med Isabel, Rae och hennes kompis. På lördag morgon gick alarmet av vid 6 för att jag och Isabel sedan skulle hinna med bussen som skulle ta oss till Boston MEN när vi kommer ditt och har väntat i en timme så ringer vi bussbolaget och bussen hade en 3h delay.. Så vi hade kunnat sova 2.5h längre än vad vi gjorde. Så det var lite irriterande. Men men, väl framme så mötte vi upp Samuel, som bor och pluggar på berkley. Så han gav oss en snabb liten tur kring skolan och sedan tog vi en lång promenad runt omkring i Boston. Vi vandrade omkring från morgon till kväll och sedan avslutade vi kvällen med att gå på bio.
På söndagen så klev vi upp vid 8 och var ute ur vårt hostel redan vid 9. Vi fortsatte då våran vandring och mötte upp Rachael som också pluggar i Boston. Vi bestämde oss för att åka på en "duck tour" för att få en kunskap på vad alla byggnader faktiskt är och varit genom åren OCH slippa gå!!! De häftiga var att denna buss senare förvandlades till en båt, så när vi körde ner i vattnet tänkte jag "vad tusan händer nu, vi kommer dööö" Men så hade bussen propeller under hehe, så det var häftigt!
Denna vecka, dvs Mån, tis, ons, tors har det inte hänt sådär jättemycket faktiskt, så jag struntar i att berätta om dessa dagar. Och idag är det fredag igen men dagen har inte hunnit gå så länge, så jag gör så att jag uppdaterar er inom några dagar om denna dag samt kommande helg! Kram på er!
Hej på er! Mycket har hänt sedan sist och därför kommer ni i detta inlägg att få en fotobomb!
I söndags åkte jag och Paula till kyrkan tillsammans och efter det drog vi vidare till ett litet tivoli de satt upp här i Trumbull under springbreak. Vi hade superkul! Det var vi och barnen ;) I Måndags så tog jag på morgonen pojkarna till lekparken och wooow vilket väder!! Var 25C!!! Så himla najs! På eftermiddagen åkte Kelly, Toby och Ebbs in till the city och jag Cato och Cc åkte till Westport då svenska skolan skulle ha ägd rum meen den var inställd utan att vi visste om det, så vi lekte i någon timme istället i lekparken. På måndag kväll drog jag till gymmet en snabbis och efter det åkte jag hem till Isabel som äntligen (!!!!!!)kommit tillbaka från Florida. Vi åt middag tillsammans och bokade en resa till Boston nu till helgen. I Tisdags var det class för mig och mot kvällen gick jag på bio med Anja och Isabel. Igår dvs Onsdag, så var det Isabels 19 årsdag, WIIIE grattis!!! Och därför hade jag, Cato, Toby och Isabel en liten födelsedags picknick i twinsbrooks. På kvällen gick jag ut och åt födelsedagsmiddag med Isabel och hennes hostfam och avslutade dagen med s´mores hemma hos henne.
Idag, torsdag, så har det varit jag och pojkarna hemma, vi har varit ute och lekt lite på gården och just nu ligger Cato och sover och Toby bredvid mig på en filt på golvet och pratar för fullt för sig själv. Vi får se vad denna dag har att erbjuda!
Kram på er!!!
Hej på er! Nu liggen man här i sängen totalt utmattad efter att ha varit ute en heldag. Jag kommer till dagen om ett tag, men tänker att jag skriver lite om min födelsedag först. Så, i torsdags fyllde ju lilla jag 20 år. Helt crazy fattar fortfarande ingenting, ärligt. Men jag kan glatt berätta att min födelsedag var perfekt och för det är jag överlycklig, då jag varit rädd för att känna mig nedstämd just på min födelsedag i och med att jag skulle behöva fira den här, i ett annat land, utan min familj och alla mina vänner där hemma. Jag fyllde trots allt 20 år och jag har alltid tänkt att det ska firas stort med familj och vänner, men så blev inte fallet i och med att jag är här borta. Men min dag var helt fantastisk och min hostfam är ju ändå min familj nu och mina nya vänner är mina vänner. Jag är bara på en ny plats med nya människor. Födelsedagen började med att jag tog Cato och Cc till bibblan(Ebba, Kelly och Toby var i NYC) där det var ett rockrings evenemang och det var verkligen så kul. Dom hade bjudit in en som var professionell "rockrings dansare" eller vad man nu ska kalla det och hon höll pass för hela familjen. Barnen hade jättekul och mot slutet ville hon att 7st vuxna skulle gå fram på dansgolvet och köra ett pass medan barnen såg på och självklart blev jag en av de utvalda att gå på scenen. Men det var faktiskt riktigt kul. För oss alla. Cato och Cc njöt nämligen massvis av att se mig fjanta runt med en rockring. Efter Catos nap så åkte vi och hade en liten picknick/playdate med Paula och Lilla Remi. Vid 6.30 kom några vänner över och vi åt tårtan Kelly hade bakat till min födelsedag och mmmmmh säger jag bara. SÅ HIMLA GOD! Efter att vi fikat och pratat ett tag åkte vi till Cheesecake Factory där vi åt en mindre middag. Dagen var så fin och jag är så tacksam över att ha dessa fantastiska människor i mitt liv.
Idag har jag och några vänner varit på en hike. En hike som för 5st av oss slutade med en heldag av massa knäppa spontana beslut. Det blev helt enkelt en heldag till fots för oss. Dagen började med hikingturen och slutade med att vi satt på en parking på IKEA. Väldigt random. Efter att vi, dvs då hela gänget hike'at klart så bestämde sig jag, Connor, Tim, Anja och Paula för att käka lunch någonstans. Vi vandrade då omkring i ca 40 min för att hitta ett specifikt lunchställe Connor visste om, Men vi hittade det tyvärr aldrig, så valde tillslut att bara ta nästa bästa. Efter att vi käkat drog vi oss tillbaka till bilarna, men fastnade på trottoarkanten i en timme, bredvid våra bilar, och körde face swaps på snapchat och skrattade som idioter. Vi körde lite ninjamoves och skrattade i mängder. Vi bestämde oss sedan för att ta bilarna upp till berget vi hike'at upp till för att se på solnedgången and so we did. Var såå himla vackert. Efter att vi varit där ett tag fick vi ett ryck och drog till IKEA. And wow it feels like home. Vi strosade omkring i butiken, kikade på allt de hade typ och fastnade sedan nere vid det svenska godiset där de bestämde sig för att prova saltlakritsgodisar och båda killarna kväljdes. Lol. Vi bestämde oss sedan för att alla åka hem till var och sig, då klockan redan hunnit bli 9pm och vi alla redan var totalt utmattade efter en heldag till fots, men fastnade istället, sittandes, på ikeas parkering och fortsatte snacka och ha kul. Vi hade alla sån där tråkig humor, då vi var så trötta hela bunten. Kanske inte låter som att vi gjorde mycket under denna dag, men det känns som att denna dag varat i 3 dagar. Från kl 12- 10pm hängde vi utomhus i våra hikingkläder och jag har aldrig någonsin tidigare saknat min säng så mycket som jag gjort senaste timmen och att nu ligga i den, i mina pj;s är bara BÄST.
Nu ska jag sova, så jag inte sover över imorgon och missar kyrkan. Kram på er!
Hej på er. Min sista dag som 19åring, dvs min sista dag som tonåring, har spenderas med Ebba och Cato. Kelly, Cc och Toby har varit i NYC hela dagen lång då Cc hade ett modelluppdrag med en hotellkedja. Vanligtvis är det ju Ebba som är i NYC och modellar och då har de blivit jag, Cato och Cc kvar hemma, men idag var det omvända roller och det har varit så mysigt att få vara ensam med dessa två idag.
Vi började dagen redan vid 6.30am, då K, C, T åkte redan vid 5am och Tobias lämnade hemmet vid 6.30 så då började vi dagen med att mysa i soffan ett tag innan frukost. Efter frukost åkte vi till gymmet. Jag tränade då en timme medan barnen var i childcare och efter det gick vi till poolen och badade i 2.5h. Var helt SLUT när vi kom hem och Cato somnade ganska på en gång. När han sedan vaknat efter sin nap (bilden på hans hår e resultatet på att somna med blött hår) tog vi bilen till verkstaden där de skulle fixa vindrutetorkare som hade krånglat och sedan direkt vidare mot Wolf park där vi lekte i lekparken ett tag och sedan tog en fikapaus vid vattnet. Tobias kom sedan hem vid 6 och jag har sedan dess bara legat i sängen, kikat på lite serier och ska strax sova.
O justja, precis just nu för 20 år sedan låg lilla jag i en kuvös, endast 2h gammal. Så enligt svensktid är det min födelsedag redan nu, men i och med att jag är här i en annan tidzon, så låtsas jag som att jag fortfarande är i mamis mage. Vill att morgondagen ska kännas som min dag, inte halva denna kväll och halva morgondagen. Nej, jag får helt enkelt låtsas som att jag fortfarande är kvar i magen.(för 20 år sen)
Födelsedagar för mig har alltid varit väldigt viktiga, särskilt det här med att bli firad och ihågkommen och i och med att jag är här i USA när jag fyller 20 har jag varit lite ledsen osv, då 20 inte är något speciellt här, medan det hemma i Sverige är riktigt stort, MEN Kelly har bakat tårta åt mig (gulle) och bad mig bjuda över lite vänner till imorgon kväll. Så det känns lite bättre nu och jag ser fram emot att mina vänner ska komma över på lite ottis-födelsedagsfirande. Och efter fikat ska vi gå ut på en mindre middag. Så jag är mycket glad trots omständigheterna.
Godnatt på er och KRAM! Grattis till mig själv också!!
Hej på er! Idag är det måndag dvs ny vecka. Helgen som var låg jag tyvärr i feber både lördag och söndag och på lördagen lämnade jag sängen vid ETT tillfälle, vilket var för att köpa hämtmat. Men på söndag eftermiddag la sig febern lite tillslut och jag var då uppe och myste lite med Toby (och de andra barnen) men mestadels med lillen, då jag saknat ihjäl mig efter den lilla gullfisen, efter att inte ha fått träffa honom så mycket på några dagar, då han varit mycket med Kelly och jag med de äldre barnen. Och på söndag kväll kämpade jag mig också till Kyrkan.
Idag måndag, så började jag morgonen med att ta twinsen och Cato till poolen. När vi sedan kom hem gjorde flickorna tillsammans med Kelly en popcorn ice cream. Ja, ni läste rätt. Popcorn. De experimenterade lite helt enkelt och de blev såå gott. Jag gillar inte glass så mycket vanligtvis men idag gick den ner minsann, i och med popcorn ingrediensen. ;) Efter middagen lekte jag ute lite med barnen och sedan drog vi oss till gallerian, uppdelade i lag, för att ha lite tävling mot varandra i en selfie-scavenger hunt (skattjakt) vilket innebar att vi skulle hitta massa olika saker och ta en selfie tillsammans med den saken/personen/osv. Teamen var: Cc, Kelly och Toby VS Othilia, Ebba och Cato. Tyvärr..... Vann INTE vi, utan förlorade med 20 min.. Så surt och jag är ju så himla tävlingsinriktad, men alltså detta var såå svårt, särskilt när jag hade Cato i vagnen som jag sprang runt med. . Men det var superkul och barnen gillade det iaf!
Nu ligger jag i sängen och ska strax dra igång en film. Kram på er!
Hej på er! Mycket har hänt sedan sist jag bloggade, men jag har helt enkelt haft så lite tid över till att hinna med bloggen. Men jag ska och vill bli bättre på det och ska försöka få till tillfällen mer ofta till att blogga.
Idag har jag på förmiddagen tagit det lugnt med pojkarna hemma och på eftermiddagen tog jag flickorna till NYC för en casting. Sitter på tåget påväg hem nu och passar på att blogga lite. Denna dag har helt enkelt varit en perfekt dag med både lite chill och lite NYC stress, som jag tro det eller ej, älskar.
Kram på er!
