RSS - xml

Kontrollerades senast: 2019-04-18 18:42:14

Jennie Linnarsson

JennieEvelina blogg på Nouw

15 Februari

2019-02-15 18:44
Från JennieEvelina

Exakt två månader sedan jag skrev ett inlägg här.
Kände äna att de var dags igen!

Det har varit så mycket, så otroligt mycket för mig de senaste.
Om inget annat har mitt psykiska tillstånd varit med om en rejäl berg- och dalbana.

Mycket har handlat om att jag verkligen inte trivs med mig själv, mina brister, mina misstag, egentligen allt dåligt jag gjort/tänkt har dykt upp i huvudet och ställt till det.

Mitt minne har försämrats pga all stress men försöker träna upp det så gott det går.

När ska man egentligen bli nöjd med sig själv?
Ibland kan jag faktiskt vara nöjd över mitt utseende men det är långt ifrån alltid.

Det är så mycket mer än vad jag skriver här som gör att jag mår sämre dessutom.
Men sådant som jag skäms alldeles för mycket för att skriva ut.
Kanske nångång i framtiden kan man våga berätta vad min depression har orsakat mig.

Men jag gör som jag alltid gjort.
Håller mig instängd inom mina väggar hemma då vänner har man alldeles för få av.
Pga en rad olika anledningar.

Man mår som man mår och de får man fan för oavsett vad.

Det positiva som gjort att jag även inte tänkt på bloggen är mitt nya jobb som jag stor trivs med!
Goa kollegor & helt annat sätt att jobba på, så skit roligt att lära sig nya saker!


Nu är jag ledig fre,lör samt söndag & idag skall jag ha en riktigt ”tjockis-kväll”.
Det blir lätt såna kvällar när man känner sig nedstämd.

Hoppas ni andra har det bra!
Vad ska ni göra i helgen?

Min vovve...<3

2018-12-15 01:50
Från JennieEvelina

Precis så är det just nu...
Jag kan inte längre vara tyst, för då tynar jag bort fortare.
I detta nu sitter jag och gråter floder...
Jag är så jävla ledsen & orolig..

Inte nog med att man fick ett jävla piss besked för ett tag sen...
nej, nu är det till och med värre.
Min älskade älskade älskade älskade vovve Leo, är dålig och har tyvärr inte långt kvar... en hjälte som fick mig, som 10 åring, att sluta vara rädd för hundar och verkligen hitta en otrolig vänskap.
Jag har alltid sett Leo som MIN då han jämt & ständigt dragits just till mig, han har funnits där när jag varit ledsen, vi har lekt & haft roligt, och blir alltid super glad när jag kommer!
Nu gör det sådär SJUKT ONT i mig..
vet verkligen inte vart jag ska ta vägen.
Huvudet är totalt kollaps och min egna ”sjukdom” förvärras.
Psyket är totalt i botten och jag vet absolut ingenting.
Min älskade Leo (13 år nu 28 dec), finns inte ord som kan beskriva hur jävla mycket jag älskar dig.
Finns inte ord för hur tacksam jag är över att du visat mig hur mycket kärlek en hund kan ge.
Jag kommer vara stark och finnas där när du måste somna in...
Trots den enorma hemska jävla smärtan de kommer ge mig.
För du & jag, vi är ALLRA bästa vänner.
Du & jag föralltid älskade du.
Kommer aldrig aldrig NÅGONSIN älska en hund så jävla mycket som dig,
Du är MIN Leo, min ❤️

Tårarna faller, likt ett vattenfall.
När ska denna mardröm sluta!?

Försöka gråta sig till sömns, ja det blir nog så.


(Den allra snällaste & mest finaste hund som finns!) ❤️

Tårar

2018-06-27 01:03
Från JennieEvelina

”Gokväll”

Ett sånt där sorgset inlägg är nu påväg igen...

Bomberna släpps... en efter en.
Magen vänder sig ut & in för man hänger inte med.
När började allt gå så fort?

När man gång på gång får höra att man dessutom inte nämns är så otroligt ledsamt.
Man söker efter uppmärksamhet men ingenting hjälper.

Just därför ligger jag här, medan tårarna faller ner för min kind.
För rädd för att öppna käften.
För oförmögen i mitt eget psyke att orka med allt.

Än är allt inte helt och lagat ännu & hålet av den ”brutala förändringen” lär inte läkas på länge.

Hur kan man känna sig så äckligt bortglömd?
Att man knappt vill umgås med en?
Alla andra nämns men en själv får hamna i skuggan för man är den med störst ansvar & ”ska klara av” såna här situationer.

Men inom mig finns en liten flicka som desperat ropar efter uppmärksamhet, men blir aldrig hörd?!
Vafan ska jag göra? Jag går sönder...

Känner just nu att jag kommer få somna med tårar fallandes tills jag somnar, det blev lite för mycket just nu.

Min hjärna klarar inte allt på samma gång.
Så nu gömmer jag mig under täcket & ropar efter John blund...
Godnatt.


- Jag vet att det blir bättre men det känns inte hittills
Jag fastnar i tankar och försöker ta mig loss
När jag tänker på dagen, någonting hände mellan oss.
Men jag blev lämnad här, som tack för hjälpen
Vi gick skilda vägar, greppade tag i andras händer.
Löften om att bry sig som inte längre finns mer
Va ärlig mot dig själv, va det såhär det skulle bli? -
- Sofijah, när livet sviker.

Mitt fel.

2018-05-22 21:15
Från JennieEvelina

GNÄLL INLÄGG!

Hur ska man orka?
Varför är jag så trött hela tiden?
Varför är jag på dåligt humör hela tiden?
Jag ska försöka klargöra för alla nu hur jag fungerar.

Mitt huvud funkar på detta vis:
Ja! Jag kör mitt race i hopp om att göra saker som håller igång mig från att bryta ihop.
Jag har fruktansvärt lätt för att glömma, både viktiga & oviktiga saker.
Min diagnos är : Recidiverande Depression.
Detta är en liten sammanfattning av hur de är.

Det är alltså inte direkt kul för mig.
Jag överreagerar saker & ting.
Jag tar åt mig enormt mycket, helst negativa saker.
Hamnar jag i tjafs eller bråk så anser jag att ALLT ligger på mig.
Jag känner mig oftast inlåst både fysiskt & psykiskt.
Jag kämpar varje dag med mig själv & mitt mående.
Att JÄKTA mig funkar inte.
Då går jag in i stridsberedskap & du kan räkna med att få aggressiva svar tillbaka.
Det är svårt att försöka få folk att förstå hur JOBBIGT de faktiskt är att må som man gör.
Att folk inte ens TROR att man har ”minnestörningar” tex.
Utan enligt många så är man bara ledsen en liten stund, men allt annat funkar.
Nej.
Ska jag ge er min dagliga bild då är de som om jag supit ner mig i säkert ca 3 veckors tid & har mina livs största minnesluckor.
Vissa dagar kan jag inte ens komma ihåg vad jag gjorde för en timme sedan.
Nu ska jag försöka ta mig ur denna ”lilla” svackan jag har idag, även om jag mår riktigt riktigt röv dåligt.
Och nej detta var inte för att få medlidande, vill ge folk mer insyn på psykisk ohälsa.
Ciaooo

Nytt & fräscht!

2018-02-06 00:10
Från JennieEvelina

Hello på er!


Nu är det en sån där natt igen där tankarna flyger omkring.

Får dra lite snabb sammanfattning bara.

Jag fick alltså flytta till en trea för ca snart 2 veckor sen.

Har sen dess grejat som baaaaara den med att försöka få iordning kaoset som blivit av flytten.


Men iallafall såhär ligger det till just precis nu.

Har inte ätit min antidepressiva på ett par månader så är tillbaka till det måendet jag hade innan, ska börja ta dem nu igen, men dem första dagarna kommer inte bli enkla.

Suttit precis och försökt trösta min dotter som vaknade upp ledsen, ingenting hjälpte och jag kände hur tårarna ville komma fram pga den maktlöshet man känner.
Riktigt hopplös är känslan.

Man vill inget hellre än att ens barn ska vara glad, kunna sova bra och att allt bara ska vara bra.
Nu sitter jag här medan hennes bonuspappa försöker trösta henne då jag blev tvungen att sätta mig ner.

Vill så gärna orka så mycket mer, men kroppen säger ifrån och jag måste kliva tillbaka ett steg.

Ligger ner nu, med en klump i magen.

Jag vill inte må såhär längre!
Jag vill vara pigg! Jag vill vara frisk!
Jag vill inte ha min psykiska ohälsa!
Jag vill inte ha min depression!

Men vad ska man göra?
Bara försöka börja med medicineringen igen och hoppas på det bästa.

Känner mig så tom.
Folk kallar mig tråkig & svag.
Ja, jag kanske anses som tråkig då jag inte kan hantera min ork så mycket.
Jag kan INTE bara rycka upp mig och bege mig ut på en promenad på ens 10 min utan enormt mycket positiva känslor.
Vissa dagar orkar jag städa & greja hela lägenheten eller dra ut och hitta på något, men det tar också enormt mycket kraft, för flera dagar framöver.

Svag? Ja, jag känner mig svag varenda sekund av dygnet.
Jag känner inte den styrka som andra säger att jag har.

Jag BAD INTE om att få denna sjukdom?
Jag bad inte om att få må som jag gör.
För jag hatar det.

Folk kan tycka att jag kanske pratar mycket om mitt barn m.m, men det är faktiskt tack vare henne som jag orkar komma upp ur sängen ens.

Det är mitt barn, som med hjälp av hennes enormt stora underbara hjärta av guld som ger mig den lilla kraft som jag behöver för att klara av en hel dag.
Hon kan komma springandes mot mig och ge mig en stor underbar kram.
Helt magiskt hur den kramen, just den kramen, kan ge mig så sjukt mycket!

Men all kärlek till min familj, de vänner som står mig nära som finns där för mig och ger mig den boost jag behöver!


Nu blir det att försöka lugna ner huvudet & se om man får någon sömn...

Gonatt!

Mitt emellan...

2018-01-07 04:28
Från JennieEvelina

Varför?


Vad jag känner är väldigt otydligt.
Vet inte ännu riktigt HUR jag ska känna heller för den delen.

Det klagas från båda håll, precis som om jag ska lösa det.
Vill, men vågar inte säga ifrån.
Och jag vet inte varför.

Varför ska det vara så svårt?
Det är nog med att jag fortfarande bearbetar det hela + har min depression.
Det är illa nog för mig.
Dessutom har jag flytten framför mig 1 feb (japp, fått tag i en 3a som vi ska flytta till! ).
Vilket det också överhettar min hjärna.


Men de svåraste & det jag mår mest dåligt över är hur bortglömd man kan känna sig.
Det skrivs när andra gör ditten & datten, men när man själv gör något så finns det inte på kartan.

Sist fick jag uppleva något som fick mig att grina en stund på kvällen när dottern hade somnat.
Vi hade ätit mat (var på besök).
Kände att personen vi var hos knappt la märke till mig... känns inte som om det finns intresse för mig.
Jag blir istället ett störande moment som till varje pris söker uppmärksamhet...

Så jobbigt bara av tanken så här sitter jag med tårar.

Vad ska jag göra? Vad KAN jag göra?!
Vad VILL NI att jag ska göra?

Vet inte om jag känner såhär bara för att de är såpass nytt.. men ah.
Skönt att få skriva av sig även fast jag vet att båda parter lär läsa detta...

Jag är inne i en fas, där jag knappt sover och vill knappt äta.
Hur jag orkar stå upp och kämpa mig igenom en hel vardag är tack vare min dotter.

Utan henne vet jag inte vad jag hade gjort.
Mina små stunder med villig energi gör jag så mycket jag bara kan på, trots att de blir för mycket ibland.

Ingenting känns lätt just nu.
Hur glad jag än försöker vara runt mina nära & kära utanpå, så gör det så ont inuti.
Att leva med psykisk ohälsa är ett helvete och det är inget jag ens önskar min värsta fiende.

Denna sega, trötta känslan man har i kroppen hela tiden.
Man orkar verkligen ingenting.
Man gör de man tycker är kul men allt annat som BÖR göras kanske får vänta en dag eller två.


Nu får de vara slut på klagandet och jag får försöka få dottern till att somna om.

Med ett fake smile kommer man långt utan frågor.

Godnatt ⭐️

Seriöst?

2017-11-19 02:06
Från JennieEvelina

Ja, jag vet att jag typ gnäller för de mesta nu,
Men så är det!

Natten är kommen och tankarna börjar yra omkring.
Av någon konstigt anledning får jag en känsla av att man blir lurad.
Det gör liksom ont i magen.
Jag ser vanliga gamla tecken.
Jag känner rädsla.
Men jag vet inte för vad.

Jag vill inte tro på det jag känner.
Men hittills har magkänslorna stämt in rätt bra.
Känns som om man är i en labyrint och aldrig kommer hitta ut.

En liten positiv ljusglimt hade gjort så mycket i denna dystra tid jag går igenom.
Jag HATAR höst/vinter tiden..
det enda som är roligt är ju min födelsedag & julen.

Varenda litet hemskt besked jag fått i mitt liv har hänt under höst/vinter halvåret.
Därför runt slutet på augusti ställs min kropp om och jag blir mer deprimerad än vanligt.

Känner mer sorg, mer hopplöshet, mer negativitet.

Det som jag brinner för och som får mig att ändå fungera i vardagen är min älskade dotter.
Utan henne vet jag inte vad jag hade gjort.


Jag känner ilska nästan mot allt, minsta lilla.
Minsta lilla som egentligen inte skulle stört mig i vanliga fall stör jag mig på så otroligt mycket nu.

Allt tjat ger mig dubbelt så mycket press, all frånvaro ger mig dubbelt så mer känsla av ensamhet.
Ja, som ni förstår så ökar den negativa delen en aning under detta halvåret.

Aja, fått ur mig en del iallafall,
Har jag klarat av alla andra år så kan jag fasen klara detta med!

Styrkan & viljan är med mig iallafall...

Varför så svårt?

2017-11-06 23:20
Från JennieEvelina

Ungefär så undrar jag..?
Varför ska allting vara så svårt?

Varför kan man inte bara bestämma sig?
Varför måste det vara så mycket annat runt omkring?

Huvudet snurrar dygnet runt, så det är då inte lätt att somna.
Pressen från vartenda hörn och tränger in mig i en vrå.
På allt detta har jag dessutom blivit förkyld och ligger med 39,5 graders feber just nu.
Förvånansvärt pigg ändå för att vara såpass hög feber.
Men de får man väl fan för efteråt.
Ryggen värker och allt bara... ja, allt bara skriker blä just nu.
Har inte ork eller lust med någonting just nu.

Får försöka sova så jag orkar gå iväg med dottern till dagis imorgon... ❤️

Säkert hennes förtjänst att man ändå är så pigg som man är, hon är ju trots allt mitt ljus i de allra mörkaste stunder!
Ingenting slår henne ❤️


”Perfect two”
Näe, godnatt på er!

Ett ljus i mörkret...

2017-11-04 06:35
Från JennieEvelina

Godmorgon...

Helt otroligt att vara vaken vid denna tiden för min del.
Men efter flera gångers vaknande med panikattacker så gav jag nu upp.

Vet inte varför men de är väl pågrund av allt runt omkring mig som hänt.

Känner rädsla i hela kroppen, rädsla över att glömmas bort.
Men hoppas det inte blir så.
Känns nästan som jag blivit utbytt?

Känner mig så ensam fast ändå inte.
Jag är evigt tacksam för de personer som ändå hört av sig och frågar hur man mår.
Jag ger dem ett fake smile och säger ”det är lugnt, det får gå, jag mår bra”.

Plötsligt känner jag så enormt ansvar.
Att se till så man ses, att min bror kan vara delaktig m.m.

Det svider lite i mig varje dag ännu, men det går väl över?
Huvudet snurrar i alla dessa tankar och känslor.

Men i allt detta mörker kommer ett ljus.
Idag ska jag få göra det jag tycker allra bäst om.
Idag ska jag få åka till Ullared för min årliga julklappshandling.
Har ju ca 4 familjer som det ska handlas till..
så hoppas dagen blir bra!


Hejsvejs på er! ❤️

Vet varken ut eller in....

2017-10-16 16:03
Från JennieEvelina

Ungefär så jag känner just nu.

Jag vet verkligen ingenting, huvudet är nollställt.
I början av förra veckan hade jag problem & tankar som redan var jobbiga.
Val och funderingar som nu får prioriteras ganska lågt.
För att i helgen fick jag ett besked jag egentligen trott skulle komma tidigare men varit glad för att det aldrig gjorde det, ett besked jag varit rädd för ska komma.
Ett besked som ändrar hela min livssituation.
Som ändrar så mycket små vardagsgrejer.
Helt plötsligt blev man som ett litet ledset barn igen.

Jag vet inte alls vart jag ska ställa mig till allt detta.
Jobbigt är bara förnamnet av vad jag känner just nu.
Bara en sån enkel sak som att gå och handla tar varenda liten gnutta kraft jag har.

Jag är inte arg på någon över detta valet som gjorts!!!
Det är bara en stor förändring som kommer ta tid att bli van vid.

Har slutat kunna sova på nätterna, vilket också gör att man inte orkar på samma sätt.

Försöker att inte tänka på det, men det är svårt efter drygt 21,5 år...
Var tvungen att få ur mig lite innan huvudet sprängs.
Nu ska jag fixa till mig innan man ska på sitt första föräldramöte på dotterns förskola.
När blev jag gammal?

Hejsvejs! ✌

Upp & ner, överallt!

2017-10-10 01:29
Från JennieEvelina

Shit, Hej!
Det var absolut inte igår som jag skrev här!

Ganska mycket som har hänt sen juni faktiskt..
Men tänker inte gå in på det så mycket i detalj.

Tänkte mer be om ursäkt för den enormt dåliga uppdateringen, men min kropp och mitt psyke är tyvärr inte i harmoni med varandra.

Jag forslas fram och tillbaka, flera gånger om dagen mellan att vara glad till att vara så långt ner i bott som det bara går.

Funderar starkt på att kontakta min läkare för att be om att få starkare antidepressiva.

Jag känner mig liksom tom...
men ändå hel på något konstigt sätt.
En del av mig skriker ”glöm och tänk på framtiden” för allting, medan andra halvan av mig skriker ”kom ihåg dina minnen, vilka vägar du kom via dina val som gjordes då”.
Ah nä, för er kanske det är rätt obegripligt och jag ska vara ärligt med att säga att det är knappt att jag förstår själv vad jag skriver, tänker och/eller ens känner just nu.

Men kan försöka att bli bättre på att blogga här.
Men just nu så ska jag försöka sova för imorgon är det tisdag och det innebär dagis för lillan!

Kör lite bilder som avslut.
Godnatt! ✌

Löjligt?

2017-06-10 21:18
Från JennieEvelina

Hejsan!!

Jag tänkte faktiskt få ur mig lite gnäll faktiskt denna gången.


Jo, detta med fest & alkohol?
Dagligen (alltså även vardagar) ser jag statusar på fb, instagrambilder m.m på folk som har festat?
Jag bara undrar VARFÖR?!

Ja visst, det kan vara roligt någon gång, och ja det är roligt när man nyss fyllt 18 när man får gå till krogen eller när man fyllt 20 och får köpa sprit på systemet.
Men alltså varje dag? Varje helg?
Vad är vitsen?

Ibland kan jag seriöst sitta och kolla på dessa bilder och faktiskt fundera över vad deras föräldrar tänker?
Hur "stolta" är dem på en skala över att deras barn jobbar för att få ihop pengar till festande?
Allvarligt är det bara jag som ser det som löjligt?
Nej jag uttrycker inte detta pga att jag själv inte festar så. För jag har aldrig varit en fest människa.
Jag har supit mig dyngrak 2 gånger sen jag fyllde 18.
Varför? Jo för så jävla roligt är det inte.
Spendera en sjukt jävla massa pengar på nåt som är till för en kväll.

Visst jag har säkert fått en annan syn på det sen jag blev mamma oxå men ärligt talat har jag tänkt såhär så länge jag vetat vad alkohol gör.

Jag har "vänner" som endast hör av sig när dem är fulla, jag hade vänner som tyvärr blivit fast i alkoholism.

Allvarligt, är det värt det?
Jag har börjat ta avstånd från såna människor för jag känner att jag är alldeles för "gammal" för dem och deras beteende.
Även om dem i själva verket är äldre än mig rent åldersmässigt.

Jag är GLAD att jag inte är en festmänniska.
Jag gör inte bort mig så på en massa fester.
Min dotter behöver aldrig skämmas över något jag har gjort på en fest.
Det räcker med att människor jag känt/känner har blivit som dem blivit med alkohol i kroppen och givit mig men för livet istället.

Ungdomar klagar på att lägenheter är för dyra?
Haha, tro fasen det när dem vill ha eget boende men slösar upp hela sina löner på krogen, fester och sprit?
LÖJLIGT!

Nej, nu ska jag sluta klaga.
Istället ska jag umgås med min dotter och mysa PÅ EN LÖRDAGSKVÄLL, HEMMA.
Peace out ✌

Krasch, boom, pang...

2017-04-04 02:19
Från JennieEvelina

Halloj på er det var inte igår!
Sorry för 'no updates' men ja, det finns anledning till det.

Men just nu känner jag att jag bara måste få skriva av mig.

Just nu känns livet en aningen kaos.
Alltså verkligen KAOS.

Huvudet går på megaspinn och min kropp har börjat säga ifrån.
Det blir korta nätter med sömn, sura uppstötningar framåt kvällen och in på natten, huvudvärk, ont i hela kroppen, anar ev panikattacker dessutom.

Den senaste tiden har inte varit lätt för mitt huvud att hänga med.
All ork & kraft tar jag för min älskade dotter, det är tur jag har henne så man får en massa kärlek & glädje på dagarna och jag får spendera varje sekund med att ge henne en massa kärlek tillbaka och busa, leka.. ja allt för att jag & hon ska ha roligt.

Jag har börjat jobba lite smått dessutom.
Vilket jag just nu känner är både positivt & negativt i det läget jag befinner mig i idag.

Jag vet varken ut eller in just nu känns det som.
Försöker hålla humöret uppe när man väl lagt dottern för natten.. men ibland sjunker man djupt i soffan.
Tankarna börjar snurra, oron tittar fram, magen vänder sig ut & in, ja helt enkelt summerat så är nätterna värst.

Skall på torsdag innan jobbet till vårdcentralen för att få träffa läkare som jag ska se till kan skicka en remiss till öppen psyk.
Väl på öppen psyk kommer jag kräva att få utredas rent mentalt & psykiskt.
Känt så länge att något inte är som det skall och NU vill jag veta vad som är fel på mig.
Dessutom vill jag kunna underlätta för dem runt omkring mig att kunna bemöta mig, hantera mig och kanske förstå mig lite bättre också med hjälp av detta.
Men vi får väl se när den processen börjar och hur lång den blir.

Känslorna har åkt berg- och dalbana ett tag nu så kroppen är ganska trött, om inte minst huvudet.
Allt detta påverkar dessutom mitt förhållande till killen, då vi just nu hänger på en skör tråd känns det som efter gårdagens enorma bråk.
Vi ska försöka sätta oss ner & prata imorgon när han kommer hit och förhoppningsvis komma på lite lösningar för att underlätta och kanske minska på tjafsen/bråken.
Hoppas på det bästa!!!

Så ni kanske kan ha överseende med att jag inte bloggar så mycket nu kanske.
Jag har liksom nog att tänka på.
All kraft får gå åt till familjen & jobbet just nu och jag vågar inte ens känna efter hur jag mår för då skulle jag väl kollapsa.

Nu ska jag försöka med att bli trött för att sedan kunna somna.

Godnatt på er

Riv & slit

2017-01-26 00:31
Från JennieEvelina

Tjänare!

Tänkte göra ett snabbt & kort inlägg här innan jag somnar.

Idag har jag äntligen börjat med att riva den där äckligt fula tapeten i köket med hjälp av min kära mamma.
Just nu känner jag verkligen att kroppen har fått jobba eftersom de va länge sen jag var såhär fysiskt aktiv(förutom å leka & busa med dottern).

Så nu ska jag hoppa ner i sängen och bara försöka slappna av och sova för imorgon drar jag & dottern + min familj till IKEA för att handla lite samt lite andra ställen.
Men de är inte förrän kl 15 typ på dagen så får väl slita lite i köket innan.

Så de är det som pågår just nu...
kanske fixar ett inlägg imorgon, men vi får se!

Kramar & godnatt! ✌

Nöjd? Njaaaa...

2017-01-23 21:38
Från JennieEvelina

Halloj på er!

Stod precis framför spegeln och checkade läget med mig själv.

Nä men.
Jag måste bara få berätta det roliga när jag låg inne på sjukhuset veckan då min dotter hade fötts!

Alltså för dem flesta tar det tid efter en förlossning att komma 'tillbaka' till sina normala former eller ah iaf skippa Preggo magen.

Efter att jag hade fött nellie så hade jag typ bara min preggo mage den dagen.
När vi sedan dagen efter var på Neonatalen så liksom var alla andra mammor där i princip lika runda runt magen som innan deras barn hade fötts.

Jag däremot.. kom in där 'slank' för de får jag väl ändå kalla mig även om jag inte riiiiiktigt är lika smal som innan.

Alla bara kollade på mig precis som om 'shit har hon verkligen fött barn' liksom. tänkte lägga upp en bild med 3 bilder på mig.
- 1 innan graviditeten.
- 1 som är typ i slutet av graviditeten.
- 1 som är tagen idag...(framför spegeln)

När jag vägde mig första gången hos mvc vilket var ca 2 veckor efter att jag hade gjort mitt graviditetstest så vägde jag 55kg.

Sista mvc besöket vilket var 9 maj förra året vägde jag 63kg.

Idag väger jag 57,6kg.
Vilket jag kan tycka är okej.

Men ah, nog om detta!

Idag har jag verkligen inte gjort mycket.
Fixat lite i köket annars har jag faktiskt bara slappat hela dagen.
Men pga min förbannade hosta som seriöst höll mig vaken hela natten.
Fick sova 3 timmar från 11 till ca 14 eller nåt.
Nellie var lite extra trött idag, tog upp henne vid 10 men satt och halv sov i sin stol så då la vi oss en extra stund istället.
Men nu börjar jag bli extremt trött...
Ska verkligen bli skönt att lägga sig sen.

Imorgon blir det städa, vika tvätt & lägga in den.
Nä nu ska jag fortsätta gosa & busa med dottern.
Nedanför kan ni se före-under-efter graviditeten hur jag såg ut.

Kram på er! ✌

Världens bästa ''heltidsjobb''!

2017-01-23 06:17
Från JennieEvelina

Ja, asso detta med sömn är verkligen inte min grej.

Varje gång jag inte kan somna...(vilket är typ nästan varje natt..) så kollar jag bland mina bilder i mobilen.
Varenda graviditetsbild och vartenda kort från när min lilla tös föddes.

Att vara mamma är inte lätt.
För när du blivit mamma så från första stund du får reda på att den där lilla faktiskt ligger i magen... från just den stunden så börjar du bygga upp en obrytbar kärlek.
En kärlek som är utom ditt förstånd.
En kärlek till en individ som DU varit med och skapat och som DU ska lära allting.

Jag vet att när jag fick reda på när jag var gravid... ja då blev jag livrädd men samtidigt fylld av lycka.
Från den dagen var jag så rädd om just mag delen.
Jag var så otroligt rädd att någonting skulle hända de lilla som växte inuti mig.

Veckorna gick och det blev dags för ultraljud.
När jag satt där i väntrummet så kommer jag ihåg hur jag riktigt önskade att det skulle bli en flicka.
Sedan 'ung' ålder har jag drömt om att bli mamma till en flicka, visst hade det blivit en pojke så hade jag fortfarande älskat det lika mycket men av nån anledning hoppades jag på en flicka.
Jag var så nervös så jag nästan var illamående!

När vi kom in la jag mig på britsen och barnmorskan började ultraljudet.
Jag låg där och såg på skärmen med tårfyllda ögon av lycka hur den lilla sparkade och sög på tummen.
Tillslut kunde jag inte hålla mig och frågade om hon kunde se vad det var för kön.

Helt plötsligt hör jag och jag vet att jag fällde en tår...
'Det är en flicka!'
Jag visste inte vart jag skulle ta vägen, jag ville nästan krama barnmorskan för att hon sa det.
Under hela ultraljudet låg jag där med säkerligen ett av det största leenden jag någonsin haft.

Återigen gick veckorna, av ständiga kontroller eftersom hennes hjärta var oregelbundet.
När det var kanske 1 månad kvar tills hon var beräknad så var jag hos Mvc för vad som var då mitt sista besök där. Hennes hjärta var fortfarande oregelbundet så barnmorskan på mvc fixade en tid till mig veckan innan förlossningen.
Den 13 maj var jag på sjukhuset för det verse kontroller, dem började fundera på att planera en igångsättning av förlossningen.
Jag fick en ny tid 17 MAJ kl 13 tror jag det var att komma tillbaka till sjukhuset för att få beslut om ifall dem skulle sätta igång mig.
Men vad det inte behövdes.
För antagligen av att få höra den lättnaden att nästa vecka DÅ får jag se mitt barn... fick hela förlossningen att påbörjas av sig själv...

Kl 00:00 la jag & min pojkvän oss i sängen.
Redan då kände jag på mig att det var nåt men jag visste absolut inte vad som skulle hända dem närmsta timmarna.

Kl 4 satte det igång, den riktiga värkarna satte igång.
Jag började klocka (hålla koll på tiden mellan värkarna).
Och japp, under den timmen så ökade dem.
Kl 5 väckte jag honom (som endast fick sova 30 minuter den natten) att NU var det dags...
vi försökte nå min mamma som var den som skulle köra mig å vara med mig.
Vi fick inte tag i henne förrän ca kvart i 6.. alltså 45 minuter efter att jag konstaterat att jag skulle föda.

Hon ringde upp och det var nog det konstigaste samtal jag någonsin haft med min mamma.
Jag ringde och SKREK på henne att de var bara att slänga på sig kläderna och komma hem till oss, hämta upp mig och köra till förlossningen.

Fy vad jag hatade henne under det samtalet.. jag låg där hade så SJUKT ont medan hon skrattade som baaara den eftersom hon visste DIREKT vad jag gick igenom.

När hon kom bad jag henne att ringa till förlossningen och förvarna dem om att vi var påväg.
Det som sa till henne kommer jag aldrig glömma...
'Ta det lugnt, ha ingen brådska! Ta ni och ät lite frukost och så först'
Alltså hade dem vetat hur fort min förlossning gick så hade dem aldrig sagt så.
Vi var på förlossningen 07:11.
Där kämpade jag, UTAN NÅGON SORTS BEDÖVNING m.m...
Alltså den smärtan, den var HEMSK.
Men så värt...!

Kl 09:58 föddes en liten liten prinsessa.
Endast 44 cm lång och vägde 2076g.
Hon var allvarligt talat i princip lika lång som en docka.

Men när jag fick upp henne på mitt bröst och kollade på henne efter all smärta, efter allt skrik, efter den extremt långa väntan...
Ja då försvann precis allting.
Där låg den lilla flickan som jag hade väntat på så länge och den lyckan jag kände, den går inte och mätas med någonting i världen.

Helt plötsligt hade jag blivit mamma.
Min absolut högsta önskan hade gått i uppfyllelse.
Jag hade fött en underbar liten dotter.

Dessvärre tog oroligheten över efter ett par timmars lycka.
Vi fick besked om att vi behövde ligga över extra länge.
Min dotter fick komma in till neonatal avdelningen pga att hon var så liten fastän hon inte var född för tidigt eller så.
Hon var liksom bara liten.

Vi låg där i 1 vecka.
Varav nästan bara hälften av veckan låg vi där för att endast få ett 'provsvar'.
Jag fick hem en totalt genom undersökt dotter, från topp till tå, varenda grej var undersökt.
Blodsocker, blodvärde, hjärtrytm, så hon gjorde sina behov, så hon åt ja asso det var så mycket så jag kommer knappt ihåg.
Jag minns bara hur jag helt plötsligt var i det rummet med en dotter full med kablar & sladdar över hennes kropp.
Det var hjärtskärande..
Jag vet att jag satt där med henne i famnen, en sköterska och en läkare hade precis varit och pratat med oss och jag satt med min mamma när jag helt plötsligt började stor gråta för jag var så enormt rädd.
Så rädd för att det skulle visa att någonting var fel!

Men väl den 25:e maj sent på eftermiddagen fick vi besked om att vi äntligen kunde åka hem med en mycket frisk liten tjej.

Dessvärre var min mamma iväg just då, (hon var med mig under hela förlossningen och hela veckan på sjukhuset) så min pojkvän kom och höll mig sällskap under tiden vi väntade på svaret.

Vi fick då vänta ex antal timmar innan vi kom ifrån sjukhuset.
Tror närmare bestämt vi kom därifrån runt 9-10 på kvällen.
Men direkt hem bar de inte av.
Nej nej, första stoppet var mina föräldrar för att få visa upp MITT barn för min pappa & lillebror som jag inte hade träffat sen innan födseln och som nu hade blivit morfar & morbror.

Vi var där en snabbis och sedan fick jag äntligen komma hem.
Hem till en KLINISKT rent hem som min pojkvän hade städat & fixat iordning så väldigt inför våran ankomst.
Och för och veta vad han gjorde den dagen jag åkte in, kan ni gå in på hans blogg och läsa 'thestepdad'.

Men iallafall.

Dem första månaderna efter hennes födelse var intensiva med besök på sjukhuset för å se att hon gick upp bra som hon skulle och massa annat.

Tillslut är vi här idag.
Lite mer än 8 månader senare sen hon föddes.
En frisk, glad och underbar tjej som nu väger ca 7kg.

Denna resan hittills har varit så stor, stressig, jobbig psykiskt och mycket mer känslor...
Men allvarligt talat så skiter jag i det för hon är värd allting och jag skulle absolut göra om alltihopa igen!


Hon har givit mig så mycket mer än kärlek & rollen som mamma.
Hon har givit mig mycket mer förståelse över min egna relation till mina egna föräldrar.
Visst jag har extremt mycket att se fram emot och alla trotsåldrar att möta men hittills alltså.
Jag förstår nu varför min mamma reagerat som hon gjort vissa gånger, varför dem gjort som dem gjort vissa gånger och så.
Jag förstår SÅ himla mycket mer än vad jag gjorde innan.
Jag förstår varför mina föräldrar skällde ut mig när jag hade gjort saker jag inte fick eller så förr, för jag hade gjort samma sak mot nellie, pga rädsla.
Rädsla för att någonting skulle hända henne eller annat.
Jag älskar min nellie av hela mitt hjärta och utan tvekan skulle jag ta mitt liv för att rädda hennes liv.

Att vara förälder är ett heltidsjobb, ja det är det för inte ens när du sover så vilar du, utan hjärnan är aktiv 24/7.
Ifall hon skulle vakna, ifall det skulle hända nåt, ifall, ifall, ifall att allt!

Så ja, att vara förälder det är verkligen ett heltidsjobb,
Ett jobb, en titel, ett liv jag är förbannad lycklig & stolt över.
För min Nellie, hon gör mig stolt VARJE dag!
Hon gör mig lycklig VARJE dag.
Hon ger mig kärlek och värme VARJE dag.

Mitt första barn, min STÖRSTA stolthet i livet, min bästa händelse i hela mitt liv, min speciella lilla tjej,
Mammas flicka.

Dig älskar jag över allt annat i hela livet, du är mammas stolthet, mammas skatt, mammas allt!
Jag kommer alltid finnas för dig och hos dig.
Tveka aldrig att komma till mig.
Tveka aldrig på att jag älskar dig.
Tveka aldrig på att jag inte förstår.
För vad jag har lärt mig nu är att MAMMA vet bäst!
Och kom alltid ihåg,
Min kärlek till dig kommer föralltid vara obrytbar!
Jag älskar dig, min Nellie Juanita Linnarsson!
❤️❤️❤️

2017

2017-01-23 01:32
Från JennieEvelina

Hejsan!

Såg nyss att mitt senaste inlägg var 1 dec förra året så kände att det var äna dags för ett inlägg nu...

Men som jag skrev i det förra inlägget så är det även mycket nu!
Jag har varit dunder förkyld dem senaste dagarna, elektriker har varit här och gjort elbesiktning, BVC var här i början på veckan, ja lite allt möjligt och än är inte lugnet inom räckhåll.

Försöker bli av med min förbannade hosta som stör mig nåt så enormt...
Men iallafall!
Denna veckan händer det grejer!!
Iallafall från torsdag och hela helgen.

Hela måndag, tisdag och onsdag blir det för mig att städa hushållet trots hostan & den minimala orken så måste det fixas.
Varför kommer ni få veta alldeles strax längre ner!

Jag har suttit på Ikeas hemsida och gjort en liten inköpslista när jag vilat mig under dagarna.

För ja, på torsdag blir det en tur till IKEA!
Ett av mina favorit ställen att handla på!
Men denna gången ska det nästan bli extra roligt eftersom jag ska handla saker som jag vet behövs & inredning som kommer funka KANON!

Så under helgen, vad ska hända? jo...
VI SKA ÄNTLIGEN RENOVERA KÖKET!
Vi ska tapetsera & sätta upp dekorplast, måla om vissa saker och inreda!
SÅ KUL!
Har VÄRLDENS fulaste tapet i köket som suttit där sedan min inflytt, vilket var juni 2014... eller ah suttit där ca 1 år innan jag flytta in men ja...
har alltid velat göra om i köket och nu äntligen skall det göras!

På Torsdag skall jag tillsammans med dottern & mina föräldrar göra alla inköp för att just mitt kök ska bli så som jag har tänkt mig och lite till...

På Ikea ska det inhandlas:
- lack hylla
- vas (för min plast murgröna)
- nytt högre spjälskydd till dotterns säng
- ny BÄDDMADRASS!
Japp, helt underbart!
Fick i julklapp 2 st presentkort på Ikea eftersom jag önskade mig det som vi hade tänkt oss handla en hel 180 bäddmadrass så att vi alla 3 ibland kan ligga och gosa i sängen utan den där förbannade 'skarven' i mitten...
Ska bli sååååå skönt!

Efter Ikea blir det att inhandla tapeterna, dekorplasten, spackel & tapetlim!
Alla verktyg m.m som behövs får vi låna av mina föräldrar.

Är så förbannat taggad på att få börja fixa iordning nu!
Så de är en del att göra.
Men före & efter bilder kommer självklart läggas ut när vi är färdiga!

Efter den arbetssamma helgen, alltså den 30:e januari skall jag till vårdcentralen för ett möte med en läkare.
Jag skall nu utredas om min depression har förvärrats eller om det kan tänkas vara något annat.
Mitt psyke har inte varit det bästa det senaste så nu får jag ta tag i detta och få ett svar & hjälp för min dotters, min pojkväns och framför allt min egen skull.

Dessutom lägger jag upp en bild här nere på den SUPER SNYGGA klänningen jag fick idag (sen julklapp) av min kära pojkvän som är en äkta tiger Of sweden klänning, dock är den på bilden svart & jag fick en grå men ni får använda eran fantasi lite, haha


Till sist (eftersom de hänt så mycket sen jag blogga sist så kan inte dra upp allt) så vill jag tillägna några rader åt min ÄLSKADE pojkvän som varit så ENORMT underbar nu när jag varit sjuk!
Asso en man som han borde alla ha!
Han har skött disken, skött maten, handlat, skött hushållet, städat, tvättat och hjälpt mig lite extra med dottern nu när jag varit väldigt febrig, snorig & hostig och verkligen inte orkat någonting.
En riktig superman har han varit och jag är så tacksam för att han ställt upp så för mig.
Gud vad jag älskar han! ❤️

Nä nu får jag försöka sova medan dottern oxå sover, man vet aldrig när man blir väckt!

Men vi hörs väl efter helgen nån gång om jag inte får för mig att skriva nån gång i veckan.

Lägger upp lite bilder från tiden sen senaste inlägget.

Kram på er alla! ⭐️❤️

massor av allt!

2016-12-01 00:39
Från JennieEvelina

hejsan på er!

Jag har haft så mycket att göra!
Mycket fix nu i för jul och sen var vi på ullared i söndags.
För mig brukar det vara himmelriket att åka dit, men denna gång tvekar jag till hur jag tyckte det var.
Vi åkte buss ner, varpå bussen var enormt kall då det blåste enorm kall luft rakt på oss..
Väl framme var det en go kö, men som tur var kom vi in ganska fort ifrån kylan.
Lilla nellie fick följa med dit, och ja tyck vad ni vill om det men hon var sååååååå duktig!
Mycket folk, en kundvagn och en barnvagn... ja räkna ut själva vad vi fick trängas!
Vi fick iallafall med oss några julklappar och en del till oss och lite nödvöndiga saker till nellie.
Nu har det varit några dagars slappande men stress och fix startar igen på lördag.
Gubben åker till Göteborg för att hämta sitt leg och hämta ut min telefon äntligen!
När han kommer tillbaka blir det att fortsätta pynta här hemma, baka bullar och sedan tvätta på kvällen.
Allt detta bara på lördag eftersom vi får anpassa oss efter när min kära man jobbar.
Eftersom han jobbar i princip hela dagar så får jag bara små plock och små saker fixade under dagen ensam med dottern eftersom hon kräver så mycket uppmärksamhet.

Nu ska vi gå och lägga oss.
men lägger upp lite bilder på två av tröjorna jag köpte på ullared.

Så hoppas ni får en trevlig Första december så hörs vi!
Godnatt 💕

Saturday

2016-11-12 21:43
Från JennieEvelina

Hejsan!

Var ett tag sen jag blogga nu så tänkte dra in ett litet inlägg.

Dagen idag har varit full med bus och lek med dottern!
Så sjukt roligt nu när hon är så stor (ett halvår på torsdag?!) så att man kan leka och busa på riktigt och på respons i form av skratt och så.

Pojkvännen åkte hem till Göteborg idag för att fira sin pappa imorgon.
Jag & Nellie ska iväg vi med så ah.
I övrigt har det faktiskt inte hänt så mycket.
Händer lite mer framöver.
På måndag eller tisdag kommer gubben hem med min nya telefon!
Ska bli så skönt att slippa denna som bara knasar sig hela tiden... sen på onsdag börjar han på sitt nya jobb på Elgiganten!

Sen på torsdag blir det ett besök hos BVC för rutinkontroll på lillskruttan.
Men sen nästa helg alltså 25-27 blire grejer!
Då skall det börja pyntas och grejas här hemma för på lördagen får det bli att sova över hos föräldrarna eftersom vi ska till Ullared tidigt på söndagsmorgonen för julklappshandel och annat nödvändigt!
Längtar som en dåre!

Men just nu sover dottern och förhoppningsvis för natten.
Skall snart lägga mig jag med för jag är så totalt slut just nu, haha...
varit trött sen typ kl 18 så ah, ögonen är ganska tunga just nu.

Men hoppas ni får en trevlig farsdag imorgon!
För det skall vi ha.

Kramar!

Lite om mig DEL 2

2016-09-29 00:59
Från JennieEvelina

Hejsan på er!

Tänkte fortsätta lite grann på det där inlägget jag gjorde häromdagen.
Får hoppas det uppskattas lika mycket som det förra.
Tänkte avsluta med 2 positiva saker i slutet av detta inlägg.



Självförtroende

Som ni säkert förstått vid det här laget har mitt självförtroende aldrig varit bra.
Jag har alltid försökt att passa in, försökt se bra ut.
Jag tyckte jag var så enooormt ful och äcklig förr i tiden.

Ja, ni ser ju själva hur jag såg ut förr.
Ett utseende jag skämdes så otroligt mycket för.
Men som jag idag absolut inte skäms för.
När jag kollar på den bilden ser jag, osäkerhet - rädsla - oro - smärta.

När jag nu kollar på mig själv ser jag, Styrka - kämparglöd - Självständighet, ja till det bättre iallafall.
Som ni ser på bilderna här nere som är tagna mer nyligen.
En helt ny person.
Självförtroende är inte självklart för alla, vissa har, vissa inte och andra måste kämpa med det, precis som jag gjorde.
Visst ännu är det inte helt okej, men jag kämpar på!
Bilden till vänster är tagen för nån vecka sen och bilden till höger är tagen vintern 2014.

Smärta

Nästa sak jag skall skriva om är mina smärtor.
Både psykiska och fysiska.

Psykiska
Jag lider alltså av depression.
För några år sen (ca 5 år sen..) så kunde jag bli sjukskriven i månader och få hemläxor och annat att göra hemma istället.
Jag minns att längsta tiden jag var sjukskriven var när jag näst intill var sängliggandes i 3 månader bara några månader innan min student för 2 år sen.
Jag orkade ingenting, livskraften fanns inte alls och psyket var helt kaputt.
Fanns ingenting som kunde få igång mig.
Skall väl påpeka att bara någon månad innan jag hamnade i denna svackan så dog min farmor som var den största anledningen till svackan.
Dagarna var trots allt olika, även om jag var sängliggandes.
Vissa dagar var hyfsat okej och jag kunde kanske försöka hitta på nåt för att få igång mig eller så.
Jag kunde sova i flera timmar och åt som en häst.
Men vissa dagar var inte så.
Jag vill minnas att när det var som värst kunde jag inte sova på flera nätter/dagar.
Jag åt ingenting på kanske 2-3 dagar.
Minsta syn av mat eller lukt fick mig illamående.

Men såhär är det absolut inte idag!
Idag har jag inte lika många långa svackor, eller lika många heller för den delen.
Jag kan få mina små svackor som varar i max 1 vecka och då mår jag bara dåligt kvälls/nattetid.
Allt blev mycket bättre efter att min pojkvän och dotter kom med i bilden.
Finns inget som ger mig mer lycka eller mer anledning till att le än dem två.

Jag lider även lite av paranoia/förföljelsemani.
Jag kollar inte en gång bakom ryggen när jag är ute,
det kan bli säkert en 50 gånger om inte mer om dagen om jag är ute.
Men även hemma har jag alltid en känsla av att vara iakttagen.
Jag är jämt försiktig och kollar inte rummen innan jag lägger mig bara 1 gång.
Finns mer inom detta området, men blir för svårt att beskriva.

Även en sväng av tvångstankar har jag med.
Inget allvarligt men jag har en grej som är fruktansvärt typiskt för det.
Detta med att låsa dörren.
Varje gång jag varit ute och komma in SKALL den låsas!
Jag kan kolla flera gånger om dagen ifall dörren är låst och rycka i dörren.
En sak som min kära kille blir galen på, hahaha.



Fysiskt

Ja, det finns mycket med min kropp känns det som, haha!
Har kraftiga ryggbesvär som innebär enorma smärtor.
Jag har ett ben som är nån millimeter kortare än det andra och gör därför att jag går snett hela tiden eller när jag står som belastar ryggen nåt så extremt.

Även för ett tag sen blivit med diskbråck också.
Därav en del anledning av ryggvärken med.
Så ni kan ju förstå att jag har ganska ont.

Värst var det nog under graviditeten.
För innan jag blev gravid så kunde jag ta en Diklofenak mot min ryggvärk som hjälpte hyfsat.
Men att sen få gå 9 månader och med lite extra ryggvärk dessutom, det var inte roligt.
Men fullkomligt värt det!

Dessutom har jag nedsatt hörsel på mitt högra öra.
Något vissa säkert kommer läsa nu och få reda på först nu, men så är det.
Jag hör extremt dåligt på det örat.
Min kille kan bli tokig på det att jag kanske kan säga ''va??'' flera gånger i rad eller så..
Men har fått förklara ganska många gånger att det är sån jag är nu.



Till sist lovade jag att skriva någonting positivt också.
Självklart kommer det handla om dem två personerna som jag lever med 24/7 här hemma.
Min underbara pojkvän & dotter.

Jag tackar min underbara man för att han tar mig som jag är.
Att han accepterar mina brister och svagheter.
Att han tröstar mig när jag behöver tröstas.
Men det allra viktigaste av allt för mig, är att han verkligen finns där för min dotter.
Att han ställer upp för henne till 200% trots att han ej är biologisk.
Han stannar uppe med henne och låter mig vila om så skulle vara.
Han gosar med henne.
Han busar/leker med henne.
Han vill se henne växa.
När han är iväg vill han ha bilder skickade på snapchat på henne och mig för att han saknar oss båda.
För mig är det han som är pappan till min dotter.
Spelar ingen roll vad det kommer stå på ett papper.
För det är han som finns där för henne, varje dag, varje natt och har gjort sen den dagen jag kom hem med henne från BB.
Jag tackar dig för att du har den styrkan och den kraften att orka med allt som följer med i livet som styvpappa.
Men du ska veta att jag är sååååååå tacksam för att du finns hos oss och för oss!
Jag vet att när nellie blir stor, kommer hon se dig som sin förebild.
Hon kommer kunna säga att hon är stolt över att ha dig som sin pappa.
Även om du inte är hennes riktiga.
Men jag vet att hon kommer se dig som det.
Jag vet att med åren kommer hon älska dig bara mer och mer, och lika så för mig, haha!
Vi kommer bli helt insvepta i massa kärlek som den underbara familj vi är!

Så till dig mitt älskade stora hjärta, jag älskar dig så sjukt mycket och det hoppas jag du vet!

Till sist...

Min älskade älskade älskade dotter, Nellie.

Tack för att du lyser upp mammas dagar.
Tack för alla dina leenden.
Tack för allt ditt gosande.
Tack för att du överhuvudtaget blev till!
Du är den allra finaste diamant som skiner.
Du är den största skatten man kan ha.
Du är det allra värdefullaste för mig.
Jag är så enormt lycklig & stolt över att få vara din mamma.
Jag finner inte tillräckligt med ord att beskriva hur mycket jag älskar dig.
Det finns inte så många ord, haha.
Men som jag sagt många gånger så kommer mamma alltid finnas hos dig.
Kommer alltid ha min famn öppen för dig.
Kommer alltid älska dig oavsett vad.
Du är mitt allt!
Mamma älskar dig, Nellie Juanita Linnarsson!

Shopping - familjen

2016-09-26 23:03
Från JennieEvelina

Godkväll allesammans!

Idag började dagen ganska kämpigt med att jag vaknade ca halv sju imorse av att dottern låg och pratade med sig själv, därefter fick hon mat och så, sen försökte vi somna om fram till ca nio och sov därefter till ca tolv.

Vi gick upp och gjorde alla vanliga vardagsgrejer.
Runt fyra tiden kom min mamma och hämtade oss och därefter har det gått typ i ett känns det som, haha!

Vi åkte och hämtade min pappa samt lillebror och begav oss ut mot Överby köpcentrum.
Vi började gå runt och leta present till min lillebror som fyller år idag och eftersom jag har sååå svårt att komma på saker till han så fick man handla nu idag i sista minuten, typiskt va?

(Glömde säga att innan vi åkte mot Överby så åkte vi till Ö&B, är det bra erbjudanden så är det!) men iaf...

Därefter drog vi oss mot Ica maxi där vi handlade massa mat och så.
Känns väldigt bra att man fyllt på här hemma nu med rengöringsmedel, mat och annat smått & gott.

Efter maxi hade vi gjort oss förtjänt en underbar middag på donken, absolut inget jag tackade nej till!


Kom hem runt ca åtta och försökte lägga lillan en stund senare, vilket absolut inte gick.
Men nu har hon somnat iaf och till & med jag ligger nerbäddad i min säng!
Men j*vlar vad skönt det var!

Ryggen värker och ögonen är lika tunga som tegelstenar, nåt säger mig att jag lär somna tidigt idag!

Nä nu ska jag glo vidare på min film (En rejäl omgång - Robert Gustafsson) och säkert spela lite på mobilen.

Har fått önskemål dessutom att göra en del 2 av det inlägget som handlade om mig.
Ska se om man kan fixa det imorgon.

Nä, ni får ha det så gött, kramisar! ❤️

Lite om mig

2016-09-26 00:14
Från JennieEvelina

Hejsan på er!

Jag tänkte faktiskt tillägna detta inlägget mig själv.
Lite tankar om mig själv, lite saker jag kommer berätta som bara vissa vet om.


~ Ord ~

Det första jag ska tala om handlar just om ord.
Ända sen skolans början (i princip) har folk kallat mig både det ena och det andra.
Jag har fått höra små ord så som; fegis, idiot, du är dum i huvudet... m.m.
Även dem lite grövre orden har jag blivit kallad med och säkert så många fler än bara mig så som; hora, slyna, slampa, värdelös, hopplös... ja värre ord finns och listan kan göras lång men tycker dem är lite för grova för att skrivas upp och ni kan väl tänka er alla världens hemska öknamn och sånt.

Men jag är en sån person (och det har jag blivit pga allt detta) som verkligen tar åt mig.
Jag kan spela oberörd, jag kan skratta åt det om det så skulle vara ett skämt.
Men sanningen är att jag innerst inne blir så enormt ledsen och tänker bara tillbaka på den hemska tiden jag fått gå igenom.
Om jag inte känner personen tillräckligt bra så tar jag verkligen åt mig.
Men även folk jag känt hur länge som helst kan jag ta åt mig saker från.
Det är något jag helt enkelt inte kan hjälpa.
Kallar någon mig dum i huvudet så skall jag ärligt erkänna att det har gått så långt så att om det sägs tillräckligt många gånger så tror jag verkligen att jag är det.
Nu på senare tid har jag väl lärt mig endast lite att rycka på axlarna och försöka att inte bry mig, men allt finns kvar.
Det fanns en tid i mitt liv, just den tiden då jag fick höra såna här saker varje dag. som jag gick och mådde så enormt äckligt dåligt så jag övervägde att ta mitt liv.

Jag försökte vissa gånger, men idag är jag glad att jag aldrig lyckades för annars hade jag aldrig haft den underbara lilla prinsessan som jag har idag och det underbara liv som jag har idag.
Så just inom detta område.
Kalla aldrig någon saker och ting, för du vet aldrig vad den personen har gått igenom och det kan vara så som mig, att den är såpass nära att vilja ta sitt liv och faktiskt lyckas.



~ Avundsjuka/svartsjuka ~

Nästa grej är detta och det är säkert många som känner igen sig.
Jag lider av enorm svartsjuka och avundsjuka.
Genom åren har jag fått lära mig att uppskatta det man får, det man gör m.m.
Min familj har inte haft bästa ekonomin under min uppväxt.
Jag hade inte allt jag önska mig, jag hade inte dem där allra modernaste kläderna, jag såg inte ut som alla andra.
Men jävlar vad tacksam jag var över att jag hade det jag hade.
Varje jul/födelsedag så fick jag alltid nåt jag verkligen önskade mig och resten var ren bonus.
Jag vet att medan alla andra i min ålder förr fick ''coola'' kläder och moderna saker så fick jag köksprylar och annat som skulle sparas till min flytt hemifrån.
Jag tyckte det var sjukt tråkigt, men oj vad tacksam jag var när jag väl flyttade hemifrån första gången, 17,5 år gammal.
Allt jag får av mina släktingar, min pojkvän, mina vänner ja allt jag får är jag så enormt tacksam för.
Jag vill inte längre ha allt trendigt, jag nöjer mig med MIN stil och vad JAG tycker om.
Vilket jag fick lära mig med åren.

Svartsjuka, ja... det skrev jag ju om för ett tag sen.
Jag är enormt svartsjuk.
Jag frågar ofta min pojkvän vem som skrev, vad han gör, ja mängder.
Men de är pga att jag blivit bedragen så många gånger så nu '' letar man'' nästan efter bevis på att nåt är fel.
Men min nuvarande pojkvän är faktiskt den första som jag är väldigt chill med.
Visst absolut kommer det tankar om vad som kan hända, men jag försöker att hålla tyst om det, vilket jag inte gjorde innan.
Jag anser att det är bäst.
Så tack säger jag till dig Jonas som står ut med mig och min enorma svartsjuka!
Du är verkligen GULD värd!


~ Sviken ~

Detta är ju definitivt en grej jag vet att alla kan relatera till.

Jag själv har blivit sviken av så enormt många och vissa har jag bara känt mig sviken av utan att veta ifall det är så eller inte.
Självklart har jag med säkert svikit många med, men har ALLTID mått enormt dåligt över det.
Senast för bara någon vecka sen blev jag sviken av en nära vän som jag trodde aldrig skulle göra det, men det är väl en sån där grej man aldrig lär sig antar jag.
Dessutom var det inte bara mig hen svek så då backade jag direkt.

Jag har blivit sviken av personer som inte ska svika mig och personer som man anat ska svika mig.
Vissa har jag fått gå hos en kurator för att prata ut om, andra inte.
Men det var för många år sen.

Jag skulle nog kunna säga att jag är lite överkänslig av mig ibland och vissa saker, som säkert kan vara ''fjantiga'' att vara ledsen över, kan jag verkligen må enormt dåligt för.


Nä nu känner jag att jag skrivit i evigheter och att inlägget blev en aningen längre än vad jag hade tänkt, haha!
Vill ni ha en del två så får ni gärna kommentera/PM:a/maila mig om det, finns säker så mycket mer jag kan skriva om.
Men just nu blev jag alldeles för trött av att skriva såhär mycket och lite väl mycket känslor bubblade upp.

Men hoppas verkligen ni ''gillade'' inlägget eller vad jag nu ska säga,
så får ni sova så gott så ska jag göra en sån rolig sak som att betala hyran sedan sova!
Nattinatt!

Ett år sen

2016-09-22 21:40
Från JennieEvelina

Tänk alltså,
För ett år sen gjorde jag graviditetstest som visade positivt.
Detta resulterade med den allra mest underbaraste dotter som jag har idag, vilket jag är så lycklig över!

Dessutom är jag så enormt stolt över att jag klarade att gå igenom allt trots motgångar.

- jag separerade med dotterns pappa
- Min farfar avled
- Mått dåligt psykiskt
- och självklart all smärta.

Men jag hade aldrig klarat det utan min underbara familj och mina släktingar och självklart inte utan min älskade pojkvän.
Min man som stod ut med alla undersökningar, som stod ut med mina humörsvängningar, som stod ut med mitt klagande, som stod ut med allt och som speciellt fanns vid min sida när värkarna satte igång och fanns där tills min mamma kom och vi åkte in till förlossningen.

Min man har fått stå ut med mycket men har visat så mycket kärlek till min dotter trots att det inte är hans!
När jag ser dem två tillsammans så smälter mitt hjärta och jag blir så enormt glad över att han tar henne med öppna armar och behandlar henne som sin egen dotter!
Jag kunde absolut inte önskat mig en bättre kille än han.

När jag väl låg inne efter att Nellie föddes så total städade han hela lägenheten, han grejade och tvättade och ja, massor i väntan på våran ankomst.

Jag vet ärligt talat inte vad jag hade gjort utan honom.
Han finns där dem dagarna jag har det svårt.
Eftersom jag lider av depression som kan komma ibland så är det väldigt skönt att ha honom hos mig.
Visst, det har minskat drastiskt efter att dottern föddes eftersom hon lyser upp mina dagar som bara den.
Men ibland på nätterna kan det komma och det är inte så jätte trevligt.
Att jag dessutom har problem med ryggen gör inte det hela bättre men dottern och killen ger mig all styrka jag behöver och lite till för att klara av dagarna!

Jag är så stolt att jag klarade av förlossningen utan någon smärtlindring, eftersom jag skulle fått det men dottern ville ut fort så det hanns inte med!
Min enda hjälp var lustgas...
jag säger bara vilken smärta!
Hahaha, ledsen om jag skrämmer upp nån som kanske är gravid just nu och läser detta, men jag har dessutom ganska låg smärttröskel så för mig var det enormt smärtsamt.

Men nu ska jag spela vidare lite...
Dottern sover för natten så nu har jag min lilla ensam tid innan jag ska lägga mig.
Blir kanske lite Skype med killen också som förhoppningsvis kommer hem imorgon!

Kram på er alla!

Riktig slappar tisdag!

2016-09-20 23:33
Från JennieEvelina

Hejsan på er allihopa!

Måste säga att jag är totalt nöjd med dagen även fast absolut ingenting har gjorts idag!
Vaknade första gången runt halv åtta tror jag det var. Somnade 'hyfsat' tidigt inatt.
Dottern ville ha mat, så då fick jag mata henne sen somnade vi båda om och sov till ca elva.
Då bestämde vi oss för att gå upp.
Mat fick lilltösa och sedan har vi egentligen bara myst och busat hela dagen!
Iallafall fram till ca fem på eftermiddagen för då blev vi äna trötta igen så vi tog oss en liten tupplur på en timme.
Väl behövt!
Efter tuppluren blev det dock inte så jätte mycket bus & mys eftersom tösa blev oerhört grinig.
Försökte i princip allting men ingenting hjälpte.
Enda gången hon var tyst & nöjd var typ när jag gav henne mat, men det var knappt!
Antar att hon egentligen hade behövt mer sömn för desto mer tiden gick desto grinigare blev hon och tillslut
kunde jag konstatera att det var övertrötthet.
Vid nio tiden bestämde jag mig för att ge henne mat ännu en gång och satte mig i det mörka sovrummet och jäklar, det tog inte många sekunder innan hon satt och halv sov samtidigt som hon åt.
Så hon somnade så gott så och sover nog för natten nu.

Jag själv sitter och skypar med min kille, eftersom han är i Göteborg och har varit på kurs igår ju.
Han väntar på en mobil som han ska hämta ut så han kommer hem när den väl har hämtats.
Samtidigt som jag tittar på Sverige - Finland i hockeyn.

Måste säga att det dessutom är så enormt kul att SHL har startat!
Så nu blir det att kolla på mitt kära Färjestad under hösten, vintern och våren.

Ni får gärna kommentera vad ni vill läsa om ifall det är något ni skulle vilja veta mer om mig.
Men nu ska jag iallafall fortsätta här och chilla lite tills man ska lägga sig.

Kram på er! 

(Bild från när vi var i borås med min mamma)

One thing turn into something else

2016-09-19 22:11
Från JennieEvelina

Tjena på er!

Hoppas eran dag inte varit lika förvirrande som min!
Ja jösses.
Började dagen med att klockan ringde 08:45.
Somnade runt halv 4 inatt så var extremt trött!
Var bara att gå upp, mata lillan, byta blöja och ta på oss kläder.
Sedan var det dags för första stoppet, BVC.
Redan där började dagen asso bli helt vrängd.
Hade tid 10:00, men kom nog inte in förän ca 10:30 eftersom BVC-sköterskan som vi går hos var tydligen sjuk och jag hade inte blivit informerad om detta.
Så jag fick snällt sitta där till halv 11 och vänta på att den andra BVC-sköterskan skulle bli klar med sin patient sen skulle vi få komma in.
Nöjda resultat fick vi iaf.
Dottern väger nu exakt 5kg och är 60cm lång.
Min lilla älskling växer så fort!
Efter BVC fick vi skynda oss eftersom jag egentligen skulle på nästa möte kl 11:00 men fick höra av mig till dem och säga att det blev fördröjt på BVC så vi kom inte till det mötet förän 12:10.
Väl där gick det super bra.
Efter det mötet gick jag & tösa till kvantum för att handla lite grejer.
Eftersom lilla hjärtat nu är 4 månader (?!) så kunde jag äntligen köpa lite puréer som jag längtat!
Så idag fick hon smaka på lite äppeldryck samt att jag var tvungen att ge henne lite katrinplommonpure eftersom det varit trögt i magen på henne.
Detta hjälpte enormt bra!! (Rekommenderas starkt!)

Efter det begav vi oss på en promenad genom Vänersborg för att gå till mina föräldrar där jag var inställd på att spendera 2 nätter eftersom min pappa skulle tillbaka till sjukhuset & mamma skulle iväg så då skulle vi vara hemma med lillbrorsan och vovven Leo!
Vi kom hem till dem, mamma hade redan kört pappa.
Men det tog inte lång tid innan min pappa försökte nå mig på Facebook.
Jag ringde upp och frågade vad det var frågan om?
Då fick jag till mig att han blivit utskriven och därför behövde min hjälp att försöka nå min mamma så att hon kunde hämta hem honom igen!
Så skönt att veta att den biten är som vanligt igen! ❤️

Så när dem väl hade kommit hem åt vi lite granna och sedan skulle jag & mamma åka för att hämta bilbarnstolen som stod hemma hos oss.(var ju inte direkt tänkt att vi skulle använda den annars?)
Så när vi skulle åka dit så skulle jag stanna fort på Ica för att handla lite så jag slapp gå ut imorgon.
Men jösses asso vad virrig min mamma var! Hon tankade och höll sedan på att köra hem till dem direkt efter, sedan glömde hon att svänga in till Ica så vi fick ta parkeringen bakom Ica istället.
Asso denna dagen?!

Sedan hämta vi stolen, åkte hem till föräldrarna igen där dottern låg och sten sov hos sin älskade morfar.
Vi kom äntligen hem och sen dess har det varit mycket mys & bus tills nu när jag la dottern så nu sover hon för natten.
Jag ska själv lägga mig strax för jag är så extremt trött!
Nu ska jag nog bara dra på en film, slappa i sängen och bara invänta sömnen!

Hoppas ni sover gott, nattinatt!

~ DOP ~

2016-09-18 21:31
Från JennieEvelina

Hej på er!

Sorry för dålig uppdatering men har haft så mycket att göra!
Vi hade dop igår för älskade lilla dottern.
Det blev en succé trots vissa hinder som vi tog oss förbi!

Men istället för att skriva om hela dagen kommer jag lägga upp bilder från igår.

Men däremot känner jag att jag verkligen måste tacka alla som har hjälpt till inför hennes dag!
Jag är så otroligt tacksam och ett stort tack till min mamma som körde runt oss och hjälpte oss med förberedelserna och verkligen tack till min älskade kille Jonas som hjälpt mig, stöttat mig, funnits där hela tiden och som bakade otroligt goda drömtårtor!
Jag älskar dig nåt så enormt mycket & tack för att du tog alla dessa fina kort!
Och verkligen TACK till alla som var med på hennes dag!
Perfekt blev det!

Torsdag

2016-09-08 22:06
Från JennieEvelina

Hej på er.

Detta lär absolut inte bli något långt inlägg eftersom jag inte gjort ett piss idag.

Vaknade kanske runt 10-11 av att dottern väckte mig.
Efter kanske 1 timme efter att jag vaknat så fick jag bara världens mensvärk.

Som tur var hade jag matat dottern så hon var nöjd & belåten och lekte och greja en bra stund medan jag låg dubbelvikt i soffan och hade riktigt ont.
Tog mig en alvedon och efter kanske ytterligare en timma var värken äntligen borta.
Dagen har bestått av endast mys & bus med tösa.

Idag har varit en sån där dag då man bara vill prata, bara vara social.
Men ack, mitt enda sociala tillfälle var när min mamma ringde för att berätta att min f.d favorit spelare i Färjestad var expert kommentator i dagens hockeymatch.
Resten av dagens sociala bit har bestått av skrivande.
Visst det är väl kul det med, men ibland har jag fullt upp med dottern och kan inte svara och då kan det bli lite ensamt eftersom man inte riktigt kan prata med dottern liksom.

Har kraftiga funderingar på att bara lägga mig och sova då jag har ännu tråkigare nu när dottern väl somnat så inget gos eller bus där inte.

Bläääää får se vad som sker.
Imorgon kommer iaf mamma hit, vilket jag ser framemot att få lite sällskap. ❤️

Natti på er

Barn- och hundvakt

2016-09-06 21:20
Från JennieEvelina

Helluuuu på er!

Just nu sitter jag hemma hos föräldrarna och chillar.
Dottern kollar på youtube via föräldrarnas 55" tv.
Lite roligare än våran tv hemma...

Var på sjukhuset med mamma idag, tyvärr låg pappa på uppvaket efter operationen just då, så man fick tyvärr inte träffa han idag men man lämnade såklart en liten blomma och ett "krya på dig"-kort.

Senare på kvällen gick jag & brorsan och självklart dottern med i sin vagn till netto och köpte lite gott.
Det är väl bra när syrran bjuder? Haha.

Men nu på kvällen sitter han och spelar, dottern kollar youtube videos med barnsånger, hunden sover och jag försöker hålla mig vaken.

Var ute med hunden för en liten stund sen, var ganska skönt så man vaknade till lite.
Men om en stund skall man mata lilltösa och sedan försöka lägga henne, sedan försöka sova själv.

Imorgon blir det upp tidigt, fixa mat till lillan, sen ut med hunden. Senare imorgon åker vi och hälsar på älskade pappa på sjukhuset.
Fick iaf prata med honom via videosamtal förut, vilket var väldigt skönt och se att han såg piggare ut! ❤️

Sen imorrn kväll kommer mamma hem igen och då åker jag & lilltösa hem till oss igen.

Så vi får väl se när man får sova inatt!

Får hoppas ni haft en bra dag, kram på er!
❤️

Stolt - Nedstämd?

2016-09-06 00:42
Från JennieEvelina

Hejsan på er!
Har nyss duschat och är fräsch igen, haha!

Idag har jag fått upp mina nya bord i köket som blev huuuur bra som helst!
Min kära mamma kom i förmiddags och hjälpte mig sätta upp det.
Senare fick hon åka iväg eftersom hon & min pappa skulle till NÄL (sjukhus).
Efter en stund fick jag ett meddelande... Ett meddelande som gjorde mig orolig.
"Pappa blir inlagd".
Skrev min mamma.
Jag blev så orolig och undrade varför och allt möjligt kom upp i huvudet.
Senare ringde min mamma och förklarade situationen.
Min pappa är diabetiker, (som jag visste sen år tillbaka)
Han hade ett sår under sin ena fot. Som vissa av er vet som kanske jobbar inom vård och sånt så har diabetiker lite svårare att få sår läkta.
Men min pappas fot blev bara värre & värre.
Nu under ett tag (vet ej om det är nån eller några veckor) så har min pappa mått riktigt dåligt. Feber, frossa och kräkningar.
Detta pga en enorm infektion i hand fot.

När jag fick veta att pappa lades in ville jag direkt åka & hälsa på honom.
Min mamma skulle ändå hämta lite saker till honom och då fick vi följa med.

När vi kom fram till pappa... Så kollade jag på honom med orolig blick.
I rummet där... Låg min pappa i sängen, helt orkeslös.
Min pappa som alltid varit stark, alltid varit pigg och så, låg bara där och var så trött, mådde så dåligt och ja.
Han hade gått ner i vikt vilket syntes VÄL pga att han ej fått i sig i princip ingenting under tiden han mått illa.
Det tog i hjärtat på mig att se min älskade pappa så svag...
När han pratade så kändes det som att han kämpade för att försöka orka prata.
Några ord, sen var han tyst.
Så höll det på.
Det gjorde så ont!
Under i princip hela besöket försökte jag hålla inne tårarna, men när jag & mamma väl skulle åka och jag skulle krama honom hejdå så brast det.
Då kunde jag inte hålla inne dem längre.
Jag ville inget hellre än att pappa skulle må bra, jag ville ha tillbaka min pigga pappa!

Imorgon skall han opereras, enligt läkarna hade dem sagt att han skulle må mycket bättre efter det, så vi får väl hoppas att han blir sig lik!
Sen vi åkte ifrån sjukhuset har jag bilden av min pappa i huvudet och tårar faller till och från.
Jag vill ha min pappa frisk!

Så imorgon ska min mamma till Stockholm och jag ska ta hand om deras hushåll och passa lillbrorsan tills på onsdag.

Så på onsdag blir det nog att åka med lillbrorsan och dottern för att hälsa på pappsen ❤️


Jag älskar dig massvis pappa, tänker på dig hela tiden!
Bli frisk nu!
Vi kommer på onsdag.
Älskar dig pappa/morfar ❤️

Mitt barn

2016-09-01 19:33
Från JennieEvelina

Tänk alltså.
Vilken otrolig dotter jag har.
En sån liten glädjespridare!
Att inte behöva säga ett ord till dig utan bara kolla på dig och le och att du sedan ler tillbaka är ovärderligt för mig!

Just nu busar vi för fulla muggar även om jag själv inte känner mig helt kry, men de gör inget för min lilla tjej ger mig all den styrka jag behöver!
Man kan verkligen inte sluta kolla på henne och tänka att "herregud, du din lilla perfekta skapelse är min dotter?!"

Jag längtar inte tillbaka ett dugg till den tiden då jag inte hade min dotter.
Då man kunde göra vad som helst.
För just nu är allt jag vill att få uppfostra, lära dig saker, gosa, leka, ja allt med dig min lilla skatt!
Jag är så tacksam över att du finns hos mig.

Jag älskar dig bara mer & mer för var dag som går!
Jag blir stoltare och stoltare för varje dag som går.
Du får aldrig glömma att mamma alltid kommer finnas hos dig, vad det än är!
Har du en mardröm, kom till mig.
Behöver du tröst, kom till mig.
Är du förbannad, kom till mig.
Vill du hitta på någonting, kom till mig.
Kom alltid till mig.
Jag ska skydda dig i mina armar föralltid.
Du är mitt allt!
Både jag & din styvpappa älskar dig så mycket och vill aldrig att det ska hända dig nåt ont!

Imorgon blir det BVC och jag vet att det kommer visa positiva svar!
Du växer och det glädjer mig!

Jag älskar att hålla mig och du nu blivit så stor att du håller dina armar runt min hals och ger mig en kram.
Jag känner då din trygghet som du har hos mig och vet att du känner dig trygg!
För det kommer du alltid vara hos mig!
Du kommer alltid vara mammas underbara lilla flicka!

För mamma älskar dig obeskrivligt mycket!
❤️