RSS - xml

Kontrollerades senast: 2019-03-24 05:16:55

fuckmincancer

fuckmincancer blogg på Nouw

Ett sista inlägg

2019-01-13 17:13
Från fuckmincancer

Idag klockan 14:18 så somnade vår älskade Thea in i sin säng hemma. Thea bad mig Max att skriva ett sista inlägg. Under flera dagar har Thea kämpat med feber och andra biverkningar från cancern, de sista dagarna har hon för det mesta sovit. Hon somnade in fridfullt till toner av Håkan Hellström och alla i familjen var med när hon tog sitt sista andetag. Även fast Thea har plågats och haft väldigt ont sedan dag ett så hade hon varken ont eller ångest nu i slutet. Jag skriver detta även på Theas vägnar om hur mycket stöd hon har fått genom bloggen och alla ni som har följt hennes resa och vi vill säga tack för alla fina ord som har stärkt henne. Bloggen kommer finnas kvar som ett Minne av Thea.

Kommentera gärna här men vi önskar att ni respekterar våran sorg och inte kontaktar oss.

TRILLAT IGEN & SNABBT UTFÖR

2019-01-04 00:09
Från fuckmincancer

Självklart har jag lyckas trilla ytterligare en gång till, denna gången ute på kullerstenen. Folk flockades runtomkring mig med en gång de var snabba med att ringa efter ambulans och vi ringde på LAH och båda två kom snabbt till platsen med tanke på att jag ligger så lågt i mina trombocyter (det som gör att blodet koagulera) ville ambulansen att jag skulle göra en röntgen för att se så att jag inte har några inre blödningar men kände direkt att det kommer ta mer energi att åka in så valde att stanna hemma.
Har börjat få svårt så att röra mig då rullstol är numera ett måste när jag är ute och har även fått väldig svårt att stå upp även hemma så har faktiskt fått en rullator är hemma. Kan inte ta mig upp från min fåtölj så det är lite jobbigt just nu och märker att det går fort utför, vilket är så jobbigt. Jag älskar er alla så.

Här är mina ben när dom ändå börjar så fina ut

REPORTAGE I BAROMETERN

2019-01-03 01:04
Från fuckmincancer

För länge sedan fick jag en fråga, princip någon månad efter jag blivit sjuk av Ia Sellerberg om jag ville bli intervjuad. Självklart ville jag bli det. Att dela min historia är viktig för mig och herregud viken fin respons jag fått från reportaget i barometern. Ia är väldigt duktig på att skriva och vi har träffats ett flertal gånger. Första gången var strax efter jag blivit sjuk och sedan i början av året och sedan nu efter vårt underbara bröllop. Tack för alla fantastiska ord, kommentarer, presenter, kort och kärlek jag får av er. Ni är helt fantastiska. Jag kunde inte ens drömma om hur många där ute som jag berör och som vill läsa om mitt liv. Att jag sedan fick reda på att vår artikel var en av den som fått mest uppmärksamhet genom året som gått är otroligt. Kan inte föreställa mig det. Så tack. Tack, tack, tack!

Foto; Eric Duned, privat, Mats Holmertz

DET SOM ABSOLUT INTE FICK HÄNDA HÄNDE

2018-12-12 22:17
Från fuckmincancer

Det värsta som kunde hända hände i förrgår. Jag skulle till Trafikverket och skaffa nytt körkort med mitt nya fina efternamn. Max gick i förväg och slängde soporna och jag skulle gå ner för trappan. Jag snubblar på första trappsteget och stupar med huvudet först. Jag gör minst tre kullerbyttor ner för vår fem meter långa spiraltrappa. Peruken ligger i trappan, halsduken har åkt av, väskan har åkt av och innehållet har åkt ut och Max hittar mig på mage med huvudet neråt mot trappan. Det enda jag skriker till Max är att jag är förlamad och död. Max ringde till LAH med en gång som i sin tur ringde ambulans. Jag fick åka akut in där dom gjorde en CT-röntgen. Allt visade att det var som tidigare. Det är inte stabilt för alla metastaser som jag har i kroppen men det är inte värre än tidigare. Jag hade sådan otrolig änglavakt så det finns inte. Det är helt makalöst. Jag är totalt mörbultad och har smärtor i hela kroppen men jag kan inte förklara hur lycklig och tacksam jag är att jag lever och mår okej.

HERR OCH FRU SCHULZ

2018-12-11 22:19
Från fuckmincancer

Vi har alltså gått och gift oss. Min Max, har blivit min man. Kan inte förklara hur stolt jag är att jag kan kalla honom min man. Vi fick ett dåligt besked för ett tag sedan om att det nog inte är så många veckor eller månader kvar och kände direkt att vi var tvungna att planera vårt bröllop istället för min begravning. På två veckor planerade vi vårt drömbröllop men med hjälp av alla nära och kära för utan dom hade vi aldrig klarat det. Vi hade en fantastisk vigsel i en av dom vackraste salarna jag någonsin skådat på Kalmar Slott. Dom ställde upp stolar som en liten altargång och blomsterlandet hade fixat en fin båge vi stod under medans vigselförrättaren vigde oss. Pappa ledde mig in fram till maxen. Det var så oerhört fint. Vi gick in till ”Valborg” av Håkan Hellström, spelade ”För kärlekens skull” av Ted Gärdestad under vigseln när vi sa ja till varandra och gick ut till ”Kom igen Lena” av Håkan. Det kunde inte blivit bättre. Jag hade mina närmsta vänner som brudtärnor, Jessica, Emma och Johanna och så självklart hade jag även min älskade systerdotter som brudnäbb. Maxen hade sin fina bror Philip som bestman. Jag hade en helt magisk brudbukett och tärnbuketterna likaså. Aldrig skådat någon finare brudbukett. Efter vigsel hade vi festen på Villa Solbacken. Det var så vackert, dom hade ordnat det helt magiskt med blomster och dukning. Allt var så vackert och om inte tala om maten. Maten var helt himmelsk. Vi hade vegetarisk buffé och den uppskattades verkligen av alla. När alla kom var det mingel, bubbel och snittar och fri bordsplacering. Allt för att ha det så simpelt och avslappnat som möjligt. Bröllopstårtan var gjord av Fredriks bageri och var också helt magiskt god och så oerhört vacker. Villa Solbacken hade fått reda på vår situation, likaså Fredriks bageri och blomsterlandet och alla dessa väljer att bjuda oss på detta. Jag och Max kan inte förklara hur oerhört tacksamma vi är för detta, det är för stort att ta in. Jag vill att ni ska veta att det betyder så oerhört mycket för oss och vi kan titta tillbaka på denna dag och bara känna kärlek. Vi har verkligen sett att det finns så fina fina människor som vill hjälpa och inte tala om hur mycket ni har skänkt till Ung Cancer som vi fick i bröllopspresent. Så himla fint!

Kvällen och festen var helt underbar, för att inte tala om alla fantastiska tal. Jag är så tacksam för alla fina vänner vi har och en sådan fin familj jag och Max har. Det är helt fantastiskt. Jessica är inte klok utan har lyckats lösa en personlig hälsning ifrån min absolut största idol, Håkan Hellström!!! Han har alltså tagit sin tid och spelat in en personlig hälsning och valt att även spela "Jag utan dig” till oss. Det kunde inte blivit större och alla 40 gästerna satt och storbölade. Hon är galen som lyckats lösa detta. Max barndomskompis Eric Duned, som är fotograf har tagit helt magiska bilder och det kommer även komma en fantastisk film på bröllopet. Hade även satt ut engångskameror på alla borden vilket var väldigt roliga kort att kolla igenom, hade även polaroidkamera så dagen kommer aldrig glömmas. Det var den finaste dagen jag någonsin kommer att genomgå. Det är det största som någonsin kommer att hända. Min Max är nu min man. Älskar honom mest av allt!

GLÄDJE & NÄRA-DÖDEN-UPPLEVELSE

2018-11-28 23:19
Från fuckmincancer

VI HAR GÅTT OCH GIFT OSS!!!! Tro det eller ej så har jag och Max lyckats planera vårat drömbröllop på två veckor men vi skulle aldrig någonsin ha klarat det utan alla fina människor runt omkring oss som har hjälpt oss med allt. Jag ska berätta allt men i ett annat inlägg så fort jag känner att jag har ork och ni ska få se alla fantastiska bilder. Jag är oerhört tacksam över att jag mådde så pass bra jag ändå gjorde och att jag klarade och orkade hela kvällen. Det trodde jag aldrig. Var rädd att ha för ont, jag var rädd för att må illa, rädd för att inte orka men allt gick vägen. LAH fick komma ut en vända till festen och ge mig lite palladon intravenöst och jag åkte förbi sjukhuset mellan vigseln och festen och sen även efter festen för att få palladon intravenöst annars kunde Max ge mig palladon subtukant samtidigt som jag fick varva med abstral så det gick helt okej. Jag visste ju självklart att jag skulle få sota för dagen och var helt utslagen på lördagen men på söndagen trodde jag att jag hade sett min sista dag. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv, jag trodde jag skulle dö där och då. Jag började känna att jag hade lite ont i lederna och det kändes som om jag hade feber och riktigt hade jag det. Jag hade 38,2°, vilket är mycket för mig då jag brukar ligga runt 36,5°. Vi ringde då LAH med en gång och dom kom hit för att ta blodprover på mig. Jag började känna mig snabbt sämre och febern bara ökade, 38,6°, 38,9°, 39,4°, 40,0°,40,5° och tillslut är febern uppe på 41,2° och då är även LAH riktigt oroliga. Jag hade precis tagit både Ipren och panodil när jag märkte att jag hade lite feber men det hjälpte inget, jag fick antibiotika intravenöst, hög kortisondos och paracetamol intravenöst och tillslut efter några timmar sjönk äntligen febern. Jag bad Max ringa hit alla nära och kära och alla som kunde kom. Jag var helt säker på att jag inte skulle överleva. Inga vet riktigt varför det hände men det har troligtvis blivit någon infektion någonstans i kroppen så får nu antibiotika intravenöst kl. 22:00, 06:00 och 14:00 och ska få det tills söndag. Är uppe på benen igen men man märker hur snabbt det kan svänga. I fredags var det glädje och fest och i söndags oro och fruktansvärt dåligt. Livet är så oerhört skört. Jag har så galet ont numera också. Kan knappt sitta upp, ligga ner eller gå. Smärtorna i kroppen går inte att förklara. Dom är så starka och hur mycket mediciner jag än tar så hjälper inget längre. Jag har i princip lika ont hela hela tiden. Det är oerhört tufft just nu tyvärr och jag ser inte denna gången att det ska vända utan det är nog såhär det är numera. Jag har väldigt svårt att ta mig in i lägenheten efter jag varit ute då trapporna är ett rent helvete. Jag hade igår läkarsamtal med LAH och jag har fått lite ändring i medicin. Har fått morfinplåster för att slippa lite tabletter och jag pratade med min läkare på strålenheten om eventuell strålning mot tumörerna i nacken men det är inte aktuellt då jag bara har svårt att ta mig till sjukhuset och jag skulle nog inte klara av att inte kunna äta då det troligtvis kommer förstöra slemhinnorna i halsen och så är jag i så dåligt skick hela jag så det kommer nog tyvärr bara göra mig ont istället för gott.

LÄKARSAMTAL, PROVER, SMÄRTOR, JA, YOU NAME IT!

2018-11-14 16:42
Från fuckmincancer

Läkarbesök hit och dit, ändringar av mediciner, prover ja you name it. Det har varit en hel del läkarsamtal och prover för att se om jag skulle kunna få någon behandling men mina värden är så pass dåliga och jag är i så pass dåligt skick så vi har beslutat att det inte kommer att bli några fler behandlingar med cellgifter utan vi bestämde att det istället skulle bli strålning. Var i måndags på strålenheten och röntgades för att läkarna sedan gör en doseringsplan, det vill säga hur man kommer att stråla och vilken stryka det kommer att vara. Vi har valt att stråla mot en tumör i bäckenet och en i ljussken först och sedan ska vi troligtvis även stråla mot dom i nacken. Tumörerna i bäckenet och ljumsken har jag fruktansvärt ont utav och har på senaste tiden fått svårt att gå så jag hoppas jag svarar bra på strålningen och att det kan bli lite bättre. Nu ska dom ha gjort upp en plan så när jag strålades idag så ska det inte träffa några tarmar så jag ska få slipa dessa extrema magsmärtorna jag fick senast.
Mina fina vänner runt om i landet har varit hemma, min älskade syster med familj har varit hemma varje helg, tre helger i rad så har verkligen bara umgåtts med nära och kära varje dag, därav ganska inaktiv här. Nu är det familjen som betyder allt.

LÄNGESEDAN MEN HAR PRIORITERAT ATT UMGÅS MED FAMILJEN

2018-11-03 19:11
Från fuckmincancer

Längesedan jag skrev något här och det beror på att jag har bara prioriterat att umgås med familjen och mina närmaste närmaste vänner sedan mitt besked över att det inte är så lång tid kvar. Min syster från Göteborg med familj har varit hemma förra helgen och är även hemma denna helgen och mina älskade vänner Johanna och Emma är hemma från Malmö och Umeå så har verkligen bara passat på att umgås med dom och Jessi såklart.
Har sedan sist varit på några läkarsamtal och röntgats två gånger, ena gången för fruktansvärda smärtor i revbenen på vänster sida vilket visade sig att två av mina revben är av och en gång för smärtor i vänster skulderblad. Har tidigare haft smärtor som jag vet troligtvis är nervsmärtor men nu kändes det annorlunda så ville kolla upp det. Röntgen visade inget iallafall vilket var väldigt skönt så det är troligtvis bara en överbelastning då en bit av höger skulderblad är av så har fortfarande svårt att använda den armen. Har även diskuterat mycket med både familj, vänner och läkare angående eventuell behandling. Har kommit fram till att jag iallafall vill testa en gång för att se hur jag mår. Annars känns det som om jag bara har gett upp och att cancern bara får äta upp mig men allt hänger på att mina värden är okej också och hittills har värdena inte varit okej. Mina trombocyter var på gränsen och nu är dom påväg neråt så vi får se efter helgen vad min läkare säger. Kan annars kanske bli strålning mot några av tumörerna då jag har så fruktansvärt ont. Smärtor har jag konstant även fast min läkare har höjt upp min grunddos av morfin till nästan det dubbla och ändrat massa annat så får jag fortfarande ta extra doser av abstral och palladon. Vilket är oerhört starka mediciner. Abstral är tablett och palladon ger Max mig subkutant i mitt neoflon som jag har på armen. Självklart hade det varit bäst om jag bara klarade mig på mina vanliga tabletter men i dagsläget gör jag tyvärr inte det. Har även blivit väldigt trött om dagarna och behöver numera sova någon eller några timmar även fast jag sover bra om nätterna. Det är så oerhört tråkigt men förstår då cancern är så aktiv i kroppen samt alla starka mediciner.
Idag har hela familjen varit ute och gått och fikat på Svinö och nu ska vi fira min älskade syster som snart fyller år. Mår som allra bäst när hela familjen är samlad. Tänker på allt annat än cancern och det är bra för det behöva kopplas bort nu så får vi se vad som händer i veckan angående behandling eller ej på måndag.

TACK TACK TACK, NI ÄR FANTASTISKA!!

2018-11-03 19:06
Från fuckmincancer

Herregud vad fina kommentarer jag har fått på förra inlägget. Kunde aldrig tro att jag skulle få sådan respons. Både här, sms och på Facebook. Hinner inte svara alla då jag prioriterar att umgås med familjen så sitter inte mycket med telefonen nu men jag läser alla och jag blir så oerhört varm i hjärtat. Ni är helt fantastiska och jag får så mycket energi av att läsa allt. Blir så himla glad. Tack tack tack!!!!

LÄKARSAMTALET JAG SÅ LÄNGE HAR VÅNDATS ÖVER

2018-10-23 14:38
Från fuckmincancer

Nu kom det där läkarsamtalet som jag så länge våndats för. Läkarsamtalet där läkaren säger att cancern har spridit sig något oerhört och att cancern håller på att ta över kroppen. Att jag numera ska vara försiktig att ut och röra på mig för att mitt skelett är så skört. Att hela min ryggrad är full med metastaser som förstör stabiliteten i ryggen. Levern har svullnat för att tumörerna bara växer. Metastaserna i nacken blir bara större och större men stabiliteten i stagen ska vara densamma iallafall. Jag är så rädd, så rädd att lämna denna jord. Jag är så rädd att lämna alla mina nära och kära. Det är det som jag är mest rädd över. Hur kommer livet se ut för alla när jag inte finns längre? Vilka kommer att komma på min begravning? Hur kommer den att se ut? Vilka kommer sakna en? Vilka kommer komma ihåg en? Så oerhört många tankar har dykt upp idag. Tankar jag inte har haft alls innan för jag har tänkt att det är långt kvar men jag börjar inse att det troligtvis inte är så långt kvar. Skelettet är oerhört skört och det har jag verkligen fått svar på då jag i fredags började få väldigt ont i höger axel. I lördags kunde jag inte lyfta armen över huvudtaget så i söndags fick jag då en akutröntgen och det visade sig att en liten bit av mitt skulderblad har gått av så det är inte så konstigt att jag har ont. Grejen är bara att det är för litet att operera och det är ingen idé att gipsa så nu gäller det bara att medicinera så gott det bara går för att jag ska kunna röra lite på armen. Har sedan tidigare haft problem med smärtor i vänster skulderblad men det är en smärta som inte går att medicinera då det troligtvis är en nervsmärta. Den har bara eskalerat nu när jag inte har kunnat använda mig av höger arm så nu sitter jag här med två armar som knappt går att använda mig av och en oerhört smärta i vänster skulderblad som inte försvinner hur mycket jag än försöker medicinera bort det. Förhoppningsvis kan jag iallafall medicinera bort alla andra smärtor jag har i kroppen. Imorgon ska jag ha läkarsamtal med min läkare på cytostatika och så får vi se vad som händer med mina behandlingar framöver. Om det kommer bli några behandlingar eller vad som händer.

MAGSMÄRTOR & LUNGINFLAMMATION

2018-10-20 12:50
Från fuckmincancer

Oj vad det händer mycket nu. I måndags kväll fick jag extrema magsmärtor. Det bara eskalerade under kvällens gång och tillslut ringde jag LAH som fick komma och ge mig smärtlindring och midazolam direkt in i blodet vilket betyder att jag bokstavligen somnar på två sekunder vilket var tur för jag hade aldrig kunnat somna annars på grund av smärtorna. Hade på onsdagen ett inplanerat läkarbesök då det inte blev någon behandling tisdag och onsdag som det skulle vara på grund av dåliga värden och att jag kände mig hänging och när jag sedan fick dessa extrema magsmärtor så blev det ett läkarsamtal som handlade om det. Det var både läkare och sköterska ifrån cytostatika och läkare och sköterska ifrån LAH och maxen, mamma och pappa, så vi var ett gäng. Fick iallafall en akuttid till röntgen på onsdagen och det visade sig att jag har lunginflammation. Så det var akut med antibiotika intravenöst så LAH kommer hit vid 14:00, 22:00 och 06:00 så det blir lite spring här hemma men det gör inte så mycket, bara jag blir bättre. Har sådan extrem slemhosta också och så kan jag inte hosta ordentligt på grund av nacken och så får jag extrema smärtor i nacken på grund av att jag hostar så det är bara en ond spiral. Fick i torsdags också zometan, skelettförstärkande droppet, viket kan ge influensaliknande symptom och det gjorde den verkligen på mig. Igår när jag vaknade kände jag bara hur det värkte i hela kroppen, precis allt gjorde ont och det var inte så konstigt för hade 39,7° feber. Jag brukar aldrig ligga högre än 36,4° så det är väldigt hög feber för mig. Man tager lite vad man haver också, sköterskan hade inte någon droppställning till zometan utan fick hänga upp den i växten hemma. Det funkade precis lika bra det, haha!

Max åkte i onsdags efter läkarsamtalet ner till Malmö för att hälsa på sin bror och gå en sykurs som han fick i födelsedagspresent. Så kul för honom att komma iväg lite och umgås med sin bror och jag har fått massa egentid med mamma. Hon har sovit här när Max har varit iväg, hur mysigt som helst! I torsdags var vi på en snittblommakurs på mitt gamla jobb, blomsterlandet. Så himla rolig kurs! Vi fick lära oss att binda en bukett, så fick man bara betala för blommorna man använde. Jättekul och mysig liten kurs. Mysigt med mamma också!

UPPSKJUTEN BEHANDLING

2018-10-11 16:36
Från fuckmincancer

Dagarna rullar på. Vissa dagar har jag ork, vissa helt orkeslösa men överlag har jag mer ork men jag mycket tröttare vilket kanske inte är så konstigt med tanke på alla starka mediciner jag tar just nu på grund av att jag har ondare i kroppen. Jag hoppas detta bara är en svacka och att det vänder snart men självklart är jag rädd att det är påväg utför men kan inte tänka på det utan måste tro att det snart vänder. Bältrosen har blivit mycket bättre iallafall och i natt var första natten utan näringsdropp. Det var så fruktansvärt skönt att slippa dra med droppställningen överallt i lägenheten och känna sig fri. Det gör fortfarande väldigt ont att äta men jag börjar få i mig mer och mer och hoppas på att jag kan slippa droppet helt och hållet och att jag kan äta ordentligt. Har dock åkt på någon slags förkylning nu istället men hoppas det är en snabbvisit och att det går över snabbt. Hade väldigt ont i halsen igår men det är mycket bättre idag. Skulle ha fått cellgifter idag och imorgon men mina värden var inte tillräckligt bra samtidigt som kroppen behöver få några dagar till att återhämta sig på och sen kommer min fina vän Emma hem så vill må så bra jag bara kan när hon är här också. Nästa behandling är planerad på tisdag och onsdag nästa vecka. Hoppas jag kan få den då för är lite småstressad att behandlingen hela tiden skjuts upp för att kroppen är så slutkörd samtidigt som jag vet att kroppen kommer bli ännu mer slutkörd av cellgifterna så vill jag sätta igång med min behandling för att se om dom nya cellgifterna biter på mig.

FEM ÅR MED DEN FINASTE SOM FINNS

2018-10-08 23:10
Från fuckmincancer

I fem hela år har han stått vid min sida. I vått och torr. I glada stunder och i dom allra tyngsta. Han hjälper mig varje dag med precis allt och han får mig att orka kämpa varje dag. Han får mig att le när jag känner att jag inte orkar en minut till. Finns inga ord som kan beskriva hur tacksam jag är att han är min. Att han alltid finns där och aldrig tycker något är jobbigt utan alltid har ett leende på läpparna. Han har aldrig brytt sig hur jag har ändrats utan alltid varit stolt och varit vid min sida är också helt otroligt. Han är helt enkelt det finaste jag har. Älskar honom så! Hade tänkt att gå ut och äta men med tanke på att jag fortfarande inte kan äta särskilt mycket så får vi ta och ut äta en annan gång men nybakade scones gjorde vi tillsammans imorse iallafall. Han, den där Max, han skulle jag aldrig klara mig utan. Inga ord kan beskriva hur mycket han betyder för mig ❤️

MYSIGA DAGAR MEN MED MYCKET SMÄRTOR

2018-10-07 19:08
Från fuckmincancer

Har fixat och donat mycket här hemma i helgen. Bland annat har mamma mig med denna fina fjädersparrisen som vi hittade på marknaden men har rensat och städat och donat. Umgåtts mycket med familjen också. Både med mamma och pappa och med Mia och Tilde. Hade en heldag på stan med Mia och Tilde igår. Väldigt mysigt och fantastiskt att känna att jag har haft ork men det slår tillbaka. Jag har ju extremt mycket ondare och tröttare i kropp och nacke efter två/tre heldagar som jag har hållit igång. Man märker helt enkelt att det tar på en och slår tillbaka men samtidigt får jag energi av att känna att jag kan efter alla helvetesdagar. Smärtorna i bröstet är densamma när jag äter men bättre när jag inte äter men pasta, potatis, ris, grönsaker, frukt går inte ner. Soppa och bröd går ner men det är inte så kul att leva på det så än så länge får jag fortsätta med mitt dropp då jag inte kan äta så mycket än. Hoppas det vänder snart att jag kan få i mig lite mer än soppa, mackor, pizza, kvarg, drickyoghurt och ägg vilket jag i princip levt på just nu. Vill ha grönsaker, sallad och tuggmotstånd!

TACK FÖR ATT NI FINNS DÄR FÖR MIG

2018-10-06 21:05
Från fuckmincancer

Måste bara säga TACK! Stort TACK till alla fina fantastiska människor där ute som skriver till mig, kommenterar och läser min blogg. Alla som vill följa min resa genom att peppa mig med alla fina ord och er omtanke. Det värmer så oerhört i hjärtat och jag hinner oftast inte svara alla men jag läser allt och det peppar mig något otroligt och det ger mig så mycket energi. Ni är så fina. Alla mina nära och kära och alla som bara hittat mig och vill peppa mig genom detta helvete. Ni är så fantastiska, TACK för att ni finns. Varenda en av er! Här kommer en bild på något annat som hjälper mig något oerhört i denna helvetesresan, våra små missar!

INNAN ALL SKIT KOM

2018-10-05 23:42
Från fuckmincancer

Det är inte bara skit som har hänt på senaste tiden. Två av dom viktigaste personerna i mitt liv har fyllt år, både min älskade mamma och min älskade Max har fyllt år. Vad skulle jag göra utan dessa två?! Om jag hade kunnat hade jag gett dom allt i hela världen. Som tur var fyllde dessa två år innan jag började må som allra sämst så hann med en födelsedagsfika här hemma för maxen och en födelsedagslunch för mammsen. Har också hunnit fira både mig, mamma och maxen hemma på Ängö med hela familjen. Har även hunnit hälsat på den lille och lilleman med familjen har även varit och hälsat på hemma hos oss. Kissarna tyckte det var väldigt spännande! Var även en vända på Skälby och klappade lite getter och besökte såklart katthemmet och kollade på alla fina kissar. Här kommer lite blandade bilder från senaste tiden innan jag började må som sämst.

SKIT PÅ SKIT PÅ SKIT

2018-10-05 22:52
Från fuckmincancer

Mycket som händer just nu, det är mest skit på skit på skit. Nya saker hela tiden. Känner mycket trötthet just nu men det är nog alla starka mediciner jag får då jag har extra ont men hoppas det är tillfälligt. Smärtorna i bröstet är fortfarande kvar och jag får näringsdropp varje natt här hemma fortfarande. Nu börjar jag få i mig lite mer mat så hoppas innerligt att det går åt rätt håll. Även svullnaden och smärtorna i munnen har lagt sig. Hade läkarbesök och min läkare trodde att smärtorna i bröstet kunde vara en biverkning av strålbehandlingen men även att jag kan ha fått svamp i svalget av mina låga värden och höga doser kortison och att slemhinnorna då är så fruktansvärt irriterade. Är trött och svag i benen men troligtvis beror även det på mina höga doser av kortison så har dragit ner lite på det. Har till råga på allt även fått bältros då jag hade så fruktansvärt låga värden och mitt immunförsvar låg verkligen i botten så när dom äntligen fått bort alla mina stora tabletter får jag jättestora nya som ska ner i mitt onda svalg som det knappt kan passera lite käk igenom. Helgen var iallafall bra när syrran var hemma och lilla Thelma. Kunde gå på skördefesten och hela familjen umgicks. Det gav mig mycket energi i all skit som är just nu. Hoppas innerligt att detta är tillfälligt och att det snart vänder. Igår och idag har jag kunnat vara ute lite mer och har även varit på Algutsrums marknad idag så det har varit skönt.
Tyvärr är mina värden fortfarande så pass dåliga att det inte blev någon behandling i måndags och tisdags men hoppas det kan bli i slutet av nästa vecka. Mina trombocyter är fortfarande väldigt låga, mina vita blodkroppar har gått upp lite, vilket betyder att mitt immunförsvar blivit bättre men mitt blodvärde börjar gå ner lite igen efter gått upp ordentligt efter jag fick blod. Hoppas på behandling nästa vecka för börjar bli lite stressad av att inte kunna få behandling. Hoppas hoppas!

NÄRINGSDROPP, SJUKHUSNATT, INGEN VILA, INGEN RO

2018-09-28 18:48
Från fuckmincancer

Det har hänt så fruktansvärt mycket den senaste tiden så har inte hunnit skriva eller kunnat för jag har mått för dåligt. Har inte heller kunnat svara på alla sms eller kommentarer men det beror på att jag inte har hunnit och inte haft någon ork till att ens titta på telefonen. Det började med att jag fick så ont i bröstet, vilket troligtvis är en biverkning av strålningen men jag fick svårare och svårare att både andas och äta. Helt plötsligt fick jag även fruktansvärt ont i munnen och det började svullna upp något väldigt. Ingen vet vad detta beror på riktigt men det slutar med att jag i princip inte kan äta något alls och att jag får näringsdropp över nätterna. Här om natten vaknade jag dock upp att jag hade så fruktansvärt galet jävla ont i bröstet rent ut sagt och jag hade så segt slem i halsen så när jag väl fick upp det kunde jag dra upp det bokstavligt talat. Jag fick inte fram ett enda ord men Max förstod att han var tvungen att ringa LAH med en gång. Som tur var så var dom bara runt hörnan så dom kom med en gång och kunde hjälpa mig. Det var bland det obehagligaste jag någonsin har varit med om och jag trodde på riktigt att mina dagar var räknade. Efter en timme kunde jag tillslut få fram några ord igen. LAH tyckte då att jag skulle spendera en natt på avdelningen och det krävs oerhört mycket att jag ska gå med på det men jag var så rädd för att det skulle bli samma sak igen så jag spenderade en natt på sjukhuset vilket i sin tur resulterade i ett fruktansvärt illamående som aldrig släppte så även den natten var en av den värsta jag har varit med om. Var vaken i princip hela natten. Hade både smärtor och mådde så illa så det går inte att beskriva. Efter den natten var jag helt utslagen och mådde forfarande lika illa men ville bara hem, så vi fick åka hem. Väl hemma kom sedan LAH på kvällen för att sätta näringsdropp för mig över natten och jag somnade i fåtöljen på kvällen helt utslagen. Vaknat några gånger i natt över smärtor i bröstet då jag fick ta extra tabletter. På morgonen fick jag ringa LAH då jag tagit maxdosen för dom tabletterna som funkar på den smärtan i bröstet så dom fick ge mig injektion direkt in i blodet. Efter det fick dom komma tillbaka för att koppla bort mitt näringsdropp som jag har nu varje natt tills jag kan äta igen men fick då näsblod som inte avstannade. LAH tog blodprover på mig igår och det visade att jag ligger väldigt lågt i alla mina värden. Mitt HB, blodvärde låg lågt och mina trombocyter låg lågt även mina vita blodkroppar låg lågt. Därav slutade inte mitt näsblod på flera timmar så har precis varit inne på öron näsa hals och bränt blodkärl i näsan och fått en tuss som ska sitta i näsan tills imorgon. Just nu sitter jag på sjukhuset och får en påse blod, ska även få en imorgon. Kommer knappt hinna hem innan LAH kommer och det är dags att sätta näringsdropp inför natten. Ingen vila ingen ro någon gång. Är helt slut av allt som händer men imorgon kommer syrran och mina syskonbarn så det ser jag fram emot och hoppas det kan få vara lite lugnt i helgen innan det på måndag och tisdag är dags för cellgifter igen.

BÅDE GLÄDJEBESKED & SKITBESKED

2018-09-14 17:28
Från fuckmincancer

Har fortfarande fruktansvärt ont i mitt skulderblad, smärtorna släpper inte det minsta. I onsdags hade jag först ett läkarsamtal och sedan min sista strålning. Det var knappt att min läkare ville att jag skulle ta min sista strålning då jag har så fruktansvärt ont men känner att jag vill göra klart min behandling så jag inte behöver göra om något. Nu har jag redan så fruktansvärt ont så det är bara att köra på och hålla ut. LAH har försökt att medicinera mig på alla olika sätt, med alla olika kombinationer med morfin, lugnande, muskelavslappnande både injektion och tabletter men ingenting, verkligen ingenting hjälper mot denna smärta utan den håller i sig konstant. Det enda som funkar mot smärtan är att vila men blir galen på att bara sitta och vila. Nu har dom även höjt upp min grunddos av morfin morgon och kväll ytterligare för att se om det kan hjälpa något. Dom diskuterar även att dom vill sätta en morfinpump på mig men det är ingenting jag känner att jag vill alls faktiskt så det blir det nog inte.
Fick tyvärr väldigt tråkiga svar på läkarsamtalet, immunterapi kommer inte att funka på mig. Det som man har gått och hoppats på hela tiden, det som har fått mig att hålla hoppet uppe. Immunterapi är ju något som är 'snällt' mot kroppen som jag skulle kunna gå på om jag skulle behöva strålas igen, som inte alls har samma biverkningar som cellgifter. Nu får jag istället börja med cellgifterna på måndag om mina värden ser bra ut då förstås. Dom var lite förhöjda just nu men det beror förmodligen på strålningen så hoppas dom blir normala tills måndag så jag faktiskt kan sätta igång igen för cancern bara växer och växer just nu när jag inte har kommit igång utan haft ett långt uppehåll. Att immunterapi inte kommer att funka på mig gör mig väldigt orolig för visst nu ska jag få mina nya cellgifter för att se hur dom funkar på mig men sist mådde jag väldigt dåligt och jag kan inte heller leva ett liv där jag ligger däckad i en vecka, mår okej i en och däckad i en och så vidare, det går inte. Samtidigt som läkaren säger att jag inte heller kommer kunna gå på cellgifter särskilt länge till heller för att kroppen inte orkar det. Kroppen blir för sliten, den hinner aldrig återhämta sig så det gör mig orolig. Just nu har vi inte riktigt heller någon plan B än så länge men eventuellt får man testa immunterapi efter cellgifterna ändå, fast det inte funkar. Bara för att testa, jag vet inte riktigt vad som händer efter cellgifterna faktiskt just nu. Något positivt i all skit är iallafall att dom hittade inga metastaser i hjärna så det var en otrolig lättnad, dock vet dom inte då varför jag är så extremt mycket svagare i mitt vänsterben jämfört med mitt högra. Behöver verkligen hjälp med allt här hemma just nu. Kan knappt resa mig upp från en stol, behöver hjälp att resa mig från soffan, fåtöljen, ja allt. Behöver hjälp att ta på mig. Känns så fruktansvärt tungt. Frågade även läkaren om jag kommer få tillbaka styrkan i benen nu efter strålningen är klar men det trodde han inte. Förhoppningsvis kan jag få tillbaka lite stryka om jag kan få trappa ner på kortisonet för just nu är jag så svullen om fötterna också så jag kan knappt få på mig skor. Hela jag är bara som en stor boll. Men mitt i all denna skit, just nu när det är som tuffast så har jag blivit moster för tredje gången!! Min ena syrra har fått sitt första barn. Är så himla glad för deras skull! Han är så fin och jag längtar så till att få träffa den lille och så kommer min andra syrra med familj och systerbarn hem. Som jag har längtat! Så hoppas på att jag kan glömma alla skitbesked och smärta och bara ha en fin helg som spenderas med dom jag gillar allra mest!

SMÄRTOR, SMÄRTOR, SMÄRTOR

2018-09-11 20:38
Från fuckmincancer

Smärtor smärtor smärtor... Började dagen med en bättre frukost iallafall sen var det dags att åka in till sjukhuset för att först träffa sjukgymnast och sedan var det dags för strålning. Träffade sjukgymnasten för att jag egentligen skulle testa att cykla på en motionscykel för att se om det skulle funka och se över lite övningar men med tanke på att jag har så fruktansvärt ont i mitt skulderblad hade dom kommit på att tejpa kanske kunde funka samt att jag fick en rem att avlasta armen med. Det har jag inte haft en tanke på. Remmen funkade faktiskt helt okej, kan vara uppe lite mer men får istället lite ont i nacken då den blir belastad istället. Tejpen vet jag inte om den gör till eller från men det känns ändå bättre att ha den. Smärtorna är okej när jag sitter ner och vilar armen men så fort jag ställer mig upp bränner det något fruktansvärt och det går inte att medicinera bort alls. Testat så många olika kombinationer av alla olika mediciner men ingenting hjälper, det enda är att sitta och vila armen. På torsdag är tanken att jag ska testa att bada i behandlingsbadet på sjukhuset för att se om jag kan träna lite där och göra lite övningar som kan stärka min kropp men vi får se lite hur jag mår. Imorgon blir det först ett läkarsamtal med min läkare och sedan sista strålningen. Hoppas att få dom sista svaren ifrån Göteborg så jag vet om det blir immunterapi eller om jag kommer fortsätta med mina cellgifter på måndag och tisdag samt hoppas jag att jag får svar på röntgen av hjärnan.

FRUKTANSVÄRDA SMÄRTOR I SKULDERBLADET

2018-09-10 23:41
Från fuckmincancer

Idag vad det dags för strålning igen och även röntgen av hjärnan. Strålningen gick bra och även röntgen av hjärnan gick bra men har fått något fruktansvärt ont i mitt vänstra skulderblad. Det är en brännande smärta som gör så ofattbart ont. LAH var här i morse för att ta sockerprov och ge dosetten för veckans mediciner. Berättade om detta och hon tog det direkt vidare till min läkare på LAH. Har tagit till extra medicin på morgonen men det funkade inte. Har nu fått höja upp mitt gabepentin ännu mer för det kan vara nervsmärta som troligtvis beror på strålningen. Tumörerna svullar i princip alltid i samband med strålning innan det minskar och strålningen ger effekt så fick även höja mitt kortison igen också efter läkarsamtal med min läkare på strålet. Är så svullen av allt kortison så när jag trycker på mina fötter blir det stora krater men jag måste ta det så det finns inte så mycket att göra. Fick även ta korttids verkande morfin för att se om smärtan gick att få bort men det hjälpte inte så LAH fick komma hit och ge mig morfininjektion i benet men det hjälper inte heller mot smärtan i skulderbladet. Fick ta till lugnade för att se om musklerna skulle slappna av men inte heller det hjälper. Det är okej när jag sitter ner och vilar armen men så fort jag står upp så bränner det något fruktansvärt så ikväll har det blivit en lugn kväll men det gör så fruktansvärt ont så jag mår så illa konstant. Tur kanske det att jag blir så slut av all smärta för annats hade kortisonet hållit mig vaken hela natten lång. Nu hoppas jag på att smärtorna avtar lite tills jag ska sova så jag kan få en god natt sömn iallafall. Slut i kroppen är jag hur eller hur. Imorgon är det först dags att träffa sjukgymnasten, hoppas att kunna komma igång lite mer med det och sedan är det daga för strålning. Nästa sista gången så det är skönt. Hoppas så på en bättre idag imorgon.

ETT ÅR SEDAN STELOPERATION AV NACKEN

2018-09-09 00:09
Från fuckmincancer

Igår var det ett helt år sedan jag stelopererade min nacke. Ett helt år och jag har fortfarande smärtor, kan inte resa mig själv ifrån soffan när jag har legat ner, behöver hålla i mitt huvud när jag ska lägga mig ner men vilka framsteg ändå. Tänk att jag hade den stela nackkragen så många månader och tänk att jag hade den hårda nackkragen i två månader innan jag fick akut åka upp till Linköping och steloperera nacken då det var så illa så jag kunde enbart sitta i fåtöljen hemma för fast jag hade den hårda nackkragen så hoppade nacken. Jag höll i mitt huvud hela tiden. Fick ha en rullstol med nackstöd för kunde inte heller gå med nacken. Åkte upp på min födelsedag och den 7 september opererades jag. Har aldrig varit så nervös och när dom skulle sätta slangen i halsen på mig gick det inte riktigt som beräknat utan dom fick inte ner den ordentligt. Har forfarande svårt att dricka kolsyrat efter det och när jag ligger där och inte kan andas för jag har en slang i halsen säger dom bara godnatt till mig och jag försvinner bort i dimmorna. Smärtorna jag hade i nacken efter operationen går inte att förklara. Det var smärtor jag inte trodde fanns och det gick inte att medicinera. Vissa mediciner var så starka så läkaren var tvungen att vara kvar i rummet för att kontrollera att jag fortfarande andades. Jag trodde att jag skulle bli av med min hårda halskrage granska snabbt efter men den hade jag tills december då jag sedan gick över i en mjuk halskrage som jag hade till mitten av januari. Trodde aldrig jag skulle klara mig utan halskrage men nu skulle jag aldrig någonsin kunna ta på mig en halskrage igen, aldrig och jag förstår inte hur jag klarade att leva med den så länge. Jag har fått ett ordentligt ärr i nacken men det är faktiskt det minsta som berör mig i allt det hela. Jag kan inte heller minnas hur det är att röra på huvudet. Känns konstigt att inte kunna men jag kommer inte heller ihåg hur det känns att röra huvudet och jag kommer inte ihåg hur det känns att gå upp på morgonen utan att känna smärta. Det är en lång rehabilitering och jag har telefontid med kirurgen från Linköping om en vecka så jag kan få svar på alla mina frågor om alla smärtor och rörelsehinder. Det är bland det jobbigaste, att jag ör så fruktansvärt rörelsehindrad. Det är så mycket jag inte längre kan göra på grund av min steloperation och det är nog det som tar mest på mig. Sen tack vare att jag är helt stel och jag har gått upp så oerhört mycket på grund av min höga dos kortison så har jag min extrema dubbelhaka som jag har svårt att acceptera. Jag vet att det är en liten grej men det är något som är oerhört jobbigt att acceptera.

START AV STRÅLBEHANDLING

2018-09-06 23:25
Från fuckmincancer

Idag började jag dagen med ett läkarbesök för att sedan göra en CT-röntgen för att göra en doseringsplan inför strålning. Jag började strålas redan idag och jag kommer att strålas fem gånger. Jag kommer främst strålas mot femte bröstbenskota i ryggraden men även tre kotor runtomkring strålas då det är tumörer även där. Vi fick lite ny information på läkarbesöket idag och positivt är att tumören inte har börjat trycka mot ryggmärgen än utan det var fel men den har vuxit så pass mycket att det är väldigt nära och därför vill dom stråla så det inte börjar trycka på ryggmärgen för då kan det gå fort och jag kan i värsta fall bli förlamad så det känns skönt att dom upptäckte detta nu och behandlar med en gång. Dock blev min läkare lite orolig över att jag är väldigt mycket svagare i vänsterbenet än höger och att jag även fått lite smärtor i vänsterarmen och vill då göra en röntgen på hjärnan så det inte är någon tumör som uppkommit där. Det tror han inte men vill ändå kolla. Han sa det att jag är nog det mest röntgade person som dom har där, haha! Skönt att dom alltid kollar upp allt iallafall. Det känns väldigt tryggt och jag vet att dom alltid gör allt och jag känner mig oerhört omhändertagen alltid. Vi började även diskutera om vi ska börja med immunterapi istället för mina nya cellgifter då vi måste göra uppehåll när jag behöver strålas vilket inte är bra alls då mina tumörer bara växer och växer. Vi väntar dock fortfarande några sista svar ifrån Göteborg angående detta så vi får se vad som händer. Om vi väljer att börja med immunterapi går det att köra samtidigt som man strålas, vilket är väldigt bra så man slipper uppehåll om jag skulle behöva strålas något mer. Blir lite stressad över att det har varit ett långt uppehåll ifrån cellgifterna samtidigt som jag vet att detta är viktigare just nu.

Såhär ser det ut där jag stålas, jag ligger på britsen och den stora maskinen snurrar runt mig. Först görs en röntgen för att se så jag ligger rätt och sedan strålas jag. Själva 'stålningstiden' tar bara någon minut om ens det så det går väldigt snabbt vilket så väldigt skönt. Jag känner inte av något heller när det stålas.

TRÅKIGA OCH JOBBIGA BESKED PÅ FÖDELSEDAG

2018-09-05 18:17
Från fuckmincancer

Fått lite tydligare besked idag men tyvärr var det inte så positiva besked. Fick reda på att flera nya tumörer har hittats i ryggraden och det är främst en tumör som vuxit mycket och det är den som trycker på ryggmärgen så jag kommer behöva strålas akut. Kommer alltså behöva skjuta upp min cytostatikabehandling som jag skulle få imorgon och på fredag och imorgon kommer jag istället börja strålas. Ska på morgonen in för läkarbesök och CT-röntgen för doseringsplan för att redan på eftermiddagen börja med strålningen. Kommer strålas 5 gånger som det ser ut i dagsläget. Känns tungt att behöva skjuta upp min cellgiftsbehandling då läkaren verkligen inte ville detta men trycket på ryggmärgen tycker läkaren är ännu allvarligare. Inte dom roligaste nyheterna på min födelsedag. Förra födelsedagen fick jag åka upp till Linköping akut för steloperationen av nacken så hade varit skönt med en födelsedag utan tråkiga besked eller något annat men aja slapp iallafall att vara på sjukhuset. Nu ska vi ut och äta med familjen och har blivit ordentligt uppvaktad med nybakade scones i morse av den finaste jag vet och fina buketter, paket och nybakad fika!

FÖRHÖJT TRYCK I RYGGMÄRGEN

2018-09-04 20:19
Från fuckmincancer

Ingen vila ingen ro. Hade i förra veckan problem med extrema magsmärtor, vilket jag fortfarande har till och från, och märkte i helgen att jag plötsligt blev väldigt försvagad i benen. Har svårt att ta mig upp från en stol och svårt att gå i trappor. Trodde detta kunde vara en biverkning av strålningen så ringde och pratade med min läkare men han blev orolig att det kan vara ett tryck på ryggmärgen, vilket är väldigt farligt, och att det har något med cancern att göra så han ville att jag skulle in så snabbt som möjligt. Fick även igår kväll väldigt ont i vänster bröst så idag blev det in tidigt till sjukhuset för först neurologisk undersökning, prover, EKG och MR-röntgen. EKG:et såg fint ut och troligtvis är det bara en sträckning då det gör mer ont i själva bröstet och att det kom väldigt plötsligt så det är skönt det iallafall även fast det är väldigt jobbigt att det gör ont. Har också fortfarande väldigt ont i skulderbladet och dom har nu höjt min grunddos av morfin som jag tar morgon och kväll för att hoppas att jag ska få mindre ont. En liten förbättring tycker jag att det har blivit men jag måste ändå ta mycket extra medicin för smärtorna i skulderblad och nacke. Fick efter många timmar i väntan på avdelningen ett svar ifrån röntgen men tyvärr ett lite luddigt svar. Dom har troligtvis hittat ett förhöjt tryck i ryggmärgen och jag har idag fått extra kortison som en säkerhetsåtgärd. Kommer få mer svar imorgon. Kan vara så att jag kommer att behöva strålas. Är mest orolig för att läkarna verkar tycka att det är så allvarligt men som sagt imorgon får jag mer svar. Mina värden hade gått upp iallafall så det var något positivt i all denna skit.

VÄRLDENS FINASTE VÄNNER

2018-09-04 14:39
Från fuckmincancer

Alltså vilka vänner jag har!!! Vad skulle jag göra utan er?! Hade sådan tur att alla mina närmaste var hemma samtidigt och kunde dra ihop en födelsedagsfika. Hade även en hejdåmiddag för finaste emms som egentligen bor och pluggar i Umeå men varit hemma hela sommaren. Vet inte hur jag ska klara mig utan henne!! Är så glad att jag också mådde okej under dessa dagar så jag kunde träffa alla för har i förra veckan haft problem med extrema magsmärtor vilket kunde vara en biverkning av strålningen då det träffade tarmarna när jag strålades. Kan även vara en biverkning av mina nya cellgifter då det är en vanlig biverkning. Pratade med min läkare och han trodde det berodde på strålningen men ville ändå ta prover på mig, vilket såg okej ut men det som stack ut var det neutrofila värdet i mina vita blodkroppar som låg väldigt lågt vilket betyder att jag är väldigt infektionskänslig, även mina trombocyter låg lite lågt så dom ville ta om mina prover några dagar senare och värdena såg ytterst lite bättre ut så det går åt rätt håll iallafall. Dom neutrofila vita blodkropparna kunde sänkas i samband med att man strålar mot korsbenet. Nu har det tagits nya prover som vi väntar svar på, svar på om jag kan få mina cellgifter på torsdag och fredag som planerat.

Bakade bland annat ryttarkaka till fikan. Recept på finns på min matinstagram om man skulle vilja baka, 64kvadratmat.

CANCERN ÄR AKTIV

2018-08-26 18:23
Från fuckmincancer

Förra veckan var fullspäckad och besök på sjukhuset varje dag. Måndag var det besök på strålbehandlingen med läkarbesök och CT-röntgen för att göra upp en dosplanering för strålningen. Tisdag blev det en CT-röntgen med kontrastmedel av lungor för att jag hade ont i skulderbladet och onsdag, torsdag och fredag strålades jag. På fredagen hade vi ett nytt läkarbesök för att vi har fått lite svar ifrån Göteborg. Det dom har kunnat urskilja i mina gener och hittat att det finns mutationer som tyder på gallgångscancer men även luddigare mutationer av andra cancersorter. Där väntar vi fortfarande några svar ifrån men det dom kom fram till är att immunterapi skulle eventuellt fungera men än så länge vill läkaren att vi testar detta nya cellgiftet och ser om det biter och att jag tål det. Fick även svar på tisdagens röntgen, det visade inget på skulderbladet vilket var bra så troligtvis enbart träningsvärk men fick tyvärr en extremt tung nyhet, dom har hittat massvis av små tumörer i lungorna. Cirka 30-tal. Det är inget som ändrar min behandling, inget som förändrar min lungkapacitet då dom än är väldigt små men det betyder att cancern är aktiv vilket är oerhört jobbigt. Dessa har man sett sedan ett litet tag tillbaka om man jämför gamla röntgenplåtar men dom har varit så små små innan så det har varit svårt att urskilja men nu såg man det mer tydligt. Vet inte riktigt vad jag känner, blir bara ledsen när det motgång på motgång. Har även fått biverkningar av strålningen med smärtor i benet och extrema magsmärtor. Hoppas det går över snabbt. Det är jobbigt att varje dag vakna upp med smärtor, självklart kan jag träffa mina nära och kära, vilket jag värderar allra mest, göra saker men jag har ständigt ont. Jag är så otroligt trött på att ha ont konstant.

DEN BITTRA FÖRFÄRLIGA SANNINGEN

2018-08-18 12:28
Från fuckmincancer

Jag ska vara helt brutalt ärlig. Livet är skit just nu rent ut sagt. Jag mår fruktansvärt dåligt av dom nya cellgifterna. Har så oerhört ont i kroppen. Orkar knappt ta mig ifrån soffan, mår illa konstant, har fruktansvärd ångest med svårt att andas och kroppen skriker. Får panik på tanken att jag måste äta, måste få i mig mat. Får panik för blir så rädd över att må såhär dåligt, att det inte kommer bli bra. Att jag inte orkar göra mig iordning, att inte orka stå upp. Jag önskar ingen på denna jord detta helvete för detta är fan det värsta som finns. Det är den bittra sanningen dessa dagar. Jag önskar så ett liv där jag kan vakna på morgonen och känna att idag har jag inte ont, ett liv där jag kan göra en sån enkel grej som att knyta mina egna skor, ut och springa, ta mig upp från soffan själv, ett liv där jag är så trött på att jobba, ett stressigt vardagsliv. Ett vanligt liv. Ett friskt liv. Det gör ont i varenda liten cell i hela kroppen över att jag vet att detta kommer troligtvis aldrig ske igen. Sanningen är oerhörd jobbig att höra ibland men just nu är detta den bittra sanningen och ibland måste den ut även fast den är jobbig att möta. Snälla alla därute, det låter lustigt men ta vara på era stressiga vardagsliv, vardagsgnabbet för när vardagen rycks ifrån dig så är det allt som betyder något.

DÅLIGA NYHETER, STRÅLBEHANDLING & NYA CELLGIFTER

2018-08-15 22:24
Från fuckmincancer

* Då var det dags igen. Dags för cellgifter. Denna gången nya cellgifter som ska vara lite ”snällare” mot min kropp förhoppningvis. Dock mår jag redan dåligt. Illamående trött och ont i hela kroppen. Det som är skönt med dessa nya är iallafall att jag kommer slippa den jättelånga dagen då jag fick ligga inne en hel dag och få massa vätska utöver cellgiftet. Den längsta dagen med dessa nya är högst 3 timmar. Fått idag och igår och allt har gått bra. Känner mig dock väldigt ledsen, det tar på psyket att börja och det är tyvärr mer än att jag bara börjat med nya cellgifter. Har för någon vecka sedan börjat att få väldigt ont i höger ben. Det strålar och sticker som om benet har somnat ifrån rumpan ner till foten. Trodde till en början att detta berodde på att jag inte kunnat sova på vänster sida på grund av dom fruktansvärda smärtorna jag hade av bölden i kinden men det höll i sig och LAH trodde det kunde vara ischias så vi valde att höja gabapentinet mot nervsmärta. Det hjälpte lite men när vi var igår på cytostatikamottagningen pratade jag med min läkare där och han tittade på mina senaste röntgetplåtar och det visar sig att jag har en tumör i korsbenet som förmodligen har vuxit och trycker på någon nerv så ska nästa vecka börja strålas i 5 dagar i sträck. Förhoppningsvis får jag inte allt för mycket biverkningar men kan vara så att strålningen passerar tarmarna och gallblåsan vilket i sig kan irritera magen och att jag kommer behöva kissa oftare men det vet jag mer efter mitt läkarbesök på måndag då dom ska lägga upp en strålning-och doseringsplan efter CT-röntgen. Inte nog med detta så har jag även fått väldigt ont i vänster skulderblad, vilken ingen riktigt kan säga varför men min läkare har beställt ett ultraljud för att se om man kan se något i mjukdelarna då inget syntes direkt på mina gamla röntgenplåtar. Hade till idag också beställt ett läkarbesök med LAH för att se över mina mediciner då jag alltid har ont och inget riktigt att ta till när jag får riktiga smärtor. Fått höja upp kortisondosen drastiskt på grund av smärtan i benet iallafall fram tills strålningen och sen brukar läkaren vilja att man tar det ett tag efteråt då tumören först svullnar upp innan den minskar. Sen ska jag höja upp dosen med gabapentin lite till och så fick jag nya tabletter när jag får riktigt ont. Vi fick börja där då det händer så mycket samt att jag fortfarande går på det starka penicillinet. Vet inte vad jag har ont av eller vad jag mår illa av nu när det både är nya cellgifter och massa mediciner samtidigt så vi väntar lite med att ändra på mina grundmediciner.

FEM ÅR MED MIN FINASTE & ETT SOM FÖRLOVADE

2018-08-12 20:19
Från fuckmincancer

I fredags var det ett helt år sedan den finaste jag vet gick ner på knä den där varma sommarkvällen på bryggan och frågade om jag ville dela livet ut med med honom. Han som alltid finns där för mig. I dom glada stunderna och i dom allra jobbigaste så står han vid min sida. Älskar honom mer och mer för varje dag som går. Finns ingen bättre än du!
Vi firade detta med att åka till Västervik och sov en natt på Gränsö Slott med god mat, spa och fantastisk omgivning. Kan inte säga tillräckligt hur tacksam jag är att jag har Max, skulle aldrig klara denna resan utan honom. I oktober har vi även hållit ihop i fem år, fem år har jag fått vakna upp bredvid honom varje morgon. Ingen är lyckligare än jag för det!