RSS - xml

Kontrollerades senast: 2020-07-11 22:41:24

fuckmincancer

fuckmincancer blogg på Nouw

Ett sista inlägg

2019-01-13 17:13
Från fuckmincancer

Idag klockan 14:18 så somnade vår älskade Thea in i sin säng hemma. Thea bad mig Max att skriva ett sista inlägg. Under flera dagar har Thea kämpat med feber och andra biverkningar från cancern, de sista dagarna har hon för det mesta sovit. Hon somnade in fridfullt till toner av Håkan Hellström och alla i familjen var med när hon tog sitt sista andetag. Även fast Thea har plågats och haft väldigt ont sedan dag ett så hade hon varken ont eller ångest nu i slutet. Jag skriver detta även på Theas vägnar om hur mycket stöd hon har fått genom bloggen och alla ni som har följt hennes resa och vi vill säga tack för alla fina ord som har stärkt henne. Bloggen kommer finnas kvar som ett Minne av Thea.

Kommentera gärna här men vi önskar att ni respekterar våran sorg och inte kontaktar oss.

TRILLAT IGEN & SNABBT UTFÖR

2019-01-04 00:09
Från fuckmincancer

Självklart har jag lyckas trilla ytterligare en gång till, denna gången ute på kullerstenen. Folk flockades runtomkring mig med en gång de var snabba med att ringa efter ambulans och vi ringde på LAH och båda två kom snabbt till platsen med tanke på att jag ligger så lågt i mina trombocyter (det som gör att blodet koagulera) ville ambulansen att jag skulle göra en röntgen för att se så att jag inte har några inre blödningar men kände direkt att det kommer ta mer energi att åka in så valde att stanna hemma.
Har börjat få svårt så att röra mig då rullstol är numera ett måste när jag är ute och har även fått väldig svårt att stå upp även hemma så har faktiskt fått en rullator är hemma. Kan inte ta mig upp från min fåtölj så det är lite jobbigt just nu och märker att det går fort utför, vilket är så jobbigt. Jag älskar er alla så.

Här är mina ben när dom ändå börjar så fina ut

REPORTAGE I BAROMETERN

2019-01-03 01:04
Från fuckmincancer

För länge sedan fick jag en fråga, princip någon månad efter jag blivit sjuk av Ia Sellerberg om jag ville bli intervjuad. Självklart ville jag bli det. Att dela min historia är viktig för mig och herregud viken fin respons jag fått från reportaget i barometern. Ia är väldigt duktig på att skriva och vi har träffats ett flertal gånger. Första gången var strax efter jag blivit sjuk och sedan i början av året och sedan nu efter vårt underbara bröllop. Tack för alla fantastiska ord, kommentarer, presenter, kort och kärlek jag får av er. Ni är helt fantastiska. Jag kunde inte ens drömma om hur många där ute som jag berör och som vill läsa om mitt liv. Att jag sedan fick reda på att vår artikel var en av den som fått mest uppmärksamhet genom året som gått är otroligt. Kan inte föreställa mig det. Så tack. Tack, tack, tack!

Foto; Eric Duned, privat, Mats Holmertz

DET SOM ABSOLUT INTE FICK HÄNDA HÄNDE

2018-12-12 22:17
Från fuckmincancer

Det värsta som kunde hända hände i förrgår. Jag skulle till Trafikverket och skaffa nytt körkort med mitt nya fina efternamn. Max gick i förväg och slängde soporna och jag skulle gå ner för trappan. Jag snubblar på första trappsteget och stupar med huvudet först. Jag gör minst tre kullerbyttor ner för vår fem meter långa spiraltrappa. Peruken ligger i trappan, halsduken har åkt av, väskan har åkt av och innehållet har åkt ut och Max hittar mig på mage med huvudet neråt mot trappan. Det enda jag skriker till Max är att jag är förlamad och död. Max ringde till LAH med en gång som i sin tur ringde ambulans. Jag fick åka akut in där dom gjorde en CT-röntgen. Allt visade att det var som tidigare. Det är inte stabilt för alla metastaser som jag har i kroppen men det är inte värre än tidigare. Jag hade sådan otrolig änglavakt så det finns inte. Det är helt makalöst. Jag är totalt mörbultad och har smärtor i hela kroppen men jag kan inte förklara hur lycklig och tacksam jag är att jag lever och mår okej.

HERR OCH FRU SCHULZ

2018-12-11 22:19
Från fuckmincancer

Vi har alltså gått och gift oss. Min Max, har blivit min man. Kan inte förklara hur stolt jag är att jag kan kalla honom min man. Vi fick ett dåligt besked för ett tag sedan om att det nog inte är så många veckor eller månader kvar och kände direkt att vi var tvungna att planera vårt bröllop istället för min begravning. På två veckor planerade vi vårt drömbröllop men med hjälp av alla nära och kära för utan dom hade vi aldrig klarat det. Vi hade en fantastisk vigsel i en av dom vackraste salarna jag någonsin skådat på Kalmar Slott. Dom ställde upp stolar som en liten altargång och blomsterlandet hade fixat en fin båge vi stod under medans vigselförrättaren vigde oss. Pappa ledde mig in fram till maxen. Det var så oerhört fint. Vi gick in till ”Valborg” av Håkan Hellström, spelade ”För kärlekens skull” av Ted Gärdestad under vigseln när vi sa ja till varandra och gick ut till ”Kom igen Lena” av Håkan. Det kunde inte blivit bättre. Jag hade mina närmsta vänner som brudtärnor, Jessica, Emma och Johanna och så självklart hade jag även min älskade systerdotter som brudnäbb. Maxen hade sin fina bror Philip som bestman. Jag hade en helt magisk brudbukett och tärnbuketterna likaså. Aldrig skådat någon finare brudbukett. Efter vigsel hade vi festen på Villa Solbacken. Det var så vackert, dom hade ordnat det helt magiskt med blomster och dukning. Allt var så vackert och om inte tala om maten. Maten var helt himmelsk. Vi hade vegetarisk buffé och den uppskattades verkligen av alla. När alla kom var det mingel, bubbel och snittar och fri bordsplacering. Allt för att ha det så simpelt och avslappnat som möjligt. Bröllopstårtan var gjord av Fredriks bageri och var också helt magiskt god och så oerhört vacker. Villa Solbacken hade fått reda på vår situation, likaså Fredriks bageri och blomsterlandet och alla dessa väljer att bjuda oss på detta. Jag och Max kan inte förklara hur oerhört tacksamma vi är för detta, det är för stort att ta in. Jag vill att ni ska veta att det betyder så oerhört mycket för oss och vi kan titta tillbaka på denna dag och bara känna kärlek. Vi har verkligen sett att det finns så fina fina människor som vill hjälpa och inte tala om hur mycket ni har skänkt till Ung Cancer som vi fick i bröllopspresent. Så himla fint!

Kvällen och festen var helt underbar, för att inte tala om alla fantastiska tal. Jag är så tacksam för alla fina vänner vi har och en sådan fin familj jag och Max har. Det är helt fantastiskt. Jessica är inte klok utan har lyckats lösa en personlig hälsning ifrån min absolut största idol, Håkan Hellström!!! Han har alltså tagit sin tid och spelat in en personlig hälsning och valt att även spela "Jag utan dig” till oss. Det kunde inte blivit större och alla 40 gästerna satt och storbölade. Hon är galen som lyckats lösa detta. Max barndomskompis Eric Duned, som är fotograf har tagit helt magiska bilder och det kommer även komma en fantastisk film på bröllopet. Hade även satt ut engångskameror på alla borden vilket var väldigt roliga kort att kolla igenom, hade även polaroidkamera så dagen kommer aldrig glömmas. Det var den finaste dagen jag någonsin kommer att genomgå. Det är det största som någonsin kommer att hända. Min Max är nu min man. Älskar honom mest av allt!

GLÄDJE & NÄRA-DÖDEN-UPPLEVELSE

2018-11-28 23:19
Från fuckmincancer

VI HAR GÅTT OCH GIFT OSS!!!! Tro det eller ej så har jag och Max lyckats planera vårat drömbröllop på två veckor men vi skulle aldrig någonsin ha klarat det utan alla fina människor runt omkring oss som har hjälpt oss med allt. Jag ska berätta allt men i ett annat inlägg så fort jag känner att jag har ork och ni ska få se alla fantastiska bilder. Jag är oerhört tacksam över att jag mådde så pass bra jag ändå gjorde och att jag klarade och orkade hela kvällen. Det trodde jag aldrig. Var rädd att ha för ont, jag var rädd för att må illa, rädd för att inte orka men allt gick vägen. LAH fick komma ut en vända till festen och ge mig lite palladon intravenöst och jag åkte förbi sjukhuset mellan vigseln och festen och sen även efter festen för att få palladon intravenöst annars kunde Max ge mig palladon subtukant samtidigt som jag fick varva med abstral så det gick helt okej. Jag visste ju självklart att jag skulle få sota för dagen och var helt utslagen på lördagen men på söndagen trodde jag att jag hade sett min sista dag. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv, jag trodde jag skulle dö där och då. Jag började känna att jag hade lite ont i lederna och det kändes som om jag hade feber och riktigt hade jag det. Jag hade 38,2°, vilket är mycket för mig då jag brukar ligga runt 36,5°. Vi ringde då LAH med en gång och dom kom hit för att ta blodprover på mig. Jag började känna mig snabbt sämre och febern bara ökade, 38,6°, 38,9°, 39,4°, 40,0°,40,5° och tillslut är febern uppe på 41,2° och då är även LAH riktigt oroliga. Jag hade precis tagit både Ipren och panodil när jag märkte att jag hade lite feber men det hjälpte inget, jag fick antibiotika intravenöst, hög kortisondos och paracetamol intravenöst och tillslut efter några timmar sjönk äntligen febern. Jag bad Max ringa hit alla nära och kära och alla som kunde kom. Jag var helt säker på att jag inte skulle överleva. Inga vet riktigt varför det hände men det har troligtvis blivit någon infektion någonstans i kroppen så får nu antibiotika intravenöst kl. 22:00, 06:00 och 14:00 och ska få det tills söndag. Är uppe på benen igen men man märker hur snabbt det kan svänga. I fredags var det glädje och fest och i söndags oro och fruktansvärt dåligt. Livet är så oerhört skört. Jag har så galet ont numera också. Kan knappt sitta upp, ligga ner eller gå. Smärtorna i kroppen går inte att förklara. Dom är så starka och hur mycket mediciner jag än tar så hjälper inget längre. Jag har i princip lika ont hela hela tiden. Det är oerhört tufft just nu tyvärr och jag ser inte denna gången att det ska vända utan det är nog såhär det är numera. Jag har väldigt svårt att ta mig in i lägenheten efter jag varit ute då trapporna är ett rent helvete. Jag hade igår läkarsamtal med LAH och jag har fått lite ändring i medicin. Har fått morfinplåster för att slippa lite tabletter och jag pratade med min läkare på strålenheten om eventuell strålning mot tumörerna i nacken men det är inte aktuellt då jag bara har svårt att ta mig till sjukhuset och jag skulle nog inte klara av att inte kunna äta då det troligtvis kommer förstöra slemhinnorna i halsen och så är jag i så dåligt skick hela jag så det kommer nog tyvärr bara göra mig ont istället för gott.

LÄKARSAMTAL, PROVER, SMÄRTOR, JA, YOU NAME IT!

2018-11-14 16:42
Från fuckmincancer

Läkarbesök hit och dit, ändringar av mediciner, prover ja you name it. Det har varit en hel del läkarsamtal och prover för att se om jag skulle kunna få någon behandling men mina värden är så pass dåliga och jag är i så pass dåligt skick så vi har beslutat att det inte kommer att bli några fler behandlingar med cellgifter utan vi bestämde att det istället skulle bli strålning. Var i måndags på strålenheten och röntgades för att läkarna sedan gör en doseringsplan, det vill säga hur man kommer att stråla och vilken stryka det kommer att vara. Vi har valt att stråla mot en tumör i bäckenet och en i ljussken först och sedan ska vi troligtvis även stråla mot dom i nacken. Tumörerna i bäckenet och ljumsken har jag fruktansvärt ont utav och har på senaste tiden fått svårt att gå så jag hoppas jag svarar bra på strålningen och att det kan bli lite bättre. Nu ska dom ha gjort upp en plan så när jag strålades idag så ska det inte träffa några tarmar så jag ska få slipa dessa extrema magsmärtorna jag fick senast.
Mina fina vänner runt om i landet har varit hemma, min älskade syster med familj har varit hemma varje helg, tre helger i rad så har verkligen bara umgåtts med nära och kära varje dag, därav ganska inaktiv här. Nu är det familjen som betyder allt.

LÄNGESEDAN MEN HAR PRIORITERAT ATT UMGÅS MED FAMILJEN

2018-11-03 19:11
Från fuckmincancer

Längesedan jag skrev något här och det beror på att jag har bara prioriterat att umgås med familjen och mina närmaste närmaste vänner sedan mitt besked över att det inte är så lång tid kvar. Min syster från Göteborg med familj har varit hemma förra helgen och är även hemma denna helgen och mina älskade vänner Johanna och Emma är hemma från Malmö och Umeå så har verkligen bara passat på att umgås med dom och Jessi såklart.
Har sedan sist varit på några läkarsamtal och röntgats två gånger, ena gången för fruktansvärda smärtor i revbenen på vänster sida vilket visade sig att två av mina revben är av och en gång för smärtor i vänster skulderblad. Har tidigare haft smärtor som jag vet troligtvis är nervsmärtor men nu kändes det annorlunda så ville kolla upp det. Röntgen visade inget iallafall vilket var väldigt skönt så det är troligtvis bara en överbelastning då en bit av höger skulderblad är av så har fortfarande svårt att använda den armen. Har även diskuterat mycket med både familj, vänner och läkare angående eventuell behandling. Har kommit fram till att jag iallafall vill testa en gång för att se hur jag mår. Annars känns det som om jag bara har gett upp och att cancern bara får äta upp mig men allt hänger på att mina värden är okej också och hittills har värdena inte varit okej. Mina trombocyter var på gränsen och nu är dom påväg neråt så vi får se efter helgen vad min läkare säger. Kan annars kanske bli strålning mot några av tumörerna då jag har så fruktansvärt ont. Smärtor har jag konstant även fast min läkare har höjt upp min grunddos av morfin till nästan det dubbla och ändrat massa annat så får jag fortfarande ta extra doser av abstral och palladon. Vilket är oerhört starka mediciner. Abstral är tablett och palladon ger Max mig subkutant i mitt neoflon som jag har på armen. Självklart hade det varit bäst om jag bara klarade mig på mina vanliga tabletter men i dagsläget gör jag tyvärr inte det. Har även blivit väldigt trött om dagarna och behöver numera sova någon eller några timmar även fast jag sover bra om nätterna. Det är så oerhört tråkigt men förstår då cancern är så aktiv i kroppen samt alla starka mediciner.
Idag har hela familjen varit ute och gått och fikat på Svinö och nu ska vi fira min älskade syster som snart fyller år. Mår som allra bäst när hela familjen är samlad. Tänker på allt annat än cancern och det är bra för det behöva kopplas bort nu så får vi se vad som händer i veckan angående behandling eller ej på måndag.

TACK TACK TACK, NI ÄR FANTASTISKA!!

2018-11-03 19:06
Från fuckmincancer

Herregud vad fina kommentarer jag har fått på förra inlägget. Kunde aldrig tro att jag skulle få sådan respons. Både här, sms och på Facebook. Hinner inte svara alla då jag prioriterar att umgås med familjen så sitter inte mycket med telefonen nu men jag läser alla och jag blir så oerhört varm i hjärtat. Ni är helt fantastiska och jag får så mycket energi av att läsa allt. Blir så himla glad. Tack tack tack!!!!

LÄKARSAMTALET JAG SÅ LÄNGE HAR VÅNDATS ÖVER

2018-10-23 14:38
Från fuckmincancer

Nu kom det där läkarsamtalet som jag så länge våndats för. Läkarsamtalet där läkaren säger att cancern har spridit sig något oerhört och att cancern håller på att ta över kroppen. Att jag numera ska vara försiktig att ut och röra på mig för att mitt skelett är så skört. Att hela min ryggrad är full med metastaser som förstör stabiliteten i ryggen. Levern har svullnat för att tumörerna bara växer. Metastaserna i nacken blir bara större och större men stabiliteten i stagen ska vara densamma iallafall. Jag är så rädd, så rädd att lämna denna jord. Jag är så rädd att lämna alla mina nära och kära. Det är det som jag är mest rädd över. Hur kommer livet se ut för alla när jag inte finns längre? Vilka kommer att komma på min begravning? Hur kommer den att se ut? Vilka kommer sakna en? Vilka kommer komma ihåg en? Så oerhört många tankar har dykt upp idag. Tankar jag inte har haft alls innan för jag har tänkt att det är långt kvar men jag börjar inse att det troligtvis inte är så långt kvar. Skelettet är oerhört skört och det har jag verkligen fått svar på då jag i fredags började få väldigt ont i höger axel. I lördags kunde jag inte lyfta armen över huvudtaget så i söndags fick jag då en akutröntgen och det visade sig att en liten bit av mitt skulderblad har gått av så det är inte så konstigt att jag har ont. Grejen är bara att det är för litet att operera och det är ingen idé att gipsa så nu gäller det bara att medicinera så gott det bara går för att jag ska kunna röra lite på armen. Har sedan tidigare haft problem med smärtor i vänster skulderblad men det är en smärta som inte går att medicinera då det troligtvis är en nervsmärta. Den har bara eskalerat nu när jag inte har kunnat använda mig av höger arm så nu sitter jag här med två armar som knappt går att använda mig av och en oerhört smärta i vänster skulderblad som inte försvinner hur mycket jag än försöker medicinera bort det. Förhoppningsvis kan jag iallafall medicinera bort alla andra smärtor jag har i kroppen. Imorgon ska jag ha läkarsamtal med min läkare på cytostatika och så får vi se vad som händer med mina behandlingar framöver. Om det kommer bli några behandlingar eller vad som händer.