RSS - xml

Kontrollerades senast: 2020-05-26 20:11:13

Sandraaswahn blogg

Sandraaswahn blogg på Nouw

helt kaos! Men ett bra slut!

2019-03-03 13:06
Från Sandraaswahn

Hallå hallå!
Hoppas allt är bra med er! Trodde det va sjukt ointressant att jag skrev lite på min blogg men det visar sig att det är många som ändå läser å det gör mig toppen glad! Men jag pallar inte skriva fett ointressanta saker som vad jag använder för toa papper osv alla skriver ju olika men ja iaf De va ju inte i går jag skrev ett inlägg, å jag ska berätta lite om just varför.

Jag bodde ju i ullånger, sedan Docksta, sedan hudiksvall, sedan tillbaka till ullånger, sedan bytte jag lägenhet där till en annan. Var tsm med en kille, han & jag har haft det sjukt tufft som många vet & att jag gått igenom saker som jag själv anser att en människa inte ska nånsin gå igenom. Iaf så valde vi att flytta ifrån varandra. Jag vart helt förkrossad. Å mer in på de tänker jag inte gå in på men jag bland annat söp konstant. Försökte väl fylla mitt liv på något annat sätt så tydligen så tyckte jag det var ett bra alternativ. Jag märkte att jag beblandade mig med människor som inte var bra för just mig. Fina människor men inte min typ av folk. Jag förändrades som människa till någon jag inte alls var, å lät folk behandla en lite hur som helst för att jag var rädd för att vara ensam.
Jag iaf flyttade till kramfors. Skaffade min underbara lägenhet. Sedan bestämde jag mig för att folk ska fan inte sätta sig på mig eller bete sig hur som helst så jag ute slöt allt. Samt drog ner på drickandet. Jag å mitt ex har alltid vart bästa vänner & haft kontakt under dessa 4 månader då mitt liv flög upp & ner.
Han stöttade mig i allt & vi fann kärleken tillbaka när han valde att hälsa på en kväll & snart hoppas jag på att han å jag snart flyttar tillsammans när allt är som det ska i våra liv
Men en sak tycker jag är jävligt tråkigt å jag syftar på 99% av befolkningen att de är jävligt sorgligt att människor inte kan glädjas åt andras vinster i livet. Folk är jävligt nyfiken & jag har fått flertal frågor från människor som inte alls hör av sig annars å det tycker jag är riktigt komiskt. Annars har jag inget mer att tillägga. Mer en att jag trivs extremt bra just nu med dom jag har runt om mig. Å pustar ut av lycka att mitt liv är drama fritt & stabilt. & även så har jag börjat så jobbat på Kappahl nån timma om dagen. Så kom in te mig å säg hej när jag arbetsprövar
Fortsättning följer av en super mysig söndag. Åkte faktiskt på dollar å köpte ett 10 pack twix & 2 cola
Så detta var ett litet snabbt inlägg, så får jag ta å sätta mig ner nån dag å skriva lite mer skriv gärna pm på insta vad ni skulle vilja läsa eller veta så mina inlägg kanske blir lite mer intressant för just dig & mer idéer till mig
KRAMIZ

Mini me🙋🏼‍♀️

2018-12-13 19:57
Från Sandraaswahn

Hejsan alla fina människor!
Nu sitter jag å tar mig en varm kopp te & tänkte faktiskt att jag skulle skriva av mig lite vad som händer i mitt liv idag, jag är så sämst på att skriva blogginlägg men jag känner att de är väl inte så viktigt att skriva varje dag utan att jag kan uppdatera er ibland
☺️

Nu har jag ju flyttat till kramfors & här har jag nu bott i exakt 2 veckor i dag,
Känns fantastiskt bra, helt obeskrivligt, tror inte riktigt jag har förstått det riktigt ennu

Vad har jag gjort under dessa 2 veckor? Jo jag har haft så mycket att göra att jag ligger här nu & funderar på hur satan har det kunna gått 2 veckor. Känns som jag flyttade i går? De är möten, planeringar, vänner, hushållet, familjen å tusen andra saker. Har varit helt yr i huvudet när jag innan bodde i ullånger, sjukskriven & helt instängd, kändes som en dag tog ett år typ, men nu ni mina damer & herrar så är det så att jag ska börja jobba!! Wiihoo! Å jag har världens mysigaste lägenhet (snart)
så underbara vänner & har ocksååååå börjat med musiken igen! Det kan väl inte bli bättre en såhär?
Men sen så är de ju klart man har hinder i vardagen, ni vet nu när de börja bli så Kallt ute så vet ni ju alla att jag har min ledsjukdom. Kan bara säga att fy bubblan vad jag har ont i mina leder alltså. Ibland vill jag bara gråta. Å de som tynger mitt hjärta är att jag måste höja min dosering av mina mediciner, men hellre de en ont såklart

& nu har ju faktiskt Stina tönör fått gå ut för första gången i dag, hon gick dock typ 5 meter sedan vände hon om haha. Riktiii diva. Men bäst att börja med små steg fram så hon inte försvinner såklart.
Jag känner en så tacksamhet till vissa tjejer i denna stad som öppnade sina armar helt för mig när jag kom tillbaka, hade verkligen ingen, men de va ju något jag själv valde förut men hade ingen aning om vem eller vilka jag skulle umgås med, men så dök dom finaste upp, & utan er hade jag inte haft de så bra som i dag

I går hade jag bara en hel hemma paus. De var det bästa jag gjort, släppa allt. & i dag har jag vart på stan en sväng å mamma kom förbi med sen har jag tagit det super lugnt i dag med. Haft sån huvudvärk i dag. Huga
men nu är glasögonen på å mjukis kläder, the real me om jag säger så
Jag hoppas ni också har haft det toppen! & tack för alla fina respons jag fick på mitt förra inlägg, hoppas ni också får en underbar jul!
Nu måste jag gå å värma på mitt te haha.
Kramizz på er!

Vem är jag ens?

2018-11-07 17:49
Från Sandraaswahn

Känns som jag är helt vilsen?
Tappat bort mig själv helt?
Ni vet när man haft ett förhållande så tar det slut? Vem är man ens efter det?
Att sörja är helt okej, men nu när man tagit sig ur det stadiet, vem är man då? Har vart sambo med mitt ex i nästan 2 år som nyligen tog sitt slut helt, de har väl varit lite fram å tillbaka på sista månaderna men nu är det heeeelt slut. har verkligen sörjt & kommit till insikt till mycket i livet, på gott & ont har jag fått många erfarenheter. Dom som känner mig nära vet att det har varit väldigt tufft under de senaste året. Men detta slog ju rekord.

Hur gjorde du? Hur hittar jag tillbaka till mig själv? Jag har druckit nån helg sedan det tog slut helt å jag har haft så sjukt roligt med världens finaste tjejer, som verkligen förstår å hjälper mig tillbaka men så fort en kille ens närmar sig på krogen så får jag bara en klump i magen å jag kan bara ignorera & gå åt andra hållet. Får sån avsmak. Samma när nån kan skriva, de enda man gör är att försöka undvika konversationen.
Nu menar jag inte på att jag ens skulle tänka tanken på att börja dejta någon, men bara känslan är så irriterande, vill inte ens vara trevlig?
Har jag blivit en sjuk feminist haha eller vadå?
Mina vardagar känns som dom står still, jag försöker alltid hålla mig sysselsatt, vara med vänner & familj, men sen då? När man sitter där ute i sin lägenhet? Känns så sjuk konstigt att göra allt själv,

De var lättare förr att lämna när man bodde med familjen, då sket man i allt lixom, men någon man kom så långt med? Försökte bilda familj & allt från himmel & jord, man ställde sig in att de alltid skulle vara han & jag? Vi har alltid bott tsm, & de är väl de som är farligt med att tappa sig helt själv på vägen? Man blir så blind att man ger upp allt runt om sig,

Oavsett hur de en slutade om de var bra eller dåligt, så blir det ändå en förändring i vardagen, en ensamhet? Det jag inte alls är van vid,
Många har sina åsikter å de är lätt att säga med skit i de där, de va ju ändå si å så. Men asså det går verkligen inte bara att skita i, kanske i just han, men inte i hur det påverkar mitt liv i dag,
Känns som att börja leva ett helt nytt liv, vart börjar man?
Bara drygt när nån ba ”ja sandra låt tiden gå så blir de bra” men vadå? Jag får ju nästan panik. Jag vet inte ens själv hur jag ska bete mig? Hur är man ens singel? Eller snarare, hur lever man ensam? Önska jag va 16 & bodde hos mamma Haha.

Jag är ju värsta förhållande tjejen, alltid haft längre förhållande, å givit hela mitt hjärta & lite mer en så, jag är väl bara så som person? Men de märker jag ju nu att de är ju så jäkla dumt alltså att man helt slänger sin egna identitet omedvetet. Så gör aldrig de.
Jag ångrar inget, för jag valde ju själv att göra som jag gjorde, men de blir så läskigt.
Är de separations ångest? Vågar man ens prata om sånna här saker? De är läskigt att vika sig såhär framför er, jag bruka alltid försöka va kall å leka nått så folk inte ser verkligheten när man har problem lixom. Om jag viker mig kanske han känner att han vinner eller nån annan? Men ni fattar. Man går in med nån jäkla attityd.
Men de är precis de jag inte tänker göra nu.

Problemet är att jag vet inte hur jag ska hitta mig själv? Rutiner? Hur tänker man ens på sig själv? Sjukt svårt. Finns du där ute som sitter i samma situation eller vart där? Hur gjorde du? Blir det lätt nån gång?
Hur lång tid tar det?
Vissa dagar är ju såklart lättare en andra, men sen sitter man där nån dag i veckan å ba jaha nu då? Vem ska jag laga mat till? Tvätta? A men allt ni vet.
Är de såhär de är att leva helt ensam? De är ju förfärligt HAHA.
Ja som morsan bruka såga ”ryck upp dig för fan”
Eller ”take your shit together”
Så nu ska jag sluta undra så mycket, finns du där ute så skriv till mig, nu ska jag ha en fortsatt toppen kväll hoppas du får en med

De räcker 😔💔

2018-08-09 18:09
Från Sandraaswahn

Vart ska man börja skriva ett inlägg som detta? Hur gör man? Många som ständigt frågar många som undrar.

För en vecka sedan när jag var i gravid v 20 precis så fick jag extrema smärtor i magen en natt. Kände verkligen att nu kommer jag dö. Tog medicin för var tvungen pga dessa smärtor.. jag visste inte vad som pågick men samtidigt var det inte normalt alls..
gick upp på toan då jag märkte att de va inte kiss som kom utan vattnet gick. Efter att de hade gått så skrek jag till p att ringa ambulansen. Kl var halv 4 på morgonen, å jag kunde inte göra annat en att skrika i fosterställning. Efter varje 10 sekund kom smärtorna. Ambulansen kom å jag kunde knappt slita mig från sängen. Väl i ambulansen började blödningarna. De va mer kört en vad det kunde bli... Jag bara grät å grät. De blödde så extremt mycket att flera handdukar vart fyllda. Där vart jag rädd för att mista mitt eget liv själv..
jag kände att jag behövde trycka på för kunde inte vänta längre. Som tur kom vi in på BB där jag fick träffa en läkare. Dom fick byta allt för de bara forsa blod. Jag visste där å då att jag kommer dö. Till slut kunde jag inte hålla tillbaka å där kom det.. Grät i mängder. Nu igen? Räcker de inte att jag nyss tappade en pojk för ett tag sedan? & nu en till liten pojke.. fick sedan bli nersövd å in på operation för moderkakan hade fastnat å skit.. aldrig känt mig så värdelös i hela mitt liv. Där åkte jag sedan hem i sjuktaxin & hade tappat 1,5 liter blod & dom tog 13 rör blod efter de med.. tittade ut genom fönstret å bara grät så jävla tom. Helt sjukt. Gråter hela tiden utan att jag ens hinner tänka på vad som händer.. kan jag bli mamma nån gång? Känns som vi kämpat å kämpat men de går aldrig. De är så orättvist.. de gör mig helt förstörd att ens måsta ta upp detta. Jag vill absolut inte ha någon som skriver ”beklagar” för det får mig att ständigt tänka på hur jobbigt allt är. De har gått en vecka nu.. men kändes som i går..

Nu försöker jag göra allt för att kämpa mig upp själv å göra allt för att komma på andra tankar. Jag hoppas tiden nån gång är inne för mig med . men just nu känner jag verkligen inte att jag skulle våga mig på något på iaf ett år..
de är sorgligt & orättvist.
Önska ingen varken att tappa ett barn eller få känna denna smärta jag fått känna nu 2 gånger. Känner lixom att det får vara bra nu. Inte ens rättvist att en människa ska gå igenom detta. Å speciellt är de inte så kul att få massa gravid bilder av vänner som redan vet vad som hänt en. Man blir bara ledsen å förstörd själv. Absolut är det underbart för er men vissa behöver nog respektera andras sorger. Men jag förstår att ni är stolta. De hade jag också vart.

Nog med detta. Detta kände jag mig tvungen att skriva ut så ni fick veta. Livet är hårt mot dom hårda brukar dom säga..
önskar er en fin kvällkramen

Föda med kejsarsnitt

2018-08-01 19:22
Från Sandraaswahn

Halloj igen!
har avvaktat lite med detta inlägg men nu känner jag mig redo att dela med mig lite till er om detta☺️

Dom flesta av mina vänner känner ju till att jag har en sjukdom vid namnet
Ehlers-danlos-syndrom (eds) & det innebär att jag lever helt enkelt mitt liv helt annorlunda en alla andra, jag har extrema smärtor i mina leder, vissa dagar kan jag inte gå. Jag är extremt trött & har extremt töjbar hud som också gör att minsta lilla jag slår mig så spricker min hud sönder, därför var jag så ful när jag var liten med alla ärr på benen, men nu är det en del av mig känner jag. Okej min sjukdom är så stor så kan prata om den i evigheter men nu ska jag berätta för er hur min sjukdom påverkar min graviditet

För det första så dom som har sjukdomen typ2/3 dom får oftast barn mellan v.29/36 alltså inte senare.
Om jag föder normalt så är risken högre att jag dör, vilket innebär att de är inget val om hur jag föder utan det blir planerat kejsarsnitt.
Barnet är färdigutvecklat väldigt tidigt så mellan vecka 34/35 så blir man snittad innan vattnet går såklart.
När jag föddes så kom jag v.34 å vägde 2400
Å alla andra mina syskon föddes mellan v. 34/35 med
Annars går vattnet å de ska det ju inte göra.
Dom kvinnor som väntar barn med samma grad av eds som jag, har alltså 25% större chans en vanliga kvinnor att få missfall.
Därför är det viktigt att gå på ständiga kontroller & inte vara rädd att begära mer en vanligt.
Väldigt skör är hela min kropp, & extrema smärtor i ryggen å mer foglossnings smärtor en vad man vanligt ska ha.
Vilket har resulterar till att jag större del ligger hemma hela tiden. Självklart är jag långtids sjukskriven hela graviditeten ut eftersom jag absolut inte får bära eller anstränga mig något. Å sedan tappade jag min lilla pojk i v18 förra gången så de är noga med att vara lugn som tusan..

Är dock sjukt nervös tills tisdag, ska på första riktiga kontroll ultraljudet då. Känner hur pulsen bara stiger när jag tänker på det. Fick en sjuk sen tid.. är typ i vecka 21 nästan då..Denna graviditet har varit en riktig mardröm hittills men de får jag ta i ett annat inlägg så håller jag tummar å tår att det ser bra ut denna gång.

Samma sak som folk undrat mycket hur jag ständigt orkade sminka mig? & nu ska nu får veta sanningen om det att de är pga att jag har otroligt synliga blodådror runt ögonen & spruckna blodkärl på mina kinder vilket jag inte alls tycker om å de är också pga sjukdomen, därav väljer jag att använda massa produkter i min hy & smink såklart. Bilder på hur det ser ut utan smink finns (sorry för mina buskar till ögonbryn)
Så nu vet ni kanske lite mer om det hoppas ni får en fortsatt trevlig kväll! Om bara någon timme får jag in i gravid v. 20 bara fråga på om de finns några funderingar



Gravid v.17 👶🏼💞

2018-07-11 20:36
Från Sandraaswahn

Hejsanhoppsan
Hoppas ni alla har en underbar sommar! Heeeelt sjukt vilket väder det är! ☀️
Kanske lite fööööör varmt för min del, trotts hur mycket vätska jag dricker så får jag så sjuk huvudvärk alltså när det är så kvavt å varmt ute, så jag ligger just nu nerkrupen i sängen efter en iskall dusch & alvedon
Dock skönt för mina leder med min sjukdom, värken minskar lixom.

Okej tänkte iaf uppdatera hur jag mår nu under graviditeten å hur allt går runt omkring mig mig

Som ni vet har jag varit extremt rädd, vet att de inte är bra att oroa sig när man är gravid men dom som vart med om samma eller kan tänka sig förstår nog.

För ca 3 dagar sedan fick jag en extrem värk. Ringde 1177 som sa att jag skulle åka å kolla om jag var rädd. Efter ett tag gick den där obehagliga smärtan bort så jag bestämde mig att åka dagen efter å kolla ifall att. Men dagen efter mådde jag så sjuk bra så var nog bara en helt vanlig värk antar jag har inte känt av något mer konstigheter över huvud taget som tur är

Går in i gravid vecka 17 nu! Oj oj vad de går fort ☺️
Å de bästa av allt va att jag fick känna lillfisen i magen röra på sig i går kväll & i dag har jag känt av massa med känns som att de kanske är lite tidigt för att känna något? Men de är väl för att jag har så tun hud eller något
Blev iaf överlycklig. Har drömt så mycket mardrömmar & oron har fått mig att gråta sååå mycket.
Så fick det lixom bevisat att bäbisen tydligen trivs där inne förhoppningsvis. vågar inte vara för glad heller en. Men de kommer nog efter nästa ultraljud som blir den 7de☺️ å såklart ska jag kolla om de är tjej eller pojke bara för att jag är så nyfiken att jag inte kan hålla mig
Jag såg att de var så många som trodde det blev en tjej å de tror jag med faktiskt, men det spelar absolut ingen roll så länge den är frisk & kommer ut så jag få ge all min kärlek till den lilla

Sen måste jag till lägga att jag mår otroligt bra i övrigt. Känner lycka till fullo. Har verkligen alltså kommit till insikt att vissa människor klara man sig bättre utan en med & det är otroligt sköt att känna att man bara har människor runt om en som uppskattar en helhjärtat.
Så har jag såklart min fantastiska familj som är sjukt underbar som stöttar mig som tusan under mina jobbiga perioder i graviditeten å allt runt om å de känns oerhört bra.
& att få skapa en helt egen familj där det finns fullt av tid å kärlek så det rinner över till vår lilla är underbart

Nu ska jag fortsätta spendera min kväll framför tv’n å hoppas på att huvudvärken släpper nån jädrans gång ha en god kväll du med☀️☺️
Tack att du tog din tid

Gravid & lycka 🌸👶🏼

2018-06-26 22:12
Från Sandraaswahn

Ojjjj oj oj vad jag velat skriva av mig här!!

Ni anar inte vad jag gått igenom denna graviditet hittills. Är såklart gladast i hela världen så som vi kämpat! Men de finns så mycket rädslor & känslor runt om allt som gör att man inte vågar njuta fullt ut lr kanske inte hinner alls att njuta utan att oron alltid är där?
Det är nog fullt normalt att man är orolig men sist när jag tappade min lilla pojke v.18 så fick vi veta att han varit död i min magen 1 månad utan att vattnet gått eller något.

Dock hade jag otroliga smärtor den graviditeten skillnad med nu, asså jag mår heeeeelt sjukt bra! Å ni som vet min led sjukdom, trotts den & att jag slutat med mediciner osv så har jag inte så mycket smärta i mina leder. Helt otroligt. Skulle inte säga att jag föralltid vill vara gravid men de är toppen att ändå få må bra trotts jag inte äter mina mediciner

Är vecka 15 nu & jag var på ultraljud i går.
Skulle sätta mig i stolen då jag plötsligt fick trauma å börja as grina å skaka av rädsla. Visste inte vad som väntade sig alls, lever den? Lever den inte? Å fick tusen tankar i mitt huvud. Sedan när jag väl satt mig så sa sköterskan direkt att den mådde tipp topp å gjorde volter så när jag tittade dit vinkade den med hela armarna å jag grät som en bäbis själv av lättnad å det var det finaste jag sätt, små fötterna som sparkades upp å ner
Fick heller inte backa mycket utan ca 2/3 dagar-
Men det spelar inte så stor roll, så länge lillen mår bra där inne & är frisk så spelar inget någon annan roll
Tycker själv jag gått upp mycket redan? Lr jag vet inte men 3,5 kilo?
Äter ju sjuk med slisk saker så är väl de som lägger sig med, äter bara de jag älskar typ, olika från dag till dag att ena sekunden kan jag bara äta frukt, sallad & glass alltså allt som är kallt. & andra sekunden bara choklad å varm äcklig mat typ älskar att vara mullig å se magen växa. De ger mig hopp & jag känner lycka varje gång jag kollar på magen
Men skulle jag ens försöka äta nått som inte duger för mina smaklökar då är de toan direkt å spyr.
Började få mitt illamående v.13 å den har legat i bra kan jag säga sover med spyhink varannan dag typ. Men de bästa är att de kommer något som är mer värt av det & något som är finast i världen tillslut

Håller tummar å tår att allt går som det ska denna graviditet
Å bloggen blir uppdaterad om mina dagar genom graviditeten såklart nu ska jag hem å mysa ner mig med lite godsaker. Hoppas ni får en mysig kväll ni med. Kramen




Min sjukdom. Smärtan dödar mig😔

2018-06-07 13:32
Från Sandraaswahn

I dag tänkte jag berätta för er hur jag mår,
Har så ont att de känns som att jag ska bli uppäten inifrån. Hatar denna sjukdom mer en allt. Kan inte ens hålla tillbaka mina tårar när jag skriver detta inlägg.
Alltid när jag var liten önskade jag att jag kunde vara som alla andra, jag kunde inte va med på gympan alla gånger, kunde inte gå i någon sport hur mycket jag en testade. Minns att alla tjejer gick i handboll i klassen eller fotboll & jag minns att jag skulle pröva handboll en gång men när jag slängde bollen flög axeln ur led å då märkte jag att de inte funkade heller, kände mig lite utanför bland alla andra, & mina ben var så fula. Så fort jag ramla sprack huden sönder så mamma fick tejpa ihop mig jämt..
ju äldre jag blev ju mer verk fick jag, fick börja äta starka mediciner redan vid 16/17 år. Så himla hemskt att ha denna smärta i kroppen varje dag, alla ilningar i skelettet som att du kastat in 5 råttor som gnager på ditt skelett. Önskade när jag va 13 att jag fick såga av mina armar. Hade så ont.
Supa som alla andra brudar absolut jag körde på, men de ingen visste va att jag många gånger låg skrikandes av smärta dagen efter då konstigt nog smärtan fördubblas till 100..
jag har druckit 1 gång ungefär på snart 1,5/2 år inte bara för att min sambo är nykterist utan pga att jag själv heller inte kan.
Vaknade nästan varje natti i panikångest. Visste till 1000% att jag skulle dö. Hade så ont att de är så svårt att förklara. Från 17 till 19 har jag haft så jä*la ont att jag skrev i min dagbok hur jag ville att min gravsten skulle se ut.. när jag var 18 fick jag nån gång sova mellan mamma & pappa pga dessa smärtor å jag lovar er jag VISSTE till 100% att nu dör jag så tänkte hela tiden på vilka mina sista ord till mamma skulle vara... Mamma strök mig alltid på ryggen & håret och sa att det kommer bli bra osv.. till slut vart jag lugn. Ibland ksk 1 gång i månaden får jag så fortfarande men nu har jag lärt mig hantera det bättre..
Dagar som i dag ligger jag helt sängliggandes. Har smärtor i kroppen men inte bara därför jag fäller några tårar utan för jag ser hur andra människor är ute å gör saker å har roligt... jag är så trött i kroppen hela tiden. Sover extremt mycket, dock något man måste göra med denna sjukdom med. Men jag är så ledsen på att vara orklös hela tiden, många av mina vänner har alltid sätt mig som lat osv.. men de bästa är att dom riktiga vännerna vet vem riktiga jag är å de är väl de jag få försöka hålla i, men de är få människor som vet att jag har ont, & kanske för att jag aldrig nämner min smärta? Pratar aldrig med någon om den för dom fattar ju inte ändå å de förstår jag till 100%
Ist låter jag gärna andra säga att åå ”jag har ont i ryggen” lr nån annan stans, de enda jag kan göra är att komma med tips, men om ni bara visste att så har jag i hela mig varje dag..
I dag har jag mest ont i mina vader, så i dag kan jag knappt gå.. Om jag går försöker jag ha fötterna stela så inte vaden spänns typ. Å när jag får sådär extra smärtor blir jag såååå trött så jag försöker bara att sova, ibland så tycker jag synd om min sambo att han ska behöva stå ut med allt, men han tycker inte alls de är något han blir bara lycklig om han få hjälpa & stötta mig,
Vissa dagar så ser han bara att de är mindre bra utan att jag säger något & då behandlar han mig som en prinsessa fast de gör han alltid men lite extra just dom dagarna. Han är förstående till min trötthet & vi passar på till max dom dagar jag mår som bäst att hitta på saker med varandra
Efter varje dag som går får jag mer & mer smärta känns det som.. min mamma som har samma sjukdom, mamma hur orkar du?!.. För jag orkar snart inte? Att se min lillasyster lida av samma sjukdom gör så ont med när hon ringer mig & gråter av smärta ibland.. min storebror hur orkar du? Kan nån bara förklara...
i dag är det en jobbig dag.. sorry för detta dryga inlägg men känner att jag måste få ut massa.. brände nyss min billys i ugnen så den vart hel svart.. så ska försöka slänga in en ny å lyckas denna gång haha.. ha en fin torsdag så hoppas jag att jag är piggare i morgon, kramen

Akut flytt🚀

2018-06-02 20:16
Från Sandraaswahn

Hejsan hoppsan igen
Som dom flesta redan vet så har jaaaaaaag & min sambo äntligen flyttat hem igen till lilla kramfors/ullånger!
Om ni undrar varför eftersom vi bestämde oss å flyttade på ett dygn så fick dom flesta en chock när vi bara städade ur huset, packade in allt i ett lass & bara åkte. Tacka gudarna för det.
Kan inte gå in specifikt på vad som just hänt men det har varit riktigt rörig i hudiksvall. & på slutet så var det absolut inte trivsamt alls pga omständigheterna.
Vi kom till ullånger halv 11 på kvällen, tacka gudarna att Philips fina moster ställde upp å hjälpte med allt, vi har bara ”slängt” in allt i lägenheten, ser kaos ut överallt men vi är helt slut efter allt som varit under dom senaste veckorna så vi orkar inte göra så mycket just nu utan vi båda försöker återhämta oss både psykiskt & fysiskt. Roligast av allt var att vi fick flytta in i samma lägenhet som vi flyttade in i tsm för första gången. Å tackar gudarna att vi har världens bästa hyresvärld som kunde ge oss en lägenhet på 2 sek. Inte alla som har sådan tur
Och de är så fint att se vilka vänner man har här hemma, skillnad med vad som fanns där borta om jag säger så, lr ja hälften av dom man träffa va helt sjukt underbara sen fanns de ju dom som var lite mer speciell en alla andra ☺️. Bara positiva tankar här, underbara utekvällar, bara mys med min fina Philip å ta igen all tid som han & jag missat från varandra dom senaste månaderna,fina vänner som hälsar på redan & jobb fixat, kan de bli bättre?
De var skönt att få flytta från kramfors ett tag, men efter nån månad så hände de tråkiga saker där borta som inte gjorde det så trivsamt, skulle absolut kunna tänka mig att bo där igen om några år kanske men de var inte alls lägligt just nu, speciellt inte i de hus vi bodde i.
Min Stina har fått 3 kattungar som är gulligare en gulligast! Asså jag har ALDRIG sätt så långhåriga söta kattungar i hela mitt liv!!! Å de finaste av allt är att en av dom börja öppna ögonen, så spännande
alltså jag vill inte hä iväg någon, hur ska jag ta mig till? Har fastnat för ALLA 3. Kan sitta å stirra på dom hur länge som helst. (Dom är 10 dagar i dag)
Har mycket jag ska dela med mig om till er i andra inlägg om mer privata & djupa saker som ni kan få ta del av med mig. Men först av allt vill jag bara tala om att nu är jag hemma att vakna upp varje dag å kolla ut genom fönstret till vattnet är de finaste. Nu ska jag göra min jordgubbssmoothie & äta krossadchoklad glassmedans alla andra är ute å super skallen av sig trevlig lördag

Mobbning?tacksam att ha flyttat🙏🏼

2018-02-24 16:44
Från Sandraaswahn

Helloooha!

Nu har vi landat i huset. Fått upp alla saker. Kommit in i vardagen & allt rullar på som det ska, p har fått ett till jobb också! Så är så glad för hans skull! Å min inkomst är klar & är nöjdare en någonsin! Allt flyter på! ☺️

Har fått några frågor runt om, som tex ”hör folk av sig nu när du flyttat”
Nu tänkte jag berätta lite vad som hände innan jag packade min västa & flyttade med min älskling som räddat mig bort från allt som fått mig må så dåligt.
Att vara ett ”tjej” gäng i den byn jag kommer ifrån är super roligt verkligen, alla kan hänga hos varandra, dra å festa jadda,jadda.jadda...
vi har kul ☺️ MEN när de spricker mellan 2 personer då blir de snabba grupperingar & mobbning. & enligt mig så är man 20/21 år så mobbar man inte någon. Man är vuxna människor & man håller inte på så.
Jag va en jävla satunge när jag bodde i kramfors de vet jag med & jag var veeeerkligen INTE de bästa heller.

Men sedan blev jag tsm med p, vi flyttade, jag vart vuxnare, tog ansvar, vart gravid & vuxen livet drog igång på 2 sek för mig, vi bodde ute i Docksta/Ullånger i 1 år tsm. Jag levde utan drama runt om mig, jag umgicks med dom som fick mig må bra just där & då. Men sedan när folk fick reda på att jag skulle flytta, inklusive en som stått mig närmast i 9 år vänder mig ryggen. De vart mobbning. Jag vart så utstött, dom planerade in saker med min andra vän för att få mig att känna mig ensammast i världen för något jag alls inte gjort & massa annat.
Jag frågar om vi kan lösa det? Om jag kan komma hem till henne? Om hon vill umgås men allt jag fick tillbaka var ” nä jag vill inte ha med dig att göra” jag vart så ledsen. Jag åkte hem till min pojkvän & grät. Jag kände mig så maktlös & förstörd hur någon människa som stått mig närmast i 9 år. Som var del av min familj, bara kan vända ryggen om pga att hon började umgås i ett annat ”gäng” där jag inte passade in för jag tex hänger inte i stan,dricker inte & duckar för drama för jag gillar det inte. Men då duger man inte. Min familj vart ledsen med såklart, men dum som man är släpper man in någon i familjen som sedan hugger en, så de blir ju inte bara jag som blir ledsen tyvärr.

Jag känner bara såhär. När detta hände så hade jag inte haft något drama på 1 år. Å detta var de absolut fjantigaste någon kunde gjort mot mig speciellt utan svar & anledning. Men att mobba andra för att jag ska må psykiskt dåligt de är inte sjysst speciellt inte när man är 20 år gammal å beter sig sådär.

Så nu har jag flyttat & de är det absolut bästa jag har gjort, jag har snart bott här 1 månad & jag saknar inte ens hem en de är såååå otroligt fina människor här, här finns det inte sånna som ens tänker tanken att göra såhär emot varandra. Alla ställer upp, är så fina. Rår om varandra☺️ precis vad jag behövde, jag har inte skaffat många vänner här. Men dom få jag har är helt otroliga å jag är så tacksam ☺️❤️

De är faktiskt förjävligt att man ska behöva flytta för att må bra. Men ibland kanske de behövs för att slippa dom som vill få en att må dåligt, & jag rekommenderar verkligen att flytta till en annan stad. för de är bland de bästa jag gjort, klart jag är rädd, nervös, träffa nya människor varje dag, helt ny stad där man inte vet något, skolan jag ska börja på helt ensam, men de ska bli så sjukt spännande! Å jag är mer en taggad!

Sen vill jag bara skriva att de finns fina tjejer i gänget med, alla är inte som de än jag skrev om nu. Vet att vi alla inte umgås tillsammans längre men jag minns varenda brutta i gängen & ni är i mitt hjärta, fast jag hatat er några miljoner gånger så är ni ändå bra go iaf❤️❤️

Ha en underbar lördag kväll & tack att du tog dig tid att läsa