RSS - xml

Kontrollerades senast: 2019-05-19 18:56:26

Världenstråkigaste blogg

Världenstråkigaste blogg på Nouw

sjuttonde maj tvåtusennitton, två

2019-05-17 14:02
Från Världenstråkigaste

Under senaste GoT-avsnittet kunde jag bara inte sluta gråta. Allt jag kunde se var hur det var en spegling av vad som händer just nu på så många platser i vår värld. Krig. Ödeläggelse. Död.

Sedan satt jag och pysslade inför det stundande bröllopet (inte mitt, förstås). Flera dekorationer innehåller gevärspatroner. Återigen blev jag så bedrövad över denna våldskultur vi alla lever i på ett eller annat sätt. Nej, att döda djur för att det är roligt är absolut inte samma sak som krig, jag menar inte att göra den jämförelsen. Men tänk bara för ett ögonblick på allt det våld som finns i din omvärld. Även om du inte är jägare, inte soldat och inte är flykting utan är som jag, en helt vanlig mellanmjölk-svensson, finns så mycket våld överallt.

sjätte april tvåtusennitton, tjugo i ett

2019-04-06 12:39
Från Världenstråkigaste

Jag känner mig ofta så otroligt korkad. Detta beror nog på att jag i många fall umgås med människor som är smartare än mig, eller åtminstone klarat de kurser jag för tillfället läser. Men när jag umgås med de som inte är smartare blir jag ofta irriterad av deras "dumhet". Pest eller kolera alltså. Vad ska jag göra för att bli av med detta tro?

första februari tvåtusennitton, kvart över tolv

2019-02-01 12:13
Från Världenstråkigaste

Jag står på apoteket. Nummer 3 i kö. Jag har bråttom. Jag behöver smärtstillande för själen.

Nummer 2 i kön. Jag går sönder. Allt gör så ont. Snälla hjälp mig nu.

Nummer 1 i kön. Snart. Snart kan jag andas igen. Snart slutar varenda rörelse göra så förbannat ont. Snart behöver inte vara yttrat ljud omkring mig få mig att rycka till.

Nu. Jag beställer med min darriga, svaga röst. Han svarar med samma. Undrar om han också har ont? Undrar om han också gråter sig till sömns när han glömt att ta sina mediciner? Han försöker sig på merförsäljning. Jag vill be honom att dra åt helvete men känner mig som alltid skyldig att vara trevlig. Drar till och med ett litet försök till ett skämt.

Det känns alltså bättre redan nu, nu när jag har medicinen i handen. Snart kan jag andas igen.

sjätte december tvåtusenarton, fem i elva

2018-12-06 10:55
Från Världenstråkigaste

Har så ont i magen. Är så rädd att det är cancer. Har svårt att äta, svårt att bajsa. Mår illa. Trött. Har typ alla symptom som 1177 listar för tjocktarmscancer. Ska till läkaren imorrn för att kolla upp detta. Mormor har ju cancer i tarmen, metastaser i levern och lungor. Tänk om jag har metastaser överallt.

tjugosjätte november tvåtusenarton, kvart i nio

2018-11-26 20:43
Från Världenstråkigaste

Känner du dig någonsin helt tom inombords? Det gör jag. Har precis kommit hem från en helt fantastisk semester, nu inser jag hur mycket jag avskyr min vardag. Vill ingenting. Vill samtidigt så mycket. Noll energi. Varför är livet såhär?

femtonde oktober tvåtusenarton, tio i ett

2018-10-15 12:46
Från Världenstråkigaste

Kan inte minnas att jag mått så här dåligt på evigheter. Det gör så ont att det inte ens hjälper att skära. Orkar knappt lämna sängen. Vill knappt leva.

tjugonionde september tvåtusenarton, tjugo över tolv

2018-09-29 00:17
Från Världenstråkigaste

Känner mig så tjock och ful. Samtidigt har mitt nya preventivmedel gett mig ett sjuhelvetes libido. Men J tuffar på i samma gamla tempo. Förut ville jag väl två gånger per månad, nu två gånger per dag. Att han nekar mig gör att jag känner mig ful. Egentligen vet jag ju att det inte alls är vad det handlar om. Det spelar ingen roll. Känner mig så tjock och ful.

artonde juli tvåtusenarton, halv tolv

2018-07-18 11:31
Från Världenstråkigaste

Varmt. Trött. Sjuk. Diarré. Blod. Mens? Nej. Blod.

Arg. Ledsen. Trött. Sjuk. Sova.

tjugonionde juni tvåtusenarton, halv sex

2018-06-29 17:34
Från Världenstråkigaste

VARNING FÖR ÄCKLIGT INLÄGG

Idag ska jag på konsert. Har sett fram emot detta så länge. Men vad tror ni min kropp gör då?
1. Mens
2. Urinvägsinfektion
3. Diarré
4. All of the above

Ja, du gissade rätt. Självklart har jag alla tre. Antibiotikan mot urinvägsinfektionen tillsammans med mensen gör att min mage är kaoz. Mår illa och är yr på grund av antibiotikan också, så jag har svårt att äta. Vilket självklart gör att jag mår ännu mer illa och blir yrare, och att magen blir ännu mer kaoz. Vilken perfekt dag att må såhär!

tjugonde juni tvåtusenarton, halv elva

2018-06-20 10:31
Från Världenstråkigaste

Har varit vaken lite drygt en timma. Har redan gråtit tillräckligt för att ha ont i ögonen. Jag hatar mitt meningslösa liv.

tjugonde juni tvåtusenarton, tjugo över ett

2018-06-20 01:22
Från Världenstråkigaste

Ångesten är tillbaka. Kom den inte med denna kraft sist jag var sambo också? Ungefär så här långt in i samboendet? Den kommer krypandes på kvällen och lägger sig som en kall filt över min kropp. Jag kan inte andas. Jag kommer dö.

Jag insåg att jag mycket hellre har den typen när jag vill dö, som jag är van vid, än denna. Denna gör mig paralyserad av skräck för det oundvikliga, att vi alla kommer att dö.

Mormor är sjuk, hur länge har hon kvar?

Moster är sjuk, hur länga har hon kvar?

Mamma lever, hur länge har hon kvar?

tjugonionde april tvåtusenarton, tjugo i tio

2018-04-29 21:39
Från Världenstråkigaste

Har under denna helg varit på besök hos en kusin K, hennes fästman F och deras dotter D på 1.5 år. Passade på att göra en studie på hur ett annat, "normalt" (?) heteroförhållande fungerar.

Fredag

K hämtar mig på busstationen. Underbart att se henne, även om hon ser ut som en trött och stressad mamma. Det är väl förvisso vad hon är. Vi åker hem till huset där F har nattat D och nu slappar på soffan. Inga konstigheter än så länge. Vi ansluter på soffan och sitter och pratar en stund, bland annat lite politik. Jag konstaterar att det är valår, varpå K säger att hon inte riktigt bryr sig. "Jag kör KD rakt igenom, sen är jag nöjd". F säger något om att hans mamma är glad att hon inte röstar rött. K frågar om F röstar KD. "Nej fyfan" svarar han. Same bro, tänker jag. "Jag röstar M!" konstaterar han nöjt. Not same, bro.

När det är läggdags även för oss plockar K fram lakan och hjälper mig att bädda soffan i källaren. F står och ser på. Vi går upp för att borsta tänder m.m., och K konstaterar att F måste packa väskan eftersom han ska på svensexa dagen efter. "Nää, det gör jag imorrn" svarar han. "Nej, det gör vi nu" säger hon, och går till hans garderob för att börja packa. Hon håller upp diverse plagg medan han ligger på sängen och tittar på. När hon ber om hans åsikter säger han att hon kan bestämma vad han kan ha på sig. Jag säger god natt, kryper ner på soffan på nedervåningen och smsar J att jag är chockad att det kan se ut såhär, och att jag är så glad att vi hittat varandra. Tänk att jag har hittat en feminist som vill dela livet med mig.


Lördag

Jag sov till 10-snåret. Då hade K redan kört F till svensexan. Vi satt på soffan och planerade bröllopet som sker i juni 19. Lekte med D. Åt fantastiskt god lunchsallad. Gick på promenad med D. Sen sov jag en stund till. Jag blir ju så orimligt trött av allt numera. När jag vaknade gjorde vi kikärts- och morotsbiffar med couscous till. De var klara precis lagom till att K:s syster S, mamma M och pappa P kom fram. Vi trängde ihop oss vid det egentligen för lilla matbordet och åt. Magiskt gott. Planerade morgondagen då vi skulle åka in till stan och leta efter brudtärneklänningar. Det är från dem som K ska planera hela bröllopet, eller åtminstone färgtemat, det är därför vi är ute i så orimligt god tid.


Söndag

Vi drog iväg vid 10 för att hinna äta lunch innan vi skulle börja prova klänningar. F, som redan var i stan efter svensexan, var svår att få tag i. Visade sig, när vi väl träffade honom, att han var väldigt bakfull. Är kanske egentligen inte särskilt förvånande med tanke på hur svensexor verkar gå till. Efter mysig lunch på underbart hipstrigt cafè (var nog bara jag som njöt av den aspekten) gick jag, K, S och M till butiken. Vi hittade från början inte den klänning vi kollat på på butikens hemsida, men lyckades ändå samla ihop ett gäng klänningar. Jag testade några modeller som jag, en kvinna med måde mage och lite valkar, aldrig kunnat tänka mig att testa om inte S hade tagit fram dem. Det var en ögonöppnare att se att jag inte alls såg fet och ful ut när inte en enda fettmolekyl stack ut på fel ställe. Vi konstaterade ändå att det definitivt inte var en modell vi var intresserade av, särskilt när vi såg att en av mina tatueringar, som i sig egentligen är supersnygg, syntes på ett inte alls snyggt sätt. Det roliga är att den alldra första klänningen vi testade var den som vi sedan beställde. Jag är så himla nöjd, trots att det egentligen inte alls är min färg.

Jag, K och S lämnade av M till F, P och D som skulle åka hem medan vi tre gick på stan en stund. Vi kollade några affärer och åt glass (eller mango- och passionsfruktssorbet + vattenmelonssorbet, mums) innan vi drog oss hemåt. Vi började fundera på middag och smsade hem till M för att se om de kunde kolla på vad vi kan äta. Vi föreslog varma mackor. M svarade att nej, F ville ha "riktig mat med kött". Vad är det med "riktiga män" och den stora rädslan att äta vegetariskt? Hur som helst började vi fundera på nåt dom var lätt att göra både med och utan kött. Hambrgare med kött eller halloumi är ju en riktig vinnare. Nej, då hade F bestämt sig för att det visst skulle bli varma mackor. Men vi var ju tvugna att handla, det kunde ju inte de göra. De var ju trötta efter att ha såsat runt på stan en stund. Efter diverse missförstånd hade vi handlat både bröd, ost, skinka (ETT MÅSTE!!1) och en enorm gosedjurshäst. Helt normalt spontanköp för en hästtokig mamma.

När vi kom hem var jag tvungen att vila en stund. När jag kommer upp står K och gör mackor till alla. M vilar. S tar hand om D. Och vad dör då männen? Jo de sitter ju på soffan och kollar på TV. Jag frågar direkt om jag kan hjälpa till med nåt. "Ja kolla vad killarna vill ha att dricka". Jag ska allstå curla dem ännu mer, underbart.


Nu sitter jag på buss hem och skriver frustrerat. Är det såhär heteroförhållanden ser ut hemmahos medelsvenssons? Eller är det här ovanligt illa? Fan ta Penntricket som får mig att se alla dessa patriarkala strukturer ännu mer.

tjugosjätte april tvåtusenarton, tjugo i nio

2018-04-26 20:40
Från Världenstråkigaste

JAG ÄR SÅ TRÖTT PÅ DIG. Du tömmer mig på energi. Jag måste ALLTID förklara varför jag inte längre vill festa med dig. Jag måste ALLTID be om ursäkt för att vi inte umgås. Det är ALLTID mitt fel, och det är ALLTID jag som får skämmas och må dåligt över att jag inte orkar ses. Skit samma att jag precis slutat vara sjukskriven. Skit samma att jag redan har planer för Valborg. Skit samma att jag har en sambo som inte längre vill ta hand om mig när jag blir för full. För jag blir fan alltid för full när jag är med dig. Jag tycker inte det är kul. Du tycker ju inte heller att det är kul. Varför fortsätter du ens att pusha? Fattar du inte att jag inte vill supa ut mig varje helg längre? Kan du inte bara låta mig vara?

Jag önskar ärligt talat att jag kunde göra slut med dig. Men nu ska vi vara faddrar ihop, du och jag och ditt kompisgäng. Om jag gör slut kommer du snacka skit om mig, jag kommer bli hatad och utfryst av faddergruppen och det kommer inte vara ett dugg kul för mig, dig eller någon annan. Jag måste stå ut. Bara 3 månader kvar nu.

(J påminde mig precis om att du inte kommer vara här i sommar. Najs.)

tjugofjärde april tvåtusenarton, tjugo över åtta

2018-04-24 20:17
Från Världenstråkigaste

Penntricket #8 - En lektion i cunnilingus

Måste bara få börja med att nu när jag skulle skriva titeln på avsnittet rödmarkerades cunnilingus. Det är tydligen inte ett ord som är värt att ha med i ordlistan i vad det nu är för ordbehandlingsprogram som nouw använder sig av. What the F is up with that?

Men till det jag skulle skriva om. Hur jävla dåliga män är i sängen. Generellt. Varning till känsliga läsare, det kommer vara en del detaljer om mitt sexliv i denna rant.

När jag lyssnar på avsnittet tänker jag till stor del på mitt senaste ex som jag var tillsammans med i ca 3 år. Vi kan kalla honom Greken. Sexet var inte jättebra. Det handlade, som i många andra heterorelationer, om att han skulle komma. Att jag kom var en ganska exceptionell händelse. Det hände, men kanske var tionde gång. Och nu överdriver jag säkert. Men överhuvudtaget var sexet inte bra. Hans "in-och-utande" gjorde ungefär noll för mig, rent sexuellt. Det bidrog dock till en närhet oss emellan. Sen dog det. Jag var sällan kåt. När jag väl ville ville ofta inte han. Han sa att han stängt av sin kåthet, och att han inte bara kunde slå igång den på min begäran.. Ärligt talat, vafan? Det är ju exakt vad jag gjorde under det sista året. Exakt vad många gör under större delen av sina förhållanden med män.

Sen går det förstås att kasta hur mycket skit som helst på mitt ex. Det är ju ändå ett ex. Det ska väl sägas att vi har en ovanligt bra relation för att vara f d partners. Det ska också sägas att ett av mitt och min nuvarande partners största bråk handlade om just detta. Hur sex i så stor utsträckning handlar om hans orgasm och så lite om min. Jag försökte uttrycka min frustration över att faktiskt vara så kåt att det gör rent fysiskt ont. Jag möttes av total oförståelse och ilska. Att jag inte kan tvinga honom att gå ner på mig. Det måste tydligen vara nåt som han spontant vill göra. Däremot är det helt okej för honom att be mig att gå ner på honom. Det är ingenting som rent spontant måste komma från mig inte.

I nuläget är det jag som tar hand om alla orgasmer i förhållandet, och jag vet ärligt talat inte om det någonsin kommer förändras. Visst, vi har fantastiskt bra sex och det kan vara en hel del pillande från hans sida under tiden. Men det leder liksom aldrig till orgasm. Jag har testat att pilla på mig själv med honom bredvid, men det kändes bara pinsamt. Jag har testat att be honom gå ner på mig. Jag vet inte vad mer jag kan testa. Vill inte direkt sexvägra eller inte gå ner på honom i och med att det ändå är saker jag njuter av. Allt behöver faktiskt inte leda till orgasm, det duger väldigt bra med den otroliga njutning jag får. Men att få komma ibland skulle jag inte direkt dö av.

När det väl händer att snubbar gått ner på mig verkar det dessutom som att det är en enorm uppoffring de gör. Det är obekvämt, det är jobbigt och det är ibland lite äckligt. De flesta har vägrat om det inte är renrakat. Det är som att om de inte får ut något av det så är det inte värt det. För visst går det bra att kära sextionian, inga problem alls. Men så fort jag ska ligga och enbart ta emot, då är det plötsligt en krigsföring som verkar krävas.


Vad ä'r det för jävla samhälle vi lever i?

tjugotredje april tvåtusenarton, fem över halv sex

2018-04-23 17:35
Från Världenstråkigaste

Penntricket #6 - Alla är ätstörda

Jag var nog inte äldre än 8 år. Klockan hade ringt in från rasten. Jag visste att Kim skulle springa förbi på väg in. Ångesten lamslog mig när jag insåg att jag såg tjock ut både i profil och framifrån. Hur skulle jag kunna stå utan att det syntes hur tjock och ful jag var?

Kan vi inte bara lära oss att älska våra kroppar?

artonde april tvåtusenarton, fem i ett

2018-04-18 12:58
Från Världenstråkigaste

Har börjat lyssna på Penntricket, en podd av Cissi Wallin och Lady Dahmer. En timmas feminazirant. Blir det mycket bättre?

Nu säger jag det förbjudna: jag håller inte med om allt. Typ som det avsnitt jag lyssnar på nu som initialt gjorde mig mest arg. Nu förstår jag dock vad LD menar. Det kallas manshat. Jag (och Cissi) vill kalla det manströtthet. Jag hatar inte i onödan. Jag hatar definitivt inte alla män. Jag har min älskade J vid min sida (både bokstavligt och bildligt talat för tillfället). Jag har mina älskade bröder. Jag har min älskade bästa vän. Alla är de män (eller pojkar i brödernas fall). J och M är däremot tillräckligt gamla för att kallas män, och det märks så väl att de gör sitt allra bästa för att inte förtrycka. Det går olika bra olika dagar.

Nu går jag dock patriarkatets ärenden. Patriarkatet, det hatar jag däremot. Det är patriarkatets fel att J och M inte alltid lyckas. Det är patriarkatets fel att mina bröder inte längre vill (?) gå till skolan i klänning. Det är patriarkatets fel att jag går med nycklarna i handen när jag går hem ensam på kvällen. Männen är en produkt av sin tid. Det är inte bara deras fel att många män är svin. Många människor är svin rent generellt, men det är inte vad detta handlar om. Jag är så in i helvete trött på män och deras givna roll i samhället. Jag är så in i helvete trött på allt gulligull med kvinnor, bara för att vi råkar vara kvinnor. Kan vi inte bara få behandlas som människor?

ett inlägg jag missat att publicera

2018-04-18 12:21
Från Världenstråkigaste

I förrgår fick J ett sms från en i sitt kollektiv, "vi måste diskutera en sak". J blev ganska nervös, särskilt när mr flatmate sa att de behövde ta det irl. Efter mycket om och men kunde J och mr flatmate prata i telefon, och det visade sig att mr flatmate och hans flickvän, som också bor i kollektivet, hade gjort slut. Detta är ju trist, men varför berör det mig? Jo, det är ju så att kollektivet är på övervåningen i den numera fd flickvännens föräldrars hus. Eftersom fd flickvännen förmodligen kommer vilja bo kvar nära sina föräldrar kommer fd pojkvännen (aka mr flatmate) flytta. Och eftersom J är kompis med fd pojkvännen lär det vara obekvämt för fd flickvännen om J bor kvar. J behöver alltså eventuellt flytta.

Till saken hör att J nästan alltid är här. Vi har, på var sitt håll och utan att tidigare prata med varandra om det (innan i förrgår vill säga), börjat fundera på att flytta ihop. I praktiken gör vi som sagt i princip redan det. Vi är ju båda medvetna om att det är för tidigt egentligen, men hur vet en ens när det inte är för tidigt längre? Vad, eller vem, är det som avgör när det är dags?

Jag har ett bra tag tyckt att det är skönt att jag inte kunnat ta detta steg. Jag har ju en tendens att ta det för tidigt, men med tanke på att jag bor i en etta är det ganska lagom för bara en person. Det innebär ett stort hinder för att ta detta steg, vilket jag känt är näst intill nödvändigt. Tänk att för en gångs skull göra något i normal takt, som en normal människa!

Universum tänkte annorlunda. Universum blev irriterat på att jag försökte styra mitt liv i en riktning som inte var mot mitt öde, så det valde att korrigera min väg.

sjätte februari tvåtusenarton, tjugo över tio

2018-02-06 21:24
Från Världenstråkigaste

Jag tror du börjar förstå hur trasig jag är. Idag började tårarna rinna vid frukostbordet. Du hade på morgonen hjälpt mig med min nyinförskaffade stationära dator, som jag längtat efter så länge. Jag hade kopplat ihop allt själv. Det var tydligen fel. Du suckade och stönade som om världen höll på att gå under. Jag kände mig så extremt värdelös.

När jag fått mina 15 minuters tystnad bad du mig att prata. Berätta vad som var fel. Jag sa hur jag upplevde det, att det sårade mig att du inte sa ifrån när jag satt och pillade. Du stod trots allt bredvid. Jag påpekade att du faktiskt vet att jag inte kan någonting alls om detta. Och att det är lättare att förebygga problem än att åtgärda dem. Jag berättade inte att jag även var ledsen över att du startat datorn innan mig. Det känns så dumt att en så liten sak på något sätt betyder så mycket.

Du svarade att du inte suckat åt mig. Att du vet att jag inte kan så mycket, och att det inte gör något. Att det är ju därför du hjälper mig. Du hade suckat över att du vet att jag köpt skrivbordet för att få in datorn i ena skåpet. Få undan det för att det skulle bli snyggt. Du började inse att datorn skulle bli för varm om vi fullföljde min plan och stängde in den. Du försökte komma på snygga lösningar, och suckade när du insåg att den ena efter den andra inte fungerade.

Varför förstår jag inte att du bara vill mig väl? Varför applicerar jag alla mina dåliga erfarenheter på dig? Varför kan jag inte bara tillåta mig själv att vara lycklig?

trettionde januari tvåtusenarton, fem i sju

2018-01-30 05:56
Från Världenstråkigaste

Ibland slås jag av hur vacker du är. Jag kan sitta och bara vila ögonen på dig, som när en hittat en riktigt fin tavla. Leta efter detaljer jag inte sett förut. Försöka pränta in ditt ansikte i mitt minne, så jag aldrig glömmer dig. Så jag kan plocka fram dig när som helst, som tröst när jag saknar dig. Jag har fortfarande svårt att förstå hur jag av alla människor får spendera dagarna med dig.

tredje januari tvåtusenarton, tio i tolv

2018-01-03 23:50
Från Världenstråkigaste

Funderar på om det finna andra sätt. Att dö utan att dö. Att försvinna utan att förlora allt.

tolfte december tvåtusensjutton, kvart över ett

2017-12-12 01:17
Från Världenstråkigaste

Jag har haft en riktigt dålig dag idag. Eller ja, tekniskt sett igår. Har bråkat med bästis och känt mig allmänt skitjobbig mot pojkvännen. Ringde mamma och pratade, mådde tillräckligt bra för att ta mig ur sängen en stund. Åt ingenting utom ostkaka förrän vid 23-snåret (ja jag förstår också att det kan vara en förklaring för mitt mående.

Försökte förklara för pojkvännen hur det känns. Känns som att jag är i ett djupt mörkt hål och kan inte ta mig ur, och med en tung filt över mig som gör mig energilös. Känner mig så otroligt jobbig hela tiden också, särskilt mot dig. Vad jag inte berättade är att jag är så avundsjuk på honom som inte är där nere med mig. Att jag är arg på att han inte kan hjälpa mig upp. Att det är därför jag inte vill träffa honom, för jag är rädd att bete mig som ett as. Han förtjänar så mycket bättre. Han förstår redan så mycket av vad jag behöver, när det behövs och hur.

Som härom dagen när vi såg på Homeland och huvudpersonen är manisk. Han såg på något sätt på mig att det var jobbigt, och smekte mig över ryggen. Det var exakt vad jag behövde. Varken mer eller mindre.

Han svarade Har du mått så dåligt idag? Jag fattade inte att du mådde så dåligt, i så fall hade jag ju kommit direkt. Han är så fin.

Ja? Det här är vardagsmat, ingenting i jämförelse när jag mår dåligt "på riktigt". När jag vill dö osv, fast jag egentligen vet att jag inte vill det men allt gör så ont.

Jag mår typ aldrig ens så dåligt som det låter som du har mått idag. Jag avundas dig för det.

tjugoåttonde november tvåtusensjutton, tio i ett

2017-11-28 00:49
Från Världenstråkigaste

Jag fuckade upp. Jag fuckade upp så jävla hårt.

Note to self: säg aldrig mer att du älskar någon.

artonde november tvåtusensjutton, tio i sex

2017-11-18 17:49
Från Världenstråkigaste

Är på besök i Stockholm. Åkte hit med mor och gick på Fotografiska i flera timmar. Idag var faktiskt varenda en av utställningarna värda att se. Grät vid en som handlade om humanitära kriser.

Nu sitter jag på en libanesisk restaurang och är superstressad över att jag ska på konsert om ca 75 min. Vill inte behöva kasta i mig maten, men så får det bli. Jag hade ett lite för långt dance off med mig själv på hotellrummet. Sånt som en gör.

Bor alltså på hotell ensam för första gången i mitt liv. Försöker hitta helt själv. Det är helt kaotiskt. Kanske tar taxi hem sen.

Ska försöka njuta av livet nu.

sjunde november tvåtusensjutton, fem över halv nio

2017-11-07 08:35
Från Världenstråkigaste

Igår kväll fick jag ett meddelande på WhatsApp från en av de jag gick på dejt med i London. Eftersom jag var 0 % intresserad redan direkt efter dejten, och ännu mindre intresserad nu, så jag frågade J om det går att blockera folk på appen. Var tvungen att förklara vem hen var, varpå J frågade varför jag ens gått på dejt i London från början. Jag vill ju flytta dit, har alltid velat och kommer förmodligen alltid vilja. Eftersom J kommer från Stockholm vill han flytta tillbaka så småningom, precis som alla stockholmare. De verkar inte klara av att leva i mindre städer. Han påpekade att det ju är den perfekta kompromissen, han får stor stad och jag får min stad. Men inte så länge mormor lever, la jag till. Detta gjorde mig ledsen, och eftersom jag inte ville att han ska se mig gråta (som om han inte gjort det tidigare) går jag iväg och sätter mig på random ställe, vilket råkade bli i dörrhålet till köket precis utanför städskrubben. Han kom förstås efter för att trösta, vilket resulterar i att vi båda sitter där i dörrhålet och pratar. Samtidigt spelas av outgrundlig anledning Rammstein på min teve, förmodligen ett av J:s försök att bredda min musiksmak. Så vi sitter alltså på det kanske osexigaste stället i min lägenhet och lyssnar på den kanske osexigaste musikgenren. Men trots det kan vi inte hålla händerna från varandra.

Som min bästa vän uttryckte det: nykära töntar.

sjunde november tvåtusensjutton, tjugo över sex

2017-11-07 06:20
Från Världenstråkigaste

Det ligger någon i min säng och snarkar. Hur mysigt är inte det? Jag har gått upp för att kila iväg till gymmet och yoga kl 7 på morgonen. Går det att få en bättre start på dagen?

femte november tvåtusensjutton, fem i halv tre

2017-11-05 14:25
Från Världenstråkigaste

Vaknade innan J idag (ingen är förvånad, han har sovrutiner som en tonåring) och låg och tänkte på oss. Och framtiden.

Han känner till min extremt cheesy dröm om att bli stormförälskad i någon (check!) och ha ett litet, intimt utomhusbröllop efter bara några få år ihop. Jag undrar om han vet om att det är en riktig dröm, inte bara nåt jag säger. Undrar om han skulle vara på, särskilt med tanke på att han tekniskt sett inte haft en flickvän på riktigt tidigare. Om inte, hur får jag honom att förstå utan att verka helt galen? Kanske blir det en sån dröm som aldrig går i uppfyllelse.

fjärde november tvåtusensjutton, tio i ett

2017-11-04 12:49
Från Världenstråkigaste

Inatt hände det. Jag och J låg och pratade, som vi brukar efter att vi lagt oss. Jag berättade om min ”eh typ pojkvän-ish”-förklaring. Jag hade tänkt fråga om han ville vara min pojkvän-ish, men han hann före med ”men vad är vi egentligen?”. Jag frågar vad han menar.

Han: ja alltså när vet man när man är tillsammans?
Jag: åh Gud jag vet inte...
Han: det är ju du som är proffs på det här, jag har ju knappt ens haft en flickvän innan
*skratt*
Han: det var mycket lättare när en bara kunde fråga chans.
Jag: ja verkligen...
*tystnad*
Han: Maria, får jag chans på dig?
Jag: du är ju för söt (och kysser honom)
Han: Maria Kristina... vad var det tredje?
Jag: första. Anna.
Han: Anna Maria Kristina, får jag chans på dig?
Jag: du är ju för söt (och kysser honom igen)
Han: det är ju till och med sämre än mitt svar! Eller njae, kanske inte förresten...
Jag: det är klart du får

Så. Jag är tydligen inte singel längre. På riktigt. Och det känns så bra!

Förutom att jag tre sekunder efter fick panik över att tänk om vi gör slut efter två år, som det brukar sluta för mig. Då är jag 26 och singel och snart färdigpluggad och vill förmodligen settle down (med tanke på att jag vill det redan nu så...) och allt allt allt är kaoz och jag håller på att då panik över detta igen och allt allt allt är kaoz och herregud... herregud.

Namnen är för övrigt påhittade.

tredje november tvåtusensjutton, fem över ett

2017-11-03 01:05
Från Världenstråkigaste

Idag var jag tvungen att definiera min relation med J inför en kursare. Eller tvungen, jag kunde väl tekniskt sett kallat honom en kompis. Istället kallade jag honom ”min... eh... pojkvän-ish”. Hur vet en ens när det går från pojkvän-ish till pojkvän?

första november tvåtusensjutton, halv två

2017-11-01 01:30
Från Världenstråkigaste

Klockan är tjugo över ett. Jag borde sova. Men bredvid mig sitter någon och kan inte släppa att det kommit någon uppdatering till Dota.

Jag ligger alltså naken i hans säng medan han ”snart” ska stänga av sin dator. De flesta i denna situation hade blivit minst sagt irriterade. Men i min mage pirrar det för att han jag är kär i är så uppe i varv över något så himla mycket.

Update: klockan är nu halv två, han bad om ursäkt för att han är för obsessed. Nej hjärtat, be inte om ursäkt. He-Rre-Gud vad det pirrar.

trettionde oktober tvåtusensjutton, fem över halv tre

2017-10-30 14:35
Från Världenstråkigaste

Igår peppade bästis mig att säga dumheter. Jag var fortfarande hemma hos J efter att han hämtat mig. Han var iväg på möte, så jag satt iförd hans kläder på hans säng och löste hans bok medan jag väntade. Samtidigt hade jag ångest för att jag inte visste om J faktiskt tycker om mig. Jag menar, ovanstående borde vara tillräckligt för att övertyga mig. Så när han äntligen kom hem fick jag lätt panik, började svettas som en galning och bara stirrade på honom när han kom in i sitt rum, vilket självklart gjorde honom obekväm. Så jävla smidig.

Han: ”Hur mår du?”
Jag, samtidigt: ”Jag är kär i dig.”
Han: ”Varför då?”

Jag började skratta, ”Det är INTE rätt svar” och la ansiktet i händerna. J stängde dörren, satte sig framför mig på sängen och sa något om att han tycker att det känns dumt att säga det tillbaka bara för att jag sa det. Var så stressad över hela situationen att jag började mumla ”åh Gud så dumt” och började nästan gråta.

Jag: ”Du måste ju inte säga det. Alltså du ska ju inte säga det om du inte känner så.”
En alldeles för lång tystnad.
Han: ”But I do.”

And there it is.