RSS - xml

Kontrollerades senast: 2019-04-09 03:47:27

Nathalie Enstedt - blogg

nathalieenstedt blogg på Nouw

Jag hedrade min mormor för 5000:-

2019-01-09 00:11
Från nathalieenstedt

Jag är SÄMST på att skriva här. Seriöst alltså... Nästan varje dag slår tanken mig att jag ska skriva lite här, men alltid kommer det något emellan eller så är jag alldeles för trött. Fy skäms på mig!

Nu har jag något kul att berätta, eller kul är väll fel ord, men något fint.
De som känner mig vet att min mormor har kämpat med cancer sen i somras.
Redan i höstas kom jag på en idé, en smärtsam men vacker sådan. Lite sneaky så frågade jag mormor vad hennes favorit fågel och citat var. Sedan dess har jag skissat lite, bokade tid till en tatueringsstudio och höll detta hemligt... fram tills härmomdagen. Efter drygt 800 000 nålstick, vissa stunder värre än andra, så satt dom äntligen på min kropp.

Dessa två domherrar ska representera mig och mormor (jag den nedersta och mormor det översta). För tillfället betyder det att jag ser upp till henne då hon alltid har funnits där och betytt massvis för mig. Men dagen hon går bort, som alla tyvärr gör förr eller senare, så ser hon ner på mig från himlen. Fint va?
Citatet är ett utryck mormor använder ofta, det betyder att vi ska vara tacksamma för det lilla vi har. Rätt fint det också, eller hur?

Hennes födelsedagspresent ifrån mig var att hon skulle hämtas upp och köras till mig för att få se sin överraskning. En 110% lyckad dag och överraskning.

Jag är så himla tacksam och glad för detta, och likaså mormor. Hennes reaktion var det finaste jag hade sätt på länge. Hon ringer ibland och frågar ”har du matat fåglarna idag?” Och ”har du badat dom så inte blir skitiga?”. SUPER-CHARMIGT!

Tack till Studio S Tattoo i Linköping. Utan er vore detta inte möjligt. TACK!


18 år och krogen

2019-01-01 16:22
Från nathalieenstedt

Alltså denna vecka har verkligen gått i 120. Jag har haft något att göra i princip alla dagar.

Vi kan ju börja med att jag äntligen har blivit 18 år. Hur galet är inte det?!
Det första jag gjorde 24/12 00.10 var att stå utanför macken och köpa cigg. Det var en underbar känsla, att äntligen kunna köpa det själv! (Jag uppmanar INGEN till att röka! Det är både dyrt, dåligt för lungorna och luktar illa!)

Min jul och födelsedag var väldigt bra faktiskt. På kvällen drog jag och min kusin till nattklubben Arbis för att fira mig. Denna dag hade vi väntat och pratat om i 10 år. En helt fantastisk kväll.
Dagen efter det så skulle jag firas av mina vänner, och den kvällen så drog vi till nattklubben Puls.
Fick två suveräna nätter med mina fina vänner! Tack för det, ni är underbara!

Resterande utav dagarna har jag umgåtts med familjen, piercat tungan på House Of Pain i Norrköping och shoppat för alla presentkort jag fick när jag fyllde.

Mitt nyår firades på arbis med mina vänner. Det var kul trots allt. Blev lite kaos där, så jag valde att hjälpa dem att ringa taxi o.s.v. så jag kunde aldrig riktigt släppa loss. Självklart slog all alkohol till när jag kom hem, la mig i sängen och kopplade av. Suck...

Imorgon och på torsdag så ska jag till körskolan och köra.
Och på fredag smäller det mina kära vänner, längtar galet mycket. Mer än det berättar jag inte nu, men det är helt klart den dyraste julklappen och födelsedagspresenten jag har gett till min mormor.

Slänger in lite bilder från de senaste dagarna.
Hoppas ni har haft en underbar jul och nyår!

Livet är lite knas

2018-12-16 16:03
Från nathalieenstedt

Ja som rubriken lyder, livet är lite knas just nu. Och inte nog med det så har jag blivit genomförkyld. Tror det är så min kropp säger emot. Men jag ska gå in lite mer på detalj så ni förstår.

Jo, till att börja med så händer det mycket i skolan. Saker som jag inte kan prata om just nu, men jag har stöd både utav mentorer, rektorn och vänner. Jag är stark, simple as that.
Sen ligger jag såklart lite efter i en kurs p.g.a all frånvaro när magen strulat. Men det ska det bli ändring på och vi ska göra upp en plan efter jul.
Inte nog med det så missade jag förstås två viktiga prov som var i veckan eftersom jag är förkyld.
Det löser sig, det gör det alltid, men jag blir ändå stressad inombords. Riktigt dålig tajming att bli sjuk...

Utredningen för min mage går framåt. Proverna vi tog för två veckor sen visar att alla värden är normala och att jag inte är glutenallergiker. Så nu kan vi utesluta det.
Nu ska jag få någon medicin som jag ska ta dagligen fram tills februari för att se om det hjälper. Det är något drickbart som ska hjälpa emot känsliga tarmar. Jag kommer behöva experimentera med mängde för att hitta en mängd som funkar för mig. Men misstanken om IBS kvarstår, vi vill bara kunna utesluta allt annat med säkerhet innan vi sätter den diagnosen.

Lite kaos i familjen då vi har hudcancer som har spökat sen i våras. Personen tackade nej till behandlingen då bieffekterna är hemska. Jag stöttar denna person något enormt i detta, till och med läkaren avrådde henne. Så nu kommer läkarna hålla koll på henne genom blodprover och kolla igenom hennes hud från topp till tå med jämna mellanrum. Förhoppningsvis får hon leva ett tag till utan smärta. Hon är så stark!

——

Ja, det var väll i princip allt kaos. Nu till det lite trevligare.
Om drygt en vecka (24/12) blir jag 18 år och det känns helt amazing. Har längtat tills denna dag så länge jag kan minnas. Och det är inte heller länge kvar tills jag ska gadda hela överarmen, men mer om det säger jag inte då det ska bli en liten överraskning för er.

Ärren läker jättebra! Det understa snittet ser väll inte jättefint ut då det har ett stygn som sticker ut ut det. Eller ja, en tråd. Men det löser sig säkert. Jag är ju helt återställd och mår bra, det är huvudsaken! Jag lägger in lite bilder på dem.

Och ja, blir någon ens förvånad när jag berättar att jag beställt ytterligare ett par vans-skor? Svårt att undvika att köpa dom när det är från deras nya kollektion SHERPA, d.v.s att det är fårull i dem. Varma och sköna nu när kylan börjat komma! 7:e paret som fått flytta hem hit haha.
Dessutom beställde jag en klänning till min födelsedag, kors i taket...

STAY STRONG!

Bild 1: när plåstren togs bort 3/12
Bild 2 & 3: idag 16/12.

Att leva i ett destruktivt förhållande

2018-12-07 12:26
Från nathalieenstedt

Jag tänkte ta upp något som är väldigt viktigt, och mer vanligt än vad många tror. I denna text tänker jag inte nämna någon vid namn då jag inte vill hänga ut någon. Men jag måste faktiskt dela med mig om detta, då det kanske kan hjälpa någon där ute.

För bara ett halvår sedan så gick jag in i ett förhållande, ett förhållande som till en början gjorde mig lycklig. Han såg bra ut, var charmig och kunde skoja. Han förstod mina problem med magen och hade det i baktanken. Jag föll som en fura för honom.
Jag kände ganska fort, när vi hade blivit officiella, att något inte stämde, men slog bort den tanken ganska fort. Inget förhållande är perfekt, eller hur?

Ju mer tiden gick i förhållande, ju mer fick jag se en sida av honom som jag verkligen inte tyckte om. Den här killen kunde lova mig att vi skulle ses, för att sista sekund avboka det för någon/något annat. Trots att jag kunde sitta dag ut och dag in för att vänta på honom, så ignorerade jag den där känslan. Den där känslan av att något inte stämde. Jag förlät honom trots att han bröt det han hade lovat, prioriterade bort mig, inte ställde upp för mig o.s.v.

När jag började gymnasiet igen i augusti så var jag rädd och ledsen. Ledsen för att vi inte kunde spendera lika mycket tid med varandra som vi hade kunnat under sommaren då vi hade ett distansförhållande. Rädd för att bli mer bort prioriterad.
Egentligen tycker jag distansförhållanden är skönt då man kan fokusera på studier och vänner när man är hemma, och bara fokusera på han när man ses. Men i detta fallet var det inget bra.

Hans beteende blev bara värre och värre under hösten, till den gräns att jag fick ett återfall av mitt självskadebeteende.
Jag visste att detta inte var rätt eller okej. Men jag älskade honom och ville inte vara utan honom i livet.

Jag fick inte träffa en vän till mig, då jag hade haft samlag med honom långt innan denna min kille kom in i mitt liv. Han vägrade att prata med mig när jag var med vänner. Han blev svartis så fort jag träffade någon eller gjorde något kul som inte involverad honom. Han var manipulativ, svartsjuk, kunde säga helt idiotiska grejer om mig utan att be om ursäkt, flydde ifrån sina problem i förhållandet, prioriterade alltid bort mig för vänner, serier o.s.v, ljög mig rakt upp i ansiktet... ja jag behöver inte rabbla upp mer... jag levde i ett helvete.
Jag gjorde väll också fel, som sa att jag inte ville han skulle träffa en speciell tjej. Men efter att ha träffat henne så sa jag det var okej, så länge han höll kontakten med mig och berättade när han skulle träffa henne, för att jag var rädd. Jag hade ju absolut ingen tillit till honom efter allt han ljugit om. Inte så konstigt egentligen.

Jag minns det som det var igår, jag hade börjat prata med en kille, som bara var en vän, han visade mig hur jag ska bli behandlad. Den här vännen gav mig mer komplimanger på en dag än vad min egna kille hade gjort under 4 månader. Då först fick jag uppleva och se mitt egna värde.
Dagen efter var jag och mamma iväg på en föreläsning om kristaller. Tjejen som höll i föreläsningen knäckte mig på mindre än 1 minut. Jag berättade allt för henne när vi gick ut och tog en cigg och hon skulle hjälpa mig. Vi kom överens om att jag inte skulle träffa honom fören vi hade pratat ihop oss om detta veckan därpå.

Helgen kom och jag sa att jag inte kunde ses. Han frågade vad jag skulle göra, och jag skulle ju inte göra något egentligen så mitt svar var bara ”massor.”.
Jag blev anklagad för att jag skulle vara otrogen.
Han ringde mig massor av gånger fastän jag klickade honom då jag var med några vänner för att de skulle muntra upp mig.
Han flippade, blev vansinnig och anklagade mig ännu en gång för att vara otrogen. Han menade alltså att jag var otrogen på McDonalds med någon av mina vänner. Sjukt...

Här avslutade jag allt, jag orkade inte mer. Och vet ni, det är det bästa jag någonsin gjort!
Det var lite tjafs efter det, bl.a. att jag prioriterade bort min kusins barn för ett ligg, vilket var bullshit.

Detta är en sammanfattning av mitt destruktiva förhållande jag levde i. Men just då visste jag inte att det var så destruktivt. Jag var inte heller perfekt, men jag lärde mig av mina misstag och ville jämt lösa det. Men den här killen, han lärde sig aldrig.

——

Med detta sagt; ni som sitter i ett förhållande som du inte mår bra av, lämna personen. Oavsett hur svårt det är, samla energi för att ta det steget. Världen kommer skina upp efter det.
Ett destruktiv förhållande behöver inte innebära att han slår dig, skriker på dig o.s.v. Det behöver inte vara fysiskt, det kan vara psykiskt.

Jag hoppas att du som läst detta, som kanske sitter i ett jobbigt förhållande kan få lite ork. Vissa människor är inte värd din energi. Allt handlar om att ge och ta.
Vet du någon som lever såhär, stötta dom, pusha dom till att ta det jobbiga steget OM dom själva är redo. Annars, finns bara där för dom.

Stay strong

Jag blev stoppad av polisen!

2018-12-01 20:55
Från nathalieenstedt

Hej på er! Vilken händelserik dag jag har haft!

Idag skulle jag övningsköra i pappas nya bil, vilket var lite läskigt. Är inte så förtjust i att köra nya bilar då man inte vet hur känsliga de är osv.
Vi valde att köra till samma området som jag hade kört i med körskolan.
Precis när vi ska svänga ner till det området så blir jag stoppad av polisen. Eller stoppad kanske är fel ord, men de viftade in mig.
Så här sitter jag, redo att skita på mig, i en bil jag absolut inte känner. Jag får panik och börjar skratta, vilket är typiskt mig när jag blir obekväm. Som tur är så var det ju bara en vanlig nykterhetskontroll, vilket jag såklart klarade utan problem.

Efter att ha kollat igenom allt och det var godkänt så släppte han oss vidare och önskade mig lycka till med körkortet!
När vi hade åkt iväg började jag fundera på hur jag skulle förklara detta för mamma, och kom då på idén att lura henne rejält.

Jag ringde till mamma, pappa filmade hela hennes reaktion, och berättade att det hade hänt en sak och att jag behövde hjälp.
Jag sa att jag hade åkt på en 30-väg, och hade åkt lite för fort, och att vi då blev stoppade. Pappas kort hade blivit indraget i ett år och vi var tvungna att ta oss hem.
Reaktionen var priceless! Tror ni någons hjärta stannade? Haha!

STOR eloge till polismannen som var så himla trevlig och förstående. Han lugnade ner mig och pratade med mig och sa bl.a. ”det här fixar du!”, medan jag satt där och knappt visste vad jag hette. Mycket beröm för hans bemötande!

Men kan ni förstå? Att lilla jag som precis satt mig i en ny bil, som inte ens har körkort och ska övningsköra, blir stoppad. Jag som jämt blir orolig bara av att han en polisbil bakom eller i närheten av mig. Jisses vilken upplevelse...

——

Igår så var jag på vårdcentralen angående mina magbesvär. Läkaren var helt fantastisk och noggrann!
Han kommer ta alla möjliga tester på mig; kolla mina värden, om jag har spår av blod i avföringen (usch..?), mina inre organ o.s.v.
Vi ska utesluta saker för att kunna komma fram till vad det är. Han tyckte att mycket utav det som jag sa lät som IBS (tarmsjukdom). Men vi får se vad vi kan komma fram till helt enkelt. Någonstans måste man ju börja så redan nästa vecka så ska jag tillbaka och ta lite prover. Peppar, peppar att vi hittar något snart...

Idag provade jag även ett nytt överlack för naglarna. Ett matt nagellack. So far so good!
Har bara råkat sabba en (!!) nagel då jag inte har något tålamod när de ska torka. Men naglarna blev iallafall matta, och det är grymt snyggt tycker jag! Vi får se hur länge dem håller sig så dock.
Slänger in bilder på det.

Stay Strong

Vågar jag tro att det är sant?

2018-11-28 22:17
Från nathalieenstedt

Hej på er alla! Här hemma har det rullar på, sakta men säkert orkar jag mer.

Jag mår mycket bättre nu, men det finns ett kvarstående problem efter operationen. Ett väldigt stort problem. Så stort att det förstör mitt vardagsliv...
Jag kan inte knäppa mina jeans... illa illa...
Byxknappen hammar precis på ett utav snitten, och det är förstås inte så skönt.
Så nu har jag en riktigt bra ursäkt till att använda mjukisbyxor dygnet runt, haha! Har inte så mycket val om jag ska vara ärlig.

Att det förstör mitt vardagsliv var väll liiite att ta i, men det finns även en sanning i det.
Vet inte varför jag är så obekväm i mjukisbyxor bland människor men jag tror mycket av det handlar om mitt dåliga självförtroende. Undviker gärna att gå ut bland människor, och ursäktade nästan mig själv för min klädsel i skolan idag... jaja, snart är det väll över och tills dess får jag träna på mitt självförtroende. Win-win!

——

Nu till det som jag egentligen hade tänkt att berätta. Har inte varit säker på om jag ska gå ut med det till människor, men nu känns det bra att kunna göra det.

Som många vet så har min skäggagam strulat med maten sen i våras. Han har legat och sovit mestadels hela tiden och veterinärerna har inte förstått vad som har gjort honom såhär. Dessutom försvann hans mataptit. ”DVALA!” - tänker nog ni. Både ja och nej. En skäggagam dvalar ju under vinterhalvåret, och absolut inte mutt under sommaren. Dessutom har han inte helt och hållet visat att han dvalar. Skumt som sjutton. Vi har varit så oroliga här hemma, men inget har vi kunnat göra.

Men för nästan en vecka sedan, så hände något som fick mig att gapa. Eragon, som skäggagamen heter, var helt plötsligt SUPER pigg, han låg och sola under sin värmelampa och var nyfiken av sig. Det är den sidan av Eragon som jag inte sätt sen i våras. Den sidan som jag har saknat så mycket. Nu betedde han sig som den ödla jag hade lärt känna från början. Min knasiga Eragon.

Vi började sakta att mata honom då vi inte var säkra på att han var igång igen. Risken och orosmomentet som fanns vid detta läge var att han skulle käka, och sedan börja bete sig skumt igen och mer eller mindre halvt gå i dvala (som tidigare), och att det han då har käkat inte skulle komma ut ur hans kropp och istället ruttna i magen (= livsfarligt).

Men nu har det gått nästan en vecka, och min älskade Eragon är äntligen tillbaka till hans sanna jag! Jag vågar inte riktigt ropa hej än, men tanke på hur det har blivit förr. Men nu tror jag faktiskt han är på gång tillbaka. Super pigg, solar och njuter, samt äter med god aptit!

Ni anar inte hur många gånger jag nästan har gett upp på honom. De olika ”medicineringarna” jag provat, tvångsmata för att få igång matsuget, låta honom vara helt, höja och sänka både värmen och luftfuktigheten, minska och öka ljustimmarna... ja ni förstår nog. Jag har gjort allt jag har kunnat.

Ber om ursäkt för ett flummigt inlägg.
Tusen tankar omkring min lilla pojke. Är både glad och något orolig. Men förhoppningsvis så fortsätter vi i denna takt och kämpar oss tillbaka.
Min ödla är sig själv igen, och jisses vad jag har saknat honom

Stay strong

Eragon när han ligger och sover.
Hur skön sovstil har han inte då?! Lyxigt liv...

Min fina Ayla som blev fotad lite idag.
Hennes starka färger är ju bara helt amazing!

Klippkort på sjukhuset?

2018-11-24 21:38
Från nathalieenstedt

Hej på er! Nu har det gått några dagar sen operationen skedde och jag mår faktiskt helt okej!

Helt ärligt så har jag inte velat skriva något på bloggen eftersom jag vill att ni ska ha något kul att läsa om när ni kommer hit. Det enda jag har gjort sedan operationen i onsdags är att glo på min serie. Ja.. så kul ((tråkigt!!!)) har jag haft det! Inget speciellt kul att skriva om heller haha.

Under dessa dagar så har naveln gjort väldigt ont, har inte känts som att huden räcker till (alltså att det har stramat) och plåstret hade lossnat lite. Tänkte byta det häromdagen men jag struntade i det.
Hela tiden har jag trott att det stora plåstret hade blivit blodigt, men idag upptäckte jag något som skrämde livet ur mig.

När jag skulle hoppa in i duschen idag så ser jag, av en ren slump, att inte bara det översta plåster hade lossnat, utan även det understa. Det innebär alltså att det har varit öppet in till såret i flera dagar. Alltså att det inte bara är ett av plåstren som hade lossnat , utan båda, och att det som jag trodde var en blodig kant på understa plåstret i själva verket faktiskt var snittet.
Jag kunde nu alltså se snittet, hur stygnen under huden hade dragit åt skinnet, och även blåmärket runt om. Vid det här laget så sitter jag med hjärtat i halsgropen och är rädd för hur mycket bakterier som kan ha kommit in under dessa dagar.

Jag och min kusin tog oss upp till sjukhuset för att få det rengjort och omlagt igen. Tjejen som hjälpte mig berättade att det såg exemplariskt ut. Ja, hon använde faktiskt ordet ’exemplariskt’ haha.
För ett otränat öga som mitt såg det förjävligt ut, men jag får lita på hennes ord. Hon sa också att ärret kommer bli fint. Peppar peppar, ta i trä att det blir så!

Slänger in lite bilder så får ni se hur det såg ut både innan vi plocka bort plåstren och när det blev rengjort utav läkaren.

Nu ska jag mysa med min kusin framför tv:n och tjocka oss med godis, muffins och chips!
STAY STRONG

När jag upptäckte det.
Bild 1: endast det översta plåstret är upplyft.
Bild 2: båda plåstren är upplyfta och man kan se snittet.

Rengjort och fint!

Omlagt och anpassat så jag fortfarande kan ha navelpiercingen!

Min operation

2018-11-21 19:41
Från nathalieenstedt

Hej på er alla fina människor!
Idag var min operation som jag var så himla orolig för, men det har gått så bra!

Såhär gick det till;
När jag kom in så fick jag byta om till operationskläderna. Otroligt fula kläder och jag kände mig så himla obekväm i dem, haha. Piercingarna plockades bort, vilket var ett orosmoment för mig. Jag var ju rädd att dem skulle läka ihop, löjligt.. jag vet.. men jag fick också lugnande i tablettformat.

Sen fick jag komma in i ett väntrum där jag fick reda på att operationen skulle dröja lite. Bara någon minut senare så Kom den in en man, han var helt underbar, kunde inte blivit bemött bättre!
Han frågade hur det kändes och jag berättade som det var, att jag var orolig förstås. Han var underbart stöttande! Han frågade om jag ville ha sällskap av en förälder och jag berättade att hon som tog emot mig sa att dem inte fick vara med. Han tyckte det var idiotiskt eftersom jag är under 18 år och såg till att min mamma och pappa fick turas om att vara med mig. Det var jag tacksam för!

Sen togs jag in i ett rum där de satte in dropp i mig, strax därpå kom även pappa in till mig. Efter mycket skitsnack med pappa så frågade mannen och kvinnan, som också var en helt fantastisk läkare, om jag villa ha med mig någon när jag skulle sövas. Och det ville jag såklart. Eftersom pappa hade suttit hos mig så fick mamma följa med istället. Mamma fick klä på sig en dräkt och en mössa och jag kördes in i operationssalen.
Väl där inne kopplade de in narkosen och jag fick en gasmask. Under denna tid så fick jag också hålla i mammas hand, hon var en stor trygghet för mig!
Helt utan förvarning så slocknade jag. Tydligen hade jag mumlat något konstigt när jag somnade och både mamma och läkarna hade fnissat åt mig haha.

Någon timme senare så vaknar jag upp i uppvaket. Jag var fruktansvärt trött och hade väldigt ont där dem hade gått in och pillat i magen.
Jag drog upp tröjan och såg två plåster. Hade räknat med fyra, men två räckte tydligen.
De gav mig morfin så jag fick sova en stund tills smärtan försvunnit.
När jag hade piggnat till en halvtimme senare, gått på toan, fått i mig vätska och lite mat så kom operationsmannen in och berättade vad dom hade gjort.
Och vet ni vad?
ALLT såg perfekt ut. Inga tumörer, ingen endometrios.. ja, allt var perfekt.
Till en början blev jag besviken då det kändes som jag var tillbaka på ruta ett, men efter att jag hade fått landa i beskedet så kände jag en otrolig lättnad. Vi kunde utesluta det som vi har misstänkt, vilket kändes så skönt. Han sa också att man inte kan se allt under en operation, så han ville att jag skulle fortsätta utredas.
Det som händer nu är att vi kommer fortsätta utreda mig på andra fronter och hoppas vi hittar något som kan förklara smärtan.
Jag ska även fortsätta med p-pillerna och hoppa över menstruation då hormonerna tagit bort mycket utav smärtan.

I nuläget mår jag förväntansfullt bra. Där dem gick in under naveln känns litegrann, mest som träningsvärk som strålar upp mellan mina revben. Men att jag inte har så ont just nu kan ju bero på att morfinen fortfarande är kvar i kroppen. Känner mig inte lullig överhuvudtaget, min kropp är så van vid morfinpreparat. Däremot så hjälper morfinet mot smärtan.
Utöver det har jag en fruktansvärd träningsvärk på höger sida av lungan och vid nyckelbenet som strålar ner i ryggen, samt ont i halsen. Men det visste jag ju skulle hända då alla organ trycks upp mot lungorna under operationen och att respiratorn som hjälpte mig andas under operationen kunde kännas i halsen lite efteråt. 

Nu ska vi gå vidare med detta. Läkarna på gynekologiska avdelningen har nu släppt mig och jag slussas vidare till vårdcentralen. Är inte speciellt förtjust i dem, men vi får hoppas dem kan hjälpa mig. Med tanke på att sjukhuset har droppat mig så skriver dom inte ut citadon (morfinpreparat) längre, suck...
Tyvärr så funkar ju inte alvedon och Ipren när jag får smärtorna, så jag får prata med vårdcentralen om detta.

Kort och gott, allt har gått jättebra! Grymma läkare, bra bemötande och jag mår bra trots omständigheterna! Slänger in lite bilder jag tagit, både innan och efter operationen.
STAY STRONG! <3


**Varning för känsliga bilder!**

Magont & oro inför operationen

2018-11-19 22:49
Från nathalieenstedt

Hej på er alla godingar!
Igår var klockan massor när jag gick och la mig, så kände inte riktigt för att skriva något här. Jag var alldeles för trött haha.

Igår var en riktigt härlig dag, trots den molande värken i magen. Jag tog mig ut till stallet och red ut i skogen med min vän, riktigt välbehövligt. Tror inte jag kan komma på någon bättre avkoppling än att lunka runt på en grusväg för att i nästa sekund köra race upp för backen. Mindfullness!

Idag hade jag fruktansvärt ont i magen när jag vaknade. Fick värma på riskudden och trycka i mig medicinen. Trots att jag gjorde allt jag kunde för att bli av med smärtan tog det ändå några timmar tills det släppte! Usch och blä på detta! Efter denna morgon så har jag som vanligt mått illa och haft ont i ryggen. En bieffekt för magontet... suck.
Efter mycket om och men så tog jag mig till skolan och senare på eftermiddagen åkte jag och en vän ner för att köpa förköpet till puls (en nattklubb i Norrköping) 25/12. Helt klart värt 250:- för att slippa långa köer på sin första, lagliga och ordentliga utgång, haha!

För inte så jättemånga timmar sen så började jag förstå att operationen verkligen händer. Massor av oros tankar dök upp. Bl.a ”tänk om dom inte hittar felet och alla tror jag ljugit hela tiden.” Och ”tänk om operationen går snett!”. Rätt sjukt att ha sånna tankar när jag borde vara tacksam, men det är ju trots allt min första operation och det är nog inte så ovanligt att vara orolig. Vi får hålla alla tummar!

Imorgon går jag bara i skolan mellan 12.30-14.00, efter det ska jag ut till stallet för att få rensa tankarna och köra ett ordentligt ridpass på Molly. Är riktigt tacksam att jag fått denna möjlighet med Molly!

Slänger in några bilder på fina Molly från i söndags.
Stay strong

Vart har jag varit?

2018-11-17 23:04
Från nathalieenstedt

Nämen hej på er! Det var inte igår, snarare ett halvår.
Det har hänt rätt mycket här hemma faktiskt, men nu har jag fått tillbaka lite motivation att börja blogga igen!

Vi kan dra detta halvår lite kortfattat; några djur har flyttat och några djur har flyttat in. För tillfället har jag två ormar och två ödlor, och senast jag skrev något här var det väll 3 ödlor och en orm (om jag minns rätt..?)

Utöver det så har jag äntligen tagit tag i min gymnasieutbildningen och pluggar nu till djursjukvårdare. Och eftersom jag redan gått på ett annat gymnasium så har jag betyg i flera kurser och med det sagt är mitt schema väldigt lugnt.

Inte nog med så har jag börjat hjälpa min vän med hennes ena häst, superkul att vara uppe i sadeln igen! Saknat det så mycket! Tanken är att jag ska lära känna denna häst och när jag gått ut gymnasiet köpa henne om ekonomin och tiden finns. Men vi får se vad som händer helt enkelt. Svårt att veta hur mitt liv ser ut om 2,5 år haha.

Sedan ett år tillbaka har jag haft enorma problem med magen/äggstocken. Det har förstört min vardag helt och hållet! Jag äter morfin och p-piller varje dag för att dra ner på smärtan. ”P-piller?” tänker ni nog, och ja, jag har skrivit rätt. P-pillerna har nämligen hormoner i sig som gör att min smärta minskar, märkligt nog...
Jag utredes för endometrios och ska den 21/11 äntligen få göra min efterlängtade operation. De kommer gå in med en titthålsoperation för att se om de hittar felet. De misstänker bl.a endometrios, IBS, andra tarmbesvär och tumörer.
Förhoppningsvis får vi snart reda på varför jag haft så ont i över ett års tid.

Snart blir jag 18 år, och det kommer firas rejält! Inte bara med en utgång med mina vänner, jag har också bokat in en tatueringstid 4/1-19 för att göra en hederstatuering för min mormor som lider av cancer. Mer än det säger jag inte, det är något ni kommer få se den dagen, hihi! Men feta grejer är på väg att hända!

Här har vi alltså en liten sammanfattning av vad som har hänt både runt om kring mig. Hoppas ni mår fint!
Stay strong <3

Några bilder från träningen med Molly 15/11

Mina djur för tillfället.

Sälja skäggisen, hundvakt och en nyhet!

2018-05-11 01:00
Från nathalieenstedt

Jobbet har varit underbemannat som sjutton på senaste tiden då många varit sjuka (även jag just nu...).
Men jag tycker det är kul på jobbet, trivs sååå bra! Alltid kul att bemöta glada gäster! Så med detta sagt så har det blivit många timmar på jobbet och sena kvällar. Toppen för mig ju, sysselsättning på högsta nivå.
Har även solat lite i solariet och utomhus, fixat iordning terrariet som Eragon for bo i tills han flyttar 26/5. Anledningen till att han får flytta är för att vi inte roligt klickat och jag känner att han inte får den kärlek och uppmärksamhet utav mig som han förtjänar, så det är vad som blir bäst för honom! En utav ödlorna har även fått flytta hem till min kusin och några andra såldes! Detta gjorde jag endast då jag börjar plugga i höst och kanske inte kommer orka med alla ödlor. Men den andra skäggagamen Atlas och mina två geckos blir såklart kvar.
26/5 händer det också något jag väntat på i 10 år...
jag bli ormägare!
En fin trynsnok av morphen Albino het snow (albino men bär på genen snow) som är född i februari. OTROLIGT vacker i färgen! Enligt uppfödaren som tar hand om henne tills dess blir hon rödare och rödare för varje öms. Ska bli kul att träffa henne igen.
Inte nog med detta har jag kommit väldigt nära en granne som bor ovanför mig. Hon har två hundar som jag tagit hand om massor då hon pluggar och inte får några raster nu när hon har praktik. En utav hundarna, schäfern Donna, har jag kommit väldigt nära! Hon blir helt överlycklig när hon ser mig och springer runt som en påtänd hamster haha. Men hon är väldigt speciell, hon vet inte hur man bemöter människor eller hundar. Det hon inte förstår är hur hon själv ska bete sig. Så det finns en dela att öva på, vilket jag tycker är sjukt kul!
Jag och Donna har klickat väldigt bra och hon har fått en speciell plats i mitt hjärtat.
Nog om detta, lite som hänt ändå! Måste headern vartefter också... det får bli när jag orkar.
STAY STRONG <3

Tropikariet och en otäck upplevelse

2018-04-15 20:36
Från nathalieenstedt

Inte hänt så mycket dom senaste dagarna. Legat och degat i sängen och umgåtts med några vänner om nätterna.
En vän från Strängnäs kom hit i torsdags och eftersom han inte hade varit på tropikariet så åkte vi dit. Sjukt mysigt! Denna gång var det även väldigt spännande att åka dit, delvis har jag inte varit där på flera år men jag har ju också lärt mig massor om olika arter då jag själv har ett gäng reptiler.
Min vän var en riktigt fegis, så jag fick sticka ner handen till fiskarna som äter döda hudceller (de fiskar som oftast används för fotmassage). Massor av små vibrationer i handen... Riktigt häftig känsla!
Sen klappade vi massor utav stingrockor, men oroa er inte, de var ofarliga.
Slänger upp lite bilder!
Köpt nya byxor idag också, välbehövligt! De ena paret förstörde jag med fogskum när jag byggde bakgrunden till terrariet, och de andra slet jag ut så pass att det inte gick att använda dom...
Köpte även hårfärg för att bli mer silvrig/ljuslila samt en mascara med fibrer i och en ögonfransböj. Vet inte om jag är så nöjd med mascaran dock... tyckte inte det gav så mycket effekt. Ska köpa den andra jag blev rekommendera.
Något riktigt otäckt hände igår, därav köpet av mascaran idag. Jag har haft lösögonfransar och samma lim i mååånga år. Men igår när jag tog bort dom för natten så var det som att det hade slitit bort en del av huden. Svullen och öm idag på ögonlocket. Så nu har jag bestämt mig för att sluta med lösögonfransar, jag får prova mig fram för att hitta någon ersättning. Vill ju ha långa fransar!
STAY STRONG!

Fun facts!

2018-04-06 13:53
Från nathalieenstedt

Alla här känner nog inte mig, så vi kör en fun facts om mig! Har ändå inget bättre för mig just nu haha.
• När jag börjar prata med någon ny person så får jag ALLTID höra ”men du är inte härifrån Norrköping va?”. Min konstiga dialekt kan bero på att jag har x-antal dialekter i släkten, men jag lovar... jag är född i Norrköping och har bott här hela mitt liv.
• Jag har i mina tidigare dagar ägt två hästar, den ena såldes i samband med skiljsmässan, den andra avled dessvärre i September 2017.
• Jag hoppade av skolan pga stress och att jag gick in i väggen rejält två gånger inom loppet av 3 månader. Har dock sökt gymnasium till hösten.
• Jag jobbar som extraanställd på Max resturang. Trivs så bra på jobbet!
• Jag är inte speciellt religös, men tror på andevärlden till 100%.
• Har haft en depression sedan 2015, gick på DBT på BUP ett år, äter dagligen medicin mot detta.

• Jag har varit vegetarian i snart tre år och var demi-vegetarian i ett år innan det (åt endast vitt kött).
• Jag ÄLSKAR drakar!
• Jag har drömmar om egen gård och företag som involverar djur.
• Mina vänner skulle beskriva mig som omtänksam, rolig, djurälskare och en gamer.
• Jag är 17 år, men människor misstar alltid min ålder med mellan 18 - 25. Det är rätt sjukt... ser jag verkligen så gammal ut?
• Jag har färgat håret i många år och har även provat på hårförlängning.
• Jag har rutiner som att röka precis innan jag somnar och direkt när jag vaknat, går inte utanför dörren utan att ha druckit en kopp kaffe, borsta tänderna minst en gång om dagen och scrolla genom 9gag tills jag somnar.
• Inget smink = mjukiskläder, smink = Vardagskläder.
• Jag tycker det är sjukt kul att köra bil!
• För tillfället äger jag 7 stycken ödlor och några ägg på det. Skulle bara vara en från början, men shit happens...
• Älskar piercingar och tatueringar. Skulle kunna tänka mig att bli tatuerare faktiskt.
Där har ni lite kul fakta om mig iallafall.
STAY STRONG!

Påsk och terrariebygge

2018-04-05 01:49
Från nathalieenstedt

Skrev världens längsta text men insåg att det inte var så kul att läsa det. Kan istället berätta lite om min påsk.
Har inte gjort mycket alls denna påsk. Tycker att dessa firanden börjar bli lite lame så att säga. Tappade tyvärr mycket utav den glädjen när mina föräldrar skiljde sig, och vill därför inte göra en stor grej utav det.
Var hemma hos min mormor och åt mat, fikade och letade påskägg med min kusin på 7 år. Mysigt var det iallafall. Bad om att inte få godis då besöket hos tandläkaren fick mig att bryta ihop utav rädsla. La därför av med allt sött och all energidryck som sagt. Men sen är det ju detta med min släkt att vara gulliga... ”Jag vet att du inte ville ha godis, men ville ändå ge dig lite.”. Detta slutade med en hel godisfylld willys påse... Yay... haha.
Utöver det under påsk så övningskörde jag, pillade med terrariebakgrunden jag byggt, umgicks med vänner och bara satt hemma och spelade. Gjorde inte någon större grej av det vill säga.
Denna vecka hittills har också varit lugn. Insåg först igår att ungdomarna har påsklov denna vecka. Så inte undra på att mina vänner ville passa på att träffa mig hehe.
Varit ute lite och åkt med en vän för att se solnedgången vid vattnet, lyssna på musik och äta kakor. Det kallar jag livskvalité!
Har inte så mycket mer roligt att berätta mer än att det ena terrariet äntligen är klart! (Lägger upp bild på processen, sist bilden är tyvärr väldigt mörk). Bara ett terrarium kvar så fort ställningen kommit!
STAY STRONG!

Vad är det för fel med min äggstock?

2018-03-29 21:26
Från nathalieenstedt

Idag var jag äntligen på det efterlängtade besöket hos gynekologen. Eller ja, lite har jag längtat. Hade hoppats på att cystan hade vuxit igen så jag slapp tänka vidare och vi kunde ta bort den. Så att jag hade svart på vitt varför jag har haft ont så länge. Men så enkelt var det inte...
Cystan är borta. Bra eller dåligt? Jag vet inte. Med tanke på vad gynekologen misstänkte, vettifan om det är mycket bättre.
Har du någonsin hört talats om endometrios? Inte jag iallafall, förens idag. Så vad betyder det tänker nog du nu. Livmoderalemhinnan har vuxit utanpå livmoder. Man har fruktansvärda kramper och smärtor under mensen, riklig och lång menstruation, svårt att få barn, symtom som liknar urinvägsinfektion, man kan känna sig trött, illamående, febrig eller sjuk, smärtor långt in i slidan under slidsamlag... ja, detta är iallafall de symptomerna jag har.
Läkaren och jag satt och pratade om detta och hur jag kunde lindra det. P-piller ska tydligen vara väldigt bra, och då slog det mig ju... jag hade världens mensvärk innan jag började med p-piller, och när jag slutade med dem kom kramperna tillbaka.
Vi får hoppas smärtan försvinner mer p-ringen jag har nu (ska ge samma effekt som p-piller). Men det kommer ta några månader, jag får fortsätta kämpa på!
Vet verkligen inte vart jag ville komma med detta, men jag var tvungen att skriva av mig lite. Vi ska inte ropa hej än, det behöver inte vara det. Men jag vill bara ha svar på varför jag har så ont. Jag hoppas vi hottar det snart!
STAY STRONG!

Fick fin besök idag

2018-03-27 20:29
Från nathalieenstedt

Vilken dag! Tycker ändå jag hunnit med en hel del för att ha gått upp vid 08.00 FRIVILLIGT! Den ni! Det trodde ni inte om mig va? Hehe.

Skämt åt sido, en vän från Strängnäs kom ner för att kolla lägenhet, och jag hakade förstås på. Visade sig bara att han hade hört fel på tiden och vi var en timme tidiga. Så det blev ingen visning trots att vi spamm-ringt den ansvariga för visningen och mailat henne. Suck...

Har även jobbat idag. 11-14. Gick bra tycker jag för att vara första gången efter utbildningen. Börjar få kläm på grejerna, men det är fortfarande mycket kvar att lära. Däremot var det väldigt lugnt idag, lite trist om du frågar mig. Vill ju gärna att det ska hända grejer hela tiden. Kanske lika bra med tanke på omständigheterna att jag fick en ’mjukstart’ på det hela. Får hoppas på mer fart och fläkt nästa gång haha.

Efter det åkte jag och min vän på en sightseeing inne i stan, träffade några vänner till mig, fikade och käkade mat. Sjukt mysigt om du frågar mig!

By the way, gissa vem som spräckt hela skärmen när jag trodde jag hade en riktigt turdag igår? Jo jag förstås... suck. Där rök min lön...

Kom ihåg att ni är fina som ni är.
STAY STRONG

Shopping & övergivet hus

2018-03-24 01:17
Från nathalieenstedt

Vilken dag alltså! Jag har varit extrem sur idag. Hela jävla dagen. Som tur är vet ju alla om varför. Jag sluta tvärt med energidrycken efter det där tandläkarbesöket som slutade i tårar, panik och receptbelagd tandkräm. Inga hål än iallafall, bara en början på i princip alla tänder och inflammerat tandkött. Nu ska jag försöka sluta med sockret också... Hejja mig!

Trots humöret var jag, kusinen och hennes son och shoppade rejält idag. Hade bara planerat att handla lite kläder för 200:-, slutade dock med att jag gick ut från affären med världens klump i magen och 1000:- fattigare. Lyckat va? Tur man har snälla föräldrar som skänkte en slant till fattiga mig efteråt haha.

Mot kvällningen åkte jag ut med några vänner. Kvällen avslutades med ett besök i ett övergivet hus mitt ute i skogen. Riktigt läckert att hitta tidningar från 1972! Men måste erkänna att det var lite kusligt när man hittade en inristad text på väggen som lydde ”LEAVE NOW”.

Nu ligger jag här i sängen, klockan är 02.00 och ögonen går i kors. Men har iallafall haft en rolig fredag med mycket skratt.
STAY STRONG!

Jag är världens sämsta bloggare (en update)

2018-03-22 22:24
Från nathalieenstedt

Snacka om att jag är världens sämsta bloggare... alltså helt seriöst! Jag skriver aldrig här, behöver uppdatera min info och bilder. Men vi kör en liten update på vad som hänt på senaste tiden (ja, en update som vart enda jävla inlägg handlar om haha).

Till och börja med så har jag gått klart min praktiska kurs på Max resturang. Haft så himla kul och trivdes så bra! Personalen var super härlig och hjälpsam. Creed till er tjejer och killar!

Jag har ännu en gång råkat impulsköpt en ödla. Sammy heter han, en pojkvän till Nala. Nala tycks blivit gladare och mer pigg än innan. Tror detta kommer bli super bra. Nu väntas det bara ägg vartefter!
Jungfrugeckosarna har lagt ytterligare två ägg.
Skäggisarna har tyvärr gått i dvala igen, iallafall Eragon... trist!!!

Spelar mycket World of Warcraft om dagarna, på kvällarna är jag oftast ute med vänner och umgås.
Provat att sola i solarium. Fruktansvärt skönt med värme för mina leder, dessutom blev jag ju faktiskt lite brun (kolla foto).
Och tyvärr växte min läppiercing igen när jag glömde sätta i den efter jobbet. Suck... men har ju ändå funderat på att plocka ut den. Går ju alltid att ta om den om man vill.

Mer än så har väll inte hänt tror jag...?
Jag ska FÖRSÖKA bli bättre på att skriva här. Små korta inlägg kanske får räcka? Jag menar, då har jag ju lagt ut något iallafall. Bättre än inget.
STAY STRONG!

Jag spyr på kroppskomplex

2018-02-11 14:58
Från nathalieenstedt

Här ligger jag i sängen helt genomförkyld och tänker. Det finns något som jag velat ta upp länge, något väldigt viktig i dagens samhälle.

Kroppskomplex - att vara missnöjd med sin kropp eller något speciellt. Ja, du som läser detta kan säkert känna igen dig. Jag tror alla någon gång under sitt liv känt sig ful och varit missnöjd med sin kropp.

Som jag precis skrev är kroppskomplex ett vanligt fenomen bland både killar och tjejer, framförallt i tonåren. Man ser en snygg modell och tänker ”Wow, jag vill se ut som henne/honom!”. Men sanningen är, du kommer aldrig kunna se ut som den personen. Du kommer alltid vara dig själv. Visst kan du träna och äta nyttigt, men det förändrar inte hela ditt utseende.

Jag själv sminkar mig väldigt ofta, just för att jag känner mig snyggare med smink. Jag klär på mig, plattar håret och går ut. Jag låtsas vara nöjd över min kropp. Men sanningen är att jag har bristningar på höften, jag är inte pinnsmal, jag har ett födelsemärke mellan ögonen, jag har ojämna bröst, jag har ’lovehands’, jag har inget thightgap... you name it! Jag är ingen modell. Och så är det. Jag har bara kommit till insikt med att jag är jag, och jag borde (observera borde) vara nöjd över min kropp.

Dagligen träffar jag människor som säger ”usch, jag ska sluta äta godis, jag måste gå ned i vikt.” ”Gud vad tjock jag är”. ”jag tänker inte gå ut utan smink, jag känner mig ful då.”
Det är inte okej. Det är inte okej att flickor och pojkar som är 10-år tycker dom är för tjocka. Det är inte okej att människor svälter sig själva för att bli smala.
Det är INTE okej!
Sluta uppmana människor att se ut på ett visst sätt, berätta istället att de är fina precis som de är.

Dit jag vill komma med detta är att du ska vara stolt över den du är. Du ska våga gå ut fixad, strunta i vad människor tycker (även om det är svårt). Sluta vara någon du inte är! Det är din kropp, ditt tempel! Var stolt över dig själv. Var stolt över dina brister för ingen är perfekt, inte ens den där smala och snygga modellen du såg på reklamen.

Var den du vill vara, och var stolt över den person du är. De som älskar dig på riktigt, de älskar dig för den du är och inte för hur du ser ut. Våga vara dig själv och våga visa dina brister. De är fina, för de visar att du faktiskt är en människa.
STAT STRONG BEAUTIFUL! <3

Äntligen rutiner!

2018-02-08 22:41
Från nathalieenstedt

Som jag gått o väntat på denna dag. I över ett halvår har jag väntat på att få några rutiner i mitt liv.

Äntligen har jag fått ett schema, iallafall för nästa vecka. Ska jobba mån-lör.
Känns väldigt skönt faktiskt. Att ha något att göra liksom. Dessutom tjänar jag ju cash på det - win&win situation!
Är ju anställd som extra, d.v.s att de ringer in mig när jag behövs och att jag kan skriva in mig själv på lediga tjänster.

Atlas har börjat brumera, men han oroar mig. Enligt mig är han för ung för att brumera (7mån). Han har ju inget underhudsfett... får se om han vaknar till snart annars lär jag nog uppsöka veterinär. Ska prova att få i honom lite vätska med en pipett imorgon. Håller tummarna!

Var hos frisören för någon vecka sedan, välbehövligt kan jag säga! Håret var fruktansvärt slitet efter min hårförlängning. 10cm klipptes och färgades. Snacka om skillnad!

Eftersom jag är så dålig på att skriva här är alla tips välkommet. Om det är något speciellt ni vill veta, vill att jag skriver om, mina åsikter om saker o ting... ALLT ÄT VÄLKOMMET!

STAY STRONG!

JAG HAR FÅTT JOBB

2018-01-25 23:50
Från nathalieenstedt

Vaknade upp av ett samtal idag, det var ett nummer jag inte kände igen. Svarade efter mycket om och men, och det var väll tur att jag gjorde det.

Tjejen som var med på arbetsintervjun, det var hon som ringde. Och med en glad röst säger hon något i stil med ”Hej Nathalie, jag ville bara ringa och berätta att du kommer jobba här på Max tillsammans med mig!”
Jag visste inte om jag drömde, eller om jag faktiskt hörde rätt. Jag menar, de sa att de skulle återkomma 15 Februari med besked, men hon ringde alltså idag. Det är dagen efter, dagen efter jag var på min allra första arbetsintervju. Jag blev sååå glad! Det måste ju ändå betyda att jag skötte mig exemplariskt, eller hur?

När jag hade piggnat till lite och ring mamma, som förövrigt vart så glad att hon inte vart hon skulle ta vägen, ringer jag upp henne igen. Anledningen till att jag ringde igen var för att jag var tvungen att dubbelchecka att jag verkligen hörde rätt. Hon skrattade och sa att jag hade hört rätt.

Så nu mina kära vänner och ovänner, har jag fått mitt allra första ordentliga jobb. Känns bättre än bäst!

Ge aldrig upp, gå in för det du vill göra, om det så är söka jobb, gymnasium, skolor osv. Går ni in med hjärtat på rätt ställe och kämparglöd så kommer ni fixa det. Tro på er själva! Kolla bara på mig, för en vecka sen låg jag hemma och funderade på vad jag skulle ta mig till nu när jag har sabbats år. Har suttit och skrivit CV och personligt brev i 4h, skrivit ut dem, lämnat in dem och tålmodigt väntat på svar. Och nu har jag jobb!

Ge inte upp, allt ordnar sig!
STAY STRONG!

Detta möte som alla tycker är jobbigt - men är ett måste

2018-01-24 12:47
Från nathalieenstedt

Idag händer det, min allra första arbetsintervju är 15.30. Tycker ändå jag är rätt lugn... jag har förberett mig för eventuella frågor, klätt mig ”fint och rent”, inte för mycket smink, referenserna är nedpackade i en plastficka ink. mina frågor till dem.

Min enda tanke som snurrar runt just nu är bara - tänk om det går åt helvete? Att jag säger fel osv.
Ja, man vet ju aldrig. Men har i flera dagar försökt förbereda mig mentalt genom att tala om för mig själv att jag bara ska vara artig och trevlig som jag brukar vara på möten med nya människor. Vi får hålla tummarna!

Utöver det händer inte speciellt mycket i livet, datorskärmen har gått sönder så måste lämna in den nu i dagarna. Ödlorna mår fint, och mitt liv rullar på bra. Varit ute och övningskört hela vägen till Linköping, på motorvägen, i mörkret. Det var riktigt obehagligt att bli bländad hela tiden. Men det är ju något man måste göra någon gång ändå, så lika bra att ta det så fort man känner sig trygg och lugn med att köra i trafiken, eller hur?

Hopps ni får en fin vecka och helg.
STAY STRONG!

2017 - värsta året någonsin

2018-01-06 18:07
Från nathalieenstedt

Ja, vart fan ska jag börja? 2017 var det jobbigaste och värsta året jag varit med om hittills.

Junior (min förra häst) var skadad enda fram tills han såldes, mina föräldrar separerade, jag gick in i väggen, hoppade av skolan, Hunter avlivades (min pensionerade häst) och en utav mina ödlor dog...
Utöver detta var det mycket jobbiga känslor inblandat, dåliga rutiner, uppe långa nätter, ”levde livet” hemma, trots att man tillslut började klättra på väggarna, som man brukar säga.

2018, vad har jag egentligen för förväntningar? Ärligt talat tänker jag det värsta. Jag menar, mina problem och känslor är ju detsamma som 31/12-17 23.59. Inget har förändrats. Däremot ska jag försöka (observera FÖRSÖKA) ta tag i mina knä- och höftproblem, kanske hitta någon häst att ta hand om då jag saknar det som sjutton, pierca mig och gadda mig ännu mer efter jag fyllt 18, kanske börja skriva på min självbiografi, göra musik... ja, gud vet vad. Det jag tycker är kul är det jag tänker göra. Inte slösa bort dagarna i sängen liksom.

Lite planer för 2018 har jag, men vi får väll se vad som händer. Jag ska må bra iallafall, det är min högsta önskan och målsättning.

Lite sent, men gott nytt år!
Jag önskar er alla ett bra år med mycket kärlek.
STAY STRONG!

Inlagd på psykiatrin?

2017-12-31 03:41
Från nathalieenstedt

Just nu när jag sitter och skriver detta har jag nästan lite ont i magen. Jag tar bilder när jag gör saker för att ha något att lägga ut här, men det kommer alltid något i vägen och jag tappar lusten att berätta.

Vi får sammanfatta den senaste tiden helt enkelt. Denna jul och födelsedag nog en av de sämre jag någonsin varit med om. Tänker inte gå in på detaljer, men första julen med skilda föräldrar, försökte hinna med att både träffa min pappa och mamma OCH fira min födelsedag. Bara det säger väll hur kaotiskt det var i mitt huvud.
Kvällen slutade med att jag ringde till psykiatrin i Linköping och fick träffa en läkare akut för eventuell inläggning. Men jag kom hem och mamma gick upp en gång i timmen för att kolla till mig.
Ja, de som vet vad som hände de vet. Anledningen till att jag inte vill skriva är för att det är så personligt.
Men som sagt, jag kom hem iallafall och blev ’vaktad’ hela natten.

Utöver det så har jag hoppat på skolan igen, eller ja... typ iallafall. Ska ha praktik nu fram till sommaren och så får vi se hur jag känner. Detta p.g.a. att få en mjukstart med tanke på mitt psyke.

Vill verkligen skriva här på bloggen mer än vad jag gör, men känns som att jag aldrig finner ro till det och prioriterar annat. Sitter mycket vid datorn för att glömma bort verkligheten och låta tiden rinna ut i sanden och hittar på saker med mina vänner. Ni förstår nog vad jag menar... försöker rymma från verkligheten.

Slänger in lite bilder, bl.a. ifrån idag när jag red in en åsna, men även lite andra bilder jag tagit de senaste veckorna. Och ja, du läste rätt, en åsna haha!
STAY STRONG!

”Men, kan du verkligen mysa med en ödla?”

2017-12-10 23:41
Från nathalieenstedt

Det är en fråga jag får allt för ofta, och 8 av 10 fall är det ingenting de verkligen undrar, snarare som en dumförklarning.

Först och främst så ja, delvis iallafall. Du kanske inte lägger dig i sängen och kramar den tills du somnar. Men att plocka upp den, sätta på axeln och klappa, är hur du ’myser’ med en ödla.

Och så till nästa fråga jag brukar få... ”Varför köper du inte en katt istället? Ödlorna sitter väll bara där?”
1. Nej, jag känner inget behov utav en katt då jag inte är en kattperson.
2. Ja, det har du rätt i. Ödlor gör inte speciellt mycket om dagarna, de lever livet under värmelampan.
Och 3, varför skaffar du inte en ödla istället för et katt? Just exakt för du förmodligen tycker om katter mer. Och för mig är det tvärtom.

Och sista frågan jag brukar få ”varför just en ödla? Du är ju värsta ödlekvinnan!”
Haha ja, det stämmer. I’m the crazy lizard woman som mina vänner brukar säga.
Jag har alltid älskat reptiler. De påminner mycket om drakar (som jag avgudat sedan jag var en liten flicka) och dinosaurier.
Deras beteende, färger, mat, klimat o.s.v. intresserar mig. Det är min hobby som jag lägger massor av pengar och tid på. I dina ögon kanske det bara är en ödla, men för mig är det min familj och sysselsättning (framförallt nu när jag gått hemma i 6 månader...).

Så, kan vi nu få detta överstökat? Detta är min hobby, likaväl som vissa har bilar, hundar, fotografering, katt, häst, rita, pyssla o.s.v. som hobby. Gilla läget, jag älskar mina djur och allt runt omkring, trots att det är en dyr hobby.

Acceptera andras val istället för att försöka dumförklara dem kära vänner.
STAY STRONG!

Detta år kan ju knappast bli värre...

2017-12-03 19:52
Från nathalieenstedt

Sålt Junior, skiljsmässa, Hunter avlivades och nu detta...

Är så jävla trött på detta år. Vet inte vart jag ska ta vägen snart. Inte nog med det som redan varit så hittar jag Charlie död i sitt terrarium idag. Förstår inte vad jag gjorde för fel... hon åt och bajsa som hon skulle, hade den rätta temperatur och fuktighet.

Vi har visserligen ingen aning om hur gammal hon var, men enligt försäljaren på mässan var hon född i år. Kan ha varit en lögn... jag vet inte.

Kan ju likaväl vara så att hon föddes med något fel, men vid 13-tiden idag var hon hur pigg som helst, och när jag kom hem vid 18 var hon död. Måste ha varit en plötslig död då hon satt och bet på ett plastlöv när jag hittade henne. Jag fattar verkligen inte hur det gick till. Usch... min lilla vän är borta nu.

Visst, för dig kanske detta bara var en ödla, men för mig var hon en familjemedlem som jag på denna månad lärt känna. Hon hade en personlighet. Hon må ha varit 5cm och ohanterbar, men oj vad många skratt hon gett mig på denna korta tid.

Varför ska allt detta jämt hända mig? Detta år kan rentusagt dra åt helvete. Jag har fått nog.

Godnatt Charlie, tack för alla skratt du gett mig lilla du. Du må ha varit ett impulsköp, men det var ett bra impulsköp.
STAY STRONG.

Jag fick låna en ängel...

2017-11-24 04:23
Från nathalieenstedt

Du var min bästavän, men du var bara en ängel jag fick låna för en stund. Tusen tankar om natten, tusen tårar som runnit sedan du försvann. Men tack, utan dig vore jag inte här idag.

Fyfan vad jag saknar dig. Det är så tomt. Jag tror ingen som gått igenom detta kan förstå vilket hål du lämnat i mitt hjärta.
Jag kunde dra min hand genom din varma päls, hoppa upp och dra iväg, långt bort från alla jobbiga tankar. Du kunde inte prata, men du kommunicerade med mig på ett sätt någon aldrig gjort.

Du var min. Min ädelsten, mitt hopp, min terapi och min bästavän. På fyra ben bar du runt på mig trots att dina knän inte orkade. Du kämpade, du försökte vara stark, men tillslut gav din kropp upp. Nu sitter ditt namn bredvid mitt hjärta. Jag genomled smärtan för att alltid få ha med dig, och det ångrar jag inte en enda sekund.

Om jag ändå kunde få sitta på din rygg igen, gallopera genom ett fält som att det inte fanns en morgondag och dra min hand genom din varma, lena fux-päls...

För dig, bara för dig, ska jag kämpa.
Lite över två månader har gått, men varje dag är lika smärtsam. Att veta att jag aldrig kommer få träffa dig i detta liv igen, eller berätta hur mycket du gjort för mig, det är en jobbig tanke.
Nu sitter du på en tavla över min säng, din sista hästsko på sängkarmen och en bit av din svans bredvid tavlan. Det är det sista verkliga jag har kvar utav dig. Men du ska veta Hunter, allt du gav och alla minnen finns kvar.

Jag hoppas du kan titta ner på mig en vacker dag och se vad jag har kämpat och att jag klarade det, bara tackvare dig.
Älskade Hunter, tack. Tack för allt. Vi ses en vacker dag. Och då lovar jag att du ska få massor av pepparkakor som du älskade.
15/9-17, ett datum jag alltid kommer minnas

Nu börjar det hända grejer...

2017-11-22 21:16
Från nathalieenstedt

Idag kom körtkortstillståndet, och nästa vecka ska jag besöka ett gymnasium här i Norrköping!

Nu får ni passa er på vägarna, för snart är rally-Natta ute på vägarna och gör stan osäker. Hehe!
Skulle ringt transportstyrelsen imorgon och fråga om tillståndet var på g, men det kom faktiskt idag. Gode gud att jag inte kör ihjäl någon haha!

Många närstående vet att jag funderat på att hoppa på ett gymnasium igen då dagarna inte har någon rutin och allt jag gör är att sova. Det får mig inte direkt att må bättre. Så nu äntligen ska jag besöka ett gymnasium i stan som kan vara aktuellt. Jag får återkomma och berätta hur det gick.

Skäggisarna växer som sjutton (kolla bild nedan) och dom tycks må bra. Lilla Charlie tycks med trivas, men optimalast vore ju ett 15x15x15 terrarium... men det får bli framöver. Freya och Nala är lika tråkiga som vanligt under dagtid, men på natten har dom sina små-race i terrariumet haha.

Har även tänkt på en sak. Ni vet ju att jag har psykisk ohälsa, och jag kan knappt vänta tills den dagen jag ska skriva en bok om min resa.
Men skulle börja redan nu på någon slags media.... typ en podd eller på youtube (även om jag är sjukt obekväm framför en kamera). Liksom att prata om hur det är att vara tonåring, psykisk ohälsa, kärlek och allt däremellan, och då framförallt inrikta mig på att hjälp andra ungdomar. Någon som har något förslag eller är sugen på att göra något ihop? Hör av er! Är öppen för allt.

Ha en jättefin vecka nu, och...
STAY STRONG!

Impulsköpet en ödla & bilder på de andra ödlorna

2017-11-05 22:41
Från nathalieenstedt

Oj, det var inte igår jag skrev något här hehe... tur jag har lite intressant att berätta då.

Jo, först och främst ska jag ta tag i min utbildning. D.v.s. att jag ska prata med en SYV och förhoppningsvis kan jag hoppa på något redan efter jul.
Måste erkänna att det börjar riktigt långtråkigt att gå hemma om dagarna... samma rutiner liksom. Så att ta tag i detta och få en mjukstart redan nu, eftersom jag inte får plugga de ämnen jag redan gjort, känns som en bra idé!

Igår jobbade jag på Alba Expon som var här i Norrköping. Eftersom jag länge tänkt bli medlem i förening så tog jag tag i detta för en vecka sen och hoppade direkt in i businessen.
Jag skulle absolut inte köpa något, jag skulle inte gå runt och kolla heller då jag är rätt impulsiv. Men så dum som jag är gjorde jag det ändå... slutade upp med en liten Jungfrugecko (som att inte två skäggisar, en Madagaskar ground gecko och en fan fingered gecko inte räckte...)
Så välkommen hem Charlie!

Utöver det har det väll inte hänt så mycket mer, inget jag kommer på rakt upp o ner iallafall.
Så har ni några tips vad en uttråkad tonåring kan göra om dagarna utöver all skötsel till ödlorna, hojta till! Funderar på att söka deltidsjobb, men vi får se.
STAY STRONG!

”Detta är en speciell liten gecko som det endast finns honor utav eftersom de är partenogena och förökar sig genom jungfrufödsel. (Enligt vissa så kan det hända att det kläcks fram en hane men detta skall vara väldigt sällsynt). Man tror att detta är ett genetiskt fel som uppstod när två skilda arter parade sig.” - terrariedjur.se
Detta innebär att dom parar sig med sig själva. Så här kommer det finnas bebisar framöver om någon skulle känna sig sugen haha.

Slänger ut bilder på de andra eftersom jag tydligen inte hade gjort det...

Vänster: Fan Fingerd Geckon Freya.

Häger: Madagaskar Ground geckon Nala.

Vänster: skäggagamen Eragon.

Mitten: Atlas, jag och Eragon.

Höger: skäggagamen Atlas

Eragon la sig och chillade på brorsan Atlas häromdagen. Tyckte den var värd att visas hihi.

Visst är det en stor storleksskillnad? Dessa två är från samma kull tro det eller ej...

Cypern 2017

2017-10-07 10:48
Från nathalieenstedt

Är otroligt dålig på att skriva här har jag insett. Sagt flera gånger till mig själv att jag ska skriva ett inlägg ikväll men jag skjuter upp det hela tiden (= det blir aldrig av).

Det som hänt på senaste tiden är att jag skaffat ödlor, varit på Cypern med mamma, bokat tid för att fixa mitt hår (en heldag) och nu sitter jag i polen och väntar på att åka iväg till speedway GP:et. Mycket som hänt de två senaste veckorna!

Cypern var underbar!! Härlig personal, sjukt lyxig svit, god mat, varma stränder och turkost vatten! Vill redan tillbaka dit! Mådde bättre än bäst där. Glömde liksom alla problem och verkligheten hemma i Sverige. Det var rena terapin för själen!

Hann bara packa upp för att packa ner nya grejer för resan till Polen. Hade inte hunnit landa riktigt efter resan till Cypern. Men det är dumt att klaga. Jag menar, vem vill inte ut o resa när man har möjlighet? Hehe.

Orkar inte skriva mer nu, så slänger ut massa bilder ifrån Cypern.
STAY STRONG!