mrsramsten blogg

Ja, nu var det länge sen jag var in här och bloggade måste jag ju säga.

Har ju två till bloggar här och har mest koncentrerat mig på dom.

Fram för allt på min viktväktarblogg där jag uppdaterar med jämna mellanrum hur det går för mig med min viktnedgång.

Om ni känner för att kika in på den så hittar ni den här: www.nouw.com/myweightgoals

Jag har hittills gått ned 41,6 kg och min viktresa fortsätter i både med som motgång.

Önskar er en trevlig helg!

Om ca 2,5 veckor då ska jag gå en kurs. En kurs i att skapa hemsidor. Gissa om jag längtar!

Jag har hållit på med koder när jag bloggade för blogg.se och när dom hade så att man kunde bygga upp sin blogg helt från scratch.

Jag älskade redan då att sitta och pyssla med alla koder och att förstå mig på dom.

Jag har en hemsida som jag tycker att jag inte riktigt kommer igång med. Så det kanske blir en lite knuff i ryggen med den här kursen tänkte jag.

Genom att jag får lära mig allt från grunden och från nån som är duktigare än vad jag är. Jag längtar så mycket tills kursen startar.

Fyra Torsdagar kommer jag att gå på den. Medborgarskolan som har kursen.

Det ska bli både intressant och otroligt roligt!

Min dag har varit bra och mysig. ❤

Gå gärna in och läs på min viktblogg som sagt var.

Kram på er!

Ja idag gick vägningen hos Viktväktarna så himla bra alltså! Egentligen brukar jag gå på Onsdag mornarna och väga mig. Men om jag inte kan av nån anledning så brukar jag gå på Torsdagmornar.

Så det gjorde jag idag!

Jag hade på en vecka gått ner hela 1,5 kg!! Jag trodde inte det var sant! 

Jag fick min 6:e stjärna och har därmed gått ner -18 kg!! Eller för att vara noga -18.5 kg! Jag kan knappt fatta det själv, drygt 18 kg liksom!

Det tyckte jag var värt att fira. Jag brukar inte göra det i normala fall, men jag har i flera veckor längtat efter princessbakelse som är en sak som jag verkligen gillar.

Så idag firade jag min viktnedgång med princessbakelse.

När jag har gått ner -20 kg tänkte jag köpa nånting som jag verkligen vill ha. Nåt som jag kanske inte skulle gå å köpa annars.

Typ ett litet "dyrare" smycke. Jag har faktiskt några som jag så gärna skulle vilja ha så ja så får det bli.

-20 kg = ett smycke jag väldigt gärna vill ha.

Det är på typ såna här bilder jag tydligt ser vilken skillnad det är!

Samma tunika men 17 kilo mellan bilderna.

För att peppa mig själv så fotar jag ganska mycket och när jag känner att det inte händer så mycket med min vikt så kan jag kolla på bilderna och se att det visst har hänt saker.

Jag sätter också hela tiden realistiska delmål efter vägen. Som en sporre också.

Från början hade jag tänkt att ta 18 kilo till jul, men det har jag ju liksom klarat av nu. Så nu siktar jag in mig på att försöka gå ner -20 kg till jul.

1,5 kg ska jag väl klara på två veckor tycker jag. Gör jag inte det, ja men då är jag super nöjd med det jag gått ner till jul helt enkelt.

Ja så heter min nystartade blogg och Instagram.

Där dokumenterar jag hur det går för mig med Viktväktarna. Så hjärligt välkomna att kolla in mina sidor.

I morgon är det dax för en ny vägning också. Lite nervöst som alltid, men jag hoppas på ett bra resultat.

Jag har "bara" 1,3 kg kvar till -15 kg nu. Varje litet hekto räknas så jag hoppas att det är några hekton ner på en vecka nu. Håll tummarna för mig i morgon!

Min blogg: http://nouw.com/myweightgoals

Min Instagram: https://www.instagram.com/my_weight_goals/

Idag är en sån där lugn och skön dag, länge sen jag hade en sån. Så idag tar jag en sån helt enkelt!

Jag önskar er en fin Tisdag!

Jag skrev ju i Torsdags att jag skulle skriva ner lite om jobbet, min sjukskrivning och mina tankar på hur det känns att snart komma tillbaks till jobbet igen...

Men jag har inte orkat göra det för att det har varit så mycket den här veckan för mig...

Nu tänkte jag dock skriva ihop några rader.

I Onsdags var jag ju till fysioterapeuten igen. Och hon hade en kollega med sig som var lite mer kunnig inom skador som jag har fått. Josephina.

Josephina började med att kolla av vad jag och min fysioterapeut har pratat om och vilka träningar jag gör i dagsläget.

Och hur min vänstra hand ser ut.

Det både hon och Malin, min fysioterapeut, lägger märke till är att jag har en värmeskillnad mellan händerna. Och det faktum att jag inte kan räta ut fingrarna.

Det Malin har sagt tidigare är att jag har utvecklat en neurologisk skada. Och att jag har början till hand och skulder syndrom.

Jag har googlat lite grann på det och sett vad det menas med den diagnosen. Och det stämmer in på de problemen jag har tycker jag.

Nu när jag var till Josephina så sa hon att jag har ett begynnande CRPS, vilket jag också har läst om.

Det blir ju att man kollar runt och läser lite när det är nåt som man känner inte stämmer. Och då har jag snubblat över dessa uttryck.

Så det var ingen nyhet för mig det där om CRPS för att det stämde också in på min skada.

Träningen är en väldigt viktig del för att bli så bra som möjligt när man får CRPS diagnosen.

Med CRPS menas att man har en neurologisk skada som inte har att göra med den ursprungliga skadan. Som i mitt fall handleden som var det jag skadade från början.

Det tar tid med såna här typer av skador att återhämta sig. Och man kanske inte blir helt återställd. Oftast har man smärta men inte alla som har det.

Jag har ju det och nästan alla kriterier stämmer in för mig när det gäller den här diagnosen.

Blank hud, smärta, stelhet, ödem, kommer inte av ursprungliga skadan, m.m m.m....

Så nu gäller det ju att bara motverka så jag inte helt utvecklar CRPS...

Jag fick nya övningar som innefattar en deg och tillhörande program. Som jag ska göra två gånger per dag. En gång på typ f.m och en gång på kvällen.

Plus att jag ska fortsätta med mina två övningar varannan timme som jag gjort tidigare.

Och så ofta jag kan ska jag pumpa med handen så att cirkulationen kommer igång.

Och ha högläge på handen flera gånger per dag. Sträcka upp armen och handen i luften högt ovanför mitt huvud och pumpa med handen.

Mitt träningsprogram när jag har bassängträningen.

Plus på baksidan givetvis. Jag har min bassängträning Måndagar och Torsdagar 9.30. Bassängträningen håller på i 45 minuter.

Jag ska även sluta med kompressionshandsken helt på natten som jag haft nu för att få ner svullnaden i handen.

Istället fick jag en fingerstrumpa som ska hålla nere svullnaden där jag är som mest svullen. Alltså på ringfingret.

Den ska jag ha på mig dygnet runt. Förutom när jag sköter min hygien och vid träning.

Jag tycker mig se en liten skillnad efter all träning jag gör varje dag och vecka.

Innan jag började på med degträningen så kunde jag inte räta ut fingrarna lika mycket som jag kan göra nu tycker jag. Jag tycker jag märker en liten skillnad där.

Så jag hoppas att jag tillslut får ut dom så gott som helt!

Det här var maximalt vad jag kunde sträcka ut fingrarna innan bassängträningen och degträningen.

Som sagt var så tycker jag att jag ser en liten skillnad på hur jag kan sträcka ut fingrarna i dagsläget.

Jag tycker jag får ut dom mer när jag lägger handen på ett bord t.ex.

Så jag hoppas att dessa två metoder gör så att jag blir bättre i min hand.

Plus all annan träning jag gör varje dag då.

Helt ärligt så står det mig lite upp i halsen ibland med alla träningar jag måste göra. Och jag har väl inte direkt lust med träningen alla dagar.

Det är jobbigt och tar ju mycket tid av min fritid men jag försöker att hitta på lite roliga saker också så det inte bara blir träning hela tiden...

Och läkaren tycker ju att träningen plus att återgå till jobbet är det som ska hjälpa mig tillbaka.

Själv är jag lite smått "orolig" att jag inte kommer att fixa jobbet när jag väl är på plats igen.

Men jag ska absolut göra mitt allra bästa men jag kommer också att lyssna väldigt mycket på min kropp.

Funkar det inte så då tänker jag försöka få en förlängning på min halva sjukskrivning. Om det nu går vill säga...

Som det är nu så är jag helt sjukskriven till 14/11 och halvt sjukskriven till 30/11.

Sen är det tänkt att jag ska börja jobba helt igen...

Jag har mitt första arbetspass den 22/11 så jag har lite mera tid på mig att träna och bli bättre innan jag börjar att jobba i alla fall..

Det som dock stressar mig lite grann är att jag har värk, stel och att jag inte kan räta ut fingrarna. Vilket kan försvåra för mig att sköta mitt jobb tänker jag.

Men jag måste ju få det att funka helt enkelt. Jag har ju inget annat val när läkaren klart och tydligt säger att det är den sista sjukskrivningen han skriver ut åt mig.

Det kan ju funka bättre än jag själv tror också. Jag tycker det ska bli kul att börja jobba igen också absolut.

Och jag försöker att se positivt på det och inte bara stirra mig blind på vad jag inte kan...

Vi har lagt upp det som så att jag jobbar bara kvällar och mina fina arbetskamrater täcker upp mitt dagpass och mina nätter.

Spännande och se hur det kommer att funka ja...

Nu har jag i alla fall uppdaterat lite mer om hur allt ligger till när det gäller mig och min skada.

Jag märker ju att jag håller mycket på med mina bilder och fotar mycket för att glömma bort min situation lite grann.

Jag tror faktiskt att just det har varit min "räddning" lite för att orka hålla på med träningen och alla sjukhusbesök å sånt...

Nu ska jag äta lite brunch faktiskt!

Hoppas ni får en fin Söndag!

Önskar er alla en fin Torsdag!

Senare ikväll kommer det nya inlägg om vad jag pysslar med om dagarna och om mina tankar om hur det känns att snart börja att jobba igen efter min sjukskrivning.

Tills dess får ni ha det så bra!

Inatt har inte varit nån bra natt. Hostat typ hela natten och varit vaken större delen av natten.

Jag har i flera dagar sovit på soffan pga att jag hostar så mycket.

Annars är det som vanligt. Jag försöker träna varannan timme varje dag. Men det känns inte som om det händer nånting.

Men tränar jag inte så blir jag så stel. Så jag fortsätter med träningen.

Har nyss haft en telefontid med min fysioterapeut Malin också.

Hon tyckte det var tråkigt att jag inte kände förtroende för läkaren. Och att man går ju ihop olika med folk.

Jag fick en ny tid hos Malin och hon ska ha med sig en kollega nu för att försöka komma till bukt med problemet.

Hon sa själv att mitt problem var utanför hennes kunskaper. Och att läkaren också konstaterat att jag troligen har utvecklat hand- och skulder syndrom.

Det är därför jag inte kan räta ut fingrarna.

Hennes kollega har tydligen mer kunskap/erfarenhet om det här.

Så den 8/11 ska jag få träffa Malin och Josephina.

Hon sa att vi kanske får försöka få in träningen mer i min vardag som t.ex när jag är i köket.

Jag tycker det känns bra att få träffa Malin igen och hennes kollega.

Den 15/11 är det tänkt att jag ska börja jobba igen. På deltid. Får väl se hur det kommer att gå med det då.

Jag hoppas att det kommer att gå bra. Men det känns lite jobbigt i och med att jag ju använder mina händer hela tiden i mitt jobb som personlig assistent.

Så håll tummarna för att det går bra!

Nåväl, önskar er en fin Måndag!

Men jag ska ju också kunna jobba när jag väl är tillbaks på jobbet igen. Och tro mig, jag försöker kämpa för att kunna komma tillbaks så snart som möjligt igen.

Den som uttryckte orden jag valde som överskrift var läkaren P som jag såg för andra gången i Tisdags sedan jag gjorde illa mig i Augusti.

Första gången jag träffade honom hade jag haft mitt gips på ca 1 vecka. Det gjordes ju i Bollnäs eftersom jag var där när jag gjorde illa mig.

Sen byttes gipset ut här i Västerås och det gjordes en röntgen genom gipset. Läkaren kollar på dom plåtarna och säger: jag tycker inte att det är en bruten handled du har, snarare en spricka i den.

Var det stor skillnad mellan dom här röntgenplåtarna och dom som gjordes i Bollnäs då? frågar jag förvånat.

Det vet jag inte för dom plåtarna kan ju inte vi se här. Under hela tiden satt han vid sitt skrivbord och stirrade in i dataskärmen. Han kollade knappt på mig. Nonchalant och totalt ointresserad av mig tyckte jag han var.

Så när jag skulle tillbaks till läkaren igen så försökte jag att få en annan läkare.

Men hon i receptionen förstod inte alls den kritik jag framförde till henne. Och när jag frågade om att få en annan läkare så menade hon att man brukar gå till den man tidigare varit till.

Så jag kände mig så illa tvungen att ta honom igen.

Läkarbesöket gick som förväntat-sådär!

Han menade på att mina "låsningar" i fingrarna inte är låsningar.

Och att dom inte kommer från själva skadan i handleden. Utan från att jag har haft fingrarna böjda så länge. Vilket jag också förstått ju.

Det plus att jag tror det kommer av för trångt gips också.

P tror att det sitter i min hjärna att jag vet att det kommer att göra ont så då förbereder jag mig genom att spänna mig och inte vågar ta ut rörelserna riktigt.

Vilket jag delvis tror också. Vilket min fysioterapeut Malin och jag pratat om ganska mycket.

När jag sa till henne vid ett tillfälle att jag verkligen försöker att sträcka ut fingrarna när jag tränar efter det programmet som jag hade då. Och att jag t.om försökt att tvinga ut fingrarna lite grann men att det bara gör ont då.

Hon sa att det skulle jag inte göra för man kan inte tvinga ut fingrarna för då blir det ett onaturligt sätt dom kommer ut på.

Och det är inte meningen att man ska göra det. Det som man måste göra är att träna ut dom och att våga ta ut rörelserna i träningen.

Därför rekomenderade Malin att jag skulle börja på bassängträningen.

Läkaren klämde och kände, kollade beröringsförmågan, hur jag reagerade på vissa saker med handen.

Han konstaterade att fingrarna inte går att räta ut just nu har ingenting med min ordinarie skada, handleden, att göra.

Sen pressade han ut alla fingrarna idag på mig så det gjorde skitont.

Jag grät så klart pga att det gjorde så satans ont! Och han pressade ut dom ännu mer. 

Han menade på att "titta vad mycket jag fick ut fingrarna nu. Det går ju bara du vågar tvinga dom att sträcka på sig".

Varje gång jag ryckte tillbaka handen för att fingrarna låste sig och gjorde ont tog han tillbaka den och tryckte ut fingrarna ännu mer.

Bilderna här ovanför är tagna på handen ikväll, Onsdag. Så mycket är max vad jag kan räta ut fingrarna.

När jag påtalade över fortsatt sjukskrivning så svarade han att "jag sjukskriver dig till mitten av November nu.

Men det här är sista sjukskrivningen du får.

Man blir ju sjuk av att vara sjukskriven också. Jag tror på att du ska intensivträna och jobba samtidigt. Det är det absolut bästa.

Inte för att vara elak men det är lätt att man känner sig bekväm och mer sjuk om man får en längre sjukskrivning.

Sen tyckte han att jag har ju visst styrka i handen och handleden. Jag kunde ju klämma åt hans hand. lite".

Ah men visst... Att jobba som personlig assistent och att lyfta/dra upp en person i sängen/rullstolen på typ 70 kg är ju verkligen detsamma som att kunna klämma hans jävla hand!

Det var väl det han i stort sett sa.. Också skrev han upp mig hos en kvinna som är bra med såna skador jag har å som kan hjälpa mig få ut fingrarna...

Jag är ju så svälld i handleden än och i alla fingrarna. Senare på kvällen och även idag så har jag haft ont av och till i handleden och fingrarna. Av att han hållit på och tvingat ut dom...

Helt ärligt så håller jag faktiskt på att kollar andra alternativ. Inom privata sektorn istället.

Det kändes absolut inte bra efter mitt besök hos läkaren.

Det känns lite dumt att säga det men efter det besöket kände jag att jag tappade sugen för all träning fastän jag vet att det är bra för mig.

Jag tror dessutom att det här sitter djupare än vad dom på Ortopedmottagningen tror.

Men jag får väl kämpa på med träningen och bassängträningen. Och hoppas på att det kommer att ge resultat.

Just nu känner jag mig bara deppad och orolig i kroppen för hur allting kommer att bli framöver.

Men jag är en fighter, så det blir nog bra i slutändan.

För en månad sedan idag var vi på ett mycket fint bröllop. Och jag fotade åt fina Asta & Robban på deras lyckliga dag.

Dom här fotona är ifrån när jag fotade på Asta när hon blev sminkad och fin(are).

Inifrån kyrkan.

Det fina brudparet med sina barn.

Vi fotade lite efter bröllopet varit också.

Bilder från lokalen som bröllopsfesten hölls i.

Det var otroligt roligt att fota på deras fina bröllop för dom var så engagerade själva och gav tips och förslag på vyer å sånt.

Stort grattis till eran första månad som gifta Asta & Robban. <3

Som rubriken säger så vet jag inte riktigt vad jag ska tycka och tro just nu.

För en vecka sen var jag till Malin, min Fysioterapeut, för att göra mätningar och kolla hur det såg ut efter min skada.

Jag hade då slutat att använda kompressionshandsken och använde bara den och handledsstödet vid behov.

Men jag var så svullen i fingrarna så hon tyckte jag skulle använda handsken hela tiden. Jag fick fler övningar att göra. Så istället för 11 övningar 5 gånger per dag, så blev det 14 övningar 5 gånger per dag att göra.

Och hon ville träffa mig redan om en vecka sa hon. För att hålla koll på svullnaden.

Så idag har jag varit till henne.

Jag är nu helt återställd i handleden som var den jag egentligen bröt ifrån början.

Men jag kan ju inte räta ut fingrarna riktigt ännu. Trots att jag har kämpat på med träningen som jag skulle.

Så nu ska jag istället börja med bassängträning 2 gånger/vecka. I 3 månader. Sen ska Malin göra en utvärdering för att se om det gett resultat.

Så i mitten av Januari ska jag tillbaka till henne.

Och hon tyckte att jag skulle kontakta läkaren för att han skulle få se hur handen ser ut i dagens läge så att vi får det nedskrivet sa hon.

Och så att han kan skriva läkarintyg på ett korrekt sätt. Jag har ju fått förlängd sjukskrivning t.om 31/10, och sen har han tänkt sig att jag ska kunna jobba halvtid fr.om 1/11-14/11.

Vilket i nuläget är otänkbart med tanke på att jag ju faktiskt jobbar som Personlig Assistent med tunga lyft och moment ibland.

Och för att jag i nuläget har svårt att utföra saker i min vardag.

Men Malin menade på att han har skrivit intyget utifrån min nu friska handled. Därför tyckte hon också att jag skull boka en ny läkartid med tanke på hur min situation ser ut med handen.

Tydligen har jag utvecklat en neurologisk skada som heter hand och-axel symtom. Jag har aldrig nånsin hört talas om det förut.

Men mina problem med fingrarna matchar det symtomet. Stelhet, låsningar, värk och svullen,

Så nu ska jag förutom bassängträningen göra 2 av övningarna som jag har gjort förut. Och dom övningarna ska jag göra varannan timme!

Så nog har jag en hel del att göra allt!

Men jag gör allt för att bli bättre så att jag kan börja jobba igen.

Så så ser det ut just nu för mig med min hand och det.

Önskar er en trevlig helg!

Idag 2/10 skulle min älskade pappa ha fyllt år.

Jag tänker ganska ofta på honom faktiskt. Och idag speciellt. Han skulle ha blivit 64-år om han levt.

Han dog när han var 31. Det är inte mycket jag kommer ihåg av honom eftersom jag bara var 10 när han gick bort.

Men det jag kommer ihåg är att han var otroligt snäll.

Han mådde inte så bra och hade inte gjort det på många år har jag förstått i efterhand. Så han tog självmord på juldagen 1984.

Jag har många gånger funderat på hur allt skulle varit om han varit i livet. Vilken kontakt skulle han och jag ha haft.

Som vuxen skulle jag nog ha haft ganska bra kontakt med honom tror jag. Det är ju lite annat att ha kontakt med sina föräldrar som barn och som vuxen.

Jag älskar verkligen min pappa och har önskat många gånger att jag skulle ha fått haft honom i livet.

Men han mådde inte bra så jag förstår varför han valde att gå den vägen han gjorde. Men han efterlämnade många som blev ledsna av att han var borta.

Men han mår bättre där han är nu.

Grattis på din dag!

Jag kommer alltid att älska dig pappa.

(Jag har inte så många bilder på honom. Så det fick bli den fina sandkatten istället).

Tänk att det kunde bli på det här sättet bara av att ramla framåt och ta emot sig med en hand.

Bruten handled, smärta, gips, avbruten semester, sjukskrivning och rehabilitering av handen.

Det som bekymrar mig lite grann är att fingrarna är "låsta" så jag kan inte räta ut dom.

Sist jag var till fysioterapeuten så lade hon till några övningar till mitt ursprungsprogram.

Så istället för 4 övningar fem gånger per dag gör jag nu 11 övningar fem gånger per dag.

Tror ni att jag känner mig särskilt manad att göra dom när jag vaknar på morgonen??

Jippi!! Idag ska jag göra 55 gymnastikövningar med min vänstra hand. Nä, inte direkt då.

Men jag måste ju. Så jag gör dom oavsett om jag är hemma eller borta. Har inte fuskat en enda dag.

Jag ser lite småförändringar det gör jag ju. Men det kommer att ta tid. känns det som.

Först ska jag ju få upp rörligheten vilket jag håller på med i dagsläget.

Sen ska jag få övningar för att bygga upp styrkan. Den behöver jag ju verkligen få upp innan jag börjar att jobba.

Eftersom jag jobbar inom vården, som personlig assistent, så måste jag ju kunna dra upp henne i sängen med draglakanet när hon halkat ner.

Eller kanske i rullstolen om hon halkat ner i den.

Som det är nu kan jag ju inte ens lyfta en tallrik. Har kramp i handen och handleden varje dag.

Hon är bra min fysioterapeut tycker jag. Men så fort jag påtalar att jag har värk och kramp så svarar hon bara att det är normalt. Varför känns det inte normalt då??

Nu har jag börjat få kramp i underarmen som strålar mot armbågen och känns som en kraftig "kärringstöt" som man ju brukar kunna få ibland.

Idag har jag haft typ 3-4 såna. Alldeles nyss hade jag det. Det gör så ont så tårarna kommer. Ska det verkligen vara så?

Tanken är att jag ska vänja mig av med kompressionshandsken och handledsstödet nu. Men när det enda som hjälper vid värken är just dom sakerna och receptbelagda alvedon då är det svårt att sluta använda sakerna.

Hemma försöker jag dock att vara utan så mycket som möjligt. Men sen är det så skönt att få sätta på mig handsken och det när jag vilar. Vilket var den enda gången under dagen som jag ska använda grejerna också.

Och ja när jag sover.

Jag ska tillbaka igen nästa vecka så jag får väl se vad hon säger då då.

Om hon fortsätter att säga att det är normalt som jag har det så kommer jag tillslut bara säga att allt känns bra för att jag blir less.

Jag känner mig själv nämligen. Men men. Jag försöker att tänka att det kunde ha varit värre och att jag blir bra så småningom.

Jag kanske ska lära mig att ryta ifrån. (Bilden tog jag i Lördags på Parken Zoo i Eskilstuna).

Det var så mysigt att vara där och fota igår.

Det var dessutom väldigt länge sen jag hade varit där.

Mina foton kommer att komma upp på min Facebook, Instagram, Twitter, Flickr och Tumblr.

Mest aktiv brukar jag dock vara på Facebook och Instagram.

Nu måste jag iväg och handla lite grann.

Ha en fin Söndag.

Jag tycker surikaterna är så fina och coola.

En fin lemur. Det var ett stängsel i vägen på den här bilden. Men jag fotade mellan rutorna jag.

En något trött sandkatt.

Fler bilder kan ses på www.facebook.com/photosfromsweden

Önskar er en härlig Söndag!

I Fredags var jag till Fysioterapeuten på Ortopeden.

För att ta bort gipset. Fick träffa en super bra fysioterapeut. Malin.

Hon klippte upp gipset och kollade hur allt såg ut.

Gipset hade tryckt ihop min tumme pga att det suttit lite fel.

Jag hade ju fått av mig det här gipset 2 gånger när jag sovit.

Jag drog på mig det själv igen båda gångerna.

Andra gången det hände ringde jag till gipsteknikern på Ortopeden. För att höra om jag skulle komma in och kanske gipsa om det.

Men det enda hon sa var att jag skulle prova att linda om lindan som höll gipset på plats. Tappade jag det igen så kunde jag ringa igen.

Eftersom jag fick ett litet halvnonchalant svar så fortsatte jag att linda om gipset.

Jag lindade om det så fort det glappade och det kändes som om jag höll på och tappa det.

Nu visar det sig att det tydligen suttit för hårt och tryckt ihop tummen in mot handflatan.

Det är ju därför jag antagligen haft sån intensiv smärta.

Så det första Malin sa var att vi måste jobba stenhårt med att tummen ska få upp rörelsen igen och att den ska bli normal igen.

Hon gjorde mätningar enligt en gradskala. Jag låg långt under vad man normalt brukar göra.

Men det är ju inte så konstigt med tanke på att jag nyss tagit av gipset och är stel.

Jag var också väldigt svälld så jag fick en kompressionshandske som jag ska ha på mig hela tiden för att minska svullnaden.

JJag fick också ett handledsstöd som jag ska använda när jag gör saker med handen så att jag inte överanstränger handen.

Och ett gymnastikprogram som jsg ska göra 5 gånger per dag.

Och det gör jag också givetvis. Jag vill ju komma tillbaks till jobbet så fort som möjligt.

Jag frågade hur lång tid det kan ta innan man är återställd så pass att man kan återgå till jobbet.

Tre månader fick jag till svar. Men det är ju givetvis olika från person till person.

Jag ska verkligen kämpa för att komma tillbaks så fort jag bara kan jag.

Smärtan kan man ha kvar upp till ett år berättade Malin.

Jag tar en dag i taget jag. Gör gymnastiken varje dag. Och ONT gör det medans jag gör den men det blir nog bättre med tiden. ❤

Ska jag verkligen ha sån intensiv smärta i handen och handleden hela tiden gipset suttit på?

Jag är ju inne på min 5:e vecka nu med smärta varje dag och alvedon varje dag.

Alvedon på recept från läkaren.

Jag som aldrig annars äter så mycket tabletter.

Nu kan jag inte vara utan dom för jag har så satans ONT.

Det har också gjort att jag blir väldigt trött av tabletterna och inte orkar vara så social varken på mina sociala medier eller i verkligheten.

Det har varit lite dåligt med uppdateringar emellanåt.

Jag orkar inte och har inte intresse för det.

Det enda jag har tyckt varit kul är att hålla på med mina bilder på datorn och lägga upp dom.

Det känns som om det blir min tillflykt när jag har ont.

I morgon ska jag ta bort mitt gips hos Ortopeden.

Jag ska fråga om dom kan göra en röntgen på handen tänkte jag.

Jag vill veta så att allt är ok. Och vad jag förstår så görs det ingen röntgen om de förra plåtarna ser bra ut..

Håll tummarna för mig i morgon! Klockan 8 ska jag vara där.

Hoppas ni haft en bra Torsdag?

Har fyllt år idag. 32-år blev han idag min fina kusin.

Min speciella kusin som jag älskar så mycket! ❤❤❤

Stort grattis fina Daniel.

Sitter på bussen mot Stockholm. Har åkt sen 11.30 från Bollnäs. Kommer fram 14.45 i Stockholm.

Sen får jag vänta tills klockan 16 då bussen till Västerås går.

Jag åt god frukost på bussen också som morsan hjälpte mig att fixa med.

Och jag är inne på min 3:e vecka med gipset också.

Jag ska ta bort det den 8/9. Det som varit jobbigt har varit värken.

Jag har haft värk ovanpå handen och som kramp i handleden i 3 veckors tid nu.

Men förhoppningsvis så försvinner värken efter hand. Det är ju absolut inte som det var i början i alla fall.

Jag har haft ett väldigt mysigt dygn i Bollnäs och firat min kusin Daniel. ❤

Hoppas eran Söndag och Måndag varit bra också?

Sitter jag på nu.

Min fina kusin Daniel fyller år i morgon han. Idag är det fika för honom så det ville jag vara med på.

Så det blir bara en snabbvisit till Bollnäs. Åker hem redan i morgon nämligen.

Vi har ju varit i Bollnäs den här veckan som har varit. Vi har verkligen haft det så himla bra där.

I Lördags var vi upp till Ljusdal för att jag skulle visa min älskling och Michelle runt lite grann i Hälsingland.

Vi ville upp till en utkiksplats för att kolla på den fina utsikten och att fota lite.

Vi fotar en hel del och det är så fint där uppe.

Jag gick för att kolla lite grann och råkar halka till på en sten.

Ramlar handlöst framåt, tar emot mig med min vänstra hand innan jag även slår i huvudet/pannan i stenen.

Ligger kvar en stund, får hjälp upp av min älskling och en hundägare som var där också.

Känner direkt att det är nåt "fel" i handen och att jag får en smärta i handen som inte är av denna världen.

Vi åker till lägenheten som vi hyr i Bollnäs när vi är på besök där.

Jag ser att jag är svälld och att jag fick en knöl på ovansidan av handleden på en gång. På första bilden syns knölen lite.

Vi hade bestämt att vi skulle äta tacos hos min morsa så det åkte vi och gjorde.

Jag kände när vi var hos henne att jag hade väldig värk i min handled och att varje vridning/rörelse gjorde ont.

Så jag bestämde mig för att jag var tvungen att åka upp på sjukhuset.

Så senare på kvällen åkte jag upp till sjukhuset för att kolla handen.

Jag var så svälld i fingrarna så dom var tvungen att tyvärr klippa upp min förlovningsring och vigselringen.

När dom röntgade handen så hade jag så ont i den i vissa lägen så jag grinade så fort dom var tvugna att ändra läget på min hand.

Jag hade så ont och kunde inte räta ut fingrarna när dom undersökte handen och vid röntgen.

Dom fick tydligen ofullständiga plåtar för jag fick iväg och göra en DT, Datortomografi, för att läkaren skulle få bra bilder på handleden.

När läkaren kom så talade han om att jag hade brytit handleden och att dom var tvungen att gipsa handen och armen.

Det var faktiskt riktigt skönt att få på ett gips som stöd.

Det ska jag ha nu i 4 veckor.

Finaste Michelle var så gullig och hjälpte mig och höll mig sällskap.

Vi var där i drygt 3.5 timme och Michelle var hos mig hela tiden hon.

Ett stort TACK älskade tjejen för allt stöd och för att du var med mig på sjukhuset hela tiden.

Jag värdesätter verkligen att hon var med mig på sjukhuset och för all hjälp.

Och det är också hon som hjälpt mig att fota och dokumentera allting där.

Min älskling är så omhändertagande och go mot mig och ett stort stöd för mig också.

Vad gjorde jag utan min familj liksom!

I går kväll duschade jag och gipset i alla fall.

Jag har fortfarande värk och kan inte räta ut fingrarna för då gör det ont.

Men förhoppningsvis så rättar det till sig med det.

Jag önskar er en bra vecka.

Vi är ju i Bollnäs den här veckan jag, min älskling och Michelle.

Idag var jag och min älskling ner på Långnäs för att jag ville fota lite på de fina omgivningarna där nere. Och på de fina fåglarna.

Så det blev så klart en hel del bilder. Det här är två av dom som jag tog.

Vi började våran semester i Måndags både jag och min man. Så himla skönt alltså!!

Vi började semestern med att åka till Bollnäs för att vara med på årets Grillnatta. Vilken otroligt rolig kväll jag hade.

Träffade så många som jag kände och som jag inte sett på längen. Riktigt roligt var det.

Idag Tisdag har varit en lugn och skön dag.

I morgon Onsdag är det grillning som står på schemat. Med min älskling, Michelle, morsan och moster Sussi.

Vi ska vara hemma hos moster. Ser verkligen fram emot det. Det ska bli super mysigt tycker jag!

Hoppas ni får en fin vecka! <3

Ja idag firar jag och min älskling 6-år som gifta.

Vi gifte oss i Västerås Domkyrka. En otroligt vacker kyrka och på årets hetaste dag. Det var så grymt varmt den dagen kommer jag ihåg.

Men vad gjorde väl det när vi hade våra fina vänner, familj och släkt som kommit för att fira våran lyckligaste dag tillsammans.

Min fina vän Eva Strömberg är det som har tagit våra foton.

Grattis till oss på våran bröllopsdag älskling! Sockerbröllop idag. Åren som gifta har ju olika namn. Förra året firade vi träbröllop.

Men grattis till oss i alla fall! Jag älskar dig jag. ❤❤❤

Ja idag fyller fina Michelle år. Bilderna här ovanför är ifrån när hon var mindre dom.

Hon har varit iväg till Stockholm och Gröna Lund men en kompis idag. Mysigt för henne att göra det i och med att jag jobbar och hennes pappa varit upptagen med annat också.

Hon var bara 10-år när jag kom in i hennes liv. När jag vart tillsammans med hennes pappa. Michelle har inte haft det så lätt genom åren och det var inte heller helt enkelt att plötsligt få "dela" sin pappa med mig.

Jag har själv varit i den sitsen när min pappa levde. Det är inte så lätt. Jag har dock försökt att involvera henne i vårat gemensamma liv.

Det har varit lite smått tufft för henne när det varit perioder i hennes liv då hon inte mått så bra och då är det ju inte heller lätt allting med mig.

MEN det jag vill komma till är att i dagens läge så har vi en tät kontakt hon och jag. Och hon känns som min egen dotter. Och hon själv har valt att kalla mig för mamma.

Som hon själv säger, jag är ju som en mamma för henne.

Så stort GRATTIS min älskade dotter. Älskar dig.

Igår tog jag en långpromenad och tog faktiskt med mig min älskade nya kamera. Jag har ju köpt mig en ny systemkamera för nån månad sen. En Nikon D500.

Jag måste ju försöka att fota så mycket som möjligt för att bli van den och inställningarna på kameran. Särskilt med tanke på att vi om ca en månad ska åka till Sabaton Open Air i Falun. Så då ska jag ju fota en massa på konserter och så...

Sen ska jag fota några vänner i höst också så då vill jag verkligen ha koll på kameran och dess funktioner.

Eftersom min nya kamera är klassad som en proffskamera så är den ganska mycket annorlunda än min Nikon D5100.

Jag är super nöjd med den och färgerna blir så himla fina och bilderna blir verkligen skarpa. Ja så längen man givetvis fokuserat bra. :D

Dom här bilderna tog jag igår i alla fall. Jag hade satt mig på en bänk utanför Hemköp för att äta lite glass och vila en stund innan jag skulle gå hemåt igen.

Då hörde jag dom här småfåglarna sitta i buskarna och prata med varann. Så jag tog upp min älskade kamera och började att fota på dom.

Jag blev faktiskt nöjd med bilderna också. Inte alla, men några i alla fall.

Jag har tagit lite pauser ifårn både Sociala medier av och till men även min blogg. Jag behövde det kände jag.

Men nu är jag tillbaks igen och ska försöka att bli mer aktiv här tänkte jag.

I morgon ska jag svara på några kommentarer här inne. Och även kika in på era bloggar som jag följer å lämna ett spår efter mig.

Nu måste jag sova dock. Är på jobbet nämligen så jag ska ju upp om några timmar och börjar bli bra nog trött.

Så nu säger "kärringen" god natt. :D Kram på er! <3

I Onsdags på vägningen hos Viktväktarna så visade vågen -10.3. Jag blev så super glad kan jag ju säga!

Jag hade verkligen inte räknat med det. Eftersom det hade varit midsommar med mycket gott att äta å så. Men efter midsommar tänkte jag mig för extra mycket vad jag åt och det resulterade i -1,1 kg.

Det är så himla härligt att jag går ner i vikt, jag börjar att trivas med mig själv mer och mer.

Jag fick också känna på en kasse som väger 10 kg bara för att man ska förstå hur mycket man har gått och burit på.

Och oj så tungt det var! Det jag märker på min kropp är att min värk i kroppen har försvunnit helt. Så det är ju jätte skönt då.

Jag hade ganska mycket ledvärk förut men det har redan blivit bättre med det. Eller ja, försvunnit helt då.

Jag kämpar på och jag har så mycket mer att gå ner. Men jag tar ett steg i taget och är glad för varje hekto och kilo jag går ner.

Nu ska jag ta mig nåt att äta faktiskt. Och även att ta ut fina lilla Stephanie. Våran mysiga hamster.

Jag vill önska er alla en trevlig helg!