bronselin

Jag väcks på morgonen, vid 7 av att pappas fru, Tina, stormar in i rummet och ropar “God jul!”. Jag reser lite på huvudet, kollar på henne och småskrattar. Jag säger att jag ska klä på mig och hon säger att jag ska snabba mig så att gröten inte svalnar. Alla sitter samlade runt matbordet när jag hasar mig ut från mitt rum. Fötterna släpar i golvet och när blicken möter alla tända ljus som står framme måste jag nästan blunda igen för att ögonen är så trötta och grusiga. Syrran sitter mitt emot mig och gör grimaser medan hon slevar i sig risgrynsgröten. Egentligen är det inte kul men jag är för att trött för att inte börja skratta.

-Sluta svamla nu tjejer! säger Tina och tittar strängt på oss.

Jag himlar med ögonen mot syrran och hon nickar försiktigt samtidigt som hon fortsätter att äta av gröten. Det diskuteras vem som kommer att få mandeln först för den ska få öppna en av sina julklappar redan nu. Jag petar runt med silverskeden i gröttallriken. De klibbiga riskornen blandas omkring med sockret, kanelen och mjölken och bildar en ljusbrun smet. Det ser inte gott ut överhuvudtaget längre men jag äter ändå upp smeten för att jag är hungrig och för att det inte finns något alternativ. Så känner jag en hård grej i munnen. Mandeln!.

-Jag fick mandeln! säger jag medan jag ställer mig upp och gör ett peace-tecken med fingrarna inför alla.

Tina kommer med en julklapp, den är inslagen exakt likadant som alla andra julklappar. För det måste matcha. Julklapparna ska se exakt ut som de gör i reklamerna, i tidningarna om heminredning och det viktigaste är att det är mer stilfullt än hur det ser ut under alla andras granar. Om några vänner kom med julklappar till oss så rev Tina av deras papper och slog in dem igen med hennes omslagspapper. Det ser inte snyggt ut om det ligger några paket under granen som inte har samma papper. Tydligen. Jag pillar lös tejpbitarna, river sönder pappret och slänger ner det på golvet så hunden får leka med det.

När alla har ätit upp och vi får tillåtelse att lämna bordet går jag och syrran raka vägen in till vardagssrummet. Hon sätter in dvd-filmen som var julklappen jag fick öppna, i spelaren. Vi lägger oss på varsin del av den gråa hörnsoffan med huvudena mot varandra och jag snurrar hennes hår mellan mina fingrar. Pappa kommer och sätter sig på huk bredvid soffan. Han ler med hela ansiktet och säger

-Mina fina, fina flickor. Har ni det bra? Det enda vi vill är att ni ska ha det bra idag.

Sedan nyper han ett kärleksfullt nyp i våra tår och går ut till garaget för att hämta mer ved. Inifrån köket hör man hur Tina pratar om hur kul det är med jul och skanderar högt att julen, det är barnens högtid det. Jag försöker minnas pappas blick när han kollade på oss där vi låg i soffan. För jag vet att från och med nu kommer den blicken sakta bli grumligare och försvinna iväg och jag kommer inte orka möta den förrän tidigast till nyår.

Vi ser på filmen och när eftertexterna börjar rulla tar syrran min hand och säger

-Du och jag mot världen Emma. För alltid.

-Ja. Du och jag. För alltid.

Jag känner hur mina ögon börjar fyllas upp av tårar. Sådant där säger kanske många syskon till varandra. Men för oss är det på riktigt. Det är vi två mot världen. Vi måste hålla ihop för det finns inga andra som bryr sig om att hålla ihop oss. Särskilt inte sådana här dagar. Tina kommer in och sätter fram en Aladdin-ask på vardagsrumsbordet framför oss. Hon säger att idag får vi äta hur mycket godis vi vill för idag är det barnens högtid och hon är så glad att hon får fira jul med oss. Två sådana fina flickor träffar man inte ofta och det är hon tacksam för.

Jag och syrran går in till mitt rum för att göra oss i ordning på riktigt. Jag drar på mig ett par nylonstrumpbyxor så försiktigt jag kan så att inte naglarna ska fastna och göra en reva i dem. Syrran tar på sig ett par svarta jeans och en vit blus och jag väljer till slut att ta på mig en grå stickad klänning. Hon har äntligen börjat acceptera Håkan Hellström och tycker faktiskt om “En vän med en bil” så vi lyssnar på honom medan vi sminkar oss. Eller jag sminkar mig och hon får låna smink av mig och så hjälper jag henne med hur och var hon ska använda de olika grejerna. I mitt rum är det fortfarande tryggt. Vi hör inte vad de pratar om i köket och vi slipper julmusiken som fram tills idag har varit mysig men idag är den infekterad. Varje låt är som att riva av en bit till av en sårskorpa. Det blöder inte ännu men snart kommer det börja. Fastän vi är klara sitter vi på ryamattan och pratar. Pappa kommer in en sväng och frågar hur det går för oss men jag är snabb med att ta upp ögonbrynspennan och låtsas fylla i lite till. Syrran säger att vi kommer så snart vi är klara och att vi måste prata om en hemlig grej. När han går tillbaka mot köket hör vi hur han säger att Elsa och Emma sitter och pratar hemlisar och Tina skrattar hånfullt och säger att vi inte ska tro att vi kan ha hemlisar för dem. Hon vet nog inte att jag hörde det.

När klockan närmar sig halv tre på eftermiddagen hör vi hur de ropar att det är dags för julmaten nu. Vi skuttar ut från mitt rum och ställer oss redo för att lasta upp mat på våra tallrikar. Tallrikarna har Tina specialbeställt från Stockholm och varje del i hela julservisen har ett unikt motiv från diverse Disney-jular. Jag får Musse Pigg på husvagnssemester. På det prydligt dukade bordet står glasen på rad i storleks och dryckesordning, exakt så som det är på restaurang. Perfekta julklappar, perfekt dukning och ändå sitter jag här och känner tårarna än en gång trycka bakom ögonen.

Pappa häller upp julmust i mitt och syrrans glas och Tina häller upp vin till de som vill ha. Vill man inte ha vin så finns det julöl. “Här är vi inte snåla!”. Innan vi får börja äta av julmaten ska vi tydligen höja våra glas och sjunga Hej tomtegubbar slå i glasen. Tina sjunger högst, pappa mumlar bara och kollar lite skamset på mig, syrran försöker som vanligt hålla humöret uppe både hos sig själv och alla andra så hon sjunger allt vad hon kan hon med. Efter vad som känns som en halvtimme har de sjungit klart och vi får äntligen börja äta. Jag äter av allt utom dopp i grytan men det jag blir mätt av är prinskorv och rödbetssallad. De har börjat köpa extra mycket prinskorv och rödbetssallad för att det ska räcka till alla även efter att jag tagit. Tina kollar på mig och syrran med en varm blick och säger till alla att det är dags att höja glasen och skåla igen. För mig och syrran. För att idag är det barnens dag.

Folk går skytteltrafik fram och tillbaka till köket. Pappa ropar och frågar ifall någon vill ha sista ägghalvan. Det hämtas in mer köttbullar. Vinkaraffen måste fyllas på. När pappa hämtar den, går in till köket med den och jag hör hur det porlar vin från kranen på bag in boxen vrider det sig i magen. Tina fyller på allas glas, även de som säger att det är bra och att de inte vill ha mer just nu får en liten påtår i alla fall. Hon säger åt dem att det inte gör något med ett glas vin till maten. Jag vet att detta är tredje glaset till maten men har man sagt att man ska ta ett glas till maten verkar det vara så att man får fylla på tills maten är uppäten. Inte tvärtom.

I somras blev det bråk, besvikelse och utegångsförbud för att jag hade sagt att jag skulle på en fest men jag lovade att inte dricka något. Men så drack jag fyra öl ändå och det kunde jag fortfarande bli påmind om. Jag är 14 år. Jag får ljuga, jag får dricka fyra öl fastän jag sa att jag inte skulle dricka någon. De är över 50 år men de får tydligen ändå ljuga och dricka tre glas vin fast de sa att de skulle “ta ett glas till maten”. Varför ska jag lära mig att vara ärlig mot dem när de inte är ärliga mot mig?

Maten är uppäten och står i kylskåpet. Övertäckt med folie eller i plastlådor. Pappa står och diskar. Eller försöker diska. Han sjunger och trallar och skrattar och när jag frågar hur läget är så vänder han sig hastigt om och tappar glaset han höll på att diska. Det faller ner i parketten, går i tusen bitar och jag skyndar mig att stänga in hunden så den inte ska få glas i tassarna. Pappa står med glasbitarna vid fötterna och ser chockad ut

-Ops! Hehe så kan det gå när inte haspen är på, eller hur gumman? säger han och fnissar.

Jag blänger på honom, hämtar dammsugaren och säger att han ska stå still så detta går så fort att Tina inte märker något. Jag ser hur glasbitarna försvinner in i slangen. Glasbitarna av ett av glasen som pappa ärvt av farmor och farfar. Ett av glasen som jag och syrran skulle få ärva. Det ligger nu i en dammsugarpåse som jag direkt går ut och slänger i soptunnan så ingen skär sig på bitarna.

Tina märker inte att glaset har gått sönder och är borta när hon kommer in i köket och frågar om vi är redo för att öppna julklappar. Det är vi så vi går in till vardagsrummet och samlas kring granen. Jag får en digitalkamera och syrran får ett Wii. Vi installerar båda grejerna så snabbt som möjligt och så börjar vi spela Wii. Den som inte spelar fotar den som spelar. Det blir hundratals bilder på oss där vi står och viftar med våra armar och ben och skrattar. Tv-spelandet blir en bubbla där vi kan vara för oss själva. Vi behöver inte se eller lyssna på de vuxna. Vi kan bara spela, ta roliga bilder och skratta och låtsas att allt är bra. Efter all julmust och alla skratt måste jag på toa och kissa. På vägen dit kollar jag in i köket och där står pappa och tömmer varenda glas på de sista dropparna som någon inte druckit upp. Tårarna börjar samlas igen och denna gång kan jag inte stoppa dem. Jag sitter på toan och biter mig i läppen för att inte skrika rakt ut och gå till honom och kasta hela jävla whiskeyflaskan på honom. Han står och dricker i smyg. Han tömmer varenda glas för han kan inte tänka sig att hälla ut en endaste liten droppe i vasken. Med lite toapapper som jag blött med kallt vatten torkar jag mig kring ögonen. Sedan bättrar jag på sminket som runnit iväg och går ut igen. Vid matbordet sitter Tina och frågar mig ifall jag har det bra och om jag gillar mina julklappar.

-Ja jag har det bra och jo jag är jätteglad för dem, försöker jag säga så genuint som möjligt. Det kändes inte som att det lät så äkta som det borde så jag drar lite på läpparna i ett försök att le också.

-Vad bra. Vi gör ju allt det här för er. Det vet du väl? Skål för Emma och Elsa! Idag är det deras dag, säger hon högt och så skålar de igen.

De skålar för oss. Tack.

Syrran kommer fram till mig och frågar om jag vill följa med ut på en liten promenad med hunden. Självklart vill jag det. Vi går under den stjärnklara himlen och kollar in i villorna bredvid våran och försöker se vad grannarna har för sig denna julaftonskvällen. Hon säger att hon är jätteglad för Wii:et och frågar ifall inte jag är glad för kameran. Hon försöker fortfarande hålla humöret uppe och tänka på annat fastän jag vet att hon är fullt medveten om att denna kvällen, som många andra, är på väg mot en katastrof. Jag säger att det är klart att jag är glad för julklapparna, både Wii:et och kameran men att det nog kommer vara roligare att använda dem imorgon.

-Jo jag vet… suckar hon och sparkar en snöklump framför sig.

När vi kommer in igen känner vi att något är fel. Inte ens hunden springer in med samma glädje som han brukar efter en promenad. Varken Tina eller pappa pratar. Inte med oss och inte med varandra. Tina plockar med grejer bara för att verka upptagen samtidigt som hon smuttar på en av de sista julölen. Pappa sitter på en stol med en konjak i handen och stirrar ut genom ett fönster på snön som sakta faller ner i vinternatten. Syrran slår igång Wii:et igen och vi börjar spela igen. Vi väljer att spela bowlingen men det går mycket sämre än vad det gjorde innan. Helt plötsligt kommer pappa in i vardagsrummet och börjar dansa omkring. Han ger ifrån sig några slumpmässiga uttryck som “Yeah”, “Snyggt Elsa”, “Bowling ska vi åka på det nå-ån da-ag tjejer? Det är väl...kul”. Han snubblar ner i soffan och spiller ut konjaken på det gråa tyget. Syrran torkar upp det med en servett som ligger på golvet och så fortsätter vi spela. Jag testar lite olika funktioner på min nya kamera när pappa ber mig att fota honom. Jag frågar varför jag ska fota honom och han fnissar och säger att jag ska göra det för att han är så gullig. Han börjar vifta omkring med handen i luften och jag frågar vad han håller på med.

-Jag letar min konjak, jodå den letar jag ska jag berätta för dig, säger han och börjar skratta

-Jo men Emma det är så mycket jag vill berätta för dig. Du förstår inte…. och så börjar han gråta.

När jag tittar på honom vill jag både krama honom och slå honom. Jag vet inte om jag ska tycka synd om honom eller om jag ska tycka synd om mig och syrran. Jag tycker synd om alla.

Tina kommer in och ser pappa ligga på soffan helt utslagen. På en sekund ser jag hur hennes blick förvandlas. Hon har fått blicken hon får när hon är så arg att man per automatik lägger sig i fosterställning och håller armarna om huvudet. Det känns inte orimligt att man kan dö när hon är så arg. Hon tar tag i min mobiltelefon och kastar den rakt genom rummet så den slår emot väggen. Syrran sitter på golvet med hunden i knät och ser skräckslagen ut. Jag reser mig upp och puttar Tina och frågar vad fan hon håller på med. Hon skriker och säger att vi alla är äckliga. Att pappa är äcklig och att vi är lika äckliga för vi är hans barn. När hon skriker mot mig känns det som att jag får i mig ett helt glas vin för hennes andedräkt stinker rödvin. Pappa sätter sig upp i soffan och frågar förvirrat vad det är frågan om. Tina skriker att hon hatar honom och att hon aldrig mer kommer komma tillbaka. Sedan hör vi tre hur ytterdörren smälls igen och några minuter senare ser vi ser en taxi åka iväg genom den svarta och tysta julaftonsnatten.

-Jaja, lite tokigt det där. Fortsätt spela Wii ni, det där är inget att oroa sig över, säger han precis innan han börjar snarka.

Suttit och läst igenom denna blogg nu för tänkte se hur pinsamma grejer det står, ifall jag kan fortsätta skriva på den eller göra någon ny ~skrivblogg~. Men nä inte mycket har förändrats de senaste 2-3 åren. Varit lite rolig, skrivit att jag ska börja blogga/skriva mer för att sedan försvinna och återkomma ett halvår senare och skriva samma sak, skrivit att jag ska bli känd nästa år hahaha. Det gulligaste är väl inläggen från typ 2016 där man märker att jag verkligen SaTsAr på att bli influencer. Sötaste jag. Gick inte så bra bcus here I am still strugglin.

Scrolla igenom om ni har tråkigt eller nå, internet is free.

Nåväl, skrev ju ut på Instagram att jag ville ha ett forum för att samla text på och ja, testar här. Får se om någon läser. Annars ja, synd för mig. Fick frågan om jag kommer lägga ut noveller och ja, kanske det.
Tänker så här med detta; Ska ha en kategori som heter "text", som förhoppningsvis går att placera högst upp i inläggen under rubriken så saker är tydliga. Där publicerar jag text helt enkelt. Sådant som hamnar där kan vara allt från korta grejer, dikter (brukar inte skriva dikter men who knows), noveller, texter som kanske mest hamnar under genren "krönika". Krönikeliknande grejer lär ni ju märka att det inte är fiktion. Men resten säger jag redan nu är fiktion. Sedan hur mycket som är baserat på verkligheten är väl upp till läsaren att bedöma. Kanske borde ha en fiktionskategori också? Två olika? Ska sova på saken. Känner att det kan vara viktigt att vara tydlig med vad som är jag och vad som är mina texter. Så folk fattar att det är karaktärer och påhittat och inte dem. Kanske kan bli konstig stämning då.

Kanske bloggar vanligt också. Time will tell.

"Kul" grejer som hänt

- Idag var jag hos tandläkaren och skulle sätta fast en tråd som jag har bakom tänderna som lossnat för någon dag sedan. Ja okej. Det skulle ta en kvart, det tog en timme. 2 gånger fick de kalla in specialist. De var tvungna att göra en ny skena som jag har när jag sover för den gamla passade inte med den nya tråden. Tillbaka dit 15.00 och hämta skenan. Ikväll känner jag att trådfan har lossnat igen. Man blir glad.

- Efter min heldag på folktandvården skåne tänkte jag handla mat. Fyller en korg, lastar upp på bandet, börjar leta plånboken. Ingen plånbok. Det blev som Ove Sundberg sa "Plånkan is at home". Bara gå tillbaka och lägga tillbaka alla varor och åka hem tomhänt.

Grejer som är kul på riktigt som hänt

- I lördags var jag i Helsingborg och träffade Elin, Ida och Sophie. Elin och Sophie var på besök från Uppsala så det var kul att hinna träffa dem på deras lilla besök i Skåne. Vi drack öl, åt mat, drack en drink och drack en till öl. Sen åkte jag hem och sov. För på söndagen var det storstädning på India så då ville jag vara i form.

Kolla vilka sötisar!! Och kolla drinken?! Hallon-lakrits drink som var toppad med godisen hallonlakrits-skalle. Det bästa av alla världar.

- Fick ett sms idag om ett erbjudande som jag tackade ja till. Så på torsdag händer det en spännande grej. Och läskigt på samma gång. Men mest spännande!

- Fick ett betyg jag är supernöjd med i första delkursen som är klar nu.

- Igår var jag med Sanaz! Min fd kollega som dock var min kompis innan vi började jobba ihop på riktigt.

Sanaz <3 och så jag.

Nu ska jag läsa. 

Eftersom det är måndag är det ju långt till helgen tyvärr men hittade någon lista om fest och måndagen är ju snart slut så det börjar bli dags att värma upp inför kommande helg.

Låten som får dig på omedelbart fredagshumör? Cheap Thrills - Sia, The 7th element - Vitas, It's my life - Dr. Alban, typ allt med Abba och Britney

Bästa festen någonsin? Oj! Svårt. Men jag får nog säga att P3-guld kvällen i januari var i en klass för sig.

Drinkrecept som alltid funkar? Gin & Tonic

Värsta efterfestminnet? Haha, det senaste jag kommer på som var rätt illa var i augusti när jag och syrran var ute hos henne i Sundsvall. Så träffade vi två killar varav hon hookade med den ena så vi sa att de kunde komma på efterfest hos henne. På vägen hem känner jag bara att "Nä fyfan vad tråkiga dom e och jag vill bara sova", så när vi kommer hem sätter jag fram en daimtårta och säger att vi ska fika. De blir obsessed av daimtårtan och jag smyger iväg och somnar. De blev inte superglada över att betala taxi åt oss för att vi skulle hem och somna.

Har du nån gång hällt öl över någon? Nä men en gubbe hällde öl på mig för att jag inte uppskattade hans dans/ragg-försök.

Värsta klädmissen i festligt sammanhang? Vet inte om det hänt någon sån där katastrofal klädmiss.. tror inte det. Enda jag tänker är väl att jag ångrar att jag ibland varit lite försiktig med vad jag valt pga velat ~passa in~. Sånt är ju onödigt.

Sjukaste festivalminnet? "Sjukt" och sjukt. Men ja, kanske när jag höll på att hamna i fyllecell för jag snodde tillbaka mitt vin som snuten tog. Eller när jag och Ida fick betala 100 kr för att slippa bli nedslagna. Eller att jag inte fick sova i samma tält som killen jag träffade den sommaren (och hade sovit i båda nätterna innan) för att han ville sova själv med en groda han hittade.

Oslagbar nattmat? För två månader sedan hade jag sagt halloumi, men senaste tidens halloumiupplevelser har tyvärr förstört min kärlek för den osten. Nu leder pommes med beasås.

Stans bästa klubb? Smålands eller de gånger när India har pub.

Bästa festsällskapet? Alla mina vänner, samtidigt. Plus några random tjejer man hittar på toan och blir bästis med för kvällen.

En dancemove som alltid fungerar? Luftgitarr

När är det dags att gå hem? När folk måste gå till jobbet

Skriver ner små grejer i små anteckningsböcker. Små grejer som jag tänker kanske kan vara till användning i någon historia någon gång. Eller inte. Oavsett så skriver jag ner dem. För att försöka hålla kvar vid att mina ord aldrig måste bli något större. De räcker gott och väl som mina ord. Mina ord och texter är lika viktiga oavsett om de bara finns i något litet anteckningsblock som ligger slängt på skrivbordet eller om de publiceras av något förlag någon dag. Att man själv är nöjd är väl ändå alltid det som väger tyngst, för man kommer nog aldrig möta någon hårdare kritiker än sig själv.

Jag har ju pluggat extremt mycket senaste dagarna. Hamnade efter på grund av ett litet breakdown i måendet så dessa fem dagar jag jobbat ikapp en månads uppgifter. Nästan på nivån när jag i gymnasiet fixade 5 stycken F(=IG)-varningar till godkända eller något betyg över godkänt. På två månaders tid. Samtidigt som jag festade och fixade så som man gör när studenten är 60 dagar bort. Nåväl, ikväll är jag klar!! Så imorgon kan jag börja med de nya uppgifterna... :) Nä men seriöst det är skitkul så jag ser framemot varje moment. Dock behöver man ju ta lite pauser mellan allt skrivande även fast man har fullt upp. Dessa pauser har jag ägnat åt att göra diverse personlighetstester. Nu tänkte jag presentera resultaten. *Trumvirvel*

Det roligaste resultatet kommer sist, ett trick för att få er att läsa hela inlägget ;)

41% fascist på ett progressivt feminist sätt. Det är väl okej, antar jag. Feministfascist. Batikhäxa. Kärt barn har många namn.

Okej först och främst så ska jag säga att detta test var USELT för att vara ett test som ska bedöma psykiska tillstånd. Det hette "personality style" och tycker verkligen att många av dessa grejer inte är någon jävla "personlighets typ". Depressive är väl ändå ingen personlighet. Nåväl. Enligt detta test är jag då en hysterisk, deprimerad, borderline, hypomanisk, anti-social, fängslande, negativ, narcisisstisk och beroende sadist. Gött. Bli min vän. Det blir kul.

Nu kommer det bästa, roligaste och knäppaste.

Freud-test 1:

Ingen använder väl sig längre av Freud på allvar? Men det som jag strukit under är väl ändå en jävla konstig liknelse. Fast väldigt rolig också. Aldrig hört om personligheten "en tonårstjejs twisting and turning livmoder, först till ena sidan, sen till andra". Snurrar tonårstjejers livmödrar mycket? Är det egentligen det som är mensvärk? Twisting and turning utero.... Någon annan person med livmoder kan ju också göra detta för jag hade gärna sett att någon annan över 20 har denna snurrande livmoder-personlighet.

Freud-test 2:

Japp här blev man ju då 81% klassiskt hysterisk. Verkar vara väldigt hysterisk enligt många av dessa tester. Kan vi bara slänga det uttrycket i soporna en gång för alla. Så otroligt tröttsamt och förminskande uttryck. Visst vet ni att ordet "hysterisk" kommer ifrån ordet "utero" och uppfanns som ett enkelt sätt att förminska kvinnors känslor och handlingar till att det berodde på att de hade en livmoder/var kvinnor. Vet att kvinnor och livmoder inte hänger samman för det finns ju kvinnor utan livmoder och personer med livmoder som inte är kvinnor. Det är ju inget snack om den saken. Men uppfinnandet av ordet livmoder->hyserisk uppkom genom att folk trodde det låg till så. Det var väl typ i antika Grekland eller nåt så ja. Jag antar att alla som inte var "typiska rediga män" inte var mycket värda och inte mycket att lägga någon tid eller energi på för att få dem att må bra och känna sig trygga och sedda.

Sedan var ju en stor del av mig anal-expulsive. Googlade på vad det innebär och detta var svaret på Wikipedia: Anal expulsiveness is the state of a person who exhibits cruelty, emotional outbursts, disorganization, self-confidence, artistic ability, generosity, rebelliousness and general carelessness.

Både cruelty och generosity? Rebell (ja why not), obrydd (nej?), självsäker (ibland, men ibland verkligen inte), oorganiserad (Ja), emotional outburst (har hänt om man säger så), cruelty (grymhet? Nej vad fan jag är ingen elak person).

Sedan då den sista. Fallos aggressiv. Tänkte först att det var att man var "aggressiv" på k*k men nu ska jag googla. Okej, det här handlar då om de kända fenomenen Elektra och Oidipus-komplex. Hittade inte någon bra beskrivning riktigt på vad som menas men det är i alla fall den tredje av fem faser.

Blir jag singel kommer min tinderbio baseras på dessa svar och lyda:

Jag är en hysterisk bordeline tjej på 23 vintrar. Jag har haft problem i uppväxten mellan 1 och 6 år och det påverkade både min anala fas och gjorde att jag har ett djupt rotat elektra-komplex. Jag är både elak och generös på samma gång. Spännande va! Jag är också både anti-social och hypomanisk, vilket man kanske kan tycka går emot varandra men det funkar fint för min del. Lite mer sadistisk än machosistisk men det skiljer inte många procentenheter däremellan om man säger så. Swipea höger om du vill ta dig an min tonårslivmoder, som snurrar och vänder sig åt både det ena och andra hållet ;)

Nu har jag lovat mamma i en månads tid att jag ska skicka henne denna text som var min första inlämningsuppgift i kursen jag läser. Skrev den för typ... 5 veckor sedan kanske? Tänkte att ifall det är någon annan som också hade tyckt det var kul att läsa den så kan jag ju lägga upp den här. Så det gör jag.

OBS!! Självmord förekommer så tror du att du kan må dåligt av att läsa om det så läs inte!!

Kortfattat om uppgiften; vi skulle skriva om samma händelse ur två olika perspektiv.

a)

I gruset bildas långa revor från mina tunga, släpande steg. Skorna glappar då jag inte förmått mig att knyta dem. Jag har egentligen bråttom, jag borde ha suttit på cykeln på väg till jobbet för tio minuter sedan. Men jag orkar inte stressa, jag kan inte stressa. Min kropp har gått i baklås. Luften är tung och fuktig och jag tänker att det här är en sådan dag då det aldrig kommer bli riktigt ljust ute. Det kommer vara gryning ändå fram tills det blir dags för skymning. Plastpåsens öglor skär in i pekfingret som jag bär den med. Fingertoppen är alldeles vit och sedan ett djupt, rött märke där man tydligt ser spåren från den ihopknycklade plasten. Jag byter och hänger påsen på det vänstra pekfingret istället. Egentligen onödigt då jag nästan är framme vid avfallskärlen men något måste jag syssla med för att försöka skingra tankarna.

Det plingar till i mobilen och jag rycker snabbt upp den ur bakfickan för att kolla vad det var som hände. “Hej, jag har försökt nå dig i en vecka nu, ring mig så snart du kan. /Pappa” står det i den vita rutan som har dykt upp mitt på skärmen. Jag orkar inte ringa pappa, inte nu. Jag orkade inte det förra veckan heller och förmodligen kommer jag inte orka nästa heller. Jag vet inte vad jag ska säga till honom. Han har så många frågor och jag har inga svar. Ingenting har hänt sedan sist, varken till det bättre eller sämre. Mitt liv står stilla. Det blir måndag och tisdag och så är det söndag och sedan måndag igen. Hunden får mat och promenader, jag äter åtminstone så bra att jag varken går upp eller ner i vikt. Axel, min pojkvän, han jobbar kvar på samma jobb. Vi har börjat se en ny serie på Netflix, det är väl egentligen det enda som har förändrats. Att prata med pappa blir att påminna mig själv om hur jävla tråkigt mitt liv är, då måste jag säga det högt. Dels för honom men också för mig själv. Jag vet att pappa tycker det är synd om mig men det säger han inte utan han säger att det är skönt att han vet att jag har ett lugnt och stabilt liv.

Jag märker att jag blivit stående en lång stund mitt framför det gröna stora kärlet märkt med texten “Brännbart”. Med så lite kroppskontakt som möjligt så lyfter jag upp det smutsiga locket och i exakt samma stund som jag hivar iväg påsen känner jag hur knuten släpper och minst hälften av innehållet hamnar runt omkring mig och sopkärlet. Egentligen borde jag strunta i det, låtsas som ingenting och cykla allt jag kan till jobbet men dels känner jag en plikt att städa upp efter mig och dels är jag också lite intresserad av innehållet. Jag ber till Gud att ingen av grannarna ser mig där jag sitter på gruset och plockar i mina sopor. Tepåsar, lite bubbelplast, en betald räkning från ett försäkringsbolag, fem snusdosor från samma märke, en tom schampoflaska som egentligen borde sorteras som plastförpackning och ett fotografi som jag inte känner igen. Det är en fin bild, ett barn som sitter på vad jag antar är sin fars axlar i ett kustlandskap en solig sommardag. Både barnet och pappan ser glada ut. Till och med lyckliga. Barnets blonda lockar ser självlysande ut i solskenet och pappans tänder ser nästan gnistrande ut. Jag tänker att personen som tagit denna bilden är en erfaren fotograf. Ljuset är perfekt trots bildens spontanitet. Trots att jag aldrig sett barnet är det något bekant med bilden. Jag studerar den närmre och tycker mannen ser mer och mer bekant ut. Jag vänder på fotot och möts av texten “Grattis på fars dag världens bästa pappa och pojkvän. Vi älskar dig Axel”. Jag läser texten gång på gång men det enda som händer är att en klump i magen växer sig allt tyngre. Det är min Axel. Min pojkvän Axel. Min sambo Axel. Det är han som blir gratulerad på fars dag. Av ett barn som inte är mitt och av en förälder till barnet som inte är jag. Detta förklarar en massa saker, som att han börjat gå till gymmet men aldrig tar med sig några träningskläder, att han jobbar mycket mer än vanligt samtidigt som jag förstår att han inte alls har mycket att göra där då han alltid är online på Facebook. Jag viker ihop bilden. Lägger den i min jackficka och går upp till lägenheten. Jag tar ut fotot på mig och Axel som finns i den hjärtformade ramen som hänger ovanför sängen. Så placerar bilden jag nyss hittade där istället. Jag fyller på mat och vatten i hundens skålar, gråter en skvätt i den fluffiga pälsen och viskar att jag älskar den mest i världen. Jag tar upp min telefon och smsar ett rött hjärta till pappa. Så börjar jag byta om, jag tar på mig trosorna och BHn jag fick av Axel i alla hjärtans-dag present av i år. Jag tar på mig klänningen jag hade på mig första gången vi träffades. Axlarna täcker jag med kavajen jag fick låna av honom i sista sekund när jag märkte att temperaturen inte alls stämde överens med vad som var utlovat under vårdagen förra året när jag hade min 30-års fest i sommarstugans trädgård. På fötterna trär jag på mig mina finaste klackar som jag vet att han tycker jag är “så jävla sexig” i. Jag ringer chefen och lämnar ett röstmeddelande på 4 sekunder om att jag säger upp mig. Så promenerar jag genom stan, i mitt livs mest genomtänkta outfit. Klackarna slår mot asfalten och klänningens tyg fladdrar i höstvindarna. Jag har aldrig känt mig så här snygg och stark. Jag borde frysa då temperaturen kräver betydligt rejälare kläder men jag är varm. På något konstigt sätt känner jag mig lättad också. Jag går förbi kvinnan som suttit utanför Coop och tiggt det senaste året. Lämnar henne mitt kontokort med en tillhörande lapp där både koden och det tillgängliga saldot står.

Klänningen har blivit lite sönderskuren från när jag klättrade över staketet men det är inte hela världen. Jag går försiktigt på den leriga marken, vill inte fastna med klackarna och trilla. Nu är jag framme, jag känner stenarna under mina fötter. Står med båda fötterna innanför rälsen. Sträcker ut mina armar, blundar när jag hör hur tåget tutar. Håret piskar mig i ansiktet men det gör inget. Bromsarna tjuter. Jag blir bländad av strålkastarna och jag tänker att om jag hade överlevt detta hade jag också kunnat beskriva ljuset jag har hört talas om vid nära döden-upplevelser.

b)

Axel vaknar när väckarklockan tjuter klockan 06.30. Han tittar ut genom fönstret och fryser bara av att se vädret. Det ser rått och kallt ut så han gräver djupt inne i garderoben för att hitta en av de stickade tröjorna som legat undangömda hela sommaren och hösten fram tills idag. Maja är redan vaken och sitter med en kopp te framför nyhetsmorgon. Hon ler ett trött leende för att hälsa på honom och han ler tillbaka. Trots att Maja inte själv dricker kaffe har hon bryggt kaffe åt honom, det gör hon alltid. I början var det nog för att hon ville vara lite romantisk men nu har det blivit en del av hennes rutin. Och en del av hans rutin. Fastän han inte kräver det av henne så hade han blivit sur om hon slutade. Maja frågar när Axel kommer hem idag och han svarar att han inte vet, att det finns en risk att det blir så att hon får äta middag själv för det är mycket på jobbet just nu. Han ljuger och får ont i magen. För att slippa fler frågor halsar han det sista kaffet, pussar Maja snabbt på pannan och ropar från hallen att han älskar henne innan han sticker ut genom dörren.

För att få tiden att gå när han väntar på bussen denna gråa novembermorgon tar han upp mobilen, kopplar in sina hörlurar och trycker på play i Spotify. Han har varit tvungen att göra ett nytt Spotify-konto. Förut delade han och Maja men det går inte längre, han vågar inte riskera att Maja ser att han streamar musik från Astrid Lindgrens filmer och Lilla snigel i sju olika versioner. Han funderar på hur länge han ska orka med detta. Han förstår ju att detta aldrig kommer fungera i längden. Axel är feg, han vet om det. Han är rädd för att bli pappa på riktigt och behöva ta femtio procent av ansvaret för Holger, hans son och han är rädd för att lämna Maja och låta henne ta hand om sig själv. Axel märker att personerna runt omkring honom börjar plocka i sina väskor och jackfickor så han förstår att bussen kommer nu.

På kontoret är det bara en annan som har kommit och det är en kollega som ska gå i pension om en månad så den gubben jobbar så mycket som möjligt nu för att kunna ta ut flextid de sista dagarna. Chefen brukar inte komma förrän vid nio så han sätter sig vid datorn, loggar in på Facebook för att kunna ha igång chatten om Holgers mamma skulle höra av sig. Han läser kvällstidningarnas hemsidor i brist på arbetsuppgifter. Under natten har en självmordsbombare mördat åtta personer och skadat fem till i Damaskus. Det är risk för snö i Norrbotten så de uppmanar folk att ta det lugnt i trafiken.

Timmarna går. Axel hanterar tio beställningar av tvättmaskiner till ett nytt lägenhetskomplex, två felanmälningar på hissar och beställer klottersanering till de två områdena som klottersaneras nästan varje dag. Han tänker på Maja, på första gången de träffades. Han tänker på det ofta nu för tiden. Han börjar där och sedan går han igenom hela deras relation för att försöka lista ut vad det var som gick fel. Varför han slutade älska henne. Varför han gick från att älska alla hennes egenheter till att avsky dem. Han kommer inte på några svar utom det vanliga. Han borde gjort något, vad som helst, utom att ha en affär med en kvinna han inte hade en aning om ifall hon hade någon form av preventivmedel eller ej. Nu har han Holger och en drös med lögner som han varje dag kämpar för att gömma undan genom att skapa nya lögner. Han vet att Maja är ledsen och uppgiven men trots att han vill bry sig går det inte. Hans dåliga samvete lägger sig som ett hölje över honom direkt han kliver in i deras gemensamma hem och förlamar honom.

Klockan blir ett och Axel tar sin matlåda och går upp i lunchrummet och sätter in den i mikrovågsugnen. Han ställer in mikron på 4 minuter och smiter in i på en toalett och ringer med videosamtal till Holgers mamma. Hon svarar och sätter telefonen framför Holger. När Holger får syn på Axel så skrattar han och klappar händerna och säger “appa appa”. Hans mamma skrattar hon med och Axel vinkar till Holger och säger att han är på jobbet men att han kommer till dem imorgon. Då ska de äta glass. Holger klappar händerna igen och Axel säger att han måste lägga på för att hans mat är klar nu. Lunchen är som vanligt ett vakuum. Axels kollegor pratar på om restaurangbesök de gjort, om att deras barns lärare ger jobbiga läxor och om hur senaste fotbollsmatchen gick för stadens lag. Axel äter så fort som möjligt för att slippa undan deras diskussioner som bara påminner honom om hur komplicerat hans liv är i jämförelse. Fastän han inte ska träffa Holger idag efter jobbet så sa han till Maja att han kommer hem sent. Han orkar inte se hennes ledsna blick och höra hennes tunga fotsteg släpa över parketten. Klockan 18 börjar han dock packa ihop för att bege sig hemåt. Han tar bussen som kör en omväg förbi ett industriområde för att komma hem så sent som möjligt. Direkt han sätter nycklarna i låset känner han att något är fel. Knäna skakar så han knappt får av sig skorna. Maja är inte hemma. Han ropar men han vet att hon inte är hemma. Hunden Rocky kommer fram och viftar på svansen, han vill gå ut på promenad. Axel går in i sovrummet för att se ifall Maja ligger och sover. Sängen är bäddad. Maja är inte hemma. Han kollar sig omkring i panik. Så ser han den hjärtformade ramen som hänger ovanför sängen. Där har det hängt en bild på han och Maja från deras första utlandssemester. Den bilden är borta. Ersatt med en bild på han och Holger. Farsdags-bilden. Han skriker och smäller med näven i väggen. Maja vet. Axel vet inte vad han ska göra. Han är arg och ledsen, han springer omkring i lägenheten helt utan mål. Han vill göra något men vet inte vad. Han går ut igen, ner för trapporna och ut genom porten. Han tänker på vart Maja har tagit vägen, vad hon gjort. Han funderar på ifall hon åkt till sin pappa men Axel inser att hon inte hade velat besvära sin far med detta. Hennes far älskar Axel. Han tänker igenom diskussioner han och Maja haft, hans hjärna spinner på i 180 kilometer i timmen. Från ingenstans minns han en diskussion när de tältade i Lappland en sommar. De frågade varandra vad de helst hade valt för sätt att dö på. “Uppäten av hajar eller påkörd av ett tåg?”, “ramla ner i vulkan eller bli påkörd av ett tåg?”. Denna diskussion hade varit på skoj, rent av svamlig. Men Maja hade alltid svarat påkörd av tåg-alternativet. I samma stund som han insåg det såg han en polisbil som närmade sig parkeringen utanför deras hus och han förstod att Maja nu hade valt det alternativet, på riktigt.

Tack för visat intresse nu ska jag skriva femtio andra texter som jag ligger efter med.

GUUUUD!!!! Vilken dag :)

Började med att jag skulle till vårdcentralen och ta bort ett stygn. Ni som gissar rätt på stället jag hade ett stygn på får 1 krona. Men, för det första så försov jag mig. Hade tid där 13.45 och vaknade 12.50. Ja normalt att försova sig till en tid kvart i två kanske ni tänker och ja det är hyfsat normalt i mitt fall. Dock hade jag ju hunnit i tid till VC om det inte var för att jag prioriterade att sminka mig och leta ett par hörlurar. Nåväl. Kom bara 10 min sent och stygnet var borta typ 10 minuter efter det.

Sen gick jag till Ica och då har de satt upp nå pynt på Linero torg. Alltså konst är najs, men tycker verkligen det ser ut som denna figur står och håller en pistol?

Konstiga grejer som fanns på Ica: Nå stora himla kottar som låg bredvid gurkorna och melonerna? Ska man äta kottarna? Äter folk kottar? Är det gott? Gotte-kotte.
Och sedan då chips med jultema? Jul-chips? Alltså sorry Estrella men ni kommer aldrig kunna konkurrera med knäck, kola och apelsiner. Samt att Tomteluve-chipsen också kallas för sombreros? Sombreros....suck. Designa tomteluve-chipsen som tomteluvor kanske?

Sedan är det också andra grejer som jag tänkt på och pratat med folk om som gjort mig lite trött i hjärnan. Det syns kanske på bilden här nedanför att jag är lite trött och behövt fundera några varv extra idag. För övrigt så måste man bära Karsten så här som en liten bebis när man är själv med honom för annars blir han arg. Med arg menar jag att han piper och jamar och försöker hoppa upp till en. Det är ju mysigt ibland men också lite jobbigt, typ när jag måste balansera han på ena armen och samtidigt plocka ur diskmaskinen. Får skaffa en sån bärsjal som folk har till sina bebisar.

​... Att vara vuxen. Man kan göra allt sådant som man inte fick eller blev avrådd från att göra när man bodde hemma. Som att färga håret svart och äta bearnaisesås varje dag. 

Tom sa att jag ser ut som Alice Cooper i svart hår. Jag vet inte om det är bra eller dåligt men det är inte relevant. Det enda relevanta med det som jag drar nytta av varje dag är att jag flera gånger om dagen kan lyssna på Poison på högsta volym här hemma. Det är det enda som spelar någon roll. Bästa låten ever. Berättade också till några i lördags att jag hela veckan tränat på att spela Poison på luftgitarr så att nu kan jag den nästan utantill på luftgitarr. :) För övrigt en superjävla bra födelsedags fest för Malin igår. Så glad att jag lärt känna alla dem. Ikväll var planen att jag skulle skriva men jag fick fullt upp i hjärnan med andra grejer. Så kan det gå. Kom i alla fall på namn till tre snubbar som kanske inte ska behandla min huvudperson så som den queen hon är. Tror nu att jag har personer och namn så att det räcker. Och egenskaper och händelser. Man har ju stött på en del situationer och personer i sitt liv om man säger så. Imorgon ska tangenterna smattra!!! Godnatt alla gasmasker (tryck på ordet 'gasmasker' så får ni en förklaring till uttrycket). 

Hej Julia som alltid läser och mamma som läser när jag säger till och kanske någon till. Nu tänkte jag göra en sådan här lista pga det är en grej jag älskar. Älskar att fylla i frågeformulär och sånt. Ska ni göra någon undersökning så vet ni vem ni kan kontakta.

Om du var född av motsatt kön, vad hade du hetat?

Tror mamma har sagt att hon tyckte Erik var ett passande namn. Det var dock pappa inte positiv till hans pappa hette det, så jag förstår ändå honom. Mitt barn ska inte heta varken Marie eller Lennart. Dock så sa mamma också att det inte var så mycket diskussion gällande mitt namn då hon var säker på att det var en dotter (...?) och Elin hade hon bestämt att hennes dotter skulle heta när hon var 18 typ och pappa tyckte det var fint.

Vilken tid är din väckarklocka inställd på?

06.05 men det är för att Tom kliver upp då. Oftast har jag inte alarm då jag inte har några åtaganden jag måste iväg till. I tisdags hade jag dock samtal så då var alarmet inställt på 7.15. Men jag sover otroligt jäkla hårt så brukar inte vakna av alarm. Gjorde inte det i tisdags heller. Vaknade 8.01. Samtalet började 9.00, checkade in 08.58. Allt går om man vill (sova länge).

Hur många resväskor äger du?

Vilken tråkig fråga. 2 stycken.

Vad gör du just nu?

Dricker kaffe som är väldigt varmt, det ser man på minen jag gör. Lyssnar på låten "Party in my pants" av Beatrice Eli. Förbereder mig mentalt för att efter detta börja renskriva mina texter jag hållt på med i veckan.

Du är ledig. Umgås du helst med en hel barnfamilj eller med en vän?

Alltså jag har ju kompisar som har barn och de kan jag absolut tänka mig att umgås med en ledig dag. Men vadå en hel barnfamilj? Vilken barnfamilj som helst? Nej jag väljer nog en vän... Har vänner som är barn så att ja, vän oavsett ålder.

När var senast någon stötte på dig?

Kanske i lördags? Vet inte. Är väldigt dålig på att märka om folk stöter på mig. Har hänt många gånger att jag lackar på snubbar som är för på när både de och mina kompisar säger att det inte alls handlade om nåt sånt. Sedan att jag typ "min nya bässstiiiis så jävla skön och snäll du är vi får bli bästisar" med folk som det enligt alla runt omkring mig är uppenbart att deras plan med samtalet inte är att hitta en ny bästis. Har dålig känsla för det där. Även nykter.

Dagens planer?

Dagens planer var; kliva upp, åka till systemet, äta, plugga, kanske sticka lite. Har bockat av de tre första så ja, plugga då. Blir jag klar med det så lär jag nog sticka lite.

Helgens planer?

Imorgon ska jag på 30 års fest! Förra helgen blev jag kallad för proffsminglare så jag får väl försöka se till att behålla den titeln.

Vad ser du mest framemot i helgen?

Ja men 30 års festen! Så kul! Älskar födelsedagar, min egen och alla andras, tycker allt med födelsedagar är bäst. Sånt bra tillfälle att få fira en person. Annars firar man ju händelser typ nyår eller en ny lägenhet, men det är ju betydligt finare att fira att ens vänner finns kvar ett år till i detta liv.

Vad åt du till middag senast?

Quornfärssås med spaghetti! Så här såg maten ut och såhär såg jag ut när jag åt den.

Tror du folk pratar bakom ryggen på dig?

Absolut. Vet bland annat att det har sagts "Varför ska Elin alltid skriva "godnatt"?" samt att jag "var väldigt full på afa-festen på India". Haha, nej men allvar. Klart som korvspad folk gör det. Är det nåt allvarligt antar jag folk kommer ta upp det med mig också förr eller senare.

Är du blyg inför det motsatta könet?

Nej, är väl blyg ibland men det har inte att göra med vilket kön folk har.

Vad gjorde du för ett år sedan?

Hade just blivit ihop med Tom. Tror det var kring denna tiden förra året jag hängde med Ellinor på en fest på India och sen vidare till Smålands, första gången på båda ställena men uppenbarligen långt ifrån sista. Jobbade som registrator. Bodde med Ellinor. Hade ett uppehåll i min vegetarianism. Hade nån slags swag-hiphop-90tal-klädstil. Var blond. Gjorde hål i näsan efter en övervägning på 2 minuter inne på H&M. Lyssnade massor på The Sounds (gör fortfarande).

Så här såg jag ut. Gud ska sluta byta stil nu. Den jag har nu är dock den som är min riktiga, den känns bäst inombords och utombords.

Diskar du din egen disk?

Har en diskmaskin som gör det jobbet. Ibland måste man ju dock handdiska grejer och det gör jag eller Tompa.

Tycker du killen borde bjuda på första dejten?

Beror ju helt på killen, dejten, situationen. Blir man hembjuden till nån på middag så känns det ju rätt tråkigt att behöva swisha för maten. Är man ute någonstans så tycker jag nog mest om att betala själv på första dejten. Annars så tycker jag lätt man kan hamna i nån slags dåligt samvete situation att man känner ett ansvar att ses igen för att han bjöd osv osv. Hade jag gått på dejt med en oljemiljonär hade jag dock sett till han han betalade för allt, då vill jag inte betala med mitt CSN på 50%. Tur man än så länge sluppit alla oljemiljonärer.

Vad har du med dig på bion?

Godis helt klart. Godis > chips popcorn.

När sov du senast på golvet?

Haha, april 2016. På min kollegas badrumsgolv. Tänker inte utveckla den situationen vidare.

Är du petig när det kommer till stavning och grammatik?

När jag chattar, smsar, skriver på sociala medier och basic grejer här på bloggen så nej. Nej. När jag skriver för att skapa någon slags text så är jag det. Exempel: Skoluppgifter, andra texter som jag skriver för att det ska bli en ~bra text~ då är jag det.

Vad är du allergisk mot?

Laktos i större mängder kan skapa en viss oro i magen. Skånska tönt-vintern och alla som kallar den vinter.

Har du några tvångstankar?

Frågade min sambo. Han sa "Jo, när du känner att du måste måste måste lyssna på Cher! Direkt! Du kan inte gå vidare med livet förrän du lyssnat på Cher". Jaaag vet att det inte är en riktigt tvångstanke och jag har inte sådana tack och lov.