RSS - xml

Kontrollerades senast: 2020-07-12 05:12:11

Emelie H-son

emeliehson blogg på Nouw

Gravid!?

2019-04-12 01:24
Från emeliehson

Hej! Det var ett tag sen!

Lång tid har gått sen sist och mycket har hänt. Sist jag skrev hade jag och Nicklas precis gjort slut och jag höll på med mitt körkort. Körkortet klarade jag på den andra uppkörningen, det vet nog redan de flesta vid det här laget haha.

Sommaren var händelsefylld, typ. Hade ett jobb ute i Sillekrog, men gick in i väggen i somras när jag jobbade där.. Blev sjukskriven 100% och sa upp mig på samma gång. Jag hade inte klarat att fortsätta jobba där efter sjukskrivningen. Levde livet med de få kronorna jag hade och hittade kärleken hos min bästa killkompis Erik. Vi har nu varit tillsammans i 8 månader och bor tillsammans i Oxelösund.

Men sen då?

Nu ska jag bli väldigt personlig. En kväll i november 2018 fick jag ont i mina nippels. Hade haft lite småvärk i livmodern några veckor, men ingenting jag tänkte på eftersom gravtest efter gravtest visade negativt. Men nånting kändes konstigt vid det där. Skulle inte ha mensen förrän veckan efter så började googla. Vissa fick så vid ägglossning, andra när de var gravida. Ville inte hoppas på för mycket heller då vi bara någon dag efter skulle flytta till Oxelösund. Sagt o gjort så flyttade vi och veckan efter så kom inte mensen. Gjorde ett gravtest och la det på badrumsgolvet medan jag torkade mig. Kollade på det och det visade ingenting förutom kontrollstrecket först. "Som vanligt spökar hjärnan" tänkte jag, det var inget som alla andra gånger. Men sen kollade jag igen. På testet visade det ett +... Skickade bild på det till min bästa vän Amanda direkt som frågade om hon skulle komma till mig. Jag var vid den här tiden sjukskriven från skolan och hade varit det i ca 3 månader och skulle 2 dagar efter till skolan på möte om hur jag ska komma tillbaka. Med hjärtat som gick i 140 svarade jag ja, men ångrade mig och valde att åka och hämta upp henne istället för att sen åka till Ica och köpa ett digitalt test. Även det visade +. Både jag och Erik var lyckliga, vi ville ju ha barn tillsammans. Det blev inringning till barnmorskan, närmsta vännerna fick veta och även de som skulle bli gudföräldrar. Berättade för skolan på mötet och de grattade mig. Jag skulle bli mamma!

Efter 2 veckor, på min födelsedag, skulle jag och Erik äta hos min mamma. Veckan innan hade jag fått en blodblandad flytning och ringt till gyn. De sa att det 50% kan vara början på missfall och 50% tappen som blöder. Tänkte inte mer på det efter det, trots att efter blödningen försvann alla symptom. All värk i livmodern, tuttarna ömmade inte och jag kände mig inte gravid längre. Men i alla fall, där hos mamma skulle jag bara gå på toa och kissa innan vi skulle äta. När jag torkar mig är det massa blod på papperet. Skrek efter mamma och hon bad mig ringa 1177 efter maten. Jag satte på mig en binda och vi åt. Då började den intensiva värken.

Efter maten ringde jag 1177 som tyckte jag skulle åka upp till akutgyn. Pfft, jag orkar inte sitta där hela natten på min födelsedag tänkte jag. Så jag och Erik drog ut och träffade lite kompisar. Sen vart värken för intensiv så vi åkte upp. Akuten skickade hem oss för jag inte såg allmänpåverkad ut. Sagt och gjort, vi åkte hem till Oxelösund. Två timmar senare, vid klockan 22 kunde jag inte andas emellanåt på grund av värken så Erik övertalade mig att åka in. Så vi klädde på oss och åkte. Eftersom jag är den enda med körkort av oss två så fick jag mitt i allt köra. Richard frågade om han skulle köra men jag tackade nej. Dumt av mig ja.. påväg in bryter Erik ihop totalt på motorvägen. Samtidigt som jag kör och har fruktansvärt ont ska jag ta hand om honom som sitter bredvid.

Vi kommer in och jag får gå upp till gyn direkt. De tar blodprov och jag får göra undersökning med ultraljud. Missfall. Jag förlorade mitt barn i v.7. Men jag hade tur. Det värsta var över och allt såg ut som att det skulle komma ut själv. Och det gjorde det, och det är jag glad över. Hade inte ont mer än vanlig mensvärk dagen efter (natten var hemsk dock) och blödde bara i 5 dagar.

Sen var allt bra. Jag mådde bra både fysiskt och psykiskt efter det som hände, konstigt nog.

Tiden gick och det blev mars. Vaknade en morgon och hade ont i nippelserna igen. NEJ! Tänkte jag. Dagen gick och eftersom de bara gjort ont när jag varit gravid gjorde jag ett test hos Eja och Jonte efter skolan. Erik jobbade kväll. Tänkte att det kan ju inte vara något, jag fixade ju p-piller som jag dock slarvade lite med, men jag höll ju koll på min ägglossning? Jag och Erik hade ju knappt sex? Gjorde testet och vad visar det? Jo två streck.. svagt ja, men tillräckligt starkt för att vara positivt.. ringer Erik i panik, han svarar inte?! Kroppen skriker nej, jag skakar och vet inte vad jag ska göra eller säga.

Erik ringer sen upp och jag berättar. Vi pratar om det när han kommer hem och bestämmer oss för ganska snabbt att det blir abort.

Så jag ringer sesam, får tid för undersökning och det bokas tider för abort. Aborten skedde i söndags. Jag gjorde den på sjukhuset och de var sååå underbara. Jag kände mig aldrig gravid den här gången. Jag hade inget psykiskt band till det. Det jag var rädd för, det var att genomgå själva aborten och det var det som var jobbigt. Nu, 5 dagar senare, är jag så nöjd över att jag valde det beslutet. Jag vill inte ha barn nu, inte på ett bra tag. Men jag mår dåligt psykiskt. Inte för aborten, men för allt annat och att det här satte sig vid ett så fel tillfälle.

Men vet ni? Nu ska jag sova. Jag ska upp till praktiken imorgon och ska vara där klockan 8. Har inte varit i skolan på hela veckan, dels för jag var 100% sjukskriven i måndags och sen har jag haft hemska eftervärkar efter aborten. Men nu verkar de vara över så imorgon ska jag på praktiken. Dock bara halva dagen då jag är sjukskriven 50%.

Ni får ha det så bra till nästa gång jag skriver!

Ta hand om er ❤️

1,5 år, vad fan gör jag nu?

2018-06-01 00:05
Från emeliehson

Hej!
Som vissa av er vet så mår jag inte jättebra just nu.

Jag och Nicklas firade ett och ett halvt år den 20 maj, men vi har nu gjort slut. Skillnad mot sist är att nu är det på riktigt. Vi kommer inte komma tillbaka till varandra, inte på ett bra tag i alla fall. Vi har inte bråkat och vi är inte osams, utan det är ett val vi kommit fram till tillsammans. Alldeles för mycket runt oss måste ändras innan vi kan hitta tillbaka om det nu skulle vara så, för annars står vi och trampar på samma ställe som vi gjort det senaste året.

Det är skittråkigt jag vet, och jag älskar honom och kommer nog alltid göra. Han räddade mig från mycket, från mig själv, men som sagt så var det ett gemensamt beslut. Jag saknar honom redan och vi gjorde slut i onsdags. Men vi kan fortfarande umgås som tur är. Under sista tiden har vi varit mer som vänner än ett par, det är dels därför det inte funkar just nu. 

Jag kommer inte gå in på detaljer eller nämna alla anledningar, men lite kommer jag såklart berätta. Mycket av att det blev som det blev just nu är att jag har massor att göra hela dagarna. Det är inte mycket tid kvar i skolan nu innan sommaren, samtidigt som jag har bytt jobb. Inte nog med det, jobbet ligger ute i Sillekrog som ligger en bra bit härifrån. 35 minuter med buss om den går på motorvägen, och sen är det en gångväg på ca 1 km. Men jag trivs där i alla fall. Sen håller jag även på med körkortet för fullt. Har både skrivit upp och kört upp men kuggade på uppkörningen, förklarar längre ner vad som hände. 

På råga om allt det här orkar inte Nicklas riktigt göra något som jag är sugen på när jag väl är ledig, så där stod vi still. Han vet inte helt vad han vill göra med sitt liv heller, men det vet jag. Jag vill ju gärna att vi delar framtida planer, men han vill inte ha barn t.ex men det vill verkligen jag. Jag har fått världens bebisnoja, men jag har sagt att jag planerar inget förrän jag har fast partner, fast bostad, gått klart min utbildning och har ett fast jobb. 

Men vad fan gör jag nu? Nicklas har varit mitt liv i 1,5 år nu. Det har blivit standard att ha honom tillgänglig hela tiden. Jag har alltid sovit med honom på helgerna (förutom typ 3-4 helger under dessa år) och vi har ju lixom samma umgänge också. Vem ska nu va min trygghet? Om jag ska vara ärlig har jag så mycket känslor nu så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag har sån ångest och sån panik. Jag har inte varit själv på 1,5 år, men nu blev jag det helt plötsligt. Tänk om han hittar någon annan inom snar framtid, och jag inte kommit över honom? Jag kommer nog aldrig komma över honom, så känns det nu i alla fall. Han har aldrig gjort mig något illa, så jag har inga anledningar att tycka illa om honom. Han har varit den underbaraste killen jag någonsin kunnat få, och det sårar mig också. Det sårar mig att jag redan haft det bästa, att jag inte kommer få någon bättre. Men livet är inte slut än och jag ska göra allt för att se vad det har att erbjuda.

Vidare till körkortet då. Uppskrivningen klarade jag med marginal, var den första som blev klar i rummet och fick 57 rätt. Uppkörningen gick superbra, förutom på motorvägen..

Jag ligger redan på motorvägen bakom en lastbil. Jag åker förbi en påkörningsfil, och ser i ögonvrån att en bil är påväg upp på den. Jag ligger alltså i 90km/h bakom en lastbil i högra körfältet och bilen som ska på ligger i ca 70-75km/h. Från ingenstans kommer det en bil, som också legat på motorvägen hela tiden, och lägger sig tätt bakom mig. Det var ärligt inte mer än 5-10 meter mellan våra bilar. Notera att jag körde en liten golf och bilen bakom var en väldigt ny Volvo XC60 (ja, jag kommer ihåg bilen).

Samtidigt som Volvon lägger sig tätt bakom mig så åker en bil om mig på omkörningsfilen, i typ 1-2 km fortare än mig och bakom den bilen kom det en till som skulle köra om. Och inte nog med det, bilen som ska köra på motorvägen gasar upp och lägger sig bredvid mig i samma hastighet som mig. Jag är låst. Påkörningsfilen börjar ta slut och jag kan inte göra något. Bilen jag kör i har inget rullmotstånd typ så att släppa gasen hjälper inte, så då skulle jag behövt bromsa ganska mycket, och då hade jag haft Volvon i baksätet. Hade jag gasat upp hade lastbilen suttit i framsätet och hade jag kört om, ja då hade jag haft en bil i sidan. Men enligt han jag körde upp med skulle jag ha släppt gasen innan påkörningsfilen ifall att det kommer någon så dom ska ha möjlighet att komma upp på motorvägen. Notera att jag låg i 90km/h på en 110 väg på motorvägen, hade jag släppt gasen som han ville hade jag hamnat på 80-85km/h och då hade jag kunnat kugga på det istället. Notera även att bakom Volvon som låg bakom mig var det mer eller mindre helt fritt från bilar..

Men nästa uppkörning är bokad och jag tränar för fullt! 

Nu tänkte faktiskt lilla trötta jag gå och lägga mig, känner att det blivit ett lite för långt inlägg dessutom. Ni får ha det så bra så får jag uppdatera lite mer! 

Hon fick en glasflaska kastad i huvudet!?

2018-02-04 23:51
Från emeliehson

​Hejhej! Inte skrivit på flera dagar för har inte haft så mycket att skriva riktigt. Men nu har det hänt lite mer så nu kan jag uppdatera. 

I fredags under sista lektionen fick jag ett samtal. Jag har ju sökt jobb lite varstans som jag kan ha utöver skolan så jag kan tjäna lite pengar. Så jag fick ett samtal från en chef som ville att jag skulle komma in på intervju. Tänker inte säga vilket företag just nu innan jag vet hur det slutar. Men iaf, 19.00 på onsdag ska jag dit så efter det kan jag berätta vart. 

Sen till det som rubriken handlar om. Jag och några kompisar var på nattklubben Domino och skulle kolla på LBSB som skulle spela live där. Vi var dom första som drog dit, och fick alltså bästa platserna. Soffgruppen precis bredvid scenen. Kvällen rulla på och timmarna gick. Vi hade skitkul och det kom mer o mer folk man kände, träffade även på gamla klasskompisar från Real så det var lite småkul. 

Klockan närmade sig 00.30 och LBSB skulle alldeles strax upp på scenen. Jag kollar snapchat en snabbis när det från ingenstans kommer massa dricka över typ hela mig. Tänkte en snabb sekund att det var någon som välte ett drinkglas på bordet framför mig eller liknande då det stod folk precis där. Sekunden senare hör jag en glasflaska som träffar golvet och min bästa vän börjar gallskrika. Många i umgänget blir chockade och paralyserade, men jag flyger upp direkt. Jag puttar bort dom som står i vägen och går fram till min kompis som sitter och skriker. Hon hade fått flaskan sulad i bakhuvudet från någon på dansgolvet. Jag kollar på min andra bästa vän som satt bredvid och skriker "toaletten NU". Samtidigt är det slagsmål på dansgolvet och 3 väktare/ordningsvakter försöker få isär 3-4 stycken killar som det är slagsmål mellan. De försvinner (vart vet jag inte, mitt fokus var på min bästavän och att springa till toaletten).

Vi kommer in på toan, och min bästavän halvt skriker samtidigt som hon gråter. Som tur var blödde hon ingenstans, men hon hade problem att stå upp och höll på att falla ihop flera gånger så vi sätter henne ner och springer och hämtar första bästa som jobbade där. Han hjälper oss att få in henne i köket där hon får vatten, svara på frågor och lugna ner sig. Efter ett tag, när LBSB har börjat spela, vill hon gå ut och kolla på dom, så det gjorde vi. Sen kom min andra bästa väns pappa och hämtade dom och Nicklas kom o hämta mig, Erik och Danne. Anmälan är gjord, vi pratade med polisen precis utanför ingången när vi skulle gå, och skadan är dokumenterad. Det klassas som misshandel. 

Så jag har en sak att säga.

Till dig som kastade glasflaskan som troligtvis vad menad mot vakterna som stod bakom min bästavän:

Du vet glasflaskan du kasta från dansgolvet som du hoppades skulle träffa vakterna? Du träffade en oskyldig tjej i bakhuvudet. En tjej som inte gjort dig ett skit. En tjej som endast ville ha kul med sina vänner och kolla på LBSB som hon tycker om. En tjej som betalade pengar för den här kvällen, som du totalt förstörde. Du har tur att flaskan inte gick sönder, att det bara blev en rejäl smäll. Jag hoppas du fick ont när väktarna brottade ner dig. Jag hoppas du har grov jävla ångest idag. Jag hoppas du aldrig mer kommer gå ut på krogen, och jag hoppas du får det straff du förtjänar. 


​Och ni som ska ut på krogen! Ta det försiktigt, även fast vi inte kunde stoppa det här eller ens veta om det, så håll ögonen öppna. Var försiktiga, och ha alltid någon ni litar på med er!

Körkortstest!!

2018-01-30 20:53
Från emeliehson

Fick tillgång till Elevcentralen idag för att plugga till körkortet. Det är alltså som små körkortsprov på nätet som man ska göra och ha godkänt i ett visst antal tester innan man kan skriva upp och köra upp och så. Alltså man kan inte bara köra upp och skriva upp hur som helst, utan man måste ha gått igenom olika tester och så innan.

Jag har inte gjort ett sånt här test på snart 3 år, alltså sen jag tog moppekortet 1 April 2015. Har inte kört i trafiken på så sätt på typ 2 år heller, då jag i princip alltid åkt med någon annan. Har övningskört en gång "i trafik" men det var inte en lång sträcka och det var lixom inte i stan.

Så jag tänkte att jag testar att göra ett test för att se hur mycket jag kommer ihåg sen dess. Notera att jag varken har läst boken alls eller som sagt gjort något test.

60 rätt av 70 frågor!!!

För mig är det helt okej. Jag är inte 100% nöjd då jag helst hade velat ha 63 rätt som är godkänt, men jag är nöjd med resultatet och är en bit på vägen i alla fall. 

Absolut har jag en bit att gå fortfarande, då det här var Fas A och det finns A, B, C, F och sen repetition 1 på ena delen, och sen Fas U som är olika tester för en viss sak som t.ex trafikregler och Repetition 1 på den delen också. Sen har jag såklart Risk 1 & 2, uppkörning och uppskrivning innan jag har körkortet. Men nu är jag mer motiverad än någonsin och målet är att ha kortet i handen innan sommarlovets början. 

Ha det bäst! 

Uppsala och ny bil

2018-01-27 20:10
Från emeliehson

Hej!
Tänkte skriva ett litet snabbt inlägg.
Idag hörde en kille av sig som vi kontaktade igår att personen som skulle komma och kolla på bilen inte kunde, så direkt när vi såg det klädde vi på oss och åkte mot Uppsala. Bilen fanns precis utanför Uppsala i en liten mysig by.
Provkörde och kollade och Nicklas bestämde sig för att köpa den, och den är helt fantastisk. Jätteskön att åka med, Nicklas säger att den är skön att köra och den går tyst och mjukt. Bättre än skit polon i alla fall!
Blev såklart BMW dessutom.

När vi kom tillbaka till Nyköping åkte vi direkt till stan o åt på restaurang med familjen, mysigt och gott var det. Så nu står vi utanför Nicklas och hans föräldrar kollar bilen, de va lite nyfikna.
Ikväll blir det väl att glida och åka runt. Så vi hörs senare eller imorgon :)

Skräcken!!!

2018-01-25 23:44
Från emeliehson

​Idag har inte heller riktigt varit min dag.. 

Provjobbade på ett jobb i december, så jag borde ha fått lön från det idag, som man ska få när man provjobbat. Men nej, inga pengar inne på kontot även fast de har mitt kontonummer och allt. Kanske skickar de en avi? Jag vet inte, men pga att jag planerat att få in pengar idag så har jag gjort av med mer pengar som jag haft sparat än jag borde.. Så nu blir det att leva snålt tills den sista när studiebidraget kommer.. 

På grund av detta så började jag må dåligt. Jag fick upp tankar på att jag aldrig kommer få något jobb, jag kommer få leva på gatan för ingen vill anställa mig för jag är så värdelös. Jag söker olika jobb dagligen för att ha någon mer inkomst än studiebidraget, men det tar sån tid för de att registrera ansökan och läsa den och höra av sig. Jag tappade hoppet helt för en stund där för min framtid. 

Och det sätter skräck i mig. Inte om min framtid, för den vet jag kommer gå bra på något sätt. Men att ja tappade hoppet så fort för en sån ynka sak. Anledningen till varför det sätter skräck i mig är för att jag är rädd för att falla tillbaka i en svacka igen, i ett dåligt mående. För en dag kanske jag tappar hoppet, och inte bara för en stund utan för alltid? Jag har börjat sköta mig ordentligt nu ju. Jag sover bättre (typ), eller i alla fall mer än vad jag gjorde innan. Jag mår bättre rent generellt och mycket är pga sömnen. Jag kommer upp på morgonen och jag orkar med skolan. Jag sköter skolan bra, det har både mina klasskompisar och lärare sagt. Och jag vill verkligen inte tillbaka till den där perioden igen där jag inte kunde sova, och när jag väl somnade så vaknade jag inte om jag inte fick vakna själv när min kropp ville vakna. 

Imorse vaknade jag och hade sprängande huvudvärk, så jag sjukanmälde mig. Vaknade dock någon timme senare och mådde mycket bättre så jag åkte till skolan då, blev rastlös och typ ångrade mig att jag stannat hemma även fast jag visste att om jag skulle gå skulle huvudvärken bli värre. Så där känner jag mig lite duktig i alla fall! 

Mer än så har jag väl inte att säga, imorgon är det fredag och det ska bli skönt med helg. Kanske ska övningsköra med min syster när jag slutar, beroende på om hon är kvar i stan eller inte. Så vi får väl se om vi överlever det ;) 


Jävla otursdag!!!

2018-01-24 20:05
Från emeliehson

Jag om någon har haft världens otursdag idag..

Allt började med att bussen jag skulle ta här hemifrån till stan var tidig så precis innan jag hinner fram till hållplatsen åker den bara förbi.. Bor precis bakom den men hann inte med den då den var tidig. Så jag valde att ta nästa och chansa om jag skulle hinna med Skavstabussen ändå. Skavsta bussen gick 09.40 men bussen jag skulle chansa att ta gick 09.28. Bussen åker fortare än vad den brukar och väldigt få går på och av. Bra! tänkte jag, då hinner jag nog. PRECIS när jag ska kliva av den bussen på bussterminalen åker Skavstabussen därifrån. Så självklart missade jag den.

Så istället för att sitta på bt och vänta en timme på nästa som gick 10.50 åkte jag till lasarettet och hälsade på Eja, så vi snacka skit och rökte tills bussen gick, och eftersom den går förbi lasarettet hoppade jag på bussen där. Självklart så missade jag första lektionen men det var Service och bemötande så den var inte super mega viktig lixom men aldrig kul att missa en lektion pga bussar. Men det är det som är nackdelen att gå ute på Skavsta, det går bara en buss förbi där så man kan inte ta någon annan som tar samma väg lixom, plus att dom går så dåliga tider nu när bussbolaget har ändrat..

Fick tillbaka provet från fordon om motorn osv som jag inte hade förberett mig alls på. Kände när jag skrev det att det här kommer jag verkligen inte klara. Det kommer bli ett F. Hade bara dålig känsla och kände mig så värdelös när det är en sån viktig del. Men fick tillbaka det idag som sagt och jag klarade det! Del 1 fick jag E på och del 2 fick jag D på så det var även lite bättre än endast godkänt. Jag är nöjd ändå trots allt, även fast jag kunde göra det 10 gånger bättre.

Sen även på religionen så jävlas en kompis med mig som satt bakom mig och vickade på min stol så jag tappar mobilen på bänken och den glider ner på golvet och landar på baksidan med skalet. Men ändå sprack skärmen! Som tur var sprack inte hela, hade en spricka som gick horisontellt (alltså från sida till sida) sen innan som "stoppade" det så att säga så den är bara sprucken på den nedre delen av skärmen. Men det komiska är att där tangentbordet slutar, där slutar även sprickorna ... Så vi får väl se hur länge det håller, så fort jag fått jobb börjar jag spara till ny i alla fall eller till att laga den här, beroende på hur traumatiserad den är då. För nu har jag inte råd med ny eller att laga den, även fast det blivit tryckskador från glasbitarna som hoppat in lite.

Imorgon åker troligen vi och kollar på en ny bil till Nicklas då polon börjar ge upp på livet, den ska dessutom besiktas senast den sista februari och kommer garanterat inte gå igenom. Ska bli skönt att slippa den där satans skitbilen samtidigt som det kommer att vara tråkigt att bli av med den, man har ju äventyrat med den och har minnen. Lite hatkärlek har man ju mot den självklart! Men nu kanske vi får en bättre roligare bil att äventyra med!

Hoppas ni har haft en bättre dag i alla fall!


2017, pojkvän och körkort

2018-01-22 16:20
Från emeliehson

Hej!

Det var ett tag sen. Sist jag skrev var det innan jag började 2:an i gymnasiet, och jag tänkte flika in med en liten update. Vad har hänt sen sist då?

Jo jag började 2:an, och det har gått bra. Jag var inte själv, kom in fort i klassen och det blev inte så stor förändring från ettan.

Hamnade dock nere i en svacka förra terminen. Försov mig flera dagar i veckan, var sönderstressad men hade ingen ork. Jag höll på att gå in i väggen med andra ord. Men strax innan jullovet vände det, och sista veckorna då gick det bra.

Jag och Nicklas gjorde även slut i början på december men bestämde oss för att vara vänner. En vecka senare så skulle vi ut på krogen för jag fyllde 18, och då snackade vi om han o mig och vad båda kände, båda kände likadant men var rädda att om vi går tillbaka till varandra kommer det sluta likadant igen. Men den natten sov han hos mig, och allt kändes så bra! Veckan efter det pratade vi i nyktert tillstånd och kom fram till att vi ska hålla på, men inte gå ut med det offentligt riktigt för att se så det funkar igen, om skulle det inte funka skulle vi fortsätta vara vänner. Den 30 december 2017, dagen innan nyår, blev vi tillsammans igen. Vi har det bättre nu än någonsin. Men dom brukar ju säga "du vet inte vad du har förrän du förlorar det" Så vi är tillsammans igen i alla fall!

Började även med körkortet förra veckan i skolan. Har kört med min handledare en gång i trafiken bara haha men han tyckte jag var förvånadsvärt duktig ändå. Så nu ska bara snön som valde att ösa ner förra veckan försvinna så ska jag ut o köra massor mer. Målet är ju att ha körkortet till sommaren och som det ser ut nu kan det vara mycket möjligt att så är fallet. Man får hoppas på det bästa!

Det var lite kort om vad som hänt sen sist, tänkte inte gå in mer på detalj faktiskt. Det blir bara såsigt att läsa och det är jobbigt att skriva ;) Tänkte uppdatera med lite mindre mellanrum nu, det kommer hända lite mer roliga saker den här terminen så.

Ni får ha det så bra sålänge så slänger jag in lite gamla bilder! :D



Jag vet inte om jag är redo

2017-08-21 23:39
Från emeliehson

Jag börjar skolan imorgon. Då börjar jag 2 året i gymnasiet. Med nya människor.

Jag fyller snart 18. Jag får göra mycket mer än vad jag får nu, jag får mer ansvar.

Jag vet inte om jag är redo.



Imorgon börjar skolan igen. Jag börjar andra året på Fordon- och Transportprogrammet med inriktning personbil. Jag fick hem nya klasslistan här om dagen och såg att jag är själv tjej i klassen. Visst, det är roligt. Man är tjej, mindre drama lixom. MEN. Själv. Är jag redo att eventuellt ändra mig för vad jag säger till folk? Hur jag säger det? Är jag verkligen redo att börja med rutiner igen, lära känna nya människor och börja plugga? Jag vet inte. Jag vet hur fruktansvärt skoltrött jag blir efter bara någon vecka. Hur jag stressar ihjäl mig för jag inte kan koncentrera mig i skolan. Där alla är överallt och ingenstans och man får aldrig sitta själv där det är tyst. Det är hektiskt på min skola, och det gäller att klara trycket.

18 år. Myndig. Krogen. Körkort. Tobak. Snart så. 5 december fyller jag 18. Jag blir vuxen på papper. Samtidigt som jag ser fram emot det så känner jag obehag över det. Mest av allt är det garanterat bra saker. Men jag måste ringa jobbiga samtal helt själv, gå på möten utan min mamma som trygghet.

Jag har såna grova aggressioner inom mig. Det räcker att jag stavar ett ord fel och mobilen autokorrektar fel, Nicklas kan krama mig och jag står konstigt så jag får ont eller precis vad som helst, och jag får nästan ett utbrott. I sista sekund hinner jag hejda mig, för att det inte ska bli kaos. Men, egentligen vill jag bara ställa mig och skrika, gråta, slåss, allt för att få ut aggressionerna. Jag vet inte vart dom kommer ifrån, och jag vet inte heller hur jag ska bli av med dom. Det är precis som det var förut en gång i tiden. Vad som hjälpte då vet jag inte, annars hade jag testat det igen. Men det gick typ bara över. Mår jag skitdåligt omedvetet? Jag vet inte, jag vet inte vad som är fel.

Det är kaos mannen

2017-06-08 01:59
Från emeliehson

Hej, har inte skrivit på ett tag igen.. Skriver mest här för att kunna se tillbaka på i framtiden, då jag har en tendens att slänga skrivböcker och papper jag skrivit på och så hatar jag att skriva för hand.

Men i alla fall, vad har hänt sen sist? Jo det är kaos. Eller det var kaos, men det tänker jag inte gå ut med då det inte gäller alla (fast skitsnack/rykten i Nyköping sprids fortare än vad ebola gjorde). Tänker iaf vara den bättre personen så tänker inte skriva ut massa skit och hänga ut folk och grejer.

Avslutning imorgon, eller ja idag. Så jäkla taggad, få slippa skolan nu i lagom många veckor, få kunna sova utan att känna press att veckan efter måste jag till skolan osv. Har även planer i sommar som jag verkligen blir av och som jag längtat efter i snart 4-5 år tror jag. Och i sommar kommer det uppfyllas.

Har dock legat sjuk i några veckor nu, blev smittad av Nicklas som blev smittad av sin bror och sen låg hela hans familj och jag sjuka i flera veckor med olika saker. Ena dagen var det halsmandlarna, andra dagen halsmandlarna och hög feber. Sen bara feber. Sen tillbaka till halsmandlarna och inte nog med det, så fick jag inflammation i tungan på det oxå. Nicklas har fortfarande hosta efter 4 veckor lixom.. Inte så kul för honom :(

Har suttit och råpluggat klart det sista nu ikväll, hade flera tester som skulle vara klara för annars skulle jag få ett tillfälligt F i den kursen och flera uppgifter att göra i skolan. Jag vet i alla fall att på den teoretiska delen är jag godkänd men praktiska vet jag inte för har inte kunnat svetsa klart för min svetslärare blev sjukskriven för bara några veckor sen. Men snackade med min mentor som även är min lärare i verkstan o han sa att jag får göra klart det efter sommarlovet, alltså när jag går i tvåan.

Alltså wow. Det känns så knäppt att vi inte kommer vara dom nya längre. Efter sommaren kommer en ny klass. I två år har jag gått i ettan och har då varit med i den nya klassen. Men nu blir det inte så. Visst det blir nya klasskamrater men jag börjar tvåan? Sjukt. Känns som jag ska gå i ettan föralltid och aldrig komma vidare lixom, vet inte om jag är riktigt redo för det ;)

Nej men allt känns bra nu och livet rullar på så ska väl försöka sova nu några timmar innan jag ska upp igen.. det är ju trots allt avslutning så lite kan jag fixa upp mig om jag orkar haha.

Ses om ett bra tag igen då!