En helt vanlig ovanlig dag

Kikar ibland in på teknikaliteter.se. Sidan handlar om teknik, både nytt och gammalt men undantagslöst mycket läsvärt för den som är bara lite nördig, rekommenderas varmt! Jörgen Städje som driver sidan har bland annat varit journalist på tidningen Ny Teknik.


För ett par år sedan var jag i kontakt med en forskare på Sahlgrenska som sysslade med att analysera luftdata för att mäta luftkvalitet, min fråga var om de hade gjort någon forskning på inomhusluft. Man sover sisådär 8 timmar i sin säng, respektive vistas inomhus största delen av tiden på dygnet, så exponering för partiklar eller ämnen borde vara viktigast att mäta där istället för att mäta utomhus om man ska se vad människor utsätts för i form av föroreningar eller partiklar under dygnets 24 timmar. Det visade sig vara lite mer komplicerat att mäta luftkvalitet inomhus. Allt beror på...hur ofta personen dammsuger och våttorkar, om man har hund eller katt som dammar, om man röker eller använder stearinljus inomhus, eller om man bor på översta eller nedersta våningen, om man nyligen köpt en möbel som släpper ifrån sig ämnen och så vidare. Helt enkelt så gav försöken med mätning av luftkvalitet inomhus alldeles för mycket lösa parametrar för att vara pålitliga. Nu finns iaf sidan luftdata.se med en byggbeskrivning av en enkel mätare för luftkvalitet. På huvudsidan finns även en karta där mätstationerna sitter uppsatta. Projektet är från början tyskt och huvudsidan är luftdaten.info Finns även ett kort reportage om projektet HÄR. Jag tycker det påminner lite om projektet Safecast. Safecast är en Open Source variant av radioaktivitetsmätare med GPS som kan rapportera in position samt strålningsnivå till en central hub och på så sätt kan man få ett tidigt varningssystem om radioaktiva utsläpp skulle ske. En intressant sak i sammanhanget, när härdsmältan i Chernobyl upptäcktes så stoppade man Forsmark kärnkraftverk pga att man upptäckt förhöjda strålningsnivåer utomhus och man misstänkte en läcka. Mer här om den historien.


Jag läser historien om Malmös rockklubb Plan B som försökt driva vidare men som likt Truckstop Alaska här i Göteborg har svårt att klara av att arrangera om inte regler för utskänkningstillstånd lättas upp något för slutet sällskap. Noterar att Truckstop har förärats en egen flashback tråd. Vi får hoppas att det medborgarförslag som lämnats in råder bot på detta.


Noterar att John Seymours klassiska bok om självhushållning går att läsa online i sin helhet. Den har tidigare varit slutsåld men finns i nytryck, kostar dock en slant att köpa, men kan alltså läsas fritt från webben. I samma veva kan nämnas att SLU skriver mycket intressant om odling och svenska grödor.


Vi har för övrigt skaffat en 3D skrivare till ateljén. Det blev en Creality CR10-S PRO efter att ha valt bland många. Det är en rätt rejäl skrivare, men än så länge har jag bara gjort lite testutskrifter. Det handlar lite om att lära sig 3D CAD med för att den ska vara praktisk. Det program man kan använda som hobbyist utan kostnad, men som ändå är professionellt är Fusion 360. Mer om 3D utskrifter och varför det är en riktigt bra grej i något senare blogginlägg. Just ja...en sak. För ungefär varannan person jag nämnt att vi nu har 3D-skrivare kommer spontant med kommentaren "höhö, ska du skriva ut vapen nudå"...för det har de läst nånstans på nätet att man kan göra. Lätt tröttsamt att höra. Förutom att det är illegalt och därmed en rätt korkad grej att göra, så är vapen i plast farligare för den som använder det än någon annan, så det blir ju liksom dubbelt dumt.


En video som bara måste ses, speciellt i tider av fake news och propaganda är Manipulating the YouTube Algorithm - (Part 1/3) Smarter Every Day 213. Det här är lite tekniskt men ändå ganska enkelt och handlar om hur det sker påverkansoperationer via Youtube. Högaktuellt!

Hittade precis bloggen med namnet herrtidningar. Och ja, de så kallade herrtidningarna är definitivt fulkultur. Nu till det intressanta. Det är inte nakenbilder eller porrbilder utan det som finns inscannat i bloggen är istället reportagen från Fib Aktuellt, Aktuell Rapport, Lektyr med flera så kallade herrtidningar. Det som är lite intressant är att då det inte var så höga krav på varken journalistiken eller journalisten så gav det en stor frihet åt den som skrev. Några av de som började på herrtidningarna blev seriösa reportrar senare. Reportagen är ungefär allt som varken kvällstidningar eller dagstidningar kunde skriva om. Ibland ältas det lite kriminallfall, ibland är det hejdlösa reportage, som t. ex det om konstnären som inte kan skapa utan att röka hasch. Alla reportage ger en slags inblick i Sverige från sisådär 1967-1985, ett antal år innan internet fanns. Kort sagt. Det är högt och lågt, men rolig läsning för den som har en stund över.


Tänker också lite på Rosa Mannen och hans kulturgärning som består av en helt fantastisk Youtubekanal med en fantastisk blandning av inspelningar.


Jag noterar också att den episka artikeln Vindsvåningar har blivit ett sätt att leva som nog är det mest hejdlösa jag läst i svensk dagstidningspress någonsin (och dessutom är Dagens Nyheter på nätet:s mest lästa och delade artikel sedan de startade på webben!) har fått en liten bubblare i form av artikeln Välj dina vänner efter plånboken. Tyvärr ligger den första artikeln bakom betalvägg numera, men ja, den är episk och läsbar, den är som sagt stor humor.


Läser också en fin hyllningsartikel till varför Boards Of Canadas skiva Music has the right to children är en av de bästa skivorna från 90-talet.


Annan bra läsning är en artikel som avslöjar babblaren och charlatanen Jordan Peterson. En bekant tyckte att jag skulle verkligen kolla in Peterson och vad han hade att säga, kollade men tyckte att han raljerar mest, det är inga fakta utan bara tyckande. Bekanten sa att han är ändå professor i psykologi. Själv konstaterar jag krasst att Peterson är kanske lite underhållare, men han uttalar sig inom en massa områden som inte är hans egna ämnesområden och då är han precis som vilken privatperson som helst, men folk verkar uppenbarligen tro på honom, trots att det inte handlar om kunskap och forskning utan mer en enstaka persons tyckanden. Det är lite häpnadsväckande, men Jordan Peterson är ett ganska uppenbart tecken på hur lättlurade folk i allmänhet är, och det är rätt enkelt att se rakt igenom hans privata tyckande.


Annan läsning som fick mig att höja ögonbrynen och verkligen säga ahaaaa är artikeln med titeln "Den häpnadsväckande förklaringen till att inga norrmän vill till Finland", det handlar om Finska språket och hur det är uppbyggt och varför vi genom språket och hur språket används har ganska stora kulturella skillnader.


Idag hade jag tänkt ombesiktiga bilen. På förra besiktningen fick den krav på att byta bromsrör, samt att avgasröret läckte luft. Nu åtgärdat (och ja det var rätt dyrt). Tyvärr så var det slut på tider på drop-in besiktningen så jag får helt enkelt göra det vid annat tillfälle, hoppas det går vägen, men bilen går bra! Måste ju avsluta denna bloggpost på temat finkultur och fulkultur med en bild på Benny Hill och Donald Trump!

På senare tid har jag försökt vara lite mer aktiv på linkedin. Nån beskrev det som facebook fast lite seriösare och för jobbrelaterat ändamål. Grundtanken är bra. (Fast kollar jag på vad många postar så är det lite besvikelse...men men). Så här kommer en text jag skrev på linkedin men som jag inte fick posta pga den blev på tok för lång (whaaat! det normala är ju att ta början och kapa fortsättningen för de som inte klickar, HUR svårt kan det vara?)

Få har kanske hört talas om det lilla företaget Rocket Lab från New Zealand. På engelska talar man om disruptive innovation. Ungefär banbrytande teknik på svenska, något som ändrar på de tekniska och ekonomiska spelreglerna. Totalt. För att för att förklara allt måste vi backa lite. Det finns en oerhörd brist på kommersiella (eller statliga) företag som skjuter upp satelliter. Även om den som vill skjuta upp en satellit är beredd att betala ordentligt för det (kan vara forskning, kan vara privata företag, eller militära ändamål) så är väntelistan lång, att skicka upp något kan ta 5-8 år pga enorm kötid till de aktörer som finns. Det finns också en tendens till miniatyrisering av lasterna, t. ex. CubeSat formatet, en satellit numera behöver inte väga 400 kilo, CubeSat har gränsen 1.4 kilo. Det är precis här Rocket Lab träder in, de kan leverera 150 kg till omloppsbana, ungefär 100 CubeSat på en och samma gång, eller en lite större satellit. Nästan alla andra som levererar saker till rymden har siktet inriktat på större laster, det här är en unik och ganska smal, men eftertraktad nisch. Det slutar inte där. Rocket Lab skriver ut större delen av sina Rutherford(motorn heter så) i en 3D-skrivare för metall. Och vad som är ännu mer unikt är att de driver turbo-pumparna som trycker ut bränslet med hjälp av elektriska motorer (som i sin tur drivs av litiumjonbatterier), både de elektriska motorerna och batterierna är precis samma sort som driver Quadcopters idag, bara ordentligt mycket större varianter. Vad Rocket Lab gör idag är stort. Och om vi kommer ner på jorden lite, jag är helt övertygad att vi i Sverige skulle kunna göra precis samma sak, kompetensen finns här. Vilka är först med på tåget? Och om vi landar igen, så som jag ser det, de som satsar på Rocket Lab om det finns en aktie att satsa på, har gjort ett ganska säkert val.

För det första. Det kostar ganska mycket att skicka upp en egen satellit. Och pengar är ju lite jobbigt att tänka på, eller? MEN! Det finns en stor skillnad nu (år 2018) och om man jämför med hur det var för 20 år sedan. Skillnaden mellan nu och då är att du som privatperson, eller organisation, kan faktiskt göra det, för 20 år sedan var det inte möjligt om du inte var en statlig institution i ett större land som ägnar sig åt rymdfart. Helt klart en gamechanger. Sedan ett antal år tillbaka så finns ett standardiserat format som kallas för Cubesat. I korta drag så är den satellit man skickar upp då 10 x 10 x 10 cm stor (ja väldigt liten!) och får ha en vikt på max 1.3 kilo. Den får heller inte ha några farliga eller explosiva ämnen i sig (läs raketmotorer typ hydrazine i sig, men i övrigt är allt ok så länge man håller sig inom specifikationerna. Ja och så är vi tillbaka på det där med kostnaden då, vad kostar det? Det finns väl, såvitt jag vet, inte en exakt kostnad, men att skicka upp EN egen cubesat kostar strax över 100 000 svenska kronor, dvs gå ihop 15 motiverade vänner, bygg en egen satellit! För mig är det snarare lite häpnadsväckande att inte fler gjort det än, även om det handlar om ganska stor summa. Men det GÅR att göra, till skillnad från för ett antal år sedan, när det verkligen inte gick. Det finns ganska mycket att säga om HUR man konstruerar, eller vad man ska tänka på, rymden är en extremt hård miljö, både vacum, extrema minusgrader och brutal strålning. De som har resurser nog väljer något som är strålningståligt och beprövat (ofta är de sonder som skickas iväg med över 10 år gamla processorer etc pga de har funkat förut och att något fungerar är oändligt mycket viktigare än att det är senaste tekniken). Är du fortfarande sugen på att skicka upp en egen satellit så se de här två föredragen och fundera lite på hur du ska göra:





Eller NASA:s egen syn på just cubesat:sUndrar mest, vilken blir den första Svenska DIY satelliten i omloppsbana? The game is on.

Besökte årets upplaga av skogsfesten. Vädret var fantastiskt. Nära 30 grader varmt, och vattnet i sjön, som tidigare år när man badat där varit riktigt kyligt var snarare runt 25 grader varmt, kanske mer, som en uppvärmd babypool ungefär. Nytt för i år var rätt saftigt med knott och mygg, och mot knotten så hjälper inte MyggA, nått mer ska till, oklart vad.
Skogsfesten är ju lite speciell, dagtid går allt på solel och en stor UPS som gör om till växelström (solel är ju likström). På natten går det på batterier, samt när de tar slut så kör man en dieselgenerator som går på biodiesel. Och som om det inte räckte så sker nästan alla transporter med elbil. Klart imponerande!

Lägger man till ett antal superba spelningar, till exempel Orkan, skön 70-tals rock med lite proggstuk, Kristina Issa band och ett band som hette KÅRP och som körde lite mer discopop (ja, jag räknar med att de är nog aströtta på att bli jämförda med The Knife, men visst bägge gör ju musik med elektronisk bas). Filmade en video från Ladan med KÅRP, håll till godo! (Tillägg: Hela jävla ladan gungade av allt folk som dansade, det var stört omöjligt att hålla stilla trots bildstabilisering i kameran, var tvungen att köra ganska grov bildstabilisering i efterhand vilket gör det sebart, men inte direkt snyggt). Sist men inte minst, vi hade med oss en Mobiba MB-104 tältbastu med panoramafönster. Och med extratillbehöret "Dampf Bomba" som är en kamin kombinerat med ånggenerator ovanpå. Tror nästan att bastun var igång dygnet runt, någon berättade om en morgonbastu vid 07.00 så det var uppenbarligen uppskattat.

En sak är lite sorglig. Dalsland, där Skogsfesten äger rum, är väldigt rikt på mineraler och med stigande priser på metaller så ska det tydligen prospekteras. Ungefär hundra meter under sjön så finns kopparmalm. Börjar man bryta den så är det nog ungefär samma sak som att sjön upphör eller blir förstörd. Samtidigt är det dricksvattentäckt för Bengtsfors kommun, vilket gör det hela ännu mer allvarligt. En annan sak är att markägare har inte riktigt någon slags egen bestämmanderätt även om man äger marken. Plus att det den som bryter malmen betalar tillbaka mindre än en procent av vinsten från det som plockas upp. Det känns inte riktigt rätt kan jag tycka, borde vara läge att ändra lite i bergs och prospekteringslagar. Finns en protestlista att skriva på.










Det finns också en fin film som heter "Fråga någon som ser snäll ut" som handlar om skapandet av 2017 års Skogsfesten, finns att beskåda på vimeo HÄR.

Nån gång i högstadiet fick jag ett "skott" på en mystisk svamp som kallades för Volgasvamp. Svampen bodde i en stor glasburk och man matade den med en blandning av te och socker, och efter några dagar så blev det en syrlig dryck, med lite (ja det bör väl ha varit sisådär 0.8% eller så) alkohol i. Minnet av svampen som mest såg ut som en slags rund manet som simmade omkring glömmer jag inte. För en gångs skull så har wikipedia en vettig artikel om Volgavamp eller "Kombucha" som några verkar kalla den för. För det första är det ingen svamp, det är en samling av flera olika bakterier och jästsvampar som bara råkar se ut precis som en manet (minus tentaklerna då, för det är liksom bara en stor geleaktig skiva). Vill minnas att det smakade rätt gott, men att det var ganska mycket pyssel med att ta upp och skölja rent och så vidare mellan de olika satserna. Varför tänker jag då på allt detta? Jo för att några påhittiga människor använder volgasvampen för att i sin tur tillverka en slags konstläder med hjälp av den massa som bildas efter jäsningen. Visas i följande video:





Ett kort tag tror jag även vi hade Kefirsvamp hemma. Man lade den i mjölk och ut kom det kefir. Vilket väl är lite otur för jag gillar inte smaken på kefir, det smakar liksom jäst eller något som iaf inte är kompatibelt med mina smaklökar för hur en yoghurt (jaja...en likande då) ska smaka. En sak var lite intressant med kefirsvampen, den kunde man tvätta av och frysa in tills nästa gång man ville göra en sats. Från det ena till det andra, en läsvärd artikel om Nicolas Negroponte och projektet One laptop per child som väl snart har fyllt lite mer än femton år som projekt.

Gratis videoredigering

För ett tag sedan efterfrågade en vän tips på gratis videoredigeringsprogram. För de som kör Windows finns ju sedan tidigare Windows moive maker, men sedan Windows 10 kom är det en separat komponent. Techradar har en bra sammanställning av olika fria alternativ för videoredigering. Jag fick också tips på Davinci Resolve som egentligen är ett program för videograding dvs färgsättning, men även fungerar för att redigera video, jag har inte hunnit med att testa det än. Davinci Resolve fungerar även för OSX. Funderar på om nån av programmen klarar av att bildstabilisera? Misstänker att de kanske inte gör det. Märker att även om man har bildstabilisering i kameran så vill man kunna minska lite i ryckigheten när man filmar på frihand. Skillnaden på stabiliserad bild och en som rycker hit och dit är som natt och dag. Eller som klant och lite mer proffsigt. Har faktiskt filmat några saker med mobilen, och stabiliserat innan jag laddar upp på youtube, och det blir markant bättre. (Youtube i sin tur har en funktion för att fixa det men jag vet inte hur bra det är, framför allt kan man nog inte ställa några parametrar på HUR mycket bildstabilisering man vill ha).


Tvätta utan tvättmedel

Det finns en pågående crowdfundingkampanj på indiegogo för en produkt som heter Sonic Soak. Det är en ultraljudstvätt som tillåter att man tvättar små tvättmängder med bara ultraljud. Kanske är en praktisk grej när man reser? Dock kostar den en slant. Uppmärksamheten på 70-talet blev stor när Björn Gillberg visade att man kunde tvätta i Prädd gräddersättning, men det är väl bara ett bevis på att man inte måste ha tvättmedel. Läser också att det pågår ett försök i Nydala där man tvättar tvätten utan tvättmedel. Det låter kanske konstigt, men det hela bygger på att man tvättar i avjoniserat vatten (avjoniserat är ungefär som destilerat vatten, det innehåller bara vatten, inget annat, lite annan teknik för att framställa det). Det blir för övrigt hyggligt rent av bara vanligt vatten också... Kanske är kombinationen av avjoniserat vatten och ultraljudstvätt det man vill ha om man vill ha ultrarena strumpor?

Noterar med glädje att Stefan Karlssons Museum För Dålig Konst fortsätter ha utställningar även 2018. När konsten blir för pretantiös kan det behövas ett friskt alternativ. Citerar "Jag ställer ut bra konstnärer som gör dålig konst eller tvärtom"


Bilderna är tagna under ett besök på Pilane skulpturpark i somras.

Nu i januari så funderar jag över 2017. Tre vänner valde att inte leva vidare. Jens, Marcus, Randi. Det blev tomt utan er. Ni saknas. Närmast mig var Jens. När jag separerade från min sambo, och var helt ny på jobbet så var han den som plockade upp mig, vi umgicks som ler och långhalm under några år, gjorde musik, startade skivbolag, reste. Som sagt. Tomt. Jag tänkte att 2018 måste bli bättre men tyvärr så började året med att jag fick veta att Jonna gått bort. Vi sågs några dagar innan jul, drack en öl och pratade. Livet kan ta slut så väldigt fort, och oväntat. Jag avgav inga nyårslöften, men i mina tankar finns tanken på att man kan inte vänta på saker eller på människor, plötsligt är det för sent, och det kan vara mer plötsligt än man någonsin trodde. Jag hoppas 2018 fortsätter bättre än såhär. Det måste fortsätta bättre. Här är en bild på Jens, han ser ut att fundera. Det borde du som läser det här göra också. Det blir ingen längre text än såhär. En eftertanke. Ta vara på livet, allt kan gå så fort. Så galet fort.

Ska du inte skriva en roman? Frågade en vän för någon dag sedan. Det tror jag inte att jag ska. Möjligen blir det en novellsamling någon gång. Kanske. Men. Jag är lite fascinerad över att så många verkar tycka att det är fantastiskt att skriva en roman. Det är det inte. Helt ärligt. Vem som helst kan skriva en roman! Det är inte direkt svårt. Att skriva en läsvärd, eller rent utav BRA roman, det är däremot svårt. Jämför med att cykla. Om du tränar tillräckligt bra så klarar du vätternrundan oavsett om du är 20 eller 70 år, men för att komma med på prispallen, då krävs det att du är riktigt bra och kanske har lite tur rent utav.
Tänkte att om du som läser det här är sugen på att skriva en roman så ska jag ge dig tips som funkar.

1. Läs!
Du kan inte skriva om du inte har läst mycket. Du måste inte läsa bara nobelpristagare, men utan att läsa många böcker av olika sort kan du inte heller skriva.

2. Intryck
Skaffa dig intryck och erfarenheter. Träffa människor och få intryck av dem, res, vandra, gör saker, se filmer, gå på konstutställningar eller på fotbollsmatcher, allt som skaffar intryck och erfarenheter är bra.

3. Skapandeprocessen
Först av allt. Det vanligaste felet är att förväxla den kreativa skapandeprocessen när man skriver med processen som kommer efter; den kritiska och granskande processen. Om du sitter och skriver och är kritisk samtidigt så hamnar du i konflikt med dig själv. Då blir det inget skrivet, eller så sitter du och grubblar istället för att skriva. När du skriver så ska du låta det flöda. Tänk inte så mycket, låt det flöda på. Och har du tur så hamnar du i ett riktigt flow och sidorna nästan kommer av sig självt. Eller åtminstone känns det så. Tillåt dig själv att skriva "dåligt", tänk på en kran som just öppnats, låt det flöda och rinna på, börjar du titta på flödet eller analysera eller fundera, då stannar flödet direkt. Gör inte det. Det låser sig och du lyckas inte skriva.

4. Skrivprocessen
Om man är generell så finns två sorters arbetssätt för att skriva en roman. Det första arbetssättet är att praktisera författararbetstid. Det innebär att du avsätter ett par timmar varje dag för att skriva och då sitter du bokstavligen på din stol vid det skrivbord du har valt i t. ex. 3 timmar, varje dag. Det är inte så kul att sitta på en träig stol i tre timmar, förhoppningsvis är det roligare att skriva något än att bara sitta där. Det är TOTALT förbjudet att ägna sig åt mobiltelefonen, chatt på internet, lyssna på musik, eller vad som nu lockar. Avviker du från din författartid så blir det ingen roman. Got it?

Det andra arbetssättet är att du sätter ett mål för hur många sidor du ska ha skrivit per dag. Säg att du bestämmer dig för att skriva fem sidor per dag. Då måste du också skriva fem sidor per dag (åter igen, det är fullt tillåtet att skriva fem sidor med ren dynga), men du måste skriva fem sidor om dagen. Om du råkar hamna i inspiration en viss dag och skriver 17 sidor istället för fem så innebär det fortfarande att nästa dag ska du skriva fem sidor. Du måste ta dig framåt och en lyckad gårdag innebär inte att du är ledig, du har samma krav på dig själv som dagen innan. Fem sidor. Skriv de fem sidorna!

5. Granska
Granskande av det du har skrivit är viktigt. Detta är något helt annat än att skapa och skriva. Granska. Läs gärna upp det högt för dig själv. Låter det bra? Eller känns det fel? Ändra. Välj ut några få vänner, inte för många, som får läsa det du har skrivit. Fundera och reflektera, gör ändringar om du känner att det behövs. Ibland kan det vara bra att låta det gå en tid mellan skrivande och granskande, kanske flera veckor eller rent utav månader. Att låta material vila och mogna (eller ruttna!) är bra.

6. Inspiration
Det här är en myt som måste dödas med stora slaktyxan. Undvik inspiration till varje pris. Inspiration är en myt som hindrar skrivande eller skapande. Eller mer specifikt. Låt bli att vänta på inspiration om du vill skriva en roman. Väntar du på inspiration så kommer du att tillbringa ett halvt liv med att vänta på något som inte kommer. Skriv ändå. Det är roligt att skriva. Helt plötsligt känner du dig väldigt inspirerad samtidigt som du skriver. Genom skrivandet blir du inspirerad. I övrigt, undvik inspiration, det får dig att producera mindre, det är falskt eller rent utav dåligt.

Tidskriften Skriva har lite tips på temat så lyckas du med din roman, och visst, bra tips, men de flesta är så självklara att du känner redan till dem om du ens funderat på att skriva en roman.


Så. Skriv den där romanen då. Alla kan göra det. Du kan också. Svårt är det inte. Du måste däremot ge det tiden det tar i nått år eller två. Det tar tid att skriva, det är en långsam process, väldigt mycket långsammare än att skriva blogginlägg.


Bilderna kommer från ett övergivet tåg i Istvantelek övergiven (fast delvis aktiv) bangård en bit utanför Budapest. Besökte den i somras men det var tyvärr inte tillåtet att gå in i den stora rangerbangårdsbyggnaden där de gamla sovjetiska tågen står pga taket håller på och rasar in och de vill inte ansvara för andra personers säkerhet, man får nog söka tillstånd i föreväg nästa gång.

Först av allt. Rubriken ljuger. För, efter att ha hetat Lollipop-festivalen under flera år så bytte den namn och hette nått annat, enligt notis i DN hette den Fanclub (fast enligt notis i Aftonbladet så hette den Lollipop 98). Kom att prata om festivalen i fråga med en bekant och så var vi inte ense om när den var, men då var det utrett. Minns en helt fantastisk spelning med Atari Teenage Riot. Det hela ägde rum på en inomhusscen som var alldeles för liten, solen stekte på och det kändes som om det var 40 grader varmt i tältet som scenen var i. Resultatet var att en av medlemmarna i bandet tuppade av på scen. Han kvicknade till efter nån minut eller två och lite vatten och fortsatte spela nästan som om inget hänt. Hm, apropå denna festival så undrar jag om Håkan Hellström lyckades spela i två band på festivalen eller bara ett? Har för mig att han spelade med Honey is Cool då (fast tittar man på 1998 års banduppsättning av Broder Daniel så spelade Håkan även med dem som också spelade på samma festival), får fråga om jag kommer ihåg. Tänkte att jag skulle lagt in några fotografier, men har för mig att jag hade paus i fotograferandet. Eller hum, var jag kanske ackrediterad och jobbade som fotograf åt nån tidning, och lämnade iväg bilderna helt enkelt? Minns ej, men hittar heller inga bilder i arkivet. Någon har lagt upp lite bilder från föregående års lollipop festival iaf.


Det händer att folk frågar hur det går med Gårda. Det finns en fin artikel med reportage i Göteborg Direkt om Gårda. Ganska nyligen var jag också på släppfest (jodå boken släpptes faktiskt från lite höjd, vi är ju i Göteborg!) på remfabriken för Boken om Gårda -försvunnen arbetarstadsdel (Roger Andersson: Boken om Gårda – försvunnen arbetarstadsdel, ISBN 978-91-87171-17-8). Författaren har i princip fått med vartenda hus som funnits i Gårda, det är spännande läsning, superfin bok. Bilden är tagen av Kjell Wikander och lånad från ascript förlag där man också kan beställa boken. (Åter igen, ingen kamera med mig, kom direkt från jobbet).


Eboksläsare
Jag har för övrigt skaffat e-boksläsare. Valet föll på en Kobo Aura One. Förutom att den är vattentät (vad man nu ska med det till, touch-skärm funkar rent ut sagt kasst i badet...) så har den lite mer än en månads batteritid plus går att låna e-böcker från biblioteket med. Kobo har andra bra och billigare modeller också ska sägas. (Fattar jag det rätt så är konkurrenten Kindle knuten till web-butiken Amazon och klarar inte att låna eböcker från biblioteket, så det är ju rätt ointressant). Bibliotek använder ett format som heter Epub. Ska du skaffa eboksläsare, se till att den har stöd för formatet Epub, annars kan du inte låna böcker från biblioteket. Två tips på programvaror som är bra att ha om man har ebokläsare är Calibre som hjälper en att hålla ordning på eböckerna (det går in kanske ett tusental i en enda eboksläsare!) och så apprenticeharper DdrmTools som är till för att ta bort DRM. (Den senare är jag lite osäker på hur juridiken kring är, men att plocka bort kopieringsskyddet för böcker man köpt borde väl vara samma sak som att framställa kopia för enskilt bruk antar jag. Typ som att göra mp3 av en cd man faktiskt äger. Att fildela dem vind för våg däremot, det får man inte göra, men det är en annan sak). Apropå det. Om man köpt ett antal elektroniska böcker, och hårddisken rasar pga att man inte gjort backup, har man förlorat dem då? Det finns också tusental e-böcker att ladda ner helt gratis från projekt Gutenberg. Projektet som startade i början av 2000-talet har som idé att digitalisera och offentliggöra böcker där upphovsrätten har gått ut.


Läs Definitive data on what poor people buy when they’re just given cash, intressant läsning. Kommer att tänka på att Finland just nu har ett pågående experiment med medborgarlön. Jag vet inte om medborgarlön är bra eller dåligt, men intressant experiment iaf. Det kan väl knappast undgå någon att ganska många jobb kommer att automatiseras och det är inte säkert att de ersätts av andra arbeten. De mest uppenbara är kanske jobben som rör trafik, dvs taxi, eller lastbilar. Vi har redan självkörande bilar, det är inte långt kvar tills det är en självklar inbyggd feature på alla nyinköpta bilar. Medborgarlön skulle kunna vara ett sätt att undvika samhällskaos.

Precis efter att ha läst den fantastiska historien om Fribergs gurkor så dyker det upp ett minne, som kanske inte är sådär nära relaterat förutom temat gurkor då. Hur som helst. Min farmor, Karin Almered, som bodde större delen av sitt liv i röda stan, på Bergslagsgatan i Norrköping, en arbetarstadsdel med så kallade egnahems bostäder. Min farmors far, var skomakare och hans skomakarverkstad fanns kvar precis bredvid. Min farmor använde huset som vävstuga, mina finaste trasmattor är vävda där.

Jag minns att en sak som nästan alltid fanns till bords som pålägg och det var inlagda saltgurkor. Förutom att det var väldigt gott så minns jag också att gurkorna var inte alls gröna, utan de var snarare vita. Just då, som barn, så tyckte jag att det var lite annorlunda, jag tror inte jag hade sett vanliga små inläggningsgurkor som var just sådär vita, det var ovanligt. Det intressanta är att såhär många år senare, letar jag efter inläggningsgurka i butiker i Göteborg så det det gröna gurkor som finns. Inga vita. Och vore det inte för att för ett par år sedan så (jag har tyvärr inte länkreferens kvar, och googling ger inte vad jag letar efter, jag förstår att läsare kan vara skeptiska, men jag HAR läst det!) såg jag en artikel som handlade om att det fanns ett slags "krig" mellan gurkodlare i just trakterna av Norrköping och Linköping om vem som kunde få fram de vitaste gurkorna. Det var också så att de som lyckats med att få fram vita gurkor var VÄLDIGT noga med att behålla sina egna fröer till nästa år och inte gärna skänka bort dem till någon annan, så som en väl förvarad hemlighet. Det är lite så att man undrar, är det fortfarande en östgötsk hemlighet hur man får fram de där vita gurkorna?



Bilden är lånad från impecta fröer, som förutom att ha ett fantastiskt utbud av fröer har den enda bild av vita gurkor som jag hittat på nätet. Visst är det ändå lite underligt, jag tror det är så många, typ sisådär 100 000 personer som känner till det hela, men antagligen är det något så självklart att ingen har ens funderat på att skriva något på nätet på temat.

Visst är det lite så att det man är uppväxt med det tar man som självklart? Jag är uppväxt i Dalsland. Där är påsken något speciellt som firas extra mycket, och, som jag har förstått såhär i efterhand, på ett speciellt sätt. En lite intressant sak är att påskbrasor hade nästan alla, men få hade nån slags brasa på valborg. Hur går då ett Dalslänskt påskfirande till?


Först av allt så måste man ha påskbrev. De flesta undrar nog, vad katten är ett påskbrev? Ett påskbrev är ett brev som från början är ett A4 men med en teckning på påsktema (kycklingar, ägg, påskfjädrar, etc) och därefter vikt till en trekant. Förutom att påskbrevet ska vara trekantigt så ska det innehålla lite godis (ja inte jättemycket, men vad som nu får plats i densamma). Själva påsk:andet går till på följande sätt: Man klär ut sig till påskkärring.



En sak är kanske lite intressant att inflika, den som är påskkärring, det är inte könsrelaterat utan helt skiljt från kön, något man bara gör.

Men. Det man gör när man "påskar". Då har man sina påskbrev, de trekantiga, med teckning, fyllda av lite godis. Och så besöker man folk, man öppnar (sliter upp ytterdörren) kastar in sitt påskbrev med full kraft och skriker samtidigt "GLAD PÅSK". Om ens påskbrev råkar dunsa i en vägg, eller nått mer, är det en bonus, det ska höras, det är lite av poängen. Sedan finns det ett gensvar också, och, det handlar om att kommer det nån och påskar hos en, då ska man ta fast dem! Och om man har varit och påskat hos nån och blir fasttagen så är det lite pinsamt eller nedslående.


Ja, så trodde jag att ALLA firade påsk och att det var något självklart, ända tills jag lämnade Dalsland.

Såhär i efterhand inser jag att jag var med om något exklusivt och väldigt fint!


Jag gillar min vän Marcus (självklart Dalslänning!) som tar det där med påskfirande med både humor och allvar, och han började sin påskledighet med att skicka den här bilden till sina kollegor:

Finfint.


GLAD PÅSK PÅ ER!

Om man tittar på loppmarknader och speciellt på tavlor som finns där så är det lätt att drunkna i bilder på gråtande barn, trista landskap eller inramade affischer. Det finns ganska mycket som är rent ut sagt inget vidare. Och så ibland så hittar man de där guldkornen. Och, nej, jag tror inte de betingar något större ekonomiskt värde, men de är fina att titta på. Jag tänker att när man köper konst på loppis ingår det lite i konceptet att det inte är sådant som går på Bukowskis som säljs där.

Först av allt, en textiltavla med lite mönster, får lite 60-tals känsla över den, konstnär okänd (hur söker man ens på textilkonst på nätet?). Men jag gillar den.



Andra jag köpte var ett par trevliga träd, gjorda i korsstygn. Trevlig på nått sätt, inte sett nått liknande förut och just tekniken med korsstygn liknar så mycket gamla 8-bitars datorers bitmapgrafik, lite pixelreat på ett snyggt sätt.



Den tredje tavlan jag köpte har en namnteckning på sig. Harry Lindahl var självlärd målare och har förutom måleriet bland annat varit till sjöss och varit pingstpastor, mer om Lindahl på ett av barnbarnens sida. Det jag gillar är framför allt hur molnen och ljuset framträder. Det syns att det är någon som är van att måla som gjort tavlan.



Sist men inte minst, och apropå något helt annat, läs SSD reliability in the real world: Google's experience. Det verkar som om det inte är användande av SSD som får dem att ruttna, utan de verkar få bitröta lite av sig själva med stigande ålder.

Ett par bekanta håller på med spännande nya projekt. The Nomad Inn är ett projekt initerat av gapactors och det är ett smart sätt att för den som driver projekt, eller kanske startat ett företag att få möjlighet till arbetsyta utan att behöva hyra en helt egen lokal.

Från deras sida: "Vakanser på hyresmarknaden är svåra att komma ifrån och därför står prima lokaler tomma i perioder. Samtidigt blir det allt trängre i Göteborg, många aktörer kan inte betala full marknadshyra eller har inte möjlighet att binda upp sig på treåriga kontrakt. Dessutom förändras sättet vi arbetar på. Fler arbetar i projekt, har sin egen utrustning men saknar i stället ett socialt sammanhang, arbetsro, en plats där man kan skapa en arbetsrutin eller möjligheten att hålla ett möte. Tanken är att The Nomad Inn är en organisation som kontinuerligt nyttjar olika vakanta lokaler för sin verksamhet och erbjuder billiga arbets- och mötesplatser för kortare eller längre tid." Smart!

Min bekant Johan har under många år arbetat på flyttfirma i Göteborg, men bestämde sig för att starta eget. Precis nu så finns Gårda Flyttexpress. Jag frågade om de hjälper till att flytta även pianon, och det gör de! Lägger man sedan till att de har bra priser också, det gör ju inte saken sämre.
Och om det nu ska flyttas (ihop?) så måste jag slå ett slag för bröllopsfotografen Mattias Andersson som dessutom råkar vara kollega till mig, men jobbar varenda helg som just bröllopsfotograf.

För några veckor sedan hölls Chaos computer clubs årliga konferens 32c3, ganska många av föredragen går att lyssna på efteråt. Bland de föredrag jag har lyssnat på och gillade bäst var dels föredraget som handlar om hur man enklast bygger kubsatelliter, och vad man ska tänka på när man konstruerar dem. Även Makezine har en artikel om hur man konstruerar för prylar som ska vistas i rymden. Annat intressant föredrag var Ten years after ‚We Lost The War‘, temat är framtiden, demokrati och vad som kanske kan hända. En intressant sak är att de tar upp problemet med vad som händer när folk börjar tro på för tokiga saker, som till exempel Chemtrails, eller andra märkliga konspirationsteorier och att det i förlängningen är ett hot mot demokratin.
Jag är lite sugen på att läsa Joris Luyendijk "Simma med hajar, en resa mot finansvärldens innnersta", den tar upp de ekonomiska händelserna 2008 och bygger på djupintervjuer av folk som arbetat inom bank eller finansvärlden. Blir det riktig kris (hoppas inte!) så kan man iaf se dokumentär på Svtplay med temat brittiska preppers, till skillnad från amerikanska dito så är de brittiska lite mer jordnära.

I veckan som var så dog David Bowie. Vad många kanske inte visste var att han läste mycket böcker. The Telegraph har en lista på 100 böcker han tyckte var ett måste att läsa.

Nån färgblind person har målat en stor Gaislogga på korsvägen. Dock inte i grönsvart, utan i blått. Nått är fel.

På primitivetechnology kan man få en grundkurs i hur man tillverkar egna tegelpannor och bränner dom i en egentillverkad ganska enkel ugn. Temat är hur man bygger utan att ha tillgång till något alls. Notera hur videon börjar med att det tillverkas en stenyxa. Sedan görs det upp eld, genom att gnugga pinnar mot varandra. Byggprojektet är inte riktigt klart än, men snart. Jag undrar varför de krossar tegel och blandar i den nya leran, för att få det hållfastare eller mer eldtåligt på något sätt? Videon är också klippt så att allt ska gå snabbt, det är på ett sätt väldigt pedagogiskt och det blir aldrig trist. Men någonstans undrar jag om de inte gör några misstag? Typ bränner några av tegelpannorna för hårt så att de spricker eller så? Det är nyttigt att lära av sina misstag.





Jag har tidigare skrivit om några bekanta som har byggt ett halmhus. Det intressanta med halm som byggnadsmaterial är att det är billigt. Jag har för mig att i reda pengar kostade deras tvåvåningshus straxt under 200 000 att bygga. Men nackdelen är att det är arbetsintensivt. Det är få som bygger ett hus på ett år, bygget tar ofta många år för att bli klara. Att bygga med halm är en gammal teknik som har använts länge men som börjar komma tillbaka. Halm är i mångt och mycket en restprodukt och därför billigt. Undrar om det går att bygga med såna där moderna stora runda halmbalar? Misstänker att det blir svårt. Här är iaf en bra introduktion till byggande med halmbalar på youtube.

För ett tag sedan skrev jag om hur man brygger egen ekologisk äppelcider. Nu är det nyligen satt en ny sats cider med fådda äpplen. Jag inser att jag borde komplettera det hela med ett par saker samt svar på några frågor jag fått.

När man brygger på enbart äpplen så är jästnärsalt ett absolut måste. Äpplen innehåller väldigt lite näringsämnen för jästen och utan jästnärsalt så finns risken att det jäser väldigt dåligt eller att bakterier tar över och det hela blir i princip odrickbart.

-Vilka äpplen ska man använda?
Det verkar bli bäst om man blandar olika äppelsorter. Det är kanske inte så märkligt, de som gör vin blandar ju olika druvsorter när de gör vin. Det går att göra cider även på riktigt sura vildäpplen, men det kan bli lite väl kärv och syrlig smak. Jag uppskattar det till att man ska försöka ha iaf hälften av andra vanliga äpplen. En gång provade jag att göra på en vild äppelsort som hade den märkliga egenskapen att äpplena luktade knappt något, resultatet blev därefter, lite fattig smak. Jag vet inte om det är ett måste, men jag brukar ta bort kärnhuset. Kärnor är lite beska, men det kanske är en smakfeature att ha i dem med? Otestat. Någon som provat?

-Vilken jäst ska man använda?
Jag har ärligt talat inte märkt nån större skillnad. Använd helst inte jäst avsedd för bröd (det går, men den självdör vid ganska låg alkoholprocent, risk finns att man får en evighetslång jäsning som liksom aldrig tar slut). Champagne-jäst, vinjäst, öljäst eller ciderjäst går bra. En bra sak kan vara att starta jästen genom att blanda den med lite socker och vatten någon dag innan eller två så att den är igång när man häller i bryggden. Den här gången använde jag torrjäst mangrovejacks craft series yeast M02 Cider som är avsedd för cider och som köptes på samma butik som jag köpte jästnärsaltet.

-Behöver man ha i vinsyra?
Om man inte har några syrliga äppelsorter i, så kan man ha i lite vinsyra för att göra det hela lite syrligare. Men det är inget måste.

-Hur starkt blir det?
Så starkt som man bestämmer att det ska bli. Äpplen innehåller lite socker, men inte så mycket. En ungefärlig uträkning brukar vara att 17 gram socker till en liter ger ungefär 1 procent alkohol om det jäser ut. Dvs. ska du göra tio liter och vill ha 5% alkoholhalt får du ta 17 x 5 x 10 = 850 gram socker. Det här är en ungefärlig uträkning, vill man vara exakt så ska man mäta.

-När är det klart?
När hastigheten på jäsningen stannar av så börjar det bli klart för att tappa på flaska (vill man ha lite kolsyra så tillsätter man lite (med stark betoning på lite, annars får man cider i taket när man öppnar flaskan) socker upplöst i vatten på botten av varje flaska med). Jag skulle säga att allt som allt så kanske två månader.

För ganska länge sedan så hörde jag talas om flettner rotor och att man faktiskt har byggt skepp med roterande cylindrar istället för segel. De första Flettner-fartygen byggdes ungefär samtidigt som man fick motoriserade segelfartyg. Det hela bygger på något som kallas för Magnus effekten. Det ser rätt udda ut. Letade lite på nätet och hittar då både en väldigt pedagogisk video med en basketboll som visar effekten, och några som dessutom byggt modellflygplan med rotorer istället för vingar. Sist men inte minst Jost Seifert Micro Air Vehicle lifted by a Magnus Rotor A Proof of Concept byggbeskrivning med teori. Frågan är nu, kan man bygga en helikopter, där vingarna består av roterande rotorer istället för vingar? Antagligen. Och roterar vingarna av sig själva eller måste man ha en motor som driver dem för att få god effekt? Jag förmodar också att det hela är ganska ineffektivt sätt, annars skulle det förekomma oftare i konstruktioner. Det finns ett futuristiskt projekt kallat iCar för att bygga en kompakt, flygande bil. Det får nog betraktas lite som kuriosa förmodar jag.
Apropå flygande ting, det finns visst svenskar som bygger egna raketer (se video på sidan). Och äntligen har någon byggt en egen multikopter (med inte mindre än 54 stycken modell-hobby-motorer!) som kan lyfta en människa. Det ser bokstavligen totalt livsfarligt ut, men underhållande.

Projektet Camera Restricta är ett projekt som analyserar om det finns många geotaggade bilder i närheten av där kameran är och då låser sig avtryckaren, och tvärtom om det inte finns några bilder. Ett konstprojekt mer än en kamera kanske, men helt rätt att ta bilder där ingen tagit bilder förut. Den 28:e septemer är det dags för supermåne, ett optiskt fenomen som gör att månen verkar vara större än vad den är. Sist jag såg det själv och tänkte på det var i Drome City, Futuredrome.


Hur som helst. Under tysklandsresan gjorde vi en avstickare till ett slott, som i sin tur visade sig vara helt övergivet och tomt. Enligt en tysk bekant så finns det ganska mycket övergivna slott i tyskland. Skulle gott kunna tänka mig att ha ett, vi kan väl dela ett 45 rums slott på 35 personer? Deal? Såhär såg det ut iaf:

Det blev inte av att jag fotograferade så mycket under besöket på Freiland Sommerfest. Men en trevlig liten festival som äger rum i vad jag tror är ett före detta grustag. Bra stämning. Den här festivalen fick mig att inse att jag verkligen behöver en ny sovsäck, nätterna var kalla. Första natten sov vi i ett naturreservat ganska nära Rostock. Vi kom dit sent och det var mörkt, smäckte upp tältet i vad jag inte förrän morgonen efter märkte var en grop. Vaknade med 4 centimeter vatten i förtältet. Och dumt nog hade jag inte lagt in packningen i tältet. Nåja. Sov torrt iaf. Filmade spelningen med Matti & Matti på Freiland med min + Loves kamera, det har tagit lite tid att klippa materialet, renderera och lägga upp. Ambient och fint.

Länken till bisarr nostalgi påminner om musikcafét och musikföreningen i Vänersborg; MfMs, eller Café Eloge som det kallades då det var i Edsgatelogen. Med tillägget av att det ringde aldrig några och hotade oss. Å andra sidan så var det inte så mycket politik, mer musik. Ta också en titt på bilder tagna med google street wiev där man gjort om gator så att de blir trevligare.

Någonstans i Dalsland en bit från Högsäter ägde den lilla festivalen med namnet Frukta inte skogen rum i helgen som var. Det här är ganska nära trakten där jag växte upp, men med tillägget att Högsäter var ett sånt där ställe man mest åkte igenom på hem norrut. Det första som slår en är hur vackert det är i Dalsland och med en brummande höfläkt på avstånd, doften av nyslaget hö samt Häresjön med temperatur på 23 grader så är det klart att man får lite hemlängtan. Kombinationen av bra band, ett väldigt fint ställe och världens mysigaste lada var svårslagen. Kort och gott en fantastiskt mysig festival.

En sak som var lite klurig, jag tror att kanske kom det lite fler människor än vad arrangörerna hade räknat med. På små festivaler gör hundra personer till en stor skillnad vad gäller framför allt tillgång till mat och dryck. Under lördagen var allt jag lyckades köpa att äta lite soppa. Under lördagkvällen var jag så galet trött och frusen att jag gick och lade mig när det fortfarande var tre (eller fyra?) band som ännu inte spelat. Jag glömde delar av min mat hemma på köksbordet, så jag får skylla mig själv. Att som liten arrangör fixa precis allt på en festival är slitsamt, kan vara en idé att låta en eller två som driver restaurang köra mot provision. Eller så är det dags att dra ett eget strå till stacken och hjälpa till på festivalen nästa år.

Det här är min femhundrade bloggpost. Femhundrade. Fatta. FEMHUNDRA

På tio år har jag med andra ord bloggat femhundra gånger. Det jag gillar bäst är att vara konsekvent. Hur många bloggar har det inte startats som håller på ett par månader eller kanske nått år eller två. Håll med om att det är rätt konsekvent att skriva i samma blogg femhundra gånger.
Jag har haft ett par saker som jag också försökt vara konsekvent på. Den ena är att INTE ha för långa texter. Oändligt många bloggar har texter som är för långa, där de egentligen hade kunnat summera allt det de ville säga på fem meningar, men ändå skrivs en mindre novell men utan innehåll, det är lite som talare som älskar att höra sin egen röst men det de ville säga kan summeras på fyra minuters tal. Har svårt för sånt. Kom till saken liksom, pang på! Den andra saken är att göra en ansats till att ha med intressanta länkar och i de fall det finns möjlighet, bifoga lite egna bilder. Jag har gjort precis den blogg jag själv skulle vilja läsa, och bli intresserad av.
Ska jag vara helt ärlig så är bloggen rätt grafiskt ful. Den borde kanske fått nån ny grafisk form redan 2009 eller så. Absolut. Men, jag är inte nån html-kodare, web i sig är så många andra så mycket bättre på, och design tar mycket mer tid och energi än vad folk kanske tror. Därför har den fått ha samma design som när den startade 2005. Tills nån snäll vän med känsla för web förbarmar sig. HALLÅ NÅN DÄR?

Det finns något annat också. I tider där allt ska vara så snabbt, och det ska alltid vara nytt och det senaste, då har det varit rätt skönt att bara blogga på av gammal vana. Det blir ingen hype och aldrig direkt ballt. Men det blir äkta och rakt på. Det gillar jag. Kontinuitet. Tanke. Långa tankar. Nått som inte tar slut helt plötsligt.
Vad händer sedan? Vad blir det härnäst? Lägger jag ner bloggen nu? Vi får se. Kanske. Kanske inte. Om man vill så kan man följa mig på Twitter. Jag började twittra 2006, men just DÅ så kändes Twitter rätt ointressant. Det var rapporter om mat och "nu har jag druckit kaffe". Oändligt ointressant. Sedan några år tillbaka är Twitter intressant igen. Bra länkar, intressanta kommentarer. Och kortfattat. Bra.
Jag bestämt mig för att det är dags att ha fotoutställning igen. Det är ganska många år sedan senast. Ca 30 000 bilder sedan senaste fotoutställningen om man ska vara petig. Så det är hög tid. Var hur när? Återkommer. Jag vet hur. Men inte exakt var. Det blir svartvitt, stora bilder, och lite lofi. Jag har ett par spelningar bokade också, kul! Man är aldrig bättre än sin senaste livespelning. En utmaning. Numera är ju musik, respektive fotografi bara en sidoverksamhet. Säljer några enstaka bilder per år, och inkomsterna av musik är små. Mitt nuvarande dagtidsjobb, ja ett sånt där som är intressant och roligt, upphör den 15:e maj. Jag är redo för nya utmaningar.


Nog om mig. Tillbaka till bloggen. Först av allt The G Word en riktigt bra intellektuell touch på graffiti. Högintressant läsning. Intressant läsning är också strålskyddstiftelsens dumheter där en bra summering på den påhittade så kallade "strålskyddstiftelsen" (läs: elallergitroende) bemöts med fakta.


Bilderna från dagens blogg kommer från två ödehus. Som så ofta, att besöka dem sätter verkligen känslorna på spel. Det här är hus som är fantastiska, men när regnet rinner ner brdevid skorstenen och får även bjälklagret att svikta då inser man att en renovering är svår, eller dyr. Extremt sorgligt. Samtidigt finns det en historia och en förklaring bakom varför det blir just såhär.

Jag minns faktiskt inte exakt vad det första jag hörde som man kan stoppa in i kategorin med elektronisk musik. Men bland tidig pop så minns jag iaf låten Telstar med Tornados. Låten var en hyllningslåt till en av de första kommunikationssatelliterna Telstar som skickades upp 1962. (Den är för övrigt fortfarande i omlopp, numera i form av dött rymdskrot). Någongång därefter introducerade en vän mig till både Jean Michel Jarre och Kraftwerk. Sedan var det lite kört. Kika gärna på Oxygene Live In Your Living Room - Jarres första skiva, återinspelad live med många synthar.

Något jag minns speciellt var första året i Vänersborgs Gymnasium. Jag hade en väldigt bra musiklärare; Kjell, som presenterade precis all musik, även musique-concrete och elektroakustiskt. Efter att ha hört Gesang der Jünglinge av Stockhausen (1956!) så var jag helt omtumlad. Det lät extremt märkligt och helt fantastiskt. Jag minns rummet och lektionen och hur jag efteråt gick ut och var helt omtumlad, resten av skoldagen var förmodligen i princip bortkastad, jag hade bara musiken, eller ska vi säga ljuden, i huvudet. Och tanken på...hur fasen kunde man göra sånt här redan 1956. Jag är glad åt att ha sett Stockhausen live (nåja, livemixandes med rullbandspelare och fyrkanals-inspelning) av verket Hymnen i Barcelonas konserthus på sent 90-tal. Otroligt fin upplevelse. Och kanske lite lustig så tillvida att hälften av publiken bestod av finkulturella människor, andra hälften av folk som var mer inne på techno. Genrerna möts ibland.

Iaf. Vad jag ville tipsa om var egentligen två spännade dokumentärer som nu finns på youtube. Se dem!

Vet inte om någon sett men just nu så går Bikes vs Cars på bio. Vill se! Har ett par filmer som man bara måste se på temat. Den första handlar om en cyklist i NY som inte får cykla på gatan. Han bestämmer sig helt enkelt för att cykla på allt som står i cykelvägen. Det ser ut att göra ont.


Den andra är rysk och visar hur man försöker få bilister att ge fan i att köra på cykelbanan genom att klistra stora klistermärken på vindrutan. Och då klistermärkena är av papp så sitter de som järnet, det är inte bara att dra loss. Verkar hejdlöst och farligt.

För några år sedan så började jag leta efter kamera-appar som hade stöd för råformat från bildsensorn. Det existerade inte en enda app. Till sist hamnade jag på sidor som beskrev själva javakoden för anrop till sensorn, men inte heller där fanns några ledtrådar.
Det här är nu ändrat. Det går att köra RAW på Android numera. Dock. Det krävs två saker för att det ska fungera:
a) Minst Android version 5 eller nyare (endast de senaste lurarna har det)
b) en app som klarar av råformat

Till exempel Camera FV5. Den senare låter dig även välja iso-tal så som du önskar, eller exponeringstid, intervalltagning och lite fler smarta funktioner. Spontant känns kostnaden 30 riksdaler som extremt väl investerade, om man nu har Android version 5 (benämnd "Lollipop"). Det finns ganska många fördelar med råformat. Det är ickeförstörande (en jpg-bild är ungefär som en mp3-fil, mycket originaldata är bortkastat), det går att ändra exponeringsvärde ungefär +-2 steg, något som kan rädda en för ljus eller för mörk bild.
Två artiklar om ämnet:

Android 5.0 Camera Tests Show Update Instantly Improves Every Smartphone
How Android 5.0 lets you get raw for better photos
Även om man inte har en ny mobiltelefon kan man flasha om den till Lollipop. Det är egentligen inte svårt, men lite tidsödande om man aldrig gjort det förut. Kan vara värt att nämna principerna bakom, för även om det finns hundratals beskrivningar på hur man gör, är det kanske lite svårt att förstå för en oinvigt just varför, om nått skulle krångla (och det gör det nästan undantagslöst första gången man försöker!). För HTC One X, som råkar vara jobbluren gjorde jag enligt den här guiden. I sammanhanget ska sägas att TWRP recovery fick jag inte att fungera, men fungerade gjorde däremot CWM recovery (även kallad ClockworkMOD). Notera att allt i telefonen försvinner. Allt. Spara det du vill spara först. Viktigast är iaf att installera backup-programvaran, bli administratör (root) och att göra en backup innan man blåser om en ny firmware. Sedan behöver man två filer, dels en med den rom-version (ska vara exakt rätt för telefonmodellen) och en version av google apps (du får igång telefonen ändå, men du kan inte installera appar på nått smidigt sätt, får heller ingen synk av telefonboken etc). Om man får propblem på vägen så kan Fastboot vara ett bra hjälpmedel för att få igång en telefon som verkar halvdöd eller iaf inte fungerar som telefon.

Det är inte så ofta jag skriver personliga saker men det slog mig att det bör vara precis tio år sedan min mamma dog. Jag hade fel. Det är elva år sedan. Jag letar lite på nätet, hittar några få referenser till saker hon skrivit. Det kan finnas ett samband med att ganska mycket av det hon skrev gjordes när webben var ung, hemsidorna är försvunna sedan länge och har trillat ur allt vad indexering heter.

För ett tag sedan så drömde jag att jag hade ett långt telefonsamtal med Berit. Det var vardagligt, och positivt, men jag kommer inte exakt ihåg om vad vi pratade. Kanske är det lite så, man bär minnet av personen med sig även när personen är borta. Jag blev glad. Och kanske är det just det där man saknar, att kunna lyfta luren och prata en stund. En sak vet jag, om Berit hade läst så hade hon nog utbrustit "men måste du skriva det där, skriv nått intressant istället, det är ju över tio år sedan". Hon var ovanligt rationell och ingen nostalgiker. Berit fotograferade mycket och var ofta den som stod bakom kameran.


Bilden med scootern (Heinkel Tourist) bör vara från ungefär 1968. Och bilden med Sara Lidman, tagen på Kynnefjällsdagen bör vara tagen i slutet på 80-talet. Bilden med fågeln från tidigt 80-tal, jag tror fågeln slagit emot en ruta och är omtöcknad.