RSS - xml

Kontrollerades senast: 2022-08-16 10:11:38

elinsvenssoon blog

elinsvenssoon blog on Nouw

JAG ÅKER HEM

2018-12-13 02:39
Från elinsvenssoon

Japp ni läste helt rätt! Jag åker hem till Sverige på måndag den 17 december och kommer inte tillbaka hit något mer. Sanningen om mitt mående på bloggen har väl inte riktigt kommit fram och jag trivs inte alls lika bra som jag har beskrivit det som.

Enda sedan jag kom in i mitt nya hem för första gången kände jag direkt att detta inte kändes bra men efter att ha kommit ifrån rematch försökte jag ignorera de känslorna och göra detta till något bra och försöka fullfölja mitt år. Jag har levt med ångest nästan varje dag inför när jag ska börja jobba och den senaste månaden har jag liksom överlevt veckodagarna för att se fram emot helgen. Det är väl i princip det alla gör att leva för helgen men detta är något helt annat. Jag har inte varit lycklig här och jag har gråtit många eftermiddagar efter jag har slutat för dagen. Annars accepterar man liksom att det är vardag men här vill jag bara åka ifrån huset och inte komma tillbaka. Känner mig som världens dramaqueen, och ja det kanske jag är?

Mycket ligger nog i att jag och familjen har helt olika intressen. Vi känns fortfarande som främlingar efter snart två månader tillsammans. Jag har inte en aning om vad de ens har för intressen utan jag bara vet att det inte har fungerat med kommunikationen emellan oss. Vad vi säger till varandra är liksom hur var din dag och den andra svarar bra utan att tillägga något. Efter det dör konversationen och det blir bara stelt. Jag har verkligen försökt att lära känna dem men det går inte. De är väldigt udda och vi har helt olika syn på allt från vardagliga saker, barnuppfostran, matvanor och allt annat man kan tänka på. Det fungerar inte helt enkelt.

Värdfamiljen ville också ta ett snack med mig förra lördagen och det visar sig att de tycker helt lika som mig. De gillade heller inte hur jag jobbade med barnen, vad jag serverade för mat och typ hur jag är som person. När de tog upp det sistnämnda kunde jag inte längre vara trevlig och jag var tvungen att försvara mitt hemland och dess befolkning. De blev helt chockade när jag sa något tillbaka och förklarade hur svenskar generellt uppfattas (jag stämmer rätt bra in på den generaliseringen) och då de hade inte mycket att komma tillbaka med, rätt åt dem. Men de ville försöka ändra på lite saker angående jobbet och sedan försöka i två veckor till och se hur det har gått efter resan som jag skulle med på under jul. Vid det tillfället insåg jag bara att nej nu åker jag hem. Visste redan då att det inte kommer vändas efter två veckor och bli bättre så jag bestämde mig för att jag är klar med detta och det är dags att åka hem. Alternativet var ju annars en till rematch men jag har ingen energi till att hitta en ny värdfamilj, skaffa nya kompisar, lära känna ett nytt område och får nya värdbarn att ta hand om igen. Nej det fanns och finns inte på världskartan att jag gör för så kul är det inte at vara au pair, iallafall inte med mina erfarenheter.

Det värsta är att jag hatar att misslyckas och vara sämst på något. Detta är ett misslyckande för mig då jag har lagt ner hela min själ i att komma hit och vara au pair. Det har varit min dröm sedan femton års ålder och jag har kollat på youtubevideor om hur det är att vara au pair, lyssnat på poddar, läst på alla organisationers hemsidor så jag kunde informationen utantill, läst hundratals au pair-bloggar och så blev det såhär. Jag vet inte vad jag ska säga riktigt då jag kommer tillbaka med svansen mellan benen efter tre månader och har misslyckats något enormt. Mina förväntningar speglade sig inte riktigt med verkligheten och jag förstår fortfarande inte det då jag har gjort all denna research under många år. Jag tror verkligen att man måste uppleva detta på plats för att riktigt förstå att au pair-livet inte är så glammigt som det kan verka. Att leva och vara inneboende med några som från början är främlingar, hämta mat ur dess kyl, hela tiden be om lov, känna att man måste berätta vart man ska (det gör jag ju även hemma men blir ju inte dömd där), inte kunna gå och äta frukost i pyjamas, behöva duscha med stängd dörr. Ja listan kan skrivas lång då man ska känna sig som hemma i sin värdfamilj men vid någon punkt blir vissa saker för privata och det blir ändå inte som hemma hemma. Förstår inte hur familjer kan leva med au pairer i många år. Det hade jag inte klarat att ha någon boendes i mitt hus där livet pågår för fullt, men jag antar att man vänjer sig och det har väl jag med gjort men på något vis känns det inte bra. Att vara inneboende hos någon var inte min grej och nu vet jag det iallafall.

Jag är glad att jag tog mig min tid att åka hit även om det inte blev som jag tänkt mig och att förväntningarna slocknade rätt fort. Under dessa tre månader har jag ändå lärt mig så mycket om mig själv och motgången med rematch har förhoppningsvis gjort mig starkare. Jag har lärt mig att stå på egna ben och stå på mig i diskussioner, jag har träffat så mycket nya underbara människor, utvecklat min engelska, ringt 911 och jag vet precis hur jag ska uppfostra mina framtida barn och inte. Jag har fått frågan besvarad om hur det är att vara au pair och det hade jag aldrig fått veta om jag inte hade åkt hit. Måste trots mitt misslyckande anse att jag är stolt över mig själv även fast detta inte var för mig. En äventyrare som jag är så är det bara hem och jobba järnet och tjäna pengar för att sedan planera något nytt och spännande i livet. Jag är inte klar med att upptäcka världen och jag har mycket planer och drömmar framöver, de får jag bara ta tag i lite tidigare än räknat!!

Säger som jag snart får säga till landet USA, "ha det gött hej!"

ps. det kommer nog en till uppdatering angående mitt samtal till 911!

//Elin

På denna gata hänger det egentligen paraplyn i luften som jag nu missar. Fick nöja mig med julbelysning för denna gång!

THREE MONTHS IN AMERICA

2018-12-05 23:24
Från elinsvenssoon

Här går det undan kan man säga! Tre månader i USA idag och det känns både som jag har varit här i en evighet men även som att jag kom hit förra veckan. November och början på december har jag hunnit med att flytta in i en ny familj, kommit in i rutiner, lärt känna mina nya värdbarn (börjar även få lite ordning på dem då det var kaos i början), träffat nya vänner som jag trivs med, utforskat DC och alla dess monument, fyllt år och längtat hem. Gud vad jag tjatar om denna hemlängtan, får bli skärpning nu!

Livet rullar på och jag trivs mer och mer i familjen och jag har nu förstått hur en amerikansk familj fungerar då den andra familjen i Chicago var ganska försvenskad på grund av en svensk värdpappa. Här är det stora skillnader mellan mitt liv hemma i Sverige och jag vet inte om jag tycker det är bra eller inte. Vissa saker gillar jag medan andra kan få fortsätta vara som jag är van vid. Men som sagt det ska jag inte klaga på, visste ju att det skulle vara skillnader för annars hade jag inte ens åkt till USA från första början.

Jag måste bara säga att jag är förälskad i DC även fast det är en ganska tråkig stad om man skulle jämföra med Chicago och New York. Det är lite mer "småstadsfeeling" här och lantis som man är passar det mig i smaken. Det liknar Stockholm lite grann, iallafall då det inte finns några skyskrapor här och det ser lite mer europeiskt ut. Så jag är nöjd nu och om jag verkligen vill ha storstadspuls kan jag alltid ta en buss eller tåg upp till New York på tre till fyra timmar, perfekt.

Vad har hänt annars då? Jo jag har spenderat sjukt mycket pengar under Black Friday och ångrar lite köp idag faktiskt. Pappa beskrev det så roligt häromdagen, han bara det var som att du hade en massa cash i handen och en virvelvind kom och fladdrade till och pengarna var sedan borta. Och ja så var det! Vill heller inte ens veta hur mycket pengar jag har spenderat på mitt älskade Starbucks och den bästa drycken i världen Pumpkin Spice Latte. Sååå gott verkligen men behöver nog ett gymkort snart med tanke på alla kalorier den innehåller, haha.

Jag har också firat min första Thanksgiving och just nu håller Hanukkah på för fullt. Vi firar den lite med familjen varje dag och det är en rätt mysig högtid måste jag erkänna. Men den är ingenting emot julen då inget kan slå den! Ska ju också berätta att jag har blivit medbjuden ner till South Carolina till min värdpappas syster under jul och på så sätt får jag ju uppleva en amerikansk jul ändå. Jackpott på den, både Hanukkah och jul under december månad. Är rätt taggad på att åka dit faktiskt även fast det bara är med min värdfamilj men förhoppningsvis kanske vi åker iväg på något roligt någon dag under vistelsen. Vi kommer vara där mellan 22-28 december så något kul borde de hitta på hoppas jag!

Ja det var nog det jag hade att skriva idag. Har en känsla av att december kommer gå fort och helt plötsligt kommer jag sitta här med månadsuppdatering fyra! (Nedan kommer lite bilder som summerar månaden)

//Elin

FÖDELSEDAG OCH HEMLÄNGTAN

2018-12-04 03:34
Från elinsvenssoon

Ja som sagt, livet är inte alltid en dans på rosor och det fick jag känna på denna helg eller jag skulle väl vilja säga hela förra veckan. Jag fyllde ju år igår och det har jag fruktat hela veckan då jag verkligen inte ville fylla år utan att vara i närheten av familj och vänner. Grät nästan varje dag förra veckan och bara kände att jag ville hem för en stund. Har ju sett hemma hur det julpyntas i alla hem och att jag missar julen i år är jag väldigt ledsen över. Jag bor också i en judisk värdfamilj och de firar som sagt inte jul utan Hanukkah som även den började igår så det är faktiskt lite sorgligt men även lärorikt.

Födelsedagen började med att jag vakande upp och hade bestämt att jag skulle prata FaceTime med mamma och pappa klockan åtta på morgonen min tid. Det gjorde vi också och jag började verkligen storgråta så fort jag såg dem på skärmen men fick försöka samla mig en stund för att kunna föra ett ordentligt samtal. Jag öppnade deras paket som de skickade till mig för någon vecka sedan och det var ett par superfina örhängen som jag egentligen trodde jag beställde till balen men det blev fel så jag är glad att jag har dem nu.

Sedan fick jag pallra mig upp ur sängen för att gå upp till min värdfamilj. Barnen hade målat födelsedagskort till mig och de sa nog grattis hundra gånger så under den stunden kändes allting mycket bättre. Det är när jag sitter på rummet ensam och inte har något för mig som tankarna om hemma kommer fram så jag försöker sysselsätta mig så mycket som möjligt nu för tiden så jag slipper slösa energi på att gråta när jag vet att detta är det jag vill göra. Jag vill ju inte hem egentligen och nu när det snart har gått tre månader här säger alla att man kommer in i en kulturchock men att det går över. Trodde med hela mitt hjärta att det inte skulle drabba mig när jag inte ens hade hemlängan under min rematch, men jodå jag fick mig allt en släng av den med!

Runt lunch tog jag metron in mot Bethesda där jag mötte upp Nadja för att äta lite mat. Vi åt på en asiatisk restaurang där man fick plocka ihop sin egen bowl och det var verkligen supergott. Kommer absolut gå dit igen! Sedan gick vi vidare mot älskade Starbucks och jag hämtade ut min "present" som var en gratis dryck. Tog självklart en kaffe och sedan satte vi oss ned en stund. Fick även ett presentkort på Starbucks av Nadja samt två cupcakes som vi delade på. Sedan tog jag metron hem igen och åkte lite senare med familjen till något ställe i Bethesda för att inviga att Hanukkah började. Det var trevligt men fattade inte överdrivet mycket och efter det gick vi vidare mot en mexikansk restaurang för middag.

På kvällen var det dags för Hanukkahpresenter för barnen och min familj hade även köpt det till mig. Hade verkligen inte förväntat mig några presenter så det var så snällt av dem. Barnen får presenter varje dag under de dagar som Hanukkah håller på och jag hörde att de även hade köpt till mig för alla dagarna så nu känner jag att jag måste leverera med mina julklappar till både värdbarn och värdföräldrar för att ge tillbaka.

Efter Hanukkahfirandet var det dags för tårta och de sjöng för mig och jag fick blåsa ut mina nitton ljus med lite hjälp av ivriga barn. Mycket gott och ni kan ju förstå vem som var proppmätt efter all den maten från igår. Jag fick också ett till presentkort på Starbucks från värdfamiljen så nu har jag "gratis" kaffe där en stund iallafall.

Gårdagen blev bättre än förväntat trots mitt mental breakdown på morgonen. Hade faktiskt en riktigt bra dag med värdfamilj och min nya vän. Är så tacksam för alla presenter och att de tog sig tid att uppvakta mig på min dag även fast jag nästan är en främling som lever i deras hus.

//Elin

PAKET HEMIFRÅN

2018-11-26 02:43
Från elinsvenssoon

Så var ännu en vecka över och den gick både snabbt men ändå långsamt på något sätt. Det var ju Thanksgiving i torsdags och jag var ledig den dagen vilket gjorde att det kändes som helg och att jag sen behövde jobba på fredagen igen var bara jobbigt. Men men vad gör det om hundra år?

Thanksgiving var en trevlig högtid, min bästa i USA än så länge. Jag fick lite julkänslor när jag vaknade upp och de fortsatte under hela dagen. Det var bara så härligt att umgås med familjen och att allt inte handlade om julklappar och presenter vilket det blir på jul. Vi åt god mat hos min värdpappas farbror och jag var så mätt när vi åkte därifrån. Jag skulle säga att vi var omkring tjugo personer där och alla var så trevliga som jag träffade.

Dagen efter (fredag) behövde jag jobba och jag var schemalagd från sju till fem vilket gjorde att det inte blev någon Black Friday shopping för mig. Hade ju tidigare bestämt träff med Nadja för shopping men fick ställa in de planerna. Min värdpappa var även hemma från jobbet den dagen så det blev bara en konstig situation av det hela. Förstod inte riktigt varför han behövde mig.

Senare på fredagkväll mötte jag upp Nadja på gallerian som ligger fem minuters bilväg från mitt hus och vi åt middag på The Cheesecake Factory och det var såå gott! Båda två tog en club sandwich med pommes och när vi hade ätit upp var vi så mätta att vi inte orkade en cheesecake till efterrätt, lite synd faktiskt. Efter middagen mötte vi upp Eva och vi gick mot bion. Ingen av dem hade sett "A Star Is Born" så vi köpte biljetter till den även fast jag redan hade sett filmen en gång. Det gjorde inte mig något då den är så bra och jag skulle kunna se den en tredje gång, inga problem.

Innan filmen sprang vi förresten in på Macy's en sväng för jag skulle hitta en parfym tänkte jag. Det hela slutade med att jag kom ut med en ny väska från Michael Kors. Det var 40% off och jag bara kände att jag behövde köpa en sån väska. Jag skulle väl inte säga att det var ett superbra beslut men är ändå glad att spontanshopparen själv som jag är köpte den, väskan är ju fin iallafall!! (Bild på väskan kommer längre ned).

På lördag förmiddag hämtade jag upp Nadja och vi körde in till Bethesda för att möta upp två andra svenska tjejer. Vi åt brunch på The Original Pancake House och jag köpte mig en våffla med jordgubbar och grädde, mums kan jag säga! Sedan gick jag och Nadja vidare mot Starbucks för en kaffe. Jag vet inte hur mycket pengar jag har spenderat på Starbucks de senaste veckorna, det enda svaret är väl för mycket antar jag men gott är det ju.

Senare igår när jag satt på mitt rum hörde jag att ett paket hade kommit till mig! Förstod ganska snabbt vad det var då jag visste att mamma och pappa hade skickat ett som skulle komma runt dessa dagar. Ett stort paket från Sverige och först ville jag inte öppna det men ångade mig ganska så snabbt. Tårarna forsade ned på mina kinder när jag såg allt som fanns där i. Godis i alla former, ostbollar från OLW, mina svarta stövlar, hudvårdsprodukter, chokladkalender (barn som man är), min älskade minijulgran hade de packat ned och födelsedagspresenter eftersom jag nu fyller år om en vecka. Känns bra att ha lite saker hemifrån i sitt rum och det känns faktiskt hemtrevligt nu.

Idag åkte jag och Nadja in till Georgetown för lite mer shopping. Jag fick med mig ett par byxor, en stickad tröja och ett par sneakers hem. Skorna hade jag inte riktigt tänkt att köpa och det tänkte nog inte heller mitt bankkonto. Har spenderat så sjukt mycket pengar denna helg så får lunga ner mig med shopping för ett tag, men jag har iallafall haft roligt och det är väl det som ska räknas antar jag när man är ute på ett äventyr som detta!

//Elin

Helgens inköp och Georgetown Waterfront. Det var så fint väder ute idag och typ 15 grader varmt, satt i solen i T-shirt en stund på eftermiddagen till och med!

FÖRRA VECKAN PLUS HELGEN

2018-11-21 02:03
Från elinsvenssoon

Ytterligare en jobbvecka (och lite till) har gått och det går med en väldans fart! Jag skulle säga att dagarna går fort men ibland när jag har den minsta tjejen hela dagen blir man lite trött på eftermiddagen. Då sätter man bara på en film på TV:n och så får man vila lite, känner mig som den bästa au pairen eller inte.

Förra onsdagen tog jag iallafall med mig minstingen till biblioteket då de har storytime för barn i cirka en halvtimme. Det tyckte hon var kul så det blir nog en tur dit igen imorgon, bra för både mig och henne då vi spenderar någon timme utanför huset och hon får leka med lite andra barn.

I torsdags kom första snön här och när jag vakande upp hade jag fått ett sms att skolan öppnade två timmar senare då det blir kaos så fort det kommer lite snö på backen. Min värdmamma var hemma den morgonen så hon tog hand om barnen under tiden men senare kom det ett sms att skolan hade blivit inställd. Det slutade då med att jag hade barnen hela eftermiddagen och kvällen tills föräldrarna kom hem. Lyckades ju även vara schemalagd fram till åtta på kvällen den dagen, super!!

Detta var snödjupet på morgonen. Skolan hemma hade ju inte ställts in av det där kan man säga!

Sedan kom helgen och jag har nog inte haft en så bra helg sen jag lämnade Sverige i september. Fredag kväll började med en middag inne i Bethesda med två tyska tjejer som jag verkligen hade roligt med. Vi satt på restaurangen i fyra timmar och pratade om allt mellan himmel och jord. Det kändes som att vi redan kände varandra men jag antar att au pair-livet är så. Man måste vara öppen för nya människor och vi alla sitter ju i samma båt, ingen känner någon först och på en sekund vänder det och man blir typ bästisar på fem minuter. Den ena tjejen (Nadja) fyllde även år i fredags så vi passade på att gratulera henne lite extra.

På lördag förmiddag tog jag metron in till DC för att möta upp några svenska tjejer och Nadja från kvällen innan för en brunch. Vi åt crepes och de var supergoda (mästerfotografen glömde ju bort att fotografera igen). Vi lämnade sedan av Rebecca som skulle hem och jobba och därefter begav vi oss mot Starbucks för en kaffe.

Maten från i fredags och jag beställde en lasagne som var helt perfekt!

Söndagen kom den med tillslut. Sämsta dagen på veckan men man får ju se till att göra något bra av den. Denna gång var det sightseeing på schemat och det var jag, Nadja och Rebecca som gjorde det. Jag kan inte direkt påstå att jag har koll på vad allt hette som vi såg och tog kort på. Vi var iallafall vid vita huset och tog lite bilder men de blev inte värst bra då ljuset ute i söndags var mycket konstigt. Det var molnigt men solen lyste typ igenom och man fick kisa trots alla moln på himlen. Washington är verkligen fint och jag kan bara föreställa mig hur det ser ut på sommaren när det är blad på träden och varmt och skönt.

För att ta oss fram inne i DC hyrde vi en typ av sparkcykel som gick på el. Väldans smidigt och vi blev ju inte heller så trötta då hela rundan annars hade tagit oss hela dagen. Vi hann istället med lite shopping i Georgetown samt en lunch på Shake Shack innan det ar dags att bege sig hemåt igen.

Som sagt hade jag världens bästa helg och jag är så glad att jag hamnade här samt att jag har träffat på människor som jag verkligen gillar att umgås med och att jag har roligt med dem! Nu till veckan är det Thanksgiving och på fredag blir det Black Friday shopping. Det kommer ju säkert krylla av människor men jag och Nadja har bestämt oss att vi också ska vara med och trängas.

//Elin

MIN REMATCH

2018-11-10 14:58
Från elinsvenssoon

Som jag skrev i ett tidigare inlägg ska jag nu gå igenom min rematch och allting som hände under den processen. En tvåveckors period som var väldigt påfrestande psykiskt men som tillslut resulterade i något mycket bättre.

Jag berättade för mina gamla värdföräldrar den 12 oktober att jag inte kände att deras familj och hur situationen i hemmet såg ut just då inte var för mig. Det var inte vad jag hade förväntat mig att ha en värdförälder som jobbade hemifrån samt att han gjorde mitt jobb, så det jag gjorde under dagarna var att köra barnen till olika aktiviteter och till skolan. Resten gjorde värdpappan åt mig. Han fixade snacks och frukost åt barnen som egentligen var mitt jobb och han hjälpte även barnen med läxorna som jag hade fått ett papper på att det var jag som skulle göra. Fick även arga blickar av honom när jag satt med barnens läxor. Detta kan låta väldigt bra i andras öron men jag kände mig bara överflödig och dagarna gick fruktansvärt långsamt och rastlösheten blev värre och värre. Satt i princip på mitt rum och kollade på youtube videor med HÖRLURAR varje dag mellan 8.30-15.00 då jag kände att jag inte ville störa värdpappan som satt på övervåningen och jobbade. Jag lägger också till att han inte satt på något kontor utan i hallen bland barnens leksaker så därför fick jag känslan av att vara tyst och inte störa honom.

Eftersom jag berättade för dem om rematch en fredag så hände ingenting förens på måndagen den 15 oktober. Jag kom in i processen på måndag förmiddag och runt lunch fick jag min första intresserade familj från en förort utanför New York. På kvällen hade jag ett FaceTime samtal med dem men kände att de inte var den rätta familjen då sonen skulle lägga sig fem på eftermiddagen, man skulle ju knappt ha hunnit hem från skolan med honom innan läggdags.

Dagarna rullade sedan på och jag kommer ihåg att jag ringde min counselor i panik under tisdagen för att jag inte hade fått några mer familjer. Hon försökte lugna ned mig och det fungerade väl ganska bra. Lite senare under tisdagen hörde en annan familj av sig från Charlottesville, Virginia. Jag pratade med dem under tisdagskvällen och vi bestämde oss för ett till samtal nästa dag (onsdag).

På onsdagen fick jag även en till intresserad familj från New Jersey, kommer dock inte ihåg vad staden hette men man kunde ta tåg eller buss därifrån in till New York City. Pratade med både dem och den andra familjen från Charlottesville under den kvällen och jag fastnade för de i New Jersey.

På torsdagen fick jag en ny match med en familj i Chicago. De bodde i Anderssonville som är den "svenska" delen av Chicago. Pratade med mamman på förmiddagen men de hade ungefär lika stora barn som de jag hade innan och jag ville ha mindre barn så jag bestämde mig för att ta bort dem från min sida.

Första helgen i rematch åkte jag till Boston som jag har gjort ett tidigare inlägg om. Kanske inte den perfekta tidpunkten att åka dit men resan var redan bokad så fick göra det bästa av situationen. På lördag morgon pratade jag med den första familjen ifrån New York igen då vi tidigare i veckan gjorde upp att jag iallafall skulle prata med deras barn vilket jag då gjorde. Senare på dagen när vi kom in till hotellet igen pratade jag med familjen från New Jersey igen och träffade barnen samt en familj från Los Angeles. Värdpappan i familjen från LA såg ut som en psykopat och frågade mig tusen frågor som det kändes jag kunde svara antigen rätt eller fel på så kände direkt att de inte var för mig. New Jersey familjen var däremot intresserade av mig och sa att de ville matcha efter samtalet. Perfekt tyckte jag och var helt inställd på att det var dit jag skulle åka och spendera resten av mitt år.

På måndagen efter jag hade kommit hem från Boston skickade jag ett mail till den familjen att jag jättegärna ville matcha med dem men fick då ett bakslag tillbaka. De hade hittat en annan au pair som redan bodde i området så de hade träffats och kunnat prata i verkligheten. Gissa om jag kände mig peppad på att leta vidare efter en ny familj?

Ringde senare på måndagen upp mamma och pappa på FaceTime och jag hade ett mental breakdown under några timmar. Satt på riktigt och kollade på flygresor hem och just vid det tillfället var det enda jag ville göra att åka hem och strunta i allt. Där har jag mina föräldrar att tacka som påminde mig om varför jag åkte hit och att det skulle kännas surt att komma hem efter en månad med svansen mellan benen utan att ens ha försökt i hela två veckor att hitta en familj.

Insåg då senare på kvällen att vad ska jag göra hemma om jag åker hem? Jag har liksom inget jobb och det jag hade tänkt göra nästa år hade redan ansökan stängt för årets säsong. Sen kom tankarna att på allt jag ville göra i USA och om jag åkte hem skulle jag nog aldrig uppleva detta någon annan gång. Det är once in a lifetime så jag bestämde mig för att kämpa vidare.

Kommer inte ihåg riktigt hur många fler intresserade familjer jag fick under den andra veckan men skulle säga att det kanske var mellan åtta till tio fler familjer och bland annat min nuvarande värdfamilj. Jag tror att jag fick upp dem på mitt konto på onsdagen och jag pratade med mamman samma dag. Sedan pratade jag med hela familjen på fredagkväll och på lördagen fick jag ett mail av dem att de jättegärna ville matcha med mig och jag svarade direkt att jag ville detsamma. Det kändes jättebra att äntligen kunna få slappna av och veta att jag inte behövde boka en flygbiljett hem till Sverige än på ett tag.

På måndagen den 29 oktober var min rematch slut och jag flyttade ut från min värdfamilj då deras nya au pair skulle komma på eftermiddagen. Det var jobbigt att packa ihop alla saker och få ned allt i resväskan utan någon övervikt, men jag lyckades med det också. Jag fick sedan bo hos min tyska kompis Nina och hennes värdfamilj i två dagar innan det sedan var dags att lämna Chicago och mina fina vänner som bor kvar där.

Jag ser inte min rematch som något negativt utan mer positivt då jag har fått uppleva mer än vad jag skulle ha gjort om jag kom hit direkt. Jag har nu sett Chicago och behöver inte lägga energi på att åka dit om jag absolut inte vill, har fått fler vänner och jag har fått klarhet i hur jag verkligen vill hur mitt år ska vara då jag stötte på en nitlott först. Har lärt mig så mycket under denna period och är så glad att jag vågade ta beslutet om rematch för som sagt jag vet nu att året i DC kommer ge mig så mycket mer än vad det hade gjort i Chicago där jag inte trivdes och var lycklig.

Ber om ursäkt för ett långt inlägg men detta är något som jag verkligen ville få dokumenterat, och varför inte dela med mig av min erfarenhet till någon annan vänlig själ som kanske sitter i samma situation eller bara vill läsa om mina vardagsproblem?

Ha en fortsatt trevlig helg allihopa!

//Elin

Allt detta hade min värdfamilj ordnat till mig närjag kom hit. Blev så förvånad när jag kom in i rummet och såg bilder på mig själv som de hade skrivit ut och satt upp på väggen!

TVÅ MÅNADER

2018-11-06 02:36
Från elinsvenssoon

Ytterligare en månad har gått i staterna och wow säger jag bara vad det har hänt saker! Tog en trip till Boston och träffade härliga tjejer från orientation, jag har ätit goda bruncher med mina tyska kompisar i Chicago, varit på ett haunted house som absolut inte vart värt pengarna, karvat pumpa, firat Halloween, tagit beslut om rematch och sist men inte minst flyttat till min nya underbara värdfamilj i Bethesda.

Jag glömde visst att ta kort på det färdiga resultatet av pumpan men kan hälsa att den fick ett klassiskt ansikte för en Halloween pumpa!

Ja det händer lite mer här än vad det skulle ha gjort hemma i lilla Degerfors men jag älskar det trots att hemlängtan smög sig på när jag landade i mitt nya rum och i en ny familj. Jag tror att allt kommer kännas bättre efter bara några veckor när jag har installerat mig i familjen och kanske köpt lite nya prylar till mitt rum som gör det mer personligt men även när jag har börjat träffa nya kompisar här runt omkring. Har nu varit i familjen i fyra dagar och saker känns redan bättre även fast tårar har runnit ned på mina kinder under helgen. Jag hade min första "jobbdag" hos familjen idag och det gick förvånansvärt bra. Hade som förväntning att huset skulle explodera och att barnen skulle ligga ner på marken och grina men icke. De var så duktiga imorse och lyssnade på mig när jag sa till dem, allt kan ju dock vara tvärtom imorgon bitti. Den mellersta tjejen var klar och påklädd med regnjacka och gummistövlar en halvtimme innan vi skulle gå till busshållplatsen, kan säga att hon blev mallig när jag berömde henne!

När jag hade lämnat av de största barnen vid bussen gick jag och minsta tjejen hem igen. Måndagar och onsdagar har hon ingen pre-school så idag lekte vi hela dagen tills hon blev lite trött och då blev det TV en stund på eftermiddagen, skönt för min del med kan ju erkännas.

Är så glad att jag tog beslutet att gå in i rematch då jag nu inser när jag har kommit ifrån det som brukade vara min vardag att detta är mycket bättre och familjen här är mycket mer hjälpsam och de frågar hela tiden om jag behöver något och erbjuder sig att hjälpa mig om jag skulle vilja. Jag säger inte att den andra familjen inte gjorde det men min nya familj känns mer öppen och de vill verkligen att jag ska känna mig välkommen vad det än handlar om. De frågade även första dagen när jag kom hit om jag ville följa med till min värdpappas syster i South Carolina över jul och självklart tackade jag absolut ja till det erbjudandet. Så nu har de bokat en flygbiljett till mig med, är så tacksam för det!

Kom ju som sagt hit den 31 oktober vilket betyder Halloween. Jag möttes av min värdmamma och den minsta tjejen på flygplatsen och vi körde direkt hem till huset för att sedan åka och kolla på de största barnens Halloween parad i skolan. Alla barn var utklädda och efteråt hade de lite party i sina klassrum innan de åkte hem igen. På kvällen var det dags för Trick or Treat och barnen var så exalterade. De sprang över gatorna härs och tvärs och bara håvade in godis så familjen behöver ju inte köpa det på ett tag. Vad som var lite tråkigt var att det inte var så många hus med dekorationer här då nästan alla hus i Chicago åtminstone hade någon slags dekoration, men vi hittade ett hus här i trakterna som gick all in och jag passade ju självklart på att fota det. Turist som man kanske kan kalla sig för ibland iallafall!

Det var väl oktober månad och början på november. Nu kan allt bara bli bättre och jag vill verkligen se vad Washington DC har att erbjuda framöver, så vi hörs nästa gång!

//Elin

I'M MOVING TO WASHINGTON D.C.

2018-10-28 16:10
Från elinsvenssoon

Efter två veckor av rematch har jag nu äntligen hittat min familj. Jag kommer i början på veckan flytta till Washington D.C, det är inte riktigt klart än vilken dag jag åker men det blir antagligen på tisdag eller onsdag. Det är så skönt när allting äntligen är över och nu har jag något att se fram emot igen. Jag trodde inte på andra au pairer när de sa att rematch var en jobbig period men efter att gjort det själv förstår jag precis. Att fortsätta bo och jobba i den familj man precis har dissat känns inte direkt toppen. Stel stämning och sämre kommunikation är vad det leder till då jag knappt har pratat med värdföräldrarna på två veckor. Jag tänkte skriva ett enskilt inlägg om hela rematchprocessen när allt har lugnat ner sig och berätta lite i detalj hur allting gick och kändes.

Iallafall, familjen som jag ska bo hos har en mamma, pappa och tre barn. En pojke på sju år och två tjejer på fem och tre år. Supergulliga barn och det är såhär jag ville ha det från början, mindre barn alltså. Det känns som man får en bättre relation med yngre barn och de uppskattar det man gör i jämförelse med barn i den åldern jag har nu. De bor i en förort till DC som heter Bethesda och det var gångavstånd från huset till det som är public transportation som går in till downtown. Mitt jobbschema skulle vara från 6:40-16:00 under dagarna måndag till fredag och de flesta helger skulle jag vara ledig om det inte är något speciellt som händer och barnen inte kan följa med föräldrarna. Jag är så glad över att jag inte behöver åka hem och att jag får fortsätta göra det som jag har drömt om sedan jag var femton år då jag känner att jag verkligen inte är klar med USA än på ett tag!

Så igår efter jag hade matchat med familjen åkte jag och Nina in till downtown Chicago en sista gång då jag ville ta lite bilder med "bönan" och bara gå omkring i staden en stund. Jag gillar verkligen Chicago och DC måste leverera för att göra mig nöjd. Det enda dåliga här är väl att det inte är så speciellt säkert då staden är en gammal gangsterstad och Nina som innan sin rematch tidigare bodde i DC påstår att det är säkrare där, men vi får väl se.

//Elin

EN HELG I BOSTON

2018-10-24 16:29
Från elinsvenssoon

I fredags åkte jag som rubriken lyder som sagt till Boston för att träffa Alva, Tove och Clara som jag träffade på orientation. Eftersom jag är den enda som bor i mitten av landet var jag tvungen att ta flyget från Chicago till Boston. Fick ledigt av min värdfamilj efter jag var klar med morgonjobbet som är att skjutsa tjejerna till skolan och städa upp i köket. Mitt flyg gick 13:20 från O´hare och jag var på flygplatsen i god tid kan jag säga. Hade tre timmar på mig vilket var skönt då jag reste själv och skulle hitta rätt. Men jag måste säga att det är väldigt noga med säkerhetskontroller här, de är ju typ hysteriska. När man reser från Sverige behöver man knappt visa sitt pass!

Väl framme i Boston tog jag en buss från flygplatsen in till South Station där jag mötte upp Clara som redan var där. Vi diskuterade hur sjukt det är egentligen att vi nu klarar oss själva och tar oss fram på egen hand. Alltså jag flög från Chicago O´hare till Boston?? För några månader sedan hade jag grinat och typ fått panik av att resa själv men nu går det hur bra som helst. Vi satte oss på stationen och väntade på Tove som bor i Boston och när hon kom gick vi iväg och köpte mat och lite snacks till hotellrummet. Sedan tog vi en Uber till dit vi skulle bo och väntade på att Alva skulle komma då hennes tåg var försenat från New York.

På lördagen gick vi upp rätt så tidigt och åt frukost och jag hann även med att skypa med en värdfamilj på morgonen. Jag kände efter det samtalet att de nog inte var den rätta familjen för mig. Vi tog oss iallafall in till centrala Boston och åkte ut en sväng till Harvard Square där vi köpte Pumpkin Spice Latte på Starbucks vilket har blivit min favorit här. Det smakar knappt kaffe men det är gott ändå! Vi åt sedan lunch på en pub, maten var helt okej. Jag köpte en hamburgare men kan erkänna att jag har ätit bättre burgare.

På söndagen tog Alva ett tidigt tåg hem då det hon egentligen skulle åka med var fullbokat. Vi följde henne till stationen och sa hejdå till henne och sedan åkte jag, Clara och Tove ner till vattnet och tog lite bilder på staden. Det var svinkallt i söndags så händerna blev helt stela när vi gick omkring utomhus. Vi åt sedan lunch på Chipotle Mexican Grill, det var jättegott men hann tyvärr aldrig att fotografera den maten. Vi tog oss sedan in till centrum igen och gick in på lite olika affärer men jag köpte ingenting då jag inte vill få övervikt i min väska om jag flyttar till en annan värdfamilj eller åker hem (nej ännu har jag inte hittat någon ny familj och börjar få panik då min rematch tar slut på måndag!!).

Sedan var det dags att säga hejdå till alla och åka ut till flygplatsen igen. När jag kom fram dit insåg jag att mitt flyg först var försenat en timme och med min tur blev det ännu mer försenat så jag tror vi åkte från Boston två timmar efter angiven tid. Så drygt att sitta vid gaten och vänta i flera timmar men jag köpte mig en frappuccino på Starbucks och kollade på youtube på datorn så det gick helt okej ändå.

Jag hade en superrolig helg i Boston med dessa tjejer och nu hoppas jag att jag hittar en ny familj så vi kan fortsätta resa och hitta på roliga saker! Ska prata med en familj från New York ikväll som är precis som jag vill ha det så vi får hålla tummarna på att detta går vägen.

//Elin

VECKAN SOM VARIT

2018-10-15 16:07
Från elinsvenssoon

En till vecka har gått i USA och den har varit känslofylld. Mycket tankar snurrade i huvet i början av veckan om jag skulle berätta för värdföräldrarna om hur jag kände angående situationen i hemmet eller inte. Det slutade som sagt med att jag sa till dem på fredagen och de tog inte min nyhet så värst positivt. Jag har aldrig varit med om hur två vuxna människor kan behandla en annan person så illa. Kan säga på att på tre minuter hade de verkligen fått ner mig på botten och de påstod att au pair inte var för mig. Men det ska jag visa för dem att de har väldigt fel och jag ska inte hem till Sverige än på ett tag.

En rolig sak som hände i torsdags var att vi firade Yasmin som fyllde år i onsdags. Hon bjöd med runt tio personer för att äta middag på en restaurang i downtown Oak Park. Så mysigt och jag hade det jättetrevligt! Vi åt på en japansk restaurang och jag beställde någon "bowl" som man kunde välja innehåll själv. Den var helt okej men denna typ av mat är inte riktigt min grej. Sedan gick vi vidare till ett annat ställe och köpte efterrätt som det tog evigheter för att komma in till bordet så vi kom nästan hem försent. Jag har en regel på att jag måste vara hemma senast 11pm om jag kör bilen vilket jag gjorde i torsdags. Kom hem tre minuter i elva så det var ju inte försent iallafall, dumt att ha några minuter till godo menar jag.

Servitören var nog världens sämsta fotograf, alla bilder blev helt suddiga!!

I lördags var jag barnvakt på kvällen då värdföräldrarna var iväg på tennisklubbens avslutningsmiddag för säsongen. Jag tog med mig barnen och åkte hem till Lisa som också var hemma med sina barn då hennes föräldrar var på samma avslutning. Vi åt pizza och sedan kollade vi på en film som kanske inte var helt okej för två åttaåringar att kolla på. Filmen verkade handla om en isbjörn och ett barn som försökte lösa ett mysterium men sedan började det skjutas med vapen och grejer så kanske inte helt optimalt.

Söndagens planer var egentligen att jag skulle träffa en tjej som heter Julia inne i Chicago men jag fick ställa in det då jag kände att jag behövde vara hemma om värdföräldrarna behövde prata med mig eller något men de var borta hela dagen så jag gick hem till Nina och vi åt lunch på ett mysigt café här i River Forest. Jag beställde en panini med tomat och mozzarella, supergod men det var någon konstig basilika på som smakade tandkräm men jag petade bara bort den så blev det bättre. Senare på eftermiddagen åkte vi till samma Pumpkin Patch som jag var på med min värdfamilj. Det var mycket mysigare att gå runt där denna gång då det nu har blivit kallt här och man får en bättre feeling inför Halloween. Senaste gånger var det 30 grader och strålande sol, inte riktigt vad jag förknippar pumpor med liksom.

Denna vecka blir det jobb som vanligt men med en stelare stämning i huset och till helgen ska jag till Boston, ska bli superskönt att komma ut ur huset och få träffa lite svenska tjejer och bara inte tänka på allt som pågår just nu. Längtar så mycket tills fredag!

//Elin