RSS - xml

Kontrollerades senast: 2022-08-13 20:52:12

linneathorell blog

linneathorell blog on Nouw

MIN STORY - SKAVSÅR ÄR VÄRRE ÄN ÅNGEST.

2019-08-25 00:18
Från linneathorell

Detta är MIN historia.

TW - våldtäkt.

Första gången - 26/7-16
Hans fru var på bilbingo, min dåvarande bästavän var iväg någonstans, läger tror jag det var. X hade kamoflageshorts och t-shirt på sig. Vi satt i soffan och kollade på något, jag minns inte vad för jag kollade inte på tv, jag kollade på hans dotter. Jag kommer heller inte ihåg om jag hade kjol eller klänning på mig. Han började ta på mitt lår och nafsa mig i öronen, det var en konstig känsla i kroppen. Jag tänkte vad fan håller han på med? Jag kände inte så mycket, jag bara satt där. Sen flyttade han undan mina trosor och jag tänkte, vad händer nu? Sen började han ta mig på benen och uppåt. Jag bara satt där och vågade inte säga något för han hade druckit alkohol. Han tog tag i min hand och sa "kom". Han bar sin dotter i sin andra arm och tog med oss båda upp. Jag fattade inte vad som skulle hända då utan bara följde med, till min bästaväns rum. Jag tänkte vafan gör vi här och kände mig förvirrad. Han la sin dotter på bäddsoffan och puttade ner mig i sängen och tog av mina trosor. Sen la han mig på sidan och lyfte upp mitt ben så att han skulle kunna trycka in sin kuk. Jag hörde hans upphetsade andetag. Han sa åt mig att inte spänna mig, det gjorde ont, jävligt ont. Jag var ju inte direkt upphetsad om man säger så. Jag tänkte att det var inte såhär jag hade planerat att förlora min oskuld, 14 år gammal. Tårarna rann ner för kinden, tyst. När han var klar fick jag ta hans dotter för han skulle duscha så han inte luktade sex när hans fru kom hem.

2 veckor senare.
Jag minns att jag stod mot dörren i badrummet med händerna på dörren, jag stirrade rakt fram. Han tryckte in den, jag var helt tyst tills han tvingade mig stöna som en porrstjärna typ. När han var klar så torkade han av sin kuk, jag stod och kollade på honom. Jag tänkte på hur äcklig och sjuk han är. Han spolade ner pappret och tvättade händerna, sen gick han ut. Jag stod kvar och såg blod rinna längs mina ben, jag tänkte att nu dör jag. Det gjorde jag inte. Jag torkade av det och tvättade mig, sen tog jag på mig mina kläder och stod o kollade äcklat på mig själv i spegeln ett tag, jag hade ont i ungefär en vecka efteråt.

Jag sov med honom 1 natt i oktober 2016.
Han tvingade mig köpa kondomer.

Sista gången - januari 2017
Klockan var runt 06 på morgonen, han hade ringt o sagt att jag skulle gå ut, jag ville inte. Vi var utanför mitt hus klockan 06:20 o det var mörkt. Han sa att jag skulle gå in i bilen, jag har för mig detta var den gången han bad mig ställa mig på alla 4 i baksätet, fast det gick inget vidare för honom så han sa åt mig att luta mig mot bilen istället, så gjorde han ungefär samma sak som han gjorde i badrummet, fast denna gången utan blodet.
Efteråt satt vi o pratade i bilen o plötsligt så tryckte han ner mitt huvud så jag skulle suga av honom, han höll fast de där tills han kom i min mun.jag öppnade bildörren för jag var tvungen att spotta för det smakade ruttet ägg. Han gjorde det för att han fått reda på att jag hade sugit av & haft sex med en annan kille. Han sa att om jag kunde göra de på den killen så kunde jag göra de på honom med. Efter det fick jag en cigg och en redbull för han var tvungen att åka till jobbet.

Detta är inte allt som hände under det halvåret, men det är en del, jag gick i PTSD-behandling för detta. Det jag skulle vilja säga till någon som har PTSD är att, de funkar faktiskt. Jag trodde verkligen inte att denna behandlingen skulle hjälpa, men de hjälpte mig så otroligt mycket. Visst, de är skitjobbigt att behöva gå igenom allt en gång till MEN de är så värt de i slutändan. Ta emot hjälpen.

Jag delar med mig av detta för att jag kanske kan hjälpa någon, inte för uppmärksamhet, för de kunde jag inte bry mig mindre om.

Jag får faktiskt säga att jag är stolt över mig själv, för att jag kommit så långt. Det modigaste jag gjort är att fortsätta leva när jag inte ville göra det, jag tog mig igenom detta. Jag vet att det ALLTID kommer finnas någon människa där ute son säger att allt detta är en lögn, men jag vet sanningen, för JAG var där. & detta är inte ens hälften av gångerna det hände.

Jag vill bara tacka min fina familj, min fina pojkvän och mina fina vänner för att de alltid finns där och stöttar mig, jag älskar er så otroligt mycket. Fortsätt andas, det blir bättre.


I`m trying.

2019-08-24 23:28
Från linneathorell
hej hej, längesen nu. 10 månader sen, mycket som hänt under denna tiden.. I februari detta året kom X ut men det är inget jag tänkt så mycket på det senaste, första 2-3 månaderna var det väl lite ångestfyllt och allmänt skit men det gick i alla fall. Jag och Sebastian flyttade till en 2a, såå skönt verkligen. En etta går att ha ett tag men de blir lätt påfrestande. Är så nöjd med den nya lägenheten i alla fall. Under denna sommaren har jag även varit på liseberg, inte kunnat bestämma vilken hårfärg jag skulle ha och även ätit på det nya taco stället här i Borås och kollat nya Annabelle med min älskade mamma. 

Ska försöka uppdatera här bättre,  uppdaterar oftare på min instagram,följ mig där vettja. - linneathorell

Tack för mig

story

2018-10-15 19:13
Från linneathorell

Jag vet inte hur många gånger jag trodde jag var gravid under de 6 månader jag blev utsatt, jag vet inte hur mycket jag la på graviditetstest.. Jag gick till umo en gång men där skällde dem på mig för att jag inte haft skyddat, jag sa ju inte hur jag trodde jag var gravid men jag gjorde aldrig ett test där igen iallafall. Jag fick (som tur var) svaret negativt på alla tester jag gjorde, hade inte klarat av en abort. Jag sa aldrig något till honom, jag gömde ett test hos min dåvarande vän för jag ville inte att mamma skulle hitta dem hemma hos oss, jag hade redan gömt kondomerna han tvingade mig att köpa den där helgen i oktober, enda gången han hade haft skydd.

Han har tydligen permission varje vardag fram tills han släpps i februari för han håller på att utbilda sig till något, som tur är så är det inte här i Borås. Jag vet att 2016 så kände jag att jag aldrig skulle komma någonstans i livet, att jag skulle dö 14 år gammal. O är står jag idag 2 år senare, förlovad, blir sambo om cirka 3 veckor, kom in på gymnasiet men ändrade mig och ska gå barnofritid istället så jag kommer vara på ett dagis 3 dagar i veckan och gå i skolan 2 dagar i veckan för att jobba grundämnena för o sedan byta till ett gymnasie som har bf som ämne. Om kanske 2 veckor är jag även klar med ptsdbehandlingen. Jag har kommit en jävla lång bit i mitt liv, och jag är faktiskt stolt över mig själv. Jag klarade nånting jag aldrig trodde jag skulle göra, jag överlevde smärtan och nu har jag gjort om smärtan till power istället. Jag mår bra, jag är lycklig igen. <3 mvh

Happy

2018-08-26 20:40
Från linneathorell

Jag trivs såå mycket på Praktiska! Förut när jag gick på förra skolan så räckte de att gå utanför dörren och där fick jag ångest. Nu känner jag ingen ångest alls när jag går upp på morgonen för att göra mig i ordning! Lärarna är sååå mycket bättre än de förra, gillade typ 3-4stycken av lärarna på förra skolan. Trivs även med min klass, okey har pratat med 3 stycken men ändå de verkar trevliga iallafall. Ser faktiskt framemot att spendera dessa 3 år här. Äntligen går det bra för mig, skolan,behandlingen, flyttar ihop med Sebastian snart och ja, livet går bra helt enkelt!  Jag mår faktiskt bra liksom, visst jag har fortfarande panikattacker och är jävligt deprimerad vissa dagar men det är iaf mycket bättre än förut. Detta är mitt år

Skolstart

2018-08-22 14:03
Från linneathorell

Okej, så jag började gymnasiet idag! Var sjukt nervös inför allt, ny skola, nya människor osv. Men det gick faktiskt bra! Nästan ingen ångest  eller nåt heller. Iof gjorde vi inte så mycket idag utan fick mest information osv, men det kändes ändå bra! Mitt schema är inte så farligt heller, på fredagar börjar jag 08:30 o slutar 11:10, liksom hur chill??
Går fordon på praktiska gymnasiet i Borås, mina mentorer var också sjukt trevliga faktiskt.
Får se hur resten av veckan och nästa blir!  

Human after all🌹

2018-08-08 23:29
Från linneathorell

Jag kommer alltid att vara tjejen som hittade på allting, ljög om att ha blivit våldtagen. Iallafall i vissas ögon. Men som min mamma sa, hade han hade inte suttit inne om de inte hade nåt att bevisa det med, vilket dom hade. Min röst, och min telefon. Där fanns bevis. Men det finns folk som väljer att tro på det dom vill höra. Det kommer alltid att vara så.
Där är en anledning till att jag är nervös inför att börja gymnasiet, jag kommer vara den tjejen. Tjejen som blev våldtagen. Om de inte vet vem jag är när jag börjar så kommer dom ju få reda på det, för sociala medier och folk pratar. Men alltså, jag skäms ju inte, då hade jag ju inte skrivit öppet om det. Men jag vill att folk ska se mig för den jag är, inte vad jag gått igenom. Det jag varit med om definerar inte den jag är. Jag har kommit en lång bit på recovery biten.

Jag har ju slutat med min medicin(jag valde själv att sluta.) Vilket är väldigt skönt faktiskt för ångestattackerna kommer inte lika ofta längre aka typ varje dag.  Men när attackerna väl kommer så är det jobbigare att ta itu med dem, men jag ska prata med min läkare då jag fortfarande tar ångestdämpande bara att de jag har nu inte funkar för mig så har fått klara mig utan, vilket suger. Dessutom har min ptsd börjat visa sig väldigt mycket det senaste, sen jag insåg att det är inte mycket tid kvar tills han kommer ut. Som sagt, inte redo alls.
Jag har dessutom väldigt mycket jag kan triggas av vilket är rätt jävla jobbigt. Känner inte för att skriva vad mina triggers är för det kanske finns någon mer som kan bli triggad av de saker.
I'm only human after all.

inte långt kvar nu

2018-08-07 21:44
Från linneathorell

Varit i Varberg 1 vecka med familjen, därför det inte kommit upp något här.
Jag börjar gymnasiet om 15 dagar.
Ångest ångest ångest.
Jag vet ju egentligen att det kommer gå bra, men är bara så jävla nervös. Dessutom har mina tankar varit om X det senaste, även om det är typ 5 månader kvar tills han eventuellt kommer ut så känns det ändå som mitt hjärta slits itu mer och mer för varje dag. Jag vill inte, jag är inte redo för detta. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Även fast jag är stark så finns det en gräns. Alla har en gräns, jag menar jag kommer bo mitt i fucking Borås??? Jag kommer se honom typ konstant om inte han flyttar. Att se honom, det är inget jag vill.

Min psykolog sa att detta kunde bli en bra sommar eftersom vi tog allt de "värsta" innan han gick på semester. Han hade rätt, den var bra tills 26e juli. Då blev den mindre bra, och jag har varit lite deppig sen dess. Inte hela tiden men ändå. Jag önskar att man kunde gå tillbaka i tiden och ändra allt. Tårarna tränger sig i ögonen när jag skriver detta. Önskar verkligen att såna här människor inte existerade, men tyvärr gör dem ju det..

känslor & tankar

2018-07-30 12:21
Från linneathorell

Klockan var 00:16 när jag skrev detta, jag tänkte lägga upp det men på nåt sätt sa min hjärna nej, jag vågade inte riktigt. Jag vet inte varför men, nu bestämde jag mig för att lägga upp detta inlägget ändå.
Vill bara känna mig ok.
Vill känna att jag kommer må bra när han kommer ut, kommer jag klara av det eller kommer hela min värld rasa ihop??
Han kommer evenuellt ut i februari 2019, om han nu skött sig, vilket jag tror med tanke på hur många permissioner han har fått.
Ibland drömmer jag om att jag träffar honom och får ett svar på varför han gjorde det, varför just mig. Jag vet att det aldrig kommer hända men, som jag sa till min psykolog, ibland tänker jag på hur det skulle varit att slippa undra. Att få ett svar. 
Min psykolog säger att jag har kommit långt, med hjälp av behandlingen men också av mig själv, och de jag har nära då såklart. Men jag blir fortfarande triggad av saker, som jag tror jag kommer bli resten av livet fast kanske inte lika mkt senare i livet. Men folk verkar tro att så fort man börjar närma sig slutet på sin behandling så är allt bra, man ba ehm nej.
Denna behandlingen hjälpte mig bearbeta mina minnen & mina känslor, den tog inte direkt bort mina minnen eller känslor. Det är bara lättare att hantera nu.  Min psykolog & jag pratade om hur jag skulle reagera om jag såg honom i början av behandlingen & nu, i början när behandlingen startade hade jag nog skrikit o sprungit för livet men nu? Ja jag hade stått kvar eller gått vidare och fortsätta de jag gjorde, jag hade ju självklart fått ångest men jag hade inte velat springa där ifrån. Jag hade tagit itu med det, man kan inte undvika sina problem förevigt. Tyvärr.
Sorry för ett babbel inlägg men var tvungen att ventilera mina tankar.  

26 juli

2018-07-26 15:49
Från linneathorell

Du såg att jag var trasig, du väntade i 1 år för att se till att litade på dig. Sen förstörde du allt.
Idag är det 2 år sedan första våldtäkten, det känns rätt sjukt. Att tiden gått så fort men ändå så långsamt, jag försöker få denna dagen att vara bra genom att tänka att det var jag som vann, inte han. Men jag kan ändå inte släppa önskan om att få tillbaka min oskuld, eller ja liksom första gången ni fattar, hoppas jag. Jag hade planerat hur jag ville bli av med den, hela köret liksom. Men jag fick inte så som jag ville. Jag fick smärta, blod , tårar & självmordsförsök istället. Jag kommer nog aldrig få ett svar på varför just jag. Jag har kommit en jävla bit på min recovery.& för första gången på 4år så känner jag att jag kommer faktiskt lyckas.
Jag kommer lyckas med livet. Jag kommer lyckas, för att nu tror jag faktiskt på mig själv. Tog bara några år för mig att inse det.
Jag är stark, jag har underbara människor i mitt liv, jag kommer klara mig helt perfekt.

känslor

2018-07-23 15:21
Från linneathorell

Jag vet inte hur länge jag kände skam och skuld över att jag blivit våldtagen, (de tankarna kan fortfarande dyka upp ibland men inte ofta).
Jag fick höra att jag inte alls borde känna så för att det inte var sant, för att det spelar ingen roll om du känner personen eller inte.. Men jag var stensäker på att det var mitt fel, jag menar jag var ju full som fan dagen innan och hade dessutom urringat, kanske gav jag han fel intryck tänkte jag då, men det spelar ingen jävla roll hur du ser ut eller hur du klär dig, du ska få vara dig själv utan att nån tar på dig, dessutom ska en 31 åring  hålla händerna borta från en 14 åring.
Tårarna rann när jag gick och la mig flera timmar senare, vad hade precis hänt? då kom smset, "kan du inte skicka lite bilder?" Nej tänkte jag men jag gjorde det ändå, han var ju läskig. Påverkad, aggresiv. Han fick vad han ville ha, sa godnatt & jag, ja jag grät mig till sömns den natten. Den natten hände för 2 år sedan på torsdag & det var bara början på vad som skulle bli ett helvete.
Text från umo, "Det är vanligt att man inte skriker eller slåss när man blir utsatt. Det kan bero på att man inte vågar, eller att man ger upp och inte vill tänka på det som sker. Ofta är det något man inte ens väljer medvetet, ens hjärna bestämmer att man ska vara stilla som ett slags skydd mot det som händer. Efteråt kanske du tänker att du borde ha protesterat mer. Men det är ett övergrepp om det sker mot din vilja, även om du inte skrek eller kämpade emot. "