VaCuum

Tänka sig att det är 5 år sen man uppdaterade den här sidan sist, ja nästan 6 faktiskt. Har det hänt något på den tiden kan man ju undra? Ja, det har det väl säkert, men ingenting har förändrats. Allt är ju ändå precis som vanligt och det är väl kanske tur det. Jag har ju visserligen blivit äldre och tunnhårigare men det är ju ingenting som märks utåt sådär. Yngsta sonen Liam har blivit en ung man, det har han fått efter far sin. Katten Kenneth ingår även han fortfarande i vår lilla klan. Vi ska få lägenheten ommålad och det glädjer oss. I år ska Edsbyn inte få nån julbelysning efter Långgatan och det glädjer inte speciellt många Edsbybor.

Trender har alltid funnits. Förr skapades trender ofta via kungahuset. Tex om prinsessan hade en viss klänning. Jag kan inte skapa nån trend..., för jag har ingen klänning....just nu i alla fall .
Numer skapas trender ofta via tv-kändisar och bloggare. Förr bloggade jag en hel del men nån trendskapare var jag nog aldrig, eller kanske lite....Hände väl att jag presenterade en o annan outfit men nån större genomslagskraft märkte man inte av, åtminstone inte lokalt.

Ikväll är en sån där kväll då jag tänker klippa naglarna och klorna på hela familjen, det känns sådär. Sen ska jag lämna ett avföringsprov, nä, det ska jag inte men det känns som om det vore ett alternativ till att titta på nyheterna. Det är med nyheterna som det är med avföringsprov, man kan titta på dom resp lämna dom i stort sett när som helst, jag brukar titta på nyheterna innan jag lämnar avföringsprov....en teori om varför det är så är att jag sett en massa nyheter men aldrig varit nödgad att lämnat något avföringsprov, ännu.

I morgon är det onsdag, då kommer "Woxnadalsnytt" i brevlådan. Sådär! där krossade jag alla möjligheter till att ha något intressant att skriva om imorgon.

AH OOOOM AH OOOM AH OOOM

Hej Sverige!....å alla andra också för den delen som behagar trängas i den varma gemenskapen på denna av det internationella datornätverkets mest underskattade sidor.
Igår var det dags för televisionens kanske största årliga spektakel melodifestivalen igen. Då passade jag på att göra rent inne på toaletten, dammsuga och torka golven i  vårt hem. Det blev även tid för lite tvättstugemys. Eftersom sonen tittade på "mellot" så gick det inte att undvika att jag ändå fick smaka på några toner uppblandat med vrålet från den fruktansvärt blå dammsugaren. Det fick mig att tänka på alla som satt i tv-sofforna runtom i landet och lyssnade på detta äckliga program med detta äckliga utbud utan att ha en vrålande fruktansvärt blå dammsugare igång samtidigt. Lite senare besökte jag den prisbelönta sanningssajten "fäjsbook" bara för att få bekräftat att det var precis som jag trott. Även detta års melodifestival var under all kritik, ja rent katastrofal enligt vissa....., sen fanns det ju nån tonåring som tyckte annorlunda men dom väljer jag att bortse ifrån i min strävan att få en samlad bild av ytterligare ett kasst "mello". "Mellon" ska vara kassa. "Mellon" kommer alltid att vara kassa.


Jag vill också vara med i mf. Jag vill också tävla med en schlager. Jag vill också vara med i en deltävling. Jag vill också ha chansen att gå vidare till andra....eller sista chansen. Jag vill också.....
Jag skulle ställa upp med låten "Lika gullig som i förrgår" och den skulle vara skriven av den lokale hitmakaren "Pogo Pedagogo". Det skulle vara mycket puls, väldigt mörkt och väldigt lite fokus.....

Jamen, fy för faen. Ute skiner solen å här inne sitter jag. Tror jag smyger mig ut jag med, på denna kanske sista(?) sommardag................




                             .........................nä, jag tror det finns sommar kvar.

Ja, som rubriken lyder så kommer jag i det här inlägget att ställa en liten fråga eller gåta om man så vill, där man har chansen att vinna just 5 kronor. Tävlingen går till som så att jag kommer att lägga ut en bild med tillhörande bildtext som i detta fallet är frågan. Efter att jag lagt ut bilden med frågan/gåtan så kommer jag sen att presentera svaret. Det finns endast en lösning på bildgåtan och svaret kan inte överklagas(eller jo, det kan  det visst men man har ingenting för det). Alltså gäller det här att komma in med förslag på rätt lösning innan jag tillkännager det rätta svaret - Lycka Till!

På det urtrista furubordet ligger Lennart, han är en katt, fast tyngre. Bredvid Lennart på det urtrista furubordet ligger "Woxnadalsnytt"."Woxnadalsnytt" är ett informationsorgan.

Sådärja! Efter ett par dagar med godkänt sommarväder så står åter regnet som spön i backen. Det forsar utanför fönstret. Nog för att det har varit en x-tra fuktig sommar med riklig nederbörd å avsaknad av riktig värme på flera håll i landet så är jag av den åsikten att just i den här uttömda älvfåran voxnadalen så är chansen mindre att drabbas av vackert väder o solsken. Det brukar räcka med att flytta sig någon mil i endera riktningen, ibland räcker det med några få kilometrar, så är det inte alls ovanligt att man möts av en öppen blå himmel, mer eller mindre. Inte för att jag lider nämnvärt men ibland blir man less. Faktiskt ganska ofta. Undrar vem det är svårast att flytta på, voxnadalen med sin älvfåra, eller mig....

Idag var en sån dag då det rörde på sig lite extra i den här byn. En bilutställning som avslutades med en cruising utöver det vanliga hade lockat ut många människor i det vackra vädret.

................å, där, avbryter jag inspelningen av allsången. Mitt i stenostänlis annagreta. Jo, en måste ju testa om det fungerar att schemalägga inspelningar med digitalboxen via mobilen när man inte är hemma, å det funkade. 

För di blinde, di döve o även di totale hjärndöe upplyser jag om avsaknaden av uppderinger o inlägg i det som en gång varit men som numer mest bara är resterna av en av de bäste bloggerne ever made i dette solsystemet. Det tråkige med dette är ju att det främst...men inte minst drabbar min omgivning å det braige är att det inte drabber mig.

Hej svejs! eller som Tony Irving skulle sagt: "Di are di smae rorelserne som gor di"

Man undrar ju ibland vad som rör sig inuti skallen. Jag är inte den som kommer ihåg vad jag drömmer och därför så vet jag inte heller att jag drömmer....även om man vet att alla drömmer.
Men nu har det hänt....klart det händer ibland, men inte ofta. Jag har haft just en sån dröm som jag kommer ihåg, mycket väl dessutom(om det nu var en dröm). Man kan ju undra vad en drömtydare skulle ha att säga om min nattliga upplevelse och om storyn skulle ha fastnat i en drömfångare om man haft nån....

Nu till den spektakulära handlingen. Jag blir inte jagad, jag faller inte utför ett stup, det handlar inte om nån vardaglig händelse. Nej, jag befinner mig på Tyresö(!!), åkande på en trädgårdstraktor i ett dessvärre mycket lerigt skogsparti. Detta gör att jag lyckas fastna med traktorn(som är röd) i gyttjan, men jag har tur. För efter att stått där å slirat en stund så får den jäkeln fäste och jag far vidare uppför en slänt. Förvirrad av händelsen och med en skitig trädgårdstraktor glider jag sen in mot de centrala delarna av samhället varpå drömmen tar slut när jag ser mig själv sittande på traktorn försvinna bort i fjärran. Det är som gjort för eftertexterna liksom.

Mig veterligt så har jag ingen koppling till just Tyresö och jag har heller aldrig nånsin rattat en trädgårdstraktor. Nu är jag inte den som nödvändigtvis anser att det går att tolka allt man drömmer men jag tyckte ändå att det här var en lagom roande story med ett bra manus....för att inte tala om vilka skådespelarinsatser. Något för korrespondenterna kanske.
Så här års är ju skogarna fyllda med allehanda godsaker men jag svär vid min teve minst att jag inte ätit något starkare än champinjoner den senaste tiden.

...kika in å rita ner en liten sammanfattning av dagen som gått men kom just på att jag kände mig så trött så jag går nog å lägger mig istället.
Andra som kan känna sig blåsta är pensionärerna som idag blev underrättade om att dom inte oväntat blivit snöpta på en skattesänkning av Reinfeldt & Co.

Eftersom jag, i varje fall just den här helgen, är en ganska enkel individ så är det faktum att jag införskaffat mig ett par gångstavar det största som hänt mig. Nu har jag varit vid Kygelvallen å klättrat i backarna i dagarna 2 och jag måste säga att det är det skönaste jag gjort på länge....med stavar. Utan tvekan så arbetar man mycket mer med kroppen. Det sägs att det rör sig om uppemot 30 % och det tvivlar jag inte på. Sen ska det ju vara en viss teknik också men har man bara viss tillgång till det internationella nätverket så är ju informationen och instruktionerna inte så långt borta och om man ska lyssna till hybris så är jag på god väg att bli en mästare även inom det här området. Känns sketabra när man fått in rytmen.

Nu ska jag erkänna att för snart ett år sen i samband med att jag började röra på fläsket så var det en vän som tipsade mig om att stavgång skulle vara väldigt bra och effektivt. Ja, ja. Man har ju inte kunnat undvika att se hur allt fler promenerar runt med "såna där" och inte ser det riktigt klokt ut heller. Jag bedyrade faktiskt att stavar, det skulle då jag aldrig knalla runt med....men va XVII, man är väl inte sämre än att man kan ändra sig, som nån sa.

På bilden kan man se dessa ömt vårdade ädelstenar hänga i standby-läge i väntan på morgondagens walkabout.

Satt ute på balkongen idag då jag såg Liam komma cyklande i backen på väg hem från skolan. Min stora lilla gosse åker till och från skolan alldeles på egen hand nu. Med ivrigt trampande fötter och iförd ryggsäck var han nu snart hemma efter ännu en dag i 1:a klass. Omkring en minut senare kommer han lagom andfådd in genom ytterdörren och ropar - Hallååå, jag är hemma!
Jag låter informera honom om att pappas eftermiddagsplan är att vi ska åka till Alfta för att hälsa på farmor varpå han svarar - jamen, först ska jag göra läxan. Jag svarar inget utan betraktar honom bara när han plockar upp sin läxa ur ryggsäcken, skyndar förbi in på sitt rum och hämtar några pennor och vidare ut på balkongen där han sätter sig i solen för att ta itu med sina hemuppgifter.
Jag tänkte bara att är man så duktig och angelägen om att ta itu med uppgifterna direkt så tycker jag minsann att resan till farmor kan vänta en liten stund. Han har även lånat en bok på biblioteket som han har börjat läsa för mig - alldeles själv.

För här kommer Conny Allansson
å han är jättelång.
Han har dubbla avgasrör
å ett till på gång.

Melodi: "Här kommer alla känslorna" ungefär

Provade att kuta igen idag men så pass mycket ont ont i lilla benet fick mig att sätta sig på en liten bänk efter 2,5 km. Då får man väl hålla sig enbart till promenaderna ett tag framöver då. Det är bara det att det känns så frustrerande när en inte är förmögen te å kute kring. Det är liksom roligare att springa - tack Jeses!

Nu ska jag gå te Ica å införskaffa nå bröd som duger till Liam. Ev. så köper jag ett par säckar kattsand också så att man får lite packning på vägen tillbaka.

Nu något helt annat, nämligen kvällens fråga:

Vilken är människans bäste vän?
1. John Fogerty
x. Mats Rådberg
2. Conny Allansson

Den här dagen sammanfattas med 2 besök på Ica och en cykeltur till Knåda sport där jag fikade kaffe o pepparkaka innan jag cyklade tillbaka. Allt annat som hänt idag hör inte hit och sammanfattas därför inte - klart slut!!!

Hur det känns i benen idag? Jovars! det känns. Men inte mer än vad som är brukligt - slut igen!!!

Jag har gjort det. Efter att laddat kroppen med ett äpple, vatten och kaffe så tog jag min tjuriga skalle med mig och styrde upp mot Kygelvallen. Mitt sikte var inställt på att avverka mil-spåret vid detta kuperade berg. Det hör till den typ av projekt som man liksom skjutit på framtiden eller bara försökt glömma eftersom jag anser det är mest självplågeri att springa vid den anläggningen.
Var dit på försommaren å kutade 5 km bara därför att, men jag har kommit fram till, att ska jag springa så föredrar jag rätt så plan mark eller mindre kuperad terräng om man säger så. Med dom förutsättningarna så avverkar jag utan nämnvärt skryt 1 mil utan problem.
Nu har jag legat på latsidan med motionerandet under sommaren också men har väl kommit igång med mina regelbundna promenader de senaste 2 veckorna.

Nu var det så att jag fick höra av en god vän som avancerat sitt motionerande så till den grad att den låg i träning för, och hade för avsikt att inom ett par veckor springa milspåret vid Kygelvallen.

"Boff!!!" Återigen knackade hybris till mig stenhårt och sa:
"klarar du av att ta det här? tänk om din vän lyckas..., klarar du verkligen av att din vän lyckas med något som du inte gjort än? va? klarar du det? hur kommer det kännas när någon visar att du faktiskt inte är värst? Va?"

Hemska tanke! Hur skulle jag som legat av mig under sommaren hinna jobba upp min kondis och genomföra detta före min vän som i mitt huvud nu var en konkurrent. Det skulle jag inte.
Jag värmde upp i förrgår genom att kuta 5 km på relativt plan mark. Nu var det bråttom.

Som sagt var. Jag har kutat 5 km vid vallen förut och jag är bekant med milspåret och terrängen eftersom jag åkt skidor där vid en helt annan årstid. Med det i bakfickan så visste jag redan innan att jag inte skulle ta mig uppför de värsta backarna utan att växla från springande till gående.

Med tjurskallen mellan axlarna och med regnet som sällskap begav jag mig ut i skogen och kunde snart konstatera att min kondition var det inget fel på vilket jag i.o.f.s redan känt på mig.
Kondition är väl en sak men det är väl styrkan, eller bristen på den, som gör att det tar emot alltför mycket då man kommer till partier där man tror sig behöva vara typ en fågel för att komma upp. Å såna ställen är det gott om vid Tigerballen....f'låt, Kygelvallen menade jag så klart.

Jag fullföljde ändå rundan(vilket jag skulle ha svårt att tro om jag inte varit med själv) och jag har enhälligt beslutat att ge mig godkänt även om det i vissa branta avsnitt växlades från springande till gående eller små försök till spring(höftrörelsen är avgörande). Detta medför inget hinder eftersom gång bara är en annan variant av spring.

Liam har precis kommit hem efter att jag haft honom utlånad en natt. Det är så med den pojken att det finns människor som tycker han é såå go att man helt enkelt ringer å frågar om man inte kan få låna honom ett tag. Jo, så är det. Han har väl mindre goa sidor också som bara jag får ta del av och som andra kanske har svårt att tänka sig om den lilla illbattingen, som Astrid uttryckte det, men jag skulle inte vilja byta ut honom för allt i världen.....inte i dagsläget i alla fall. Man säger att alla är unika, men den gossen är det verkligen, tror han har det efter far sin, hmmm....

Vidare så har jag för en liten stund sen skrapat ihop minst 2 katter i en påse. Igår lyckades jag förresten med lite arbete samla in närapå ½ hund. Till detta använder jag en dammsugare till hjälp. Den halva hunden, samlade jag in igår då jag städade bilen och den är nog bara glad att slippa ligga där bland skräp och rester efter sommarens turer.
Att allt hår hamnat i baksätet på bilen beror sannolikt på att jag ingått i ett förhållande med en hund och inte minst hundens söta ägare...eller matte som det heter på hundspråk...

Känns lite billigt att kalla hunden för en hund. Betty, som hon heter, och jag, har faktiskt kommit att stå varandra riktigt nära. Hon är faktiskt också rätt unik tycker jag....kanske har hon fått det efter sin matte.

Var på sportbolaget igår och hittade ett par skor till Liam som blir bra till gympan. Det ska ju vara skor med ljus sula och vi hade turen att att hitta ett par som dessutom passade på'n. Annars brukar det vara hopplöst att hitta skor till den gossen, han har liksom bred fot och hög vrist vilket gör att han behöver nästintill vuxenstorlek, åtminstone i kvinnofötter räknat.

Betalade endast 100 spänn för dessa. Ett par addidas som jag tycker ser en aning gay ut men jag antar att det bara är modernt. För dig som klickar på bilden och tittar lite närmare på kartongen kommer det att framgå att den 7-årige pojken har fått ett par röda gayskor av storlek hela 37½(å det är mycket för att vara ett par röda skor).

Nu när jag informerat hela världen om att jag köpt ett par skor åt mitt barn så kan jag väl, som en bonus liksom, lika gärna avslöja att jag även var på sportbolaget idag och hittade ett par addidas tights löparshorts för 75 spänn till mig själv också. Någon bild som bekräftar detta tänker jag dock inte bjuda på men jag kan säga att dom var tight och ser minst lika gay ut som dojjorna....om inte mer.

Sitter här å suger på en eftermiddagskaffe och och har kommit på att jag även nu har något att bekymra mig över. Vet inte riktigt hur jag ska få till det med min eftermiddagspromenad då jag idag sullade till det så att det nu ser ut som att jag blivit utan skor. Åtminstone förhindrad att använda dom.
Efter min morgonpromenad så började mitt huvud inte helt ovanligt att fyllas av konstiga idéer och tankar, å jag vågar nog säga att det var min mest välpumpade väninna som inspirerade mig och liksom tände gnistan till att jag skulle testa något nytt i min strävan efter motion. Hon brukade nämligen, berättade hon, springa uppför Nabbabacken i Alfta. Nabbabacken är en nedlagd liten skidbacke med inte alltför stor fallhöjd som säkert lämpar sig väldigt bra om man vill jogga i motlut.

Nu är det ju så att vi har en skidbacke här i byn också, å när hybris knackade mig på axeln i morse så tackade hjärnan genast JA till att följa upp idén om att bestiga Gårdtjärnsberget som det heter vare sig hjärnans innehavare var i kondition till detta eller inte. Upplysningsvis så har Gårdtjärnsberget en fallhöjd på 135 meter.
Sagt och gjort så bar det iväg. Jag sprang(inte länge), joggade(inte länge), gick och klättrade(mest), allt i den ordningen, och upp kom jag, men visst var det motigt, som sig bör när det är uppförsbacke, men ändå en viss segerkänsla efter att ha verkställt och slutfört uppgiften.

Tillbaka till varför jag nu känner mig förhindrad att använda mina skor. Det blev nämligen en blöt historia bland brännässlor och tistlar och när jag efter en halkig nedfärd till sist landade vid bergets fot så såg jag nog mer ut som en sån där som kutar runt i skogen med karta och letar en skärm och springer rakt över mindre skogstjärnar typ. Det liksom hängde kvistar och skräp på benen och jag var genomblöt upp till midjan.
Allt detta sammantaget gör att jag nu anser att mina skor behöver få torka en aning innan jag återigen sätter mina fötter i dom.

Apropå det, så läste jag i det lokala annonsbladet att det visst var nå jubileum på sportbolaget med 20% på allt i butiken. Undrar om man måste köpa allt i butiken för att få 20% eller om man även får det i händelse av att man bara skulle vilja införskaffa sig ett par x-tra skor...... man kan ju i alla fall åka dit å titta lite, såg att dom hade korv o bröd för en femma också....

Vissa dagar uträttar man helt klart mycket mer än en del dagar och den här dagen tillhör tveklöst en sån dag. Idag har jag förutom att jag klivit upp i morse även bytt lösenord till min mejl, kokat kaffe, gläntat på balkongdörren och laddat mobilen. Som tur var så knäppte Liam på tv'n så jag fick ta igen mig en stund. Frågan är ju bara om och hur man ska orka gå å lägga sig sen.
Men,men! jag är inte den som är rädd för att ta i så nog ska det ordna sig även med den saken.

Egentligen skulle det finnas en bild här men som du säkert förstår så finns inte orken.

Tiden går så fort och Liam har blivit så stor. Eller så är det bara pappa som blivit omdömeslös. Nu har jag i alla fall släppt honom och han har nu cyklat till och från skolan själv sen igår. Ja, han har väl cyklat själv tidigare också men jag har liksom följt honom varenda dag, och varit tjatig, att man måste kliva av cykeln och gå över gatan, titta hit och titta dit osv osv.
Jag känner ändå att jag måste släppa honom och öppna upp möjligheterna att kunna cykla till kompisar själv utan att det ska hänga på om pappa är vaken eller inte.

Nu till en del av dagens tråkigheter som är att Muammar Khadaffi fortsätter att vara ett besvär för världen liksom Tomas Ledin är det för mig.
Brukar lägga in slumpade spellistor i mobilen som jag kan lyssna på när jag tar mina promenader. Ett är i alla fall säkert och det är att den där Ledin är ingen slump, han finns överallt, precis som knark, sjukdom och ondska. Ibland lyssnar jag på radion istället men vem dyker inte upp där också? jo, är det inte Tomas Ledin så är det Muammar Khadaffi eller t.o.m båda två. Kanske borde Muammar satsa på en karriär som artist. En duett med Tomas Ledin kanske vore på sin plats av deras gemensamma popularitet att döma. Dock kommer det inte ges något utrymme för den duon i mina spellistor.

...egentligen en fortsättning på det förra inlägget eftersom jag känner att jag inte fick med en del saker som fortfarande skaver inom mig. Ibland kan det kännas bättre om man delar med sig av sånt som gör att det klumpar ihop sig inombords, för det har psykologen sagt.

Jag tänker närmast på en lokal händelse som jag tagit åt mig förvånansvärt kraftigt av. Jag har inte sett det med egna ögon tack o lov men jag har svårt att tänka mig att leva ett liv där jag skulle vara helt obesvärad av att en björn har skitit på parkeringen utanför simhallen i Edsbyn. Jo, så är det, för det såg jag i tidningen. Tänk om den bajsat på den ruta som är avsedd för handikappade och hur det hade kunnat sluta....tänk....

Nu ska vi lägga oss å läsa lite Liam o jag, men innan vi gör det så lär jag ju tillföra dagboken att idag har jag motionerat a la promenaden 2 x 7 km, 14 km, 3 mil -1,6 mil, 14/2 x 2 km eller 7000 m två gånger, ja man kan ju även säga att jag gått 10 mil - 86000 m 1 gång delat på mitten gånger två så att det blev dubbelt. Det finns ju ett antal varianter att framföra sitt budskap på och det gör ju även att det genast ser lite mer avancerat ut, å det gillar ju jag, i all enkelhet. Hur som helst så har solen strålat och det har varit varmt som vilken sommardag som helst idag(å då syftar jag naturligtvis(vilket kanske inte är alldeles självklart) på sommardagar som är varma).