supermamma

Jag vet,jag säger det ofta,men kan man inte vara tacksam över vad man har så kommer man nog aldrig kunna känna riktig lycka. Åh visst,ibland kan det vara svårt att känna tacksamhet över barnen som bråkar,regn som öser ner när man vill ha sol,eller bara när allt känns blää. Men i regel så finns det en massa att vara tacksam över. Just nu spontant så känner jag mig tacksam över att sitta just här där jag är. Te i koppen och en snarkande vovve på puffen vid mina fötter   

Jag känner mig tacksam över är att ha denna donna som min vän  Hon lyckas dra igång mig när saker ska göras,bromsa mig när jag snöar in,ja hon helt enkelt ställer upp i alla lägen   Tack älskade vän för att du alltid finns   

Sen har vi ju mormors sockergryn,en bestämd liten dam,min "MY LOVE".

Att få vara mormor är ju verkligen en ära,jag kan låna och lämna tillbaka. Jag blir så glad när jag tänker på henne    

Imorgon en ny dag med nya tag  GodNatt 

Ibland kan jag bara bli såå less på de mesta i mitt liv,trots att jag vet att jag älskar det mesta med.

Jag har svårt att inte se det andra skiter i att se..Jag förstår inte hur "ditt" kan vara viktigare än "mitt".. Bara rent generellt,hur vi kan välja att inte se det som drar mest ögon på sig här i livet. Hur man som vuxen kan gå förbi det som händer på en skolgård,inte vilja se barnet som lider vid sidan om,inte kännas vid när någon i sin närhet har bekymmer.. Utan bara gå rakt fram utan att vilja se någon förutom sig själv och "sitt". Jag har svårt att inse att människan kan vara så kall,känslolös.. 

Jag vill i regel se alla långt innan jag ser mig själv,jag vill för väl,jobbar ständigt med att ställa upp,att finnas,ordna och fixa för de flesta,inklusive min familj.

Jag tror att jag mestadels har försökt att vara alla tillags,så till den gränsen att jag brände ut mig själv.  Nu tänker jag inte skylla nått på nån,förutom just mig själv. Jag måste börja lita på mig själv och min förmåga här i livet,min magkänsla brukar sällan vara helt fel. Men VARFÖR är just det så satans svårt..

Vad hade vart de värsta med att jag säger nej?

Hjälper det mig något om jag ställer upp just denna gång?

Orkar jag?

Kan jag?

Varför vill jag ställa upp?

Det är nog några frågor jag måste ställa mig själv innan jag svarar för lättvindligt.

Nu låter det som om jag bara har pest i mitt liv,men så är det absolut inte. Men nog är det pest i min hjärna då å då,ganska ofta. Denna pest hade jag klarat mig sååå bra utan,kan jag lova!

Följdfrågan är ju,hur jävla lång tid tar det att eliminera denna pest?? Jag blir såå trött på mig själv,flera gånger i veckan,då jag strular till allt och bara hade hoppats på att pesten hade försvunnit..Blir man någonsin som förr eller är det dags att inse att allt inte är som det varit och att det faktiskt hade varit helt okej det med..

Såå många frågor och funderingar i mitt huvud så många gånger i vecakn skulle jag behöva semester från mig själv :/

Men åter igen,HUR KAN VÄLJA ATT INTE SE??

Så satans tragiskt!

Ni mina nära och kära: Glöm ALDRIG bort att NI är såå värdefulla fär mig  

Älskar Er  

Känslan när min vuxna dottern säger att hon älskar mig  Fantastisk känsla, älskade barn, din ålder kommer ALDRIG spela någon roll,för du är mitt älskade barn och kommer så alltid att vara.

Att se och prata med er båda idag gjorde mig så fantastiskt stolt och jag älskar er så in i bomben  

Först att ha dig som dotter,en ära bara i sig, sen att jag får vara en del av ditt liv med en fin sambo som älskar dig så och en fantastiskt söt dotter har ni med. Alltså jag är en stolt MAMMA,SVÄRMOR och MORMOR. Älskar er alla tre och saknar er. Men snart ses vi   

Har varit så mycket en tid nu,eller ja hur säger man.. Jag har mått toppen och piss, fantastiskt och hemskt. Men jag lever. Jag är glad över att jag lever. Vem ska annars reta gallfeber på mina nära och kära    Älskar er alla   

Dagen efter ilska,tålamod obefintligt och väldigt dåligt humör följs av ångest och mer ångest! Jag känner mig nere idag oxå,fast idag är det ångest över vad jag sagt och gjort och en kall känsla av att alla tycker illa om mig,eller tycker sämre om mig.. Mitt jobb idag är att göra bättring,inte för alla andra utan för mig själv. Jag duger trots att jag faller ibland,trots att tålamodet tryter. Men det är så olikt mig att inte ha tålamod med barn..Jag har alltid sagt att barnen är de som är lättaste att umgås med när jag mår dåligt,men nu är det annorlunda..Jag försöker att tänka på det,försöker tänka annorlunda och att andas,men det är svårt.. Förlåt mina nära å kära över mitt beteende å humör igår
Nu försöka fånga dagen! Puss å kram

Jaha så var det nytt år. Vad innebär det? Jo ett försök att lämna det gamla bakom oss och med nya försök och krafter att göra bättre,göra annorlunda så man mår bra,att man mår bäst! I mitt fall så ska jag försöka ta det lite lugnare, tänka på mig själv lite mer. Dö-lätt när man är mamma...öh nej,men väl värt ett försök! Vad har året som varit innehållit? Jo en skoterolycka,dop för mitt vackra barnbarn,dottern som lämpligt nog gjorde ett ?aprilskämt? och bröt armen,operation av hennes arm, sjukskrivning pga ångest,tappad livslust och depression, mitt barnbarns 1 årsdag, min sambos 50 årsdag och vi avslutade året med magsjuka i familjen. Men vi har alla överlevt året som varit, alltså vi alla är ju enormt lyckligt lottade, vi har de som älskar oss, vi har människor som vi älskar, vi har tak över huvudet, mat på bordet, men ändå är vi inte alltid nöjda. Måste jaga mera hela tiden. Jag tycker livet är underbart när jag får hjälpa,när jag får ställa upp på andra. Barnen får ju ENORMT mycket av mig, jag vill gärna hjälpa de flesta. Åh ibland blir det för mycket då jag inte riktigt har sett mina gränser,jag lyssnar dåligt på mina känslor,mina tankar. Det är ett Nyårslöfte jag ska försöka med. Jag behöver inte alltid vara å hjälpa på alla ställen samtidigt,jag duger som jag är,lyssna på mig själv och att se skillnaden på vilka som faktiskt vill, behöver och ger tillbaka av mina tankar,min oro,och min kärlek. Jag har många fantastiska människor i min närhet! Mina barn, min sambo,mina fantastiska vänner och släkt! Jag är lyckligt lottad jag
Jag KAN,jag VILL,jag VÅGAR!

Mot framtiden och vidare

God natt!

Var hos min äldsta dotter igår,åh säger jag bara! Så underbart vackert yrväder till barnbarn jag har,fantastiska,överallt och ingenstans fröken! :)

Mådde så bra igår kväll och idag är allt vänt :(

Jag får panik över att julen snart står för dörren,allt ska fixas,paket ska inhandlas,ja å allt för barnen,fika på skolan, jag har absolut INTE kommit nån vart känns det som,känns som om alla känslorna kväver mig,stryper mig långsamt och jag får INGEN luft! Blir hysterisk och till sist alldeles matt. Trodde jag var slut i somras,men det är sämre nu,men jag ska vända detta,vet bara inte hur ännu! Men jag är så tacksam över dem jag har i mitt liv,de som orkar med mina svängar,för jag själv orkar fasen inte med mig och jag fattar inte heller nått om vad som händer med mig..

Men julen kommer, vare sig jag har gnott eller ej :) Så lite julkänsla har jag och ska sakta men säkert fixa och till sist njuta av en fantastisk julhelg med nära å kära! :)

Tacksam över livet och jag ska få kontroll över det igen!

Det var allt från mig ikväll! Ta hand om er!

Ja detta vart ju en dag det med,den började hyfsat bra :) Sen vete fasen vad som hände.. Känns som om jag har nått inom mig som river och sliter mig sönder och samman,får panik och vill bara skrika högt(som Ronja Rövardotters vårskrik)fast högre! Gör ont ända in i själen,slutade med att tårarna kom,allt släppte för en stund. Blir ARG för att jag mår dåligt,blir så arg men samtidigt så rädd. Sen kliver herr ångest in och riktigt trycker på mina ömma punkter,hur dålig jag är,hur tjock,dum å ful jag är...åh för att inte prata om hur dålig jag är på att ta hand om dem jag älskar :/ Nå,jag vet bättre,jag vet att jag kan,vad jag kan och vad jag vill åstadkomma! Jag är bättre än vad mitt huvud säger,men de elaka tankarna slår in när man är som svagast :( Läkartid bokad! :) Jag älskar er mina nära,även om jag inte alltid säger det
Men det vart lite vettigt gjort ikväll iaf,tre olika kakor och kvällsfika med några av de bästa jag har

Även lite mysbelysning ute är fixat
Nu positiva tankar och en natts sömn så känns allt bättre imorgon!

Till er i min närhet, tack för att ni finns! Ni betyder!

Puss

Psykisk ohälsa...Ett laddat ord och nästan tabu belagt.. Men bättre idag än förr,lite att glädja en iaf..

Jag kan bli såå arg.för min största fiende i mitt mående är ju mig själv,fast jag ibland kan tycka att andra tänker,funderar och säger saker om mig. Att jag är oduglig,dålig mamma,sämre sambo hade jag inte kunnat varit,dålig vän,ja allt negativt,fast jag vet att det mesta iaf kommer från min egna hjärna när jag mår dåligt..

Jag försöker så jäkla gott jag kan och när jag ser alla helylle människor omkring mig så vill jag bara kräkas..Alla perfekta familjer,alla duktiga föräldrar,ordning och reda. Blää..Alla krav som samhället ställer får mig att svimma,i mina tankar så tycker alla att jag är dålig som inte kan ta mig till jobbet,inte får ihop en vardag ibland. Jag är rädd för vad alla ska tycka,säga och känna om mig,kanske jag inte är bra nog för några å vad händer då? Men jag vill jobba,det sitter inte i det,speciellt nu när jag har hittat en bra plats att vara på,men då ökar ångesten över allt jag ska få ihop. Jobbet,familjen,barnens sporter,hemmet,djuren,ja och livet som oxå tickar på omkring mig...Jag vet att jag fixar allt men inte just nu..

Har haft turbulenta år, vet inte vilket av alla år som tagit mest på mig.

Som vikarie som jag har varit sen 2010,har jag alltid räknat dagar jag jobbat,alltid försökt vara alla tillags,tagit på mig extra tider och bara räknat på dagar innan konvertering,varit jätte nära ibland och sen flyttas allt fram pga 5 års perioden. Jag har formligen jagat och räknat dessa dagar,ända fram tills jag kraschade nu i maj..Det gick inte längre..Jag fick inte ihop säcken som jag packat å packat...Jag har slutat räkna nu..det blir som det blir..

Sen kom jag ju på att jag ska börja blogga och få ut skiten som jag börjar packa igen,ja det funkade inte så jäkla bra det heller. Jag vart mer intresserad över hur många som läst och hur jag skriver istället för att skriva från hjärtat,men det är ju skönt att få skriva av sig lite.

Jag känner mig frusen,sönder,arg,ledsen,förbannad,ja alla känslorna på en och samma gång!

Bara så ni vet,jag försöker se positivt oxå och jag har bra dagar,trots att just nu har de sämre dagarna övertaget.. Jag vill som alla andra,bara få vara lycklig och vara med dem jag håller kär  

Nä nu iväg på apotek,lämna barn,hämta barn så jag kommer hem igen under min filt,i min soffa,med virkningen,kaffe och tända ljus  

Så kom resan jag både våndats och längtat efter,fast egentligen mest våndats för.. Glentons mästarmöte! Jag har såå svårt att släppa kontrollen och på så vis lämna större delen av familjen hemma,hur ska de klara sig utan supermamman,eller läs supernojjiga mamman

Ja först och främst bilresan, ja fast den i sig jätte bra, men att släppa kontrollen till andra.. :) Men fram kom vi. :)

Invägningen gick jätte bra :) Middag med klubben och lite shopping innan vi kom till huset :) När kvällen var kommen slocknade jag på mindre än två minuter, så skönt

Vaknade till ett kylslaget men ack så vackert Skåne :) Men såå mycket känslor på en tävling, på både gott och ont :) Lider med barnen, både mina och andras

Nä nu ska jag njuta av kvällen och barnen här :) Lite virkning och mys ska hinnas med oxå :) Tjingeling

Delar av familjen har åkt och jag sitter i köket och bara är, lyssnar på klockan som tickar, torktumlaren som körs i bakgrunden och njuter av mina tända ljus. Ibland behövs det så lite för att göra en lycklig och samtidigt så lite för att göra en arg. En plump kommentar från familjen en sån här morgon räcker :/ Allt jag gör och har gjort har varit för deras bästa, eller vad jag tror är deras bästa iaf. Önskar det hade funnits facit på allt så man kunde kolla så allt blev rätt! Men det finns ju inget sånt utan man får försöka efter sin egna förmåga och sunda förnuft.

Nä men trots natten så ska detta bli en bra dag :) Sova får man göra i graven eller som min pappa alltid sagt att ?sova får man göra när barnen har flyttat hemifrån? :) Allt blir så bra som man gör det till. Tänk positivt, gör positivt!

Idag ska det handlas inför fredagsmys och brottning imorgon :) Lite skönt för vi ska inte så långt, inte denna gång :) Dessa tävlingar för barnen är ju inte alltid lätt för oss omkring heller, såå mycket känslor både vid vinst och förlust. Och man blir riktigt ?slut? efteråt, man känner sig nästan som ?dagen-efter? i kroppen. Mycket röster, tårar, skratt i en och samma lokal. Men ack så skoj med, älskar att se hur de faktiskt har tagit in efter dessa år och träningar, att se deras utveckling! Alla barn som faktiskt kliver upp på mattan inför match är vinnare i mina ögon :) Mäkta imponerad!

Var ju i söndags på innebandy, min ?målis? spelade :) åh spänningen som en innebandy match ger är ju samma som på brottarmattan. Jag kan inte riktigt vara tyst utan jag hejar på ordentligt ibland, men jag blir ju sååå inne i det jag ser, vill också att de skulle kunna se sig själv från mina ögon och faktiskt vara nöjd över både vinst och förlust! Min väninnas dotter ska idag åka till Norge,på landslagsträning inom brottningen!, alltså hallå, hur stort är inte det! Så stolt över dig P! Kämpa och ha skoj nu hjärtat

Åh hjärtat, det här med att vara mormor, är ju något av världsklass! Blir alldeles varm inombords då jag tittar på vackraste barnbarnet

Åh all snö är nästan borta :( Jag vill ju ha vinter när det ska vara vinter annars kan det hellre slå om och bli sommar igen! Jag tycker om alla årstider, men om de kunde vara vinter på vintern å sommar på sommaren! Inte tvärtom! Nåja, färdigt med att gnälla, nu ladda om inför en ny helt fantastisk dag med kärlek och skratt Vi hörs!

Ja jösses vad snö vi redan fått :) Bättre vinter med snö än vinter med regn!

Men just när första snön faller och att åka/köra bil, är fan inge roligt:/ Det är nästan så att jag är åkrädd med mig själv,åh då är det illa:)

Men resan ner och hem från Sandviken gick bra,trots vädret. Åh matcherna, det var action från början till slut! Så mäktigt att se hur långt barnen kommit. Vi åkte med fem brottare(två var mina) och alla dessa har jag fått möjligheten att få följa några år,åh jädrans vad de har växt, de har kommit så långt och kommer kunna gå ännu längre

Idag har det varit ett långt projekt, hitta vinterkläderna igen till familjen. Åh som vanligt varje år så är det kläder/skor som fattas, de verkar ha egna ben :)
Även innebandy på dagens agenda :) Det vart dock förlust men det blev några snygga räddningar av min målvakt :)

Min käre sambo fixade lite ?middag? på kvällskvisten åt mig, då jag var på innebandy när de åt middag

Med väckaren ställd på 03:50,ja det kallar jag tidig morgon. Duscha,packa luncher och vakna till :) Väcka upp dagens fem brottare och iväg :) Mot Sandviken och dagens cup,Stålfejden :)

Kallt och halt hemma men vi har lite bättre väderförhållanden nu :) Jag har extremt svårt att slappna av, älskar vintern, om jag bara slapp sitta i en bil :/ Jag är en ganska nevös människa och kan ha väldigt svårt att slappna av :( Men det är ju en sak man får träna på :)

Åh en sak jag älskar att göra är ju att virka. Jag hittade en sån perfekt bok igår på stan, Virka dig lugn! Den bara skrek KÖP MIG! :) Jag har alltid sagt att jag njuter och slappnar av när jag virkar, och nu finns bevisen på att det funkar, där fick du Åsa:)

Man kan se mycket vackert efter vägen en tidig morgon som denna :) Skog och natur ligger mig oxå varmt om hjärtat, älskar att vara ute, önskar bara att jag tog mig i kragen och kom ut mer!

Dagen gryr och det blir allt ljusare. Njuta lite till av tystnaden och lugnet innan allt kör igång, för på en brottartävling är det allt annat än tyst och lugnt! Tur barnen är van och tar det mesta med en klackspark. Men en förlust på mattan är ju inte roligt. Alltså jag tycker ju att de redan är vinnare, det är ju en vinst bara att gå upp på den där mattan. Stolt över dem! Nåja, snart framme,skönt! Ta hand om er, glöm aldrig bort att du betyder! Tjingeling!

Jo det har jag ju sagt att jag är mamma till fem,varav fyra har problematik.

När jag pratar med nya människor eller äldre människor så kan det komma från dem; Alltså hur orkar du? Men fem barn? Åh flera diagnoser??

Medans jag kan känna att det inte är något speciellt med det,jag menar,jag har ju inte fått alla fem på en gång och sen är ju diagnoserna/problematiken en del av dem.

Men visst,jag ljuger om jag säger att livet är en klackspark,det är alltid fullt ös på någon/några av dem.

Det har varit extra kännbart nu när jag har varit sjukskriven och sen ångesten över att jag mått dåligt för familjens skull,man har känt sig ganska värdelös,maktlös och helt enkelt sämst.

Sen att prata om att man "har gått in i väggen",jag hade inte förstått innebörden av det förrän jag hamnade där själv.

Jag ville att människor omkring mig skulle veta och förstå,men det är svårt när man själv inte förstår.

Jag har aldrig velat att någon skulle tycka synd om mig.

För att förtydliga detta så är det inte barnen som är anledning att jag vart sjuk,utan jag har haft för mycket,för länge.

Men livet känns lite ljusare nu,dock trött,nätterna är inte som de varit. Har testat på att jobba,själva jobbet i sig går jätte bra,men min kropp och knopp har svårt att hänga med och jag blir slut. Men jag skyndar långsamt och tar en dag i taget :)

Frisk eller sjuk så är det ju ett heltidsjobb att vara förälder. Alltså det är ju skola,

läxor,kompisbråk,träningar hit å dit,innebandymatcher och brottartävlingar mm. Sen vill man ju hinna "bara vara" med dem oxå. Åh min ständiga följeslagare ångesten,kommer gärna förbi lite titt som tätt,över allt man inte gjort,över allt man gjort,vad man har sagt och vad man inte sagt.. Ja den fan blir man nog aldrig av med..

Men med barn kommer ju mycket glädje,skratt och kärlek. De är ju min värld,men stundvis snurrar de på snabbt så det blir kaos. Seriöst,jag vill inte byta bort en sekund på att vara mamma,älskar mina "juveler" även kaos-dagar <3

Det är ju ganska fantastiskt det här med barnbarn oxå :) Jag blir alldeles varm när min lilla fröken är med mig,detta leende när man busar,hennes vackra ögon kisar när hon lycklig <3

Mormors skatt <3 Men det känns att det är tio år sedan min yngsta var i den åldern,herregud,känns hemskt att säga,men mina barn börjar bli stora,åh jag som bara är 29 :)

Nä nu en kopp java,tända ljus,soffmys och självklart min virkning :) 

Tjingeling    

Ibalnd tror jag att jag är den virrigaste i min närhet,eller inte bara ibland,ganska ofta..

Det susar förbi tankar,meningar och hela blogginlägg i skallen på mig ibland :/ Jag hinner knappt hänga med dem själv :)

Åh så har det nog alltid varit. Jag har alltid kallats för dagdrömmare och ha en livlig fantasi.

Jag har alltid tyckt om att skriva,helst då bara från stödord och lyckas få till en historia :)

När jag var yngre satt jag gärna med en gammal skrivmaskin och skrev. Det är skönt,man kan kliva ur sin "trygghetszon" och bara skriva och uppleva :)

Jag brukar kunna skämta om att andra skulle inte överleva i min skalle en dag,jag hinner tänka och fundera tre ggr mer än min familj bara innan frukost :) Jag hoppar mellan mina samtalsämnen och förväntar mig nästan att alla ska hänga med :)

När min äldste son var mellan tre och fyra år,så började dagis tycka att han var annorlunda än sina jämnåriga kompisar. Att han inte var lika snabbt utvecklad.

Han fick tid hos barnmottagningen först för psykolog utredning,de fann att han var lite efter i sin utveckling så vi fick en tid på Barn och ungdomshabiliteringen.

Det vart flera besök och många arbetspass för honom där.

När han var ca 5 år så fick vi reda på hans diagnoser.

ADHD med drag av autism och Tourettes.

Jag minns fortfarande min känsla,kändes som jag föll,föll långt ner i ett stort svart hål...Hur skulle jag kunna vara mamma och uppfostra min son?? Jag hade ju knappt hört om dessa diagnoser innan.

Men sakta men säkert så fann jag mig i allt kaos och fick en förståelse,om dock liten. Han var ju samma kille som innan. Men först kändes ju allt som en film.

Han var då en väldigt aktiv kille,välte bokhyllor,gick in i främmande bilar för att kolla doftgranarna :)

Han har alltid älskat doftgranar :) Han var överallt och ingenstans,var det tyst så hittade han på bus :)

Han har inte haft bekymmer med det sociala,han har alltid älskat att vara i fokus och att få höras. Det hände alltid saker omkring honom. Han byggde gärna om sängen med allt sitt innehåll på rummet till en lastbil,han satt på en stol i sängen,kollade på Nu blåser vi snuten på tv:n,å där kunde han sitta i timmar.

Åskade det så fick vi fara hem,han klarade inte när det blåste kraftigt ute,höga röster fixar han fortfarande idag väldigt väldigt dåligt,plötsliga förändringar under dagen kunde sänka honom totalt.

När han var i tioårsåldern så gjordes en ny utredning på  honom och han fick även lindrig utvecklingsstörning. Då såg jag allt nattsvart,tänkte att jag kommer inte klara detta.

I samma veva då bråkade jag väldigt med den yngre sonens skola för jag misstänkte att även han hade problem. De på skolan tyckte att jag bara var en jobbig mamma. Han satt aldrig still,gick ut på toaletten OFTA,gick och satte sig i bokhyllan när han lessnade på fröken.

När han började ettan så sa fröken åt mig efter någon månad att hon misstänkte att han hade diagnos.

Yees! Äntligen tänkte jag! Det var äntligen någon som förstått. Efter flera träffar hos skolpsykologen och sedan bup så fick han sin diagnos,ADHD. Han som sin bror hade svårt att sitta still(förutom vid tv:n),han var aldrig tyst,vart hysterisk vid ett nej,tårarna sprutade om han fick motstånd av något slag.

Han har för drygt år sedan bytt skola till högstadiet och det tog oss hela 7:an och några F i betyg,innan skolan förstod mig när jag sa att han behöver extra hjälp i skolan,en liten extra motor.

Först tyckte ju hans fröken och skolan att de hade läget under kontroll,men så var ju inte fallet.

Under åttan nu så har han kommit ikapp och kämpar på bra!

Alltså egentligen,att ha diagnosbarn är ABSOLUT inte det jobbigaste. Det jobbigaste är att ALDRIG känna sig förstådd som förälder. Att man först måste kämpa hemma med barnet och sen slåss mot skola,samhälle och omgivning.

Det finns så många trångsynta människor i vår värld,de bär skygglappar.. Jag har aldrig varit ute efter att sätta en stämpel på mina barn eller trycka i dem medicin. Utan bara hoppats att barnet i sig,jag,skola,samhälle och omgivning skulle kunna få en förståelse för att vi alla är olika. Olika är bra!

Mina grabbar har/är varit bullriga,högljudda och väldigt skiftande humör men jävlar en sån kärlek de ger. Ja jag får fortfarande tjata på dem och vi jobbar varje dag,men de förstår själv sina diagnoser,kanske inte alltid vill förstå varför man får och inte får göra si och så. Men överlag funkar det ganska bra för dem,de får kämpa lite mer än vad deras jämnåriga får när det gäller skolan.

Diagnos-barn är precis som vilka barn som helst bara lite mer av allt!

Tänk om det hade kunnat vara lite mer accepterat att vi alla är olika,både inom skolan,sporter ja livet.

Mina grabar sportar,en brottas och en kör innebandy :) Jätte bra att de får träna och göra av med överskottsenergi :)

Jag kan ibland känna att vissa inte förstår diagnoser,eller inte vill förstå. Jag kan förklara mig blå och ändå vill de inte förstå. Men jag kämpar varje dag för deras bästa och kan bara hoppas att jag gör rätt i slutänden. Min äldsta dotter har haft jätte bekymmer med skolan och vi har gjort utredning. Hon har inlärningssvårigheter och har behövt extra tid och hjälp och stöttning.

Hon har *tagit studenten

             *skaffat körkort

             *sambo,hus och hund

             *och hon har gett mig mitt första barnbarn  

Så kollar jag på henne så vet jag att jag har gjort något rätt,så jag kämpar vidare med mina grabbar  

Mina barn tycker nog inte ALLTID om mina regler och att jag lägger mig i!

Men det kommer jag göra så länge jag andas  

Nå tanken var ett kortare inlägg idag och det gick ju inte så bra ;)

Bättre tur imorgon :)

Sussa sött och ta hand om dig  

Idag är det farsdag  Grattis igen pappsen  

Idag har vi fått lite fint på gården och hönsgården   Satt upp lite mysbelysning och faktiskt så har den första snön kommit,nå pyttepytte lite,syns inte på backen. Men bara känslan av att det faller lätt 

får ju en att faktiskt hoppas på vinter   Hellre det än detta pissande regnväder :/

Åh självklart så måste ju mina höns och ankor få lite mysfint med     

Det bästa med mörkret är ju just att få tända ljusslingor,värmeljus och myslampor  

Jag hade sällskap ute idag när jag fixade på gården,Herr å fru Anka var i närheten hela tiden och typ övervakade vad jag gjorde  

De är så vackra,mina fåglar  

Nu är det mys inne :) Tända ljus och kaffe i koppen  Jag sitter under filten(fryser som en toka),datorn i knä,både vovva å katta gör oss sällskap och Beck på tv :)

En perfekt avslutning på en bra vecka :)

Imorgon är en ny vecka med nya möjligheter  

Glöm aldrig bort att du betyder!

Finns bara en av oss och vi alla behövs!

Sitt aldrig ensam och fundera,räck ut en hand,be om hjälp,du är fantastisk  

Min farmor sa efter att farfar hade gått bort,att man aldrig ska somna ovänner. En jätte bra regel här hemma då vi alla kan ha hett temperament.

Jag har ju flera barn med diagnoser av olika slag,vilket gör att krockar det här hemma,så krockar det ordentligt.

Kan slå gnistor här :)

De kan ryka ihop så det kommer tårar,men samtidigt kan man se kärleken barnen emellan oxå :)

Även om vissa dagar känns som miljoner minuter så är jag otroligt tacksam över min bullriga,fantastiska familj  

Mina barn och sambo tycker att jag är en ganska jobbig mamma,jag är på min familj om att man ska prata,

när man är ledsen,  

när man har problem,  

när man är arg,  

ja även när man är glad :) Man måste prata och lätta sitt hjärta,så viktigt  

Åh absolut,inte skiljas som ovänner  

Ta hand om er och vårda kärleken  

Nu ska jag försöka bara vara och njuta :)

Tjingeling  

Mys på högnivå

Som jag längtar och vill ha snö,vinter och advent :) Tända ljus och en hel massa mys :) Idag ska vi baka lussebullar så man känner sig liiite närmare myset :) Lördagar är nog den bästa dagen på veckan,man kan göra lite som man vill,när man vill :) Iaf denna lördag,nästa lördag blir det Sandviken för hela slanten :) Då är det brottning :) Men just denna helg är det lugn å ro :) Eller om man nu kan få lugn och ro i stora familjer ;) Nåja,full fart mot bak :D

Ta hand om er

Efter en softardag med bak och städ känner jag mig både slut och samtidigt väldigt rastlös :) Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till,städa lite mera kanske :)
Nå men det kommer ju en dag imorgon med och då finns det nog tid och ork för bus   

Har jag berättat att vi har höns,tupp och ankor? Idag vart det lite olika former på utdelningen av äggen :) Jag kan finna en sån ro av mina fåglar ute :) Ja alla fåglar,

både "vilda" och mina i hönsgården           

Här på kortet är Alvin och gänget :) Min vackra tupp,dock lite elak mot mina ankor :/

Här är herr och fru Anka :)

Något mer jag finner rogivande är att virka,men det får inte vara för stort då hinner jag lessna,vill se resultat ganska omgående :) Amigurumi är jätte skoj :)

Nä nu ska jag nog dra mig mot soffan och lite soffmys med några ur gänget iaf :)

Kom ihåg att du betyder!

Tjingeling  

Pratade just med en väninna och eldade upp mig själv över ämnet vi pratade om.. Me too... Det är fruktansvärt att det ska få ske våldtäkter och sexuellt ofredande,men vad gör det för offren att dra upp allt i hetluften igen? Jag är själv ett offer och skulle inget hellre än att det inte skett,men vad blir jag för smartare och klokare i att skrika ut ME TOO nu,flera,flera år senare! Nä samhället brister,vi vuxna brister i att INTE se eller att INTE VILJA se vad som händer omkring oss. Att dra upp saker som då hände för flera år sedan skulle varje offer behövt haft å fått hjälpen då,nu sårar det fler och även förövaren har nu kanske familj och barn.. Om alla skulle se efter de sina och ta hand om varandra,prata om rätt och fel redan från barnsben,så skulle fler anmälningar ske direkt ifrån det som hände. Offren skulle inte behöva bära allt själv och bli friskare vuxna tidigare! Jag försvarar INTE några förövare överhuvudtaget! Det är sjukt beteende,det är INTE okej att varken fysiskt,psykiskt eller sexuellt trycka ner en annan människa!! Har ALDRIG VARIT Å KOMMER ALDRIG ATT BLI!! Sen har vi alla ett val om man dejtar via nätet,så valet är ditt om du skickar bilder på dig själv. Om du nu inte är ett barn,då är det föräldrarnas ansvar att hålla koll och ta hand om dig! Håll koll på hur dina föräldrar mår,dina syskon,dina vänner,dina grannar. Är det någon som far illa omkring dig?? Samhället måste våga reagera,agera och våga ta ställning!

Nog sagt!
Nu ska jag baka vidare? Ta hand om er och de ni håller kära??