Hej mina kära!
Alldeles för längesen nu, tiden går snabbt. Hinner liksom inte med själv längre.
Mina barn är redan 7 samt 8 år gamla och går i skolan? För tusan, vad hände med förskoleåldern? Haha.
Jag har varit inaktiv väldigt länge nu men tror det skulle vara skönt att få ventilera mig lite efter all tid som gått.
Planen med bloggen nu, är väl mer mitt sätt att bearbeta saker och ting som jag gått igenom. För jag vet att jag inte är den enda och absolut inte den sista. Vet också att det finns hopp och ett värdighet i den person som du lever tillsammans med (dig själv). Jag är ingen expert, psykolog, psykiatriker eller dylikt men jag har upplevt och tagit igenom mig en del skit som jag idag försöker bearbeta och komma i underfund med. Komma över vet jag inte om jag kommer göra någonsin men att jag kanske lär mig leva med det!
Det som är viktigt är att inse sitt eget värde och vad DU faktiskt förtjänar. Vägen dit kan vara eländig och tuff. Det här med att man har ett system som står bakom en, finns där, stöttar osv, har jag aldrig haft. Aldrig! Men jag har klarat mig. Det finns dom som faktiskt har peeps som stöttar och hjälper, så försök, försök prata med dom. Öppna dig, i den mån du kan. För jag har aldrig haft det. Ta vara på dom!
för dig, som känner dig ensammast i världen, skriv, kommentera, vad som helst. Jag finns här. Vi finns här! Ingen ska någonsin känna sig ensamma.
ta hand om varandra❤️
God morgon, klockan är alldeles för tidigt på morgonen och inatt fick jag 2 timmars sömn..ska iofs försöka somna om igen.
Har sedan i onsdags legat i feber(6 dagar) och en eländes hosta. Käkar även antibiotika för en infektion så det blir nästan som att immunförsvaret gått och dött. Medicinen är bland det värsta jag ätit btw, ingen aptit, metallsmak i munnen, illamående, kräkningar osv. Det är sista dagen för mig idag så får bita ihop och hoppas det går ur systemet fortare än kvickt!
Den här influensan är fruktansvärd. Får hoppas den snart är över så man kan gå vidare med livet för nu har jag ledsnat :P.
Jag ska försöka sova en stund nu innan klockan ringer.
Pussen
Hej igen ett antal månader senare!
Har varken haft en tanke på att skriva eller energin det senaste. Tänkte dock kika in här och lämna ett avtryck då och då.
Det har inte hänt speciellt mycket nytt det senaste, man bara är förtillfället. Jobbar, tar hand om barn, sig själv (ibland) och försöker få tid till vänner/familj utöver.
Har dock lite planer på att sätta mig bakom skolbänken igen och testa lite annat. Aldrig fel med erfarenhet eller möjligheten att göra någonting annat för en gångs skull!
Det blir om det bli, behöver hitta motivationen först bara.
Min status just nu är en eländig förkylning med både feber och muskelvärk. T hade influensa hela förra veckan och nu är det väl min tur (;.
Tur barnen är hos sin pappa i veckan för jag har inte orkat resa mig ur soffan det senaste dygnet, allt har varit ett töcken. Fick hjälp med att handla lite så man får i sig något plus att jag senare hade filmsällskap som precis åkte hem...
Önskar er en godnatt så hörs vi en annan dag
Snart är även denna dagen över och jag längtar så tills tvätten är färdig så jag kan krypa ner hos Theo.
Andra dagen i nya förskoleklassen och han trivs väldigt bra, känns himla konstigt för en annan att han är så stor nu. Han är fasen redan 6 år, vart tar tiden vägen? Fattar ingenting.
Efter skolan gick vi till frisören och han fick själv snacka sig till vilken frisyr han ville ha. Han var mer än nöjd efteråt.
Sen spelade vi här hemma, så himla mysigt och bara få hänga med kiddot på tu man hand.
Nu ska jag springa ner i tvättstugan igen och sen blir det någon film innan läggedags!
Puss på er❤️
Hej?
Vet inte ens om det är någon som fortfarande kikar in här och kollar läget, vore ju ioförsig konstigt om det är så. Uppdaterar sällan längre och när jag väl gör det så håller jag tillbaka väldigt mycket. Skriver kort och om helt ointressanta saker bara för att ha någonting att göra.
Just idag kände jag för att sätta mig ner och skriva ner några meningar och uppdatera er lite.
För drygt 2 veckor sedan (på min födelsedag, givetvis) total dör mitt hopp om vad som sen skulle bli slutet på en relation.
Man har gett en person en del av sig själv, den delen som hela tiden haft viljan att kämpa. Den delen som gjort allt för att orka lite till. Den delen som älskat. Hur mycket man än vill fortsätta lyssna till hela sitt väsen, sitt hjärta så finns det ingenting kvar där längre. Det gör bara ont, hela tiden.
Jag är verkligen inte Guds bästa barn, aldrig varit. Jag vet bara att jag aldrig känt mig så här tidigare. Det är mitt eget fel, ingen annans. Det är något jag får leva med helt enkelt.
Men...
Ovissheten är helt jävla skitjobbig. Känns som ett fruktansvärt spel som man bara härdar ut. Jag är en jävla spelpjäs, ett skämt. Den insikten tar all kraft ur en.
Ingen är värd det.
Jag fick ett nervsammanbrott i helgen. Fruktansvärt hemskt. Jag satt bara och skrek, skakade och kunde inte förstå varför jag var så svag. Hur kan jag, som alltid stått upp för mig själv, vetat mitt eget värde nu sitta ensam med mitt självhat och det enda jag kunde tänka på var om det alltid skulle vara så här. Ska jag alltid behöva känna det här?
Jag stängde in mig resten av lördagen och bara grät. Klent. Hade möjlighet att umgås med mina vänner men orken fanns inte där, man anser sig inte värdig det där roliga, positiva alls. Så där satt jag, i soffan och försökte ta mig igenom helvetes ångesten och intala mig själv att det kommer bli bättre.
För jag vet ju det. Det kommer bli bättre.
Tills dess, avsky mig inte om jag sällan svarar. Jag vill komma på fötter igen. That's all.
Le och hoppas att morgondagen levererar någonting bättre.
Den här värmen är inte att leka med längre, vi hinkar i oss vatten här hemma men en är ju helt energilös. Barnen har trots värmen haft en rolig dag och likaså jag. Trots elände som varit har dagen varit välbehövd och upplyftande, fick litet besök och det var himla roligt. Vi var ute med barnen en sväng så dom fick leka av sig lite medans vi gamlingar tog igen där vi avslutat senast.
Jag är så trött i huvudet just nu så ska strax krypa ner i sängen bredvid grabben. Imorgon är det jobb och på söndag kväll går jag av...ska bli så skönt.
Sen är helgen spikad med lite roligheter så skriver mer när torkan sinat.
Puss och god natt!
Ja det må jag säga, hej föresten.
Den här veckan har bara känts onödig, tråkig och jobbig. Inte fått mitt arbetsschema inför sommaren och jag börjar snart jobba? Fattar ingenting. Det är lingonveckan (japp, onödig info till eder alla) och mår så fruktansvärt illa, ont i magen/ryggen å är lite kinkig. Ah ni som vet, vet. Varje månad är lika spännande för man vet ALDRIG vilka förbannade symtom man ska ha.
Mina kläder blev snodda på jobbet i onsdags, kände där och då att jag ville krypa ur skinnet och förgå...
Är så trött också. Ska laga middag här nu och sen tänker jag inte göra ett skit!
Jo, tvätta ska jag ju göra också!
HERRÅ
God morgon! Jag vaknade för en stund sedan med feberfrossa och en väldigt ond hals. Jag vet inte varför mitt immunförsvar fått för sig att totalt balla ur så här, haha! Lite halvdant om jag får säga så.
Helgen har jag spenderat med grabbarna, lite alkohol och bara haft det jävligt kul. Så j*vla glad att dom finns i mitt liv, så tack för det!
Nu ska jag ta lite alvedon och försöka vila en stund.
Puss så länge
God morgon!
Både mars månad och början på den här månaden har varit katastrof. Vi får f*n aldrig vara friska.
För två veckor sedan insjuknade jag i magsjuka, några dagar senare åkte Viggo på det. När jag blev bättre ifrån det åkte jag på världens segaste förkylning, och en hosta som i 3 dagars tid inte fick mig att kunna sova om natten. Så hela min barnlediga vecka låg jag dålig.
Barnen kom i fredags och vad händer? Theo åker på magsjuka så det skriker om det....imorse kräktes Viggo.
Ärligt talat. Jag är så bitter.
När ska vi får vara friska? USCH
Stackars barn. Detta är vidrigt.
Hepp. Om jag ska fortsätta vara bitter och titta på Dora kanske.
Hörs senare.
Puss
Vilken natt det har varit, haha. Har sovit riktigt dåligt inatt och vaknade av att Viggo (i panik) tappat sin eltandborste badkaret. Den var på! Så ni kan ju ana hur fan det lät ifrån badrummet. Mysigt.
När vi väntade på stadsbussen till dagis så inträffade det en smärre olycka precis bakom oss. Hörde bara ett oerhört vidrigt skrik och insåg ganska direkt att någon har ramlat (det är för övrigt snökaos här) så man får gå väldigt lugnt. Jag vände mig om snabbt och såg att det låg en person en bit ifrån mig, på andra sidan som halkat, foten hade vridit sig ett helt varv och min instinkt var ju givetvis att springa dit och hjälpa personen. Jag tog barnen i handen och började jogga dit men 3-4 personer sprang förbi mig och var snabbt på plats så vi behövdes inte. Tur var väl det för V blev ganska skärrad, vilket jag förstår men allting löste sig tillslut. Ambulans kom snabbt och h*n fick rätt hjälp, kort och gott. Men jag måste säga att det värmde något otroligt mycket när jag såg hur personerna på plats fanns där för honom, alltså man kan inte ta sådant för givet. Det är alldeles för många gånger som folk skiter i att hjälpa sina medmänniskor! Dock finns det guldkorn där ute som faktiskt gör något!
Nu har jag precis kommit tillbaka och ska strax ta en dusch innan jag drar vidare.
Puss så länge!
