Hej!
Nyduschad och mätt sitter jag nu nedsjunken i en stol vid matbordet. Jag och pappa är precis hemkomna från ett cykelpass. Det blev sex härliga mil. Varje gång vi kör långpass inser jag hur kär jag är i att utöva fysisk aktivitet under lång tid. Vi var ute i 2 h 30 min och jag njöt varje trampsteg. Okej, kanske inte exakt varje steg, men ni förstår poängen. Jag inser verkligen mitt esse, jag är en uthållighetsidrottare. Jag cyklar hellre flera mil än att köra ett kort tempopass. Jag springer hellre långdistans än kortare distanser. Desto längre jag håller på, ju starkare och piggare känner jag mig i benen. Det kanske är något som är mentalt, men jag tycker om att ha den inställningen för att klara av längre sträckor.
Motivation: Make today so awesome so yesterday gets jealous.
Vi träffade farfar som också var ute på en cykelrunda.
Löparknä, running knee eller iliotibiallbandssyndrom. Vad är det för något? Det är en överbelastning som oftast drabbar löpare. Enligt https://idrottsskadeexperten.se/loparkna/ uppstår smärtan på grund av att senan som går längs utsidan av låret, skapar en friktion, samt en inflammation då den glider fram och tillbaka. Problemet sitter inte i knät, utan snarare i höften som sitter ihop med knät.
Jag drabbades av löparknä under påsklovet, då jag på egen hand var och överraskade min storasyster i Australien. Jag sprang mycket och framförallt i väldigt kuperad terräng. Det var under ett morgonpass som jag kände att det högg till på utsidan av vänster knä när jag sprang över ett övergångsställe. Det kändes som ett knivhugg och jag var tvungen att stanna. Haltandes joggade jag hem i lugnt tempo, i hopp om att det endast skulle vara en sträckning eller något i knät som satt i kläm. Senare på dagen när vi gick på gatorna hade jag väldigt ont , speciellt när jag gick nedför eller i trappor. Dagarna där på gjorde det lika ont och jag uteslöt löpningen totalt. När jag väl kom hem till Sverige konstaterade vi att det var löparknä och därmed gällde det att bli påläst om ämnet. Pappa som även han har haft löparknä i min ålder, var som tur lite kunnig om ämnet och visade en del stretchövningar som skulle förebygga och hjälpa knät. Jag läste även på om andra stretchövningar. (Dessa övningar gör jag dagligen.) Några veckor senare när det inte blivit några framsteg, tog vi kontakt med en kiropraktor här i Eskilstuna. Hon rekommenderade stötvågsbehandling. Det går ut på att man slår sönder inflammationen i knät och detta skulle vara en mycket effektiv behandling som oftast påskyndar/läker skadan. Dessvärre blev det inte bra för min del, det blev en viss förbättring, men mitt löprknä är fortfarande kvar.
I del två om löparknä kommer jag att svara på vad jag kör för alternativträning, samt tankar och vad som motiverar än när man är skadad.
Dagens motivation: Don´t give up because things are hard!
Jag är tejpad med kinesiotejp. Det huvudsakliga målet med tejpen är att aktivera kroppens egna läkningsprocess, minska den upplevda smärtan, öka rörlighet och stimulera muskelaktivering.
Hej alla finisar!
Jag hoppas att ni har haft en bra och fantastisk sommar. Själv har jag haft det bra och njutit av händelserika och nya upplevelser. Denna sommar har dock sett lite annorlunda ut mot hur mina somrar brukar se ut, främst gällande löpningen.. Jag skulle vilja säga att den har varit en aning tuff, men med fantastisk familj och vänner har den varit otroligt bra också. En av anledningarna är att löpningen har legat på is. Löparsäsongen brukar nämligen vara i full rulle vid denna tid på året, men jag har dessvärre drabbats av löparknä. Det har istället stått alternativträning, såsom mountainbike och backintervaller, på schemat och otroligt mycket stretch. Det är naturligtvis väldigt segt och jag ska inte undangömma att jag börjar bli otroligt otålig. Jag längtar efter att få delta på årets höjdpunkter, löpartävlingarna. Jag saknar att springa och njuta av löparglädjen. Jag saknar till och med smärtan av alla intervallpass. Men ibland säger kroppen ifrån och det gäller att gilla läget och leva i nuet. Jag kan skriva mer om löparknä i ett annat inlägg, när jag fick det, hur det känns i nuläget och andra tankar.
Anledningen till att jag skriver detta lilla inlägg är att jag efter ett långt uppehåll är tillbaka. Jag har märkt att jag är en person som mår bra av att skriva av mig. Då det har varit lite upp och ned det senaste året, slog mig tanken att jag har denna blogg och varför då inte börja uppdatera lite mer? Jag kommer att dela en del av mig och jag hoppas att du som läser detta vill följa med mig i mitt liv, både i motgångar och medgångar.
Ha det BÄST och kom ihåg att efter regn kommer solsken.
/ Jossan
Uppe i fantastiska alperna i Frankrike, Vars.
Hej!
Denna vecka har skidträningen startat. Detta betyder dock inte att löparsäsongen är slut, nu börjar vi nämligen lägga grunden inför nästa säsong. Jag tänkte därför göra en lite träningsuppdatering så att ni hänger med i svängarna:
Måndag var det ett lugnt cykelpass med mamma och pappa på 21 km - 1 h 12 min. Det kändes bra, men med ett chockerande möta med två hästar, saktade vi ned tempot och kylan intog.
Tisdag var de första skidträningen för säsongen. Det var långdistanspass löpning 75 min - 15 km. Det kändes bra i benen, med tanke på Lidingös tuffa backar som utspelade sig i lördags. Jag kände att jag var piggar i slutet av passet.
Onsdag var det första rullskidspasset för säsongen. Dock var min ena stavspett felvänd och därmed fick jag inget fäste. Detta gjorde att jag inte fick ut de jag ville. Men det kändes bra med stabiliteten och teknik, med tanke på att det var ett tag sedan jag körde rullskidor och skidor överlag. Vi körde backintervaller - 50 min.
Torsdag var det intervaller 9 x 2 min med 60 sekunders vila. Jag kände mig förvånansvärt pigg under passet. Jag upplevde nämligen tidigare under dagen att jag var väldigt seg och trött både psykiskt samt fysiskt. Jag kände efter några hårda intervaller och mat att jag fick tillbaks energin.
Fredag är det vilodag som gäller.
Lördag är det 25- manna som står på schemat. Det är en stor orienteringsstafett som går av stapeln i Stockholm. Jag kör näst sista sträckan, 6,3 km. Det ska bli intressant och roligt.
Söndag är det orienteringsavslutning med klubben.
Jag har tänkt mig att börja med dagens motivationscitat i vardera inlägg. Vad tycker ni om det?
Dagens motivationscitat: The only bad workout is the one that you didn’t do.
Hoppas ni tyckte om detta! Ha det så bra! Vi ses!
Hej!
Det var ett tag sedan jag bloggade. Anledningen för detta är att det har varit en del i skolan, men framförallt träning inför Lidingöloppet 10 km som gick av stapeln idag!
Jag kommer i detta blogginlägg berätta om bland annat nerverna innan start och hur loppet kändes.
Dagen startade 05.00 för att packa det sista och äta frukost. Bilen gick sedan mot Lidingö 06.15. Väl framme i Stockholm och på arena hämtade vi ut nummerlappen och fixade de mer praktiska.
När det var cirka 40 min kvar till start började jag att värma upp. Vi började med 20 min lugn uppvärmning, i form av lätt löpning. Jag sprang längst vattnet och måste säga att Lidingö verkligen är ett fint ställe.
Efter att jag hade sprungit lite lätt var det dags för tempoökningar, det vill säga fyra snabba och korta intervaller för att få upp farten i benen. Det var nu cirka 20 min kvar till start. Jag har inte nämnt det innan, men jag var väldigt nervös! Egentligen vet jag inte vad jag är nervös för när det gäller lopp, för är nämligen i det allra flesta fallen väldigt nervös inför löparlopp. Jag försöker då enbart intala mig att det är något positivt och att det är ett sätt att pumpa på adrenalinet det sista. Jag tror faktiskt på att det är bra att vara lite nervös.
Måste säga att dagens uppvärmning var mycket bra och planerad. Det är min pappa (tränare) som planerar upp och strukturerar! Väldigt bra! Sedan var mamma också med och coachade. De är bäst!!
Tack för att ni hjälper mig!
När klockan var 09.04 kände jag hur nervositeten steg och blev allt mer frekvent, tills startskottet gick 09.05 och övergick till explosivt adrenalin. Jag skulle nu ge mig ut tillsammans med 64 andra 16 och 17 - åringar på den kuperade milen. Startfältet bestod även av flickor 19 och 22.
Första backen ut mot Grönstagärdet var tuff, alla var lika taggade och förväntansfulla och därav ett högt tempo. Jag försökte att hejda mig för att inte gå ut för hårt. Planen var att försöka ligga med i början, men ändå köra i mitt tempo. Sedan eventuellt plocka placeringar.
Efter första kontrollen ut från startgärdet, placerade jag mig som 22:a. Det kändes kontrollerad, men ändå hyfsat snabbt. Jag sprang på i mitt tempo och plockade successivt placeringar. Det kändes bra i både ben och psyke. Jag kände framförallt att jag hade ett bra flyt i nedförsbackarna, då jag tog till vara på all fart och kraft. Detta är något jag fokuserat på att träna upp.
Vid 5 km var det den fruktade Abborrbacken som de flesta kanske har hört talas om i samband med Lidingöloppet. Jag kan erkänna att den var kuperad, men jag hade till min förvåning förväntat mig att den skulle vara längre. Den var dock inte lätt och det ända jag fick fokusera på var att kämpa. Jag tänkte att alla var lika trötta som jag och försökte tänka ”när jag springer så går alla andra”. Detta för att på något vis få hela situationen att kännas enklare.
Väl uppe på toppen var det bara att trycka ut steget och köra på de sista kilometrarna. Jag kände mig hyfsat pigg och plockade flera placeringar. Vid andra kontroller efter 5 km låg jag nu på 14:plats.
När det var 2 km kvar var det den sista tuffa backen som gällde. I det här läget var det bara att springa på. Jag kände nu att jag var trött och att det började kännas i benen, men med mindre än 2 km kvar var det bara att kämpa.
Tillsist kom jag nu fram till målfållan och loppet var färdig sprunget. Tiden blev 41.37, vilket resulterades i en 9:plats. Jag blev 6:a av de svenska. Jag är mycket nöjd med mitt lopp och tiden, då detta var en väldigt kuperad mil. Jag är även nöjd över placeringen då jag tävlade mot tjejer som var ett år äldre.
Nu är jag hemma igen efter en lång men mycket rolig dag! Det blir nog läggdags tidigt ikväll och en välbehövlig vilodag imorgon!
Hoppas du gillade detta! Ha de så bra! Vi ses!
Godkväll!
Jag har precis kommit hem och landat i soffan. Idag sprang jag Torshälla- stadslopp 10 km. Ett mycket fint lopp med inslag av en del kupering. Man får verkligen uppleva hela Torshälla under hela loppet. Allt från löpning längst ån till golfbana och rena stadsgator. Väldigt fint! Rekommenderar verkligen detta loppet för er som är sugna på att springa en fin mil!
Jag deltog i detta lopp förra året och fick då tiden 41.04. Idag sprang jag in på tiden 40.32, vilket jag är mycket nöjd över. En förbättrad tid och framförallt en förbättrad placering, dock med en mindre konkurrensen, vilket var synd! Men emellertid segrade jag i damklassen och totalt blev det en sjunde plats.
Jag fick en fin prissumma, blommor, krans samt pokal. Detta är jag mycket tacksam över och tackar Eskilstuna Friidrott för det fina arrangemanget! Jag tackar även all publik som hejade längst banan. Framförallt min släkt som så troget var där och stöttade längst banan!
Loppet i sig kändes bra, jag startade första kilometern på 03.52 min/km. Jag höll därefter 04.10 - 04.15 min/km genom stora delar av loppet. Jag snittade totalt på 04.07 min/km.
Vid fjärde och femte kilometern kände jag mig lite extra trött, men återhämtade mig resterande del.
Imorgon är det nytt fokus som gäller. Jag och pappa ska köra Lasse Maja- loppet 6 km. Det avgörs i Arboga och anledning till varför vi åker dit är för att tävlingen ingår i Västmanlands-cupen. Jag har potential att vinna, då jag leder cupen och pappa ligger trea i herrarnas. Det skall bli spännande och roligt.
Just nu gäller det att återhämta sig så fort som möjligt. Jag anar total vila i soffan hela kvällen! Men först TACOS! Jag ska nämligen testa en ny variant - Fish Taco! Det är tacos med lax. Det kanske låter lite konstigt och skumt, men det återstår att se! Jag får återkomma om vad som tycktes.
Mycket tacksam!
Kransmasen Zorro och jag precis efter målgång.
Mina älskade kusiner
Pappa var förcyklist, samtidigt som mamma, Stina, Carl, mina kusiner och mina kusiner pappa agerade flaggvakter. Väldigt bra jobbat!
Hoppas ni gillade detta! Ha det så bra! Vi ses!
Hej!
Jag har varit hemma sedan klockan 11.00, då vi endast har två lektioner på tisdagar. Väldigt skönt, samtidigt som man får extra pluggtid hemma! Jag har bland annat redan gjort klart en svenska - inlämningsuppgift som ska in om en vecka.
Faktum är att jag älskar att ligga lite före och vara planerad. Speciellt när det gäller skola. Jag vill inte att studierna ska gå ut över min idrott eller åt andra hållet för den delen. Detta fick mig att tänka på en sak....
VIKTEN AV ATT PLANERA
För min del underlättar det verkligen att planera. Det hjälper mig att hinna med både studier och träning. Jag tycker även om att känna att jag är i god tid och inte ha någon tidspress på mig.
När jag får en uppgift i skolan försöker jag inte att skjuta upp den. Detta för att inte riskera för att bli stressad.
Om jag känner att det är mycket som ska göras och komma ihåg - GÖR EN ATT GÖRA LISTA.
Detta under lättar så mycket och av någon konstig anledning blir jag mycket mer effektiv när jag ser det nedskrivet. Till en början kan man bli en aning stressad, men så länge man vet att man har tid på sig och prioriterar den uppgift som behövs utföras först, går det bra! Självklart gäller inte detta endast skolarbeten, utan även träning, vila m.m.
OBS! Kom ihåg att man inte behöver planera in allting, vissa saker är viktiga att kunna göra spontant!
Hoppas du gillade detta! Ha det så bra! Vi ses!
Hej!
Ätit mellanmål, pluggat en aning, träningsombytt och nu myst ned mig i soffan. Jag kom hem från skolan vid klockan två och sedan dess har det öst ned regn. Jag förbereder mig redan nu mentalt för att ge mig ut på ett lätt distanspass på 45 min. Jag ska endast invänta pappa som kommer hem om cirka en timme. Men just nu känns det inte så jättelockande då det är grått och kallt. Jag har därför skrivit ihop lite tips på hur man kan pepp sig själv inför ett löpningpass eller annan träning.
Nedan kommer några tips på hur man kan peppa sig själv för att ge sig ut på träningspasset:
1. Ha ett konkret mål!
Vad är syftet med din träning? Ska du utföra ett specifikt lopp eller är du ute efter endorfinerna (lyckohormoner) som frigörs vid framförallt löpning.
2. Påminn dig om ditt mål och föreställ dig känslan efteråt!
Reflektera kring varför det lönar sig att ge sig ut på träningspasset, för JA det lönar sig! Föreställ dig även känslan efter träningspasset.
Genom att påminna dig om målet, samt känslan efteråt, kommer du att bli mer peppat till att verkligen få det gjort. För vem vill inte uppnå sitt mål?
3. Res dig upp från soffan!
Viktigaste i det här momentet är att lägga ifrån dig mobil, dator etc. De upplevs lätt som ett störningsmoment som kan förhindra att du ger dig ut.
4. Sätt ett alarm!
Sätt ett alarm på 5 till 10 min. När alarmet ringer ska du vara färdig och ombytt. Du ska vara redo för att ge dig ut på träningspasset. Genom att utmana dig själv att utföra något på en begränsad tid, får du det lättare gjort än om du inte satt en tidsbegränsning.
5. Ge dig iväg!
Öppna dörren och stick ut. Tveka inte! Du kommer väl ihåg ditt mål?
Hoppas du gillade detta! Ha det så bra! Vi ses!
ÄNTLIGEN....
är det helg och äntligen är det en helg utan några större planer inplanerade. Detta uppskattas, speciellt då de senaste helgerna varit fullbokade med olika aktiviteter, men också för att man under vardagarna går i skolan. Jag känner verkligen att man blir trött!
Trots den lugna helgen som jag har framför mig gick jag upp vid 06.00 för att äta frukost. Skälet var för att jag och pappa precis kört ett löppass. Vi startade runt 10.00 och därav behövde en tidigare frukost förtäras.
Sedan övningskörde jag in till Vilsta, vilket gick mycket bra! Jag älskar verkligen att köra bil! Löppasset kördes sedan i Vilstas kuperade backar. Vi satsade på ett distanspass, med inslag av ”naturligaintervaller”, det vill säga ett hyfsat lugnt tempo på den plana marken för att sedan öka i backarna. Det var jobbigt och kändes ganska tungt. Men i slutändan var det ett roligt pass! Det blev ca 8 km, 45 min.
Nu är vi påväg hem och denna gång har jag låtit pappa köra. Jag glömde även nämna att innan vi hoppade in i bilen kom mamma förbi. Medan vi var ute och sprang så cyklade hon.
Nu rullar vi in på gården hemma och tanken är att duscha, äta och sedan baka! Vi har nämligen väldigt mycket äpplen samt päron i trädgården som behövs göra något med och jag tackar absolut inte nej till att ta tag i det. Baka är närmare bestämt något jag älskar. Jag tycker att det är väldigt avkopplade och framförallt roligt. Känsla av att gå in i sin egna värld och bakningen är otrolig!
Nu ska jag hoppa in i duschen!
Hoppas du gillade detta! Ha det så bra!
Dag 1 USM - Sprint
Igår var det sprint, vilket jag tidigare nämnt är min favoritdistans. Jag var mycket taggad och sugen på en bra placering, då jag tidigare kommit 3:a samt 4:a på Skol- SM i just denna distans. Men redan till första kontrollen började jag att bomma, denna trend följde sedan med mig under resterande del av loppet. Löpningen kändes till min glädje bra, men själva orientering satte stopp. Besviken som jag var efter målgång, gick jag och satte mig i skuggan. Den känslan var inte rolig.
Efter tävling åkte vi till Arcushallen där det serverades middag. Vi åt mat, för att sedan göra oss redo för invigning. Alla samlades då i sina distrikt för att sedan gå en inmarsch. Efter detta var det dags för prisutdelning och sedan bar det iväg mot hotellet.
När vi kom fram till hotellet gick jag och några andra till Ica för att köpa lite kvällsmellis. Väldigt mysigt! Sedan var det dags för att sova.
Dag 2 USM - långdistans
Klockan 07.00 ringde klockan och det var dags att gå upp för att äta hotellfrukost! Det var förvånansvärt bra frukost.
08.30 gick minibussen iväg till arenan. Jag startade 10.28 och det var tre kilometer till start. Jag och Malin gick då hyfsat tidigt för att vara försäkrade om att vi skulle hinna.
Banan var fem km och den var mycket utmanande. Första och andra kontrollen gick hyfsat okej, men sedan gick det bara utför. Jag hade 30 (!!) minuter till min tredje kontroll och följande kontroller var inte de mycket bättre. När jag var påväg till min åttonde kontroll hade jag varit ute i 1 h 40 min och beslöt mig då för att bryta.
Det fanns ett problem, jag visste inte var jag var. Jag fick då lyssna mig till vart jag skulle, jag hörde nämligen till arenan. Jag gick på känsla och prickade då min åttonde kontroll och därefter även nionde krontrollen. Detta gjorde att jag inte bröt och tog mig runt hela banan. Under banan var jag mycket ledsen och besviken på mig själv, men när jag sedan kom i mål efter 1 h och 49 min kände jag inte så mycket. Min enda tanke var ”Jag ska sluta orientera”. I efterhand har jag nu återhämtat mig och känner inte riktig samma sak nu. Jag få se det positiva i de hela, jag fick ett bra långdistanspass, 9 km.
Efter tävlingen åkte vi till hotellet för att lämna av våra saker, sedan gick jag, Malin och Ingrid ner på stan för att kolla i lite affärer. Dock stängde alla affärer 16.00, vilket gjorde att vi inte hann kolla så länge. Därefter gick vi istället till matmarknaden som var här i Luleå. Jättemysigt!
Nu är vi på plats i Arcushallen. Vi har precis ätit middag och snart är det prisutdelning. Jag tror att det blir en tidigkväll idag, jag är jättetrött!!!
Imorgon är det medeldistans och straffet. Det är bara att ta nya tag, men just nu känner jag mig inte alls taggad. Jag får göra det bästa av situationen och lämna de sämre loppen bakom mig.
Ha det så bra! Vi ses!
