För ett år sedan hade jag aldrig kunnat tro att jag ville bli barnskötare, och inte mindre att en flytt till Malaga håller på att bli verklighet. Just nu känns det som att livet är på väg att bli ett äventyr, och att det äventyret kan komma till att tillfredsställa tillvaron. Det känns som ett ypperligt tillfälle att flytta utomlands nu medan sonen är liten, så att sociala sammanhang inte påverkas på samma sätt som det hade kunnat göra annars. Jag är nyfiken, otålig och hungrig på livet.
Är det någon annan som bor utomlands som kan komma med lite nyttiga tips?
Jag vill ha dig idag, imorgon och ja, för alltid.
Ibland önskar jag att jag hade träffat dig tidigare bara för att få möjligheten till att ha älskat dig längre. Men så påminner jag mig själv om att bli förälskad i dig är det näst bästa som hänt mig, för det allra bästa var att träffa dig. Och så länge du är min och jag är din så spelar det ingen roll när vi träffades, vart vi träffades eller hur vi träffades. Huvudsaken är att vi har varandra nu.
Jag vill vara din sista kyss, din sista kärlek och den sista du delar allt med.
Det kan som just nu skilja 866 nautiska mil mellan oss, det får mig bara att älska dig mer. För vetskapen om att det är mig du kommer hem till i slutändan, det ger en sådan tillfredsställande lycka.
Så vad som än väntar oss i framtiden, såsom bergochdalbanor, slingriga vägar och allmänna motgångar. Så vet jag att vi tillsammans kommer sitta längst fram i vagnen på bergochdalbanan med händerna upp i luften, du kommer att köra som en kung längs de slingriga vägarna som förmodligen är omvägar för att jag är navigatorn (men du tycker att jag är söt ändå), och allmänna motgångar, ja det hör till vardagen och tillsammans kommer vi alltid att hitta lösningar. Tillsammans. Du och jag.
Inte för att skryta, eller jo faktiskt. Min pojkvän är bäst och tillsammans är vi ett oslagbart team.
mic drop,
Amina
Jag är lyckligt lottad som får ha dig i min närhet
Berikad som får ha dig i mitt liv
Jag älskar dig inte bara för den du är,
utan för den du får mig att bli
Du tänder ljuset och lyfter fram egenskaper hos mig, som ingen tidigare sökt tillräcklig länge för att finna
Genom att vara dig själv gör du mig till glädjens kvinna
Utan den minsta beröring kan du få mitt hjärta att öka takten
Via underbara meningar som dansar ur din mun, fångade du mig och hoppade över jakten
Ordet tacksamhet är vagt för den lycka jag känner inför att ha mött dig
Du är speciell, unik, fridlyst och värdefull för mig
Det som gör dig unik är ditt sätt att vara
Din styrka, ditt mod och din förtrollande aura
Den kärlek och omtanke du ger din omgivning visar på en stark medmänsklighet,
Den kan lära oss alla om hur vi mot varandra bör vara
Du är en sådan där person som är lätt att hålla kär
Så tack för att du finns, för allt du gör och för att du är just den du är.
Jag älskar dig hjärtat,
Amina
Tänk att jag har tagit första steget mot att nå min dröm! Det känns så befriande, så underbart och så rätt!
Det är så bekvämt att stanna kvar i stadiet man känner till och så lätt att man blir kvar där om man inte vågar bryta sig loss. Jag bestämde mig, jag gjorde ett val och plötsligt ser livet lite ljusare ut.
Min fina pojkvän visade mig ett citat igår:
och tanken bakom det inspirerande citatet är ju just att om du hela tiden blickar mot ljuset (tänker positivt) då kommer du inte att se några skuggor, alltså kommer du inte se det negativa effekterna som skulle kunna tänkas att hända dig.
Blicka mot ljuset, blicka framåt!
Jag har sedan barnsben tyckt att det är både roligt och tillfredsställande att både skriva, dikter, böcker, pjäser och låtar. Dock har jag alltid tänk att det inte finns en framtid för mig som skribent. Det är så lätt att i dagens samhälle jämföra sig med andra då allt nästan känns som en påtvingad tävling. Man känner sig inte tillräckligt bra och att ha dålig självkänsla är alltför vanligt.
En dag så kände jag mig så trött, så oinspirerad och omotiverad men samtidigt kände jag att jag behövde göra något åt det! Jag scrollade runt på Bokia och fastnade för boken "Vägra följa John", jag beställde den och har snart läst ut den. Alltså vilken peppande bok!! Den har gett mig en helt annan syn på livet och jag kände att jag måste agera nu! För livet är NU, vi har bara ett liv (vad vi vet) och därför ska man ägna sig åt saker som gör en lycklig.
Jag blir lycklig av att skriva så därför bestämde jag mig för att sätta upp mig på lite olika skrivkurser. Jag sökte även in till Författarlinjen och kom in!!!!!.... Men till att börja med ska jag gå en grundkurs i skrivande på Göteborgs universitet, det känns som en bra grund att stå på inför min spännande resa.
Jag vill! Jag kan! Jag ska!
Följ din intuition, den visar vad som är rätt för dig!
Jag hoppas att alla drömmare där ute strävar efter att göra dom till verklighet,
Kram Amina
Jag skrider fram mot ljuset längs en stig som representerar mitt liv
Ett liv jag från början inte valt men som jag formar dag för dag
Det är inte bara jag som vet att livet inte är en dans på rosor
Sakta men säkert går jag den vägen som ska få mig att nå välbehag
Vi påverkar alla varandra på ett djupare plan än vad vårt ytliga skal kan förstå
Därför väljer jag att försiktigt vika av från stigen i hopp om att hitta mitt kall
Ibland är det bästa ljuset för att se framåt att tända eld på det förflutnas bro
Det är aldrig försent att följa förändringarnas vindar, jag vill, jag kan, jag skall
Jag lockas att gå åt de hållen som har valts med mitt hjärtas intelligens
För utanför komfortzonen finns ingen gräns
Jag släpper in ljuset i mitt liv och tillåter det att växa inom mig
Låter ljuset bli min vägledare, min sensei
Tänk dig en tidig morgon i juli, solen är på väg upp och får himlen att skifta i härliga rosa nyanser, regnet från gårdagen avdunstar och får gräset att bidra till doften av sommar, näktergalens kvitter är behaglig för örat och i detta nu känns livet som en oförstörbar gåva.
Så känner jag när jag tittar på dig.
Tänk dig en småkylig septemberkväll, den här gången är solen på väg ner mot havets horisont och färgar himlen orange. Du sitter högt upp på en klippa och en värmande filt kommer insvepandes över dina axlar och ger dig en betryggande närhet.
Så känner jag när du rör vid mig.
Lek med tanken att det är den 8:e februari 1967. Du vaknar upp en morgon av ljudet från din kommunikationsradio som bjuder in till samtal. Under samtalet så får du veta att just du är utvald att ta "Saab 37 Viggen" på sin allra första flygtur. Du anländer till försökscentralen där kollegorna står flockade för att beskåda denna händelse. Du intar position i förarkabinen och greppar tag om styrspaken. Motorerna startar och efter bara 500 m känner du hur du lyfter ifrån marken och höjdmätaren rusar iväg. Den känslan! Just i det ögonblicket när du precis lämnat marken och du flyger upp mot skyn med endast planet som sällskap. Den hungern, den ivrigheten och den tillfredsställande känslan.
Så känner jag inför varenda möte med dig.
Du vet sådana underbara ögonblick när man känner att man inte hade bytt ut det ögonblicket mot något i världen, när man känner sig tillfreds med sin livssituation just i den stunden och man tänker för sig själv, såhär kan jag tänka mig att ha det i resten av mitt liv, det här kan jag vänja mig vid.
Så tänker jag när jag är med dig.
Naturens skönhet kan inte mäta sig med hur vacker du är såsom på ytan och såsom i ditt inre. Dina ögon kan jämföras med en stjärnklar natthimmel, ditt leende kan jämföras med en iögonfallande soluppgång, din kropp kan jämföras med Saharaöknens hetta och din fina personlighet kan jämföras med värmen som växer i bröstet när man ser eller hör något som verkligen berör en.
Jag vet ett ord som beskriver dig på det ultimata sättet, det ordet är perfekt. För vet du vad, du är perfekt för mig.
En pirrande känsla inom mig
Fjärilar som leker i magen på mig
En rodnad på kinden , en längtan efter dig
Om jag ändå för alltid kunde få vara din tjej
Jag tänker på dig från att natt blir till dag
Tänk att det ändå kunde få bli jag
Jag som blev träffad av kärleksgudarnas pil
För dig skulle jag kunna gå tusen mil
När du ler mot mig slår hjärtat dubbla slag
Du är olagligt söt så du bryter Sveriges lag
Att jag har dig gör mig gladast i världen
Du har min kärlek , ta den , bär den.
Ibland är det jag är rädd för att göra just det som kommer att befria mig.
Jag får inte leva om mitt liv och därför är det så viktigt att göra det JAG vill, det JAG längtar efter.
Det första steget tar mig inte dit jag vill men det tar mig från vart jag är nu.
Inget är förlorat om jag har förmågan att acceptera att allt är förlorat och bara våga börja om på nytt.
För inget är heller bättre än känslan av att bryta sig loss ifrån något som haft ett starkt grepp om en, lite för länge.
Att vara stark, att vara självständig, att känna att man kan åstandkomma vad som helst. Det är en boost för själen.
För jag misslyckas inte! jag omdefinierar målet, jag kan inte hitta lösningar på mina problem om jag tänker på samma sätt som när jag skapade dom. Därför är det viktigt med nytänkande... vad kan JAG göra annorlunda för att förändra situationen.
Jag kanske inte är just där jag vill vara, men kanske just där som jag behöver vara nu, och det för mig är faktiskt en spark i rätt riktning.
Det blir bättre, då man skapar sin egna lycka och framgång, det behöver inte vara något dåligt att strosa runt på livets uppförsbacke
Med detta "dagboksinlägg" vill jag bara säga att för mig är det helt okej att ta mig uppför backen med rullskridskor.
Jag bestämde mig för att jag ville ha det mer än jag var rädd för det, för jag har bara tre val i livet och det är att ge upp, ge efter eller ge det allt jag har. Och min rädsla behöver inte vara min fiende, utan jag ser det som en inre röst som säger till mig att jag behöver ändra riktning för att kunna växa och gå vidare.
För helt ärligt så finns det så mycket mer ljus och så mycket mer att se fram emot än något av det jag lämnar bakom mig, för om jag inte släpper taget om det som är fel så kommer jag inte heller ha möjlighet att hitta rätt. Även om det slutar dåligt så är det värt det, för om det fick mig att känna något så fick det mig också att lära mig något om mig själv.
Jag skäms inte över mina ärr, det visar bara att jag var starkare än det som försökte såra mig och ibland känns det lite som att jag bara driver runt i livet och det är helt okej, det bevisar bara att jag inte valt ut en plats att åka till än.
Dom säger ju att när en dörr stängs så öppnas en ny som tillför nya möjligheter och det är lätt att titta så ångerfullt på den stängda dörren bakom sig att man missar den som står öppen framför en. Därför ångrar jag inte det som ligger bakom mig, det ligger bakom mig av en anledning, jag smäller igen dörren och öppnar nästa. Jag är stolt och glad över att jag hade mod att avsluta det kapitlet som jag ej var nöjd med och jag vet att det förflutna är oföränderligt, men jag kan fortfarande forma min framtid. Och det är som sagt en fördel att tidigt begå de misstag man kan lära något av.
Jag blickar framåt, vågar chansa, vågar ta risker, för livet börjar utanför min komfortzon.
Om du någon gång känner dig vilsen, använd då ditt hjärta som kompass
Hjärnan säger vad du borde göra, hur du borde agera men bara hjärtat vet vad du innerst inne vill
Handlingar hör till en helt annan klass
Du kan handla utan att tänka, låta tankarna styra eller låta hjärtat leda dig dit du omedvetet vill
Att följa sitt hjärta är lite som att låta hjärnan arbeta i hjärtats tjänst
Och med all rätt, då livet är för kort och ej bör slösas bort
Vad hjärtat vill ska man sätta främst
Såra andra för att inte såra sig själv kan verka hårt
Men hjärtat har sina skäl som inte alltid förnuftet förstår
Det sägs nämligen att man bara kan se klart med hjärtat, det väsentliga är för ögat osynligt
Med detta vill jag säga, låt inte dina tankar leda dig på villospår
När din hjärna inte har svaret, våga släppa taget, följ ditt hjärtas kompass
Det är inte alltid lätt
Saker går fel, saker går snett
Tankar du tänker, ord som du säger
Egentligen borde man värdera viktigare grejer
Livet sviker, livet sårar
Många gånger bjuder det på tårar
Men i mörka stunder är det viktigt att se
Att livet har många vackra stunder att ge
Så min vän kom ihåg det,
Ångra aldrig något som fått dej att le
För livet har så otroligt mycket att ge.
Jag sträcker ut mina armar i förväntan att bli mottagen av kravlös kärlek
när någon plötsligt tar tag i min hand
Min hjärna har alltid sagt till mig att det är en sorgens lek
men du öppnade upp din famn
Du visade mig att kärlek handlar om att ge och ta
att sätta sin nästa framför sina egna behov
Hjälpa varann med att de privata bagaget dra
även om den kan verka aningen grov
Villkorslös kärlek ger du mig
mitt hjärta exploderar
Jag sänder hela min själ till dig
din aura jag florerar
Inte visste jag att kärleken kunde vara så invecklat vacker
så irriterande fin
Att den kunde utlösa hjärtattacker
och även få en att framstå som ett svin
Även om kärleken gör en lätt vansinnig och förvirrad
så vill jag inte vara förvirrad med någon annan dig
Du får mig att sväva bland blomblad
jag måste vara speciell, då du valde just mig
Att ha dig gör mig lyckligast i världen
du har min kärlek, ta den, bär den
Ibland undrar jag om vi är en del av ett experiment, där man hela tiden testar våra gränser för att se hur mycket motgångar vi kan ta innan vi bryter ihop totalt.
Hur stresståliga vi är, hur vi presterar på en minimal mängd sömn, man lever en mardröm.
Lite som att människans skapare leker dockteater med självaste mig som huvudroll, jag vill åt vänster men "han" tvingar mig åt höger, inte av någon specifik anledning, utan bara för att "han" kan.
Märk hur jag använder "han", kanske för att jag är arg på männen i mitt liv just nu, med all rätt ju?
Gör si, gör så, sitt still, stå på tå, vik tvätt, laga mat, städa huset, gör mig till lags.
Det är ord jag knappast saknar, är jag en spelpjäs? är jag en marionettdocka? har jag ens något syfte i experimentet?
Jag har aldrig varit rädd för att dö, snarare mer rädd för att leva död, att ständigt vara skör.
Detta är mitt liv, mitt ansvar, mina val, inte ens som marionett kan ni styra mig.
Jag tar tillbaka mitt liv nu, bryter mig loss, jag använder apostlahästarna, jag är inte en bromskloss
Jag står här med båda fötterna på jorden, kanske starkare än någonsin förut,
Jag som alla andra förtjänar möjligheten att skapa ett lyckligt slut.
Sitt inte där i självömkan och vänta på att saker och ting ska bli bättre lite sådär halvmagiskt.
Det kommer aldrig att bli rätt tillfälle för att ta sig igenom livsbetongen.
Börja jobba precis där du står i detta nu och använd dig av de redskap du faktiskt har och med lite tur kanske du hittar förbättrade redskap på vägen.
På din pilgrimsfärd kommer säkert hjärtat ibland att kännas extra tungt, men räds ej och tappa inte hoppet.
Äkta kärlek väger mycket och kan förvirra dina känslor, låt det istället bli tändvätskan som ger dig kraft att fortsätta din färd.
Vänta inte tills det är försent, gör något NU medan du fortfarande kan förändra din livssituation.
Inga ursäkter. Bara gör det!
Förmodligen kommer jag att oprovocerat irritera dig på grund av att det inte blivit så många grabbkvällar på senaste, men inte är det mitt fel att dom tröttnat på din torra pappahumor och på ditt teknikprat som inte ens jag förstår mig på.
Drick av mitt gift och jag ska evigt vara dig till lags. Kanske tröttnar du på tanken av att bara vara med mig men min matlagning kompenserar det.
Drick av mitt gift och jag ska evigt vara din. Din hustru som predikar om varför "vi" behöver en ny soffa. Din bästa vän som låter dig vinna (ibland) när vi spelar, bara för att bevara din manliga stolthet. Din pelare som du kan klamra dig fast vid när livets tornado dånar förbi. Din älskarinna som inte behöver krydda för att skapa hetta. Din flickvän som längtar efter dig var sekund du är borta... och återigen din hustru, cause happy wife, happy life.
Giftermål. Så vad är målet man vill uppnå med äktenskap? Ibland känns det som en "fluga" som när det var coolt att stå och trixa med en jojo.
Kärlek är nog det vi alla trånar efter. Äkta kärlek. Ren jäkla lycka. Två människor som har tillit för varann, som lyfter varandra och som villkorslöst älskar varann. Lite som kärleken till ens barn, hur dom ser ut och om dom felar spelar ingen roll, för vi finns där som stöd och vägleder som en herde oavsett om dom väljer att ta en ful genväg.
Drick av mitt gift och uppfyll mitt behov av att ständigt kunna ge dig. Ge dig lycka i form av höga skratt, ge dig kärlek via att stå redo med en kaffetermos vid ytterdörren för att kyssa dig hejdå, ge dig tårar för att du bevittnar just mig stå där i en vit vacker klänning, kanske i spets.
En längtan att hitta den perfekta partnern att gnabbas med, en simpel och rätt så vacker dröm, kanske för att jag som svensk nöjer mig med lagom.
När jag gifter mig så ska det vara första och sista gången.
Sanningen förvrids till bottenlösa lögner
Verkligheten blir till en påhittad fantasi
Dina ord som värmde förvandlas till en iskall regnskur som piskar
Mitt föredetta förtroendefyllda hjärta
Dina meningar är lika genomskinliga som ofärgat glas
Orkar inte med dina lögner mer , du beter dig som ett as
Jag trodde verkligen på oss, på vår lovande framtid
När något är för bra för att vara sant... Ja, Jag är antydd
Du fick mig att tro att jag var mer unik än moder naturs skönhet
Jag frågar mig själv hur många andra som fått höra det, i hemlighet
När det upprepande misstagen inte längre går att räkna på ens tio fingrar
Då är det val man gör, oförmögenheten att känna empati skingrar
Mest förvånad är jag över mig själv, hur jag kunde tillåta dig
Att krypa in under mitt skinn och maniskt manipulera mig
Hur kan någon vilja ha ett as som dig?
Förmodligen jag, då jag en gång var din tjej
Att din övertygande talang att förvrida verkligheten kunde få mig att tro att du var perfekt
När det inte finns någonting i hela värden som är det, beroende på hur man definierar ordet "Perfekt"
Man är så förblindad över hur saker ska vara
Att man tappar bort sig själv bland känslornas skara
Var jag ens lycklig med dig?
Fick ditt inre hat dig att älska mig?
Mina tvivelaktiga frågor bär inga svar
Tvivlet föds av att jag egentligen vet att jag inte borde stannat kvar
Med ett misshandlat hjärta jag lämnade vårt liv
Vet inte riktigt om det var värt alla mil
Om detta var en livsläxa vad har jag då fått lära
Att kärlek föds av behovet att ge, inte av att ta och förtära
Inget går hela vägen med en gång
Först måste livet ta 3485 omvägar
Man närmar sig målet men ack
Livet har andra planer för dig
Tro inte att alla pusselbitar kommer att falla på plats
För Livet har den viktigaste biten i förvar hela tiden
För ingenting ska vara lätt
Ingenting ska flyta på
Hela tiden fylls jag med hopp om en tid som inte ägt rum
Livet påminner mig dock om hur naivt det är
Man kan beskriva Livet som aningen bitter
Kanske lite lekfullt elak
Skrattretande hur beroende man är av något man inte bett om
Jag hade så gärna velat lära känna Livet och försökt komma överens på något vis
Jag väntar på att världen ska förändras
att människan ska bli god
Hennes hjärta skriker av smärta
hennes ögon ber om hjälp
Hennes kropp, den lilla nätta
hon vill aldrig någonsin bli sedd
Hon gömmer sig i skuggan av sig själv, hoppas att ingen ser
Hoppas att ingen hör när hennes röst skriker: Jag orkar inte mer
Du är allt, Jag är ingenting
Du har allt, jag har ingenting
Hennes ben skakar av livets obalans
hennes händer darrar av ilska
Hennes inre musik har tappat sin klang
hon omsluts av det djävulska
Hennes fingrar slutar känna
hennes ögon slutar att se
Livet vill hon bara lämna
hon orkar inte längre be
Hennes öron kan inte längre höra
hennes mun kan inte längre prata
Hon tvingas att utföra det hon hoppats på att slippa göra
hon känner hat, hon kan inget annat än att hata
Hon hatar den som förde henne till världen
Världen hatar henne
Världen är inte längre någon plats för flickan
Skallgång efter skallgång, hon blir aldrig hittad
