Hej, längesen sist!
Ljusare och varmare dagar och kvällar, utvärderingar av kurser, slutbetyg och mer fritid innebär bara en sak, alltså slutet av våren och början av sommaren. Det är overkligt vad snabbt denna våren har gått, mentalt är jag fortfarande i början av mars men fysiskt är jag i slutet av maj. Jag hinner liksom inte tänka längre, dagarna går förbi och jag försöker hela tiden säga till mig själv att jag ska leva mer i nuet och njuta av varje dag, Jag tycker dock att det mottot har varit väldigt svårt att leva upp till, då vi ständigt har haft mycket i skolan och andra tankar som finns och stör i huvudet. Detta har varit det absolut tuffaste året i mitt liv och jag är på ett sätt så stolt över att jag har klarat mig fram tills nu. Om tre veckor har jag tagit studenten en skräckblandad förtjusning.
Jag är glad över att alla stressiga kvällar får ett slut, när jag sitter med gråten och paniken i halsen på sängen för att jag har tre inlämningar till dagen efter och att jag själv får välja när jag vill börja plugga igen. Men det känns så konstigt att om tre veckor kommer jag aldrig, aldrig igen sitta i en skolbänk på samma sätt, jag kommer inte sitta i B1 eller B3 på Stagneliusskolan med SA16E2 igen. Bara tanken på att jag aldrig kommer att få sitta på en sociologilektion och lyssna på Ulrikas föreläsningar igen gör mig ledsen, att Maria aldrig kommer att behöva ta upp något om vår klass höga frånvaro igen och att vi aldrig kommer att få höra hennes peppande ord igen känns lite sorgligt eller att aldrig få lyssna på Camillas entusiastiska föreläsningar igen känns så konstigt. Några av mina närmaste vänner har jag träffat under min gymnasietid och att jag inte kommer att få se dem varje dag eller att jag inte kommer att få gå till matsalen eller caffi (cafeterian) med dem varje dag känns så konstigt. Jag kommer att ta med mig allt som gymnasiet har gett mig och jag är mer än tacksam för att jag har fått gå i just SA16E2 och att jag har fått ha så fantastiska lärare och en helt fantastisk mentor. Studenten är verkligen en skräckblandad förtjusning. För vad händer sen? Vad ska jag göra? Vem är jag utanför skolan? Jag har gått i skolan så länge jag kan minnas, det är en del av min identitet men nu förändras min identitet och det är inget jag kan hindra. Jag får se vart jag hamnar till slut, det är en frihet jag vet. Jag längtar så att jag nästan spricker, att bli fri. Det känns overkligt att det är så nära. Snart är allt över. Som ni märker går mina tankar verkligen från att längta ihjäl mig till studentdagen till att jag kommer att sakna så mycket, men jag tror att det är flera som känner likadant. En skräckblandad förtjusning helt enkelt.
Ta hand om er !
Kram på er !
Hej på er !
Hoppas att ni mår bra ! Jag är väldigt upprörd och otroligt trött på detta samhället och det är framförallt det detta inlägget kommer att handla om, så om du inte vill läsa. Sluta läs nu!
Jag är nog inte den enda personen som är så otroligt trött på hur kvinnor blir behandlade och att könsmaktsordningen finns kvar i vårt samhälle. Män har mer makt än kvinnor och kvinnor blir utsatta för våld av män oftare än vad som borde ske. Jag förstår inte hur det kan vara möjligt att kön avgör vilken status och makt en person får i samhället, att du får så olika förutsättningar i livet beroende på om du föds som tjej eller kille (biologiskt sätt). Det är nog något jag aldrig kommer att förstå faktiskt, hur mycket sociologi, psykologi eller samhällsvetenskap jag än läser.
För några veckor sedan var jag i Malmö för att se Mia Skäringers show "No more fucks to give". Det första jag vill säga om den showen är att Mia Skäringer är så himla briljant, rolig, fantastisk och så bra!! EN förebild för mig och garanterat för många fler. Hennes show var helt klockren, en blandning av svårt, roligt, sorgligt och underbart. Två citat jag tog med mig från henne show var:
1. "Inte fan går jag runt och blåser eld som Katla omkring mig för att min barndom var dålig". Hon menade att män som skadar kvinnor eller som utsätter kvinnor för sexuella övergrepp inte kan säga i rätten att deras barndom var dålig, de blev kanske själva misshandlade och därför måste de ta ut sin ilska på någon annan genom att göra samma sak som de själva har blivit utsatta för. Hör ni inte hur sjukt det låter? Det är ingen ursäkt till varför en person skadar eller våldtar andra människor.
2. "Är det konstigt att vi reagerar? Det är väl för fan inte manshat? Det är självförsvar." Mia pratade om #metoo och att statistiken visar att så många kvinnor bli utsatta av våld, sexuella övergrepp etc av just män. Män som svarade på #metoo kom ofta med svaret "Inte alla män" och att hela rörelsen grundar sig i manshat.
Summering: EN SUPERVIKTIG FÖRESTÄLLNING/SHOW SOM ALLA BORDE SE!!
Samma helg var jag även på Kalmar teater och lyssnade på en föreläsning av Stina Wollter! Det är nog den mest genuina människan jag har träffat faktiskt, så omtänksam, lugn och klok. Efter den väldigt bra föreläsningen tog hon sig tid till att prata, krama och skriva autografer till alla som ville. Det tog kanske 3,5h men ändå var hon så lugn och tog sig tiden till att prata och lyssna. Det viktigaste jag tog med mig från hennes föreläsning var:
1. "Trygga rum" - I ett tryggt rum är det okej att känna sig glad, ledsen, arg och att vara sig själv. Till exempel klassrum är inte rum som alla kan känna sig trygga i - därmed inget tryggt rum. Ett tryggt rum är viktigt för att alla ska kunna känna sig bekväm och må bra.
2. "Vi har ett ständigt krymp, väx istället". Stina menade att vi alla lever i ett slags krymp där vi inte ska eller får vara bättre än någon annan och att vi hela tiden trycker ner oss själva. Hon menar att vi måste växa istället, växa som människor och i kunskap.
Om ni inte har läst Stina Wollters bok rekommenderar jag den boken starkt, så viktig! För alla! Kroppskomplex och hat, skörhet och styrka och sociala medier bland annat. Läs läs läs eller lyssna på boken, Stina själv har läst in boken vilket gör den ännu bättre.
Om dessa två kvinnor inte hade funnits och om deras kamp på sociala medier inte hade funnits, tror jag att jag inte hade sett något hopp alls med detta samhället. Självklart finns det flera kvinnor som kämpar för jämställdhet och kvinnors rättigheter, men Stina Wollter och Mia Skäringer är just mina två stora förebilder. Jag har slutat följa alla influencers som endast lägger ut bilder från stranden i något paradis där allt ser perfekt ut, för det är inte verkligheten. Verkligheten är inte ett paradis på en strand, kanske för vissa men vi får inte låta oss luras av sociala medier. Det är inte många som lever som influencers gör det måste du inse, följ personer som visar hur verkligheten kan se ut istället. Det har hjälpt mig att inse hur samhället faktiskt ser ut och att jag inte är den enda som inte lever på en paradisö. Detta fick bli ett litet sidospår. Om du på något sätt mår dåligt rekommenderar jag dig till att börja med att kolla över dina sociala medier och vilka du följer där.
Hej finisar!
I detta inlägget tänkte jag uppmärksamma klimatet ! Jag vet att majoriteten av ni som läser detta är i åldrarna 13-20 och att det är vår framtid som är i fokus.
Är inte ni rädda eller oroliga för hur världen ser ut om 30 år? Tänk att det då kommer att handla om våra barn och om våra liv ! Om vi inte gör något nu kommer det att vara katastrof för haven och naturen, vi kommer inte ha någon olja att leva på och det känns inte som att framtiden är så särskilt säker. Vi måste göra något nu, vi måste hitta nya sätt att att kunna producera el, andra sätt att transportera oss på än flyg och bil, nya alternativ för bensin, ta bort plasten och konsumera mindre, främst kläder och kött.
Jag är trött på att vara arg på politikerna, för att ingen tar tag i klimatfrågan på riktigt. Jag är trött på att bara sitta och titta på. Vi måste engagera oss för att få en förändring och om flera engagerar sig och tar ställning kommer förändringen förhoppningsvis ske snabbare.
Vill du vara med och påverka men inte orkar göra något stort? I Kalmar varje fredag mellan 16-17 har Tuva Hedh startat en manifestation! Vi står med våra plakat ”Save the earth”, ”fridaysforfuture” etc.. på Stortorget i Kalmar. Vi är människor i alla åldrar, i fredags var vi ganska många och det var väl ett spann mellan ca 4-80 år (om jag vågar gissa). Det brukar vara väldigt trevligt, vi står och pratar mycket med varandra och med människor som kommer fram och frågar vad vi gör. Vi har manifestationen främst för att uppmärksamma politikerna och vi har fått inspirationen från GRETA THUNBERG som skolstrejkar för klimatet varje fredag. En av de coolaste människorna jag vet !
Hör av er om ni har några frågor !! Och SNÄLLA kom och stå med oss i 1h nästa fredag på Stortorget. Det är värt det, du kommer inte att bli besviken, du gör det för något bra, för din framtid. Du kan ju alltid testa, var inte en av dem som säger så mycket men aldrig gör något.
Du kan nå mig för frågor:
Messenger: juliafridolf
Instagram: juliafridolf
Snapchat: juliafridolf
Mail: [email protected]
Kraam Kraam !
Hej fina du!
Häromdagen var jag på ”Aldrig Ensam-show” av Charlie Eriksson och Kristofer Greczula. En väldigt väldigt viktig show, för alla människor!
Charlie berättade om sin psykiska ohälsa, om hans självmordsförsök och om hans panikattacker. Kristofer berättade om hans dåliga självkänsla och sjöng så otroligt bra. Kombinationen av dem två, musik och berättande, glädje och tårar var helt perfekt.
Om du har möjlighet till att gå på den showen någonstans i Sverige tycker jag verkligen att du ska göra det. Jag tycker också att du ska läsa Charlies bok ”Aldrig ensam” och du kan också gå in på deras hemsida Här!
Jag kände igen mig mycket i det dem berättade och jag blev verkligen berörd. Jag kan berätta att jag under det senaste halvåret inte alls har mått bra och jag har kämpat för att ens ta mig igenom skoldagarna. Vissa dagar klarar jag inte av att gå till skolan, vissa dagar klarar jag av några lektioner och vissa dagar klarar jag hela dagen. För mig som egentligen är en människa som alltid har planer långt fram är detta jättejobbigt med tanke på att jag nu får anpassa mig efter hur jag vaknar upp. För dig som inte förstår hur detta fungerar eller går ihop, för dig som kanske tänker att jag bara kan ändra tankesätt för att må bättre, för dig som säger att jag måste härda ut, för dig som säger att jag inte har någon kämparglöd och för dig som säger att det säkert inte är så farligt. Till dig vill jag säga: du borde tänka dig för vad du säger, det kan ta skada och förminska en person som mår dåligt. Du borde kanske försöka att se världen från andra människors perspektiv, då kanske du kan förstå en människa som mår dåligt bättre. Något du kan göra som medmänniska till en person som mår dåligt är att fråga en enkel fråga som ”Hur mår du?” och det är viktigt att du verkligen lyssnar på svaret. Och om du får ett tveksamt svar fråga då igen ”Är du säker? Jag finns här och är beredd på att lyssna på dig och jag vill hjälpa dig.” Det är viktigt för en person med psykisk ohälsa att få höra att personen inte är ensam, att det finns människor som bryr sig och som framförallt vill hjälpa.
Steget till hjälpen !
Steget till att söka hjälpen som finns att få kan vara tufft men när du väl har tagit det steget kommer det förhoppningsvis att bli lättare och lättare med tiden. Om du får samtalskontakt med en person du inte klickar med, rekommenderar jag starkt att du söker en ny kontakt tills du hittar en person som känns bra för dig. Vården finns här för dig och deras mål är att tillsammans med dig få dig att må bättre. Du kan alltid börja att ta hjälpen av kanske en lärare, en kurator, skolsköterska, en förälder, kanske en släkting eller en vän. Jag har tagit hjälp och har en samtalskontakt som hjälper mig att bearbeta det jag behöver gå igenom och som lyssnar, ger mig tips och råd.
Psykisk ohälsa är ett av de viktigaste ämnena att börja prata mer om, anser jag. Det är viktigt för att människor som mår dåligt ska våga ta hjälp, inte skämmas och våga prata med sina nära. Det är ett ämne som inte får vara tabubelagt längre, självklart bättras det år efter år och flera människor vågar öppna sig. MEN, det kan fortfarande bli bättre. Jag tror att man borde satsa mer på föreläsningar på grundskolan och på gymnasiet angående psykisk ohälsa. Efter föreläsningen är det också viktigt att eleverna får prata kring detta i mindre grupper, så får alla en chans att berätta vad de tänker och på så sätt kan de få mer förståelse. Kunskap och förståelse tror jag är något av det viktigaste för att en förändring ska kunna ske när det gäller psykisk ohälsa. För att få en förändring kring något som är tabubelagt måste vi börja prata mer om det. I skolan, på arbetsplatsen, i personalrummet, på träningspasset, på kören, med dina vänner etc. Du behöver inte gå in så djupt på ämnet, bara att du startar en diskussion om psykisk ohälsa är det värdefullt.
KOM IHÅG!
Just du som läser detta är väldigt värdefull och viktig, du kommer att klara dig igenom de tuffa perioderna i livet och bli starkare av dina erfarenheter, positiva som negativa. Tveka inte på att söka hjälp, det finns alltid någon som vill hjälpa just dig. Det kan jag lova dig. Och om det av någon förmodan inte skulle vara så, finns jag och jag vill hjälpa dig! För du är aldrig ensam.❤️
Hej fina du!
Nu var det ett riktigt bra tag sen jag senast skrev. Sanningen är att jag har inte mått alls bra, energin har varit på 0 verkligen. Nu går dagarna upp och ner, vilket innebär att vissa dagar orkar jag mycket och vissa dagar orkar jag inte ens gå upp från sängen. Som ni hör har jag en ganska spontan och instabil vardag, då jag inte kan planera så långt i förväg. Men jag tänker att jag berättar mer om det i ett annat inlägg.
Det som har fått mig att börjar blogga igen är delvis för att min släkt och vänner ska få en förståelse för mig, då jag faktiskt inte uttrycker mig så bra eller så mycket om hur jag mår. Jag har också fått väldigt mycket inspiration av olika människor och händelser som har påverkat mig. Jag känner mig redo för att dela med mig av mer nu, för att kanske kunna hjälpa någon människa på något sätt. Jag vet att jag inte är ensam med att ha jobbiga tankar.
Jag ska försöka uppdatera så mycket som jag orkar och hinner. Och jag hoppas att ni vill ta del av detta ”nya kapitel”.
Kram på er!
Hej finisar!
Hoppas att ni mår bra och att ni välkomnar hösten med öppnar armar Jag som älskar hösten är glad över att den är här och försöker leva i nuet. Regnet, kläderna och alla fina färger är det bästa.
Jag har inte bloggat sen den 9:e september och anledningen till det är helt ärligt att jag har mått och mår fortfarande inte så bra. Jag har egentligen inte mått bra sen fyra månader tillbaka ungefär. Under sommaren tänkte jag hela tiden att jag får kämpa på och försöka må bra genom min egna hjälp och mina kunskaper. Utåt sätt ser jag ofta väldigt glad och positiv ut, så jag förstår att inte så många förstår mig. Men nu har mitt mående börjat gå ut över skolan och mitt vardagsliv, så jag kände att det måste ske en förändring. Jag har därför tagit hjälp och det känns bra. Jag är även stolt över mig själv som tog tag i det nu. Och jag hoppas att du som läser detta också tar hjälp om du känner att du behöver det, för du är viktig och det är viktigt att just du får hjälp.
Jag tänker att detta inlägget får bli kort, så ska jag hitta lite energi för att skriva nya inlägg mer regelbundet. Det var faktiskt en jättegullig tjej på bussen idag som sa att hon blir inspirerad av att läsa min blogg och att den var jättebra. Det gjorde mig glad och om jag kan göra minst en människa lite inspirerad eller glad så betyder det mycket för mig och det ger mig motivation till att skriva flera inlägg.
Ni vet nu hur det ligger till och varför jag inte har skrivit så mycket här. Men som ni också vet är det inte alltid bra och det kommer att komma både bra och dåliga perioder i livet. Ibland kan man behöva lite hjälp för att klara sig igenom det och det är okej. Jag tycker inte att detta ska vara något att skämmas eller att det ska hemligstämplas, det är så livet ser ut helt enkelt och ju mer vi pratar om det desto bättre blir samhället tror jag.
Tips:
- Kolla på Mia Skäringers program "Kroppshets" på svtplay. Så himla bra och viktigt. Lyssna, titta och lär!
Kram på er!
Hej på er!
Hoppas att ni mår bra och att ni inte är för nervösa inför valet. Det kan jag säga att jag är, men jag tycker samtidigt att det är väldigt intressant.
Idag har jag inte gjort mer än att plugga, varit i kyrkan och röstat. Jag kände mig ganska vuxen när jag gick in i vallokalen haha, väldigt konstig känsla. Men jag kände mig säker på vad jag skulle rösta, för er som har läst de tidigare inläggen har ju koll på vad jag la min röst idag.❤️
Igår hade jag en bra dag. Jag fick med min yngsta lillasyster till stan för att gå Pride-tåget och väl inne i stan mötte jag upp mina kompisar. Vi hängde på Lindsdals IF i Pride-tåget, superhärligt. Jag har ju spelat fotboll i den förening (en riktigt bra förening om du funderar på att börja spela fotboll) och hela min familj är engagerade i Liffen. Så det kändes bra att gå med mina gamla fotbollskompisar❣️ Efter paraden åt jag och min syster på Subway för att sen ta bilen hem.
En powernap på 1h blev det när jag kom hem för att sen börja fixa i ordning mig inför tre av mina närmaste vänners 18-årsfest. Jag tycker att det var en himla bra och rolig fest. Att träffa lite nya människor och även människor som jag inte har sett på länge var mysigt, det blev ju en hel del dans också såklart. Jag hoppas att Lovisa, Zana och Lovis är nöjda med festen.
Nu ska jag fortsatta att följa valet. Jag har tänt massa ljus och dricker te i mitt rum. Helt perfekt. Nu hoppas jag på det bästa.
Kram på er!
Hej finisar!
Hoppas att ni mår bra.
Jag har nu klarat av min första skolvecka i årskurs 3 på Stagneliusskolan. Det har gått väldigt bra men jag har en del att ta igen och jag är så trött. Men det ska nog gå bra haha. Jag har så himla bra lärare som motiverar, det är väldigt betydelsefullt. Klassen gillar jag också, vi är en bra grupp enligt mig. Det kommer nog att kännas rätt tomt utan skolan sen när man väl har tagit studenten. Jag ser fram emot att slippa allt pluggande men jag kommer faktiskt sakna att ha någonstans att gå, klassen och lärarna ! Men samtidigt har jag 0% motivation nu, så jag måste kämpa.
I veckan har jag tränat, varit i kyrkan, pluggat, varit på debatt (riktigt intressant) och umgåtts med kompisar. Nu i helgen har jag en del planer. Imorgon ska jag försöka hinna med att både träna, plugga, åka till stan och supporta Pridepraden i Kalmar och på kvällen ska jag på 18-årsfest för tre av mina närmaste vänner❣️ En fullspäckad lördag helt enkelt.
Här får ni en del bilder från min vecka.
Kram på er!
Hej på er!
Skolan har nu börjat och jag ser, hör och läser på flera olika ställen och i flera olika sammanhang hur människor börjar prata om att de ska komma igång med rutinerna igen och börja jobba på att bli smala inför nästa sommar. Självklart är det jätteskönt med rutiner men inte till en överdrift. Det kan också vara riktigt triggande och först blev jag ställd av det och sa till mig själv ”Det kanske inte är så dumt att börja tänka så” men sen insåg jag snabbt att allt det snacket är helt fel. Jag har varit i dem tankarna och det räcker med det nu. Jag ställer mig frågorna: ”Varför skulle jag inte vara värd lika mycket som alla andra?”, ”Alla ser olika ut, långa, korta, tjocka, smala och det är okej!”, ”Varför ska jag behöva ändra mig för att accepteras mer?”.
Jag tränar för att jag mår bra av det och för att jag tycker att det är kul. Jag tränar när jag känner för det, jag tvingar mig inte till det. Vissa veckor tränar jag 3 gånger, vissa veckor 6 gånger och vissa veckor ingen gång. Men det är så förbannat svårt att inte hamna i fel tankespår när det man ser på andra bloggar, sociala medier, det man får höra i skolan och på andra platser är att det är viktigt att bli smal till nästa sommar. Det triggar till och med mig som äntligen har hittat min kropp och känner mig trygg i den. Detta var första sommaren jag badade i bara bikini eller baddräkt sen jag var 7 år och det var första sommaren på länge som jag bar kjol. Jag är verkligen inte smal men jag ser inte det som ett problem längre, jag vet att jag är tjock men det är inte längre ett negativt laddat ord för mig. Jag tackar bland annat Stina Wollter för denna viktiga insikt jag har fått. Följ gärna henne på Instagram (stinawollter), hon kämpar så otroligt mycket för andra kvinnor. Jag förstår inte alltid hur hon orkar men jag antar att när man brinner för något så mycket, hittar man sitt driv.
Det jag vill komma med detta inlägget är att just du som läser detta verkligen måste tänka på vad du säger, för du vet inte vad personen som läser ett av dina inlägg eller som sitter bredvid dig i skolan eller någonannanstans kämpar med. Jag vill även tipsa om att du ska träna för att det är kul och inte för att du ”måste” för då är det så lätt att komma in i fel tankespår. Om du känner att du har tankar som egentligen inte är bra för dig är mitt tips istället att ta kontakt med en vuxen person som kan hjälpa dig. Du är viktig och du kan vara med och kämpa mot idealen och normerna i samhället istället. Tjock som smal det handlar om att vi alla är olika och kan visa det!! Det är tid att stå upp för varandra och för alla våra olikheter. Det är ju ändå vi som ansvarar för hur vi vill att vårt samhälle ska vara och hur vår värld ska se ut. Jag skickar massor med kärlek och värme till er alla och jag hoppas verkligen att ni mår bra.
(Ni får såklart välja själva om ni vill ta del av detta eller inte, men jag hoppas bara att alla tänker till)
Ni kan läsa andra viktiga inlägg med ungefär samma tema här:
- Sol och stora lår !
- Kroppspositivism (Sdahlström-Fitnessfeministen)
-Ideal och kroppen
- Vad kan ha gått så fel?
Kram på er!
Hejsan!
Jag är nu påväg hem och sitter på Arlanda och väntar på mitt flyg till Kalmar. Här kommer därför ett inlägg med några fun facts about me.
1. Jag bäddar ALLTID sängen, jag klarar inte av att gå och lägga mig i en obäddad säng när jag ska sova haha. Det kan ju inte bara vara jag??
2. Jag är flygrädd, speciellt när man ska flyga i mörker. När jag var liten typ 5-8 år och jag åkte till Australien somnade alltid alla andra när det var mörkt men jag kunde inte sova.
3. Jag har haft fobi för flugor men har övervunnit det. Nu klarar jag av dem åtminstone.
4. Jag spelade fotboll i Lindsdals IF mellan 2007-2014.
5. Kaffe var något jag avskydde för ca 1 år sen. Men jag bestämde mig för att börja gilla det. Dock dricker jag inte kaffe så ofta.
6. Jag är jätterädd för vildsvin. Varje gång jag går i en skog planerar jag hur jag ska göra ifall ett vildsvin dyker upp.
7. Jag gillar verkligen inte att gå till tandläkaren. Men jag måste dit typ så fort som möjligt för mina visdomständer gör såååå ont.
Tänk vad bra vi har det egentligen!! Man får ju insikter ibland om hur himla himla bra vi har det, att jag kan gå till doktorn eller tandläkaren om jag har ont någonstans. Att jag har en säng och tak över huvudet när jag är trött. Tacksam! ❤️
