FREINHOLDSSON blogg

2 Månader♡♡

Älskade barn, hur kan en så liten filur göra så mycket med ens liv?
Du vände våra liv upp och ner, Du tog oss med storm!
I två hela månader har du nu funnits hos oss och det har varit dom två bästa månaderna som familj!! Trodde inte denna kärleken fanns, jag trodde att kärleken jag visste om innan var oändlig men det är verkligen en helt annan kärlek till både dig och din pappa!
I två månader har vi matat dig, skött dig, gosat, lärt känna varandra på en helt ny nivå.
Älskade mini, du gör oss bara stoltare för varje dag som går!
——-

Jag vet att jag inte varit speciellt aktiv här på bloggen sen lilleman föddes men det vad jag faktiskt behövt att ha en ”paus” o lära känna mitt barn, att lära mig det här med att ha en annan människa i vardagen att ta hand om, att allt ska flyta på vilket det gör mer och mer nu!
Kan inte vara lyckligare eller stoltare över denna lilla filuren!
Slänger med lite bilder på våra första två månader ihop!

Idag är det En månad, en hel månad sen du valde/fick lite extra hjälp att komma ut till oss! En utav de bösta månaderna i hela mitt liv! Tack för att du valde att berika oss med ditt liv och göra oss till dina föräldrar!
Ingen kunde va stoltare än vi Ragnar!
Det har varit en stor omställning från att var två till att vara tre, det har varit vissa jobbiga nätter men den kärleken man känner och när man ser dina leenden så försvinner all den jobbiga känslan!

Att vara mamma är det bästa jag varit med om, Att få ha någon att ta hand om, det känns som att jag inte har gjort annat än att varit förälder, men ändå har jag bara varit mamma i en månad!
Tiden har gått så himla fort, du har redan börjat bli din egna lilla person vilket är så himla kul att se och få ta del utav!
vi har mycket utav våra liv kvar tillsammans och jag är så tacksam att jag får spendera det tillsammans med dig och din pappa!❤️
16/6-18 ett utav de bästa datumen i våra liv

Idag har lilleman funnits hos oss i 12 hela dagar! 12 DAGAR! Det är sjukt hur fort tiden går och hur stor kärlek man känner till sitt barn är sjukt! Jag trodde att den kärleken jag kände för gustaf va den största kärleken som går men sen lilleman kom så har jag insett att den kärleken går inte att jämföra med kärleken jag känner för honom nu sen lilleman kom till oss!

Allt går så bra och vi har fått en så snäll bebis, dock är han de största skit ugglan jag någonsin stött på

Mina killar är det bästa jag vet! finns ingen som dom och ingen kommer kunna ta deras okats i mitt hjärta eller liv!❤️

2018•06•16 En av de viktigaste dagarna i vårat liv

Som rubriken lyder, Min son är äntligen här! Den 16/6-18 efter ett ex antal timmar kämpandes igenom värkar, molande, bedövningar, vattenavgång så är han äntligen här!

En liten prins på 3305g, 52cm lång och 34cm huvudomfång! Och han är helt perfekt!

OBS!!! förlossning berättelse/väldigt LÅNG text så gör dig beredd!

Allt började med att jag i måndags fick en hinnsvepning som vi trodde skulle hjälpa mer än vad den gjorde! men jag gick med molande mensvärk från måndag till torsdag, sen började det komma svagt värre värkar men inget som gick att klocka, natten mellan torsdag och fredag blev inte så mycket sömn utan mer andas igenom värkar, Lite utav slemproppen gick där på fredag morgon runt 4 med blod i och över orolig som jag är så ringde jag FL och frågade om det va farligt eller så men nej nej det var bara ett bevis på att FL snart var igång! och dom noterade även att jag hade värkar!

den dagen gick och värkarna blev bara värre och värre men jag stod ut, tog alvedon och duschade varmt. runt 17:00 så stod jag inte ut längre utan hade sånna värkar (täta och intensiva) och jag ringde förlossningen och vi fick komma in på en kontroll.

Vi kom in Ctg i 20-30 minuter, allt såg bra ut sen gjordes en undersökning, jag var endast öppen 1cm, barnmorskan gjorde då en grovhinnsvepning för att försöka hjälpa på traven, sen blev vi hemskickade för jag var ju endast i latens fasen.

vi kom hem, jag la mig och vilade ännu mer men det blev bara värre och värre med värkarna alltså inte hanterbart för fem öre utan sa nog 70ggr på en kort stund att jag ville dö.. så jag ringde förlossningen igen och sa ”nu får ni hjälpa mig med något, alvedon hjälper inte och det blir bara värre” så jag fick komma upp, när vi väl kommit upp och står o väntar på en barnmorska så verkligen HÄNGER jag mig på gurra igenom alla värkar för jag kan knappt stå upp!

en barnmorska kommer då (som vi träffade första gången) och hon trodde vi skulle bli hemskickade men ikke vi va ju tillbaka gång nr2!
Vilket det sen blev snabba ryck med att vilja skriva in oss innan vi ens har blivigt kollade!
men men vi blev efter några minuter kollade igen med ctg och kontroll. allt såg fortfarande bra ut, jag hade dock bara öppnat mig till 1,5cm men hon såg hur ont jag hade (Jag grääääät verkligen av smärta) och så sa hon ”jag släpper dock inte hem dig när du har såhär ont” så vi skrevs in på en sov dos för att jag skulle kunna vila upp och samla krafter inför vad som kolla skall!

så vi fick ett rum, och så fick jag en sömn tablett, en morfin spruta i skinkan och en bricanyl spruta i låret!
sov dosen var intagen och vi fick o la oss! Jag fick sova till 03:30 ungefär, sen började jag få värkar igen och dom blev bara värre och värre och värre så strax innan kl 7 så spydde jag utav morfinet jag hade i kroppen och så fick jag alvedon för att se om de skulle hjälpa och vi gjorde ytterliggare en koll och fortfarande 1,5cm..
min kropp tog inte värkarna som hjälp så som den hade behövt! men men det var bara att härds ut, jag försökte äta frukost men de kom upp lika fort.. så jag åt inget och fick knappt i mig vättska på flera timmar!

klockan gick och värkarna blev värre, man ville inte ens vara med mig.. man kunde inte prata till mig eller något sånt! Sen tillslut så ringde vi på klockan och sa att ”jag behöver något smärtstillande eller något sånt nu för jag klarar inte mer”
kl va runt 10 kanske, så fick jag två tabletter som skulle hjälpa inom en timme sen blev vi utskickade från avdelningen för jag SKULLE promenera i 2h typ och jag trodde jag skulle dö av dessa värkar och då hade det inte ens kommit igång till den aktiva fasen än..

Men men, tabletterna hjälpte INTE någonting, utan allt blev bara värre och värre, 2h gick och vi kom tillbaka till avdelningen och så sa barnmorskan ”alltså vi kan ju inte föra så mycket egentligen så vi funderar på om ni ska få med er tabletter och åka hem” jag ba ”ALDRIG att jag åker hem och mår såhär, jag kommer inte komma upp för trapporna till lägenheten och jag kommer inte klara av värkarna hemma heller om jag inte klarar dom här!” och så va Gurra på stridig också att vi behöver hjälp med något! Och tillslut så säger hon ”Vi kollar dig nu hur öppen du är” så va jag 3cm och så sa hon ”men.. jag gör såhär jag går och pratar med läkare om OM vi kan sätta eda på dig i ett mycket tidigare skede än vad vi borde göra egentligen och sedan ta hinnorna för att hjälpa till på traven och sen även värk stimulerande dropp om det skulle behövas, skulle det kännas okej för dig?”

så stack hon iväg och kollade och kom tillbaka mitt i en värk och sa
”jag fixar ett förlossningsrum, nu finns det ingen återvändo! Läkaren godkände att vi ska sätta den!”

först där och då fick jag tillbaka min livsglädje, dom tänkte precis skicka hem mig med alvedon imprincip och nu ska dom sätta Eda och ta mina hinnor!
JAG KOMMER INTE HÄRIFRÅN UTAN MIN BEBIS!!
Jag fick sån ny extra kämpar glöd och lycko rusningar så jag började gråta!
Snart får jag äntligen träffa mitt barn!!

värkarna blev bara tätare och intensivare men jag vart ändå bara 3cm öppen.

Bm kom tillbaka och hämtade oss och tog oss in i det nya rummet, jag fick byta om till en rock, nättrosor och blöj binda typ

Sen fick jag börja öva på att ligga stilla under en värk för jag kan ej röra mig när dom sätter eda! Gick förvånandsvärt bra! Fick även testa lustgasen i samma veva som jag skulle öva på att vara stilla och jag fattade den inte riktigt först men ju mer jag fick använda den ju bättre vän blev jag med den!

men men Narkos läkaren kom in och skulle då sätta bedövningen och jag märkte faktiskt knappt av när dom gjorde det, förutom obehags sticken för lokal bedövningen, men med tanke på värkarna jag hade så va det a piece of cake trotts att det vart nålar

men den sattes igång och började hjälpa direkt och i samma veva så tog dom hinnorna för att försöka få igång allt lite mer, Satte även elektrod på Ragnar’s huvud!
Någonstans strax här efter så åkte gurra och köpte risifrutti och glass till mig så jag skulle få i mig något med tanke på att jag inte ätit/druckigt på över ett dygn här! men så fort eda började verka så kunde jag häva i mig vatten och läsk, och kunde även äta utan några problem!

sen så fick jag gå/hoppa/studsa runt i 1 timme jag fick inte sätta mig ner för att se så det funkar som det ska! Barnmorskan kom in och kollade mig och då hade jag öppnat mig till 4cm..

Jag fick då värk stimulerande dropp, men jag kände ju knappt av värkarna så jag va en heeelt ny människa totalt! Men ju mer dropp jag fick desto mer kände jag av värkarna, men det va inte alls sånna extrem jobbiga värkar som jag hade tidigare, utan mer en ”behaglig” värk..
jag vet det låter otroligt när jag beskriver det ”behaglig värk” men jämfört med vad jag haft så va jag så lycklig i den stunden!

Barnmorskan kom tillbaka varje 30-40 min och kollade hur öppen jag va och ställde upp droppet.
Vid 19:15 så blev jag kollad igen och hon sa ”du är nu öppen 5cm” och så fick jag världens värk i samma veva som hon va där inne och kände och sen så sa hon från ingen stans
”nädu, nu är 6cm öpp, nej 7 cm öppen tack vare den värken!”
sen fick hon byta elektrod en tredje gång i denna veva för ragnar snurrade eller flyttade på sig så den vek sig och gav inte rätt mottagning.
efter de dubbel kollade hon hur många cm och det va fortfarande 7cm så det var på gång!

och nervösare och nervösare blev man, inte för själva födelsen utan för att få träffa den där individen som levt inom mig i 9 månader +..

Jag hade även här fått lustgasen och börjat mig använda den under värkarna som kom tätare och vart värre, skickade iväg gurra på att köpa mat till sig och även choklad tills efter ungen är ute för jag vart så sugen på de

Värkarna blev bara värre och värre smärta men det är fortfarande en ”behaglig” smärta jämfört med vad jag hade innan, det tryckte bara på så in i bänken nedåt..

kl 20:00 kom bm in igen alltså 45 minuter senare och kollade mig, och nu vart jag 10 cm öppen, värkarna vart bedrövliga men Ungen låg alldeles för högt upp fortfarande så han behövde komma neråt, och jag sa gång på gång att ”jag sätter mig på bollen o försöker få ner honom lite då..” men det slutade ändå med att jag fortfarande låg kvar på sängen med lustgasen i högsta hugg och tog mig igenom värkarna där..

och här har jag lite svårt att minnas vad som händer sen, men jag minns att det trycker på som in i bänken så jag ville bara gå hem på riktigt! Nu gjorde det ONT!
och gurra har berättat för mig i efterhand att när barnmorskan kom in strax efter 22 så hade jag sagt/ropat jag vet inte ”jag vill trycka på nu, kan jag trycka på” och barnmorskan hade svarat ”ja gör du det” och sen i nästa sekund ”ojdå det va nog redan på gång här nu”
och efter drygt 30 minuter av krystvärkar så bladdrade bara magen till och värkarna försvann och hela min kropp skalade och alla sa ”nu är han ute!!”
Jag kollade upp på Gustaf som stod brevid mig och som fick mig att kämpa mig igenom det här, och såg att han började bli blek i ansiktet, och sen fick jag upp honom på bröstet och då fick jag höra ”han hade navelsträngen 4 varv runt halsen” och då fick jag smått panik, men han levde min älskade lilla plutt!
Han va så smal jämfört med vad vi hade trott att han skulle vara! Lång och smal!
Han skrek aldrig, men det första som han gjorde på mitt bröst va att slå upp sina blå och kolla in sin pappa hela tiden, släppte inte blicken!

22:05 va han ute, han blev ett lördags barn!

Sen fick vi bara mysa tills att det va dags för avnavlingen, Gurra fick frågan om att klippa den som jag ville att dom skulle göra! Vilket han ville och gjorde!
Sen var det dax för kakan att komma ut och de va nästan obehagligare än något annat
Tänk en bull deg som har jäst första timman och du ska ha ut den på bordet så som det ser ut när degen lossar från bunken och hamnar på bänken- så som de ser ut så känns det imprincip
konstig förklaring jag vet!!

Fick även sy 6 stygn, pytte pytte små, hade räckt med 3 stygn egentligen men dom satte 3 extra för att det skulle bli ”finare” när det läkt ordentligt! det vart bara en bristning, men det kändes skönt att dom ändå ”fixade” iordning det så bra som möjligt så det inte riskerar komplikationer senare eller att det behöver sys om!

Efter ett tag var det dax för att kolla temp, väga och mäta!
och vi hade fått en pojk på 52cm lång, 34cm huvudomfång, 3305g tung och tempen låg perfekt!
Hela han är perfekt!

Vi fick den obligatoriska brickan med mackor, juice, kaffe/te/choklad! och det var såååå gott och välbehövligt!

och kommande timmar till ca 02-03 så bara myste vi och tog lite bilder osånt! Sen runt 02-03 Så fick vi komma till vårat rum på bb och sova/vila!

Jag är så tacksam för att jag valde det här med Gustaf och jag är så tacksam med hur han puchade mig och har funnits för och med mig genom dessa jobbiga värk timmar! Och allt han gjort, jisses den karln förtjänar mer än hela universum!!
Jag hade nog aldrig klarat detta på samma sätt om han inte hade varit där vid min sida, trotts de få timmarna sömn som han fick så gjorde han allt han kunde och det gör mig så lycklig för det visar (utöver allt annat) att jag har valt rätt människa att dela resterande av mitt liv tillsammans med!
Att få se lyckan i din kropp, kärleken och allt i dina ögon när du är i närheten av din son värmer så mycket i mitt hjärta att jag bara vill fälla lycko tårar jämt och ständigt!
Gustaf jag älskar dig så extremt mycket, du är världens bästa pappa till vår son!❤️❤️

16/6-18
kl 22:05
3305g
52cm lång
Ragnar Leonard Reinhold Adolfson

Nu är det söndag igen, vilket betyder Att det byts vecka men även just denna söndagen är speciell! För min sambo, min man, min kärlek, min fästman, pappan till min son fyller 24 år!
detta födelsedags dygn inleddes men en koll på förlossningen för vi trodde det hade blivit vatten avgång men som visade sig att det inte var det.. Vår son lurade oss eller rättaresagt min kropp lurade oss!
igårkväll så va vi iväg och grillade med nära och kära och hade super trevligt hela kvällen! och när klockan började närma sig 22 så fick vi för oss att dansa varav att det va någon konstig ailen/grod dans på youtube och jag ställde mig upp och började härma, vilket sekunden senare rann det längs båda benen och jag trodde först att jag ärligt hade kissat på mig men jag gick på toa för att kolla o känna och de fortsatte bara o rinna så jag gick ut och sa ”inte för att vara den som är den men jag tror mitt vatten gick nyss så jag vill gärna ha bilnycklarna så jag kan hämta ombytte”
och då blev de flesta nervösa och ba ”nej det här är inte sant” osv, men men ombytte gjordes och sen tänkte jag men alltså jag har inga värkar eller något så jag väntar lite med att ringa till FL men sen gjorde vi det direkt ändå och dom sa att vi skulle komma upp innan 00 för en kontroll iallafall för att se om det va vattenavgång osv! för så mycket vättska som kom så antog jag bara att det va det! Men men sen strax efter de fick jag byta om igen för det vart sky dundrande blött igen hahaha så vi fick tag på en barnblöja som jag fick ta sen strax efter de så började vi rulla.
men jag hade fortfarande inga värkar eller sammandragningar som jag kände av!
så vi skjutsade hem ett par som va med oss under kvällen, åkte o köpte läsk och godis, och sen åkte vi hem och tog på oss mjuka bekväma kläder och sen åkte vi upp till förlossningen!
Väl på plats så kollade dom först blodtryck och om jag hade feber men allt såg bra ut, sen fick vi ctg i ungefä en timma för ungen i magen va stressad och bråkig så vi fick flytta från britsen till fotölj och även flytta ”sändaren” på magen 3 gånger för det blev ingen bra kontakt eller bra kurva! men men tillslut nästan en timma senare så gjordes det en koll om det var vatten av gång vilket det som då inte va det utan det va tydligen bara en extrem mängd flytning i form av vatten‍♀️? Vilket är väldigt skumt med tanke på den stora mängden.. men men ett test gjordes för att se om de va fostervatten och det funkade imprincip som ett grav test, 2 streck positivt 1 streck negativt och det vart negativt..
Tråkigt för vi vart så peppade på att få ut vår bebis nu!
sen gick barnmorskan och pratade med en läkare och läkaren sa att vi skulle gå en promenad för att ”vagga” bebis till sömns för att sen göra en ny ctg för pulsen osv vart så himla hög på första ctg’n.. och då vart klockan liksom 01:05 Men men det va bara att ta på sig skorna och gå ut o gå
01:30 fick vi komma in och göra en ny ctg och den va väldigt mycket bättre dock va pulsen lägre än vad den brukar vara men dom tyckte att det såg så himla bra ut så vi fick åka hem 01:50 ungefär..
så ingen bebis än inte, gurra får behålla sin dag för sig själv!
Men men efter den starten på sin födelsedag så fick gurra en rejäl sovmorgon utav mig, jag väckte honom inte föräns kl 12 för då tyckte jag att nu får dagen starta! hade ju legat vaken sen 9-9:30 där någonstans‍♀️‍♀️
sen startade födelsedagen med bara en massa gos innan vi klev upp ur sängen och hoppade in i en dusch, sen fixade vi fram lite lunch/mat!
VRÅLHUNGRIG VA MAN!! men sen va det ytterliggare några timmar bara bestående utav mys framför tv’n och sen blev karln rastlös och fick välja vad han ville göra och han ville köpa nytt bil schampoo och sen åka till sina föräldrar (där vi ändå skulle fira honom) och tvätta bilen och lite sådant!
Sagt och gjort, vi åkte till svärföräldrarna och han tvätta o han waxade bilen och allt vad han gjorde! Sen blev det firande med presenter och jordgubbstårta och gubbagubbar o glass! Massa mys!!
sen blev klockan ”mycket” så vi bestämde för att åka hem o fortsätta mysa hemma med god sallad som Mamma Annika gjort och även svängde förbi coop och köpte chips och läsk!
Så nu ligger vi på sängen båda två och skall strax inta soffan för mat och tv mys!
Dagen idag verkar ha blivigt godkänd ändå av Gurra vilket känns skönt trotts att jag knappt orkat någonting! Men så länge han är glad och lycklig så orkar jag!!
Och idag är det ju också nytt vecko byte! Vi går alltså in i vecka 41 idag! Bf+1, så ja vi får väll se när bebis vill titta ut och göra oss till en mini familj!❤️
Har haft 1 värk under dagens gång, strax innan 17. men annars inga mer känningar på att bebis vill komma!
Hoppas ni mår bra och har haft en super mysig söndag!!
Kram❤️

Vaknade strax efter 9 av att min telefon ringde och det var min barnmorska, Hon frågade lite hur det gått gällande utslagen sen igår och jag berättade som det var att läkaren skrev ut samma salvor som jag redan har hemma till mina eksem, som jag även testat att använda men som inte har hjälpt någonting.. och hon blev väll lite smått irriterad men det finns inte så mycket annat att göra än att smörja smörja precis som när jag har eksem..
Eksemen har jag haft sån tur med att nu under graviditeten så har de försvunnit inprincip, peppar peppar ta i trä, dessa utslagen har inget med eksemen att göra vad läkaren på vårdcentralen sa men han kunde inte heller fastställa exakt vad det va för något.
men klådan har minskat lite granna, det har nog mycket l göra med att det inte är så extremt varmt längre! Som jag skrev igår så tror jag att det beror mycket på värmen! men klådan på magen har minskat massor iallafall! Så hoppas det blir ännu bättre snart!
men men samtalet fortsatte och hon hade pratat med läkaren på mvc gällande hinnsvepning och läkaren hade GODKÄNT WOOP WOOP! Så jag blev så glad för en sekund tills hon sa ”MEN” och då visa det sig att det vart tre stycken barnmorskor som blivit sjuka och som inte jobbade så alla andra barnmorskor vart överbelastade med arbete så hon hade inte hunnit ta hand om mig idag annars sa hon ”jag hade velat göra hinnsvepningen idag om det funnits tid men jag har en tid på fredag 11:30” så den bokade vi!
Så om lilleman inte tittat ut tills på fredag så har vi en hinnsvepning bokad då och sen även en på måndag om han inte tittat ut!
så där fick min dag starta!
Pratade med mina mammor i gruppchatten och vi bestämde att träffas, det är ju inte så ofta som jag orkar/vill gå runt på stan nu när jag är så himla tung och otymplig, men idag kände jag att det va dax, så jag klädde på mig åt frukost/tidig lunch och sen vandrade jag ner och träffade nathalie med kian, Elin med my och sen stötte vi på Issa och lowe och hailey! men hon va med en annan tjejkompis idag så vi får träffas mer en annan dag!
men de vart så mysigt och kul att träffa dom igen! Från att nästan vara med varandra varje dag till att man knappt skriver till att man knappt ses för alla har så olika liv
men men! Sen runt 16 så hämtade gurra mig efter att han hade jobbat så vi åkte hem, jag duschade medans han lagade lite mat och så åt vi och nu ligger vi på sängen o slappar en stund innan vi skall iväg till hans syster och hennes gubbe o umgås!
Hoppas ni mår bra och har haft en fin dag i solen!
Kram