RSS - xml

Kontrollerades senast: 2020-07-14 22:23:24

Maria Berggård

mariaberggard blogg på Nouw

Alla hjärtans dag

2019-02-15 13:53
Från mariaberggard

Igår var det ju som de flesta redan vet om alla hjärtans dag. Jag och Joel firade inte direkt i år. Vi kände väl båda två att det inte kändes så noga helt enkelt. Vi tänkte eventuellt göra ett fruktfat och titta på någon film under kvällen men vi båda var så trötta så det får bli någon annan dag istället.

På morgonen skjutsade jag Amelia till förskolan och förberedde henne inför blodprov genom att berätta att jag kommer och hämtar tidigare och att vi ska åka till doktorn.

Jag hämtade henne lite före klockan var ett då jag skulle sätta på bedövningsplåster inför proverna och efter det åkte vi en snabbis förbi Joels mormor och morfar. Klockan två hade Amelia sin läkartid så vi hann bara leka med lite pärlor och så innan vi fick bege oss igen.

Amelia är väldigt tillbakadragen mot främlingar och tycker inte alls om när människor hon inte är van vid är för nära så läkarbesöken blir rätt ansträngande. Dels för att försöka hålla sig till tråden och kunna berätta om varför vi är där och höra vad läkarna säger men också för att försöka distrahera och underhålla Amelia som oftast storgråter. Därför fick Joel också komma då hon som sagt skulle ta blodprov och ett vanligt läkarbesök är tufft nog. Tillslut gick det bra efter att vi hade gjort "tuppar" av plasthandskar och efter att Amelia fick både en liten dinosaurie, en mus och en studsboll. Hon var verkligen jätteduktig och jag hoppas att hon slipper tycka att läkarbesök är så jobbiga framöver. Det känns så himla hemskt mot henne när hon verkligen bryter ihop, lillhjärtat.


Efter läkarbesöket åkte Joel tillbaka till jobbet och jag och Amelia åkte till mamma då hon vunnit en fika för två på ett bageri här i stan. Det var så mysigt och jag har svårt att tänka mig en bättre alla hjärtans dag-dejt faktiskt. Amelia fick en chokladboll, festis och lite melon som jag köpte med mig från coop, mamma tog en bakelse med choklad- och svartvinbärsmousse och jag tog kladdkaka med grädde. Så mysigt och gott, så tack smedjan för fikat och tack mamma för att du ville bjuda just mig.

Min babyshower

2019-02-13 20:23
Från mariaberggard

Igår blev jag så överraskad när jag trodde att jag bara skulle på en vanlig myskväll hemma hos min kära Ebba och så många av mina älskade, fina vänner hoppade fram från höger och vänster när jag öppnade dörren. Jag blev på allvar vettskrämd först tills jag såg vilka det var, så himla roligt och fint gjort. Jag kan knappt fatta att alla de här personerna liksom tagit sig tiden åt att samlas för min skull, för att fira mig liksom. Äeh, vilken känsla! Och allt var så fint gjort och det kändes verkligen så genomtänkt då den var helt i min smak från start till slut. Inget superamerikanskt och smålarvigt utan snittar, snacks, fika och mys med massa skratt tillsammans. Sen var det en lek där alla hade tagit med varsin bebisbild av dom själva och jag skulle gissa vem som var vem. Jag som får sån prestationsångest av sånt satt ju nästan halvsvettig och supernervös men jag gjorde ändå heeeelt okej ifrån mig om jag får säga det själv. Och oh my vilka gulliga bebisar alla var, jag höll ju på att smälla av.

Sen var det dags för presentöppning och wow vilka saker. Allt från supersöta bebisplagg och leksaker till presentkort på restaurang och spa till en tvillingsamningskudde. Jag kände mig sååå bortskämd haha, så himla fina presenter och så fina kort. Alltså, jag har nog aldrig känt mig så viktig, älskad och känt att så många bryr sig om mig.

Kvällen gick sååå fort och jag hade nog kunnat sitta hur länge som helst med det umgänget. Jag ville verkligen inte åka hem samtidigt som jag var hur trött som helst och bara hörde i mitt huvud att "larmet går 07.05, larmet går 07.05". Så himla konstigt också att jag hade ont i huvudet hela dagen fram till babyshowern, så fort jag kom in hos Ebba var huvudvärken som bortblåst! Dock kunde jag verkligen inte sova sen när jag väl kom hem, jag var så himla glad i hela kroppen och hade så svårt att komma ner i varv!

Nä alltså hatten av för mina underbara vänner, både de som kunde komma och de som hörde av sig under kvällen, till Joel som spelade med sååå bra och framför allt till Ebba som arrangerat och lyckas vara så sneaky med allt. Kände verkligen och känner fortfarande att förtjänar jag verkligen allt det här? Det är helt otroligt. De är helt otroliga ♥

Äntligen lite uppdatering!

2019-02-13 12:19
Från mariaberggard

Amelia ska bli storasyster och vi ska bli föräldrar igen! Det som skiljer denna graviditet från min tidigare mest är nog att vi den här gången ska få tvillingar.
Vi fick reda på att det var två bebisar redan i vecka 6, så chocken, paniken och allt det där har lagt sig sen länge och nu känns det så självklart och naturligt samtidigt som det är så overkligt och jag längtar så in i bomben mycket!

Samtidigt har vi köpt ett hus som Joel med familj och vänner renoverat under de senaste månaderna, det är helt otroligt vad de lyckats göra. Och känslan av att se färgerna, tapeterna och idéerna jag och Joel haft växa fram är så overklig. Nu i slutskedet så längtar jag så ofantligt mycket. Vårt eget hus där vår familj ska få lära känna varandra, där mina barn ska få växa upp och där jag och Joel ska fortsätta utveckla vidare med våra drömmar och viljor. Det är verkligen mitt drömhus, en kvart ifrån stan med den där perfekta byakänslan utan att vara för långt bort. Nära till natur, och så otroligt barnvänligt. Verkligen idyllen för en småbarnsfamilj.

Huset är ett tvåvåningshus som i grunden är en gammal timrad bagarstuga. Det har verkligen gått från ett ruckel till det finaste huset jag har sett och ibland får jag nypa mig själv i armen för att inse att vi ska bo där. Det är som att jag hinner bli avundsjuk tills det slår mig att det är ju vi som ska bo där, det är faktiskt vårt. Dock har ju inte allt varit rosa moln, snarare tvärtom. En graviditet som har fått mig att må så dåligt så länge gjorde att den där totallyckan av att inse att ens partner inte alls kommer kunna avlasta på samma sätt som jag behövt inte riktigt infann sig. Så graviditeten som stundtals fått mig att på riktigt tro att jag varit döende kombinerat med att behöva dra hela lasset av världens härligaste två-åring många stunder och stressen i att "hinner verkligen allt bli klart i tid?" har inte direkt varit det bästa att ha på axlarna. Men investeringen... Det vi får är belöningen som gjort allt det så värt det. Ibland stannar jag upp och tänker att: snart har jag tre barn tillsammans med mannen jag älskar så obeskrivligt mycket och så kommer vi bo i ett hus som är så otroligt och jag har inte ens hunnit fylla tjugotvå än. Usch, blir tårögd av tanken att jag och Joel tillsammans har lyckats skapa ett sånt här liv för oss själva och varandra, sida vid sida.

Första tiden av graviditeten har som jag nämnde varit tung. Efter en natt på sjukhuset med dropp och observation fick jag diagnosen hyperemesis och symptom som viktnedgång, illamående, kräkningar, yrsel, hög puls och stora svårigheter med att klara av det vardagliga livet delade vardagen med mig. Tillslut tog närings- och vätskebristen för hårt på mig helt enkelt och när de hittade ketoner som är tecken på svält kombinerat med hjärtklappning var det inte så mycket att fundera på. Jag hade i regel bara legat i sängen dygnets alla timmar vilket i sin tur också ledde till att jag var ensam stor del av tiden och har man så stort socialt behov som jag har så är det väldigt lätt att bli nere på grund av det. Medicinerna jag fick för att lindra illamåendet gjorde mig så orkeslös och trött, allt sånt hade ju varit så mycket lättare att tackla om det inte fick sällskap av de enorma skuldkänslorna av att känna sig totalt värdelös och otillräcklig som förälder. Efter lite drygt halva graviditeten förändrades det här lite. Illamåendet lättade litegrann och jag provade smått att trappa ner på medicinerna. Energin kom tillbaka, aptiten bättrade sig även om det tog tid fick jag äntligen i mig mer vätska. Så tyvärr var graviditeten i början inte alls varit något rosa skimmer eller härligt. Snarare motsatsen. Det var först under veckorna när det dåliga vände till något bättre som jag verkligen lyckades greppa att jag är gravid och att två barn var på väg till oss rätt snart ändå. Jag hade helt enkelt inte haft orken att tänka på det tidigare.

En annan skillnad från graviditeten med Amelia är att vi den här gången valde att ta reda på könen på bebisarna. Med Amelia ville vi att det skulle vara en överraskning till förlossningen men den här gången kände vi att det var överraskning nog med två barn istället för ett och dessutom sa hon som gjorde ultraljudet på mig könet redan innan jag hann säga om jag ville veta så det var ju tur att det hände den här gången och inte den med Amelia haha. Så två tjejer till verkar det som vilket känns helt fantastiskt. Jag hoppas verkligen att de får det där starka systerbandet som är så härligt och livsviktigt för mig och så ser jag fram emot att få lära känna två helt nya människor, men mest av allt längtar jag till att få se Amelia i rollen som storasyster. Min otroliga, fina, omtänksamma, bestämda och så fantastiskt charmiga lillstora tjej som gör mig sådär lycklig och som jag älskar så hjärtat nästan gör ont. Tänk att jag snart har två till att älska så att det värker och att få lyckan att ha i sitt liv. Det är stort.

Här nedanför har ni de små liven från senaste ultraljudet som var för tre veckor sedan. Då var den så kallade "ettan", vilket är tvillingen som kommer att födas först placerad med huvudet neråt och "tvåan" låg med säte ner vilket är det optimala inför en förlossning, så jag håller tummarna att de ligger kvar på samma sätt så att allt går så smidigt som möjligt när det väl är dags. De var helt normalstora vilket jag blev förvånad över då min mage inte alls är sådär tvilling-stor som de ofta blir. Vid första mätningen av magen så var tvillingmagen till och med mindre än vad magen var med Amelia i samma vecka! Nu är den lika stor som med Amelia men det lär ju skena iväg ju större bebisarna blir.

Nästa vecka får vi se dem ännu en gång och jag längtar verkligen så mycket!

Eksjö

2018-07-23 14:54
Från mariaberggard

Nu har snart hela sommaren hunnit passera och vilken värme vi har haft. Jag har mest jobbat på bästa EM home, med mina fina kollegor. På kvällarna har vi åkt förbi kvarnträsket och badat tills Amelia bröt benet förra lördagen. Lillstackarn som får ha gips i det här vädret.

I fredags så flög jag och Amelia ner till Stockholm. Där möttes vi upp av min syster Julia i Solna och vi alla checkade in på hotellet som mamma bokat åt oss, så snällt och gulligt och vilken lyx med AC!

Efter hotellfrukosten på lördagsmorgonen så tog Julia pendeln till sitt jobb på Skansen (hur coolt är inte det?) och jag och Amelia strosade runt på Mall of Scandinavia. Först hade inga butiker hunnit öppna så vi gick mest och kollade vad som fanns och vilka butiker vi inte fick missa att gå förbi, sedan shoppade vi ett tag innan vi landade på Max för att äta lunch.

Efter ett tag kom bästa Lollo och gjorde oss sällskap, vi satte oss på starbucks och catchade upp medan Amelia sov och när hon vaknade fortsatte vi strosa omkring och se vad köpcentret hade att bjuda på. Jag är så imponerad av hur fint och framförallt barnvänligt det var där! massor av lekrum och platser och roliga barnbutiker att gå och kolla runt i.

Efter att ha spenderat nästan åtta timmar på Mall of Scandinavia så kom äntligen Joel, min svärfar och svåger för att hämta oss. De tre har nämligen varit på en fiskeresa i Jämtland hela veckan så det var väldigt skönt att få återförenas.

Vi packade in mina och Amelias saker i bilen och sedan begav vi oss till Eksjö i Småland där vi är just nu. Joels farfar fyller nämligen åttio år idag och det vill vi självklart inte missa.

Vi har mest tagit det lugnt sen vi kom hit, igår gick vi förbi ett par grannar till Joels farfar som hade får, hundar, kaniner, höns och ankor med Amelia. Fåren vart hon livrädd för men kaninerna var roliga att mata med maskrosblad och hundar är hon så van vid sen innan så de var inte heller något problem.

Idag på dagen har vi varit in till stan här i Eksjö tillsammans med Joels kusin och hans familj, vi har köpt blommor till Hans och så åt vi en god lunchbuffé tillsammans innan vi skildes åt för någon timme.

Vid tre kommer gästerna hit och det ska bli kul att få träffa alla!

På onsdag så åker jag, Joel och Amelia ner till Göteborg för att umgås med min andra syster Felicia och hennes Nick. Det ska bli så mysigt att få träffas och att äntligen få se Göteborg igen.

Jag har tagit körkort!

2018-02-17 13:00
Från mariaberggard

Om ni undrar vart jag har tagit vägen så kan jag berätta att jag satsat på mitt körkort till 100% de senaste veckorna, på dagarna har jag varvat plugg med körlektionerna och under tiden har amelia varit på förskolan. Teoriprovet hölls förra fredagen, uppkörningen var i förrgår och jag är så lycklig att jag klarade båda delarna på första försöket, mest för att det är så galet dyrt men också för att jag knappt kunde köra bil och inte kunde någon teori över huvudtaget när kursen startade. Jag tog alltså körkortet på 2,5 veckor, hur galet är inte det?

Jag trodde intensivkursen skulle vara sjukt tråkig, men tack vare de som jobbade på trafikskolan och min nyfunna vän Elvira flög två veckor iväg direkt och jag har saknat att åka dit hela veckan. Elvira och jag gick verkligen igenom det här tillsammans och jag är så tacksam att jag hade turen att göra det här med henne. Det känns lite konstigt att vi kommit varandra så nära på så kort tid, men samtidigt så har vi ju upplevt så många starka känslor ihop. Allt från stress inför proverna och under våra körlektioner till det roliga med att sladda på halkbanan och att klara uppkörningen. Sen är jag så tacksam för min körlärare Sivert som verkligen lärt mig allt och även lugnat mina nerver vid x antal sammanbrott. Det kan inte varit lätt för honom att ha en körelev med så höga prestationskrav kombinerat med humörsvängningarna jag fick bakom ratten, haha.

Trots att det tog sjukt mycket tid, energi och fokus att plugga så hann jag ändå göra lite andra saker på luncherna, kvällarna och helgen! Jag och min fina Evelina lyxade till det med skaldjur och vin på Hemmagastronomi, Joel, Amelia och jag spenderade en helg med svärisarna på Bergön och så hann jag luncha vid flera tillfällen med mina favoriter Joel, Malin, Julia, mamma och Thomas, kolla bara!

Amelias inskolning.

2018-01-17 14:49
Från mariaberggard

Nu har mer än halva första inskolningsveckan passerat och det har gått så bra för Amelia som direkt tagit för sig, hittat kompisar att åka i polisbilen och rutschkanan med och vinkat hejdå när vi gick iväg till fikarummet i nästan en halvtimme idag.

Kvällen innan första dagen på förskolan hade både jag och Amelia svårt att komma till ro. Efter många försök att somna inomhus drog jag på mig henne i bärsjalen och gick till ishockeyrinken där Joel spelade hockey med sina vänner. Det är alltid så trevligt att träffa dem alla och även fast dem var mitt uppe i en match såg dem till att komma och heja och småprata lite, världens bästa killar. Blåsten som höll i hela måndagen hade hunnit dra igång redan då också så Amelia kurade in sig ordentligt och på vägen hem igen så somnade hon.

Sen kom måndagen, och trots att vi inte skulle vara där förrän halv tio vart det lite stressigt då jag råkade dra mig lite för länge. Vi stressade ut med Amelia och pulkan i blåsvädret och kom fram till humlan som hennes avdelning heter.

Vi välkomnades glatt av pedagogerna och de hade förberett så fint för Amelia och de andra två som hon inskolas tillsammans med. Efter en timme började vi göra oss klara för hemgång och Amelia var så slut att vi var tvungna tjoa och ha oss hela vägen hem så hon fick äta lunch innan sovstunden.

Andra dagen var väldigt lik den första, vi kom dock en halvtimma tidigare än dagen innan. Amelia brydde sig väldigt lite om vart jag och Joel var utan lekte på och pysslade med sitt. Den här dagen var hon och de andra barnen också mer intresserade av varandra och Amelia hittade en kompis som hon följde efter överallt och gjorde samma saker som.

Idag var vi mellan 9.00-10-30 precis som igår, men den här gången sa vi hejdå till Amelia och gick till fikarummet, satte oss med varsin kopp kaffe eller te och pratade. Vi satt i personalrummet i nästan en halvtimma och när vi kom tillbaka berättade pedagogerna att det gått hur fint som helst för Amelia, hon hade inte varit missnöjd en enda stund. Nu hoppas vi att det håller i sig även om vi är inställda på bakslag, jag kan tänka mig att Amelia inte är fullt så nöjd när hon börjar förstå att hon ska stanna kvar utan både mig och Joel också kanske hon tänker att vi bara går hem istället och gör allt det roliga vi brukar fast utan henne.

Nu har hon alldeles nyss vaknat och vi ska åka till badhuset och bada en stund, så himla kul!

Breakfast with a view

2018-01-14 14:28
Från mariaberggard

Sista morgonen innan inskolningen börjar valde vi att spendera på Clarions hotellfrukost i sky-baren då vi fick ett presentkort till just det när jag tog studenten. Egentligen hade vi ju tänkt gå när Joel fyllde år men valde att skjuta på det då frukosten har öppet mycket längre under helgerna.

Jag som är något utav en mack-fantast gjorde goda smörgåsar och Amelia vägrade nästan allt annat än yoghurt när vi gjorde missen att ta med vattenmelon till bordet direkt. Sen är det självklart obligatoriskt med croissanter, melon och nutella som avslutning på frukosten innan vi tog bilen hem och la oss i sängen alla tre tills Amelia somnade.,.

Ett otroligt mysigt avslut på en fin helg och på en fantastisk tid hemma ihop, utan tvekan.

Idag har jag:

2018-01-12 22:39
Från mariaberggard

Satt Amelias hår i en toffs.
Det var så ovant att hon gång på gång tog sig på huvudet för att känna efter. Skönt för henne att få bort allt hår från ansiktet och skönt för oss att slippa sitta och gissa vad det är som har torkat fast i hennes hår, haha.

Sjungit igenom Kärleksvisan i en tom kyrka.
Imorgon ska jag nämligen dit för att sjunga på ett dop, så länge sen jag gjorde något sånt men hur kul som helst! Jag ser verkligen fram emot det och hoppas, hoppas att de blir nöjda med min insats.

Öppnat en sen julklapp som kom ner genom brevinkastet.
Hela vägen från Aneby i Småland. Joels otroligt duktiga faster som också gjorde Amelias babyfilt och skallra har denna gång gjort två par tjocksockar. Så perfekt nu när vintern börjar bli kallare, förskolan väntar bakom veckoslutet och Amelia alldeles snart har vuxit ur tjocksockarna som vår tidigare granne Ulla gjort åt henne.

Gjort både förrätt och efterrätt helt utan animalier.
Vi har nämligen åkt till Piteå och hälsat på Lollo och Jonte, så mysigt och kul att få se hur dem har det i grannstaden och att äntligen få träffa dem båda. Till förrätt blev det avokadohalvor med vegansk skagenröra och snittar, varmrätten bestod av ett långkok med sojafiléer och middagen avslutades med chokladmousse med oreofluff . "Det känns inte som att allt vi har ätit nyss har varit veganskt", sa Joel efter maten vilket utan tvekan betyder ett högt betyg när det kommer från honom.

Sista veckan innan förskolestarten

2018-01-08 21:25
Från mariaberggard

Också har några dagar gått och den hemska trötthet jag drabbats av har smittat sig vidare till Joel, nu avlöser vi varandras vilostunder, gäspar i kör och klagar ungefär en gång per samtal över hur slut vi är. Jag vet egentligen inte riktigt vad som är värst, tröttheten i sig eller ovissheten kring hur länge den kommer att stanna. Amelia har dessutom sovit så himla dåligt idag, vilket brukar hända i samband med att hon blir sjuk, men vi håller tummar och tår för att hon klarar sig då det ändå är sista veckan vi är hemma, hon ska nämligen börja sin inskolning till förskolan nästa måndag. Känslorna kring det varierar, ibland känns det rätt skönt men oftast känns det sorgligt, som slutet på en era ungefär.


När Amelia vägrar somna om eller när hon vaknar mitt i natten och det känns som att vi redan gjort allt möjligt för att få henne att somna brukar vi sätta henne i bilen och köra sträcka efter sträcka. Ibland lyckas det och ibland sliter vi typ av oss håret och kör sten sax påse om vem som får ta på sig bärsjalen och gå ut för att gå med henne ännu en gång. För någon dag sedan när vi försökte oss på att söva henne i bilen inför hennes dagsvila så stötte vi på en hel flock med renar. Hur fina djur som helst, men vi vågade inte något annat än att sakta in och fota dem från bilen.

2017

2018-01-05 01:09
Från mariaberggard
Januari

I Januari skulle ett alldeles nytt schema i skolan påbörjas vilket innebar längre dagar och fler lektioner. Ungefär ingen trodde väl då att det skulle gå så bra som det faktiskt gjorde, men alla nickade glatt och kände sig nöjda med den nya planen inför vårterminen. Då valde jag kursen i skrivande som skulle läsas tillsammans med de som var två år yngre än mig själv. Skittrist tänkte jag men så fick jag en jättehärlig grupp med människor och lärde känna Evelina och Cajsa.

Joel fyllde 22 och Amelias välkända toffs mitt på huvudet introducerades för första gången och blev en hit, mindre gröt i håret vid matningarna och mera syn för pluttan vars lugg kändes jättelång helt plötsligt.

Februari

Februari inleddes med en kväll på friends tillsammans med Elina och utan våra bebisar(!!), så himla mysigt och konstigt att det snart gått ett år sen den enda gången vi träffats bara vi två utan Amelia och Milla.

Amelia blev ett halvår och det firade vi på travet hejandes på svärmors hästar. Också fyllde Anci år vilket firades med premiärmiddagen på tapas de papa. Succén var så stor att jag, Amelia, mamma och Julia var tvungen gå dit bara några dagar senare. Årets andra månad avslutades med att vår lilla familj tog en dagsutflykt till gråsjälören. Utflykten började hur mysigt som helst med slutade med en så missnöjd bebis som skrek innanför min tröja nästan hela vägen hem och två stressade föräldrar som kände att det var sista turen dit någonsin, iallafall under 2017.

Mars

I mars besökte både Joel och jag frisörsalongen, och hans förändring blev väldigt mycket större än min då hans långa hår blev rätt så kort. Jag fyllde 20 och slutade vara tonåring, det firades i förskott med mina bästisar i Glenns lägenhet och samma dag stannade våran lilla volvo v40 som mamma gett oss mitt på vägen på storheden. På min riktiga födelsedag åt vi hotellfrukost och senare en middag med mamma, Thomas och Artur. I slutet av månaden gick jag och Cajsa till Olearys' för en middag som blev min första utekväll, Cajsa fick se Anton för första gången på bild, och idag bor dem i en egen lägenhet ihop.

April

I april åkte vi till min mormor i Kangos och firade påsk, verkligen helt fantastiskt att få åka dit och vila själen, se Amelia leka där så många av mina barndomsminnen äger rum och bara få vara. Våren kämpade sig fram över Luleå och jag och Joel firade två år tillsammans. Så konstigt när det känns så självklart att det alltid varit vi ändå? Det blir kanske så när så mycket har gåtts igenom sida vid sida. Amelia lärde sig också att klappa händerna och vi sjöng klappa händerna när du är riktigt glad om och om igen.

Maj

I maj använde jag mina födelsedagspresenter och fick en middag med Malin och en frukost med Yoseline. Så himla fina presenter att få dela tid med dem och göra något lyxigt när plånboken hos en studerande inte riktigt räckte till sånt. Amelia tog sitt livs första selfie och både slutproduktionen i estetisk kommunikation och gymnasiearbetet (precis som exakt alla andra ämnen ungefär) skulle färdigställas. I maj var jag så overkligt nervös att någon skulle rycka tag i mig och säga något i stil med "jag kan inte ge dig godkänt", jag var så rädd att ramla på målsnöret. Sen ägde också morsdag rum och jag blev överraskad med jättefina blommor.

Juni

I juni tog jag studenten?! Förstår ni hur skönt och underbart, precis som jag drömt om. Det kändes verkligen så värt trots alla raster en fått stressa hem med sprängfyllda bröst för att mata bebis, trots att vakna nätter som nästan gått ihop med mornarna när jag har åkt iväg. Sen fick jag och min prins gå på balen tillsammans, och som om jag inte vore bortskämd nog fick jag både ta studenten och sitta med min Lollo på balmiddagen. Jag tror jag har sett fram emot balen sen min syster Felicia gick den, funderat över vilken klänning jag ska ha, vart jag skulle boka sminkning och vilken bil vi skulle dit med. Jag undrar vad den fjortonåriga Maria hade sagt om jag berättade att sminket gjordes själv, håret av mamma och klänningen var en lite för stor en från Vila! Jag kände mig hur fin som helst, och det är väl huvudsaken.

Efter studenten åkte vi och hela familjen Lundqvist till Eksjö och min svärfars släkt. Wow, vad jag gillar dem. Så härliga och välkomnande hela bunten, och så fint att få en egen bild av hur allt ser ut och är där nere. I slutet av juni slutade Amelia krypa helt och hållet och gick istället dit hon skulle.

Juli

I juli började Joel jobba och Amelia och jag upptäckte ungefär alla lekparker i Luleå känns det som. I slutet av månaden åkte jag och Amelia ner till Stockholm tillsammans med pappa, Anci, Felicia och Julia och spenderade fem dagar i huvudstaden ihop. Där upptäcktes också en del lekparker, museum, affärer och restauranger och Amelia fick sitt första par skor och sin ballerinakjol till ettårsdagen där av pappa och Anci. På hemvägen flög jag och Amelia helt själva och det gick som tur var exakt lika bra som de tidigare gångerna.

Augusti

I augusti firade vi Amelias första födelsedag. Ett helt år hade alltså gått sen hon föddes och jag spenderade hela kvällen innan och morgonen åt att gråta över tacksamheten som är så enorm för att hon finns. Vi kollade igenom bilderna från dagen hon föddes och pratade om våra minnen från dagarna inför och dagen då hon kom. När vi vaknade gick Amelia och Joel ut på en promenad medan jag förberedde hennes överraskning. Kvällen innan hade vi gjort i ordning för att hon skulle få gå lös på en hel tårta själv medan jag skulle fota. Tyvärr var tårtan mest obehaglig enligt henne men tur var det nog ändå då städningen efteråt blev minimal. Sen droppade gästerna in och fick ta del av hallon- och blåbärscupcakes, dadelbollar, fruktfat, ananaspaj, chokladkaka med daimkross och chokladbollar som bakats dagarna inför födelsedagen.


September

I september hängde jag och Amelia en del på öppna förskolan, vi var också ute och upptäckte skogen och gungorna i området satts det en hel del i. Badrummet renoverades och blev så mycket finare utan att vara äckligt dyrt och så tog det bara en helg för oss, resultatet blev som vi ville och allt kändes bra på alla sätt. Sen gick jag också på en arbetsintervju för mitt drömjobb! Min första arbetsintervju i livet dessutom, exakt hur nervös och spänd jag var inför det vill jag knappt gå in på.

Oktober

I oktober började vi kolla på soffor, glädjen i att ha gjort om badrummet fick oss bara mer taggade på att göra om ännu mer här hemma. Jag jobbade mitt första pass på Twilfit och var så stolt och lycklig att jag fick jobbet och mina fina kollegor.

Sen vart jag också bjuden på Almas nittonårsfest vilket var så roligt! Hon hade det superfint hemma hos sig och det var så många trevliga människor och framförallt gamla klasskompisar en inte träffat på månader.

November

I november tog vi äntligen tack vare ett supergeneröst bidrag från Joels föräldrar tag i att köpa en bil. Tror ni inte vi går och köper värsta fina, vita, blanka bilen som är så långt mycket bättre än mina förväntningar av hur vår bil skulle se ut och vara? Jag kan säga att "den som väntar på något gott väntar aldrig för länge", stämde in så sjukt mycket. Och vi var så nöjda över bilen att alla var tvungna att se den och provåka i den. Sen återförenades jag också med livets bästa tjejgäng och skålade champagne eller fotade polaroidbilder. En ny soffa för en väldigt överkomlig summa fick också flytta in hos oss medan den vi tillslut bestämde oss för skulle levereras upp hit.

December

Också var vi på årets sista månad, där det känns som att allt händer och samtidigt dessutom. Vi tog tag i att fota julkort, slå in paket, försöka pussla ihop alla högtider och alla vi ville hinna träffa. Vi fick äntligen kramas med hemvändare som både består av syskon, kusiner och vänner och jag åkte på julmiddag med jobbet på Tages i Piteå. Lilla julafton firade vi den tjugotredje hos pappa och Anci med alla syskonen där och farmor och farfar. På julafton var vi först hos Joels föräldrar, sen hos hans mormor och morfar där vi kollade på gamla videor av kusinerna och pratade ikapp oss med alla där. Sedan åkte vi till mamma och Thomas där mina syskon på den sidan var tillsammans med mormor, Thomas föräldrar och Glenn. Så mysiga juldagar tillsammans med våra familjer!

På nyår åkte vi ut till Bergön där vi åt en fantastisk middag och spelade sällskapsspel. Eftersom att Amelia sovit så dåligt nätterna inför nyår och då både jag och Joel kände oss krassliga bestämde vi oss för att åka hem när Amelia blivit trött. Och när vi åkte var hon så slut att hon nästintill somnade på skotern och sov direkt vi startade bilen så då bestämde vi oss för att åka förbi Mamma och kika läget. Det blev en supermysig kväll med promenad tillsammans med Artur, lekar och skålande med Pommac vid tolvslaget och såklart en superfin nyårskyss. Ganska direkt därefter åkte vi hem och la oss, trötta och matta efter ännu ett år som småbarnsföräldrar.