Jag har inte pratat så mycket om det här det senaste året, var rätt skönt att känna sig "normal". Men kanske dax att lyfta det fram i ljuset igen.
Jag har alltså en munsjukdom som heter parodontit, vilket på svenska betyder tandlossning. Det är i mitt fall en genetisk sjukdom, som snabbt förvärrades pga stress och hormonobalans. Så mina tänder lossnade. Fick glipor, lösa tänder, de började peta ut framåt, det gjorde ont, luktade illa och var så hemskt. Till råga på allt har jag tandläkarskräck, total fobi för lösa tänder och att dra ut dom var min värsta mardröm. Jag ville bli nedsövd för att göra ingreppet, men den vanliga folktandvården och käk-kirurgin vägrade, de erbjöd endast lite lugnande medicin.
Till slut fick jag kontakt med Narkoskliniken i Stockholm. De erbjöd narkos och nya tandproteser , för den lilla summan av 34 000kr. Att jag var långtidssjukskriven och arbetslös är ingen hit när man ska söka lån för att kunna betala tandläkaren, men min dåvarande fick ta ett lån, så på den vägen löste det sig.
Jag sövdes och vaknade upp 1.5 timme senare med "en ny mun". Jag var väldigt påläst om ingreppet och sjukdomen, men hade inte hittat nån info om hur det skullevara efteråt. Smärtan, obehaget, att klökas pga protesen i gommen, varet som rann ur hålen där tänderna suttit, lära sig tugga, glappande proteser, skavsår och våga sig ut i världen igen.
Jag lärde mig tugga igen, prata igen, sjunga igen, le igen. Och när jag träffade Jocke fick jag lära mig pussas och kyssas igen.
Men nu är det dax igen.
I nederkäken drogs några av framtänderna ut i smaband med förra imgreppet och de kvarvarande tänderna fick domen att de skulle nog kunna sitta kvar i 2-3 år. Snart har 2 år gått och de har börjat lossna. Det ilar, blöder, spänner. Dessutom har jag haft inflammation i en av visdomständerna som är kvar samt käkbenet som gjorde att visdomstanden la sig fel och låser käken. Jag kan alltså inte gapa ordentligt. Att t ex ta ett bett av en hamburgare eller äta en cocktailtomat är en utmaning.
Så återigen måste jag skramla fram pengar till ett dyrt ingrepp, eftersom det av våra politiska ledare bestämts att tandvård inte ska ingå i den vanliga sjukvården. Märkligt, eftersom många av kroppens övriga sjukdomar kan bero på munohälsa samt att det är ett psykiskt lidande att inte ha en bra mun.
Jag måste dessutom åka till Stockholm flera gånger för undersökningar, resan dit o hem kostar pengar samt förlora inkomst från jobbet eftersom jag måste ta ledigt. Efter ingreppet behöver jag vara sjukskriven i minst en vecka.
Kanske ska göra som tiggarna och sitta utanför ICA....
I övrigt önskar jag er en härlig lördag, denna krispigt kyliga oktoberdag!
Nejdå, jag lever, i allra högsta grad :D Känner mig mer levande än jag gjort på många år, fastän tillvaron var minst sagt turbulent under hösten och vintern. Mycket hände i mitt liv och jag ska försöka ta den korta versionen.
Det började väl egentligen för ett par år sen, men det var väl i våras som det tog fart på riktigt. Jag insåg att förhållandet jag var i inte var sunt för mig, jag mådde inte bra. För mycket negativt hade hänt mellan oss, så känslorna fanns inte kvar från min sida. Ni som följde mig förra året vet att jag började motionera, jag gick promenader varje dag, mest för att få komma ifrån en stund, rensa tankarna, men även för att börja må bättre. Min dagliga promenad blev min "drog", mådde som bäst när jag drog på mig gympaskorna och satte i hörlurarna i öronen med peppmusik och gav mig ut. 2km blev det i början, till slut kunde jag öka till minst 5km som dessutom gick i högre takt och blandades med joggning. Jag mådde så mycket bättre när jag gick/joggade och kände mig fri!
Kilona började ramla av mig, gick från XL till L. Som mest stod jag på 97kg, men ca 93kg stod vågen på förra våren. I och med att jag mådde bättre rent fysiskt så fick jag även bättre kosthållning. Åt mindre portioner, sundare, mindre onyttigheter. Sen ska jag inte sticka under stol med att värmeböljan hjälpte till att hålla ätandet nere, det var för varmt för att äta i somras ju! :P
Men jag behövde ändå ta mig ur förhållandet och för varje dag som gick så kom jag närmare mitt beslut. Eller beslutet hade jag redan tagit, jag skulle bara våga ta steget att göra slut. I september gjorde jag det. Det var skitjobbigt, självklart, man vill ju faktiskt inte såra en annan människa så illa. Jag orkar faktiskt inte gå in mer på det, det var en jobbig period som jag har repat mig ifrån.
Men allt var inte jättejobbigt i höstas. Det var många fantastiska saker som hände också. Efter 5 år som långtidssjukskriven och arbetslös skaffade jag mig ett jobb. Fick timanställning som städare på ett hotell (tack Tezz för att du öppnade dörren till en ny värld för mig). Några månader senare fick jag en heltidstjänst som däckmontör under högsäsong (så tungt och svettigt, men sååå kul). Eftersom det endast var säsongsarbete, så hittade jag ett nytt jobb, som städare på Städhem. Hann dock bara jobba där i knappt två veckor innan jag fick en heltidstjänst som nybilstekniker på Björkmans Bil i Västerås. Helt främmande område, aldrig jobbat med bilar, speciellt inte nya bilar, men det visade sig vara världens bästa jobb! Jag älskar mina kollegor, de sätter guldkant på varje arbetsdag, vi har så kul, det är skön stämning, jobbet är roligt...men tyvärr....Företaget går inte bra, så samtliga anställda är varslade :(
(Jag jagar nytt jobb igen, gärna inom samma bransch, men jag är öppen för förslag, bara det är dagtid och hyfsat bra betalt)
Och så hände det en annan stor grej också. Jag skulle banne mig inte ha nån ny karl när jag väl lyckats bli singel, sa jag. Men så mötte jag honom ändå. Han med stort H. Han som jag inte kunde sluta tänka på, han som påverkade mig som jag aldrig blivit förr och jag föll som en fura. Jocke. Joacim.
Så jäkla kär i den där karln alltså! Älskar honom helt galet mycket! Mannen från Västerås, nästan 2 m lång, som tagit mig med storm, som får mig att bli alldeles knäsvag, men ändå starkare än jag nånsin varit :D
Februari 2018
25 augusti 2018
Nyårsafton 2018/2019
-22 kilo! Från XL till S-M, till och med fötterna minskade ner till stl 38 igen :D
Ännu en kalender blev det också, efterfrågan var så stor att jag inte kunde låta bli att göra en till. Och nu står jag strax i startgropen för att göra kalender för 2020 ;)
Förresten, har skickat in min ansökan till årets Miss Västerås Summer Meet, så håll tummarna att jag blir uttagen till topp21 :D
Nu ska jag njuta lite av ledig lördag, ledig från både jobb och kids (fast jag saknar dom som fan!)
kram på er
Det är nog inte bara jag som inte haft tid att blogga under sommaren :P Man har varit upptagen med bad, sol, glass och bilträffar. Ialla fall jag. Och vilken spännande sommar det varit alltså!
Tävlat i tre pinuptävlingar, inte en enda pallplats, men jag är så stolt över mig själv som vågat göra det. Första tävlingen, Miss Västerås Summer Meet, genomförde jag trots att jag precis innan fick hela tillvaron raserad (läs förra inlägget så fattar ni vad jag menar) och bröt lilltån, så jag hade så ont, men gick ut på podiet i klackskor ändå. Innan dess var det modevisning. Nytt för i år var en tävling för herrarna om bästa raggar/rockabillyfrisyren, sambon kom trea och min gode vän Robin vann :D (Miss DeDe Wilde och jag fick nöja oss med att ha deltagit i miss-tävlingen) Grattis Johanna, aka Miss Silverfreak, till vinsten!
Andra tävlingen, Miss Rat Fink Reunion i Avesta, då hade jag vågat ta ut svängarna lite mer, så jag hade sytt om en kjol till omlott med kardborreband (satt kvällen innan i husvagnen och sydde det :P ) och så hade jag baddräkt under det. Allt var dessutom knallgult med tillhörande rosa klackskor! (Dom fyndade jag för 30kr på marknaden på travbanan i Rättvik dagen innan)Det ösregnade och åskade satan precis innan tävlingen, så folk och fä gömde sig under alla möjliga tak man kunde hitta, jag och de flesta tävlande gömde oss under Astrids Konfektions tält. Tack till Michaela på Sweet Poison för att du hjälpte mig hitta en sjysst outfit som passade med bilden jag hade i huvudet ;) Och grattis till Miss Silverfreak som tog hem även den här vinsten!
Tredje tävlingen, Miss CCW i Rättvik och samtidigt Family CCW, var superrolig! Först var det modevisning (jag visade upp en klänning från Fröken Söt), sen vågade jag gå modevisning för Vintage Bad- och Underkläder, så jag struttade ut på scenen i en asläcker korselett! Sen var det Miss CCW-tävlingen, jag hade äntligen kommit i en favoritklänning igen, och de rosa klackarna var med igen. Ingen pallplats den här gången heller, men så kul att vara med och så mycket härliga människor jag lärt känna :D Träffade Eva Eastwood också :D Grattis Lina Evaldsson till vinsten!
I Family CCW-klassen var det mina goda vänner Ida (Miss DeDe Wilde) och Robin o deras lille Jack som vann :D
Livsstilsdagen i Rättvik var så kul! Jag var helt slut efteråt och dagen avslutades med drive in bio på travbanan. Innan filmen var det livemusik som levererades av Guitar Tom and the High Cats.
Har så mycket mer att berätta och visa från sommaren som gått, ska försöka skriva lite då o då, men jag har en del tidskrävande grejer på gång nu. Jag ska göra en till kalender (i sista sekund) och så har jag lyckats skaffa mig ett timjobb :D Jajamen, så jäkla härligt! Ska städa på Brukshotellet i Hallstahammar och senare blir nog även servering aktuell.
Tänk vad märkligt hur man helt plötsligt träffar en människa som bara klickar totalt med och den människan blir en nyckel till att livet förändras. Tezz, my lady <3
Nä, nu ska jag fixa frukost till flocken och sen starta sista sommarlovssöndagen för det här året. På tisdag börjar Lilletrollet dagis igen, onsdag börjar Stortrollet fjärde klass (OMG!) och på torsdag jobbar jag mitt första pass på Hotellet :D
(Nästa helg är det spelning på Teddy Boys, nån som vill hänga med mig i Chevan dit? Och på söndag är det Veteranmarknad på flygfältet i Eskilstuna, don´t miss it!)
Önskar er alla en skön söndag! Idag får Kitty Cupcake skriva under inlägget, det här har ju handlat om hennes äventyr :D
Tyckte väl att allt gick lite för bra på sistone, det kommer alltid en jävla smäll när man väl tror att allt är på väg åt det bättre.
En riktig partypingla, ägare till en gammal Cheva, lastbilschaufför och har kurvorna på rätt plats, nu ska ni få träffa en härlig rödtott från småländska skogarna. Månadens pinuppa, Fröken Juli; Miss Sarah Dee.
24-åriga Sara johansson bor några mil ifrån Växjö i djupaste Småland, jobbar som lastbilschaufför. Flis och spån tillhör hennes vardag, Arbetskläder och tunga skor är det som gäller 5 dar i veckan, men när helgen kommer då byts de ut mot fina klänningar och högklackat. 50-tals stilen är det som gäller för Sara, både hon själv och hemmet går i den stilen.
-För mig är de en livsstil på ett vis, jag inreder mitt hem mycket i 50-tals anda och mycket när man ska göra sig fin så är de ju en livsstil. Hade jag kunnat gå i klackar och klänningar på mitt jobb så hade jag lätt gjort det!
I och med 50-tals stilen kom även förkärleken för pinuppstilen. Saras version av en pinuppa är en söt, färgstark och modig kvinna. Men hon är även glad att idag att inte längre förknippas med den lättklädda tjej som många trodde att en pinuppa var. Och sitt eget alter ego, Miss Sara Dee, är just en färgstark, söt och modig kvinna som vet vad hon vill och vågar visa upp sig. Hennes inre pinuppa har väl alltid funnits där, men vågade komma fram mer efter att hon var med i Nordiska Pinuppors kalender och hennes pinupnamn kom till.
-Mitt pinup namn är mest taget ur luften. Ett ”miss” för jag är en miss. (fröken, reds anm.) Ett ”Sarah”-för att jag heter Sara och sen är det alltid snitsigt att kunna lägga till ett H. Och ”Dee” var mest för att få dit nått mera, och jag hade sett andra ha det i sitt namn så de härmade jag lite!
Och att vara med i en pinupkalender blev starten för Miss Sarah Dee. Hon vågade mer och mer och fotograferna började upptäcka henne. Något som blivit populärt inom rockabillykulturen de senaste åren är pinuptävlingar, så Sara anmälde sig några stycken förra året och nådde finalplats på Summer Meet i Västerås och likaså på Wheels&Wings i Falkenberg. I år har hon redan hunnit tävla flera gånger och plockat hem vinsten två gånger. Det första var Miss Holly Hivers och en vecka senare Eastcoast Sugardoll. Hur många kan skryta med en sån vinnarföljd?
Foto: Stig-Ove Larsson
Foto: Ellinore Viberg
Hennes förebilder är Dita von Teese och Marilyn Monroe, men även Eva Eastwood. Inte bara för att hon är en helt fantastisk musiker, utan för att hon är den starka kvinna hon är trots allt hon varit med om, menar Sara. Det verkar som att världen ligger öppen för Miss Sarah Dee. Hon är målmedveten, full av liv och har ständigt ett leende på läpparna. Sprallig och sprudlande, den här partypinglan träffar man på de flesta cruisingar, spelningar och andra rockabillytillställningar, så håll utkik efter fantastiska Miss Sarah Dee!
Och till er som kanske drömmer om att vara pinuppa, men kanske inte vågat ännu, vill Miss Sarah Dee säga:
Foto: Angelica Lyckborg
Förhoppningsvis får jag väl börja arbetsträna nån dag, vet att jag tjatat om det länge nu, men nu väntar jag faktiskt på min handläggare på försäkringskassan. Och jag ska erkänna att samtidigt som jag längtar efter att få börja gå vägen tillbaka till verkligheten och ett "normalt" liv, så är jag jätterädd.
Det som skrämmer mig mest är såna dagar som jag haft en hel del av på sistone. Dagar som styrs av hjärndimma, en trötthet som inte går att förklara, man är för trött för att ens prata, hjärtat slår så hårt, kroppen väger bly. Man är inte vaken, men det går inte att sova heller. Dessa dagar får jag om jag gjort nåt utöver det vanliga. T ex suttit uppe och kollat på film till midnatt, varit på cruising eller gått på bio med sonen och sambon. Vad jag än gör får jag "sota" för med denna trötthet. Jag klarar av standardsysslorna såna här dagar.
Och det är såna här dagar som skrämmer mig. Jobbar man kan man inte ha såna här dagar, man måste ha huvudet med sig. Man kan inte vara förlamad av trötthet. Såna här dagar blir jag påmind om min situation. Såna här dagar tvivlar jag på mig själv och drömmen om att kunna jobba normalt.
Men vad ska jag jobba med? Vad passar mig och vad passar jag till?
Har funderat på diverse fik, så jag tar gladeligen emot tips på fik/caféer med gammal stil, där min egen stil kan komma till nytta :) Eller andra ställen där jag kan börja...kanske till o med stanna.
Och den här veckan har jag gjort två härliga saker som bidragit till extra trötthet idag. I fredags var vi på bio med Stortrollet, han fick biljetter till nya Jurassic World-filmen. Den var grymt bra! Dock såg vi den i 3D o glasögonen var hemskt tunga och osköna, så de tog bort en hel del av filmupplevelsen tyckte jag. Får bli vanlig platt film nästa gång :P
Den andra saken var cruising i Hallstahammar i lördags. Hela dan var otroligt varm, till och med vid 18.30 när vi rullade mot Hallsta. Bilen skötte sig kanonbra efter tändningsinställning, hon höll sig runt 80 grader fastän det blev mycket stillastående i kö och tomgång på parkeringen. Hon var väl igång oavbrutet från att vi åkte hemifrån till att vi kom hem strax efter kl 1. Träffade massa härliga människor, fick kramar och skrattade massor. Barnen skötte sig fint oxå, trots värmen. Och jag höll väldigt länge oxå, konstigt nog (att jag faktiskt kände mig bidrog nog till lite extra energi). Men dagen efter och idag...hujeda vilken trötthet!
Gubben och jag har haft vår årliga nationaldagsplåtning. Det var faktiskt en av de svalare dagarna, gubben jobbade övertid först, sen åkte vi ut till mamma och Pelle och åt färgglad tårta, sen hem och fick besök av underbara Carro och hennes man Stefan (kändisvarning, han är den fantastiska ståbasisten i Barntwisters), så alla våra unga sprang runt o lekte medan vi snackade lite skit på altan. Efter det bänkade vi Stortrollet vid tvn o Lilletrollet i sängen o så gick vi ut och plåtade lite. Tusen mygg, värmen försvann fort o katten kom o tjålade på flera bilder :P
Idag har det äntligen kommit lite efterlängtat regn! Vi har haft toktorka och extremhetta i över en månad, skogsbränder har härjat och gör än på vissa håll (för helvete, låt bli eld när det är torrt!). Skönt med ett litet break från värmen, har varit inne hela dagen förutom promenad med hunden. Nu ska jag lägga mig o vila lite medan Lilletrollet sover efter dagis.
Till oss fyra plus matlåda och lunch gör jag så här:
Lägg den frysta kycklingen i en smord ugnsfast form och pensla smörblandningen på. Krydda med:
In i ugnen på 200 grader, ca 35 minuter. Ta ut och ös kycklingen efter halva tiden.
Koka tagliatelle enligt förpackningen.
Sås:
Häll grädde och creme fraiche i en kastrull, låt sjuda svagt. Tillsätt alla ingredienser utom mjölken, låt såsen puttra och tjocka lite och sen tillsätter du mjölk för att få ihop så mycket sås du vill ha.
När kycklingen är färdig i ugnen (skär ett snitt för att se om den är klar), skär bitarna i skivor. Lägg hälften av kycklingen i såsen och låt sjuda i några minuter. På så sätt får man både griljerad kycklingfilé och kycklinggryta ;)
Servera med tagliatellen och en fräsch sallad.
Det var lite rörigt för mig nu i maj, så Fröken Maj uteblev. Men här kommer istället fröken Juni, en kvinna som inte går av för hackor, med så mycket skratt och ett hjärta av guld. Rejält skinn på näsan har hon, är vintage ut i fingerspetsarna och bor i retrobyn Nossebro. Mina damer och herrar, här har ni en av mina absoluta favoritpinuppor; Dilana Lollipop!
I vissa kretsar är hon kanske mest känd som Admin-Eva eftersom hon varit administratör i flera populära rockabillygrupper. Eva Nelson är hennes tilltalsnamn, 41 år, bosatt i retrometropolen Nossebro och arbetar nu på "Blå Kiosken", ett 50-tals inspirerat gatukök i Alingsås, något som passar Eva perfekt, då får hon ha sin stil även i jobbet. Vintagestilen började hon med 2003, mestadels på bilträffar och danser, men 2012 blev det hennes livsstil helt och hållet. Såväl inredning hemma och i sin klädstil är det vintage och pinupstilen som gäller. Då känner hon sig stark och säker.
Hennes pinup alter ego har hon döpt till Dilana Lollipop och är en varmhjärtad pinuppa med skinn på näsan, stolt över sina kurvor, som jobbar hårt för det hon brinner för och alltid har tid att lyssna på sina vänner.
-För en hel massa år sedan fanns det ett tävlingsprogram på tv där en deltagare hette Dilana, jag bar med mig det namnet som favorit i flera år så det var självklart att ge mitt alter ego det. "Lollipop" är en favoritlåt sen barnsben. berättar Eva.
-En pinuppa för mig är är en kvinna som utstrålar glädje, pepp, och kvinnlighet i vilken färg och form hon än har med en touch av 50tal. säger Eva.
Och det är just precis så Eva är. Hon är som tagen rakt ur 50-talet, fast med 2000-talets starka kvinnlighet. Eva räds inte utmaningar och är ingen blyg viol i vägkanten. Nej, Eva syns och lyser upp ett helt rum när hon kliver in. Hon är full av energi, även fast hon precis som alla andra har dagar man knappt orkar ur sängen. Hon blev en av Nordiska Pinuppors kalenderflickor i 2017-års kalender, då som Fröken Maj.
-Mitt första photoshoot var nervöst och självförtroendehöjande. Oja, jag har mött så många nya vänner, skrattat mycket och har fått nya hobbys på köpet. Svårt att plocka ut ett specifikt minne, men en fotograf krypande runt i rapsfält med resultat att hon var gul på underliga kroppsdelar är ett litet minne jag aldrig glömmer.
Nu syns Eva ofta ute på bilträffar och evenemang tillsammans med sin goda vän Ingalill och hennes firma Astrids Konfektion där Eva fixar håruppsättningar på kunder, något som är mycket uppskattat och efterfrågat. Hon övar och utvecklar sin stylingförmåga både på sig själv och andra och hoppas snart på att få stå framför kameran igen. Eva vill gärna lyfta fram äldre kvinnor som pinuppor också. För ålder är bara en siffra.
-Jag hoppas hamna på bilder snart igen, som en av de lite äldre aktiva pinupporna. säger hon med blinkning.
Foto: Eva själv
Hennes förebilder är Elizabeth Taylor och Bettie Page och även Duane Bryers tecknade pinuppa "Hilda". Hon tycker att alla som har en önskan om bli en pinuppa, ska våga göra det. Ett sätt att boosta sig själv är selfies.
-Håll huvudet högt, du är skitsnygg! Sen googla efter inspiration, lista ut vilka vinklar du fotas bäst i, använd självutlösare på mobilen och fota loss på dig själv, testa olika höjder att ställa mobilen i och olika vinklar för ljuset.
"Håll huvudet högt, du är skitsnygg!"
-Dilana Lollipop
På ett mer personligt plan är jag så glad att jag lärt känna Eva, jag har funnit en sann vän i henne. Vi har pratat i timtal, skrattat, gråtit och svurit. Hon är en helt fantastisk kvinna, jag förundrar dagligen över alla prövningar hon får genomgå stup i kvarten och hon tar sig igenom dom och kommer alltid ut på stående fot. Har många gånger funderat på att möblera om Sverige, så jag får mina vänner på närmare håll, men jag är glad för att Eva ändå är min vän fastän vi har ett stort avstånd mellan oss. Har ni vägarna förbi "Blå Kiosken" i Alingsås eller Nossebro, så måste ni heja på Eva och håll utkik efter henne på bilträffar och evenemang, hon sätter spår i alla som träffar henne.
Igår fyllde mitt stora troll 10 år. 10 år lixom, vad hände?? Han var ju bäbis nyss ju!!! Och fastän vi tjafsar och bråkar titt som tätt, så är jag så stolt över honom och älskar honom mer än livet självt!! Återigen grattis din tvåsiffriga dag, älskade unge!!!
Den här helgen har bjudit på solsken, tokvarmt och helt fantastiskt väder (i mitt tycke). Det har varit mycket av den varan på sistone (fast lite regn hade nog inte skadat nu). Så en "kort" rapport på vad som hänt på sistone:
Foto: nr 1: jag själv. Nr2+3: Fredrik Hagström. Plats: Östanbro Cruisin Café.
MUAH: jag själv. Klänning från Collectif, toppen från H&M och skorna ett begagnat fynd.
Sov riktigt gött där ute, behövde inte ens sätta på värme. Ska inhandla en bäddmadrass och muddväv och några mattor. Och en liten dammsugare.
Först Bärgslagsbladet/Arboga Tidning, sen samma artikel även i VLT, Sala Allehanda och FagerstaPosten, sen snubblade SVT Lokalnyheter över mig på Westerqvarn. Hihi, vart ska det här sluta? :P
Jag har varit uppe sen kl 5 imorse, min minsting fick ett myggbett ovanför ögonbrynet igår och fick en allergisk reaktion, så det svullnade upp som fan. Under natten har svullnaden krypit nedåt, så imorse vaknade jag och han av att han inte fick upp ögat och han såg ut så där. Så idag har vi fått allergimedicin utskrivet, ska testa och se om det funkar, så han inte får stora bölder av myggbetten.
Ja, det här var lite smått o gått från majmånad, min favvomånad, ialla fall när det är sånt här väder :D Glöm inte att dricka mycket vatten och smörja med solskyddskräm. Så nattinatt, gott folk, njut av tillvaron!
kram på er
Tack vare att jag nått topp 10 till finalen i Miss Västerås Summer Meet, så har lokaltidningen skrivit ett reportage om mig. De andra tidningarna i länet inom samma koncern har väl haft nyhetstorka, så artikeln kom med i tre andra tidningar. Nåt jag tyckt varit så himla kul, nåt som äntligen börjat lyfta mitt självförtroende lite grann. Tills en dag förra veckan.
Fick då efter många uppringningar tag på min handläggare på f-kassan. Han har alltid varit kanonbra, riktigt förstående och sympatisk och omtänksam. Han lät annorlunda och berättade att nån, han visste inte vem, hade lagt två tidningsartiklar på hans skrivbord. Först tänkte jag att "hihi va kul", men det tog snabbt slut.
Att hamna i rampljuset innebär tydligen att de måste utreda om jag tjänar nå pengar på "det här". "Det här" är då alltså min klädstil, min livsstil. Jag sa att nej, jag tjänar inte en krona på varken tävlingen eller att klä mig så här, det är som sagt min stil. Vissa är svartrockare, punkare, bratt....jag är vintage/rockabilly.
De ska kika på om jag tjänar pengar på det, om arbetsförmåga föreligger, m.m. Jag kanske driver ett företag på sidan av.
Dessutom hade inte läkaren skickat in sista läkarintyget och bara sjukskrivet mig ett par veckor, så det gamla+det nya skulle läkaren skicka in med vanlig snigelpost. Så här står jag alltså nu: blir inte trodd på att jag inte tjänar pengar på det här, att jag mår bättre än jag gör (I wish!), sjujävla ångest att inte få några pengar den här månaden (extra jobbigt eftersom sonen fyller 10 på söndag, hoppas på att jag har råd att köpa present), förvirrad för jag fattar inte varför min handläggare inte kan styra upp en arbetsträning fastän jag bett om det sen i januari och ändå ska "det utredas" om min arbetsförmåga. Men hallåååå, det är ju det jag bett om i 5 månader....
Att jag dessutom fick en så jävla onödig kommentar på Facebook gällande min sjukskrivning/sjukdom, har inte gjort saken bättre. Jag vet att jag inte ska hänga upp mig på såna triviala saker, men tyvärr är jag sån. Min högsta önskan (förutom att alla mina nära o kära får vara friska o säkert förvar) är att få bli fri från det här helvetet, kunna arbeta som vilken människa som helst, få längta efter semestern som alla andra, veta att pengarna kommer in varje månad för att jag gjort det jag ska. Inte behöva slåss för min sak varenda månad, förklara mig om och om igen. Inte få konstiga mediciner som de skriver ut på måfå utan ordentlig utredning ( en läkare skrev ut en medicin mot min hjärtklappning, han lyssnade bara på hjärtat, tog inte ens ett blodtryck och medicinen bromsar hjärtat, så då måste man verkligen ha hjärtklappning dygnet runt, annars kan man dö i sömnen t ex....tack för den infon, tur att apotekaren berättade detta för mig och sa att jag kanske skulle fundera lite på om jag verkligen skulle ta medicinen).
Visste du till exempel att jag är så spänd i axlar o nacke att det stökar med mitt balanssinne? Jopp, så är det. Jag har stora problem att åka bil (köra bil går bra, men är fruktansvärt uttröttande). Jag blir åksjuk. Eller när nån rör sig i husvagnen. Och det är när allt är stilla som det känns mest. När det är som värst gungar det så det känns som att jag sitter i en liten roddbåt på böljan blå. Får hålla mig i bordskivan eller armstödet. Kul va? Ett litet smidigt "handikapp" som underlättar vardagen, den gör ju verkligen att man vill åka bort nånstans...eller inte. Åkte hem tidigare från farsans bröllopsfirande just av den anledningen, jag mådde för illa helt enkelt, och gubben hade för ont av diskbråcket för att kunna sitta bak i bilen. Skulle behöva en rejäl massage.
(Och nej, gubbens rygg och händer klarar inte att massera och jag har inte råd att gå till en massör.)
Jag delar tydligen för mycket på facebook att jag är aktiv. Jag förväntas tydligen ligga på soffan och vara halvdöd, enligt vissa. Jo tack, det gör jag också. Vissa dagar är jag helt slut, men jag måste stå på benen för jag har barn. Det finns inget alternativ. Jag är aktiv. Det är ett sätt att försöka bli frisk, mitt sätt att försöka känna att jag gör nån nytta. När jag till en början skrev ut på t ex Facebook hur jag verkligen mådde, då "var jag negativ" och folk försvann (när jag behövde dom som mest, tack era jävla as, det var tacken jag fick för alla gånger jag ställde upp för er när ni mådde skit!). Tro på fan att jag då ljuger rätt ut på facebook och döljer sanningen om mitt verkliga mående. Som den gången när sambon fick åka iväg på en grillfest vi båda var bjudna till, jag visste långt innan att jag inte skulle fixa att åka på fest (självklart nykter). Jag spenderade kvällen liggande på hallgolvet och spydde i en sophink, av ångest, av självhat, av förtvivlan. Kunde inte ens svara sambon när han ringde hem för att kolla till mig, så han fattade oråd och ringde efter chaufför som kunde köra hem honom. Folk på festen, som skulle föreställa mina vänner, började hacka på mig till honom och sa att "fy fan hon ringer ju jämt hem dig, du får ju aldrig ha kul". För det första, jag har ALDRIG ringt hem honom för min skull, jag bad honom komma hem en gång när han var pruttfull på krogen strax efter midnatt (så han inte skulle bli utkastad). Inte fan frågade de hur det var med mig. Nej, de klankade ner på mig och visste inte en jävla skit om hur jag mådde. Varken den kvällen eller nån kväll före det eller heller efter det.
Just nu är det svårt att vara stark. Oron för pengar, oron för min och några min närvaros hälsa, oro för framtiden. Min minsting är inne i en brutal trotsfas, den håller på att knäcka mig. Jag började känna mig lite som en fungerande människa, tills den här käftsmällen kom. Jag överväger till och med att dra mig ur tävlingen för att inte riskera min ersättning, så jobbigt är det här. Jag är livrädd för att få avslag, speciellt nu när stora trollet fyller 10 år. Jag är trött, jag är sliten, jag är rädd.
Men mitt i all skit är jag ändå tacksam för vädret vi har nu. Jag vet att värmen är jobbig för väldigt många, men jag njuter för att det gör att jag inte har kroppsvärk (ja inte så extrem iallafall). Jag lever upp när det är sånt här väder. Jag orkar le fastän jag är så sönder på insidan. Kroppen bara suger åt sig solens och värmens energi. Mitt i all skit är jag tacksam för de som står mig nära. Sambon, barnen, mamma, låtsaspappa, pappa, Sara, Carro och ett gäng andra nya bekantskaper. Ni underlättar i mina tunga stunder och förgyller mina bra stunder.
Tyckte du att det här inlägget var gnälligt och negativt, så trist för dig. Jag behövde berätta läget. Och gör världen en tjänst: ta reda på hur en människa verkligen mår innan du dömer.
