Nu ska jag gå upp, lyssna på musikhjälpen och starta denna onsdag Have a nice one!
Skitsamma. Ska sluta bry mig, sluta ge så jäkla mycket hela tiden, sluta vara den som hör av mig, sluta vara den som hjälper/ordnar..
Så, nu lämnar jag denna tidsbubbla, går vidare och är glad igen.
Nu är hösten på g.. och ingen är lyckligare än jag för då får man klä sig i snygga höstkläder. Det är ju ingen nyhet att höstens mode är det absolut snyggaste!! Just nu sitter jag och är galet sugen på att klicka hem dessa snygga stövlar. Jag har dem sedan tidigare i svart och jag ska säga er - det är dem snyggaste, skönaste och alldeles perfekta stövlarna jag haft. Så dessa beiga godingar känns som ett måste? I love them!
Här ovan har jag dessa stövlar till en fin höstklänning. Dessa o en svart kavaj+hatt vore väl något!? EEEH AH.
Fått hem Bianca Ingrossos parfym Lei di sera! ALLTSÅ WOW, WOW, WOOOOW. Jag dör för denna doft. SÅ underbar!!
Vilken fullspäckad dag. Vaknade halv sex, snabbfil och två koppar kaffe. Strax därefter satt jag i bilen mot Södertälje och en utbildningsdag inom NTA. Mycket intressant och givande dag. Älskar när jag får möjligheten att utvecklas och utbildas inom jobbet. Ju mer i ryggsäcken, desto bättre.
Stannade i Eskilstuna på vägen hem, shoppade lite nytt till resan på SÖNDAG. Ja, ni löste rätt! På söndag får jag äntligen åka tillbaka till mitt älskade ITALIEEEEEN! Så jävla underbart. Längtar ihjäl mig.
Men innan dess, en studiedag imorgon med kollegorna. Fokus på digitalisering. Sen jobb på restaurangen på lördag. Så himla gött med lite extra cash till Milano. Aldrig fel så att säga.
Nu ska jag sussa! Natti, natti
Vad har ni för Milanotips?!
#milano #milanotips #vacay
Idag startades dagen på bästa sätt. Ett gympass och sedan brunch ute vid golfen med Madelene och Angelique. Så himla trevligt att bara snacka skit över en kopp kaffe. Vädret är på topp. Vilket jäkla höstväder, man kan springa runt i shorts och glassa i solen. Inte mig emot!
Efter senaste inlägget har jag haft lite up and downs, eller jag ska väl erkänna att hjärtat blev krossat där i slutet av sommaren. Han med stort H var inte den jag trodde. Han sårade mig något oerhört när han valde bort mig för ett smutsigt one night-stand på Cypern. Ja, ni läste rätt. Så illa var det. Hur hanterar man det då? I början tog jag det bra. Skrattade mest bort det. Men jag inser att det gjorde jag enbart för att skydda mig själv. Kunde ju inte visa att han hade lyckats krossa mitt hjärta och ta fram mina svagaste sidor. Så jag levde på. Stängde av känslorna. Dem kommer fram ibland. För jag skulle ljuga om jag sa att han inte fanns i mina tankar. Varje dag. Fortfarande. Det suger.
Det positiva är att det blir enklare med tiden. Andetagen känns lättare. Jag skrattar. Jag tränar. Jag har raderat honom från all sociala media. Han är blockerad. Nu handlar det bara om att fokusera på mig. Om två veckor drar jag till mitt älskade Italien. Världens bästa land. Jag tror att jag är en italienare, innerst inne. Hela jag blir alldeles lyrisk när jag tänker på att om två veckor får jag strosa runt bland alla snygga människor i Milano.
Nu ska jag ut och promenera och njuta av solens strålar!
Ha en skön söndag.
Ni vet, att alltid gå runt med känslan av att inte räcka till. Att aldrig vara tillräckligt fin, tillräckligt snäll, tillräckligt snygg. Konstant oro i kroppen av att "han kommer snart lämna mig", "han orkar inte med en jobbig tjej som jag" eller "vem är jag, som tror att han vill vara med mig?"
Att leva i destruktiva relationer har tärt på mitt psyke. Att få höra ord som hora, din fula slyna, alla skulle må bättre om du vore död.. Allt det här har hetsat sig fast i mig. I mina tankar. Mer eller mindre dagligen. Så kommer det perioder där jag börjar tycka om mig själv. Iallafall strävar mot att tycka om mig själv. Jag tränar, äter bra, skrattar och är den här sköna tjejen - som jag faktiskt är.
Sen..
Där. Han. Han bara fanns där. En kille som jag fattade tycke om för direkt. Vi skrattade, pratade om livet, drack vin på sena nätter.. Ändå så känner jag den där känslan inombords. Känslan av att inte räcka till. Inte duga. Jag provocerar fram diskussioner. Jag tänker - orkar han bråka med mig så bryr han ju ändå sig. Det lugnar sig. Vi reder ut. Jag ber om ursäkt. Efter en tid är vi tillbaka där igen. Sen fortsätter det så. Jag märker hur jag stöter bort honom sakta men säkert med mitt osunda beteende. Men det går inte att förklara. Inte till honom. Inte ansikte mot ansikte. För jag vill ju egentligen bara en enda sak - att bli sedd och omtyckt för den jag är. Jag är en tjej som vill ha sms om kvällen. Ett enkelt godnatt. En liten kram. En blick som bekräftar. Ett samtal då och då. Det är så enkelt. När jag inte får det här då känns det som hela världen faller samman. Jag känner mig oduglig, ful och ingen som är värd att älska. Jag vet att det är ju inte ens så sanningen ser ut. Utan det är bara jag, jag och min osunda rädsla att bli bedragen eller lämnad som ger mig hjärnspöken. Då väljer jag att skapa problem, så att bråken gör det enklare för honom att lämna.
Där står vi nu. Jag är ensam. Lämnad. Har hjärtesorg. Jag vet att det är jag som triggat igång det här. I tron om att skydda mig själv. Men jag står här. Mer sårad än någonsin.
Har haft en härlig påskhelg. Middag med familjen ❤️ Revyn i fredags, i lördags lite tjejfest.. blev dock sjuk under kvällen (nej, inte pga alkohol).. så har varit sängliggandes sedan dess. Mindre rolig start på denna ledighet. Men som tur är så ska jag åka iväg med bästis om två dagar. Skönt att komma iväg! Bort från den här skitsnackarhålan.
Efter denna vecka jobbar jag bara en vecka till, sedan åker jag igen. Då till Italien med min familj. Så jävla underbart! Italien i mitt hjärta ❤️ Älskar maten, vinet, språket, kulturen.. allt allt allt!
