Första gången jag besökte Venedig var 1974. Det var på en arrangerad endagarstur med guide. Inte det bästa sättet att stifta bekantskap med världens vackraste och mest speciella stad. Besöket gjorde trots allt ett mycket stort intryck på mig och har genom åren följts av många återbesök. Men det har aldrig mer blivit en guidad utflykt.
Det jag främst kommer ihåg, vid sidan av de stora och kända byggnadsverken, var den speciella känslan man fick när man strövade omkring i de små gräderna lite vid sidan av turiststråken. (Det vi upplevde när vi lyckades rymma från vår resegrupp en liten stund .)
Venedig är en stad som lever i skuggan av sitt förflutna, där det mesta finns i en annan dimension. Men allting går fortfarande att uppleva för den som bara ger sig till tåls och ger staden en chans.
Hur ditt Venedig besök blir beror mest på dig själv. Kanske kommer du bara att se skamfilade hus, känna unken lukt från kanalerna och störas av de Japanska turisternas ivriga fotograferande. Men det finns även en möjlighet att du upptäcker ditt alldeles egna unika Venedig, som du bär med dig genom resten av ditt liv som en vacker dröm.
Under de drygt 30 år som gått sedan min första kontakt med Venedig, har staden på många sätt försändrats. Staden ser i och för sig lika dan ut idag, få städer har väl förändrats så lite när det gäller själva infrastukturen. Nej det är inte husen, gränderna, broarna och kanalerna jag tänker på utan mera själva livet i staden. På 70-talet var Venedig fortfarande en i hög grad levande stad, barn lekte i gränderna, Venetzianarna samlades på torgen, butikerna sålde livsmedel och andra förnödenheter för det vardagliga livet i allmänhet. På kvällarna lyste kristallkronorna i de flesta palatsen utmed Kanal Grande.
Numera får man leta ganska noga för att hitta spår av vardagsliv i Venedig. Folkmängden sjunker varje år och medelåldern ökar. De unga flyttar till fastlandet pga de höga hyrorna. Varje vecka stänger en dagligvaruaffär för att ersättas av en butik som säljer sovenirer. I takt med att folkmängden minskar, ökar antalet tillfälliga besökare. Idag är Venedig världens störst turistattraktion. I palatsen lyser kristallkronorna allt mer sällan, då allt för många numera ägs av dollarstinna Amerikaner som bara kommer till Venedig 2-3 veckor per år.
Då för 30 år sedan spåddes Venedig bara ha en kvarvarande livstid om högst 25 år. 1966 hade staden drabbats av de värsta översvämningarna genom tiderna, vattnet steg nästan 2 meter och orsakade enorm förödelse. Det blev en väckarklocka för hela världen och många olika projekt har sedan dess jobbat för att rädda Venedig. Från och med 1983 sjunker faktiskt inte Venedig mera, detta sedan man förbjöd uppumpningen av grundvattnet. Under åren har även flera lagar instiftats för att minska föroreningarna. Idag är det största hotet, vid sidan av föroreningar från fastlandets industrier, paradoxalt nog turisterna och den förslitning alla dessa besök orsaker. Samtidigt är turistindustrin numera Venedigs ända inkomstkälla.
Varje år under vintern drabbas Venedig av sina översvämningar, 'acqua alto' kallade. Dessa kommer oftast väldigt plötsligt och San Markusplatsen är alltid extra utsatt. Då är det bra att ha ett par stövlar till hands. Det är en kombination av högvatten, nymåne och lågtryck som samverkar. Vid acqua alto får fiskmåsarna tillfälle att ta sig en simtur på Piazza San Marco. Varje gång vattnet tar över staden utgör det ett stort hot mot dess existens. Venedig kämpar i motvind.
