Ikväll har jag suttit och bläddrat i fotoalbum och tänker på tidens gång...Tid som inte kommer tillbaka. Människor man saknar eller perioder i livet som man saknar.Tex när barnen var små. Jag blev lite nostalgisk i en längtan tillbaka till något som inte längre kan nås eller upplevas.Det gäller att istället glädjas över det man ( jag ) har just nu och faktiskt har fått ch får uppleva. Det är inte alla förunnat att ha en stor familj, bo i en bra miljö nära naturen och att ha ett arbete.Att känna sig behövd och ibland också uppskattad. Min mission har varit och är att försöka göra gott för andra. Det är nog därför jag aldrig har tvivlat på mitt yrkesval och också trivts så bra med det hela mitt arbetsliv. Jag förstår inte att människor kan vara exkluderande och missunsamma. Jag kan ibland känna när andra mår dåligt ,känslan liksom överförs till mig.
Jag är en känslig person som har svårt att se när andra far illa, men kan genom mitt jobb också lindra lidande om så ibland bara för stunden.Tänk om jag kunde berätta allt jag sett och allt jag upplevt i mitt jobb och genom livet,men det går inte.Ingen i min närhet skulle förstå eller så vill jag inte dela med mig av det värsta, utan håller det för mig själv. Onämnbara upplevelser som följer mig i graven. Har det påverkat mig då ? Javisst ! Det har både påverkat och format mig till den jag är. Alla människor formas av sitt liv, men man har också egna val.
Nu har det gått en tid sen jag skrev att jag skulle fortsätta blogga .Snart (*harkel*hm*) 6 år 😳 Tappade bort både lösen och användarid som det heter.Men nu är det ordnat !
Åren går och en del förändras medans annat är beständigt.Min hobbyverksamhet tex byter fokus av och till .De senaste åren har jag provat på både att gjuta i betong och annat.Min fritid ägnas också mycket åt mina djur .Har haft kaniner med uppfödning sedan 2011 men nu försöker jag " avveckla" kanineriet och har istället skaffat höns.Eftersom jag har svårt att inte gå " all in" som det heter ( enligt min äldsta dotter) så har jag även låtit två hönor ruva fram ett gäng kycklingar nu under sommaren.
En underbar sommar har det varit, även inom familjen med två bröllop och har umgåtts mycket med nära och kära. Nu är det snart september och vardagen med jobb och skolor knackar på dörren. Hoppas iallafall på en fin höst och snart utökas familjen med ett barnbarn till.Kan man vara lyckligare lottad ? För livet är ju ett lotteri ,eller ? Nu menar inte jag att man inte själv måste se till vad som blir och händer , Du är din egen lyckas smed som det heter . Det uttrycket kan vi använda i Sverige men vi hade lika gärna varit född i en sk.kåkstad vid någon större storstad med ingen eller knappt någon skolgång / utbildning alls, försörjt oss med att plocka sopor. Var ödmjuk och tänk på det när ni klagar på Sverige .Vi har det nog trots allt väldigt bra.
Och behandla andra som du själv vill bli behandlad ( bemött)
Ha de`
Nu har jag bestämt mig för att fortsätta med den här bloggen - smycka.bloggplatsen.se . Det var mycket längesen jag gjorde något inlägg, men idag så passar jag på . Hemma från jobbet, begränsad av smärtan i nacken och huvudvärken. Med smärtstillande medicin i kroppen min och en värmedyna runt nacken som så många gånger förr . Då vet jag att det är bra att försöka focusera på något annat än själva smärtan , en sorts själsuggestion på något sätt..
OM man ska ha ett positivt tänk så kan jag känna att vad som är bra med såna här dagar är att de är helt kravlösa och när väl värktabletten har börjat att ge effekt så kan det till och med vara ganska skönt att sitta här i favoritfåtöljen med en skön varm värmedyna runt nacken och focusera på nån repris av något favoritprogram på TV:n eller surfa runt på internet med datorn här i mitt knä . Att komma till någon sorts acceptans av att det är som det är en del dagar tar lång tid. I mitt fall flera år och efter en längre tids sjukskrivning med start våren 2007 . Nu är jag iallafall åter i jobb, på en annan arbetsplats och i deltid vilket gör att krav och förmåga står mer i jämvikt med varandra .
Ingenting händer dock inte av sig självt . Det ligger en del av egen förmåga i att få saker och ting att hända . Det går inte att bara vara och tro att saker och ting blir av sig självt . Först gäller det förståss att få en insikt om problemet - Varför kommer värken och varför har den uppstått ? Sen gäller det att finna verktyg för att förhindra den och även se över vad som går att förändra för att må bättre . Sätta upp delmål och slutmål och fundera på vilka verktyg som man kan använda- De här kan appliceras på det mesta i livet, inte bara på att uppnå bättre mående . Tillexempel för att uppnå en önskan eller en dröm man har om något , vadsomhelst egentligen ! Ingen annan kan göra det åt dig ! Du måste själv förändra genom att finna verktyg för förändringen och sätta upp delmål och slutmål .
Jag har flyttat min hobbyverksamhet. Hälsa gärna på genom att klicka på länken - www.123minsida.se/hobbyverkstan
Hälsar MarieCharlotte
Jag har förälskat mig i glaspärlor . De är så otroligt vackra ! Runda , ovaler, facetterade, gula som honung, blå som azur, röda som är kärlekens färg, gröna som vårens grönska eller svarta som synden . Gnistrande , glittrande . Sätt några mellandelar och hängen/berlocker ,gärna i antiksilver så är det fullbordat . En fröjd för ögat att vila på .
Det var ett tag sedan jag skrev här men nu har tillverkning och inspiration tagit full fart. Jag har anmält mig till en marknad och det känns väldigt inspirerande att tänka på det.
Just nu håller jag på att tillverka en tavla / skylt utav en tegelpanna . Jag har målet den vit och decoperat den med rosor. Nu återstår texten och där stötte jag på problem . Jag hade tänkt mig att skriva
- Plocka Livets Rosor
men med varsam hand .
Minns att även törnen
gömmes där ibland.
Problemet är att jag inte törs texta direkt på plattan, för blir det fel är allt förstört . Tänkte bege mig till Panduro för att se om dom har någon lösning på problemet .
Texten skall dessutom vara lite kursiv i gammaldags stil . Får jag till det så tror jag att det blir bra ! Återkommer !
På återseende !
Det hela började med en artikel i en bilaga till en kvällstidning . De hade gjort en underbar serveringbricka decouperad med fjärilar ! Jag blev inspirerad att försöka själv. Innan jag tagit del av artikeln så visste jag inte vad decoupage var för något . Jag har märkt av min omgivning att många inte vet att det är att dekorera föremål med bilder och man använder sig av en speciell teknik. Oftast använder man servetter och delar då servetten ( som oftast består av 3 lager tunnt papper) så att man får kvar ett lager tunnt, tunnt papper med motivet på.
Ibland använder man servettens fulla storlek ibland klipper eller river man ut själva bilden man vill ha.Sedan fäster man bilden på det föremål man vill dekorera med ett speciellt limlack och med hjälp av en mjuk,mjuk pensel. Inte helt lätt kan jag bekräfta . Mycket träning ger dock färdighet och man lär (tyvärr) av egna misstag . Jag höll på om och om igen. Ibland gick det sönder ibland blev det fula luftbubblor. Man kan naturligtvis också använda andra bilder tex bokmärken . Har man konstnärliga anlag och sinne för färg och form så kan man skapa jättefina föremål / inredningsdetaljer . Krukor, tavlor , nyckelskåp, serveringsbrickor mm.
Den här brickan var från början grå men som jag målat vit för att sedan dekopera med en servett med ett vackert blommotiv.
örhängen av "folierade" glashjärtan i grönt . Folierade hjärtan har en speciellt vacker lyster tycker jag . Här valde jag smyckesdetaljer i guld för jag tyckte att det harmonierade fint med det gröna hjärtat .
Här är ett dekorativt halsband passande för festligare tillfällen. Jag har trätt vita olikformade sötvattenpärlor på smyckestråd ( tre rader) med klämpärlor emmellan vilket gör att man kan göra ett mellanrum,sedan har jag snurrat dem runt varann. Kanske något för nyårsafton ?
Att göra örhängen är jätteroligt . Det finns en oändlig möjlighet av variationer . Kan man bara grunderna så är det bara att blanda färg och form. Även här är det vackert att använda silvertråden och man kan göra en liten "pärlbur" av snurrad silvertråd. Pärlburar kan man lära sig att göra i boken Smycketråd och pärlor av Linda Jones .
Här är ett halsband . Jag har använt en vanlig spelkula och gjort en pärlbur av silvertråd som jag sedan har hängt i en läderrem .
Det här halsbandet och armbandet är trätt på smyckestråd . Det är enkla, billiga pärlor av syntet / plast . Det behöver inte vara dyrt och exlusivt för att vara dekorativt. Det här "setet" i blåa toner bär en retrokänsla och jag sålde det faktiskt på Tradera .
Det fortsatte snart med att jag valde och kombinerade olika pärlor och färger. Det blev många pärlhalsband i olika stilar och färger ibland med dekorativa mellandelar som här tex. rosor . Detta halsband tyckte jag passade för en yngre flicka och jag gav det till mitt kära barnbarn Clara =)
Det hela började med en bok som heter Smycketråd och Pärlor av Linda Jones . En mycket bra bok om man vill börja med smyckestillverkning . I den finns beskrivningar hur man gör, vilket man sedan har nytta av vilket typ av smycke du än väljer att göra . En annat bra tips är att köpa redan färdiga "smyckes-kit" som innehåller allt du behöver för att göra ett smycke + beskrivning. Då lär man sig också olika tekniker tex att sätta fast ett lås . Så småningom kan man börja köpa olika delar och försöka på egen hand. Ett av de första smycken jag försökte mig på var ett halsband ur ett sånt smyckeskit . Inte särskit snyggt , köpt på rea, men det viktiga var träna , träna , träna =) Sedan fortsatte jag med boken bredvid mig på kökssoffan .....
örhängen av silvertråd gjorda efter Linda Jones beskrivning . Dessa gillade min dotter =)
Broscherna på bilden var roliga att göra men tyvärr inte särskilt "moderna". Men visst är det vackert med pärlorna och silvertråden tillsammans iallafall ?(efter Linda Jones)
Jag har fotograferar det mesta jag gör. Det är roligt att spara bilderna och kunna använda sig av dem på olika sätt, tex när man bloggar =)
På återseende !
Nu är det dags att nystarta bloggandet . Det var längesen jag skrev något här . Tänkte att jag fortsättningsvis skulle skriva lite om min hobby, f-låt, hobbys ( flertal )
och lägga ut bilder, jag gillar skapande såsom tex.smyckestillverkning, decoupage mm
Min senaste passion, Änglahängen =)
På återseende /
Nu börjar det närma sig...Resan med stort R . Jag ska resa till min son i England tillsammans med mina andra barn. Vi har inte setts sedan i Juni ifjol och jag längtar. Speciellt är också att få resa tillsammans med dem som betyder allt i mitt liv, dvs mina vuxna barn. ( Nåväl den yngste sonen är 17 år ) men jag känner att även han börjar bli stor och klok. Vi åker över påsklovet .Min son bor i en by som heter Burton tillsammans med sin engelska flickvän. Jag skall för första gången få träffa hennes föräldrar och syskon . Är de lika så är det inget bekymmer för maken till lättsam flicka får man leta efter. Jag kan snacka på med min "skolengelska" utan att känna mig det minsta besvärad. Jag har varit till England en gång ..1975 ( komment: men då var jag väldigt ung :) )...och då bara till London några dagar så... engelska landsbygden har jag bara sett på tv, för vem har inte följt -Morden i Midsommer ( eller hur det stavas)?
I helgen har jag åkt buss till Stockholm och min yngsta dotter. Jag känner mig så nöjd och tacksam att mina barn har blivit så otroligt fina människor. Jag tänker att de har så bra värderingar här i livet. De är skötsamma och månar om andra. Till min stora förvåning så "dissar" mina döttrar bloggdrottningen ( som hon kallas) Blondinbella!När jag undrar varför, så säger min ena dotter.-Men mamma , hon är en bortskämd överklassbrat ( brat ? ) som bloggar om dyra modekläder och att hon nu HAR BÖRJAT STÄDA SJÄLV !! Mamma -Fattar r´u?När jag går längre bak i bussen för att besöka toan så sitter en lång , gänglig yngling till höger . Han har grönt hår, och då menar jag verkligen grönt, samt ett svart hundhalsband i läder med utåtstående nitar (piggar) .Då sände jag åter en tacksam tanke till barnen som bara färgade håret korpsvart i tonåren i sitt sökande efter identitet.När vi åkt ca 10 mil så hördes en smäll, och jag som satt så långt fram att jag kunde se i chaufförens backspegel , såg att det rök från vänstra bakhjulet. Vi hade fått punka på bussen på motorvägen med mitträcke...En bärgningbil med möjlighet att laga punka på bussar på plats rekvirerades. Vi fick vänta en timme innan allt var klart. Bilar , långtradare passerade i sån fart att det skakade i hela bussen som stod still. Trots att en varningstriangel satts ut ! Min dotter SMS:ade att hon hade hört att samma bussbolag en gång hade tappat ett hjul med bussen full av folk..Vad rolig du är SMS:ade jag tillbaka..-jag har faktiskt över 20 mil kvar ! Sedan följde en fartfylld resa för chauffören försökte köra ikapp tiden . Jag såg hastighetsmätaren ( ska aldrig sätta mig så långt fram igen ) och inte vet jag hur fort bussar får köra men den låg sällan under 100 km/timme , oftast en bit över. Han körde om "småbilar" och även stora långtradare i snöslasket och nu tyckte jag synd om medtrafikanterna istället. Chauffören talade i mobilen utan handsfree, nåväl ( för att vara rättvis ) bara korta samtal vid några tillfällen men ändå..jag trodde det var förbjudet. Nu tänker jag prova annat bussbolag vid nästa resa. Det är tur att det finns konkurrenter. Vi får se om den resan blir annnorlunda !
den 23 februari
Varning för On Off
Idag är jag riktigt förbannad ..och då menar jag verkligen arg. Har inköpt en ny laptop för drygt en vecka sedan på Onoff här på köpcentret där jag bor ( KONTANT). Det visade sig ganska snabbt att den inte tog laddning som den borde. Den blev helt enkelt aldrig fullladdad.Jag trodde i min enfald att då får man en ny laptop. Så är nu inte fallet har jag förstått idag! Den ska lämnas till felsök ;för det kan ju eventuellt vara ett handhavandefel. Detta felsök tar ca 20 dagar (TJUGO DAGAR !) Under tiden så ligger jag ute med pengar för en dator som jag inte kan använda. Sedan KANSKE garantin gäller eller så får jag betala reparationen själv! Tillbaka får jag i värsta fall en NY lagad dator som jag får betala rep. själv på , ELLER en ny lagad dator som går på garantin . Jag vill ingetdera ..Jag vill ha en NY DATOR SOM INTE ÄR LAGAD NÅGON GÅNG !! Så mina vänner se upp när ni köper elektronikvaror . Kolla noga vilka köpvillkor som gäller och tro inte att det som VERKAR rätt och riktigt gäller !För egen del kommer jag aldrig mer att handla på Onoff .Efter att först ha blivit illa bemött av en ung pojke på telefonen som arrogant med en viss attityd i rösten redogjorde för mig vad som gällde när jag aningslöst ringde för att få byta min nyinköpta icke fungerande dator. Jag åkte dit och klippte mitt kundkort framför ögonen på personalen och redogjorde för mitt ställningstagande , avbeställde också samtidigt den plattTV som jag beställt sedan tidigare och ännu ej fått. Jag har också gett dem några ord under rubriken -"Dagens Rapp" i vår lokala dagstidning.Vi får väl se om detta så småningom blir ett fall för Allmänna Reklamationsnämnden för jag är den som inte ger mig i första taget om jag anser att jag har rätt . Om dessa unga gossar sedan kallar mig för gnällig kärringj-l det struntar jag faktiskt fullkomligt i......50+
Min Mormor Wega växte upp på Fjäls glasbruk och min morfar Hennings far, Erik Gustav Högberg var Rättare på Fjäls jordbuk som låg i anslutning till glasbruket. En Rättare var en slags chef . Morfar Henning och min mormor Wega träffades i unga år och min mor Margit föddes år 1919 den 16 augusti strax innan Wega skulle fylla 17 år. Det var väldigt ungt på den tiden liksom nu, men jag är fullständigt övertygad om att Wega och Henning verkligen älskade och var ämnade för varandra. Samtidigt som jag förstår att hennes föräldrar (kanske) hade en del betänkligheter eftersom Wega var enda barnet och jag har hört att de tänkt att hon skulle kostas på utbildning på läroverket i stan, men så blev det nu inte. Hon gifte sig med Henning och de fick sammanlagt fem barn i ganska tät följd.Wega var hemma och skötte om barn och hushåll vilket var brukligt på den tiden. Henning arbetade på fabrik. De bodde först på Fjäl och de äldsta barnen är födda där , sedan flyttade familjen till ett litet torp som kallades Svaleri .”Torp” betyder att det var en liten gård med några få kreatur och med ett litet stycke odlingsbar mark till. Mormor skötte kreaturen och de äldsta barnen fick nog hjälpa till. Äldsta dottern Margit, min mor, har berättat att hon hade sju kilometer långt till skolan när de bodde på Svaleri och hon gick fram och tillbaka tillsammans med en skolkamrat, bitvis på en stig genom skogen.Så småningom flyttade de emellertid till Strand i Söråker till ett annat ”torp” eftersom behov av större fanns allteftersom barnaskaran växte sig till fem. Det fanns inte bekvämligheter såsom tvättmaskin och dylika finesser utan mormor Wega gick till bäcken och tvättade familjens ”byk”.
