RSS - xml

Kontrollerades senast: 2020-04-05 10:40:48

Lovisa Westbom

Lovisawestbom blogg på Nouw

Jobb o veterinären

2018-12-03 21:55
Från Lovisawestbom

Min härliga jobboutfit idag! De ha varit så lerigt i hagarna nu, så man är inte direkt snygg om fötterna efter en jobbdag. Men vad gör de? Ingenting om ni frågar mig!

Efter jobbet plockade jag upp kusinernas labradorer och gick en vända i regnrusket. Men de är svårt att inte gå runt o små le när man ser hur lyckliga dom blir att få springa o busa på åkrarna.
Sen blev de en trip till veterinären för att ta bort familjens ena bondkatt Marty. Vi har två bondkatter som är ca 14 år. Marty har sen ett tag blivit väldigt dålig på att äta, vill inte vara med osv. Sen åkte han på stryk av grannkatten o blev tvungen att läggas in o gå på medicin. Efter de blev han aldrig sig lik... Nu sen någon dag tillbaka slutade han äta helt, så då kände vi att de var dags. Älskade lilla vännen. Himmelen har gått tagit emot ännu en ängel. Vår fina Marty. Vi kommer sakna dig så mycket.

/L

Stockholm Horse Show

2018-12-02 21:10
Från Lovisawestbom

Tjaba!
Här sitter jag i soffan och glor på tv. Marcus har precis dragit iväg på jobb i några dagar nu, så nu börjar solo livet igen. Tråkigt, MEN vi har haft en hel vecka tillsammans så de har varit helt fantastiskt.

Igår var vi till Stockholm faktiskt. Eller det var jag Lina o mamma. Vi skippade sovmorgon o frukost o åkte tidigt som attans för att äta hotellfrukost super god frukost på Quality Hotel Friends.

Men fullproppade magar tog vi oss sedan in på Friends Arena för att gå på mässan. Sen sprang vi emellan Mall of Scandinavia o arena. Det var så gaaaalet mycket folk så vi fick äta lunch i bilen i garaget. Det fanns inte en ända ledig plats att äta på. Men de var nästan skönt att få sitta i lugn o ro o äta sushi i bilen.

Vid 15-17 hade vi biljetter för att se lite på Horse showen. Eftersom vi köpte biljetter i sista minut fick vi platser väldigt VÄLDIGT högt upp. Så när jag skulle sätta mig på min plats fick jag sååån panik så jag fick kräla mig ner till utgången. Sen fick jag stå där i 2 h. Tog mig inte upp på läktaren. De var helt omöjligt. Hemskt vare. Men showen var underhållande! Älskar hästar. Fantastiska djur.
Vi var inte hemma förrän 20 på kvällen. Där bjöd pappa o Marcus oss på ryggbiff. Mumma. Kvällen slutade i soffan med massa gos.

En liten uppdatering helt enkelt från lördagen.
Kram på er
/L

Nytt o fräscht

2018-11-28 10:38
Från Lovisawestbom

Hallåååå hallå!
Igår var jag hos frissan, och kolla så snygg jag blev! Vi gjorde det mörkare å jag är såååå glad att vi tog de beslutet. Vi la i mörka mörka slingor i under håret, sen lite ljusare i mitten o sen högst upp tonade vi ner mitt blonda men behöll ändå lite ljusa nyanser. Skiftningarna just nu i mitt hår är on point. Jag kommer va en riktigt dryg skrytmåns nu ett tag känner ja haha.

Nu är de en ny dag. Ännu en ledig dag faktiskt. Jag o Marcus är påväg till Borlänge för att fixa lite grejer till vår nya matsal. Hyllor o tavlor osv. Har en liten lista, sen får vi se om vi hittar nå annat fint! Ska även hinna upp till Idkerberget. Var alldeles för länge sen vi träffa dom där. Om jag fick bestämma önska jag att alla mina nära o kära bodde på samma gård. Haha.
/L

Byggt hage

2018-11-25 21:53
Från Lovisawestbom

Vilken dag! Har fått så mycket gjort. Känner mig så nöjd. Älskar när jag får greja på här hemma. Det finns alltid saker att göra när man bor i hus på en stor gård. Som denna helg har jag fixat klart den nya hagen åt hästarna. Satt upp tråd, skarvat, fixat två olika led och ja det blev så bra! Visst tog de tid när jag fick göra de själv, men de var nästan bara härligt. Solen lyste på en hela dagen å då kan man inget annat än att njuta.

Vi blev också klara med ena rummet. Tapeterna är uppe o de blev så fint!! Har skruvat möblerna också så nu börjar vi komma i ordning. Nästa vecka tar vi tag i andra rummet. Måla taket en sista gång, spackla o slipa lite till sen är de bara att tapetsera. Håller tummarna att arbetet flyter på så vi blir klara snart. Åhhh jag längtar så tills vi får ordning på allt. I veckan ska jag o Marcus försöka ta oss upp till Borlänge och handla lite grejer från Ikea. Har även beställt tavlor till en tavelvägg. Måste sen klura ut vilken färg vi ska ha på gardiner o matta. Iiiih jag ska uppdatera er med bilder sen! Jag lovar.

Hoppas ni har haft en fin helg vänner.
Nu ska vi sova här. Imorgon jobbar jag! Har aldrig söndagsångest längre. Längtar liksom till stallet, hästarna o alla fina människor.
/L

Bara massa positiv energi

2018-11-23 15:04
Från Lovisawestbom

Hej!
Hur är det med er? Med mig är de bra. Har lite ont i tån bara. Och då undrar ni såklart varför? Jo jag gjorde världens finaste grej igår. Skulle sätta mig vid matbordet. Råka ha foten under stolsbenet o när jag sätter mig ner så träffar den rätt på min tå!! Alltså va i hela friden. Jag la alltså hela min vikt o en stol på min tå. Trodde helt seriöst att jag krossa den. För så va känslan. Idag har jag varit så gräsligt öm. Haha! Alltså jag är sämst.
Har iallafall jobbat idag. Nu börjar var o varannan häst ha täcke på sig i stallet. Vi har en häst på ridskolan som är såååå stor (på höjden). Så jag får ta sats o liksom kasta upp täcket på hans rygg. Sen vet han att jag är kort, så han drar alltid upp huvudet de högsta han kan så jag inte når. Han är för go alltså

Älskar att det ha börjat blivit kallt ute. Då är ju solen framme. Det får gärna komma massvis med snö nu sen hålla sig på -8 och vara strålande sol. Då mår jag. Efter jobbet åkte jag direkt till mina kusiner o tog med hundarna på en promenad.

Nu ligger jag bara i soffan o tar igen mig lite. Ikväll ska lillasyster sova över. De blir tacos o film. Standard fredag. Älskar det!
/L

Hämta hem askan

2018-11-22 13:41
Från Lovisawestbom

Moses min fina vän ❤️❤️

Idag ska vi äntligen få hämta hem Melwin. Jag har under denna vecka känt mig väldigt konstig i kroppen, pga att jag blev tvungen att lämna Melwins kropp på Anicura i fredags. Men nu får vi äntligen hem urnan och jag tror de kommer kännas så skönt att veta att askan är hemma hos oss. Ska fixa i ordning nått fint ställe att ha den på. Vi tänker o saknar dig varje dag Hjärtat.
/L

Funderingar kring färg

2018-11-21 22:43
Från Lovisawestbom

Bilder från bästa Pinterest.

Åh snart är det ÄNTLIGEN dags för mig att fixa till barret. Det var verkligen inte igår ska jag säga er. Men hur ska jag göra då?? Jag har blivit väldigt sugen att ha något som ovanstående bilder. Ta fram de mörkblonda som jag har i grunden och ha några ljusa slingor kvar. Men gaaaah jag vet inte. Samtidigt har jag varit ljus så länge nu.. och de har jag trivts väldigt bra i. Men de hade ju varit kul med förändring!
Äsch vi får se. Kommer inte klippa av de nå mer känner jag iallafall. Sen kan ju de ändras också om jag känner mig rätt men hade varit skönt att låta längden vara så mycket som de går nu under vintern o sen klippa av de till sommaren.

Har några dagar på mig att tänka till. Kanske sätter i löshår o blir rödhårig? Vem vet. Hade ju varit fränt! Haha.
/L

Mitt i allt kaos

2018-11-20 19:11
Från Lovisawestbom

Alltså, mitt i denna sorg håller vi på o tapetsera om också. Vilket inte alls va så lätt som jag hade trott. Den gamla tapeten har fasiken vuxit fast i väggen. Den har ju suttit där i 25 år typ och ja fasiken va svårt de ha varit att försökt blivit av men den. Vi har haft sån tur dock å sluppit tagit ner hela tapeten och bara tagit bort borden. Men de var lättare sagt en gjort ska jag säga till er.
Vi håller även på att måla taket o listerna. Så allt tar ju sin tid. Jag som hade hoppas på att de hade blivit klart förra veckan, men icke.

Jag har ju så svårt att ha de så här kaosigt hemma. Som tur är så är de två rum som vi inte har använt så mycket vilket gör att jag bara kan stänga dörrarna o lämna de åt framtiden lite grann. Men när jag har satt igång med projekt så vill jag bara bli klar NU NU NU!

Älskar dock min målar outfit. Iallafall skorna. Hur charmiga? Kan ni gissa vad de är för slags skor?? De är faktiskt ett par badskor som jag o Marcus köpte i Spanien i somras. Pensionärer som vi är

Här är iallafall tapeten vi valde. Kanske till o med har visat detta? Men isånafall får ni en liten uppdatering hihi.

Dessa bilder är tagna i början på förra veckan och nu har vi ändå börjat o tapetserat ett rum! Halvvägs har vi kommit. Men nu stannar projektet av lite igen nu när Marcus är borta. Sen har jag Sveriges mest petnoga pappa som såååå gärna vill va med o fixa så de blir 120% perfekt! Men han har inte heller tid varje dag. Så vi får se hur mycket psyke orkar. Kanske slutar att jag tapetsera allt på egen hand ändå?

/L

En brutal saknad

2018-11-20 09:58
Från Lovisawestbom

Hej på er...
Jag känner mig inte så vidare i form just. I fredags blev vi tvungna att ta bort Melwin. Vi har under ett tag vetat om att han lider av kvalsterallergi som inte går att behandla. Eller jo det går men procenten var alldeles för låg för att det skulle hjälpa. Sen eftersom Melwin mår psykiskt dåligt av att få medicin o vara hos veterinären osv.. Så fanns det inga val. Klådan som han fick blev bara värre o värre och nej det kändes inte rätt någonstans att låta han lida. Så nej, fredagen var helt klart en riktig jobbig dag. Bara att ringa de där samtalet till Anicura och bara "Hej, jadå hur ska jag säga detta men har ni någon tid för att ta bort min katt?". Fyfasiken. Men vi fick en tid, hade ett helt eget rum där de hade gjort i ordning såååå fint med bädd till Melwin, blommor o ljus. Melwin var i min famn under hela processen och var så snäll. Aldrig varit med att han varit så lugn hos veterinären förut. Han kanske förstod och tyckte mitt beslut va bra.
Det var så jäkla tufft att ta detta beslut bara. Tycker de är så himla obehagligt att man har en sån här makt som människa när man får bestämma när ett djur ska leva o inte. Samtidigt är det bra när de blir sjuka och man kan hjälpa dom att inte behöva lida. Men nu efteråt har jag tryckt ner mig själv nå djävulskt och får hela tiden upp känslan av att jag svek honom. Att jag inte kämpade tillräckligt. Ni som har följt mig länge vet ju att det alltid har varit jag och Melwin mot heeeeela världen. Sen på nån timme så finns han inte där längre. Usch, nej nu börjar jag gråta igen. Han har lämnat ett så sjukt tomrum efter sig. Trodde aldrig det skulle kännas så här tufft som det gör. Jag saknar honom så himla himla mycket.
I lördags kunde jag inte ta mig upp ur sängen. Jag vaknade mitt i natten av att jag grät. Jag har haft sån ångest i brösten. Men jag vet att det här var de ända rätta så känns de bara så orättvist. Vi hade så många fler år tillsammans att se framemot. Så blev det så här. Älskade älsklingen <3 <3 <3
Jag diskuterade med veterinären som tog hand om oss under diverse utredningar kring Melwins foderallergi, stress och nu sist kvalsterallergi hur jag kände att jag vela göra med Melwin efteråt. Vi har en liten djurkyrkogård här hemma på gården som bland annat Max ligger begrav. Men så kände jag bara, "vart skulle Melwin vela ligga om han fick bestämma" och det är absolut INTE bland andra djur och absolut INTE utomhus. Han vill vara där jag är. Därför bestämde jag mig för att kremera. Så i veckan ska jag få hämta hem urnan. Jag ska göra i ordning en plats här hemma där han får stå o ha uppsikt över oss här hemma. Det är precis de Melwin vill.

Nej så mitt hjärta och min själ är typ halv just nu. Kommer säkert alltid vara de också. För jag vet inte vem Lovisa är utan Melwin. Vet inte ens om jag vill veta det heller. Visst de kommer bli bättre med tiden, så är det med allt. Men just nu så är de bara så fruktansvärt tomt och jobbigt. Min fina allra bästa vän. Tack för dessa 5 år tillsammans. Så mycket vi har gått igenom. Du har alltid funnits där för mig och jag för dig. Jag kommer tatuera in en liten symbol för vår vänskap. För jag vill aldrig glömma, jag vill alltid ha dig med mig. Vi två. Föralltid. Älskar dig och vila i frid nu, så ses vi snart igen.
/L

1 år sedan - min resa

2018-11-07 20:24
Från Lovisawestbom

Vet ni vad? Nu har det gått 1 år sedan jag drabbades av daglig panikångest på vår USA resa. Då visste jag inte alls vad som hände med mig. Jag visste bara att de var något med min kropp o psyke som inte kändes 100%. Kroppen vela fly och jag var sååååå rädd. Men jag trodde väl att all skulle ordna sig när jag kom hem, men nix. Det var där min resa började.

När jag märkte att det inte alls blev bättre när jag fick komma hem till Sverige igen utan mycket mycket värre. Här någonstans försvann panikångesten men byttes istället ut av depression, ångest o ständig oro. Jag fick antidepressiva tabletter och ångestdämpande utskrivet av en läkare. Som jag har skrivit förut för er så var det här det absolut största misslyckandet som någonsin har kunnat hänt mig. Fy fasiken vad ont de gjorde när jag skulle försöka svälja första tabletten. Jag grät och sa till Marcus att ni måste bura in mig någonstans för jag håller verkligen på att bli galen.
Kring julen kunde jag inte träffa någon utanför familjen utan att behöva ha en ångestdämpande i kroppen. Jag minns det som det var igår. Jag vägrade klä huset med julpynt för de fanns ändå inge glädje i det hela. Man skulle vara så glad o tacksam över allt på jul, men det var de sista jag var o kände mig. Det jag kände mig var meningslös. Skulle jag låssas då istället? Nej usch, för de sista jag kände var glädje. Det blev inte bättre av att se alla bilder på Instagram där alla vänner firar jul o är sååååååå glada på livet. Nej usch jag vela bara kräkas rätt ut. Det fanns inte en ända gnutta ljus i min tunnel där o då, utan allt var bara så svart.
Men när jag fick börja gå i terapi igen så kände jag ändå ett hopp. För något jag vara hundra på var de att jag absolut inte vela må så här. Jag fick ändra mycket i min livssituation. Besluten tog jag helt själv utan påverkan av andra. Så jag slutade min utbildning som sjuksköterska, jag slutade dricka alkohol, jag slutade leta jobb, jag slutade tänka på vad händer imorgon. Jag försökte helt enkelt bara överleva den dagen jag hade framför mig. Sen att ta små SMÅ steg framåt. Min terapeut sa till mig att de kommer komma stunder då jag kommer få alla obehagliga känslor tillbaka, men istället för att fly från dom skulle jag försöka möta dom istället. Acceptans för vad som händer med mig.

Jag tror att det som fått mig att må bättre är nog att jag slutade med det som gav mig krav stress o press. Jag lät mig själv att vila. Mitt liv har alltid gått så fort och kraven jag har satt på mig själv har varit skyhöga. Klart det blev så här då nu när jag har facit i hand. Men hur ska man veta, om man inte går in i fällan och sedan ser på de hela utifrån.

Men idag mår jag bra. Väldigt bra. Jag äter fortfarande antidepressiva men kan gå utanför dörren utan att ha en ångestdämpande i kroppen. Jag har börjat jobbat och att få ha hästarna som arbetskollegor känns helt fantastiskt. Jag tränar och ägnar bara min tid åt det som ger mig något.
Detta är min resa och jag är stolt över den. Den är lååångt ifrån klar, jag har så mycket mer att jobb på och utvecklas mer som person. Men nu är det inte rädsla o oro som jag bär i bröstet utan nyfikenhet.

Sen vill min terapeut att jag ska ta åt mig all ära själv för denna resa, visst är det så, jag har gjort grovjobbet det har jag verkligen, MEN jag vill ändå tacka min älskade familj o alla nära runt om mig. Marcus som i all denna kaos fortfarande såg på mig med samma ögon som alltid. Han dömde mig aldrig. Alla känslor var okej att känna. Sån fantastisk kille jag har <3 Lina min allra bästa kompis som kom in i mitt liv där när allt gick sönder, o bara lyste upp mina dagar med masas glädje. Sån stöd o pepp som hon har gett mig är jag evigt tacksam för. <3
Sen tackar jag verkligen för att jag får ha djur kring mig. Mina katter o hästar, även fast de inte är försåtlig konversation mellan mig o dom, så har det varit så himla fantastiskt att bara kunna gosa in sig i hästens hals o bara vara. Sen att katterna som alltid har gett mig ständig värme på kvällarna. ÄLSKLINGAR
/L