Ni kanske tänker er I.J Kjelsson som en partybrud? En beroendepersonlighet med en förkärlek till kaos? Den som dyker upp fullast på festen, med snyggaste armgodiset, i kortaste kjolen? En slags parodi på Mia Wallace som sköljer ner cheeseburgaren med en spetsad milkshake? Den som syndar i en ständig dimma av rödvin?
Vad ni däremot kanske inte visste är att jag besitter en näst intill pretentiös strävan efter hälsosamhet.
Jag tror faktiskt man blir beroende av bikramyoga. Om man tillhör den grupp som råkar älska det och inte hata det, för det är rätt kategoriskt har jag märkt. Men det finns ju sämre beroenden att ha. I slutet av september startar 30-dagarsutmaningen och jag ser faktiskt ingen anledning att inte delta i år. Funderar också på att köra raw eller åtminstone vegan detox med detta. Mitt mål, i den perfekta världen, så ersätter jag alla dåliga behov och beroenden av ett enda konstruktivt beroende av detta hälsosamma leverne.
Jag har inte bloggat på jättelänge, jag vet inte ens varför jag skriver för jag betvivlar att det finns någon som fortfarande går in här ibland och kollar om jag har uppdaterat.
Jag har domedagskänslor idag. Det känns som att allt är över. Folk dör. Det skrämmer mig så himla mycket. Det känns som att allt är över innan det ens har börjat. Jag känner mig så fruktansvärt snuvad på konfekten.
Flyttade till sthlm efter mitt flygfiasko. Sökte juridik men kom inte in, kom in på konstvetenskap så jag började där, tur var väl det. Det var pretto som fan, jag kände absolut ingen gemenskap med snorungar som inget hellre ville än att indoktrineras, som trodde sig veta nåt om världen fast de växt upp med silversked i mun, så jag sökte andra sätt att lära mig om världen och livet.
Utöver endel riktiga original så träffade jag många fantastiska människor. Några gick vidare, några gick under men de flesta de är nog kvar.
Jag som sexkitten
Nu var det evigheter sen jag skrev, jag beklagar det. Det är natt här, jag har urinvägsinfektion vilket som alla vet gör förbannat ont, hindrar mig från att sova för jag måste upp och pissa taggtråd hela tiden.
Ikväll tänkte jag berätta lite om beroenden jag har haft.
I högstadiet hade jag anorexia. När man svälter så intensivt och så länge så blir allt ätbart gudomligt. Jag minns att jag brukade äta en halv knäckebrödsskiva till frukost, en hel om jag hade en "smaldag". Jag brukade bre ett tunt, tunt lager med hjortronsylt på den, och tugga på den så länge som möjligt, försökte få de där stackars små tuggorna att tillfredsställa mig. Det var så himla gott.
Jag brukade intala mig själv att jag hade valt bort mat. Att alla människor måste välja mellan att vara smala och därmed lyckliga, eller att vara mätt pch pigg och frisk och sund. När jag var liten så var jag lite knubbig och det vart jag retad för. När jag vart tonåring bestämde jag mig för att ingen, någonsin, skulle kunna kalla mig fetto utan att det var skrattretande.
Det var väldigt mycket en fråga om kontroll. Om jag hade kontroll så kände jag mig fräsch. De mest framgångsrika dagarna var de dagarna då jag inte åt någonting alls. Då kände jag mig så jävla ren och fri.
Hej bloggeeeeen. Klockan är 05 och jag kan inte sova för jag är bakis.
Igår var jag och Bianca på modevisning. Vi vart skitfulla på gratischampagne. Haggorna som delade ut goodie bags vägrade ge oss en så Bianca stal två. Den visade sig innehålla bland annat en fin pyjamas och en kimono och tyvärr också någons plånbok. Så inte bara är vi dumplingsnyltare och opassande alkoholister, vi är även kriminella. (Jag ska faktiskt lämna in plånboken utan att så mycket som snylta en resa på hennes busskort.)
När jag kom hem, allt för full för att sy och göra klart grejer vilket jag verkligen verkligen borde ha gjort, så utnyttjade M min utsatta position och beställde pizza och diverse efterrätter.
Nu minns jag varför jag slutat festa. Fyy faaan. Idag blir det en "fuck it"
Unga vältränade män i enbart kalsonger gick runt och fyllde på allas glas.
Gjorde tydligen konster i sängen. Sexig som få
Jag har ont i ryggen, magen och huvudet. Utmattad fast jag kan inte sova.
= jag mår helt enkelt piss
Häromnatten så drömde jag en otroligt trivsam dröm. För det mesta så drömmer jag mardrömmar om Satan och demoner, vaknar regelbundet av mina egna skrik. Annars drömmer jag om obehagliga situation där jag oftast befinner mig på en hög höjd och inte kan komma ner, alternativt springer på en bred tågräls och till slut så kommer tågen så tätt på alla spår att det blir svårare och svårare att undvika de.
Men den här natten drömde jag att jag bodde i en likadan lägenhet samt granne med mamma. Det var ljuvlig svensk midsommar och en stenkast därifrån låg Bondi beach. Jag var tillsammans med Tony Montana/ (Al Pacino). Jag åt jordgubbstårta med mamma och sen gick jag ut med Tony Montana. Vi satt i Vip och beställde in den dyraste champagnen. Jag var så lycklig i drömmen, jag hade Allt
Idag åkte vi till marknaden i Glebe. Vi köpte en färgglad indisk matta, en rosen qvarts ljuslykta, och jag fick pärlbroderade lädertofflor och en röd klänning med vita prickar. Vi åt lunch på en libanesisk restaurang. Baba ganough, äggplantor fyllda med valnötter, kycklingspett och potatis med vitlök och chili. I taket hängde röda sammetsskynken och alla borden hade olika dukar.
Man skulle ha varit född australiensare.
I fredags ringde pappa. Var är du, frågade han mig. Hemma, svarade jag. Vart är hemma, sa han.
Han påminde mig om jag är gammal och misslyckad och borde ta mig samman och sluta fly från verkligheten. Pappa tycker jag är ett enda stort misslyckande och mamma tycker synd om mig, att mitt liv är en sån tragisk misär.
Med mina föräldrar och förutsättningar borde jag ha blivit bättre. Tyvärr så har jag aldrig kunnat sitta still och koncentrera mig.
Stundvis är det misär. Men på det stora hela har jag det jävligt bekvämt just nu. Och det enda som verkligen skrämmer mig är tristess.
Jag har nått rock bottom fler gånger än vad jag kan räkna till. Jag har sagt det förut, men NU SKA DET BLI ÄNDRING. Jag lovar.
Ain't it fun when your friends despise what you've become
Ain't it fun when you know that you're gonna die young
Nej, det är inte kul längre. Festen är över. Det har väl aldrig ens varit någon riktig fest för mig. I was only in it for the booze. Inte många känner riktiga mig. För det är lätt att tro att jag är en partytjej. Johanna är så jävla skön, hon kan verkligen festa och bjuda på sig själv! Vi måste bjuda Johanna, för då kommer det bli röj och kaos!
Men egentligen så vill jag bara sitta i min lilla örtträdgård och se solen gå ner över ån. Bjuda en eller två vänner på middag. Egentligen vill jag bara mysa och dricka te. Jag har inget behov av att träffa nya människor. Jag är ingen social nätverkare, jag är en ensamvarg som håller mig till några få nära vänner. Så jag är inte alls den där partybruden som ni kanske trodde. Jag är faktiskt riktigt lugn, snäll och tråkig.
1) En bra dag är en effektiv dag
2) Kill or be killed, för att citera Steelwing
För jag är 24 men regelbundet kommer de perioderna då jag inte kan ta hand om mitt liv. Allting rasar då. Skolorna jag gått i, jobben jag har haft. Orkar inte betala räkningar, orkar inte gå ut, socialisera, orkar inte försöka göra tillvaron uthärdlig. Under de värsta perioderna så tar jag mig inte ens ur sängen.
Emotionell, instabil, snäll(?)
Hur skulle du beskriva dig själv med tre ord?
Jag måste jobba lite mer på mina, de känns inte clockpure.
PS. Har introducerat uttrycket clockpure för australienarna. Det finns liksom inget motsvarande som är så... Klockrent.
Efter 13 timmars sömn kände jag mig faktiskt pigg, åkte in till biblioteket. Har lyssnat på Joy Division och skissat.
Just nu har jag så många ideer att det är risk att det inte blir nåt alls. Som vanligt så påbörjar jag en massa saker som jag aldrig avslutar. Hjärnan går på högvarv, kroppen kan inte slappna av, fast jag är för sömnig för att få nåt gjort. Det känns som om alla är emot mig. Det är de säkert inte men även om de är det, vem fan bryr sig? Bättre poppa ett par downers och somna i en kokong av mjukhet.
I min nya Karl Lagerfeld klänning med min Louboutin i mitt stökiga men underbara rum. I resten av stället håller jag kliniskt men i mitt egna rum så är det ett kreativt kaos. Det är skönt att ha lite av varje
Faller du så faller jag. Såhär såg det i alla fall ut så sent som igår.
Jag älskar blommor. Jag ser till att vi alltid har färska snittblommor hemma.
Eftermiddagssol och Art Deco-Muffle in progress
Ny skinnjacka, hurra
Jag gillar när folk är oförutsägbara. När de inte gör som alla trodde att de skulle.
M kliver numer upp 6:30 och sveper en vetegrässhot. "Har du tagit din shot Johanna?" Tuggar Nicorette och kommer upp med mästerplaner. Fäller hurtfriska kommentarer om hur jag inte får något uträttat genom att ligga i sängen. Det är bra. Jag är verkligen glad för det.
Men jag är dränerad på energi. Vissa dagar tar jag mig inte ur sängen. När jag var liten spenderade jag loven i Norge hos pappa eftersom jag gick i skolan i Sverige hos mamma. Jag vart alltid sjuk de första dagarna, som om min kropp sparat sjukdomen tills den hade tid att vila och läka. Kanske är det likadant nu, när jag inte behöver jobba varje ledig timme, inte behöver sova på helspänn i ovissheten vad jag ska vakna upp till. Reload to remain typ.
Har en vecka ledigt från skolan nu, jag måste hinna bli normal igen på den veckan.
Jag har inte varit bakis på hur länge som helst. Inte för att jag slutat dricka, men jag känner inget behov av att festa och flippa längre. Tar nåt glas till maten ett par gånger i veckan bara. Och det är så himla skönt.
Det är så skönt att inte ha en djävul som sitter på axeln och frestar en hela tiden. Så skönt att inte ha pilleraskarna ligga och skrika i badrumsskåpet, skönt att vakna utan huvudvärk, skönt att kliva upp på morgonen utan att vakna upp till kaos... Jag känner mig fri. Känns som att jag äntligen kan lägga det där rockstar without talent-beteendet bakom mig. Inte för att jag har fått plötslig självkontroll och disciplin, utan för att jag helt enkelt inte har lust.
Jag njuter av små saker i livet såsom att promenera i parken, kliva upp tidigt och hinna med en hel kanna grönt te på morgonen, göra mig i ordning vid mitt sminkbord, tända ljus när det börjar bli mörkt.
Det var väl ett tag sen jag skrev något vettigt eller typ konstruktivt nu...
Jag har fyllt år, jag har fyllt 24 och det känns inte bra för jag har inte åstadkommit vad jag hade velat.
Min födelsedag var rätt skit, grinade ca 60% av dagen, fast i slutet så dränkte jag mina sorger i rödvin med trevligt sällskap så det var ju iaf trevligt. M var största svinet men kompenserade i helgen genom att köpa min drömväska från Christian Louboutin till mig.
Skolan går bra, lär mig massor så det är ju bra. Jobbar inte längre, fattar inte hur jag hade tid att jobba förut. Så jävla skönt att slippa i alla fall.
Onsdagar är hemstudier, det är bra. Jag har fått en symaskin så jag kan jobba hemma. Har designat en minikollektion bestående av en jacka, ett par byxor och en blus för terminsavslutningen. Ska köpa tyg och börja sy upp den nästa vecka. Jag har hittat några ljuuuvliga tyger. Jag älskar tyg, kan gå hur länge som helst i tygaffären.
Min väska
I helgen så agerade jag klädhängare på skolans öppet hus-modevisningar. Det var ganska kul. Så här såg jag ut när make up artisten och hårstylisten var klar.
Nån modell i nåns design.
På denna catwalk hoppas jag att en jävligt snygg modell kommer strutta nerför i min design december -16 på The Graduate Parade, och Vogue och Elle ba döööör VEM HAR DESIGNAT DE DÄR KLÄDERNA och nån supercool kändis köper upp hela kollektionen
Jag trivs som hemmafru. Min nyttiga fräscha mat uppskattas, det är bra.
Typisk middag; vitlöksräkor och tabbouleh. Gärna ett glas vin till maten för min del, men M har slutat dricka för han kan inte hantera alkohol. Det är så skönt och så tråkigt på samma gång.
Annars dricker vi kokosnötsvatten ur stora vinkupor.
Min favoritfrukost: smoothie på grapefrukt, hallon och blåbär, toppad med chiafrön, ekologiskt grönt te samt müsli med naturell yoghurt.
Hej, det har varit en stressig och kaosig period men nu verkar det ha lugnat ner sig... När lugn och ro är det bästa man kan förvänta sig sånär det rätt illa om det är jag som talar?!
M skickde mig till Mötleys spelning i Adelaide, vilket var en Total Katastrof. Låt mig sammanfatta hela händelsen som det mest TRUE sätt att erfara en mötleyspelning.
Har flyttat in hos M, vi försöker hjälpa varandra, men jag måste säga att det är betydligt lättare för honom att hjälpa mig än för mig att hjälpa honom. Nåväl, så länge man har hjärtat på rätta stället. Jag hemmafruar järnet, trivs som fisken i vattnet när jag får bestämma över inredning mat städning och karln tacksamt tar emot och med glädje drar kortet. (Han Betalar betydligt mindre med cash sedan jag kom in i bilden om ni förstår vad jag menar) Inte för att karlar någonsin är så tacksamma som de borde.
Jag vet ingenting, bara att jag måste utbilda mig. Kanske försöker skaffa annat jobb. Var på go see för aus motsvarighet för Tiger typ men jag var för smal sa de (?!) Vill ändå inte jobba med mitt utseende. Jag är subjekt inte objekt. Fuck off och kiss my ass VET DU VEM JAG ÄR?
If you wanna hang out you've got to take her out.
Cocaine.
If you wanna get down, down on the ground.
Cocaine.
She don't lie, she don't lie, she don't lie;
Cocaine.
If you got bad news, you wanna kick them blues.
Cocaine.
When your day is done and you wanna run.
Cocaine.
If your thing is gone and you wanna ride on.
Cocaine.
Don't forget this fact, you can't get it back.
Cocaine
