Mina stunder av feelgood
Mellis picnic med barnbarnen, bad, bus & goa kramar
Fick extra energi, så det blev en härlig träningspromenad längs med ån. Varje steg jag kan ta själv ger en så otrolig frihetskänsla och glädje
Förvånade blev vi när vi såg maneter, har inte sett det här i Karlshamn tidigare. *Upptäckarglädje
Inget stämmer längre, precis som någon annan drar i trådarna och man får en känsla av att allt i våra liv är förutbestämda och fejkade. Det jag gjort i mitt liv innan sjukdomen, vad var det för mening med det?
Man känner sig lurad, Som om en närstående har lurat & ljugit för dig, när du sen upptäcker det. Den känslan har jag för livet just nu.
Minns plötsligt den där otrygga, kusliga känslan som infann sig när jag utsattes för en stalker.
Inte så att jag egentligen trodde att hon skulle skada mig fysiskt, även om jag inte kände henne.
Nej, mer den där olustiga känslan över att, står hon och kollar in mig bakom hörnet, sitter hon i sin bil (jag visste inte hur hennes bil såg ut) och ser mig, medan jag är helt ovetande. Kommer hon att följa efter mig, gå i affärerna som jag besöker för att följa efter mig och se vad jag gör, handlar Valde hon restaurangen bara för att den nästan ligger granne med mitt hem?
Hon gjorde i princip allt som jag, fixade sina naglar på salong, besökte medium, tränade, färgade sitt hår till samma färg som mitt( alltså från ljust till mörkt). I Panik färgade jag om mitt hår, det blev helt förstört, men som tur var gick det att rädda med hjälp av familjen och en duktig hårfrisör.
Hon fick mig att må riktigt dåligt och gjorde mitt liv stressigt under den här perioden, men aldrig mer kan hon få mig att känna så.
Vet ju att hon inte är riktigt frisk och hennes längtan över att vara och se ut som mig gick överstyr.
*
*
*
#stalker #identitet #apaefter #läskigt #scary #imitation
Så nu har jag varit inne på lasarettet igen. Hostat och har haft svårt att andas. Sviter efter lunginflammation, värdena var bra iallafall.
Jag är så otroligt trött på det här, nu kan jag inte ta influensavaccinet heller på ett tag.
Tur jag kan skriva av mig här, ingen vill lyssna på negativitet, sjukdomar och på hur man har det.
Jag vet att det finns de som har det värre än jag och jag är tacksam att jag ändå mår hyfsat bra. Men som en har samma sjukdom som jag sa, man måste inte vara tacksam 24/7!
Snart har det gått 2 år sen jag blev sjuk, 2 år av stillasittande och liggande. 2 år av sjukdom, 2 år med andfåddhet och infektioner! 2 år av isolering.
Nej jag behöver inte vara tacksam 24/7!
Jag har bara en enda stor önskan ⭐️
Vill vare sig ha födelsedagspresent eller julklapp
Jag vill bara bli frisk! Kunna gå och leva som förut, eller nästan iallafall eftersom jag vet att det inte kommer bli helt bra.
Ber till alla makter om hjälp ⭐️♥️
Nyss hemkommen från lasarettet där jag legat i en vecka nu.
Jag fick ett sk Rhino virus.
Så dålig med feber och hosta, när jag får feber blir jag alltid inlagd pga min sjukdom.
Det blir alltid lite värre för oss inom riskzonen och det känns så himla trist.
Men nu är jag hemma igen ✨
Så då får man börja oroa sig för influensa, antagligen enl lungläkare så har jag inte fullgott skydd förrän precis innan min Mabhtera behandling eller inom en månad efter pga verksamma ämnen i den så som cellgifter
Kommer jag överleva en influensa undrar jag!
En mycket förskönad bild av mig i min sjukdom.
Sjukdomar har inget vackert i sig och man ser bara hemskt ut.
Just nu är jag less på tillvaron och att jag har det så jobbigt med andningen.
Blir plötsligt väldigt less och ledsen på att alltid ha så jobbigt med andningen. Så fort man ska göra minsta lilla så flåsar jag och fast jag har min syrgas
Drömde inatt att jag kunde gå igen och jag valde att springa, det gick så lätt och var så skönt och befriande♀️
