RSS - xml

Kontrollerades senast: 2020-02-26 03:52:15

ninjaliv blogg

ninjaliv blogg på Nouw

Sparkskada och lymfangit

2019-02-06 08:53
Från ninjaliv

20 januari blev Ninja troligtvis sparkad på insidan av vänster has av sin bästa vän som är broddad. Jag gjorde rent såret efter konstens alla regler men dagen efter när Emelie kom till stallet stod Ninja på tre ben. Jag skyndade mig ut till stallet i snökaoset och fick på vägen tag på distriktsveterinärerna i Flen som kunde komma ut. Jag har inte så många bilder från första dagen men hela benet var rejält svullet och Ninja hade 39,7 i feber. Behandling med penicillin och metacam sattes in. Metacamen kunde vi sluta med efter fyra dagar men de hemska penicillinsprutorna höll jag på med i en vecka. För varje dag blev hon värre och värre att spruta och jag tyckte att det var hemskt!

Nu har det gått drygt två veckor. Svullnaden i benet är överlag borta men lokalt vid såret är den till viss del kvar och hon har varit väldigt öm där. Istället för att ge sig ut i dessa hemska väglag till Strömsholm så bestämde jag och DV att de ska komma ut och röntga Ninja. Röntgen är bokad till senare idag. Eftersom att såret läker lite sakta vill vi med säkerhet veta att det inte blivit någon lös benbit eller liknande. Hittar vi inget kanske vi även ultjaljudar för att kunna se mjukdelarna.

Ovan är en bild på såret i lördags. I måndags och igår har svullnaden gått ner ytterligare och det ser faktiskt ut som att det sista börjar läka. Svar får vi förhoppningsvis senare idag.

Hejdå 2018

2018-12-30 10:08
Från ninjaliv

Jag ser att jag inte skrivit sedan den 5 september. Det är snart fyra månader sedan. Jag har helt enkelt inte haft motivationen. Mycket och inget har hänt sedan dess. Jag ska försöka att sammanfatta det mest väsentliga.

Det finns inte en enda hästbild i min telefon den första månaden efter Ninjas konstaterade senskada. Jag stängde nog lite av och fokuserade den mesta av min energi på medryttarhästen. Den 8 oktober tävlade jag för första gången på över tio år. En pay and ride. Dagen innan blev jag avkastad på en stubbåker och slog i huvudet så att överhuvudtaget ta sig till tävlingen och genomföra den kändes som en revansch i sig. Att vi dessutom kom hem med en rosett hade jag verkligen inte räknat med.

Den 14 oktober hade jag med systemkameran till stallet. Morgonljuset var magiskt och jag släppte Ninja lös på gräsvallen medan jag knäppte så många bilder jag bara orkade innan fingrarna frös. Jag är så glad över de här bilderna. Någon gång ska jag ta och förstora upp några av dem!

Ninja har hela tiden gått i hage som vanligt och fått följa med på små promenader, oftast bara på 10 minuter på asfalten. Just den här dagen hade vi dock gått lite längre, kanske 20 minuter runt åkrarna. Lunch serverades i solen efteråt både för två- och fyrbenta. Det var den 20 oktober.

Med hösten kom leran. Eftersom att Ninja skulle flytta till lösdrift och förhoppningvis bli avelssto igen, lät jag henne vara helt naturlig. Otäckad och oskodd. Jag försökte överleva lerborstningen och fortsatte vägra täcka Ninja.

Vi var med stallgänget (inklusive sambos) i Linköping och red islandshäst den 3 november. Alla var så duktiga! Vilket stallgäng vi var ❤️

Plötsligt en dag la jag märke till att svullnaden kring senskadan gått ner och värmen avtagit. Hon var fortfarande svullen under knät, precis där senan sitter på vänster fram men den hade hårdnat. Det här var den 20 november, 2,5 månad efter att skadan uppkommit.

Busfian! Det kändes så bra att se henne såhär. Full av energi och levnadsglädje. Jag brydde mig inte ens om att bli orolig. 24 november är klippet ifrån.

29 november. Två år sedan min älskade Corina fick somna in.

Tjejerna i egen hage i väntan på flytt!

På plats i nya stallet utanför Björkvik den 8 december. Ninja och Utopia går med två andra ston på dagarna med tillgång till en stor lösdrift. Utopia går in på nätterna. Det tog några dagar innan Ninja köpte att bli kvarlämnad med två främlingar men nu går det hur bra som helst. Hon gnäggar inte ens när Utopia går in för natten.

Lite blandade bilder. Hur bra har dom det? Ninja är fluffigare än någonsin, jag får låna fina hopphästar att motionera och för två dagar sedan var vi och hämtade vårt nya kök till vårt nya boende och sa upp lägenheten. Senast den sista mars kommer vi äntligen att flytta ut på landet. Vi ska hyra ett hus av Emelie som äger Utopia och hennes sambo. Förhoppningen är att någon gång i framtiden även bygga stall där.

Och med det tackar jag av 2018 och hoppas att 2019 kan föra med sig lite mer tur. Det är så mycket som vi har planerat för det här året och jag längtar så! Några pusselbitar börjar redan falla på plats men det är mycket kvar än. Gott nytt år!

Om någon önskar att följa mig och Ninja lite mer ”in the moment” så finns vi på Instagram @ninjaliv ​

Ninja min Ninja

2018-09-07 08:58
Från ninjaliv

Bra start på veckan

2018-08-30 21:51
Från ninjaliv

I måndags, två dagar efter att vi hade kickstartat vår igångsättning, hittade jag Ninja med svullen käke. Hon hade ont, jag såg det, och lät mig inte känna ordentligt. Jag tog upp henne i stallet och ringde distriktsveterinären. Eftersom att hon först blödde ur munnen och inte ville äta, var jag helt säker på att käkbenet eller tänderna var skadade. Efter att jag hade ringt veterinären som var en dryg timme bort, hörde jag ett lugnande ljud från boxen. Ninja tuggade hö. Med god aprit. Det lugnade mig något. Distriktsveterinären hade lite problem att se ordentligt men det hon kunde se var endast mjukdelsskador på insidan av kinden. Inga skador på tänderna. Hon skrev ut smärtstillande i fem dagar och så skulle jag höra av mig om det blev värre eller om svullnaden inte gick ner. I värsta fall kunde det bli aktuellt med röntgen av käken på klinik. Idag torsdag har svullnaden gått ner lite men inte tillräckligt för att jag ska vara helt lugn. Hon äter fortfarande med god aptit men vevar en del med käken när hon tuggar. Som att det inte är helt bekvämt. Jag tänker att jag ringer kliniken imorgon och bokar in en tid för röntgen. Den är ju bara att avboka om min oro mirakulöst skulle försvinna.

I tisdags, tre dagar efter att vi hade kickstartat vår igångsättning, tappade Ninja en sko. Det är den tredje denna sommar och den andra denna skoning. Jag reagerade knappt. Jag tog med den till stallet och åkte hem och la mig och sov. Idag kom min hovslagare ut och slog på den. Nästa skoning ska vi testa duploskor på Ninja troligtvis. Det är en ”syntetsko med metallkärna vilket dämpar krafterna, minskar sultrycket och främjar den naturliga hovmekanismen” (källa). Zink fick jag också tips av från förra ägaren. Det sägs även vara bra mot mugg som börjar komma krypande nu...

Det blir ett 2019 utan föl

2018-08-24 22:38
Från ninjaliv

Trots alla försök och tecken var Ninja tom på 17-dygnskollen. Vi kollade henne även på dygn 22 för att jag ville vara helt på den säkra sidan och det är vi nu. Det blir ingen Ninjafölis 2019. Hon brunstade igen vid sista kollen och då hon fortfarande var lite ”skitig” i livmodern rekommenderade veterinären att vi skulle ge henne en hippotrim-kur för att optimera chanserna inför nästa år. Så det har jag hållit på med denna vecka. En spruta i munnen morgon och kväll.

Det kanske låter sjukt men jag har sörjt Ninjas uteblivna föl. Trots att hon aldrig ens blev dräktig. Jag ville så gärna ge Ninja ett föl efter all skit som vi varit med om under det gångna året. Är det någon som förtjänar att få bli mamma igen så är det hon. Det kändes som väldigt bra tajming nu men som vanligt går inte vissa saker att påverka, hur mycket man än kämpar och vill det.

Nu har ändå några dagar gått och jag har lyckats att ställa om fokuset. Nu är planen istället att försöka att sätta igång Ninja så smått. Plan C. Hon är fortfarande 18 år, med en ligamentskada och hon triangelmärktes i våras. Samtidigt så har hon SÅ mycket mer att ge, jag ser det på hela henne, och jag har faktiskt inte sett henne halta ett steg sedan i februari, och då i trav. Vi har absolut ingen brådska och inga höga mål när det kommer till prestation. Om vi så bara ska skritta i ett år till så får det vara så. Allt jag bryr mig om är att Ninja har en bra tillvaro och är nöjd och glad. Jag ska göra allt i min makt för att bygga upp henne till att bli så hållbar och stark som det bara går. Utifrån hennes förutsättningar.

Visst är bilden fin förresten? Det är första gången jag sett Ninja knoppad och jag började att gråta när jag hoppade upp för att hon var så fin och lugn(!). Jag har hur mycket bilder som helst från det tillfället. Undertiden får ni hålla tillgodo med denna!

Personlighetsförändring

2018-08-11 15:23
Från ninjaliv

Jag har funderat på ifall jag skulle skriva det här inlägget eller inte. Jag är rädd att jinxa något. Ninja är personlighetsförändrad sedan sista insemineringen. Och inte på ett dåligt sätt. Hon är bara så... LUGN! Hovslagaren som hon i vanliga fall inte är särskilt imponerad av är plötsligt helt okej, stora fordon eller annat som händer i omgivningen är inte lika intressant och läskigt, hon taktar inte eller stressar upp sig de få gånger jag rider och hon är inte längre högst i rang (!) i den lilla flocken. Häromdagen när hon stod lös och sov i stallgången var jag tvungen att tempa henne för att jag tyckte att hon var så trött. Ingen feber alls. Jag har ju läst om dräktiga ston som blir lugna, gosiga och hormonstinna i början av dräktigheten. Tänk om det innebär att hon möjligtvis, eventuellt, förhoppningsvis är... dräktig? På onsdag vet vi.

Hjärtefilm

2018-07-31 22:49
Från ninjaliv

Ovan är filmen som spelades in när jag äntligen fick hämta hem Ninja. En riktig hjärtefilm! Tre dagar på seminstationen blev till nästan fyra. Ninja behövde stanna kvar och sköljas även igår.

Nu har vi gjort allt vad vi kan och lite till för att få henne dräktig. Så nu är det bara att vänta på den 15 augusti då det är 16-dygnskoll. Jag tror tyvärr inte att det kommer att bli något föl 2019, det har krånglat alldeles för mycket för att jag ska ha en bra magkänsla. Det viktigaste är dock ändå att Ninja mår bra och det gör hon verkligen nu när hon är hemma med kompisarna igen och infektionen i livmodern är behandlad med penicillin. Hennes välmående gör mitt välmående. Simple as that!

Hingstbyte, streptokocker och storsköljning

2018-07-27 21:47
Från ninjaliv

Jag känner att detta kan bli ett långt inlägg. Det får vara så. Jag har så mycket att skriva om veckan. Så, SÅ mycket.

Jag börjar med i måndags den 23 juli. Ninja var till att börja med inte dräktig på 17-dygnskollen som gjordes då. Väl där pratade seminstationen (såklart) om att inseminera på nytt och när jag var där i atmosfären bland alla föl och andra stoägare som fortfarande kämpar på samma sätt som jag, så kände jag att jag lika gärna kan försöka igen. Som Ninjas mammas sista ägare skrev: ”när pengarna ändå är i rullning”. Tar det sig föds fölis kring midsommar och det känns inte alldeles för sent ändå. Ninja var dock inte helt rätt i brunsten än så vi avvaktade med ny inseminering.

Till onsdagen hade jag bestämt att vi åtminstone skulle ta ett bakterieprov på Ninja för att utesluta att det är bakterier som gör att det inte tar sig. Jag ångrar att detta inte gjordes innan andra insemineringen och har nu lärt mig att kräva det om stoet inte tar sig på första försöket. *se det som en lärdom, se det som en lärdom*.

Onsdagen den 25 juli tas bakterieprov och bestäms att Ninja ska insemineras på nytt på kvällen. Hon är redo. Oa på Flemminge seminstation läser mina tankar och frågar i förbifarten ”vi ska inte testa att byta hingst då?”. Oa berättar att en transportör kan leverera från Lövsta seminstation redan kl 19 och då är spermierna fyra timmar färskare än om de körs från Zappa i Skåne. Lövsta, Lövsta, vad har de för hingstar... Jag googlar för allt jag är värd. Benetton Dream - lämnar jättetrevligt temperament men också ganska stort vilket jag inte vill ha, Valbonne - tilltalade mig inte alls på Lövstas hingstvisning, Klifton - jättefin men morfar Briar är ganska känd för att lämna lite svåra avkommor, Sankt Erik - också fin men joxig i munnen och jag vill inte dubbla Weltmeyer som även är Ninjas farfar, Van Vivaldi - superläcker men Vivaldiblodet och Jazz i dubbel upplaga hos honom hoppar jag gärna över, Ironman H - hoppar inte på bocken som han bör i nuläget, för risky. Vem återstår då bland dressyrhingstarna? Jo Oas första förslag: Bon Coeur! Han är efter tidigare nämnd Benetton Dream och har nyligen kommit till Sverige. Har inte en massa hetta i stammen, är mindre och nättare än sin far och rör sig superläckert och elastiskt! Haft flera avkommor som sålts dyrt utomlands. Ska jag byta från Zappa till Bon Coeur? Ingen jag ringer och vill rådfråga svarar och jag står själv med beslutet. Jag och Oa. Oa vill inte riktigt bestämma åt mig men när jag ställer frågan rätt ut säger hon att hon själv hade valt att byta hingst. Ibland matchar det bara inte. Hon nämner att de även väntar en leverans på Harlem D men där finns också mycket hetta och Oa har själv en avkomma som är som en trimmad moped. Oa har även en fältävlanshingst hemma som på klipp ser ut att röra sig helt okej. Jag får hälsa på den taniga fuxen i hingststallet men han ser i ärlighetens namn inte så mycket ut för världen. Snäll men nja. Jag har nog redan bestämt mig. Om detta är sista chansen för att få föl 2019 så kan jag lika gärna lägga alla kort på bordet. Friskt vågat, hälften vunnet! Jag byter hingst på 20 minuter till Bon Coeur. Så mycket mer tid har jag inte på mig att bestämma mig innan leveransen ska göras. Bon Coeur är svart (!), sa jag det? SVART! Och han har ett franskt namn, lite som La Ninja. Hingsten vars namn menar att han har ett gott hjärta och min hjärtehäst. It’s a match! Say no more.

Men så var det ju det där med oturen. Idag den 27 juli visade bakterieprovet att Ninja har bakterier i livmodern. Streptokocker. Hon ska behandlas med penicillinsprutor i fem dagar. Sprutas. Av mig. Ninja som är nålrädd. Särskilt i halsen. Jag blir rekommenderad att spruta i bringan eller på skinkan annars och det värsta som kan hända är att man träffar ett blodkärl och hästen dimper i backen. Okeeeeej? Det finns även vätska i livmodern. Ninja ska ”spolas” under dagen och lämnas kvar på Flemminge.

Strax innan jag ska åka och hämta Ninja nu ikväll så ringer Oa. De har tömt 10 liter vätska från livmodern, det är jättemycket! Sist sköljde de 4 liter. Ninja behöver sköljas en gång/dag under helgen och Oa rekommenderar att Ninja stannar kvar hos dem. Hon tror att anledningen till att Ninja inte kan göra sig av med all brunstvätska själv är för att hon har en liten knorr längst ut på livmoderhalstappen. Den har troligtvis uppkommit vid en gammal förlossning. Så Ninja får stanna kvar på Flemminge i nästan tre dygn till. Det är bra för då får professionella sköta penicillinsprutorna och jag slipper köra henne fram och tillbaka hela helgen. Jag häller ut mashen jag gjort iordning med en massa vatten eftersom att jag vet att Ninja dricker dåligt ur vattenkopp. Oa har lovat att ställa fram en hink med vatten istället. Min pluttehästis är en stor tjej. Hon klarar att sova borta och trivs dessutom väldigt bra på Flemminge med alla föl. Men jag då, klarar jag mig en hel helg med Ninja 30 minuter bort istället för 10? Skämt åsido. För hennes skull klarar jag banne mig allt! Om slutprodukten blir att hon får bli mamma igen 2019 så är det mer än värt det. Så det så ❤️

Falsterbo

2018-07-22 00:55
Från ninjaliv

Hörni! Jag tyckte att det var på tiden att jag skrev om något annat. Ett avbrott från fölplaner, otur och dåliga magkänslor. För en vecka sedan firade jag nämligen in semestern på Falsterbo Horseshow. Det är många år sedan jag var där sist men något säger mig att det i framtiden kommer att bli många, många fler. Titta bara på bilderna! Vädret, umgänget, maten, drycken och shoppingen var on point och jag åkte därifrån efter två dagar på Falsterbo och en på Ullared lite brunare, lite tröttare, lite mer avslappnad och såklart - lite fattigare.

För övrigt är jag väl medveten om all den kritik som blossat upp i samband med hopphästar som piskats och dressyrhästar som ridits i alldeles för snäva former (tyvärr lite i vanlig ordning känner jag). Jag kommer alltid att vara på hästarnas sida. Jag kommer alltid välja bort en inspänningstygel, ett skarpt bett eller ett spö snarare än att lägga till ett och jag anser att hästarnas välmående är något som behöver analyseras, diskuteras, lyftas upp och regeländras. Gärna igår. Vi har så mycket ny och bra forskning att använda för att hjälpa oss på vägen och det är min åsikt att ridsporten i Sverige behöver se över sina ibland uråldriga regler mer än vad som görs idag. Inte minst i min favoritgren dressyr. Jag är själv långt ifrån perfekt men målet måste väl alltid vara att hästarnas välbefinnande ska stå i centrum? För mig är det så mycket mer värt än all framgång och priser i världen. Kanske är det därför jag inte har så många bilder från olika ritter på Falsterbo, varken i dressyren eller hoppningen. Men jag har ändå några klipp på Peder och Allan. DET mina vänner, det är tillräckligt för mig att spara så länge!

En grupp som jag är med i på Facebook som diskuterar (ibland dock mer eller mindre konstruktivt) med hästarnas välmående i fokus är ”EquiEthics - #HorsesToo”. Dagens tips, spana in den!

Väntans tider

2018-07-18 22:32
Från ninjaliv

Ninja är inseminerad på nytt med Gammelenggards Zappa. Första 17-dygnskollen är på måndag den 23 juli. Jag tänker faktiskt inte så mycket på det. Jag har sänkt mina förhoppningar. Är hon dräktig är det fantastiskt! Är hon det inte är det inte hela världen. Jag kommer nog inte försöka ytterligare en gång detta år.

Det blev en lång väntan på ny inseminering. Brunsten ville inte riktigt komma igång så Ninja fick sprutas igång och vänta över helgen på att äggen skulle börja växa. Det gjorde de över helgen men vi väntade ändå till onsdagen för att inseminera. Denna gång behövdes bara en gång men två dagar senare hade hon inte fått ur sig all brunstvätska och vi var tvungna att ”spola” henne. Inget konstigt egentligen men på två veckor var jag på seminstationen åtta gånger. Jag är glad att jag hade hunnit lära upp en sommarvikarie som hjälpte mig på jobbet. Utan henne hade jag aldrig klarat av att vara borta så mycket. Drygt hälften av gångerna lastade jag Ninja och åkte själv till och från seminstation. Har jag sagt tillräckligt många gånger att hon är helt fantastisk!? Jag blir nästan tårögd bara av att tänka på det.

Fjärde juli 2018 var datumet Ninja inseminerades på nytt. Skulle det gå vägen skulle fölis komma i början av juni 2019. Det känns ändå som ett okej datum med hela sommaren fortfarande framför fötterna. Oooooom det nu skulle gå vägen.