RSS - xml

Kontrollerades senast: 2020-02-28 02:20:49

fruvidecarlsson blogg

fruvidecarlsson blogg på Nouw

En väldigt tuff tid.

2019-01-24 14:54
Från fruvidecarlsson

(Denna text har skrivits under flera dagar, den är osammanhängande och rörig att läsa)

September. September känns längesen, nästan så länge sen så jag sitter här och inte vet hur man ska inleda en text.
Det var mitt sista inlägg jag gjorde på bloggen. Innan dess har jag dagligen under 9 års tid uppdaterat min blogg..
Jag tröck mitt liv på paus. Paus gällande allt, jobb, sociala-medier, en paus från mig själv.
Den här tiden sedan dess har varit rörig, nästan så att jag vaknade upp en dag och inte visste vem jag blivit, hur jag blivit sån. Jag kände mig verkligen borttappad och orolig i själen, trött, och med noll tålamod. Som att någon bara sugit ens livslust ur en. Ville bara sova, sova sova och sova. Fast, de går ju inte. När man har både jobb, och fyra barn att rodda och ett sista barn som aldrig vill sova.

Det är inte konstigt att jag hamnade där, om man går tillbaka. Har lidit av en sån extrem sömnbrist sista två åren, och med ett så oerhört skört nätverk kring oss så har vi ingen avlastning, ingen från min sida och tunt från Linus.
Jag stod där och visste varken ut eller in, allt bara kändes hopplöst och rent utsagt meningslöst. Jag började sluta lägga ner tid på min Instagram, la kameran helt åt sidan. Uppdaterade kanske en bild varannan dag, mest för att jag ville. Och de var SÅ skönt! Jag märkte att jag hela tiden ville vara alla andra till lags, (vad ni ville se osv) jämförde mitt konto med alla andras. Vilka ljus dom hade, vilka bilder, vilka miljöer. Jag blev påverkad. Jag som aldrig annars trott att jag blivit de, stod där och bara ville spy på sociala medier.

Jag har ju alltid varit ganska ärlig med känslor, tankar, kring barn, sömnbrist, trötthet osv på mina sociala medier och de är ni så många som tackar mig för. Men de behövs mer! Jag raderade nog över 200 konton som bara sög energi från mig, där hela livet är som på ett moln med inte en endaste motgång. (Tillåt mig att kräkas i min egen mun) de finns inget liv som är så perfekt. Skrapar man på ytan, finns de alltid något mer. Sen är de helt upp till var och en att välja vad man ska dela med sig utav, de respekterar jag. Men att jag följde dessa konton, förstår jag inte än idag att jag gjorde. Men nu vet jag varför, jag var som sagt påverkad.

Jag började uppdatera bara för min skull igen, och delade det jag ville. La alla samarbeten åt sida ett tag.. Orkade inte. Ville inte. Har så många gånger funderat på att låsa min fruvidecarlsson och bara ha kvar den som en bilddagbok, och skapa mig en ny.
Jag och Linus hamnade i en ordentlig svacka, vår första sedan 2013. Bara de dränerade mig, hur kunde vi hamna här. Vad hände liksom! När hände det? Hur tar vi oss ur de här. Ingen av oss hade ork till något annat, än att just uthärda vardagen för vår EGEN skull och glömde "oss" totalt. De har varit en tuff höst, men idag känns allt lättare även om vi fortfarande kämpar på att komma tillbaka till de team vi faktiskt är. Vi båda älskar varandra, känslorna har vi inga problem med. Men de är orken att lyfta den andre, när man själv inte mår bra. Mathilde är fortfarande extra allt, och varje dag med henne är en kamp. Även om de blir enklare på sitt vis ju äldre hon blir och mer hon förstår, så är utbrotten starkare, viljan ännu starkare. Sömnen som krånglar än efter 1.5 år de eviga missnöjet och gnällandet. Hon har verkligen satt sina spår i den här familjen - även om hon är den roligaste, underbaraste, starkaste tjej jag känner. Ska jag inte sticka under stolen med, att livet har varit så sjukt tufft sedan hon kom. Jag har gett hela mig själv åt henne, alltid varit henne till lags, alltid gjort allt jag kunnat och kommer fortsätta att göra de.

De eviga dåliga samvetet att man inte räcker till för de andra, att dom lever i regel i ett konstant skrik och missnöje av lillasyster som leker drottning och hövding i vårt hus! De här tassandet kring henne, för att vara henne till mötes innan hon exploderar som en atombomb. Nu väljer ni som läsare att tolka denna text hur ni vill, vrida på den hur ni vill. Det handlar inte om att jag inte älskar henne. Tvärtom. Vårt band är så oerhört starkt, och jag är så beskyddande och vakande över henne så att de nästan blivit osunt.
Att börja på förskolan har varit de bästa beslut vi tagit för oss båda. Hon stormtrivs, är krävande även där. Men på en helt annan nivå! Jag har fått komma tillbaka till jobbet där jag har en fristad, och paus. Börjar äntligen se ljuset i tunneln efter den här tunga tiden rent känslosamt. Har börjat träna, göra saker för mig själv. Skaffat oss en utomstående barnvakt som kan hjälpa till vid behov, så vi kan få vara vi. Framförallt, har jag slutat jämföra mig med andra. Jag gör, så gott jag kan. Jag är inte världens bästa, jag gör misstag. Men likaså gör jag också rätt.

Acceptans hur kroppen förändrats

2018-09-26 16:00
Från fruvidecarlsson

När jag fick mitt fjärde barn, så hände något i mig. Jag kan inte sätta finger på vad det är, kanske är det åldern. Inte för att jag är gammal, men det sägs ju att man blir klokare med åren.
Jag har burit barn i min mage i tre år. Tre år, förstår ni vad min kropp genomgått? Kilon upp och ner, likt en jojo. Alla krav jag satt på mig själv. Stått på gymmet redan innan kroppen varit läkt. Varför? Om sanningen ska fram, kanske inte riktigt för min egen skull. Utan för att alla andra minsann kan hoppa ner i sina jeans direkt som dom haft innan graviditeten. Jag har gått på olika program, provat diet efter diet. Men den här gången, fann jag bara acceptans i mig själv.

Jag har ännu inte ställt mig på en våg sedan hon föddes för 14 månader sedan, och jag kunde inte bry mig mindre. Jag sminkar mig knappt. Inte ser jag sunkig för det? Jag går i mjukiskläder 99 procent utav tiden. Vem bryr sig. Inte lämnar Linus mig för att jag inte bär klackar och tighta obekväma jeans hemma? Det handlar inte om att vårda relationen, för även om jag inte gör de ovan. Är jag inte ofräsch. Jag är inte ful, jag är svin snygg ändå. Så va spelar de för roll.

Jag ammar fortfarande, och jag kan inte bry mig mindre om hur de påverkar mina implantat jag en gång gjort. Mina lår stöter emot varandra, och inte stör jag mig på de längre. Jag äter mat, jag bakar och älskar massa god sås! men jag vräker inte i mig. Jag rör på mig, för att jag mår bra utav det. Men jag hetstränar inte, just för att orken för de inte finns. Jag vill börja träna mer, men det tar jag när tiden finns. Men jag vill inte spendera alla mina timmar på gymmet, för samhällets eller någon annan skull. Utan enbart för min egen. Sminkar jag mig, gör jag de för min skull. Inte för att någon annan tycker jag är finare med smink. Förstår ni vart jag vill komma?

Jag är på en plats där i dag då jag lever ett rätt friskt och hälsosamt liv. Jag njuter av livets goda, utan få ångest. Jag är på en plats i livet där jag är så fruktansvärt trygg i mig själv & vem jag är. Vill bara gå tillbaka och ruska om mig själv där jag var för ett par år sedan och fråga va fan gör du!

Kram

Frisk luft & sjukdom

2018-09-25 12:43
Från fruvidecarlsson

Snacka om att den här morgonkylan bet tag i en! När vi gick ut till bilen, så insåg jag snabbt att rutorna var tvungna att skrapas för första gången, lite mysigt var det allt. Vi alla är hemma idag och kör en hemma-dag. Vi har varit risiga till och från hela förra veckan och även under helgen, och idag var jag ändå ledig. Så barnen fick stanna hemma med mig, tillräckligt pigga för att busa, men trötta för en hel dag i skolan. Men vi var tvungna att komma ut lite och få lite luft innan resterande dag spenderas i säng och soffa och Netflix-tittande!

Gick ner till vattnet och hade med oss bröd till fiskarna och fåglarna. Supermysigt, men kallt var de. De var vi inte beredda på, och alla barnen ville ha vantar på sig. Dit har vi kommit till alltså, så nu måste jag åka och bunkra upp lite fingervantar och annat som försvinner här hemma lika fort som alla strumpor gör.

Egentligen hade jag massa ärenden att göra idag, möte och banken och hundratals mail och bilder som måste komma ut. Men ja. De skjuter vi åt "växa-högen" och tar en innan dag, barnen är viktigast! Ha en fin dag allihop.

En fotostund

2018-09-24 14:19
Från fruvidecarlsson

Idag fick jag låna dessa två så vackra modellerna! Det tar tid att lära sig, men de är också så utvecklande från gång till gång. Jag har ingen brådska, men de är verkligen så kul. Och efter varje fotostund, vill jag bara ut mer och mer! Alltid nya ideér i huvudet, jag måste bara finna de rätta platserna att fota på. Vad känner ni när ni ser dessa bilder? försöker hitta ett sätt att förmedla de jag känner i bilderna jag levererar. Kom gärna med er feedback! är de något jag ska tänka på tycker ni? KRAM!

Barn med eksem

2018-09-24 14:07
Från fruvidecarlsson

Med hösten, så kom alla utslag tillbaka.. Alltså stackars mina små barn! De finns inga salvor som biter på Tristans och Mathildes atopiska eksem. Från början trodde vi de var sköljmedel osv, bytte ut allt mot neutralt. När inte de funka, trodde vi de hade nått med kosten att göra.. Sen åkte vi till Thailand, och Mathildes eksem försvann över två, tre dagar likaså Tristans. Under hela sommaren har deras kroppar varit mjuka som sammet, och så fort luften blivit torr igen så har dessa jäkla torrfläckar dykt upp, hela bål, rygg, lår.. De är så hemskt. Tristan hade något extremt förra vintern i knäveck och stora ringar på kroppen som var knallröda. Alltså fan! Vi har provat varenda kortison vi fått utskrivet, weledas produkter, minidern, propyderm osv osv osv osv! De enda som mildrar, är att dom aldrig får bada utan att jag häller i kokosmjölk, honung och en näve kokosfett. Kropparna blir återfuktade och de håller verkligen länge. Sen får man vara varsam med vatten när de är som kallast, dom klarar verkligen inte av de den här årstiden! och efter förskolan vill man ju gärna duscha av dom.

Vet inte vart jag ska ta vägen, Mathilde har fått så sjukt mycket redan nu och kan bara tänka mig hur hennes lilla kropp ser ut i vinter. Ni med barn som har liknande bekymmer, finns de någon mirakelsalva ni kan rekommendera?
Kram

Ett nytt kapitel

2018-09-21 15:11
Från fruvidecarlsson

Nu är de så definitivt, och nu är de så klart.
Efter många många månader utav diskussion så har nu Linus genomfört sin sterilisering. Vi har varit öppna om det här, så de är ingen utav er som behöver tycka eller tänka att vi outar varandras känslor. Vi har haft skilda åsikter, känt olika starkt både för och emot.
Ska börja med att mina känslor vacklat så enormt i det här. Jag tycker de är så drastiskt, och jag skulle personligen aldrig i hela mitt liv välja att göra de själv. Men också, med en känsla utav lättnad då jag trots preventivmedel har blivit gravid, inte en. Utan två gångar. Att göra aborter, är inte heller ett alternativ då de är de jobbigaste man kan genomgå.

Jag har känt, att jag är för ung. Att jag tyckt det varit jobbigt att han tagit de beslutet åt mig! Då vi valt att leva tillsammans, att han tar ett beslut om min framtid. Att jag inte ska kunna få fler barn i framtiden, att han tagit de beslutet åt mig så länge vi lever tillsammans, och ett liv idag är helt otänkbart utan honom.

Ofta får jag höra "men du har ju fyra barn, trams! du kan inte vara ledsen". Förminska, aldrig någons känslor. Vi alla är olika, många känner känslan utav att vara färdig efter en, andra efter tre.. Men jag tror personligen att jag själv inte skulle känna mig klar, även om jag hade sex. Så att detta beslut togs, var nog trots allt. Bäst kanske för oss alla! Men visst känns de lite vemodigt i hjärtat. Men de är vad de är, och allt vi gått igenom tillsammans så ska vi greja även de här. Jag kan bara önska, att mina känslor hade varit likadana. Att jag också hade känt mig färdig, som Linus gör.

Men de kommer nog den dagen, då Mathilde är både blöjfri och självständig, vi kanske är på någon resa och jag inser hur skönt de är när barnen vuxit upp, är delaktiga på annat vis och att tiden att njuta på ett annat sätt tillkommer istället för att handskas med allt detta små barn tillför! Jag vet, att jag en dag kanske kommer försonas med tanken. Och tänk bara på hur många barnbarn jag kommer få (förhoppningsvis!) bebistiden är verkligen inte över. Sedan kommer livets efterrätt!

Nåväl, istället för bebisar.. Blir de säkert hundvalpar när minimänniskan här hemma blivit lite större!
Kram på er alla

Gravidfotografering

2018-09-18 22:30
Från fruvidecarlsson

Igår fick jag äran att fota den oerhört vackra blivande mamman Elin! hon ställde upp som modell till mig, nu när jag så gärna vill lära mig att fota gravid-fotograferingar! Man lär sig för varje gång, och de fanns så många vackra bilder på kameran och jag har inte hunnit gå igenom hälften! alltså, så himla roligt. De här är verkligen något jag vill göra. Ser de som en morot till framtida utbildningar och kurser! Kram på er

Babykollektionen hos Clubxprs

2018-09-17 17:15
Från fruvidecarlsson

Åh den här lilla loppan, ännu en dag på förskolan mellan 09-14, och hon vinkade hejdå till mig! somnade i sin vagn en stund på förmiddagen, sov hela två timmar igen på vilan och sedan resten utav tiden har hon glatt strosat omkring och varit skit glad och nöjd. Alltså hallå! Vems unge är de ni pratar om? Får se när bakslaget kommer, men känns så bra i hjärtat!

Hela veckan är de jobb som gäller, och även helgen. Men ser så mycket fram emot vårt event vi har på Clubxprs på Torsdag! Ser ni Mathildes suit på bilden ovanför? Den kommer från deras nya babykollektion som ska lanseras! visst är den tok-söt? Allt som har öron på är ju to-die-for när man har sånna här småttingar som knatar omkring i blöjrumpa!
Så har ni vägarna förbi så kom in och säg, vi bjuder på kaffe, saft och lite gottis!

Ljuvligt print från Cirkusfabriken

2018-09-16 11:25
Från fruvidecarlsson

Hur ljuvligt set har inte Mathilde på sig? Kläderna kommer från Cirkusfabriken och är verkligen så fina! Jag som innan känt att mönstrat inte varit en hit på Mathilde, hon ska ju inte ha annat på sig än kläder som dessa! Helt bedårande. I morse så gjorde vi morgon väldigt tidigt här hemma, redan vid 06.30 låg både jag, Mathilde och Tristan i badkaret med bubblor och plaskade :) Så vi hann med en hel del på morgonen, två filmer, frukost x2 innan Pappan och övriga vaknade.

Gjorde mig i ordning och sen åkte jag mot jobbet, har nu lite rast. I dag har tjejerna riskola, och jag kan inte haka på! Däremot så tar farmor över, hästrädd som hon är. Men de ska nog gå bra! De är dags för hopplektion för tjejerna, och så trist att jag missar de! men de kommer fler tillfällen.

Hoppas att ni får ett fint avslut på denna helg, och att er nya vecka börjar strålande!
Kram på er

En dag ute i skogen

2018-09-15 20:08
Från fruvidecarlsson

En sån dag man kommer att minnas!
I sex hela timmar var vår lilla familj ute i skogen och spatserade. Inte för att vi hade tur med kantareller idag inte, ett par få stycken i vår korg! Men vi kollade på andra svampar, gick omkring, plockade en hel drös med lingon så när vi kom tillbaka hem så kokade farmor ihop två stora burkar med lingonsylt som vi fick med oss hem till barnens förtjusning.

Vi åt lite lunch ute i skogen, tog en fika. Bara gick omkring, och barnen letade efter prylar och bara myste på allmänt.
En super härlig lördag med andra ord. När vi kom hem så la vi oss raklånga på soffan och hade noll dåligt samvete över att barnen hade varsin iPad i knät och vi kikade igenom telefonerna. Vi har ätit lite middag, barnen har haft kompis över och snart är de dags att krypa ner tillsammans med den stora kärleken och kolla lite serie medan dom små sover.

Imorgon är de jobb-dag för mig, så jag njuter av den här helgen som varit!
Kram på er.