malinluks blogg

okej. på fredag är dagen här, jag går på min första föräldrarledighetsdag. jag har inget att falla tillbaka till, jag ska klara mig själv - även fast jag vet att Jockes farmor finns ett telefonsamtal bort. jag startar redan imorgon när Jocke har tenta.

samtidigt är jag glad att tillsammans med bvc, mvc, min läkare, psykolog, familj, nära och kära ha tagit mig ända hit. det är fortf inte Bra, inte toppen, medicinering kommer fortsätta men attans som vi kämpat ihop.

Jocke, tack för att du står ut. även när jag bara vill springa bort. Tack för att du fångar mig när jag bara vill sova.

Inte nog med allt som har med det här att göra så flyttade hon som blev min bästa vän hem igen, förhållandet hon hade här brast och då var det lättast för henne att flytta hem. Så nu står jag här, tillbaka på ruta ett lite grann, förut har det varit så enkelt att tagit barnen under armen och gått 50 m, öppnat dörren och sagt : honey, iam home. vinkvällar. spontana frukostar. spontan kram. Allt allt allt, nu är det så långt borta "/

annars? Noah är hemma denna vecka också, sen tar vi vardag - känner ångesten att han ska börja föris igen. Men ett måste för att få liivet att fulla på.

Vi har haft en toppen sommar, gott sällskap, go mat, go dricka. hoppas hösten kan bjuda på sina små stunder den också ♡

Nu kör Vi, välkommen höst 🌸

just nu är jag inne i en period där jag bara vill sova, jag skulle kunna sova bort dagar om jag bara fick/kunde. istället har jag två vildar som behöver sin mamma, även om jag analyserar det varje dag.

nu är också en period igen... (trodde den var över) där jag kan stirra rakt in i tven fast Nellie gnäller. den är hemsk, jag hör henne fast ändå inte. jag förmår inte min kropp till att busa/leka med henne än några minuter. Alla ni som gått igenom det här, förstår mig. JAG ÄR INTE EN SÄMRE MAMMA FÖR DET, TACK!

våra barn har det galet bra, när jag inte orkar så orkar deras pappa dubbelt. vi kan ringa ett samtal så tar mina föräldrar barnen direkt och bara det gör mig lättad. för skulle allt brista, som det gjorde i början så vet jag att jag kan trycka på paus ett dygn, några timmar.

Som nu hör, just nu kämpar jag med mig själv. jag sliter för att ta mig upp ur sängen, jag sliter för att orka lee, jag sliter för att ens orka andas just nu.

Om jag delar med mig till Jocke, ja en del men fortfarande är jag för feg, jag är dels rädd att han inte ska förstå, jag är så rädd att bli dum förklarad eller få massa frågor om varför, för jag själv vet ju inte varför. dumförklarad, Jocke skulle aldrig vara elak mot mig, men ni fattar? 🌸

Nu ska jag försöka slumra några timmar innan Nellie vAknar för natten och Noah för morgonen för även om jag bara vill sova så har jag två barn som behöver mig även när jag mår dåligt ♡

idag har varit en riktigt dålig dag.
ni hörde rätt, jag som ropa hej här om dan ropar nu nej. det har varit en dag då jag bara velat sovit, jag har bara velat gömt mig. det här är den mörka sidan av psykisk ohälsa med barn. jag kan bara inte dra täcket över huvudet och ligga där - jag måste upp!

just idag kom även tårar, jag tror jag grät så kudden gick att vrida ur. det var en känslostorm som drog in, en fruktansvärd rädsla av att förlora det allra dyrbaraste jag har.

det är svårt att förklara vad som händer när panikångesten, dödsångesten, seprationsångesten, ångesten drar in över mig. jag kan inte kontrollera känslorna,dom  bara kommer. Ibland för ärligt och dumt.

förlåt för alla fel jag gör, du kan också göra fel, svälj din stolthet och säg förlåt.

ikväll går jag och lägger mig med ett leende på läpparna. hela veckan (tis,ons,tors) har det gått otroligt bra att lämna lilleman. påklädning hemma har gått toppen, bilresan har vi sjungit och lämningarna har bara gått bra.

jag och jocke känns också inne i något, det är pussar på morgonen, inga tjafs på sms eller irritationer under dagen, jag har försökt ha middan klar hela veckan när han kommit hem, det har varit pussar när han kommit hem, det har varit lugnt och harmoniskt hemma (förr/några dagar sedan kunde/kan det vara små saker som irriterar och blir en stor sak), myst/kramats nu i soffan ikväll, jag pussa godnatt nu när jag gick in mot sängen.

JA! jag måste bara få säga JA, jag giillar det här och saknar inte alls det andra. låt detta hålla i sig.

påminnelse Malin : haka inte upp dig på små saker, försök vänd det och le !! ♡

just nu är jag inne i terapin där jag ska lägga varje dag bakom mig. varje morgon är en ny morgon att kunna göra en bra dag utav. det är fasen lättare sagt än gjort.

förut har jag tagit med mig gårdagens små tjafs, små ord, handlingar in i dagen. skickat små sms fulla med förlåt (fast jag inte ens gjort någonting?), jag försöker nu mera lämna dagen bakom mig.

som om j kommer hem och är trött, små irriterad så kan jag gå och lägga mig med en olustigkänsla - va sjutton har jag gjort för fel? ajabaja Malin, det behöver inte alltid  du som är fel och sen när jag vaknar på morgonen inte lägga all min energi på just det, utan hellre försöka pucha upp.

det är svårt, otroligt svårt. eftersom att jag är en människa som tror att alla blickar Är onda blickar mot mig, allt tisslande i kassan är om mig - listan kan göras otroligt lång. hårt jobb lönar sig, vi får se men det känns bättre 🙊!

annars har jag bara ångest ikväll, det kryper innan för skinnet. det är som myror i hela kroppen. därför ska jag lyfta över barn till sina sängar och så snart som möjligt krypa ner och försöka få några timmars sömn innan prinsessan vaknar ♡

jag ber om all förlåtelse. livet har liksom kommit lite imellan. det har varit jobbiga perioder som gått ut och in.

jag tror att a l l a som har barn kan känna igen sig - ibland får din partner ta lite för mycket. så är det just nu, jag blir irriterad över små saker, jag vet att det är för att jag själv inte är i balans, för annars hade jag skitit i det och bara gjort. jag kan bli arg, sen går det över på 2minuter medans Jocke kan gå och vara irriterad jätte länge & det är inte heller bra. inte för mig iallafall.

så just nu är det lite tufft, ingenting som vajjar på något vis men ibland är det bara lite knapert med små glåp ord "/

annars, terapin går framåt - sist gick vi ner på djupet, det kändes! vi gick ner på djupet i vårt förhållande, familjen & släkten. men vi går framåt, jag ska börja klara 1 timme om dagen nu, minst 3 dagar i veckan. pirrigt, jävligt nervöst. men vi lever, vi kämpar, vi mår bra trots allt ♡

Det kanske är tur att jag druckit ett glas vin, annars hade jag lagt mig ner och gråtit. ikväll går jag och lägger mig med sån ångest.

imorgon är det din födelsedag, älskade pappsen, jag hoppas det bjuds på tårta, blommor och choklad. Jag kommer med ljus, mina barn och sambo imorgon. Jag hoppas du ser oss, en liten pojke och en liten flicka. flickan är mer lik mig, kanske också lik dig? pojken är pappa sin upp i dagen. Du hade älskat dom, bara jag gett dig chansen. Jag är ledsen pappa. ledsen för allt som blivit.

Jag jag älskar dig ❤

överleva, just nu är jag inne i en period - överleva dagen. hemskt? ja! samtidigt är Noah inne i en period som är mysig, han vill kramas, pussas, han lyssnar, han är bara allmänt go. (Det är han jämnt, men ni med barn förstår)

nellie avgudar sin bror, han är inte lika förtjust i att hon vill vara så nära (hans villkor 😂) men han är aldrig elak mot henne, aldrig någonsin har han varit det. syskonen angbäck liksom ❤

det bara flyter, just nu är de hundra tankar som snurrar. jag är konstant trött, somnar var som helst, hur som helst, skulle nog tillochmed kunna sitta och sova "( inte hållbart, jag ska ringa barnmorskan på måndag, dom får boka in mig. kan inte ha det så här "/

annars? jag har en oändlig saknad till människor, jag kan känna otrolig icke tycka om känsla mot vissa. ångesten gör sig påmind varje dag nu - tack gode gud för atarax!! 💔❤