RSS - xml

Kontrollerades senast: 2020-03-31 09:02:01

carolinastenstrom blogg

carolinastenstrom blogg på Nouw

Världens sämsta förälder

2019-02-10 13:31
Från carolinastenstrom

Känner du igen dig i rubriken?
Du kanske inte kommer att kunna relatera till allting i den här texten, men kanske till en liten del. Vi får aldrig glömma att vi är väldens bästa föräldrar för våra barn, även om det inte alltid känns så.

Det var en period för inte alls länge sedan som jag inte orkade mer. Jag började ifrågasätta varför jag hade satt barn till världen när jag knappt känner någon lycka, eller överhuvudtaget ville gå upp ur sängen. Men jag fick påminna mig om att jag inte alltid har mått såhär dåligt, även om jag lever med en ”kronisk depression”. Jag har mina upp -och nedgångar som vilken människa som helst. Men detta var något av det extremaste jag känt.

Min sambo fick ta över föräldraledigheten och jag började hos en psykolog, jag var så desperat att jag till och med började med antidepressiv medicin, trots att jag inte vill göra det egentligen.

Med tiden började jag må bättre och kände att jag var på väg åt rätt håll. Eftersom jag inte ville fortsätta med medicinerna, slutade jag. Med en stor rädsla för att komma till insikten att jag behöver dom. Kanske resten av livet. Men jag tog den risken.

Nu känner jag hur hela världen rasar igen. Försöker inbilla mig att det bara är avvänjningen av medicinen och att det kommer att bli bättre. Men helt ärligt, vem fan försöker jag lura? Jag lever med en kronisk depression och behöver hjälpmedel, något jag inte skäms över, men det är en fruktansvärd insikt.

För att återgå till rollen som förälder. Jag kan bara skriva ur mitt perspektiv och ur ett perspektiv från en förälder med psykisk ohälsa, men jag tror att många känner igen sig.
Dagar då man inte orkar helt enkelt. Missnöjda barn, energin som runnit ur, dålig sömn - för att nämna några av sakerna du upplever som förälder.
Men vad jag tycker är så hemskt är att jag inte orkar låtsas vara glad längre inför mina barn. Jag döljer inte när jag är arg eller ledsen. Inte för att jag är den typen av mamma som tycker att man ska dölja sina känslor för sina barn, men just nu finns det ingen spärr.
Nej, jag gör inte illa mina barn när jag blir arg, men jag är rädd för att dom skadas på andra sätt.
Jag är noga med att prata med Joline och förklara saker. Men jag oroar mig såklart ändå. Trots att hon verkar förstå mer än vad jag trott och knappt reagerar när jag har en dålig dag.

Jag vill inte ha det såhär!
Ska jag seriöst behöva ta ett piller varje dag för att känna att jag klarar av livet?

En viktig påminnelse

2018-08-29 22:09
Från carolinastenstrom


Tänk att kunna ringa sin mamma när som helst. En självklarhet för många, helt omöjligt för andra. Av olika anledningar.

Min anledning gör det svårt att andas. Jag grips av panik av tanken att jag inte kan. Från den dagen jag kunde använda en telefon har jag alltid kunnat ringa min mamma. Vi har alltid kunnat prata i timmar, om allt och ingenting. Från det, till en evig tystnad på andra sidan. I skrivande stund känner jag hur det börjar sticka i mina ben. Att tänka på- och skriva detta ger en reaktion i min kropp. Jag känner tydligt hur det här påverkar mig fysiskt. Snart kommer det sticka i varenda kroppsdel. Inom några minuter kommer jag att få en attack. Jag kommer troligtvis att tro även denna gång att jag ska dö, men jag vet någonstans att det bara är att härda ut. Hur sjukt är det inte egentligen att jag känner allt detta så tydligt och vet varför jag känner såhär, men ändå är övertygad om att jag ska dö när jag är mitt i det?

Det här inlägget tog mig cirka 15 minuter att skriva. Under denna tid har jag hunnit tänka på våra långa samtal, gråtit, haft en attack, varit nära att ringa 112, samlat mig och fortsatt skriva detta inlägg.

Med detta sagt (eller rättare sagt skrivet?) vill jag förmedla det VIKTIGA budskapet att aldrig döma en annan människa. Min sambo kommer inte att veta att detta hänt ikväll om han inte läser det här eller om jag talar om det. Han kommer att tro att det är en helt vanlig kväll. Det är inte alltid du ser på en människa hur denne egentligen mår. Tänk steget längre där ute - Dina medmänniskor kämpar antagligen med något du inte har en aning om.


ULLAREDSRESAN DEL 1: Gekåshaul

2018-08-15 14:20
Från carolinastenstrom


Vissa av sakerna kommer det inte att finnas bild på. Antingen är dom redan använda eller inte uppackade. Men det kommer en lista längst ner i inlägget på dessa saker, samt pris såklart. Ber om ursäkt för suddiga bilder och skrynkliga kläder, men hoppas att detta är kul ändå! Skriv gärna om ni vill att jag ska fortsätta med hauls :)


BARN

INREDNING

ÖVRIGT

KLÄDER

HUSDJUR


PRODUKTER UTAN BILD

Herrstrumpor 2-pack (34,95 kr)
My little pony med kläder (79,95 kr)
Liten My little pony (29,95 kr)
Hundleksak (29,95 kr)
Solglasögon till barn (19,95 kr)
Gillette raklödder (24,95 kr)
Brandfilt (69,95 kr)
Brandsläckare (149 kr)
Ritblock 1 kg (17,95 kr)
Rund spegel 80 cm (249 kr)

Totalt: 2841,65 kr


Mina topp 3 av köpen var spegeln, krukan och åkpåsen. Men är nöjd med allt och det blev inga onödiga prylar denna gång. Önskar dock att jag hade köpt lite mer barnkläder!


Minisemester

2018-07-26 13:46
Från carolinastenstrom

Nova 11 månader

2018-07-22 22:00
Från carolinastenstrom

Ni som följer vårat liv på ett eller annat sätt vet att Nova är det där lilla extra. Hon är ledsen och lite extra ledsen. Missnöjd och lite extra missnöjd. Ett så kallat ”plusbarn”.

Har det blivit bättre nu när hon är äldre?
Nova har nu hunnit bli 11 månader och nej, det har inte blivit bättre. Hon är bättre på att roa sig själv nu än förr, men det är väldigt få gånger hon kan göra det en längre stund.
Hon är fortfarande väldigt missnöjd största delen av dagen och ska mer eller mindre sitta fast på någon av oss hela tiden.
Jag erkänner att detta tär mycket på mig. Väldigt mycket. Sett andra som har det likadant men som har lärt sig njuta av det. Jag kan tyvärr inte göra det på samma sätt, hur mycket jag än önskar.

Men sen lever vi också olika liv. Andra saker som påverkar mig och mitt mående gör såklart att jag inte har samma tålamod eller energi.

Novas utveckling störs dock inte av detta alls, vilket jag var orolig för ett tag då hon sällan vill vara på golvet osv. Men nu går hon. Hon trivs som bäst när vi är ute och hon kan krypa eller gå runt i gräset.
Så har jag en riktigt dålig dag vet jag i alla fall vad som alltid funkar!
Till er som är i samma situation - man hittar sina små sätt för att få det att funka.

Fler som har ”plusbarn” ? Kommentera gärna eller skriv ett privat meddelande. Man kan aldrig få för mycket av peppande ord och hjälpande händer ❤️

Ny kategori ✨ barnmat

2018-05-02 17:53
Från carolinastenstrom


Okej, jag tänkte börja med en ny kategori som jag hoppas att ni tycker om!
Nu är Nova snart 9 månader och jag har äntligen börjat tycka att det är roligt att laga egen barnmat.

Jag ville laga egen mat redan när Joline var liten, men då fanns inte intresset på samma sätt. Då lagade jag bara några få gånger för att det kändes som att det är något man ”ska göra”.


- Jag vill hålla mig till enkla men bra recept för att inspirera så många som möjligt.


Har du något recept? Dela gärna med dig! ❤️


Förstå min dotter och ge henne tid

2018-04-19 21:25
Från carolinastenstrom


Hur har allting egentligen gått sedan lillasyster kom till världen för 8 månader sedan?

Det har varit tufft. Riktigt tufft.

(Varning för långt inlägg. Dock viktigt!)
Nova är och har från första början varit ett väldigt krävande barn. Då menar inte jag på ett vanligt sätt. Alla barn är krävande. Detta är något vad jag skulle kalla ”utöver det vanliga”. Hon är alltid missnöjd, intensiv, sover dåligt och är oförutsägbar. Många tänker säkert att det är en bebis, alla bebisar är väl sådär mer eller mindre.

Nej. Det är dom inte.

Jag har känt mig som en otillräcklig mamma i åtta månader av mitt snart fyraåriga mammaliv.
Det var inte förrän jag snubblade över en artikel häromdagen som jag förstod vad det var. Jag har ett plusbarn.

Aldrig hört talas om ”high need baby” även kallat plusbarn? Det hade inte jag heller fram tills för några dagar sedan. När jag läste artikeln kändes det som att jag hade skrivit den. Det var som att läsa mitt barns namn mellan raderna.

Jag kunde inte för mitt liv förstå vad jag gjorde för fel med mitt barn. Varför var hon aldrig nöjd? Varför sover hon aldrig? Varför är hon missnöjd precis överallt och hela tiden?
Joline var ju aldrig såhär.

Det känns lättare att hantera det här nu. Jag har mer förståelse för mitt barn och ingen utom dom som går igenom det här kan förstå lyckan i det.
Varför är det ingen som har talat om det här för mig tidigare? Allt jag fått höra är att det är normalt, det är olika faser och en del av utvecklingen. Sen kom jag ut i verkligheten där barn var missnöjda, men även nöjda. Där kände jag att det skar sig för oss.

Såhär ser situationen ut för oss
Jag vågar sällan ge mig iväg med Nova och göra saker. Ibland gör jag det ändå för att inte känna mig totalt fängslad hemma och ibland måste man ju liksom. Jag vågar inte åka långt med buss eller tunnelbana. Bilen brukar också vara ett ångestmoment. Detta för att hon aldrig är nöjd.
Sen plötsligt så fungerar det. För att sedan vända igen. Jag vet aldrig när det är en bra dag att göra något. Hon sover aldrig bra och kan nästan aldrig sova någon annanstans än på eller bredvid mig. Ibland funkar vagnen, men det är inget att förlita sig på.
Hon kan vara glad och leka själv för att sedan totalvända. Ibland räcker det med att någon ler och säger hej till henne så brister hon ut i gråt. Enda gången hon känns nöjd är på tillställningar när hon sitter hos mig eller någon annan hon känner sig trygg med. Då brukar folk säga ”vad lugn hon verkar. Hon gör inte mycket väsen av sig” och vi svarar varje gång att dom ska bara veta hur vardagen ser ut. Ibland känns det inte som att någon tror på oss om dom inte är en del av våran vardag och har sett det själva.

Det har funnits dagar då jag bett Novas pappa att vara hemma för att kunna vila, om så bara för en liten stund.

Många i vår närhet tror även att Nova inte tycker om dom eller tycker att hon är svårflörtad när hon sällan ger svarsleenden. Hon är reserverad. Låt henne vara det. Hon kommer inte att vara såhär hela livet. Ansträng dig om du vill komma henne nära, men respektera henne när hon inte vill. Det har ingenting med dig att göra. Det här är hon. Ge henne tid.

Min älskade lilla dotter. Hon är inte bara missnöjd, hon är missnöjd plus mer missnöjd. Hon är inte bara ledsen, hon är ledsen plus mer ledsen. Men å andra sidan - hon är inte bara glad, hon är glad plus mer glad. Hon är nära sina känslor och det är fantastiskt även om jag ibland känner mig som den sämsta mamman någonsin och bara vill ge upp.

❤️


(no title)

2018-04-09 07:32
Från carolinastenstrom


Det är söndag den 9 april och vårvädret är fantastiskt. Hunden inviger sin nya hage, katten känner på gräset och ska när som helst släppas fri. Hon ska bara bli lite modigare först. Joline vill gå in och ut genom hundhagen medan vi andra sitter och njuter av solen.

Lite senare på kvällen är det dags för mamma att ringa en taxi och åka hem. När hon går ut genom dörren vet vi inte att det är det sista vi ser av varandra..

Om vi hade vetat, vad hade vi då sagt till varandra? Hade vi någonsin släppt taget?


Idag är det ett år sedan jag såg min mamma vid liv för sista gången. En del av mig är lättad över att vi inte visste då vad som väntade, för vi hade haft en fantastisk dag tillsammans. Men en annan del av mig hade velat få en chans att ta farväl.
Jag är inte säker på vad jag hade sagt om jag hade vetat. Jag hade nog bara gjort det tydligare vad hon betydde, hur älskad hon var och kramat henne. Men jag hoppas att hon visste och kände det som blev osagt. 


Nu har det här ”första året” gått som alla pratar om. Första högtiderna och födelsedagarna utan varandra. Det sägs vara det jobbigaste. Jag håller inte med. För mig har det knappt börjat. Det här året har jag gått runt och tryckt undan så jävla mycket för att orka. Idag känner jag att detta lika gärna kunde ha hänt igår, det gör ondare idag än när det hände. Sorgen är kraftigare än någonsin..

Länge sedan

2018-04-06 11:02
Från carolinastenstrom

Long time, no see. Jag ska vara helt ärlig - jag har inte haft någon lust alls att blogga. Även om det är något jag verkligen tycker om. Och mår bra av.
Den senaste tiden har verkligen varit skitjobbig. Det närmar sig årsdagen för mammas dödsdag och Nova tar väldigt mycket energi, både dag och natt. Ingen bra kombo helt enkelt.
Nu hoppas jag att jag orkar fortsätta blogga, för jag vet att jag behöver det. Att skriva har alltid varit bästs terapin för mig.

När nog är nog

2018-02-15 10:39
Från carolinastenstrom

Nu har sjukdomarna och smärtorna avlöst varandra i drygt 2 månader. Det har varit påfrestande och ibland har jag bara velat gå ut genom dörren för att aldrig mer återvända. Och nej, det skulle jag aldrig göra. Men känslan som ibland infinner sig när nog är nog.

Jag lämnar vår äldsta på förskolan varje morgon eftersom jag är mammaledig med den minsta och min sambo börjar jobbet klockan 7, en timme härifrån. Är jag sjuk, kommer vi automatiskt inte iväg. Då står jag här med 2 barn som kräver väldigt mycket av mig. Ensam. Även om min sambo ofta frågar om han ska komma hem osv så brukar jag säga nej. Även om det ibland verkligen skulle behövas.

Den äldsta är 3,5 år och inne i den värsta jävla fasen någonsin. Förstår verkligen inte människor som säger att 3 är den bästa åldern, jag själv tycker att den är hemsk.

Inte nog med att man ska känna att man aldrig är frisk, ständigt lyssnar på skrik, gnäll och gråt, byter sjutusen blöjor per dygn, aldrig hinner duscha osv så ska man ständigt ha någon slags skyldighet. Skyldighet till omvärlden. Man ska orka träffas, socialisera och orka prata. Familj ska känna att dom har rätt till barnen, rätt att träffa oss när dom tycker att det var för länge sedan vi sågs (trots att så inte är fallet), då har jag bara lust att skrika rakt ut. Förståelsen är på 0.

Jag är inte bitter eller oresonlig på något sätt, ändå är det så jag uppfattas för att jag har en egen åsikt eller tycker att ”Stopp! Nu är det för mycket!”
Jag har väl rätt till en åsikt, precis som alla andra, eller är det bara vissa människor som föds med det privilegiet? För exakt så känns det. I alla fall här. Jag kan peka på vilka som har rätt till sin åsikt och på vilka som inte har det. Jag är inte en av de förstnämnda.

Till omvärlden:
Förvänta er ingenting av mig just nu.


Mvh en mamma, medmänniska, sambo, dotter och vän som har fått nog av oförstående människor