RSS - xml

Kontrollerades senast: 2018-11-17 11:18:23

time and consequence

-

2018-02-04 00:12

"Omg she's alive!"


Hade denna blogg fortfarande haft några besökare hade det kanske låtit så. Men när det ekar tomt ett halvår på en blogg som redan sett sina bästa dagar faller den snabbt i glömska. Och det är ungefär dit jag känner att jag håller på att falla också - in i dåtiden, det som varit, det som bleknar och glöms bort.


Känner att jag ligger så extremt efter. Ligger efter som inte jobbat lika länge som alla andra. Ligger efter som inte varit ute på långa resor med någon kompis. Ligger efter som inte börjat plugga. Ligger efter som inte har körkort, inte flyttat hemifrån, inte har partner. Och vad jag än gör, så kommer jag aldrig kunna ta igen det där försprånget alla andra fått medan jag stått still och trampat vatten för att inte sjunka djupare. Och det gör mig galen. Det går runt, runt, runt i huvudet på mig. Dag som natt.


Efterbliven.


Ful.


Meningslös.


Tråkig. Dum. Självcentrerad. Överflödig. Idiot.


Allt är som en jävla kamp för att få luft och jag vet inte ens om jag fortfarande vill ha den. 

"kill me plz"

2017-08-14 02:09

Koncentrerar mig på att lära mig texten till Neck Deeps nya låt så jag slipper tänka på vilken dålig människa jag är. 

Some say the passing of time is bittersweet...

2017-06-01 22:52

...but I think I love time the most when I'm with you.


Såg the Maine tre gånger till. Var skitkul och jag älskar det bandet av hela mitt hjärta. Aa och btw, John O'Callaghan kände igen mig redan första datumet och började snacka direkt om hur kul det var att se mig igen, no big deal. Se the Maine om ni någonsin får chansen, det bästa bandet som finns.


Ordspya.

2017-05-19 23:52

Har tänkt så många gånger att jag borde logga in här.

Att jag borde skriva något här.

Att jag borde skriva.

Men det tar stopp. Loggar in för att sedan stirra på de tomma vita fälten. Loggar ut. Skriver inget. Håller allt inne.

 

Ibland får jag grafiska bilder i huvudet av hur jag stoppar ner armen i halsen och drar ut alla inre organ. Får dessa bilder överallt, oavsett om jag sitter hemma eller står i tjotahejti och väntar på bussen. Hur jag tar tag i luftstrupen, drar och får med mig allt ut - lungor, hjärta, magsäck, njurar, allt däremellan. Tror den bilden till viss del kommer från när vi dissekerade ett får i trean och mer eller mindre gjorde exakt detta, men ibland är ångesten så stark att det enda som känns som om det skulle hjälpa är att just ta ut allt. Som om smärtan och illamåendet skulle gå över av att vädra innandömet eller något sådant. 

 

Klarar inte av att somna, huvudet rusar iväg så fort distraktionerna försvinner. Behöver bakgrundsljud eller filmer eller serier eller sysselsättning. Allt för att slippa bli yr av alla tankar som far omkring som en karusell därinne så fort rummet blir mörkt. Klarar sedan inte av att ta mig ur sängen på morgonen, då det är som om någon sitter på min bröstkorg och tynger ner mig. Ibland känns det som om en annan kraft inom mig trycker uppåt, försöker få bort tyngden och samtidigt försöker slita bröstet i stycken. Sängen känns som ett fängelse.

 

Efter order från Loppan satte jag mig i tisdags kväll ensam på en sten i skogen och lyssnade på musik. Var på ett sätt befriande för jag kom ut i skogen, något av det bästa jag vet, men samtidigt kändes det som om jag borde stannat hemma. Försökte få med mig någon, utan att lyckas. Kände och känner mig så innerligt ensam. Känner mig avskärmad från allt och alla. Samtidigt blir jag så extremt stressad vid sociala interaktioner, hur människor lägger ord i min mun, inte lyssnar på vad jag faktiskt säger, hur minsta lilla ändring i stämningen i mitt huvud är detsamma som jordens undergång. Att träffa folk jag kallar vänner gör mig mer ledsen än glad.

 

Fick en kommentar för några veckor sen som verkligen fastnat hos mig. ”Du är… snäll”. Vet att det förmodligen var menat som något positivt men ju mer jag tänkt på det så har det skavt. Är det vad som definierar mig? Att jag är snäll? Är det därför jag så många gånger blivit totalt överkörd, för att jag är snäll och ändå kommer ställa upp när det behövs? För jag tycker ändå jag kan vara en rätt bra vän. Kan säkerligen vara en skitdålig vän också, vilket förmodligen är anledningen till att alla mina relationer alltid slutar på det sätt de gör, men jag vill inte vara ”den snälle”. Jag vill vara den vännen som man inte enbart hör av sig till för att prata ut för att jag kommer ställa upp, vill vara den vännen som man hör av sig till när man vill göra något kul också. Vill få meddelanden med sådant som fått folk att tänka på mig. Vill att folk faktiskt ska höra av sig och inte bara tänka på det i förbifarten men sedan bedöma det som för tidskrävande. Vill betyda något. Vill vara prioritet för någon.

 

Har inga framtidsvisioner och blickar alldeles för lätt bakåt. Försöker att inte gå vilse i nostalgin för vet att inget någonsin är så bra som man minns det (förutom Arizona, undantaget som bekräftar regeln) men det är så svårt. Saknar hur allt var. Vet inte vad jag ska göra om två dagar, än mindre i höst och det får mig att må så dåligt. För trots att alla säger att det är mitt val så lägger de i nästa sekund en kommentar om hur det blir i höst när jag pluggar. Jag vet inte om jag pluggar i höst. Vill inte börja plugga och misslyckas med det också. Jag kunde fan inte ens lyckas med konceptet sabbatsår. Har inga framtidsvisioner för helt ärligt, jag trodde inte jag skulle leva såhär länge.

 

Är så jävla rädd för att bli ensam för om jag inte är prioriterad nu, hur blir det då när alla går vidare och jag står kvar?

 

Samtidigt kan jag inte svara på varför jag mår som jag mår. Jag vet verkligen inte vad som är felet. Vad som är källan. Och då är det tydligen inte värt att ses som ett problem, då är det bara jag som måste rycka upp mig, tänka mer positivt, göra något om dagarna. Men de dagar jag jobbat och de dagar jag träffat folk gör ingenting bättre. De gör bara att det också rinner tårar ner för kinderna när rummet blivit mörkt. Förlåt att jag inte har någon traumatisk upplevelse som jag kan skylla allt på, som kan gett upphov till det konstanta illamåendet och som kan ses som källan till allt ont. Jag känner mig bara tung, orolig och ledsen inombords.

 

Jag vet att jag bara har mig själv att skylla. Men det här suger ändå.

I only wanna talk to you.

2017-05-10 15:49

HARD TIMES

2017-04-21 22:48


Hej! Long time, no see. Har egentligen inte så mycket mer på hjärtat än att mitt andra favoritband kommit tillbaka från de döda med buller och brak och en sjukt dansvänlig låt. Så det kan ju vara lite trevligt för er att veta. Hayley Williams är för övrigt den coolaste människan som gått på denna jord, Taylor York räddade ensam hela musikindustrin, Zac Farro är tillbaka i bandet igen (och har jävligt vita tänder) och Paramore ska ut på turné i sommar. Är så jävla taggad.

Do You Remember? (the other half of 23)

2017-03-30 02:14

Som min senaste IG-caption säger: ändå rätt sjukt att detta är världens bästa band.

BIG HUGE MESS

2017-03-08 00:49

 

"this entry is a mess,

a big huge mess.

just like my bedroom

and just like the bedroom in my goddamn head right now.

it seems to always be that way.

my head,

not the room.

feels like i'm writing this in vain.

my selfish way of sorting through all the mental clutter.

maybe in reality,

i'm writing this for you,

to let you know there's at least one other person on this planet

who's head bedroom

is as messy as yours.

but for the sake of humor,

i dedicate this entry to my right leg

because it's asleep right now,

and i hope the rest of me will follow suit soon

so that maybe i can clean up

some of this shit

in my dreams."


- John C. O’Callaghan V

black butterflies & déjà vu

2017-03-02 22:32

HEJ OCH VÄLKOMMEN TILL MIN BLOGG SOM TILL 99% ÄR DEDIKERAD TILL THE MAINE.

Men I DON'T FUCKING CARE för detta är DET bästa bandet i världshistorien och INGEN kan övertyga mig om något annat. Jag är så taggad på detta albuuuuuummmmmm!!!!!!!!!!!!

Stay soft but don't be gentle, it's altogether mental.

2017-02-23 16:25

Jag ser mig själv i publiken flera gånger och jag saknar Arizona och 8123 fest fett mycket.

BRA JÄVLA BAND.

Oh, it's gonna be a long night.

2017-02-21 22:36

Mängden nattbilturer och stjärnskådningar jag hade till denna låt i somras är inte ens kul.

Smutsig tvätt.

2017-02-17 12:02


Lista på känslor och tankar som denna låt samt video gett upphov till:

- jag älskar Alex's röst så mycket T.T

- vad i helv...

- Alex är så söt T.T

- vad i helv...

- när ska jag får krama Alex T.T

- åh sista minuten är typ okej?

- hoppas Zack och Rian mår bra

- vad i helv...

- jag borde verkligen köra en tvätt

The Maine tag.

2017-02-14 22:12

Det är ju bara alla hjärtans dag en gång om året...

En kväll när jag egentligen skulle sova fastnade jag framför YouTube och the Maine tag-videos. Kände att jag själv också ville göra en men då jag inte är särskilt intresserad av att snacka med en kamera och sen genomlida pinan i att höra min egen röst och se mitt eget fejs medan jag klipper ihop den så gjorde jag det skriftlig istället. Och på svenska. För det är så jag rullar. Så ja, prepare för 3000 ord tjatande om the Maine, bara för att jag kan. Let's go.



När och hur började du gilla the Maine?
Antar att detta gäller ”gilla” som i gilla musiken men började faktiskt gilla dem som personer långt innan musiken föll mig i smaken. Jag satt framför datorn en kväll tidigt på våren 2011 när jag fick något plötsligt ryck att ”nej, nu ska jag fan hitta ett till favoritband för snart har jag nog lyssnat sönder panic”, så jag började titta på bandlogocollage på weheartit haha. Då dök the Maines namn upp flertalet gånger men det fångade väl inte mitt intresse, registrerade mest att det fanns ett band med det namnet och gick sen och lade mig. Dagarna efteråt fanns helt plötsligt det bandnamnet överallt och de var omöjliga att slippa undan. Struntade dock fortsatt i att lyssna på dem men fortsatte även jakten genom bandlogocollagen efter det där gömda guldkornet. När de dök upp för tusende gången så bestämde jag mig för att kanske ge de en chans, jag hade ju ändå hört överlag gott om dem och det fanns ju den där specifika the Maine-gifen som jag såg hela tiden och som jag var nyfiken på varifrån den kom. Så öppnade en flik för YouTube, skrev in ”the maine” och tryckte på första förslaget som kom upp. ”Into Your Arms”. Klippet började och min första tanke var ”åh haha det är ju härifrån den där gifen kommer, flyt att jag hittade det direkt, nu ser vi vad det är för nåt”. Min andra tanke var ”sångaren är fett söt men fan vad sminkad han är………..”. Min tredje tanke var ”fyfan vad det här är B”. Och sen började jag skratta och kunde inte sluta. Tror jag klarade mig genom halva andra versen innan jag stängde av. Jag kunde för mitt liv inte förstå varför alla sa att detta var ett bra band. Det där var ju så otroligt dåligt! Försökte mig på att se Everything I Ask For-videon också men gav upp efter 20 sekunder. Bestämde där och då att även om sångaren var det fagraste jag skådat var inte detta band något för mig och något vars musik i största möjliga grad bör undvikas. Så jag började gå omvägar kring dem för att slippa höra. Snappade ändå upp fakta om medlemmarna på vägen och tyckte att bandet i sig verkade vara väldigt fint, bara att musiken inte var min smak alls. Och så fortsatte det tills en kväll, tidig vår 2012, när musikvideon till en låt vid namn Misery helt plötsligt började dyka upp i mina rekommendationer på YouTube. Gång på gång på gång. Men jag vägrade trycka för the Maine sög ju i min värld. Men så var det en gång när jag tryckte på klippet under innan sidan laddat färdigt, sidan sköt ner och jag råkade istället klicka på Misery. Panik panik panik. Slängde mig på tillbakapilen och lyckades trycka på rätt klipp och gick vidare med mitt liv. Men några dagar senare hände det igen, jag tryckte på klippet under innan sidan laddat färdigt, sidan sköt ner och jag råkade istället klicka på Misery. Panik panik panik. Slängde mig på tillbakapilen, försökte trycka på rätt klipp, jag tryckte på klippet under innan sidan laddat färdigt, sidan sköt ner och jag råkade istället klicka på Misery. Igen. Och någonstans här gav jag upp och lät latheten vinna för orkade inte gå tillbaka en gång till. Tänkte tanken att ”det kanske är ett tecken” och helt ärligt. Den tredje och sista felklickningen är det bästa jag gjort. Jag blev kär direkt. Förstod genuint inte att det var samma band. Pausade till och med videon för att googla om de hade bytt sångare. Det hade de inte. Fortsatte se och blev bara så extremt full av lycka. Lyssnade på låten på repeat hela den kvällen och natten, uppkopplad på högtalarna och med den blå displayen på stereon som enda ljuskälla i rummet. Var helt och hållet övertygad att jag hade hittat det största guldkornet i mannaminne. Smsade Carro och skrev att jag precis hittat världens bästa låt men sa aldrig vilken. Den var liksom för bra för att dela. Kändes som om jag hade hittat en saknad pusselbit och helt plötsligt fått en liten klarare bild. Sov knappt den natten. Dagen efter i skolan väntade jag bara på att få gå hem så jag skulle kunna lyssna på resten av albumet och se om det var något att ha. Sprang hem, laddade ner det, lyssnade. Det var första gången jag hörde Pioneer. Och det seriöst förändrade mitt liv. Världen blev en lite ljusare, färggladare och bättre plats. Det var som att hitta något du inte visste att du saknade och helt plötsligt vara hel igen. Blev så in i helvete överväldigad av så många känslor och blev nog seriöst lite kär i det där albumet för det var så bra. Laddade ner resten av diskografin utan att ens bry mig om ifall den var bra eller inte och sen lyssnade jag inte på något annat på flera veckor. Började så småningom att se intervjuer och insåg att dessa fem gossar var några av de finaste bandmedlemmar jag någonsin stött på och jag blev frälst på nolltid, från att ha gått omvägar kring dem för att slippa deras musik haha. Så ja, jävligt långt och omständligt svar men så kan det gå.


 

Vilken är din favoritlåt av the Maine?
Aka den omöjliga frågan. Har tänkt fett mycket på det här tbh för det är lite halvkomplicerat. Min favorite song of all time by any artist är Identify, men hur flum det än må låta så är det inte min favoritlåt av the Maine. Pioneer är liksom något som är större än the Maine och har därför fått sin egen lilla kategori. Trots det så är nog min favoritlåt av the Maine Like We Did (Window’s Down), som är från just Pioneer. Det är alltid den jag har spelat först när jag visat the Maine för folk för att jag tycker om den och jag vet att många andra skulle kunna gilla den. Jag hade den som ringsignal hur länge som helst och hade problem med att jag sket i att svara för att istället få höra låten. Vill inte ens veta hur många gånger jag lyssnat på den. Den är helt otrolig att höra live för får en sån lycklig känsla i magen bara av att höra introt. Så tror den är min favorit. Vanilla står dock också högt i kurs. Och We All Roll Along. Och Diet Soda Society. Och When I’m at Home. Vi säger att det är min topp 5 innan jag raddar upp halva diskografin och så går vi vidare istället.

 


Vilket är ditt favoritalbum eller EP av the Maine?
PIONEER! Jag kan verkligen inte förklara vad det albumet betyder för mig och hur det får mig att känna. Tror faktiskt inte att någonting annat i mitt liv kommit som en lika stor smäll på käften och ändrat allt för mig. Det var verkligen som att hitta något man inte visste att man saknade. De 62 minuterna av ord och toner betyder mer för mig än vad jag själv förstår och jag skulle inte gillat the Maine utan detta album (det skulle förmodligen inte ens finnas ett the Maine utan detta album, hemsk tanke) så definitivt Pioneer. Nu blev jag emo. Älskar det albumet.

   FUN FACT: var helt övertygad om att det var Jared på omslaget i början men fattade inte hur han kunde se så annorlunda ut i videos haha.

 


 

Har du någon favoritmerch från the Maine?
Har egentligen lite för många tröjor men The Maine har ca världens skönaste och mest prisvärda merch så allt jag äger är fett najs. Min crewneck som jag köpte på the 8123 UK tour är dock i en liga för sig. DEN ÄR SÅ SKÖN, vill aldrig ha på mig något annat egentligen. Gillar även ”fry your brain with the maine”-tröjan väldigt mycket.

 

 

Har du någonsin sett the Maine live och hur var det i såna fall? Om du har sett dem flera gånger, vilken var din favorit och varför?
Jag har sett dem live fyra gånger och ska snart se dem en femte. Känns helt surrealistiskt. Fatta att jag brukade se Anthem For A Dying Breed för att det var det närmsta jag kom att se dem live. Att välja en favorit är nästintill omöjligt, vet dock att London-spelningen inte är med i toppstriden haha. Mådde så äckligt den dagen, de var otroliga men jag ville mest gå hem. Första gången jag såg dem hade dock en speciell magi, hade väntat så länge på att det skulle ske, hade stressat så mycket över att det inte skulle bli så bra som jag hoppades och jag var så nervös. Så ba, var det bättre än vad jag någonsin kunnat tro. Och de var så snälla när man träffade dem och jag fick verkligen känslan av att de var genuint glada att se mig, framförallt Jared och John. Kommer seriöst aldrig att glömma den kvällen och hur jag satt på en trottoar i Nottingham kl 02 och storgrät av lycka. 8123 fest var ju dock en jävligt mäktig upplevelse också på så många plan, både det faktum att jag fick höra Pioneer live och stå längst fram på deras 10-årsspelning men också det att jag gjorde det ensam i maddafakkin’ Arizona. Det att jag knappt kan välja en favorit säger väl rätt mycket om hur bra de är live, se dem om ni någonsin får chansen. Den ena spelningen är aldrig den andra lik. Hyser dock extra kärlek till både Nottingham och the fest för där avslutade de sina set med We'll All Be... och det är ca bästa sättet man kan avsluta en spelning på.


 

Äger du några av the Maines album på vinyl?
Yes, I do! Äger Pioneer, den rosa samt den självlysande pressen av American Candy, Daytrotter Sessions och den vita pressen av Stay Up, Get Down (ville verkligen ha den blå men jag överlever). Most likely tillkommer den lila versionen av lovely little lonely också, annars kommer jag bli lätt irriterad på mina föräldrar eftersom de inte vill säga om de förbeställt åt mig eller inte (albumet släpps vid min födelsedag så det skulle vara i present i såna fall). Håller tummarna för att de någon gång gör fler kopior av Forever Halloween också för I need it.

   Kan lika gärna radda upp mina cd-skivor när vi ändå håller på – jag har The Way We Talk, Cant’ Stop, Won’t Stop, Black & White, Pioneer, Pioneer & the Good Love, Forever Halloween, Forever Halloween Deluxe, Imaginary Numbers, American Candy, 15:00 EPn samt Covers EPn. Och Anthem For a Dying Breed om den räknas. Och förhoppningsvis snart lovely little lonely även här hehe.



Vad är din favoritsak som the Maine gjort för sina fans?
VAR BÖRJAR VI ENS? Men helt ärligt, bara det faktum att de är så down to earth och faktiskt tar tid till att träffa så många fans som de gör är så otroligt fint. De har gratis meet & greets efter varje spelning på varje turné. Det är ingenting de är skyldiga att göra, man betalar för att se dem spela musik och efter att spelningen är över har musikerna egentligen inga som helst skyldigheter att fortsätta kvällen men the Maine gör det ändå. Varje jävla gång. For free. Och det är rätt fint. Man känner liksom att man som fan betyder något. De startar samtal som rullar, ställer frågor, behandlar en som en gammal bekant även om de egentligen inte alls vet vem du är. De interagerar ständigt med oss, genom att hänga, tweeta, ha meet-ups. De är bara genuint bra människor och definitionen av drömrelationen mellan band och fans. Sen så är den där lilla gratisturnén över hela USA också en rätt najs grej de gjort. Hösten 2015 gav de sig ut på the Free For All Tour, som precis som namnet antyder var gratis för alla. De betalade alltså själva för att få spela, medan folk fick se dem helt gratis. Som ett sätt att säga tack till de som spenderat sina pengar på dem men även ett sätt att ge de som inte tidigare haft råd möjligheten att se dem. För det är också en grej som är så fin med detta band, de pressar alltid priserna så att de ska vara så låga som möjligt. Min biljett i Nottingham, när de headlineade, kostade £12. Det är galet billigt. De hade precis en festival med 12 akter och massa aktiviteter i 4 dagar som kostade $25-$30 beroende på när man köpte biljett. De vill liksom göra sig själva så lättåtkomliga som möjligt för alla som stöttar dem, och det att det är helt naturligt för dem är nog min absoluta favoritsak med detta band.

 


 

Vilken är din favoritlyric av the Maine?
Ok, detta var den omöjliga frågan. Det finns så många, jag avgudar Johns förmåga med ord. Men kanske att det är någon rad eller två från (Un)Lost. ”With my eyes closed this feels like home” har stått ut för mig sen första gången jag hörde låten och får mig alltid att känna some type of way. Men ”I’m not looking to be found, just want to feel unlost” kan ju vara en av de bästa textraderna någonsin skrivna för den är så applicerbar på hur jag så ofta känner och ger en sån trygghet. ”And for the first time, I feel less alone and for the first time, I can call this home” från We'll All Be... är också i topp, liksom resten av låten. Kommer bara på fler och fler favoritlyrics (host andra versen i Kennedy Curse host sista delen av Like We Did (When We Were Lost) host sticket i Am I Pretty? host typ hela Vanilla host) men dessa tre är for sure med i toppen. Denna fråga fick väl inget direkt svar men den var verkligen skitsvår så nöj er.


 

Ett minne, som du inte nämnt än, som får dig att le.
PAT OCH KENNEDY EFTER PIONEERSPELNINGEN. De var SÅ glada att se mig. Pat frågade varifrån jag kom och när jag svarade Sverige så sken han verkligen upp och ba ”Aaaah that was you! That’s so cool!” och började prata och jag var den enda som på de 10 minuterna han hunnit vara ute faktiskt fick ha en full on konversation med honom och inte blev bortputtad av vakten direkt. Han hade så ont i foten stackarn men kände verkligen att han blev glad av att se mig. Och Kennedy slutade seriöst aldrig att krama mig, han höll om mig konstant från sekunden jag kom till stunden jag gick. Ibland lösgjorde han greppet lite så han kunde prata med mig mer face to face men sen kramade han mig igen haha. Han stod liksom med armen om mig även när han pratade med andra hahah. Alltså åh, kände mig bara så uppskattad, tack Tori för att du skrek upp till dem att jag var svensk.


 

Vilken låt skulle du vilja att the Maine gjorde en cover på?
De kan seriöst göra en cover på vad som helst och still kill it men helt ärligt? One Direction. Spelar ingen roll vad, bara något One Direction. Vore najs. Men skulle också vara kul att se hur typ Lush Life av Zara Larsson blev i the Maine-tappning.



Vad betyder 8123 för dig?
Jag har inte fått massa vänner via the Maine. 8123 känns inte som min förlängda familj. 8123 känns stundvis bara som en stor tävling om vem som lagt mest pengar på bandet eller varit otrevlig mot John flest gånger. Men efter 8123 fest har jag ändå lite fattat vad som är grejen med dessa fyra siffror. Jag åkte helt ensam till andra sidan jorden, till ett ställe där jag aldrig någonsin varit innan, men jag kände mig ändå hemma. De två första dagarna var jag livrädd på kvällarna, men dag tre såg jag the Maine och träffade folk i kön som genast tog mig till sig och hängde med mig. Och redan samma kväll kände jag mig mer trygg när jag mitt i natten tog bussen tillbaka mot hotellet. Dagen efter kom folk fram till mig, skrek ”YOU’RE HERE!” och slängde sig om halsen om mig som om de aldrig hade sett något bättre. Stod hela dagen omringad av främlingar men hade the time of my life till musik jag älskar. På väg hem till hotellet den kvällen stannade jag i en random korsning och pratade med en snubbe jag aldrig träffat innan i 20 minuter och kände mig fortfarande trygg. Dagen efter det sa jag hejdå till någon som trots att vi egentligen inte kände varandra var genuint ledsen att se mig gå. Och det var så fint. 8123 kanske inte betyder allt för mig men det betyder mycket. Jag har aldrig känt mig så fri, säker i mig själv, till freds, lugn, trygg och hemma som jag gjorde under min tid i Arizona under och efter 8123 fest. Får samma känsla när jag ser the Maine på scen. Allt känns bara så rätt när man ser dem. Som om inga av dina problem betyder något. Så det är nog det 8123 betyder för mig. Känslan av att vara lugn och till freds med sig själv och att känna sig hemma i situationer och platser man aldrig tidigare besökt, tack vare musik och människorna som skapat den. Och det är en rätt fin känsla asså. Att resa 19 timmar för att klättra upp i ett kontorsgarage i Tempe, Arizona och stirra på fyra siffror på en vägg var 100 % värt det. Allt för att få se var det hela började, för att se var roten till trygghet finns. 8123 betyder som sagt inte allt, men gu vad jag inte vill leva ett liv utan dessa fyra till synes helt ordinära siffror.



The Maine är verkligen det bästa jag vet och jag inser att det inte är rimligt i vissas ögon. Men de får mig att känna mig lite mer hemma i mitt eget skinn och det är jag evigt tacksam för. Tagga allt som komma skall.


Fun fact: jag gick under denna bro för mindre än en vecka sen.

2017-01-30 23:57


I didn't ever want to come down
From that West Coast rush and summer high
And easy, peaceful sense of time
I felt so alive
Now I'm alone when I'm back home
It's cold and old
But in my mind
I am miles and miles
Away

BAD BEHAVIOR

2017-01-27 02:45


GUYS!!!!!!! Jag har sett mitt favoritband två gånger till nu och i mADDAFAKKIN' ARIZONA!!!!!!!!!!!!!!! Helt jävla otroligt, det bästa jag gjort under mina snart 20 år på jorden, 10/10 skulle rekommendera. Och deras nya låt är så så SÅ bra live, grinar inombords. Kommer försöka skriva ett inlägg om vad jag gjorde under min vecka på en av de bästa platserna jag varit på samt försöka ladda upp bilder men allt känns så otroligt overkligt. Skulle mesiga lilla jag ha åkt ensam till andra sidan jorden? Låter mystiskt. Men alltså waaaaaaah, seriöst det bästa jag gjort och jag är fortfarande #hajp över att det hände. Lär ju vara det enda jag snackar om ett tag framöver nu. Men tills mer info om min superba vecka kommer så kan ni ju lyssna på Bad Behavior, bra band det dära alltså.

Sen sist.

2017-01-08 01:00


Hej!

Long time, no see. Charmen med att kunna styra när inlägg publiceras är att jag kan skriva ett inlägg den 8e januari 2017 men lura er att det egentligen skrevs och publicerades 31 december 2016 mohahaha. Men detta innebär att jag egentligen inte skrivit något här sen 11 december, oops...


Vad har då hänt sen sist? Jo, jag köpte julklappar och NAILADE varenda en och speciellt pappas, han blev såååå glad och det kändes bra. Julen var rätt kaosartad till en början men den redde på något sätt ut sig helt ok ändå. Fick en asful uggla, älskar den. Den heter Åke och Emma fick en likadan som heter Lill-Erik. Spenderade sedan juldagen med att spela fotboll på kullarna tillsammans med Cammi och Fredrik, det var kul. Såg även de tre första Harry Potter filmerna med dem någon dag senare. Under veckan som sen kom hängde jag mest med Ida, åt middag med henne fler dagar än vad jag åt med min familj. Firade nyår med jelagi och hade det kul, speciellt där runt tvåtiden när vi spelade rackare och dark Lisa kom fram for real. Sen årsskiftet har jag jobbat sista vecka på min praktik och är nu istället arbetslös (att jobba 24 timmar i månaden gills inte som sysselsättning, sry), såg den fjärde HP-filmen med Cammi och Freddo och hade te- och bullmys för att fira att jag överlevt praktiken utan att mörda någon. Har även varit på Tutankhamun-utställningen, det var lite coolt. Sen har jag ofcträffat Ida och idag träffade jag både Ida, Lisa och Anna för att åka pulka. Det var kul. Undrar när jag träffar dem nästa gång. Undrar vad jag ska göra imorgon. Och veckan som kommer. Och resten av mitt liv. Usch. Men men, nu vet ni iallafall att jag lever, nu ska jag sluta skriva här och ha livkris istället, godnatt.

2016.

2016-12-31 23:00

Vad gjorde du under 2016 som du aldrig gjort förut?
Jag åkte till Polen och såg en pistol, jag tog studenten, fick ett heltidsjobb, blev insnöad hos Ida och sett en hel det roliga artister för första gången (State Champs, Neck Deep, Simple Plan, The Vamps, Little Mix, Troye Sivan, LANY, The Vamps igen, etc.)


Höll du dina nyårslöften och kommer du göra nya för 2017?

Vet inte om jag direkt hade något nyårslöfte men har länge velat ta mer bilder, vilket jag faktiskt gjort i år! Sen att de är tagna med mobilen istället för systemkameran är en annan femma, kanske är det jag ska ha som mål nästa år...


Var det någon som står dig nära som fick barn?

Nope.

 

Var det någon som står dig nära som dog?
Nej, som tur var inte. Kanske fick det lite överstökat under 2015 (peppar peppar ta i trä).


Vilka länder besökte du?

Storbritannien, Danmark, Tyskland, Österrike, Schweiz, Frankrike, Italien, Monaco och Polen. Såg the Maine, Mayday Parade, State Champs och Neck Deep i Storbritannien vilket ofc var najs men de mest minnesvärda landsbesöken var nog ändå när bilen gick sönder på den österrikiska landsbygden och vi behövde vara i Nice SENAST två dagar senare pga Cammi skulle möta oss där då och Polen för obvious reasons.


Vad skulle du vilja ha under 2017 som du saknade under 2016?

One Direction. Sad but true. Saknar dem hemskt mycket. Sen vore det trevligt med lite mer stabilitet också.


Vilka datum från 2015 kommer du aldrig att glömma och varför?

29e september till 3e oktober pga Krakow. Det var en fett rolig resa, om än med ett mindre roligt slut. Första kvällen stod vi på en mack och skämtade vi om att vi skulle dö och jag såg ut som Hagrid, andra dagen tog jag och Ida en morgonpromenad genom hela Krakow och höll på att dö på en the Vamps konsert och tog sen en nattpromenad genom hela Krakow tillsammans med Anna och Johanna, tredje dagen gick vi till en kulle på en kulle och såg massa fina saker i den fina staden, fjärde dagen åkte vi till Auschwitz och Birkenau och Saltgruvan samt utforskade Annas valmöjligheter på Hard Rocks Cafés meny innan vi avslutade kvällen med att jag och Ida blev pistolhotade och att vi alla fick åka polsk polisbil, och sista dagen hängde vi på polsk polisstation samt gick i regn och letade efter vegab innan vi åkte hem och skreksjöng i bilen påväg hem från flyget mitt i natten. Det var en jävligt händelserik resa och även om jag nog blivit lite traumatiserad av den så var den kul och jag vill gärna åka iväg på fler äventyr med dessa människor. Sen var ju studenten den 10e juni också en rätt rolig dag.


Vad var din största bedrift i år?

Well, ingen dog i Krakow? Större bedrift än man kan tro. Nej men fick en praktikplats via tekniksprånget på ett rätt välkänt företag så det var ju lite coolt, kanske inte skitkul men hade iallafall något att göra nu i höst. Sen att jag och Ida hittade the Vamps när de spelade i Stockholm, fyfan va gött de kändes, vi var så jäääävla nöjda.

 

Vilket var ditt största misstag?

Har övertänkt både ett och annat och kanske inte direkt mått skitbra av det. Är typ ständigt mitt största misstag för det startar typ en kedjereaktion som leder till så många dumma beslut som i slutändan kan fucka upp rätt rejält för en och då är man tillbaka på att må skit.


Blev du sjuk eller skadad?

Lät som en pipleksak efter the Vamps i Krakow och fortsatte låta så till och från hela resan och blev halvt blåslagen av knytnävsslag på konserten men nä, inte direkt.


Vad var det bästa du köpte?

 Jävla tjat om det men förmodligen Krakow-resan och min "Fry your brain with the Maine"-tröja i London.


Vems handlingar förtjänar beröm?
Har svarat Harry Styles här två år i rad men tänker kuppa och svara Louis Tomlinson istället. Han är en så fin människa, så omtänksam, modig, stark och underbar. Tycker om honom, bra förebild är vad han är.

 

Vems handlingar har gjort dig bestört?

De delar av det amerikanska folket som röstade på Trump.


Vad spenderade du mest pengar på?

Jag vet verkligen inte? Kanske typ elektronik för köpte en ny amp till vinylspelaren, eller resor pga SL + Krakow. Eller typ... mat. Eller spelningar. Ingen aning.


Vad gjorde dig riktigt, riktigt, riktigt förväntansfull?
Studenten, State Champs, Krakow.

 

Vilken låt kommer alltid att påminna dig om 2016?

I Found A Girl av the Vamps, Hon Är En Tjej av mig och Ida, hela Troye Sivans album, Fire in the Rain av Månsan och yea, babe, no way av LANY.


Jämfört med den här tiden förra året, är du: 
a) gladare eller ledsnare?
jag vet inte, grejen är att jag typ alltid är ledsen denna tid på året så egentligen borde väl denna fråga beröra typ året som helhet idk
b) tjockare eller smalare?
tjockare (varför är ens denna fråga med, sjukt skev)
c) rikare eller fattigare?
rikare

 

Vad önskar du att du hade gjort mer än vad du gjorde?
Pluggat, tränat, gått på konserter, rest, tjänat pengar, varit med vänner, promenerat.


Vad önskar du att du hade gjort mindre än vad du gjorde?

Hatat mig själv, varit ledsen och övertänkt.


Hur spenderade du julen?

Lmao, med släkten efter många om och men.


Blev du kär under 2016?

Nein, men har börjat hata män på en helt ny nivå istället.


Vilket var ditt favoritprogram på tv?

Tänker låtsas att frågan egentligen är vilken min favoritserie i år har varit. Strecksåg Skam med Ida efter att hon lyckats övertala mig men asså, the Fosters är nog ändå min favorit i år. Tagga januari när det kommer tillbaka!!!

 

Hatar du någon nu som du inte hatade denna tid förra året?

Snubben med pistol i Krakow, hoppas han får ett ruttet liv.


Vilken var den bästa boken du läste?

Asså... jag suger på att läsa... men läste ut Livet Efter Dig iallafall så den haha.

 

Bästa musikaliska upptäckten?

LANY I guess... Vet typ inte vilka jag upptäckte i år, alla "nya" jag lyssnat på mycket i år upptäckte jag typ 2015. James Hersey var fett mys live tho och då älskade jag musiken men den som finns på spotify är tyvärr inte alls lika bra, men han var typ årets liveupptäckt.


Vad ville du ha som du fick?

Studentexamen och ett jobb.


Vad ville du ha som du inte fick?

Stabil hjärna.


Vilken var din favorit av filmerna som kom ut i år?

Asså gillade verkligen Fantastic Beasts. Fett mycket. Men the Fundamentals of Caring tar nog ändå hem priset här, den var precis rätt mängd "depp men med hopp" och skulle lätt kunna se om den typ nu. Ida och jag gav den 5 av 5 brittiska pojkband, se den.


Vad var det som gjorde ditt år omätligt mycket mer tillfredsställande?

Frankrike med Cammi var fett kul. One Direction gör mig så töntigt glad. Har varit rätt mycket med Ida hela hösten och det har också gjort mig glad. Är svårt att komma med konkreta exempel men alla de små saker som gjort mig glad och har fått tankarna att inte vara så jävla komplicerade, de har gjort mitt år så mycket mer tillfredsställande.


Hur skulle du beskriva ditt personliga modekoncept under 2015?

Sommarklänning oavsett väder.


Vad stoppade dig från att bli galen?

One Direction One Direction One Direction


Vilken kändis/offentlig person "did you fancy the most"?

One Direction One Direction One Direction (men mest Niall och Louis)


Vilken politisk fråga rörde dig mest?

Män suger, tjejer äger


Vem saknade du?

SIRI när den jäveln åkte bort i flera månader, men hon kom tillbaka som tur var.


Berätta en värdefull livsläxa som du lärt dig under 2016.

Vänskap kräver att båda parter gör en ansträngning att hålla den vid lov och att män suger :)


Citera en låtrad som summerar ditt år.
"You gotta help me, I'm losing my mind" *infogar resten av texten till History av One Direction*


Darling, just hold on.

2016-12-11 12:35


Vet inte hur mycket ni hört om Louis Tomlinson och hans mamma Johannah men en sak är säker - att gå upp på den där scenen 3 dagar efter att ens mamma och bästa vän gått bort för att för första gången uppträda solo och dessutom framföra en låt som var skriven till henne, det kräver så otroligt mycket mod och styrka. Hashtagen #ProudOfLouis börjar inte ens beskriva hur stolt jag är och även om jag sett upp till honom innan så är det på en helt ny nivå nu. Louis Tomlinson förtjänar allt fint i denna värld. Snälla, streama låten några extra gånger i bakgrunden eller köp den på iTunes till dig och nån mer. Han förtjänar det och hans mamma förtjänar det. Nej jag kände henne inte men hon verkar ha varit en helt otrolig kvinna som liksom Louis brydde sig mer om andra än sig själv, så full av kärlek. Streama låten och stötta Louis med familj genom detta. Tack.