RSS - xml

Kontrollerades senast: 2019-07-05 14:35:42

Flickan duktig

Sömn och stress

2011-05-23 09:15

Sömnen är väldigt viktig och därför vill jag dela med mig av den här texten som jag hittade på Vårdguiden - Stockholms läns landstings hemsida. [Har dock kortat ned texten lite].


Alla har någon gång upplevt en sömnlös natt på grund av att man är stressad, uppjagad eller bekymrad över något i sin tillvaro. Det är jobbigt när det händer, men för det mesta är det inte farligt. Om det upprepar sig regelbundet är det naturligtvis viktigt att ordentligt se över orsakerna till sömnbristen.


Sömn behövs för att kroppen och hjärnan ska få vila, återhämta sig och bearbeta intryck. Förr trodde man att sömnen var ett passivt tillstånd, men idag vet vi att sömnen är uppdelad i så kallade sömncykler. Varje cykel tar mellan en och två timmar.


Cyklerna är:

Insomningsstadiet – stadium 1

Stabil sömn – stadium 2

Djup sömn – stadium 3 och 4

Drömsömn eller REM-sömn. [REM står för Rapid Eye Movement, som betyder snabba ögonrörelser].


Kroppen är så sinnrikt konstruerad att den automatiskt kan ta igen förlorad sömn nästa natt. Sömnförlusten tas igen genom ökat djup – inte ökad tid. Är du däremot ständigt stressad kan det bli problem med att ta igen sömnbristen. Stress gör att du varvar upp, vilket stör sömnens kvalitet och gör att du inte blir riktigt utvilad.


Återhämtning

Kroppens återhämtning och uppbyggnad sker under djupsömnen. Hjärnan arbetar då långsammare och tillverkningen av stresshormon går på sparlåga. Drömmar dyker upp då och då under de olika sömnstadierna, men de är vanligast under REM-sömnen. Då arbetar hjärnan aktivt på ett sätt som påminner om när man är vaken.


Sömnkvaliteten bestäms framför allt av:

  • hur lång tid du har varit vaken. Ju längre tid du har varit vaken, desto djupare och snabbare sömn.
  • när på dygnet du sover. Det är lättast att sova när den biologiska klockan är inställd på natt och kroppens ämnesomsättning är låg.

Höga krav

Problem med sömnen blir allt vanligare. Kvinnor är mest drabbade. Sömnproblemen beror ofta på stress. Det kan till exempel handla om hårda krav på sig själv eller från omgivningen, eller brist på eget inflytande, både i arbetslivet och i hemmet.


Typiska stressymtom är hjärtklappning, kallsvettning och en hjärna som arbetar på högvarv. När man väl har somnat kan sömnen bli ytlig på grund av att man vaknar flera gånger under natten.


Stress som är ofta återkommande, långvarig eller intensiv är skadlig och kan ge upphov till sjukdomar, till exempel högt blodtryck, yrsel, hjärt- och kärlsjukdom, övervikt och magbesvär.


Några råd vid sömnproblem

Se till att skaffa bra förutsättningar för god sömn:

  • Gå inte och lägg dig utan att vara sömnig. [Det är skillnad på att vara trött och sömnig]
  • Se till att varva ned en till två timmar innan du lägger dig. Det är viktigt att vara avspänd och lugn då man ska sova.
  • Försök att ta itu med stress och problem före sänggåendet. Att ligga och älta problem gör det svårare att varva ner.
  • Undvik kaffe, te, cola eller energidryck sex timmar innan du lägger dig. Dryckerna gör det svårare att gå ner i varv.
  • Ha det mörkt, svalt och tyst i rummet och använd en bra säng.
  • Undvik att arbeta eller titta på TV i sängen.
  • Ha regelbundna tider för när du lägger dig respektive stiger upp.
  • Om du inte kan sova – gå upp och gör något annat tills du blir sömnig. Tänd helst inte lampan.
  • Undvik tupplurar under dagen.
  • Motionera regelbundet.
  • Se till att få mycket ljus under dagen, speciellt på morgonen.

Åska + mig = dålig kombo

2011-05-20 07:00

Jag är sinnessjukt rädd för åska. Eftersom det är så jobbigt för mig så tog jag upp det på Stresskliniken på en gruppträff. Då jag pratat om det så kändes det mycket lättare. Igår åskade det här - ganska rejält också. Men jag genomlevde det :-D Hade turen att jag kunde "fly" till en vän som bor i närheten. Jag känner mig så tacksam och det var så snällt av henne att låta mig vara hos henne!

Nu är jag less!!!

2011-05-18 10:45

I evigheter har jag varit förkyld nu känns det som. Men i själva verket är det "bara" 1,5 vecka. Den tiden har i alla fall för mig känts sjukt lång! Hur mycket slem och snor kan det rimligen finnas i en vuxen människas kropp? Tycker att jag inte gör annat än att hosta upp och snyta ut dagarna i ända. Jag är less på det nu. 

Hör ni det baciller? Ge er aaaaav!!! *Schas*

   

Igår var det gruppbehandling och då fick jag veta att det inte är något nästa vecka. *Sorg* Jag får väldigt mycket ut av att gå på dessa träffar. Givetvis är det ansträngande för hjärnan och det kan vara oerhört jobbigt med insikten om mitt eget beteende. Men i och med att alla deltagare har samma sjukdomsbild som jag så förstår vi varandra så bra utan att behöva förklara ihjäl sig... Och det känns skönt att bli BETRODD!

Dans och nässköljning...

2011-05-13 11:15

Förra fredagen var det dans på Ersboda Folkets Hus. Blender var det som skulle spela, ett av mina favoritband som sällan spelar här uppe. Därför kände jag att jag verkligen ville komma ut just den här kvällen även fast jag inte kände mig helt på topp. Dock brukar det kunna ha en förmåga att ändra sig när man väl är på plats   


Så var det inte riktigt den här gången. Den där riktigt wow-känslan infann sig inte riktigt! Men jag ångrar definitivt inte att jag for. Fick många kramar, fick följa och föra ungefär lika mycket (så ja, jag dansar med tjejer också). Jag hade helt enkelt fantastiskt bra danser, det var bara min kropp som inte riktigt ville begripa det...


Efter dansen tappade jag rösten och blev rejält förkyld   Nu en vecka senare är jag fortfarande förkyld. Det som är positivt är att jag numer kan prata. 


Mycket intag av the med honung, slemlösande medicin och flitig användning av min nässköljare har gjort att det blivit en smula bättre! Därför skulle jag vilja göra en hyllning till min nässköljare! Det låter inte så upphetsande, eller hur? Fast den är fantastiskt bra hur som helst!!


   

*Fanfar*

*Bara bam bam bam baaaaaaaaaam*

Det är äntligen över!

2011-05-06 11:45

Som jag har gruvat men ÄNTLIGEN är avstämningsmötet överstökat!  

Vanligtvis brukar en handläggare från Försäkringskassan vara med vid sådana möten, men så var det inte den här gången. Blev mäkta förvånad måste jag säga! De som var med på mötet var således: jag, läkare från Stresskliniken, arbetsrehabiliterings konsulten, min chef och en personalspecialist.


Naturligtvis kändes det inte bekvämt men jag var ändå lugn genom hela mötet. Anser även att jag sa förnuftiga saker och jag grät inte heller (jag var inte ens nära till tårar)!


Så vad hände då?

Inte mycket faktiskt! Chefen ska nu se efter om det finns något rum och lämpliga uppgifter som jag kan träna med. Detta har hon alltså haft skapligt lång tid på sig att fundera på men det verkar hon inte ha gjort… Personalspecialisten har samma uppgift. Och om de anser att det inte finns något inom kliniken där jag jobbar nu, så ser de över hela landstinget.


 

Min handläggare från Försäkringskassan ringde mig igår. Hon ville ta del av vad som sagts på mötet och höra vad vi har för planering för framtiden. Hon kom även med ett förslag (förutsett att alla möjligheter på mitt jobb är uttömda) att det finns arbetsinriktad rehabilitering som är ett samarbete med Arbetsförmedlingen.  


Men än så länge så avvaktar jag chefens insats och få höra hennes tankar och planering. Tyvärr känns det inte så hoppfullt med återgång till den klinik och arbete som jag har idag. Dock tänker jag inte hänga läpp för det.     


Arbetsinriktad rehabilitering  innebär att jag helt byter jobb, vilket jag känner kanske vore en bra lösning på något sätt ändå. Tänker då främst på att jag blivit sjuk TVÅ GÅNGER på samma arbetsplats! Kanske försöker både ödet och kroppen säga till mig: Gå vidare – gör något annat! 

Plötsligt händer det..

2011-04-29 19:45

Under påsken var jag hos min mamma.    Mina två yngsta syskon var också där samt min systers man och deras 2 barn. Med andra ord var det fullt hus.


Fantastiskt väder hade vi med strålande sol och hög temperatur, något som inte känns vanligt i april. I alla fall inte här uppe. Påskhelgen innehöll även mycket god mat, sköna promenader och en massa mys & bus med systerdöttrarna. 

  

Det är sannerligen vår nu

Knopparna på björkarna skvallrar om det. Även de söta tussilagorna som lyser upp likt små solar på de mest märkliga och fula platserna du kan tänka dig (förutom vanliga, tråkiga diken förstås).


Påskhelgen avslutade med dans i Ö-vik till Voyage. Hade inga höga förväntningar på själva dansen så glädjen var stor när jag fick dansa så mycket. Faktiskt med både killar och tjejer.


Blev ivrigt uppbjuden av killen som sagt att vi hade en Marabou dans. Men Trissögonblicket inträffade när en kille bosatt i Ö-vik (som jag inte haft en chans att få tag i eftersom han är så populär) faktiskt kom springande efter mig! Plötsligt händer det liksom! Vilken lycka.   


Även hans goda vän fick jag äran att dansa med och han har utvecklats helt otroligt mycket. Inte för att han dansade dåligt innan. Åtminstone jag tycker att vi har haft mycket fin-fina danser förut men nu… *himlar med ögonen* är de helt enkelt suuupermysiga. 


Syrran och jag var och handlade för någon dag sedan. Innan vi skulle åka hemåt så fick hennes minsta dotter tanka i sig lite mat. Då såg syrran att det var en kvinna som fick vår odelade uppmärksamhet. Hon verkade sälja något eller ge bort något.


Mina blickar drogs till henne och hon log hemlighetsfullt. Så kom hon emot oss och frågade först mig om jag kunde tänka mig att provsmaka ett bröd som ännu inte kommit ut på marknaden mot att jag skulle ge mina åsikter till dem sedan via mail. Gratis är ju väldigt trevligt. Särskilt för mig som inte har så mycket pengar att röra mig med, så jag sa naturligtvis ja.


Så nu har både jag och min syster en förpackning med ”Tranbärs Vikare” från Polarbröd att provsmaka   


*Noterar* Kom ihåg att alltid ha CHOKLAD hemma!

2011-04-19 11:45

[Torsdag 3 april]

Den här dagen hade jag äran att få bli bjuden på middag av min kära mamma. Min lillebror hämtade upp mig och då han såg mig sa han ”men vilken uppiggande frisyr!” Vi kom fram mitt på dagen och då fikade vi [kaffe & bullar] 

ute vid grillplatsen.  

  Eftersom vi satt vid elden sa min syster att hon kunde göra deg så att vi kunde grilla pinnbröd, det var mycket uppskattat. Till middag blev det köttsoppa med klimp *gott*.


[Tisdag 5 april]

På gruppträffen fick jag verkligen superfina komplimanger för mitt hår men även för mig som person – att jag är varm, härlig, go & glad och skiner upp     


[Tisdag 6 april]

Min syster skickade ett sms och frågade om jag ville gå på barnvagnsbio med henne + hennes lilla tjeja - och det ville jag! Vi såg på ”No strings attached” en rolig film med Ashton Kutcher *muuums*

 

[Tisdag 12 april]

Gruppbehandlingen den här dagen var fruktansvärt jobbig men jag var samtidigt otroligt modig som vågade säga precis hur det var. Och jag ”bröt mönstret” genom att inte säga samma sak som de andra!


[Torsdag 14 april]

Idag hade jag ett nytt kartläggningssamtal med den nya arbetsrehabiliterings konsulten. Det blev ett mycket bra samtal och jag känner att hon kommer att vara ett bra stöd i min arbetsåtergång! Fick sedan åka med syrran till mamma så jag fick även mysa med mina systerdöttrar   


[Fredag 15 april]

I fredags var det dans på Äpplet. Det var Zlips som skulle spela och jag tänkte att jag skulle prova våga ta mig ut. Mina förväntningar var låga och jag tänkte att jag nog inte skulle få dansa så mycket. Fast min tanke var inte att åka dit för att dansa som en galning utan mer att få träffa allt dansfolk och börja vänja mig att komma ut mer och mer.


Nu blev det verkligen en toppen kväll på alla sätt och vis! Dansa fick jag sannerligen göra mest hela tiden faktiskt och det var inte bara jag som bjöd upp, vilket var väldigt skönt. Sedan fick jag umgås med mina vänner som jag tycker om otroligt mycket. Jag fick både följa och föra ungefär lika mycket tid av kvällen.


En kille som bjöd upp mig   blev jag favorit hos på en gång och han var ivrig att få mig att komma och dansa i Ö-vik nästa söndag. Det var läckert att få känna mig så uppskattad. Min vän sa att hon aldrig hört honom prata tidigare och nu när han pratade med mig så var han som en kulspruta…


Han bjöd upp mig även till sista dansen och då sa han ”Det här var en Marabou-dans - *mmmm*”  



[Lördag 16 april]

Efter en danskväll brukar det ibland bubbla likt champagne i bröstet och man vill ”bubbla ur sig” saker man erfarit under kvällen. Därför bestämde sig jag och en väldigt god vän att vi skulle fika på Mekka och dela lite upplevelser. Det var trevligt som alltid och vi hade så mycket att prata om att en fika på 4½ timma var alldeles för lite  


[Söndag 16 april]

Kände att jag var i STORT behov av choklad men jag kunde inte nöja mig med vad som helst utan jag kände att jag allra mest behövde och framförallt ville tugga! Ett glas O’ boy var liksom inte heavy enough!   


Skrev ett inlägg på Facebook att jag var sur över att jag var så sugen på choklad men verkligen inte hade någon hemma, varpå jag får en kommentar att jag kunde komma över till henne, för hon hade choklad! *woho*

Är du bara bra om INGEN annan är bättre?

2011-04-08 07:15

Finns det någon som är lika sprudlande härlig som Mia Törnblom? Eftersom jag har en kraftig stukning på min självkänsla behöver jag öva och Mia, hon har lärt mig mycket!


Jag har läst hennes bok ”Självkänsla Nu!” och tycker att det gav mig stor insikt men jag behöver hela tiden påminna mig själv och gå tillbaka. Självkänsla är ju liksom själens kondition. Och vi vet ju hur kondition fungerar! Om man inte underhåller den så försvinner den fortare än en grisblink!


 


Vid flera tillfällen har jag sökt efter klokheter från Mia Törnblom och nyligen fann jag nedanstående på Aftonbladet.se


Är du bara bra om ingen annan är bättre? Dags att tänka om. Att jämföra blir lätt destruktivt.


– Tidigare var jag expert på att tävla, avslöjar Mia Törnblom, framgångsrik coach i självkänsla.

– Jag tävlade till och med i kassakön, jämförde matvaror och räknade ut var jag befann mig i hierarkin.

Att jämföra sig med andra är mänskligt, tycker Mia Törnblom. Men undvik att se folk som dina konkurrenter.

– När det gäller andra ska man bli inspirerad och peppad, inte jämföra. Alla har olika förutsättningar.


Öva, öva, öva

Lättare sagt än gjort. Om man fastnar i att jämföra sig, och bara är bra om ingen annan är bättre, hur kommer man ur den onda cirkeln?

– Öva. Bli medveten om vad du matar dig med för tankar. Och ha tålamod. Det tar tid att ändra ett beteende.

– Ha lite överseende med dig själv. Tänk att ”jag är ny på det här, men jag övar”.


5 sätt att bryta mönstret:


©     Tänk på att ditt värde inte bestäms av prestation. Du är bra, även om du gör dåligt ibland. Att tänka så gör det också lättare att våga lite mer.
 

©      Lär dig stanna upp och njuta av din framgång. Om du hela tiden tävlar missar du lätt de gånger de går bra för dig.
 

©      Vänd tankarna. Bli inspirerad, inte hotad. Alla du möter kan något du intekan. Men tänk på hur mycket du kan, som inte de kan.
 

©      Sätt mål för dig själv. Men ha kul på vägen, och lägg inget värde i hur snabbt du uppnår dem.
 

©      Sätt punkt. När du känner att du börjar jämföra, säg till dig själv ”Tack,det räcker så. Jag väljer ett annat spår”.
 

©      Öva upp din självkänsla. Med god självkänsla utgår du från dig själv, intealla andra.

Spontana infall

2011-03-31 18:58

I söndags fick jag en fråga via sms om jag ville gå på bio! Hennes man som är här tillfälligt kunde ha min son så kunde han leka med deras barn medan jag var borta. Bion vi skulle se gick en lagom tid så det skulle inte bli så sent heller. Trevligt sällskap och bio hur ofta händer det liksom? Tackar man nej till något sådant? Inte jag i alla fall.


Hon hade skrivit att vi kunde komma kl 16:00. När klockan var 15:23 skrev hon och undrade om vi snart var på väg. Jag förstod inte vad hon riktigt menade så jag skrev något i stil med att vi inte var på G än, hade vi inte sagt kl 16? Till svar fick jag ”vi har ju ställt om klockorna i natt och klockan är ju nu 16:23” Guuud så pinsamt!


Det var bara att studsa i ytterkläderna och gå raskt. Det enda som hände var att jag aldrig hann äta något innan vi åkte med buss ned på stan. Sonen fick äta med maken och deras barn. Skönt nog var det lugnt på biografen och det var inte många i salongen – perfekt. Filmen vi såg heter ”Min låtsas fru” och jag tyckte att den var jättebra.


I tisdags var det ingen gruppträff. Däremot hade vi individuellt samtal. Innan vi kom dit skulle vi fylla i några papper. Sömnregistrering, dagbok över vad man gjort på dagen och slutligen vad jag hade för mål med behandlingen.


Det visade sig att jag skulle gå och lägga mig senare på kvällen för att verkligen känna mig riktigt trött och få en bra sömn! Jag skrattar fortfarande och skakar på huvudet åt det där. Jag menar, hur många gånger har du hört "Du tror inte att du lägger dig för TIDIGT?" Själv har jag i alla fall bara hört motsatsen.


Hur som helst var mina mål och min egen tanke på vad jag skulle uträtta inom 24 gruppträffar naturligtvis höga som skyskrapor. Höga krav på mig själv återigen. Härmed ska jag lära mig att sikta lägre, ta små steg framåt och göra delmål. Då jag insåg hur höga krav jag har så började jag gråta och det blev tungt. Men det kändes bättre efter en stund.


Igår fick jag ett infall eftersom jag blivit så sjukt less på mitt hår. Utväxten var extrem och mitt redan tunna hår såg inte direkt mindre tunt ut. Någon vettig frisyr hade jag inte kunnat uppbringa på ofantligt länge och sist jag satte foten hos en frisör var ju ett år sedan… kunde vara dags nu kände jag så jag ringde till Headline på Strömpilsplatsen.


Fick en tid till dagen efter och var glad i hågen. Bara en kort stund efteråt ringde mobilen och det var samma frisör som meddelade att nere på samma salong nere på stan hade de tid för mig redan ikväll om jag ville byta. OM jag ville! Eftersom jag hade en utväxt härifrån till Haparanda så hade jag tidigare köpt en hårtoning som jag hade tänkt göra innan jag klippte mig.


När jag kom till frissan så fick jag först kaffe medan jag väntade. Sedan kom en tjej med ett färgsprakande hår ut och hon skulle bli den lycklige som hon sa. Den vanliga frågan ”hur vill du ha det?” kom och jag sa att jag inte hade tänkt så mycket.


Vi pratade lite hit och dit och sedan sa jag ”gör vad du vill”. Jag har bestämt mig för att vara modigare i livet och nu känns det som rätt tillfälle.

Från axellångt nött hår till superkort fräsch frisyr - behöver jag säga att det känns en smula naket? ;-) Men jag är sååå nöjd! (Ja förutom det faktum att om jag vetat att håret skulle bli så KORT så hade jag sparat hälften av hårtoningen...)

Long time - no blogg

2011-03-27 09:30

Oj så länge sedan jag uppdaterade nu. Ber om ursäkt för det. Till er tröst kan jag ju säga att ni inte har missat så mycket ;-)


[Tisdag 15 mars]

Nuförtiden längtar jag till en helt vanlig vardag som heter tisdag. Det är ju då jag har min gruppbehandling. Min upplevelse är att jag tar in väldigt mycket vettig information som jag har så mycket nytta av. En del saker kanske är helt självklara för andra, som inte är sjuka, men för oss som går på Stresskliniken är det inte det och därför behöver vi träna.


Exempelvis på att sitta helt stilla. Att inte röra sig och helst inte tänka heller. Vilken plåga. En minut! Det kryper i hela kroppen. Man ”ska” ju göra något hela tiden…


Otroligt många metaforer har vi fått ta lärdom av. Tänk dig att du kör bil. Du gasar på och använder nästan aldrig någonsin bromsen, vilket resulterar i att det gnisslar som satan då du försöker bromsa det minsta. Vad leder detta till? Jo, man gasar mera för att slippa den eländiga gnisslandet… Med andra ord är det svårt att stanna av för då ”gnisslar det” i systemet. I kroppen känner man otäcka känslor = symtom som man helst vill slippa. Och för att slippa så kör man vidare utan att stanna vid P-skylten liksom.


[Fredag 18 mars]

Mamma hade frågat mig för länge sedan om jag ville följa med ut på Äpplet och dansa till Elizas. Även fast jag förstod att det nog inte skulle vara så mycket av ”mitt dansfolk” ute så tänkte jag att det kunde vara trevligt att försöka komma ut ändå. Först kom mamma och en gammal arbetskompis till henne hit och åt ost & kex samt groggade lite. Himla trevligt må jag säga!


När vi kommit ned på Äpplet åt vi deras buffé och vi tog ett glas vin till det. Det var mycket gott både vinet och maten. Sedan kom musiken igång och de andra två blev uppbjudna på direkten och fick dansa en hel del. Själv kände jag att jag var nöjd att lyssna och iaktta de andra (i alla fall så länge). Medan jag satt och smuttade på vin kunde jag spana in om det fanns någon som jag kunde försöka få tag på för en dans senare – och det fanns det! Jag lyckades få tag i några guldkorn, ja faktiskt flera stycken. Så jag fick lite mysdanser – underbart.


[Lördag 19 mars]

På morgonen kom mammas man för att hjälpa mig att skruva ned en säng och att skruva ihop en annan. Så fantastiskt skönt att få det bortgjort. Tusen tack!


[Måndag 21 mars]

Enligt inrådan av rehab konsulten och min läkare på Stresskliniken så vill de att jag ska ha sociala träffar på jobbet för att avdramatisera den jobbiga känslan att gå dit överhuvudtaget. En sådan träff hade jag på måndagen. Meningen är att jag ska fika och prata med dem. den här gången var ingen skillnad mot för de andra träffarna. Jag hade hjärtklappning, svårt att andas och andra otrevliga symtom och kände mig inte bekväm alls.


[Tisdag 22 mars]

På den här gruppbehandlingen blev det känslosamt. Flera av oss grät då vi berättade saker ur våra liv. Det blev en sinnessjukt jobbig eftermiddag då jag hade galet ont i huvudet och ville bara sova, vilket jag också tillslut blev tvungen att göra för att överhuvudtaget klara av eftermiddagen/kvällen med sonen.


[Onsdag 23 mars]

Åter till Stresskliniken men den här gången för ett återbesök med läkaren där. Vi pratade lite om hur det gick för mig och en hel del kring det förestående avstämningsmötet med Försäkringskassan som jag gruvar för.


[Torsdag 24 mars]

Tid på vårdcentralen. Jag var helt enkelt less på att ha en känsla av att dö genom att förblöda en gång varje månad. Att spy av smärta och knappt kunna göra något alls är ju inget liv liksom. Förutom det så mår jag så illa och humöret påverkas därefter så jag har ju inte varit någon trevlig mamma direkt. Monster är vad jag varit!


[Fredag 25 mars]

Social träff på jobbet igen. Det roligaste var att en av mina kollegor sa ”Jag tyckte att det gick bra förra gången”. För vem undrar jag? För henne eller? Själv tyckte jag inte alls att det hade gått bra förra gången eftersom jag då kände mig utfrågad som om jag var på rättegång nästan och samma person som då hade tyckt att det gick bra fällde en hel del idiotiska kommentarer som förföljer mig fortfarande.


Nu är det slut på veckan, det är dags för fredagsmyyys…

En vän (som jag är glad att jag träffat och börjat umgås med) frågade om sonen och jag ville komma över på filmkväll och äta pizza tillsammans. Efter velande fram och åter från min sida om vi skulle äta hemma eller med dem beslöt jag för att vi joinade dem. Det blev trevligt och mysigt och vi stannade lääänge. Fick leka sagotant för en av hennes söner. Jag läste för honom en gång tidigare och han hade tyckt att det var så mysigt så nu önskade han att jag skulle läsa godnattsaga för honom igen, vilket jag mer än gärna gjorde eftersom jag tyckte att det var precis lika mysigt.

På bussen...

2011-03-14 09:15

Jag åker buss. Ofta. Under mina bussresor har jag uppmärksammat en sak som (nästan) aldrig slår fel. Allt handlar om de andra resenärerna. Det är när de kliver på och ska leta efter en plats att sitta på som det intressanta börjar.


Först och främst väljer de så långt som möjligt att sitta på ett eget säte. När inte det går tittar de nogsamt, spanar och letar efter en bra ”resenärskompis” (även fast man ALDRIG pratar med en okänd person på bussen).


Jag brukar alltid få sitta ensam. Det är liksom ingen som ”väljer mig”. Hur ska jag tolka det egentligen? Ser jag ut som en galning kanske? Jag tänker dagligen där jag sitter på mitt säte (Precis som Linda Bengtzing sjöng…) ”E det fel på mig?”. 

Dårarna och jag

2011-03-11 13:30

I närheten av där jag bor finns det personer som är ”nalta eljest”. De är spridda lite här och där i olika lägenheter på området, men de har ett hus dit de går och… ja, vad de gör där vet jag inte, men jag vet så pass mycket att de har personal och att de får mat som kör dit med en mindre lastbil.


Hur som helst. Dessa original stöter jag på flera gånger i veckan. De verkar söka sig till mig på något sätt… Alltid då de ser mig så skiner de upp och börjar prata. Nämnaren för dessa personer är att de alltid är GLADA! Och de försöker verkligen vara trevliga och artiga – jämt.


Ibland, då jag har bråttom, kan det dock bli problem eftersom de allt som oftast pratar som om de hade betalt för hur många ord som kom ut ur deras mun/minut… Det går inte ens att inflika med ”så trevligt… men jag har lite brådis förstår du..” Jag brukar däremot ge dem av min tid när jag kan.

    


Det jag inte förstår är varför personer som dem alltid dras till mig… *hm* 

Alldeles, alldeles underbart!

2011-03-04 10:00

Igår hade jag den mest fantastiska dag! Först och främst hade jag sovit riktigt GOTT utan mardrömmar. Jag kände mig faktiskt utvilad då jag vaknade. Så välbehövligt må jag säga!


Att jag sedan fick känna mig som en prinsessa hela dagen gjorde inte saken sämre. Igår måste vara den mest gudomliga dag jag har varit med om på länge.


Blev bjuden på en hel dag på Iksu SPA. Där skulle jag slappna av och inte känna någon stress. Tro mig, jag njöt i så stora mängder att jag nog kommer att sväva minst en decimeter ovanför marken ett BRA tag framöver! (Lova att inte plocka ned mig bara!)    



Förutom det så är det en alldeles strålande vacker dag idag! 

"Här kommer alla känslorna på en och samma gång"

2011-03-01 18:30

Helgen gick i lugnets tecken. Hade inget inplanerat men jag och sonen klarade oss igenom den ändå ;-) Han fick vara med kompis hela söndagen och vad vi gjorde på lördagen har jag redan förträngt. Det är ju så nuförtiden att jag ingenting minns - och det känns fruktansvärt. Som ett urblåst ägg till påsk helt enkelt…


Idag var det gruppbehandling igen. Och om jag känner mig som ett urblåst ägg i vanliga fall är det inget mot vad jag kände efter träffen. Det var ett under att jag tog mig hem! Hur hjärntrött kan man bli egentligen? Av att ”bara prata” och ta in intryck…? Totalt väck blev jag hur som helst och det har inte blivit fason på mig än, fastän klockan är närmare halv 7 på kvällen! 


Givetvis kan det spela roll att känslorna aktiveras i och med att det går upp ett gäng med ”Liljeholmens” då jag sakta börjar inse att jag är sjuk. Eller åtminstone har ett syndrom-elände som inte går att skaka av sig som lite mjäll på axeln…


Tyvärr är det nu 2 veckors väntan till nästa träff på grund av sportlov – suck! Jag som tyckte att jag/vi hade kommit igång så bra med att samtala med varandra.


Från dagens träff tar jag med mig:

Att jag är en ”aktivitetsmissbrukare” som får abstinens när det blir för stilla. Därför har jag tidigare gjort mer och mer saker eller gått snabbare för att inte bli stilla och känna efter – typ.

Prova inte det hemma (ja, helst inte någon annanstans heller!!)

Man blir bara sjuk av det!   

Jag kände mig som en prinsessa!

2011-02-24 12:00

[Tisdag]

Tisdag och dags för gruppbehandling igen. Faktum är att jag hade längtat. Den här gången skulle vi berätta hur vår dagliga övning hade gått.


Övningen bestod i att gå i lugnt tempo, stanna upp – reflektera vad jag ser och säga HÖGT ”det här mår jag bra av”. Gissa om jag tittat mig omkring innan jag sa de där orden… Snacka om att jag har känt mig som en tönt och dåre som bara väntat på att någon skulle komma och släpa mig i armarna hela vägen till Psyket. Men det var så befriande att få prata om det. Orädd, helt öppet och ärligt.


Vi pratade även om hur andra personers reaktioner på en utbränd person kan te sig. Intressant må jag säga. Deras tankar var inte alls i närheten av vad jag själv trodde. Faktum är att många är skräckslagna.


Det kan hända att någon på jobbet uppmanar mig att stanna hemma och då är det egentligen inte för min skull, utan för att rädda sitt eget skinn. Då behöver nämligen inte den personen vara i samma rum som mig. Och slipper därmed vara spänd och fundera på hur sitt beteende gentemot mig.


Samtidigt; om jag ska försöka förklara hur det känns för mig och hur jag upplever saker och ting så önskar jag att de kan vara raka och ärliga och berätta hur det känns för dem! Annars blir det ju en haltande situation.


Även om jag måste säga att jag blir ofantligt trött efter gruppträffarna och känner mig totalt lobotomerad… Så ser jag ändå framemot vad vi ska prata om på tisdag och vad jag eventuellt kan få lära mig då.


[Onsdag]

Min dag – och vilken dag sen!


Det började helt fantastiskt. Jag blev helt rörd av alla meddelanden på facebook (jodå, det kom till och med ett gäng tårar), sms och telefonsamtal och naturligtvis de besök jag fick. Kort och gott – allt blev jag uppriktigt tacksam för! Fina och helt perfekta presenter som gjorde mig glad. Jag kände mig som en prinsessa!    


På tal om prinsessor så kom jag osööööökt att tänka på prinsesstårta. En sådan köpte jag på förmiddagen – trodde jag. Tårtan mina ögon fått syn på, och fullkomligt kärat ned sig i, var rosa och såg sådär fluffig och smarrig ut. Den var ett lätt byte. Lite dyr i drift dock (men den sa inte nej i alla fall) och den fick följa med mig hem. *Dreglar lätt*

Schack - matt!

2011-02-21 21:30

[Helgen]

Har haft allt annat än roligt i helgen. Jag inledde fredagseftermiddagen med att sova eftersom jag kände mig helt däckad och detta helt utan anledning (tyckte jag då). Sedan började jag frysa trots att jag låg på en fårskinnsfäll och hade en filt över mig.


Det var då jag anade att jag nog hade feber. Check, jodå 38,4 hade jag till att börja med. Undertiden den steg fick jag sjukt ont i hela kroppen och frös som en päls lös hund.


Även fast jag låg i soffan så längtade jag efter att ”få” lägga mig i sängen. Tyckte att det var onödigt tidigt att lägga mig (även fast jag redan låg)… Jag somnade av och till och när klockan var vid 01-tiden så blev det ilfart mot toaletten, som jag kramades med ett tag. Sedan var jag helt slut och lade mig i sängen med en hink som trygghet bredvid mig (inte i sängen dock…)


Resten av helgen var jag loj, hade svårt för att äta eller göra något överhuvudtaget. Men en spyhelg är ju också en helg…


[Måndag]

Idag har jag varit på Stresskliniken och träffat den psykolog som hade bedömningssamtalet med mig (som var inför ev start på Stresskliniken). Nu skulle jag få höra vad samtalet och den feta luntan som jag fyllt i hade resulterat i för bedömning.


Fört handlade det om utmattning. Var jag det? Och om jag var det, hur mycket? När hon beskrev sa hon att jag skulle tänka på ett batteri med en skala mellan 0-7 där 0 är fulladdat, 4 börjar orken ta slut och vid 7 betyder fullständigt tömt. Jag hade 6,5 - Kraftig utmattning med andra ord!


Sedan var det skalan med depression och där visade det sig att jag har/hade jag en djup depression. På ett sätt känns det skönt att få det bekräftat eftersom det känns som om folk inte litar på mig.


Hon sa, liksom så många andra professionella har sagt, att det måste och kommer att ta tid att komma tillbaka och att vägen kan vara både krokig och lång!


Sedan till en sak som jag kände var så passande:


  



Polletten har trillat ner

2011-02-17 18:15

För en tid sedan hörde jag en låt på radion som jag föll pladask för! Både texten och rösten på killen som sjöng tilltalade mig starkt!




Som en nersolkad skjorta

Som en trasig medalj

Som nåt som stod för nåt vackert, men som tappat sin glans


Det är för sent att rätta till

Det är för sent att börja om

Det är för sent för ett påkommet svar


Var jag en dåre, var jag blind, var jag förlorad?

Så var det för din skull

Var jag ett barn som sprang bort mig i natten?

Så var det för din skull


Jag borde gått när jag kände att hjärtat tog stryk

Borde förstått att du behövde nåt mer

Jag har förstått nu, polletten har trillat ner

Men åt helvete för sent


Som ett urdrucket glas

Som ett skämt dom hört förut

Som att bocka för publiken när dom redan gått ut


Det är för sent att rätta till

Det är för sent att börja om

Det är för sent för ett påkommet svar


Var jag en dåre, var jag blind, var jag förlorad?

Så var det för din skull

Var jag ett barn som sprang bort mig i natten?

Så var det för din skull


Jag borde gått när jag kände att hjärtat tog stryk

Borde förstått att du behövde nåt mer

Jag har förstått nu, polletten har trillat ner

Men åt helvete för sent


Ska jag förbanna och gråta eller skratta och

förlåta mig själv för min dumhet?

Spelar det nån roll?

Det är ju för sent

Det är åt helvete för sent


Var jag en dåre, var jag blind, var jag förlorad?

Så var det för din skull

Var jag ett barn som sprang bort mig i natten?

Så var det för din skull


Jag borde gått när jag kände att hjärtat tog stryk

Borde förstått att du behövde nåt mer

Jag har förstått nu, polletten har trillat ner

Men jag borde gått


Jag har förstått nu, polletten har trillat ner


Åt helvete för sent




Glädje och sorg i ett... [uppdaterad]

2011-02-15 20:45

Glädje

Idag var alltså första gruppträffen på Stresskliniken. Det kändes verkligen befriande och lättsamt. Tänk att du har en sjukdom som du alltid känt dig ensam om. Ingen har förstått riktigt när man har försökt att förklara och plötsligt finns det 6 stycken personer som förstår precis! *Hallelujah moment*


Vi har fått en daglig övning som ska göras just dagligen ;-) Men bara en gång per dag och det handlar om sekunder. Det är en "lätt" uppgift men för en person i stress som har svårt att få vardagen att fungera, kan det bli svårt ändå.


Sorg

Sista gången jag besökte arbetsplatsen gjorde jag en tråkig upptäckt. Eftersom jag tyckte att det kändes en aning klumpigt att ha mina varma vinterskor på mig då jag ändå skulle stanna ett tag tänkte jag att jag skulle byta om till mina Foppatofflor. De hade flyttats på, vilket inte gör något såklart. 


Det var när jag kom nära dem som jag såg det på en gång. Ena gröna toffeln såg mindre ut än den andra! Mycket mindre! Jag provade båda och märkte att den ena inte ens gick att få på!


Så sneglade jag på mina fina, nya, röda ballerina "Foppisar" som låg brevid och till min fasa hade den ena skon krympt i det paret också!


Det var nu jag började undra: Men vad i helvete (ursäkta språket) har hänt medan jag varit borta? Då visade det sig att en äldre kollega hade haft igång en värmefläkt som hon inte haft någon koll på överhuvudtaget. Den hade alltså stått och blåst varmluft på mina inneskor! Och av all värme, som blåst på dem, hade de alltså krympt. Gud så besviken och ledsen jag känner mig över det.


Förutom mina krymplingar till skor så har mina älsklingsvantar på något underligt vis försvunnit alternativt stulits. 


[Uppdatering]

Idag hade jag ju dessutom sönder min fin-fina "pennkopp" som jag köpt på Ikea 

  


  


 Farväl mina "Foppisar" & älskade vantar - farväl fina pennkopp *snyft*

Äntligen x2!!

2011-02-14 20:30

I helgen har jag varit hos min kära mamma. Min storebror och hans son är där nu och stannar några dagar. Sonen och jag blev hämtade av min snälla lillebror på lördagen efter lunch. Även min bror och hans son var med då. Det var så underbart att få träffa dem igen eftersom det inte är så ofta (de bor i Göteborg).


Mamma lagade väldigt god mat och det var så mysigt allting! Lite wii spelade vi och det var jättekul. Även fast jag fick trängingsvärk och att jag mest skrattade ibland eftersom jag sög på vissa sporter ...


Men inte boxningen  Där fick de så att de föll ihop! *yääääh*


Imorgon.. det är då det börjar - mitt äventyr *gulp*

Då är det gruppbehandlingsstart och jag är nervööös.

Värsta personlighetsförändringen

2011-02-11 12:59

Inombords har jag successivt, under många år, blivit ”stukad” men framöver kommer jag mest sannolikt att gå igenom en stor ”förvandling”. Rätt troligt till det bättre. Det kommer nog att innebära att jag får mer självinsikt. Och jag kommer (förhoppningsvis) att ändra mina tankebanor och beteenden som lett till den situation jag är i nu.  

 


Har funderat en hel del efter mitt besök på jobbet. Psykologen sa (just efter mitt möte där) något i stil med: ”Eftersom det inte syns att du är sjuk på utsidan - så kommer kollegorna att tro att du är "den gamla vanliga Linda" som är tillbaka. På utsidan är det inte mycket som hänt, förutom att jag fått ett helt gäng med "kostcirklar"… Men på insidan har det hänt otroligt mycket. Tyvärr är det lätt att glömma det.


Därför har jag fått rådet att arbetsträna någon annanstans än på mitt jobb. Det är ju inte lätt för kollegorna heller. Hur ska de bete sig liksom? Sedan kan det ju bli väldigt konstiga situationer och onödiga missförstånd. Detta eftersom jag inte har styrkan att säga nej om någon ber mig om något. Jag vill ju vara bussig, snäll och ”duktig” för att folk ska tycka om mig och för att jag ska ”duga”. Sorgligt va?

 


Jag vill faktiskt göra en fullkomlig förändring. För som jag har haft det och betett mig fram till nu har ju uppenbarligen inte fungerat. Ingen annan kan ju heller göra det åt mig, utan det är jag själv som måste ta tag i rodret och styra. *Gulp*


Så OM jag kommer att bete mig annorlunda i framtiden så hoppas jag att ni kommer att tycka om mig ändå.


Nu låter det kanske som jag ska gå igenom värsta personlighetsförändringen – och vem vet, det kanske jag ska!