RSS - xml

Kontrollerades senast: 2019-09-21 02:13:21

demonintheshadow

Rubrik saknas

2010-10-31 17:09

Förlåt mig.


Men det har blivit något av ett problem på vissa ställen i inläggen.


När kapitel 3 tar slut så börjar kapitel 5.

Men om ni går förbi kapiten 5 så kommer kapitel 4.


samma sak efter kapitel 5 som då blir 4 :)
Då böjrar kapitel 7. skrolla ner så kommer kapitel 6 efter kapitel 7 :)

Kapitel 1

2010-10-31 16:41

Avelstone- Port Angeles

1526

(tider då man trodde på gudar och onda väsen)

Adrey satt på en sten bredvid vattnet och spelade lågt på sin gitarr. Han spelade en gammal visa, en känd sådan. Han sjöng lågt till för att inte tappa bort sig i låten. Den fridfulla morgonsolen lyfte sakta från horrisonten och en man i kavaj och monokell samt en kvinna i en vaniljvit klänning som var snäv på överkroppen och gick ut i en typisk, klassisk volang vid höfterna gick på en grusväg med två blonda barn –En pojke och en flicka - som sprang framför dom.  Barnen hoppsade och skrattade. Pojken hade höga bruna stövlar. Vita byxor var nedstoppade i stövlarna och en blå skjorta med hängslen. Pojken bar även en väldigt mörkblå basker.  Flickan därimot, bar en blekt ljusrosa klänning som slutade vid vaderna. Hennes blonda, lockiga dockhår hängde ända ner till midjan. Pojken var på ett ungefär tolv år medans flickan var några år yngre. Adrey skådade barnen där dom hoppsade fram. Mannen med monokelln tittade på honom och gav honom en typisk, militärisk honör. Adrey nickade mot mannen och vände sig sedan tillbaka till sin gitarr. 

Solen hade nu rest sig och var nästan ända uppe på himlen.  Adrey hade suttit där sedan morgonsolen börjat vakna till. Helt plötsligt började gråa moln komma in från ingenstans. Muller hördes långt ifrån. Han började sätta på sig stövlarna han tagit av sig för att kunna ha fötterna i vattnet. Han såg en blixt där han stod. Han var väldigt nyfiken på vad som orksakade detta oväder, men Adrey vågade inte sätta sig imot gudarna. Han började jogga upp mot grusvägen och mot sitt hem. Blixtar slog ner bara några meter bredvid honom i träden på ängarna. Ett mystikt ljus öppnade ett hål mitt i ovädret och blixtarna upphörde. Ljuset som kom från hålet i målntäcket var så starkt att Adrey inte kunde släppa ögonen ifrån det. Han stannade och stirrade. Han var helt ensam.  Långt uppifrån såg han hur något väldigt litet släpptes ner. Han sprang närmare och stannade mitt under hålet. Saken kom närmare. Blixtar lyste upp hela himlen som i en ring runt hålet. Som ett stängsel, en blixt kom så nära Adrey att han tvingades slänga sig ut ur ringen.  Han var vettskrämd. Blixtarna fortsatte rasa ner runt det öppna hålet i himlen.  Varelsen  -människan – landade med ett lågt duns mitt på gräset. Han låg kvar där. Och en sista gång dundrade blixtar ner från himlen. Värre än alla andra gånger. Sedan var det tyst, Adrey bara stirrade. Och tyst, inom en minut var alla molnen borta och solen sken starkt som om inget hänt.

Mannen –som var klädd i svarta tajta jeans började resa sig upp, sakta men väldigt självsäkert och målmedvetet.  Han gick mot Adrey och stanna någon meter ifrån honom.

”Ditt namn, pojk.” sade mannen.

”Adrey Serry, Hertig av Avelston.” svarade Adrey. Han var vettskrämd, men han visade inte det minsta av det. ”Ditt ?” fortsatte han.

”Var inte så frågvis, Adrey” Sa mannen lågt. ”Jag tänker inte säga mitt namn så fråga inte igen. ” Han lät mordlyster och hotfull. ”Jag vill att du lyssnar på mig. Jag kan göra dig väldigt illa om du avböjer mitt krav.” Mannens kolsvarta ögon stirrade på Adrey. Först nu kunde Adrey se hur mannen som hotat honom såg ut. Adrey drog andan. Mannen var full av rivsår och brännmärken över hela överkroppen. Och hans ansikte, nej, Adrey vägrade kolla efter att ha fått en snabb blick. Det han såg var brännmärken över ögon och mun och över nästan hela ansiktet.

”Du ska nu svära mig din eviga lydnad, förstått pojk!?” Mannen tog några steg framåt och Adrey kände att någonting tvingade honom ner på knä. Som en spark i knävecket.  Men ingen var bakom honom. Hela Adreys kropp började bränna och svida. Han skrek. Mannen gjorde det. Mannen gjorde honom illa. Adrey föll ner på knä och drog sig på magen, bröstet, halsen, ansiktet. Men det var inom honom det sved och brände.

”jag ska, jag ska!” Skrek Adrey och föll ner med ansiktet mot marken och handflatorna framför honom. ”Jag ska.” flämtade han, men det hördes knappt. Smärtan försvann inte, men den avtog tillräckligt för att han skulle kunna fly……. Smärtan kom tillbaka, värre än förut. ”okej, okej, jag ska inte!” Skrek Adrey. Smärtan avtog.

”Herre, jag svär er min trohet och lydnad”kvävde han fram,” jag svär, jag svär” fortsatte han och föll sedan medvetslös ner på marken framför mannens fötter.  Ett leende lekte på mannens läppar innan han vände om och gick.

Kapitel 2

2010-10-31 16:40

Avelstone – Port Angeles

Nutid

Jag vaknade av att mamma ropade på mig. Jag förstod på hennes röst att hon hade ropat ett tag och jag skyndade mig att svara.

”Ja mamma? Du väckte mig.”

”Vad gjorde du igår kväll egentligen,du var uppe sent i alla fall. Och Ossy unga dam, sånt här uppförande tolerar jag inte.”

”Men mamma, jag kunde inte somna igår, okej?” Jag var irriterad som en björn som blivit väkt i mitten av vinteridet, men jag skulle inte  ta ut det på mamma, för hon hade ju inte gjort något.

”jaja okej, men nu är det så att Chloe kommer om ungefär tio minuter, hon skulle bli lite sen sa hon, Och nu har du tur att hon blev det, annars hade hon varit här nu. Så upp nu.” Mamma avslutade meningen och gick mot dörren. ”Jag åker nu, puss” Det fanns också ett outalat upp i meningen.

”jaja,” sa jag lågt för mig själv.  ”tjat mamma”.Jag drog snabbt på mig ett par smakfullt blekta jeans och ett litet vitt linne, och sprang ner till köket samtidigt som mammas ord gick upp för mig. Klockan var kvart i nio. Nu hade jag bara fem minuter på mig innan Chloe skulle tuta. Jag sprang till hallspegeln istället - Jag struntade i frukosten- Och drog ut översta lådan, fram med hårbårsten och jag borstade snabbt igenom mitt mörkbruna, platta hår. Jag lirkade upp det i en hårsnodd högt upp på bakhuvudet. Tog skolväska och mobilen i samma hand, gick med snabba steg ut, låste dörren och vände mig om. Chloe satt i bilen på gatan med ett fönster nervevat och väntade. Hon hade radion på väldigt hög volym och hon sjöng med i en komplicerad andra stämma. Jag ställde mig på trappen, tog en djup suck innan jag gick mot Chloe och bilen. Jag satte mig i passargerarsätet och stirrade ut genom rutan. Chloe strök på ett lager läppglans innan hon justerade spegeln och gasade iväg.

”Hej, sorry att jag blev sen.”

”Jag vaknade fem över halv, så jag hade tur att du var sen”. Svarade jag och flyttade händerna från håret till väskan jag lagt i knäet.

Chloe tryckte ännu hårdare på gasen och tryckte upp hennes Saab 9000 till något över 80, vilket var mycket fort för den här sortens bil. Hon tittade ut ur fönster-rutan när hon sa:
”Ny termin då, Ossy..” Började hon. Hon smög sig försiktigt in på Vedergatan som låg bara några kvarter från Avelstone High School. ”Hur känns det?” Frågade hon.

”Chloe, du låter som min mamma.” Sa jag och gav henne ett blendande leende. Hon gav ett mjukt skratt.

”Jag gör det, eller hur?” Sa hon full i skratt. ”Men jag menar efter din pappa och allt.” Fortsatte hon. Nu var hon allvarig

”Men Chloe, du behöver inte…..” började jag men hon avbröt mig.

”Jag vet, jag vet.” Sa hon och suckade. ”Han den nya kommer ju.” Hon gav mig ett leende. ”Ny termin, nya killar.” Sa Chloe tankfullt och knuffade hennes axel mot min. Något sa mig att jag inte ville veta vad hon tänkte på.

”Jag ska nog inrikta mig på studierna. Sista året räknas också, Chlo.” Sa jag och knuffade lekfullt tillbaka.

Hon tog upp handen och gjorde en anknäbb med tummen och resten av fingrarna och började röra dom ihop och ut. Tecken på att jag babblade. Jag slog ner hennes hand och log mot henne innan jag steg ur bilen.

Vi hade kommit fram till skolan och Chloe hade parkerat i en ovanligt smal ruta. Jag upptäckte att bilen bredvid hade parkerat på mitten av stäcket. Chloe Suckade åt bilen bredvid. En kille steg ur bilen och ur passagerar sätet kom en tjej med cheerleading-dräkt. Sophie Ally. Den enda förstaårs eleven som någonsin tagit sig in i cheerleading laget.

Bakom oss kom en blank svart motorcykel. Kille på motorcykeln var klädd i en svart t-shirt som var snäv men ändå fladdrade när han körde förbi. Tröjan blåste bakåt, jag fick en snabb blick på han magrutor. Det räckte för att det skulle börja snurra i huvudet. Killen hade hjälmen bakom sig. Hans Svarta hår var tillrufsat och han hade ett par kolsvarta solglasögon. Han tog parkering bredvid Chloe och tog av sig glasögonen och skakade på huvudet som en hund. Solen hade nästan gått i moln och jag kände en pust komma in och dra över parkeringen. Jag huttrade till och la mina händer på överarmarna. Han kollade på mig. Hans Kolsvarta ögon gav mig en fientlig blick. Men han log åt mig. Så jag visste inte om det var menat elakt eller omtänksamt. Jag började hacka tänder när jag kände några droppar regn på överarmarna.  Chloe satt fortfarande kvar i bilen och hon smetade på ett lager marcara och säkert fyra lager läppglans. Jag suckade och hängde min väska över andra axeln. Jag hade inte släppt hans blick och han hade inte släppt min. Han gav mig ett leende som bara lekte på hans läppar och han hängde sin läderjacka över axeln, tog sin väska och gick mot huvudingången. Men när han kommit en bit stannade han och vände sig om. Våra blickar möttes ännu en gång och han tog upp sin hand och viftade med pekfingret i en gest att komma till honom. Femtiosju procent ville springa och fyrtiotre ville inte alls gå dit. Dom femtiosju procenten vann. jag gick mot honom samtidigt som Chloe gick ut ur bilen. Hon tittade förvånat på mig men när hon såg att jag var påväg mot killen i svart t-shirt log hon och tog sin väska, låste bilen och gick efter mig.

”Hej” Sa jag när jag nästan var framme.

Han bara log. Jag tog hans hand för att skaka den. Han skakade min.

”Ossy, ditt?” ,Sa jag ihopp om att jag skulle få ett namn tillbaka.

”Du behöver inte veta mitt namn” sa han och log mot mig.

Jag stirrade på honom. Chloe gick förbi och drog mig på axeln.
”Fin fångst, Ossy” Sa hon och höjde och sänkte ögonbrynen mot mig. Jag slog henne löst på axeln och log mot henne. Jag kände att jag rodnade. Han såg det också och log mot mig innan han hostade och försökte dölja ett skratt.

 Jag hoppade till när klockan ringde. Chloe hade försvunnit in för länge sedan.

”Det var trevligt att träffa dig” sa jag och log mot honom. Ännu ett leende lekte på hans läppar och han nickade åt mig. Hans blick var lika mörk som hans tröja. Mina instinkter sa mig att det var något som inte var rätt med den här killen. Jag var rädd, väldigt rädd. Jag vände mig om och började gå mot ingången, ovanligt fort.

Han försökte dölja ett skratt.

Jag ignorerade honom och jag bestämde mig för att jag inte ville ha något med denna killen att göra.

 Jag svängde första till höger, kastade en snabb blick bakom mig och såg att killen i svart t-shirt också svängde.

Olalaaaahörde jag i mina tankar. Efter olalaa kom en buvissling. Jag skakade på huvudet och fortsatte framåt i korridoren.

När jag kom in genom dörren till fysik såg jag Chloe som satt längst fram och hade ställt sin väska på andra stolen. När hon såg mig sken hon upp och tog väska från stolen och ställde den på golvet. Hon gjorde en gest åt mig att sätta mig. Jag gick mot henne och satte mig. Mr Carbel skaka misstyckande på huvudet och skrev på talvan ’ byt platser’ . Han log mot oss. Vi suckade och reset oss upp. Vi log mot varandra och gick mot ett av dom bakre bordet. Vi satte oss vid samma bord bägge två. Mr Carbel Såg på oss och vände säg mot talvan och lade till ’ ni ska inte sitta bredvid samma kompis.’ Vi suckade ännu högre och några vände sig om och stirrade på oss. Jag kastade en snabb blick över rummet och såg Ingen tom plats. Det gjorde inte Chloe heller så vi satte oss ner igen.

”Miss Patch och Miss Welly. Ni satt bredvid varandra förut intesant?” Sa Mr Carbel och log ondskefullt mot oss.

”Men Mr, Det finns inga platser lediga.” Klagade Chloe.

”Då gör vi så här.” Började Mr Carbel och gick mot ett bord på andra sidan rummet. Han tog tag i en tjejs arm och gick mot vårat bord. Han stannade framför mig och jag suckade och reste mig upp och tog min väska med mig. Mr Carbel gjorde en gest åt flickan att sätta sig ner och sedan ännu en gest åt mig att gå till hennes plats. Jag gick och satte mig.

”Orättvist?” Frågade killen bredvid mig. Jag hade inte tänkt på vem jag satt bredvid, jag var för upptgen med att tycka synd om mig själv. Jag tittade upp jag såg honom. Han tittade på mig under tjocka ögonfransar. Han var en decimeter längre än mig. Han var nog runt 1.80 .

”Nu kan jag väl få veta ditt namn eftersom vi ska sitta bredvid varandra ett tag framöver.” jag log mitt sötaste leende och det värkade som om han köpte det.

”Kalla mig Jackson” Sa han lågt och log mot mig. Det var ett retsamt leende som jag inte tyckte om. Jag flyttade stolen så långt bort från honom som möjligt.

Mr Carbel började prata om kemikaliska mixar och jag hörde en i bakre raden säga:
”Hallå Är det inte fysik här? Inte kemi. Jag måste ha gått fel.”
Killen som sade det reste sig upp och började lekfullt gå mot utgången. Alla stirrade på honom. Mr Carbel gjorde en sträng gest åt honom att sätta sig ner och han gick tillbaka till sin plats. Jag och många flera skrattade lågt. Jackson log stort och tittade på sina ihop knäppta händer han lagt på bordet.

Jag koncentrerade mig på vad Mr Carbel sa, men jag kunde inte släppa tanken på att Jackson kollade på mig.

Jag var rädd.

Kapitel 3

2010-10-31 16:39

Kapitel 3

Efter dagens första lektion gick jag med Chloe mot den andra. Matte. Suck. Lektion två varje dag var den ända lektionen jag och Chloe inte hade tillsammans. Den var också den värsta lektionen.

Klockan ringde som en varningen att det var fem minuter kvar tills nästa lektion. Vi gick genom korridorerna och skildes åt vid ’Års-kvarteret’ som det kallades. Det var det ända korset mellan korridorerna där man kunde möta människor från år ett och två och tre samtidigt. Och det var nästan varje dag någonting på gång där. Antignen någon som sjöng en sång, spelade ett instrument eller bara ett par killar som fått för sig att dom skulle boxas. På marken. Det var också då det läskigaste hörnet på hela skolan. Jag räknade inte med utegården. Där gick man bara när man skulle till maten. Det var väldigt sällan man såg någon där ute annars. Jag började små springa till matten. Klockan ringde igen. Nu började alltså lektionen. Toppen! Jag skulle bli sen och Mr Crabby skulle få ett anfall. Just som när jag skulle svänga in i klassrummet såg jag Mr Crabby komma gåendes med en TV på ett rullande motiv. Han skulle alltså inte veta att jag var försen. Jag skenupp och ställde mig framför katedern i några sekunder för att kunna hitta en tom plats. Jag gick mot den enda tomma platsen. Bredvid Annie Summerhaim. Hon log åt mig och flyttade sina böcker lite mer än nödvändigt åt sitt håll. Jag log tillbaka och satte mig där.  En ihopknycklad pappersbit kom flygande bakifrån och träffade mig rakt i huvudet samtidigt som Crabby kom ingåendes. Jag vände mig snabbt bak för att se vem som kastade lappen, men ingen gjorde något tecken. Jag tog upp den och läste den:

Fest klockan 20-02

5th Park Avenue.

Be there.

J

Jag knycklade ihop lappen och vände mig om. Jag höll upp tummen i en gest för att säga jag kommer och kollade två rader bakåt. Där satt Jackson och kollade på mig med inbjudande blick.

Jag vred genast min tumme neråt och glodde på honom. Han tittade på mig och log. Sakta åkte min tumme tillbaka upp. Han log ännu större och skickade en slängkyss mot mig. Jag satte fram handen jag låtsades fånga kyssen tog den och stoppade den i fickan och vände mig om. Mr Crabby kollade på mig. Sedan vände han sig om och började skriva på tavlan igen.  Jag vände mig om och räckte ut tungan mot Jackson som blinkade åt mig. Jag vände mig om och försökte ignorera honom. Jag började istället anteckna vad Mr Crabby sade. Det var inte nödvändigt, men det fick mig att tänka på annat. Helt plötsligt dök en bild upp i mitt huvud. Jag låg i en röd säng. Men Jackson lutad över mig. Hans svarta T-shirt låg på golvet. Han såg på mig. Han hade ljusgråa mjukisbyxor på sig. Jag hade en ljust rutig väldigt stor skjorta och ett par mörka tight. Våra läppar mot varandra var oförklarigt rätt på något underligt sätt. Våra läppar tryckte mot varandra igen och igen. Vi rullade runt, och runt igen. Han öppnade en knapp i min skjorta. Jag blundade och skakade på huvudet. När jag tittade var jag i klassrummet. Jag vände mig om och såg jackson titta på mig med ett leende som lekte på hans läppar. Hans Fientliga, men helt underbara läppar.

Kapitel 4

2010-10-31 16:38

Kapitel 4

Efter skoldagen åkte jag och Chloe in till Port Angeles för en shoppingtur. Solen lyste starkt och underbart på oss när vi svängde av in på storgatan och fortsatte framåt. Vi stannade vid ett café:

”Det skulle inte skada med en liten belöning för vårt hårda arbete, eller hur Ossy?” Hon knuffade till mig på axeln och log. Jag tittade på henne och log tillbaka.

”Vad vill du ha då?” frågade jag.

”Glass” Sa Chloe tankfullt och slickade sig om munnen och såg på mig med busiga ögon. Jag skrattade åt hennes min och vi gick in. Det hördes en liten plinga när vi öppnade dörren och expiditen log inbjudande mot oss.

”Vad kan jag stå till tjänst med?” Frågade hon och på hennes namnbricka stog det att hon hette Erica.

”Jag tar en Ben and Jerrys, tack.” Sade chloe och tog upp plånboken ur väskan.

Chloe gick ur kön och ställde sig på sidan när Erica gick och tog upp glassen och gav den till henne.

”Jag tar ett bord därute, Ossy.” Sa hon till mig och gjorde en gest mot borden där ute. Jag nickade och gick framåt i kön.

”Jag tar en kopp kaffe och en….. sådan kaka.” Sa jag och pekade på en liten kaka med små chokladbitar i. Expiditen log åt mig och tog fram en kaka och la den på ett vitt porslinsfat.
Hon gick sedan och tog fram en kopp, fyllde den med kaffe och gav den till mig.

”tjugosju kronor, tack.” Sa hon och väntade. Jag tog fram tretio kronor och gav henne.

”Behåll växeln.” Jag log mot henne och hon log tillbaka. Jag tog mitt fika och gick ut mot uteborden. Jag såg chloe på långa vägar. Hon hade tagit ett bord under ett parasoll.

Jag vände mig om och tittade ut över storgatan som gick bredvid caféets kant. På andra sidan gatan gick en Lång, brunhårig pojke med en ljusblå skjorta och turkosa shino. Han höll i handen med en blond kortare flicka med en stor gul skjorta och vita tights. Jag antog att skjortan var killens. Dom vände sig mot varandra och nu höll dom varandra i bägge händerna. Deras läppar möttes i en mjuk, öm kyss. Sedna vände dom sig och fortsatte gå runt hörnet.

Jag fick en snabb blick av min dagdröm i klassrummet, mina läppar trycktes mot Jacksons. Hans läppar tryckte lika hårt tillbaka och jag flätade in fingrarna i hans mjuka, rena, rufsiga kolsvarta hår.

Den ända skillnaden var att mitt linne låg på golvet. Jag hade nu istället för ett par tights ett par blekta ljusblåa jeans-shorts som nådde mig till början av låren. När våra läppar bröt kontakten flyttade han sina till min hals och jag andrades häftigt. Jag knäppte häftigt upp en knapp på hans skjorta. När han kände min beröring blev mina läppar väldigt upptagna. Mina fingrar tryckte hans kropp mot min.

Jag skakade åter igen av mig minnen och låtsades trycka upp två fingrar i halsen.

”Vad gör du?” Frågade Chloe. Hennes röst var lite förvånad men mest road.

”Nej,  inget.” Sa jag och skratta åt hennes ansikts uttryck.

Jag blev plötsligt påmind om festen ikväll och funderade om det var något att gå på. Om jag berättade för Chloe hade jag inte haft något val. Då hade jag varit tvungen att gå.

”Du Chloe….” började jag, men tvekade.

”Vad?” Frågade hon och lät väldigt frågvis, vilket var väldigt likt henne.

”Det är fest ikväll….” Började jag och rörde om med skeden i mitt orörda kaffe. Jag lyfte på blicken och tittade på henne. ”På 5th park avenue. Det skulle vara kul att gå dit och se vad det är.” Sa jag och försökte låta så uppspelt som möjligt.
”Oss, du har väl inte bokat upp dig ikväll? ”Sa hon och jag förstod att hon inte väntade sig något svar, för på direkten fortsatte hon, ” För du och jag har en fest att gå på ikväll.” Sa hon och log mot mig. ”Vilken tid var det då?” Undrade hon och slickade av skeden. Först då upptäckte jag att hon ätit upp sin glass. Hon tittade på min glass.

Jag skrattade mjukt. ”Det är klockan åtta.” Jag log åt henne.” Ta den du” Jag blinkade med ena ögat åt henne och jag såg hennes ansikte skina upp. Hon kastade sig över kakan och  blinkade tillbaka. Hon påminde mig om Jackson. Hans ömma, underbara, oerhört farliga läppar. Jag kom genast på att Jackson skulle vara på festen ikväll och slog mig tre gånger för pannan. Chloe märkte ingenting, hon var helt uppslukad av att slicka sig på fingrarna efter kakans smulor.

”Kom, kakmonstret..” Sa jag och log mot henne samtidigt som jag reste på mig och hängde väskan över axeln”…Vi åker hem.” . Jag tog upp Påsen från ’Alex Underwear’ Där jag och Chloe hade hittat en varsin bh.

Kapitel 5

2010-10-31 16:38

När vi gick neråt längs storgatan -mot parkeringen- såg jag vem som stod lutad mot hörnet där vi skulle svänga ner. Han hade svarta jeans som gick honom tätt på benen och en snäv svart t-shirt. Han hade sina solglasögon på sig.Jag och Chloe gick fram -mot honom- och jag bromsade in så jag nästan stannade när han tog steget fram mot oss.

”Ehm… Vi möts vid bilen.” Sa Chloe och tittade på mig som i en fråga om det var det jag ville. Jag hade värkligen ingen lust att vara ensam med Jackson. Jag var rädd att jag skulle försöka med någonting som skulle leda till min fantasi. Men jag nickade och bet mig själv i läppen. Chloe vände sig om och nästa hoppsade neråt i bakcen mot parkeringen.

Han log åt mig,  och helt plötsligt stog jag närmast väggen, vilket jag inte gjorde nyss.

”Hej” Sa han och ställde sig så nära mig som det gick.
Jag ställde ner påsen med bh:n i och log.

”Hej” kom det ur min mun i en viskning.

”Vad har du köpt?” Frågade han, och det lät som om han var intresserad på riktigt.
”Inget viktigt.” Sa jag och försökte göra honom upptagen med mig istället för att få för sig att titta i påsen där bh:n låg.
Han stod fortfarande nära mig. Läskigt nära mig. Jag var tvungen att titta uppåt för att kunna se hans solglasögon. Jag irriterade mig på dom, vilket var konstigt att jag gjorde.

”Ta av dom.” Slank det ur min mun. Han Tog av dom och hängde dom i kanten på tröjan framför halsen. Han tryckte upp mig lite mera mot väggen och kom så nära att jag började flämta. Jag kände mig livrädd- men samtidigt hundra procent trygg på Jackson. Halva jag ville ursäkta mig och springa med huvudet först. Andra halvan ville skippa sabbpratet och hoppa direkt till säng scenen.

Han log och tog tag i mina armar. Han lyfte upp dom och la dom på sina axlar. En hand på varje axel. Och innan jag visste ordet av så hade han kommit ännu närmare -hur det nu var möjligt- och jag drog mina fingrar genom hans hår. Hans läppar nafsade lätt i huden vid min vänstra axel.

 Jag ville gå. Hela mig ville gå därifrån. Jag försökte slinka ur hans grepp. Men den planen sprack lika fort som den kommit. Det fanns bara ett sätt att ta mig därifrån. Jag lyfte snabbt upp hans huvud och pressade mina läppar mot hans. Ena hans hand tappade fästet om väggen och jag tog min chans. Jag bröt kyssen. Och började gå därifrån. Ett leende lekte på han underbara läppar och jag upptäckte först nu att jag inte njutit av kyssen. Men sanningen var att jag knappt kunde hejda mig. Jag ville ha mer.

”Ehm… Du glömde din…” Sa han och tog upp påsen och tittade i den. Jag slog mig för pannan.”… bh från…” han stängde påsen och tittade på utsidan av den ”… Alex Underwear…” Det lät som en fråga. Hans leende var nu större än någonsin. Jag gick fram och försökte låtsats att jag hade någon värdighet kvar.

”Kommer du ikväll?” Frågade han och lade sina starka händer på mina armar. Jag nickade.

”Chloe tvingar mig.” sade jag.

Jag tänkte vända mig om och gå. Men den planen sprack den också. Innan jag ha slita mig från hans grepp hann han kyssa mig på hjässan - länge – och le mot mig.
Jag tog tag i påsen och sprang mot parkeringen.

Kapitel 6

2010-10-31 16:36

Kapitel 6

Jag var hemma hos Chloe tillsammans med henne någon timme innan festen började. Vi hade bytt om och sminkat oss. Både jag och Chloe hade på oss våra nya bh:ar.

”Chlo!” Ropade jag.

Jag hörde steg från övervåningen. Steg som kom neråt från trappen.
”Ja?” Frågade hon.
”Vi måste åka nu om vi ska hinna.” Sade jag och slog på min arm där man brukar sätta armbandur.

”Jag kommer.” Kvittrade hon. ”Men Oss, kom ihåg att fint folk kommer aldrig sent. Det är alla andra som är tidiga.” Sa hon och blinkade åt mig innan hon pep upp igen. Två minuter senare kom hon ner igen. Jag busvisslade åt henne och hon busvisslade tillbaka. Vi fnissade och sprang ut till bilen. Det hade börjat komma några droppar.

Bilen startade och hon gasade iväg. ”Brum brum” Sa Chloe och låtsades vara ett litet barn samtidigt som hon körde.

När vi kommit fram och parkerat någon gata längre ner, eftersom det var väldigt fullt på gatan närmast 5th park Avenue, hörde vi musiken. Vi gick längs gatan och svängde in på Park Avenue Street. Vi letade efter huset med en femma och efter huset med musiken. Samma hus.

Vi gick in och den första jag såg var Sophie Ally. Hon glodde på mig, jag glodde tillbaka.

”Kom” Sa Chloe ivrigt och tog min hand och drog med mig genom huset. När vi kom in i köket såg vi en bardisk med en bartender. Jackson. När Chloe såg honom började hon små springa mot honom. När vi kom fram hälsade Chloe hastig innan hon sa:
”Här är kvällens första hållplats.” Hon log mot mig. Jag rodnade mycket. Väldigt mycket. ”Jackson, ta väl hand om min pingla, okej?” sade Chloe Hotfullt men ändå hoppfullt.

”Det ska jag” Sa han och log mot henne. Chloe blinkade åt honom och gick vidare.

”Hej” sade han och han tog mig i sin famn och böjde sig ner för att kyssa mig. Jag hade inte bestämt mig än så jag la ett finger på hans mun och vände mig med ryggen mot honom för att dölja min glädje. Han ställde sig så när så min rygg nudde hans mage och bröstkorg. Han la armarna runt min mage och började gå framåt. Vi gick mot trappen och upp. Det såg inte ut att vara lika mycket folk där uppe så jag stretade imot.

”Där sprack den planen.” Sa Jackson och log mot mig, Men han backade ner igen och vi gick vidare genom huset tills vi kom till en lite mera avskilld plats. Hans sovrum.

Kapitel 7

2010-10-31 16:36

Kapitel 7

Mitt i rummet stod en svart säng med rött överdrag. Precis som i mina fantasier.

”Du måste skoja med mig…” Sa jag så lågt att han egentligen inte borde ha hört det. Men det gjorde han.

”Nej?” sa han, det lät som en fråga det också.

”Jag stannar här.” Sa jag och han släppte mig och gick och satte sig på sängens kant.

Jag försökte se bestämd ut så jag lade armarna i kors. Han skrattade mjukt. Toppen! Nu såg jag ut som en unge!

Han suckade och reste sig upp och gick fram till mig där han Lade sina armar runt mina höfter.  Åter igen böjde han sig ner mot mig. Jag slank ur hans grepp och gick fram till sängen. Han vände sig förvånat om.

Jag la mig i mitten av sängen med armarna utsträckta. En tydlig inbjudan åt honom. Han bara stirrade.

Nu var det jag som suckade, reste mig upp gick fram till honom och flätade fingrarna i hans hår när min blick skjöt av åtrå, liksom hans redan gjorde. Våra läppar rörde vid varandra, mjukt, men inte mycket. Bara en nudd. Sedan hände allt så snabbt. Han lyfte upp mig och jag lindade mina ben runt hans midja. Hans läppar började skoningslöst kyssa min hals. Han släppte ner mig. Jag drog honom närmare samtidigt som jag backade mot sängen. Jag hade bestämt mig.

Kapitel 8

2010-10-31 16:35

Kapitel 8

Söndag, tänkte jag. Jag blundade fortfarande. Och jag började sakta få minnenena från igår tillbaka. Jag slog mig för pannan när jag kom ihåg vad jag hade ägnat natten åt. Jag öppnade ett ögat och tittade upp i taket. Jag låg på sidan och Jackson låg bakom mig. Jag visste inte om han sov men han borde väl ha sagt någonting om han var vaken så jag tog en snabb glimt ner i täcket. Jag hade trosorna på mig. Tur! Skrek det imon mig.

”Vi kom aldrig så långt.” Sa han lugnt och la sina armar runt min mage. Jag hade inte tänkt så långt, men jag hade bh:n på mig också. Jag drog i ena axelbandet och släppte det så det lät när den slog imot min axel. Han forstod att jag ville ha en förklaring, så han lade hakan på min axel:
lång kom vi men jag satte på den igen.”

Jag snurrade häftigt runt och blängde på honom. Han log åt mig.

”Vadå du satte på den igen!?” väste jag. Jag hade tänkt fortsätta men hans läppar avbröt mig när dom trycktes mot mina.
”Frukost?” Frågade han samtidigt som han gick ur sängen, fram till en byrålåda. Han drog ut den och slängde en stor svart skjorta mot mig. Jag tog inte imot den. Den landade på golvet. Jag satte mig sömningt upp ur sängen. Han log.

” Kom till köket när du är klar. Dusch och badrum rakt över korridoren.” Sa han, kysste min hjässa och försvann sedan mot köket.

När jag duschat, satt på mig hans stora skjorta, letat upp alla mina kläder som låg vart som helst i hans rum och satt upp håret i en knut på huvudet tassade jag barfota genom den långa korridoren mot köket. Där möttes jag av doften av nygräddade pannkakor. Jag tassade fram till honom och la mina armar runt han bara midja. Han hade bara sina gråa mjukisbyxor på sig. Hans magmuskler tog andan ur mig och jag kysste han axlar. Han vände sig om, lade sina armar runt mina höfter, och åter igen lyfte han upp mig och jag lindade mina ben längs hans midja. Han kysste mig mjukt men underbart.

”Te amo.” viskade han mot mina läppar. Sedan blev dom upptagna igen.

Jag hade ingen aning om vad det betydde, men vilket språk det än var på så lät det väldigt vackert. Så jag bestämde mig för att gilla det ordet och när han sa det.

Kapitel 9 + 10

2010-10-31 16:34

Kapitel 9

Jag satte mig vid bardisken och Jackson serverade mig en tallrik med två pannkakor på. Jag gick till kylskåpet och tog fram en öppnat mjölkpaket. Han överasskade mig med en kyss på sidan av halsen. Han lade hakan mot min axel.

”Jag skulle kunna vänja mig vid det här.” Sade han och fortsatte kyssa min axel mjukt.

”Vi vad?” Frågade jag och ett stön slank ur mig. Jag la handen framför munnen. Han skrattade mjukt.

”Att ha dig här.” Sade han sedan och snurrade runt mig. Hans hand gled från min kind, nerför halsen och stannade vid mitt hjärta. Sedan kysste han mig. Mjuk, underbar och farligt. Jag tog hans hand och gick mot soffan. Han följde villigt med. Han satte på tv:n och satte sig ner. Jag lade mig i soffan och la mitt huvud på hans lår. Han smekte min kind om och om igen. Jag sträckte mig efter fjärrkontrollen som låg på bordet bredvid soffan. Han sträckte ut armen och tog tag i den. Han gav den till mig. Jag började zappa mellan kanalerna och stannade när jag kom till kanal 5 där dom visade ’Desperate Housewifes’. Jag suckade lyckligt och koncentrerade mig.

”Skitprogram” Sade Jackson och log mot mig.
”Vad föredrar du då?” Frågade jag stöddigt och boxade till honom på axeln med knytnäven.

”Jag vet inte…” sade han och drog mig på sidan av magen. ”Sånna här sortens program, kanske.”
Sade han och drog handen över min bröstkorg .Jag satte mig upp och attackerade honom. Jag tryckte mina läppar mot hans. Hårt. Han tryckte tillbaka och jag lade mig med ryggen på soffan.



Kapitel 10

”Vad är det för dag idag?” Frågade jag Jackson sömnigt. Jag låg fortfarande i soffan, klockan började närma sig sju på kvällen.
”Söndag.” Sa han, ”Vadå då?” Han smekte min kind.

”Jäklar!” Skrek jag hoppade upp ur soffan. ”Det är ju skolan imorgon, och jag har inte varit hemma på hela dagen!” Jag snurrade runt mot honom. ”Varför har du inte sagt något!?”

Jackson höll upp sina öppna händer.

Jag sprang till hans rum, drog på mig kläderna och sprang mot dörren. När skulle bromsa in för att kunna ta på mig mina röda converse-skor la han en hand runt min midja och snurrade runt mig så jag trycktes mot hans bröstkorg.

”Jackson…” Började jag och Försökte mig långsamt vrida mig ur hans grepp. Han tryckte mig hårdare mot honom och kysste min hals.

”Ossy..” Började han, ” Du är min.” Han var väldigt uppriktig. ”Ossy. Du är bara min. Bara min.”
”Jag vet.” Sa jag lågt och log mot honom. ”Jag är din, Jackson. Din

Jag tryckte ansiktet mot hans bröst och andades in hans personliga doft. Sen Tog jag väskan över axeln och sprang till närmaste busshållsplats.

När jag kom hem hörde jag telefonen ringa och sprang mot hallen:

”Hallå?” Andades jag.

”Ossy?” Frågade mamma.

”Hej mamma.” Jag försökte låta lättad och hoppades att hon inte visst vart jag varit inatt.

”Vart var du igår kväll?  Du kom ju aldrig hem.” Hon lät orolig men inte arg.

”ehm…” Jag föröskte snabbt komma på någonting att säga, ” Jag däckade hos Chloe, förlåt.”

”Jag är inte arg Ossy. Det spelar ingen roll vart du sov, Jag var inte heller hemma ikväll.”
Hon lät försiktig.
”Mamma, är det något du vill berätta?” Frågade jag henne och gick henne till mötes.

”Ja faktiskt så är det det.” Började mamma och sedan sa hon uppriktigt: ”Jag har en ny pojkvän och jag hoppas att det inte gör något med dig?”. Oj, det var jag inte berädd på.

”ja mamma…” Började jag. ”Det här kom som en chock, värkligen.. men…” Jag tänkte efter.

”Men..?” Frågade hon hoppfullt.
”Men mamma, det är såklart att det är okej med mig om han är vad du vill ha.” Sa ajg och log när hon andades lättat.

”puh..” sa hon, ” Jag trodde att du skulle säga att du kommer hata honom vad han än gör.”

”Det vet man aldrig.” Sa jag ondskefullt.
”Okej, men nu ska vi prata dig och killar, hittat någon?”
Mamma och jag var mer bästa kompisar än mamma och dotter, och vi älskade att prata om pojkar, kärlek, vänner och allt som hörde till det ämnet. Och det vi  berättade var jämt så spännande att den andra var lika uppjagad som den som berättade.

”ehm.. jaa faktiskt..” Började jag och undrade om jag kanske kunde lätta lite på trycket och hoppades att jag inte skulle behöva träffa Jackson i smyg.

Kapitel 11

2010-10-31 16:32

”Vem?” Gick mamma på.

”Han är ny, började denna termin, du känner honom inte.” Försökte jag.

”Hans namn” Mamma blev helt plötsligt väldigt nyfiken, men det förvånade mig inte.

”Jackson.” sa jag snabbt utan att tänka mig för.

” Är det hans förnamn eller han efternamn?” Frågade hon och lät förrvirrad.

”Hans förnamn….. Tror jag.” Sa jag samtidigt som jag hörde en knackning på dörren.

”Jag har säkert inget imot honom, men jag skulle vilja träffa honom innan ni går för långt, Ossy….” Började hon men jag avbröt henne.

”ehh.. mamma? Det knackar, kan du vänta lite bara?” Frågade jag frånvarande.

”Absolut.” Sa hon snabbt.

Jag gick mot dörren och tittade ut geom kikhålet.

Jackson.

Jag öppnade försiktigt dörren.

”Ja?” Frågade jag och hade bara öppnat dörren en decimeter.

”Ehm..” Sa han och det lät lite som han rodnade, men det kom ingen färg på hans kinder.

”Du glömde din hårborste.” Sa han och höll upp min stora, svarta borste, jag stack ut handen och han gav den till mig.

”Tack.” Sa jag och satte luren mot örat. Jag öppnade dörren mera. Han tog ett litet steg framåt och jag tryckte min hand mot hans bröstkorg för att hålla honom på avstånd. Han stannade. Jag tog ner armen och pekade på telefonen som satt vid mitt öra.

”Mamma?” Frågade jag.

”Ja?” Sa hon snabbt. ”Vem var det?” Hon lät orolig.

”Det var ingen speciell..” Började jag. ”Det var Chloe, jag hade glömt min hårborste.” Sa jag och såg Jackson lyfta på ena ögonbrynet. Jag öppnade dörren helt, gjorde en gest åt honom att kkomma in och gick mot köket. Han gick in, stängde dörren och gick långsamt mot köket.

” Nu ska jag vara med Chloe, mamma. Vi hörs senare, okej?” Frågade jag.

”Okej, hejdå gumman.” Sa hon och jag hörde att det bröts, jag lade på och lade telefonen på köksbänken bredvid mig. Jag snurrade runt. Han stod mitt imot mig, bara några decimeter ifrån mig.

”Nu.” Sa jag och tog en dramatisk paus. ”Är det din tur.”

Han tog mig i sina armar och kysste mig mjukt på munnen.

Vi gick in till soffan och satte på en film.

Vi småpratade lite om allt möjligt.

Sen sade han:
”jag måste åka bort några dagar.”
”Vart?” Frågade jag oroligt.

”ja du..”började han.” om jag berättar det måste jag döda dig.” Han tittade på mig och log. Han strök bort en hårslinga som rymt från min hästsvans och lade den bakom örat.

”Men jag är tillbaka lagom till torsdag.” sa han och gjorde en slängkyss mot mig. Jag låtsades ta imot den och lade handen mot hjärtat.

Han log.

”Mamma kommer om tio minuter, och jag sa att du var Chloe…” Jag tänkte fortsätta, men han fällde en snabb kommentar.

”jo, jag hörde det. Varför berättade du inte att det var jag?” Frågade han.

”Min mamma är väldigt frågvis. Desto mindre hon vet, desto bättre.”
”på så vis.” Sa han och tittde på mig.

Jag låg lutade mot hans axel.

”.. I vilket fall som helst så måste du åka nu.” Sa jag och puttade upp honom ur soffan och mot dörren.

När han gått i skorna och hängt sin tjock tröja över axeln vände han sig om och kysste mig underbart. Men livsfarligt. Jag blev vettskrämd, men lät mig bli kysst. Den var för laddat.

Vi kysste i säkert en halv minut innan han släppte mig. ”Det där borde räcka för att jag ska klara mig tills på torsdag.” Sade han och log stort mot mig. Jag log tillbaka.

”hejdå.” sa han och kysste min hjässa.
”Hejdå.” Sa jag och stod och kollade efter honom när han gick ut till motorcykeln och gasade iväg.

Kapitel 12

2010-10-31 16:31

Jag gick ut till köket och tog framen stekpanna som jag ställde på spisen. Jag tog ut några varmkorvar ur kylen och slängde dom på stekpannan.När jag hörde en nyckel skramla i låset skyndade jag mig oc ställa fram två tallrikar och två glas. Jag ryckte ut två gafflar och två knivar och dukade fram dom.

”Älskling?” Ropade mamma.

”Här inne” Svarade jag och sprang ut i hallen innan hon ens kommit in. Jag jälpte henne ta av ennes kappa och hängde upp den på en galje innan jag gav henne en bamsekram.

”Någon har visst saknat mig?” Skratta hon.

”Du anar inte.” Sa jag och pussade henne på kinden.

”Jag är vrålhungring. Du har inget färdigt?” Frågade hon oc hennes kinder blev rödare.

”Jag stekte korv och pommes frites. Tänkte att du kanske ville ha.” Sa jag och log mot henne.  Jag vände mig om och gick till köket.

Hon tog av sig sina klackskor och gick sig mot köket. Jag fyllde en kanna med vatten och ställde den på mitten av bordet. När hon svängde runt hörnet såg hon det redan dukade bordet och hon log samtidigt som hon satte sig ner på sin stol.

”Varsegod” Sa jag och log mot henne samtidigt som jag serverade maten. När on börjat äta satte jag mig också ner och åt. Det var mamma som drog upp det.

”Vad gjorde du och Chloe förut då?”
”Vi kollade lite på TV och poppade popcorn.” Det var sant. Det var ju inte Chloe som var här. Men Jag och Jackson hade kollat på tv och poppat popcorn. Den tomma påsen låg i papperskorgen och var troligen ännu lite varm.

”Var det bara ni?” Mamma lyfte på ena ögonbrynet.

”Ja.” Sa jag och tittade ner i maten när jag rörde om med gaffeln. Mamma suckade.
”Ostreena…” Började hon. Mamma utalade aldrig mitt riktigta namn. ”Jag vet att det var en pojke i huset, han glömde sin tjocktröja.” Hon tittade mot hallen där jag såg hans mörkblåa luvtröja ligga på golvet. Han måste ha tappat den.
”Mamma, jag…”
”Ta det lugnt. Det är okej.” Hon log mot mig. ” Men nästa gång kan du väl säga att han är här istället för att ljuga? Jag förstår att du kanske inte vill berätta om alla dina pojkvänner för din pinsamma mamma, men jag vill faktiskt veta och om jag ska kunna skydda dig är det viktigt också.” Hon tittade mig i ögonen.

”Vad var det han hette?” Frågade hon och log.

”Jackson.” Svarade jag.

”Och vad gjorde du och Jackson då?” Hon höjde och sänkte ögonbrynen.

”Som jag sa, vi tittade på tv och poppade popcorn.”
”Jasså du.” Sa hon och log ett ondskefullt leende. ”Dom smaskiga detaljerna.” Hon log.

”Det finns inga smaskiga detaljer… Vi kysstes inte..” Jag tittade neråt.

”Inte det, säger du..? Inte alls?” Hon log mot mig.

”Nej” Sa jag. Hon tittade på mig.” Okej, kanske lite” medgav jag och kände mina kinder hetta till. Hon fortsatte kolla på mig. ”Okej vi kysstes mycket, okej?” Frågade jag och mina kinder blev rödare. Hur var det möjligt?

”Jag tänkte väl.” Sa hon och log. Hon tog upp sin tallrik och tittade på mig ,” Är du klar?” Frågade hon. Jag nickade och hon tog min tallrik och stoppade in dem i diskmaskinen.

Kapitel 13

2010-10-31 16:30

Kapitel 13

”Kan du inte ta med honom hit någon dag?” Frågade hon och när vi satt oss i tv-soffan och slagit på ’so you think you can dance’.
”Jackson är borta tills på torsdag, mamma. Men kanske efter det.” Jag tittade inte på henne när jag sa det.

”Åh ja! Skrek mamma och glodde på skärmen.

”Vad?” Frågade jag men jag hann knappt avsluta meningen innan hon Hyschade mig och sa:
”Vanessa och Seth, tyst!”
Jag log, Vanessa och Seth var mammas favoritpar. Mitt favoritpar var Link och Amber. Dom hade mer moder dans medan Vanessa och Seth hade skum jazz aktig stil. Jag suckade och himlade med ögonen.

 

Jag sov som en stock och vaknade av att mamma skrek på mig. Igen.

”Ossy! Är du vaken gumman?”
”mmmhhh…” Mumlade jag och vände mig i sängen och lade kudden över huvudet.

Klockan var åtta. Dags att gå upp. Jag reste mig upp och gick mot spegeln. Som dom andra dagar fick mitt bruna hår hänga platt och rakt på sidorna av mitt ovala ansikte. Jag gick ner till köket och tryckte i mig en macka och ett glas iskall mjölk. Det isade i mina tänder men jag var för trött för att bry mig. Jag gick och satte mig framför tv:n för att förspilla tid innan Chloe skulle komma. Hon kom klockan tjugo i nio, och hon var bara halv nio när jag var klar. Det var inget att kolla på så jag tryckte fram nyheterna där jag fick höra:

”Klockan halv 8 i morse krockade fyra bilar och en motorcykel i en rondell söder om Alevstone. Tre av bilarna var det barn och vuxna i, i en bil en kvinna i tretioårs åldern, och på motorcykeln satt en mörkhårig pojke i tjugoårsåldern, något yngre är troligt. Polisen kan inte publicera några yttligare detaljer innan de vet säkert.”

”Den tjugonde december år 2000…….” Fortsatte nyhetsankraren och tittade självsäkert på mig genom TV:rutan. Jag bara stirrade. Men nej, nej, nej, nej det kunde inte varit Jackson på motorcykeln. NEJ! Det är inte så. NEJ!

Jag hörde ett tutande utifrån gatan och tog väskan över armen och sprang ut till Chloe.

”good morning, sunshine.” Sa hon och rättade till sina mörka solglasögon. ”Hände det något mella dig och Jackson i lördags?” Frågade hon sedan. När han var klar och väntade på ett svar plutade hon ut med läpparna så hennes röda läppstift syntes och smackade mot backspegeln. Jag kunde nästa se hennes ögon bakom solglasögonen när dom förstorades yttligare en meter.

Kysste han dig?”

”Det vore en underdrift” muttrade jag och tittade ner ppå mina fingrar.

”Hade ni… du vet?” Nästan skrek hon.

”Asså.. ja men nej.” Sa jag. ” Vi kom aldrig så lång… Jag hade underkläderna kvar.”
”Då gills det inte.” Sa hon och gasade iväg. ”Hallå!?” Sa hon irriterat. ”Detaljer?”

”ehm.. Han har ett väldigt fint sovrum med en väldigt skön säng?” Det lät som en fråga och jag rodnade.

”Menar du att du sov över? ”frågade hon och tog av sig glasögonen och lade dom i handskfacket.

”Ja” Svarade jag kort. ”det gjorde jag.”
”Vad hände på morgonen då?”
”Inte mycket. Han stekte pannkakor till mig.. Och vi kysstes lite grann.” Jag tittade ner igen. ”Okej, vi kysstes mycket.” Sa jag och lyfte blicken till henne och ett leende breddade sig över mitt ansikte.

”Var han läskig? Underbar? En gentleman?”

”Han var allt. Både det dåliga och det bra. Han är läskig, men jag har aldrig mött en sådan gentleman förut.” Jag tittade på henne och märkte att hon väntade.” Och du skulle ha vetat vilken bra kyssare han är.” Sa jag för att hon skulle få något saftigt skvaller.

”Du kan behålla dom läpparna för dig själv, jag har hittat egna.” Hon flinade när hon medelade nyheten.

Kapitel 14

2010-10-31 16:29

Kapitel 14

”Jasså?” Frågade jag och vände min överkropp mot henne. Hennes ansikte lyste upp i ett skinande leende och hon svängde in på parkeringen.

”Marcus, han heter Marcus. ”

”Mer?” frågade jag.
”Vadå mer?” Frågade Chloe och lyfte oskuldsfullt på ögonbrynen.

”så du vet inget mer om honom?”
”JO!” Hon höll upp ett finger i vädret framför mitt ansikte. ”Att han är världens bästa kyssare.” Hon log självbelåtet.

”Det har jag svårt att tro.” Mumlade jag så lågt så hon inte hörde. Jag klev ut ur bilen och tittade mig snabbt runt efter hans yamaha motorcykel. Sen kom det upp i huvudet att han ju var borta tills på tosdag och jag kände mig som den största idioten på jordens yta. Jag slängde ryggsäcken på vänster axel och lunkade mot huvudingången.

”Han går på Avelstone High, du vet.” Sa Chloe när hon kom ikapp mig.
”Vem?” Frågade jag, helt ointresserad.
”Marcus.” Sa hon och tittade mot ingången.  ”Där…” Sa hon och pekade mot en medellång kille med Blont tillrufsat hår och minst en hel burk vax i. ”Det är Marcus.” Hon klappade mig på vänster axel och sprang mot honom. ” syns där, Bebbe!” Hon gjorde en slängkyss mot mig. När hon kommit fram till honom tog Marcus henne i sina armar och flätade in sina fingrar i hennes löst hängande, blonda hår. Hon lade sina arma på hans axlar. Och dom kysstes. Det såg ut som om dom på en sekund kunde rycka av varandra klädera. Galet. Jag rodnade när jag tänkte att jag och Jackson kanske såg ut precis sådär. Jag väntade på att dörren skulle komma.

Dörren såg ut som dom flesta matköps- ställenas ingångar såg ut. Den var en stor cirkel med några glas väggar i. Man fick gå bakom en glasvägg och genom cirkeln innan man kom ut på andra sidan. In i högstadiet.

Första dagen gick långsamt. När jag och Chloe kommit hem till mig satte vi på tv:n och slog upp matteböckerna. Vi brukade tävla vem som var snabbast. Hon brukade vinna. 

”Ett, två, TRE!” Sa vi samtidigt och satte igång så fort vi sagt tre. Vi hade ställt en plingklocka framför oss och den som blev klar först skulle plinga i klockan. Efter fjorton minuter tryckte Chloe på klockan och log. Hon hade vunnit igen. Jag himlade med ögonen åt hennes triumferande leende och fortsatte göra klart uppgiften. När jag var klar gick jag ut i köket och gjorde iordning två glas jordgubbs-saft till oss. När jag kom tillbaka satt Chloe som förstelnad framför tv soffan.

”Chloe” Sa jag och gick fram och stängde av. ”Du tror väl inte…?”
”Det är precis vad jag tror!” Skrek hon.  Vi stod tysta en stund. ”Förlåt älskling.” Sa hon när hon såg att det började komma upp tårar i mina ögon. Hon gick fram och kramade mig.
”Det är inte han.” sa jag lågt. ”Nej, för…. Det är bara inte han.”

”Älskling. Han överlever.” Sa hon och höll om mig hårdare.

Jag snyftade och torkade bort tårarna.
”Jag måste nog åka hem nu, klockan börjar närma sig 6. Men jag kommer imorgon.” Hon gav mig en slängkyss och tog väskan och gick mot bilen.

Kapitel 15 - slutet på bok 1

2010-10-31 16:23

Kapitel 15

Tisdagen rusade förbi som en struts med en leopard efter sig. Och jag hade tagit ledig från skolan, jag mådde dåligt. Jag ljög om att jag hade influensan. Och Onsdagen gick väldigt långsamt, trotts att jag kanppt gjorde någonting på hela dagen. Jag stannade hemma onsdagen också. Jag vaknade –och då var klockan halv tolv på förmiddagen. Jag gick ner och gjorde lunch. Sedan slank jag ner framför tv och satte på en kanal som inte hade nyheter. Jag ville komma bort från den tanken i mitt huvud. Tänk om han inte fanns kvar. Tänk om han var dödligt skadad. När jag kollat på tv hade klockan hunnit slagit fem på eftermiddagen och jag reste mig. Mamma skulle komma hem snart, det var på tiden att hon fick något riktigt gott att äta. Jag kollade mina sparpengar, jag hade så det räckte.  Jag tog upp min mobil och skickade iväg ett sms till mamma.

Middag på Ming’s Palace.
Ska vi säga klockan 7?

och tryckte på skicka. Några minuter senare surrade det i min ficka och jag ryckte upp mobilen.

Låter toppen. Jag bjuder.

Älskar dig, kram mamma.

Jag gick in jag satte mig och läste tidninge i köket. Något jag aldrig gjorde om jag inte försökte tt förspilla tid. När klockan började närma sig tjugo i sju tog jag mina hus nycklar, tittade så allt var släckt och sedan gick jag ut och låste dörren.

Hela vägen till Ming’s hade jag en konstig känsla av att någon förföljde mig, jag kastade flera gånger oroliga blickar bakåt men såg aldrig någon. När jag kom fram till Ming’s såg jag mammas bil stå utanför resturangen. Jag sprang in och stannade i hallen. Jag tittade mig omkring och såg mamma vid ett bord längre bort.

”Hej älskling.” Sa mamma och ställde sig upp för att krama mig. Jag kramade tillbaka och vi satte oss ner.
”Jag bjöd hit Zac .” Hon tittade på mig under långa ögonfransar.

”Okej,” Sa jag och ryckte på axlarna och tog upp menyn. Hon såg min svartsjuka.
”Älskade barn. Han kommer inte ta din plats, ingen kommer ta din plats. Jag kommer älska dig mer.” Hon smekte min kind. Jag tog tag i hennes hand.
”Det vet jag mamma. Nu beställer vi.” En servitris dök upp runt bardisken och gick mot vårat bord, beväpnad med penna och block. När han kom in i ljuset såg jag vem det var.

Du måste skämta med mig! Skrek min hjärna till sig själv.Jag suckade och slog huvudet för pannan. När han kom fram till bordet tittade vi länge på varandra. Sedan harklade mamma sig och Jackson fick något nyss att tänka på.

”Hej och välkomna till Ming’s palace, jag kan ta er beställning.” Sa han och tittade på mamma.

”vi vill ha tre bufeér.” Hon log vänligt mot honom. Och han log artigt tillbaka.
”Då är det bara att ta för sig.” Han tittade på mig. ”Ossy, kan du komma ut lite grann?” Sa han.

”Jag kommer snart, mamma.” Sa jag. Han tog min hand och ledde mig ut till baksidan av restaurangen.  Han försökte få ut någonting ur munnen, ord, men på något konstigt sätt var han arg, nej han var inte arg. Han var vansinnigt arg.

”Du är tillbaka!” Skrer jag och kastade mig om hans hals.
”Jag är inte mänsklig.” Sa han. Han höll mig fortfarande i sina armar. Det tog ett tag för mig innan jag fått in orden och då började jag gapskratta. Han bara glodde på mig.  
”Ossy lyssna nu. Jag är inte mänsklig, och det finns folk som vill döda mig. Jag älskar dig. Du är allt jag någonsin kunnat drömma om, och mer. Men jag kan inte utsätta dig för en sådan här fara. Jag bara kan inte.
”Vadå för fara?” Nu hade jag samlat mig och förstod att han var seriös.”Och om du inte är mäsklig, vad är du då.”

”Jag är en…” Hela han började skrika och han ställde sig ner på knä. Hans ansikte var förvridet av smärta.
”Jackson!” Skrek jag och föll ner på knä framför honom.
Gud” kvävde han fram.

”Jag klarar mig. Ostreena Vanessa Patch. Jag älskar dig.”

”Jag älskar dig med.” Sa jag och kysste hans nästan livlösa läppar, jag kände honom kyssa mig tillbaka, snabbt innan hans läppar, innan hela han blev medvetslös.

När jag sprang in för att hämta mamma satt Zac vid bordet och log mot mig. Det var inget snällt leende. Det var ett ondskefullt leende. Jag bestämde mig redan då att han hade något att göra med Jacksons plågor och att jag inte skulle gilla honom.

Jag gick och satte mig.

SLUT PÅ BOK ETT.

Skriven av Dora Jansson