RSS - xml

Kontrollerades senast: 2022-08-14 01:02:47

Tim Hallin

timhallin blog on Nouw

SIERRA NEVADA

2018-12-08 11:11
Från timhallin

Torsdagskvällen denna vecka spenderade jag och Malin i Granada. En storstad som andas charm ut i varje gränd och innhåller fler kulturhistoriska byggnader än jag skådat i någon annan stad tidigare. Varje väg man ramlar in på kan stoltsera med den pampigare byggnaden än den andra. Julbelysningen de pyntat staden med var också magisk och kroppen fylldes av lite äkta julkönsla trots att man strosade runt i femton grader och sommarjacka. Har ni inte besökt denna stad tidigare så överväg den vid nästa lediga weekend. Ni kommer inte bli besvikna.

Efter fredagens tidiga hotellfrukost bar det iväg mot denna lilla minisemesters höjdpunkt, skidåkning i Sierra Nevada. Vi visste inte så mycket mer än att det var en skidanläggning högt uppe i en bergskedja som hette Sierra Nevada. När vi kom fram slogs vi av hur otroligt mysigt det var uppbyggt. "Staden" eller "byn" var uppbyggd runt ett stort torg där byggnader, restauranger och mysiga fjällstugor reste sig runtom likt en amfiteater med utsikt över torget och bergskedjan. Det kändes verkligen som en genuin alpby med snötäckta skidbackar som tog sitt slut där restaurangstråken och skiduthyrningsställena började. Hela känslan var otroligt surrealistiskt då vi bara dagarna innan legat på stranden och gnällt över sand mellan tårna och hur varmt det var i solen. Jag tror vi hade kunnat vandra runt och bara spanat in i alla små mysiga butiker, restauranger och hotell en hel dag men vi fick hejda oss, skaffa oss ett liftkort och ta gondolen upp till stationen där liftsystemet "började".

Här uppe låg restaurangerna i rad och pumpade after-ski musik redan från allra första stund. Då vi åkt dit på en spansk helgdag var det nästintill fullt överallt redan från tidig förmiddag och stämningen var på topp. Även om man inte gillar skidåkning är det en upplevelse att bara ta sig upp dit och uppleva den där känslan som bara infinner sig när glada skidåkare, bra som dåliga, samlas och dricker en öl i plastglas samtidigt som skratten haglar och musiken dundrar ur högtalarna. Självklart blir det lite extra härligt när man kan ta av sig och sitta i t-shirt och solglasögon medan man avnjuter den iskalla ölen med värmande sol i ansiktet. Så himla konstigt men så fruktansvärt härligt. Man kände verkligen att man inte kunde slute le när man satt där.

Skidåkningen var också jättehärlig. När man tagit ett par liftar och nått toppen stog man på nästan 3400 meters höjd och spanade över mer eller mindre hela Spanien kändes det som. Den utsikten var något man aldrig sett tidigare och nästintill bara kan föreställa sig i fantasin. Backarna var kanske lite väl uppkörda då värmen + mycket folk gjorde att det blev lite guppigt här och där men vad gjorde det när allt runtomkring var så magiskt. Vi hann med några åk och hann bli lite skakis i låren då backarna som tog oss tillbaka till byn var otroligt långa och påfrestande för en numera alldeles för otränad individ som jag.

Väl nere i byn igen avslutade vi med en varm choklad i sista solstrålarna medan livebanden började spela after-ski musik på uteserveringarna. Efter några extra varv av spaning smög vi ner till garaget, fyllde bilen och rullade hemåt. Både jag och Malin kände oss otroligt tacksamma för att ha fått uppleva detta och bestämde oss för att återvända inom en ganska snar framtid. Det blir nog till att försöka komma hit en vardag nästa gång dock då trycket var lite för stort i backarna för vår smak. Någon grad kallare skulle nog inte heller skada, även om vi inte avskydde att komma hem med varsin ordentlig solbränna...

VAD HAR HÄNT OCH HUR GÅR TANKARNA?

2018-11-29 22:51
Från timhallin

Nu har några veckor gått sedan jag satte min fot på mäklarkontoret här i Nerja för första gången. Min första tid har präglats av mycket intryck, händelser och nya lärdomar. En gång i veckan har vi spanskakurs på kontoret och äntligen har jag kommit igång med att återuppliva mina ytterst tvivelaktiga spanskakunskaper. Jag märker mer och mer hur viktigt det är att faktiskt kunna språket i det land man bor i. Dagligen uppkommer situationer där man måste handskas med spanskan på ett eller annat sätt. Jag tänkte innan jag kom hit att "jag kommer ändå bara prata med svenska spekulanter" men märker mer och mer att man skulle behöva kommunicera på ett bättre sätt med säljare(som oftast är spanjorer), byggherrar, myndigheter, banker, restaurang/kassapersonal osv där det hade förenklat en hel del om jag behärskat det spanska språket. Så just nu har jag försökt lägga in en ytterligare liten växel vad det gäller detta. Önska mig lycka till.

I övrigt har jag äntligen haft min första egna visning och väntar på att få ha visning nr två imorgon. Första visningen kändes precis som om jag aldrig haft någon visning tidigare. Jag var nervös och kände hur jag mest svamlade när jag på något vis försökte sälja in ett område jag knappt varit i tidigare. I ärlighetens namn lös det nog igenom att jag var lite ny, men skam den som ger sig! Nu har jag därför varit runt i diverse närområden en hel del, frågat mina kollegor så mycket jag bara kan och försökt suga in så mycket matnyttig information som möjligt. Det är så länge sedan man försökte lära sig något nytt att det känns som att hjärnan pausat lite och inte riktigt hänger med. Det är dags att få igång maskineriet nu!

Jag har nu flängt runt en hel del och börjar äntligen bli bekant med flera av våra områden på riktigt. Det finns så mycket vackra områden här i krokarna att jag mer eller mindre varje dag får uppleva den där "wow" känslan som jag kände när jag för första gången besökte Nerja. Kombinationen av magiska landskap, oslagbara vyer och närheten till havet är sagolik och det är inte svårt att förstå varför Nerja är en av de absolut populäraste platserna för en semesterbostad i Europa.

Som grädde på moset har jag fått besök av min flickvän som är här nere och hälsar på mig i hela två veckor. Det känns så skönt att ha henne i närheten och det är helt underbart att mötas av hennes röst när man kliver in genom dörren efter en lång arbetsdag. Jag är inte alls avundsjuk på henne som just nu både pluggar och arbetar på distans, vilket betyder att hon kan sitta utomhus och njuta av de cirka 20-23 grader och sol som vi har här om dagarna medan hon utför sina dagliga uppgifter... Inte alls.

Vidare hyr vi nu ett mycket fint hus av några kompisar som precis köpt en bostad här nere i ett mycket trevligt område där vi känner att vi trivs som fisken i vattnet. De skall inte komma ner hit förens runt påsk och då passade det ju alldeles utmärkt att vi bodde här tills dess. Jag har även hunnit med att spela lite padel med en svensk "padelgrupp" som spelar lite för skojs skull på söndagar här nere. Mycket roligt! Skönt att få röra lite på denna kropp som varit alldeles för inaktiv under ett tag nu... Så fort min nuvarande irriterande förkylning släpper så ska jag även steppa upp på denna front hade jag tänkt. Gymet är upphittat men ännu inte utnyttjat...

Dagarna går i övrigt nu mest ut på att kontakta så många av våra tidigare kundkontakter vi har i vårt register som möjligt för att se om vi kan hitta några köpsugna spekulanter som vill komma ner och investera i en eller flera av våra fantastiska bostäder som vi har till salu! Jag har nu äntligen fått ihop lite kontakter som letar aktivt och som jag lovat hjälpa hitta det de söker. Så nu är det fullt fokus på att hitta vad de vill ha!

Avslutar med lite blandade upplevelser som förevigats på bild sedan senast!

INBROTTSFÖRSÖK!

2018-11-22 21:24
Från timhallin

Här om dagen var jag med om något riktigt obehagligt. När jag låg i soffan på kvällen så såg jag i ögonvrån hur något rörde sig utanför vardagsrumsfönstret. Jag vände mig om och fick se tre spanjorer, två i tjugofemårsåldern och en som till synes skulle kunna vara deras pappa stå och spana in genom fönstret. Jag reste mig snabbt upp och klev fram till dörren, låste upp och frågade vad de hade för sig. Jag såg då att ena killen bar på en golvmopp som han började vifta med framför mig och berättade för mig att det var dags för "cleaning". Då jag hyrde lägenheten i andra hand och egentligen inte hade någon aning om hur städrutinerna såg ut öppnade jag dörren på glänt och lät honom passera mig. Sen kom tankarna. Det var alltså tre killar i helt civila kläder som kom kl 18:00 en söndag för att städa en lägenhet som jag hyrt en knapp månad och som jag skulle flytta ut från om bara några dagar. Då fick jag en kall kår som gick genom hela kroppen. Något kändes otroligt fel. De två yngre killarna började krafsa lite i gräset utanför dörren medan den äldre gick runt i vardagsrummet och petade lite med moppen på golvet. Jag såg hur han spanade lite på min macbook, mina mobiltelefoner och min skål på bordet där jag lagt plånbok, kontanter och klocka och kunde urskilja hur han då och då nickar till, som om han signalerade åt de övriga om vad han sett. Han fortsätter sedan sakta in till sovrummet och passerar sedan badrummet innan han kommer tillbaka till vardagsrummet. Jag känner hur jag får panik i hela kroppen. På något vis lyckas jag nervöst samla på mig de saker jag hade av värde i närheten av där jag står. Lägger i mobiler och plånbok i fickorna samt sätter mig i soffan och pillar på datorn. Hjärtat slog frivolter och pulsen måste legat på närmare 300. Kändes som att det skulle hoppa ut genom kroppen. Jag tror den äldre killen märker att jag börjar känna på mig att något är fel. Han försöker lugna ner mig genom att säga att det är "no problem" flertal gånger. Han säger sen på knackig engelska att det tydligen är tillräckligt rent för tillfället och att det inte behövs någon städning innan han går ut genom dörren och de alla tre raskt går iväg. När jag går ut på tomten ser jag hur moppen står kvar utanför dörren. Det var en en mopp som tillhörde huset som han hade haft med sig in, som stått där utanför hela tiden men som jag aldrig reflekterat över att den stått där i ett av hörnen. Smått i chock ringer jag hem och meddelar vad som hänt. Efter ett ytterligare samtal till hyresvärden kunde vi snabbt konstatera att de antagligen varit där för att reka vad det fanns för saker av värde i lägenheten för att sedan kunna komma tillbaka vid ett senare tillfälle och råna mig på det. Som tur var hade jag ett par vänner som kommit till Nerja som bodde i ett närliggande område så jag packade snabbt ihop alla saker, slängde in det i bilen och flyttade därifrån. Jag visste inte när de hade tänkt komma tillbaka och ville inte ha reda på det heller. Som grädde på moset hade Nerjas värsta oväder på mycket länge dragit in över oss och det kändes som att himlen hade öppnat sig över mig medan det åskade och blixtrade som aldrig förr. Det kändes mörkare än någon annan kväll jag upplevt tidigare.

Sedan detta hände har jag märkt hur jag själv blivit lite mer rädd för att vara själv hemma. Jag har också känslan av hur jag reagerar mycket tydligare på plötsliga rörelser i min omgivning. Som ett exempel hängde jag upp min jacka på kroken hemma, vände mig om för att sedan se något bakom axeln röra på sig och hoppa till i förskräckelse medan hjärtat höll på att hoppa ur halsgropen. Det visade sig vara jackan som bara hade fortsatta svaja en stund. Jag kommer säkert ha den här känslan kvar ett tag nu.

VILKEN RESA

2018-11-09 08:21
Från timhallin

Det finns inget jag uppskattar så mycket som när alla vi tre bröder med respektive tillsammans åker iväg på en resa, det är något speciellt med det och blir alltid väldigt roligt. Den här gången hade vi även med oss Calle, som blivit en sorts extra lillebror då han alltid varit med sedan vi var små, tillsammans med sin flickvän Julia som förgyllde resan ytterligare. Denna gången bar det iväg till Lettland och Riga, en stad som jag och Malin besökt en gång tidigare och blivit lite småkära i. Det är något speciellt med dessa städer som har en rejäl stadsdel med endast gamla välbehållna byggnader och vacker arkitektur som gör att man bara kan strosa omkring i timmar dagar i ända utan att egentligen behöva fundera så mycket. Man börjar dagen i hotellets spa, går sen bara runt och spanar på fina hus i mysiga gränder, äter en bit mat tillsammans med en god lokal öl, strosar vidare, kollar lite fotboll på någon lokal pub, smyger iväg igen, äter en mastig dessert så man blir allldeles för mätt, rullar vidare, myser runt på någon marknad medan solen går ner, ser hur staden får en helt ny skepnad när väl genomtänkt belysning gör att mysighetskänslan når en helt ny nivå, äter middag på någon turistig restaurang med antagligen alldeles för dyr mat vilket man inte bryr sig om alls då man passar på att njuta av livet till fullo och sedan ramlar ner i hotellsängen med den man bryr sig om allra mest..

När dagarna ser ut ungefär såhär tre dagar i rad mår jag bra. När man inte behöver tänka på någonting nämnvärt, kan lägga de eventuella problem eller funderingar man har åt sidan för några dagar och bara ägna sig åt att umgås med de man bryr sig om mest och återhämta kroppen. Efter denna resa känner jag mig fylld med energi och redo för nya utmaningar.

Nu är jag tillbaka i Spanien igen och jag ska snart börja berätta hur jobbet går och vad som händer här nere. Vilka intryck jag har fått än så länge och hur mina funderingar går. Allt känns fortfarande väldigt nytt och det är något med att vara "ny på jobbet" som jag har väldigt svårt med. Man får fråga om det mesta, vet inte vart nånting ligger och alting bara snurrar i skallen egentligen. Man tror nästan man börjar bli lite knäpp. Men man får ta en dag i taget och göra det bästa av situationen, snart vänder det!

HEM LJUVA HEM

2018-10-30 13:34
Från timhallin

Att få komma hem till platsen man är uppvuxen på och bara andas in lantlig, frisk luft är svårslaget. Igår åkte vi hem till världsmetropolen Valparbo för att hinna hälsa på mamma innan vi åker iväg och reser igen. Med oss hade vi Malins familjs hund, Rizzo, som rutinmässigt börjat följa med hit då han verkar trivas som fisken i vattnet här ute på landet. Vi har ätit hemmagjorda hamburgare, legat i soffan och stirrat på tvn, tagit höstpromenader och bara andats. Det är något speciellt med att vara på en plats där man verkligen kan ta det lugnt och inte behöver tänka på så mycket annat än att bara återhämta sig och samla energi. Mitt i en stressig vardag där mycket av tiden går åt till att skynda sig mellan platser och diverse aktiviteter så behöver man verkligen dessa återhämtande stunder där man kan lägga tankarna åt sidan och nollställa kroppen lite.

Nu ska jag försöka träffa så många nära och kära som möjligt och ta tillvara på den korta tid jag har här hemma innan jag åker iväg igen..

TILL ALLA SOM FUNDERAR PÅ ATT TESTA PÅ LIVET UTOMLANDS

2018-10-28 16:21
Från timhallin

De senaste drygt två veckorna har varit otroligt händelserika och svängiga på alla sätt. Min första vecka nere i Spanien kändes fruktansvärd, på alla plan verkligen. Den där ensamheten och maktlösheten man kände över att inte kunna påverka den nuvarande situationen på något sätt var verkligen jobbig. Det kändes bara som att man skulle ”hålla i” och vänta på att det skulle ”bli bättre”. Jag fick höra historier från flera andra som också spontant flyttat utomlands och påbörjat ett nytt äventyr att de känt nästan exakt likadant. Det var mitt i allt mörker (kändes som de ensamma kvällarna där nere var mörkare än någonsin) ändå någon sorts ljuspunkt att andra haft samma känsla som jag och tagit sig igenom det starkare, gladare och mer harmoniska när det tillslut vänt. Jag vet egentligen inte vad det var som var så jobbigt. Antagligen är jag så ovan att vara ensam utöver arbetstid att det blev alldeles för mycket. Jag kände nog också frustration även att jag inte hade någon i min närhet som jag kunde diskutera detta med heller. När man pratade med folk hemifrån så var jag irriterad och nästan förbannad över att de inte var på plats och ”hjälpte till”. Något som i efterhand känns onödigt och själviskt!

Vecka två i Spanien var helt annorlunda. Helt plötsligt börjar man känna folk i sin omgivning lite bättre och en helt annan känsla infinner sig. Man lär sig också hantera ensamma kvällar bättre och ser till att underhålla sig med diverse aktiviteter och annat. Jag tror det är ganska viktigt när man ska flytta utomlands att man är med på att det kommer vara rätt ensamt i början och att man måste ge det lite tid. Jag hade såklart fått lite förvarningar om detta innan jag åkte men det var faktiskt jobbigare än jag trodde. Det har dock varit otroligt nyttigt känner jag nu i efterhand för man lär känna sig själv på ett helt annat sätt. Ska man gå in i något sånt här som jag gjort så gäller det nog att man är 100% inställd på vad man ska göra och veta VARFÖR man gör det. Går man in halvhjärtat så kommer känslan av att man vill ge upp och återgå till det man hade innan infinna sig ganska snabbt. Jag visste att många andra som hoppat på liknande äventyr ganska snabbt flyttat hem igen och jag förstår att om det inte känns helt rätt från början så är det ganska enkelt att ge upp när ensamheten slår till. Jag tror många testar på livet utomlands med inställningen att "det vore lite kul" och säkerligen bygger upp en bild innan av hur fantastiskt det vore med lite varmare klimat och allmänt miljöombyte. När verkligheten sedan slår till så är det kanske inte riktigt så fantastiskt på en gång som man föreställt sig. Man måste ge det tid och man måste kämpa sig igenom de jobbiga stunderna. Gör man det så tror jag att det i slutändan blir hur bra som helst!

Nu är jag taggad över att få fortsätta det här äventyret och har bättre koll på hur jag skall hantera olika situationer när de kommer uppkomma. Jag ser också fram emot att lära känna fler härliga personer där nere och komma igång med lite aktiviteter som jag och min kropp kommer må bra av!

Avslutar med ett par bilder från gårdagens trevliga middag hemma hos min bror och hans flickvän där det lagades en en väldigt god laxpasta, samt från vår (enligt oss själva iallafall) lyxfrukost denna morgon!

ATT KOMMA HEM TILL GÄVLES FINASTE LÄGENHET

2018-10-27 11:13
Från timhallin

Igår kväll landade jag på Arlanda och blev upplockad av min flickvän. Ni vet det där känslan när man ser varandra på ganska långt avstånd och börjar gå mot varandra samtidigt som hela kroppen inleder något sorts lyckorus och börjar bubbla. När man känner hur ansiktet vill bryta ut i ett stort leende men man hejdar sig då det är för mycket folk runtomkring och man vet att det skulle se otroligt fånigt ut. Det slutar istället med att ena halvan av ansiktet klarar av att stå emot medans andra halvan bryter ut i ett stort flin, vilket resulterar i en mungipa som vrider sig så högt upp att den nästan passerar näsan i höjd och en mungipa som fastnar i något sorts melankoliskt läge där läppen nästan hänger. Hade någon filmat mig i denna underliga position skulle det nog se ut som en sån där grimas man gör tillsammans med någon sorts morrande ljud för att få bebisar att skratta.

Ute föll snön och det var en riktigt bitande kyla. En ordentlig omställning för någon som gått runt i enbart skjorta eller piké i sexton dagar. Trots det var det skönt att komma hem. Jag tror man kommer uppskatta snö och kyla mer när man bor på ett ställe där det nästan konstant är soligt och relativt varmt. Sedan var det halv snöstorm hela vägen hem.

Och herregud vilken skillnad det var att komma hem och se sin lägenhet när man inte varit hemma på ett tag. Man blir så snabbt "hemmablind" när man bott på ett ställe under en längre period och det går relativt snabbt att sluta uppskatta hur fint man faktiskt har det i sitt egna hem. När jag klev in genom dörren igår kväll var det samma känsla som infann sig när jag fick se lägenheten för första gången. Herregud vad fin den är. Alla små detaljer, ljuset, takhöjden, dörrarna, öppna spisen, kakelugnen, golven, fönsternischerna, elementskydden. Sammantaget kanske Gävles finaste lägenhet om du frågar mig. Det var fantastiskt att få komma hem till detta och ha förmånen att få ha en helt vanlig taco-kväll i soffan. Nu ska jag ta dessa dagar i Sverige till att bara ta det lugnt och uppskatta hur bra jag faktiskt har det här hemma innan det bär av på nästa äventyr...


HÄR BOR JAG

2018-10-25 20:36
Från timhallin

Jag har inte visat så mycket hur jag bor här i Nerja då det varit lite hoppigt såhär i början. De första nio dagarna bodde jag i en lägenhet med två sovrum väldigt centralt med gångavstånd till det mesta alldeles intill havet med havsutsikt från balkongen, rätt slitet skick dock. Nu har jag bott i denna lilla lägenhet med ett sovrum i otroligt mysiga Capistrano Village, cirka tjugo minuters rask promenad från både kontor och stadskärna. Hela området består enbart av vitkalkade små hus/lägenheter i olika skepnader och storlekar och omringas av grönska, blommor och växter vilket gör det otroligt trivsamt att promenera runt i området. Det finns också två supermysiga poolområden samt några barer och restauranger att tillgå för de som bor här. Det är ett av de mest efterfrågade området från våra köpkunder och jag har inte svårt att förstå varför. Lägenheten i sig är väl kanske inget att jubla över men det duger absolut för att bo i under några veckor.

I slutet av november kommer jag och min flickvän (som också kommer ner så småningom) hyra ett radhus i Almijara, som är ett område som ligger en bit upp i bergen med cirka tjugo minuters promenad ner till stan(kanske lite mer hem då man får pulsa lite i uppförsbacke), med trevlig utsikt som några goda vänner precis köpt och hyr ut till oss då de inte kommer utnyttja det direkt i början. Det blir gott om bilder när vi väl kommer på plats där!

Imorgon åker jag hem till Sverige igen för att träffa nära och kära en sväng innan det bär av på nästa resa!

NU ÄR DET NÄRA

2018-10-24 19:41
Från timhallin

Idag var vi ut på några värderingar där jag, om vi får in dom till försäljning, kommer stå som ansvarig mäklare. Jag ska alltså vara tillräckligt förberedd för att kunna svara på specifika frågor om område, juridik, communitys, fastighetsskatt och diverse skatte/avgiftsfrågor direkt när en potentiell kund kontaktar mig. Det vet jag inte om jag är riktigt men jag vet också att det allra bästa sättet att lära sig på är att sätta igång på riktigt och lösa problem och frågor som kommer dyka upp allt eftersom. Hur mycket jag än tränar nu så vet jag från erfarenhet, efter att ha bytt arbetsplats tidigare, att det är först när man börjar arbeta "på riktigt" som den verkliga. inlärningen börjar och jag känner mig mer än redo för att ge det ett försök. Jag känner redan nu att engelskan flyter på bättre och ge mig några månader så ska ni nog få se att spanskan kommer börja ta sig också!

Det finns några saker som börjar fastna lite extra vad det gäller Nerja och något jag börjat uppskatta ordentligt är de fantastiska vyerna som finns från otroligt många av våra objekt som vi har ute till försäljning och som vi besöker för värderingar. Jag har varit uppe på så många fantastiska altaner, takterrasser och uteplatser i både stadskärnan och i flera av de vita bergsbyarna som omringar Nerja med sådana fantastiska utsikter. Många gånger har man 360 graders vy över både hav och de fantastiska, höga bergskedjorna runtom. Det är helt magiskt och det är många gånger man bara vill sätta sig ner och suga in hela atmosfären samtidigt som man får nypa sig lite i armen för att få en bekräftelse på att det är på riktigt. Det lugnet som infinner sig när man sitter där och spanar ut är fantastisk. Det är inte svårt att förstå varför många väljer att investera i detta. Minst sagt balsam för själen.

Vad sägs tillexempel om att från takterrassen ha denna majestätiska vy över Balcón de Europa medans du dricker dagens första kopp kaffe i morgonsolen. Jag hade inte klagat.

VAKNA MED ”CHIRINGUITOS”

2018-10-23 13:24
Från timhallin

Inatt var en sån där orolig natt där kroppen bara bestämmer sig för att vakna vid 4-tiden för att sedan vara helt omöjlig att ställa om till sömn igen. När hjärnan får något sorts frispel och alla sorts tankar bara snurrar omkring som en karusell i duracell-fart. Ibland reagerar min kropp så och jag vet verkligen inte varför. Jag har någon teori om att jag tänker för mycket innan jag går och lägger mig och då slappnar kroppen inte riktigt av och vaknar lätt vid första störningsmoment. Sen när jag väl vaknar är tankarna där och det blir omöjligt att somna om.

Det bästa jag vet dessa morgnar är att snöra på mig träningsskorna och gå ut på en riktig långpromenad. Ibland kan jag promenera flera mil i rask takt, bara gå runt och tömma mig på alla tankar och idéer som bubblar inom mig. Många tycker att jag är fullständigt galen men så fungerar min kropp av någon anledning. Mycket tankar är på affärsidéer och diverse möjligheter. Jag har som sagt tidigare väldigt mycket saker jag spontant får för mig att jag vill ”hoppa på” och under dessa promenader kan jag reflektera och komma till någon sorts sans över vad som faktiskt är saker jag skulle kunna hoppa på och investera tid/pengar i och vad jag efter lite övervägande bör avstå.

Denna morgon var jag ute så pass tidigt att jag fick se alla chiringuitos(strandrestauranger) vakna till liv med spansk popmusik och spanjorer i full fart med att städa och göra iordning för dagen. Man kunde känna lukten från den stekta baconen som förbereddes till frukostserveringen och rök pyrde från diverse grillar. Det var en fröjd att glida fram längs de flera olika strandpromenaderna som Nerja erbjuder och känna på den familjära stämningen. Tydligen hade jag så pass trevligt att jag helt och hållet glömde bort dagens morgonmöte och blev nästan en timme sen till jobbet. Så kan det gå ibland när jag svävar iväg...