SandraLjus

I samband med att Maks tid rann ut, så började ett nytt liv i och med Whinnie. Hur mörkt de än har känts så har hon trots allt varit den stora ljusningen i allt de mörka. 

Precis så var hela 2017 och på samma vis fortsätter 2018. 

Lara förlorade sitt första föl förra våren och blev under den sommaren också diagnostiserad med kissing spines vilket gör hennes framtid som tävlingshäst eller ens ridhäst betydligt mer oviss. För tre månader sedan fick jag även ta de otroligt tunga beslutet att låta Mak somna in, efter våra nästan 11år tillsammans. 

Allt detta har verkligen krossat mig, totalt. 

Något som jag alltid haft till stor fördel är min positiva inställning till allt och att jag så länge de funnits en liten ljusning i något har jag gett 100% för de. Men när man inte längre har något kvar att brinna för och jobba med är de svårt att ens hålla gnistan uppe och känna någon glädje alls, för något över huvud taget. 

I lördags var jag och Lara iväg på tömkörningskurs för Karin Engström. Hade från början tänkt att jag skulle rida, men ändrade mig i sista sekund så det blev tömkörning istället.  Lara är nämligen fortfarande tokbrunstig, tror att hon är inne på andra veckan nu. Så då är det ingen idé att rida ändå. Första gången jag tömkör för en tränare, vilket var väldigt lärorikt och absolut inte sista gången. Jag som tömkör väldigt mycket till vardags just för att Lara kan vara så svår i ridningen, så nu fick jag massvis med tips. Bland annat hur mycket min hållning när jag tömkör påverkar hur Lara går. 

Karin tog över tömmarna några gånger för att visa, vilket var väldigt nyttigt för mig att se. Bland annat hur jag ska jobba med samlingen och framförallt hur mycket. Så nu ska jag fortsätta på det spåret och öka på succesivt. Även Karin tyckte att Lara var extremt mjuk och rörlig, så förhoppningsvis kommer hon att bli stabilare att sitta på också ju mer muskler hon får i ryggen och baken.

Men jäklar vad hon travade alltså, måste nästan nypa mig i armen för att förstå att den hästen faktiskt är min. Så roligt att se hur mycket man kan utveckla en hästs gångarter, för Lara hade absolut ingen märkvärdig trav när jag köpte henne. Så ingenting är omöjligt ;) 

Känner mig så väldigt nöjd med tillvaron just nu, även om det är mycket som kan bli bättre så känns det väldigt bra och stabilt. Lite som att, varför gjorde jag inte det här tidigare. Jag var helt säker på att jag skulle känna mig kluven efter flytten och kanske ångra mig, men det känns mer som att det är först nu jag kan bli hel och börja andas igen. När man omedvetet smygit omkring och ursäktat sig själv de senaste åren för att inte trampa på någons tår känns det som att jag äntligen kan få tillbaka mitt eget space och få ta min plats nu. Istället för att folk klampar in och gör min bubbla mindre och mindre hela tiden. Tillslut finns inget kvar och det känns som om man ska kvävas av allt runtomkring en. Det är något som är svårt att se när man är mitt upp i det, men när man får lite perspektiv på det hela märker man att det inte alls är så det ska vara.

Det är så lätt att man bara kör på och fastnar i en tråkig vardagslunk där man bara gör det som måste göras och det varken finns någon inspiration eller möjlighet att utvecklas. Jag tror inte att platsen har så stor betydelse egentligen, för så fantastiskt är inte Alfta. Utan mer dom människor man har runtomkring sig. Bort med den negativa energin och omge dig med människor som tankar dig full med ny positiv energi och på riktigt vill dig väl.   

Den senaste veckan har jag bekantat mig med två nya pållar som också kommer vara en del i min vardag framöver. Men det är inte den typ av häst som jag är van att handskas med i vanliga fall, utan travhästar. Även fast dom just nu ser mer ut som två fluffiga ponnysar, så gömmer det sig ett varmblod någonstans där under all päls och mage.
Den ena är körd, även om det var ett bra tag sedan han var igång och den andra ska sättas för vagn bara han kommit igång lite mer. Så det ska bli väldigt spännande att få följa. Än så länge har vi bara börjat med lite longering och vardagshantering, så vi har en bra bit kvar.
Även fast jag inte kan någonting alls om trav så ska det bli väldigt roligt och jag gillar ju utmaningar!

Igår red jag första ridpasset på nya stället med båda hästarna. Lara var väldigt taggad till en början, men lugnade sig efter lite jogging. Trodde att hon skulle vara väldigt känslig och tvär av sig eftersom att det var flera veckor sedan vi red ett riktigt ridpass. Men hon var ovanligt "tålig", speciellt i galoppen. Även fast jag hade lite för långa tyglar emellanåt så accepterade hon när jag kortade upp dom och mötte upp med skänkeln. Stora framsteg för fröken. Mak hann jag bara jogga lite då ridhuset var bokat. Lite tittig till en början, men sedan mjuk och fin.

Idag blir det lite mer ordentliga dressyrpass för båda hästarna. Mycket som är på gång i mars för Laras del, så nu måste vi komma igång ordentligt. Kan tänka mig att det tar några ridpass innan hon är lagom tempererad och där jag vill ha henne men de arbetet ser jag fram emot nu.

Det är verkligen fullt upp hela dagarna nu, men börjar få lite ordning iaf. Idag har alltså hästarna flyttat vidare igen, så nu står dom uppstallade i Bollnäs. Båda var väldigt uppspelta när vi kom fram, Lara blir hingstig och slår med frambenen och Mak bara springer över en, som en skenande älg ungefär. Men efter lite bus i hagen fann de sig till ro och började äta mat istället. Dessutom har dom världens gulligaste hag-grannar. Ett helt gäng med ettåriga kallblodstravare, så otroligt söta.

När det började skymma fick hästarna komma in och inviga ridhuset med ett varsitt tömkörningspass. Mak var riktigt riktigt fin, lite väl överambitiös, han tycker verkligen att det är så kul att få börja jobba ordentligt igen. Lara var även hon väldigt duktig. Längtar efter att få sitta upp i sadeln igen, får se om hästarna känns tillräckligt lugna för det imorgon. 

Sådär, nu är både två och fyrbenta på plats i Alfta och allt har gått bra!  Mak och Lara blev så lyckliga över att få gå tillsammans i hagen igen, dom är så gulliga mot varandra och aldrig några sura miner. Men imorgon flyttar vi vidare hästarna till Bollnäs där dom kommer stå uppstallade. De har vilat de senaste dagarna eftersom det är sååå mycket som ska fixas och packas upp, men imorgon är tanken att båda ska motioneras när vi kommit på plats på nya stället. Även hundarna trivs bra, Fiffi är överlycklig över att kunna gå lös överallt och trivs verkligen med att bo på landet.

Imorgon ska jag försöka fixa lite fler bilder och bättre uppdatering.

  

Flytten närmar sig med stormsteg, om endast 5 dagar lämnar hästarna sitt nuvarande stall och dagen efter flyttar även jag till mitt nya hem i Alfta. Trodde att jag skulle känna mig mer stressad och ha lite ångest-liknande känslor inför allt. Men just nu känns allt så himla tryggt och bra. En nystart är precis vad jag behöver just nu, ut med det gamla och in med det nya.

Blir alldeles pirrig av bara tanken på att tävlingssäsongen snart drar igång. Dessutom har jag bytt klubb i år, så nu är det Föreningen Bollnäs Sportryttare jag tävlar för. Ska bli väldigt spännande att tävla för en annan klubb, speciellt då dom verkar vara så otroligt drivna och engagerade i sina medlemmar. 

Eftersom flytten tagit upp väldigt mycket tid så har hästarna gått lite på halvfart, men de lilla de har blivit jobbade har det känts väldigt bra. Mak har knappt gått något riktigt dressyrpass på ungefär ett halvår. Så bestämde jag mig för att jobba honom en stund på banan för någon vecka sedan och han kändes så himla fin. Mjuk och lyhörd och hade spetsade öron hela ridpasset. Känns så bra i hjärtat att kunna sätta igång honom ordentligt igen. Nya stallet vi ska stå i har oisolerat ridhus, vilket är helt perfekt för mig som har astma och Mak som är struppipare. Så förhoppningsvis ska Mak ut på tävlingsbanan i april om allt känns bra. 

Lara har jag mestadels tömkört då hon har varit mer vild än tam. Hon gjorde en rejäl bockserie när vi var ute och skrittade för någon vecka sedan och har fortsatt lite på det spåret även inne på ridbanan. Så hon fick en period med tömkörning för att lugna ner sig och få göra sin akrobatik utan mig i sadeln. Efter tre dagars tömkörning kunde jag sitta upp igen och hon har sedan dess skött sig utmärkt. Kommer underlätta väldigt mycket med ridhus för hennes del också, inte så roligt att skritta på dom glashala grusvägarna när hon gör sina luftkonster.

Om Lara känns lugn och fin efter flytten är tanken att hon ska debutera på tävlingsbanan den 13 Mars. Då kommer vi isf att rida en LA:1, vilket känns väldigt lagomt nu när det var så länge sedan vi tävlade senast. Därefter är det Msv C som gäller. 

 Idag fick Lara följa med in till ridhuset för ett lösgörande yogapass och lite styrketräning där vi tänjde lite smått på gränserna. Lara utvecklas så mycket för varje ridpass nu och grunden vi står på blir stabilare för varje gång. Känns som att grunden och ett fungerande system genom ridpassen är väldigt avgörande för hur Lara gör sig i tävlingsmiljö där hon lätt blir väldigt spänd och stressad. Den där grunden att falla tillbaka på har vi saknat lite, så när hon hamnat i de läget då hon blir blockerad har vi fallit handlöst framåt. Nu känns det betydligt tryggare och stabilare, så jag hoppas att det följer med oss även i andra mer utmanande miljöer. 

2015 har varit en väldig berg och dalbana på hästfronten, men många ljusglimtar också.
♥Mak gjorde en fin start i Msv B:2 på drygt 62%. Han är verkligen som en lugn och stabil läromästare i jämförelse med Lara även om dom är på ungefär samma nivå utbildningsmässigt nu.

♥Lara har utvecklats i raketfart och kändes i slutet av tävlingssäsongen riktigt hemma i MsvC-klasserna. Även om det finns hur mycket som helst som vi kan göra ännu bättre. Att hon dessutom fixade båda kvalen inför MsvB är helt fantastiskt.

♥Jag har fått äran att ha fina Carino hemma på träning och till försäljning. Under den månaden började han verkligen att blomma ut och det tog endast en vecka från att han lades ut på annons till att han var såld. En häst som verkligen snodde en plats i mitt hjärta, så även om det var tråkigt på ett vis att han skulle säljas så värmer det något otroligt i hjärtat att veta att han fått det perfekta hemmet.  

Som vanligt kring nyår börjar man fundera på nyårslöften och alla möjliga förändringar man ska göra. Men det här är nog det första året som det är mycket som kommer att förändras för min del, äntligen säger jag bara. I mitten av februari går flyttlasset till Alfta/Bollnäs för mig och hästarna. Även om den här flytten innebär betydligt mer planering kring jobb och resor till och från stallet, så är jag helt säker på att det här är precis vad både jag och hästarna behöver just nu. 

Har aldrig någonsin tidigare varit med om att negativ energi runtomkring mig har kunnat påverka mig så pass mycket som jag insett att det har gjort det senaste halvåret. Samtidigt som det har gjort att jag känt mig nedstämd och instängd på något vis så har det tänt en ordentlig gnista i mig och jag bara längtar efter den här nystarten. Jag skulle nog säga att jag är ganska stark som person när det kommer till min självkänsla och självförtroende inom ridningen, men ändå ödmjuk. Jag vet vad jag vill och vad mina styrkor och svagheter är. Jag har min fantastiska mamma vid min sida som stöttar och tror på mig i vått och torrt. Jag har kanske inte så många i min närhet som finns där, men de få som gör det vet jag att jag kan lita på till 110% och att dom vill mig väl. Dom få människorna tar jag med mig över till 2016. De andra människorna med dålig självkänsla, som vänder kappan efter vinden och inte har något positivt alls att tillföra lämnar jag gladeligen kvar i 2015.
 
2016 ska bli året då jag lär av misstagen från 2015,
satsar helhjärtat på mig själv och vågar drömma ännu lite mer. 

Årets tävlingar är över för min och hästarnas del och vi har gått in i höst/vinterträning, vilket både känns skönt och lite tråkigt. Lara avslutade säsongen på bästa möjliga vis, med 65%i en Msv C:1 vilket gör att vi nu är färdigkvalade för Msv B. Helt otroligt, måste nästan nypa mig i armen för att förstå att det är på riktigt. För precis ett år sedan avslutade hon säsongen på samma procent, men då i en LB, så visst har det hänt en hel del på ett år. 

Mak har dock endast gjort två starter i år, en Msv B:4 i Maj och en Msv B:2 i juni som vi red på 62,6% vilket jag är väldigt nöjd med. Det märks att han blir äldre och att sommaren är väldigt jobbig för honom som är struppipare. Så i år har han fått tagit det lugnt hela sommaren tills jag känt att han piggnat till och velat jobba igen, vilket blivit först nu på höstkanten. Men huvudsaken är att han mår bra och han förtjänar att få bara vara häst emellanåt om det är det han vill. 

Lara har däremot haft en tuffare säsong som började i våras med några starter i LB:1 och LA:1 med väldigt blandade resultat. Målet med den här säsongen var att hon skulle få rutin och förhoppningsvis sluta trassla inne på banan. Det är trots allt bara hennes andra tävlingssäsong, så mina mål och förväntningar var inte så höga. Men för att ändå ha ett mål att sikta på så skulle jag bli väldigt glad om vi kunde rida stadiga ritter i LA och kanske debutera Msv C i slutet av säsongen om hon uppfört sig bra och kändes redo för det. Fast jag kan ju säga att det kändes vääldigt långt borta när vi skenade runt okontrollerat på framridningarna i början av säsongen och för det mesta fick med oss en och annan 1a eller 2a i protokollen hem.

Så jag och Lara har verkligen uppnått våra mål för året och det med råge. Dessutom har vi fortfarande inte lyckats få till en hel ritt så bra som jag vet att vi kan. Utan vi är fortfarande på det där "smyg-stadiet" för att undvika trassel. Men förhoppningsvis är vi betydligt säkrare och starkare till nästa säsong så att vi kan börja visa vad vi faktiskt går för. För vi har så mycket mer att ge och det är en ganska fantastisk känsla, speciellt när vi lyckats få så fina procent ändå. 

Lara är nu 7år och har gjort sina första starter i Msv C. Inte med några kanonresultat, än, men hon är absolut redo för dom klasserna. Det är bara det vanliga, att allt ska fungera i tävlingssammanhang och speciellt inne på banan. Vilket det inte gör fullt ut än, men det kommer säkert det också. För att vara 7år är hon såklart efter i utbildning för att vara i fas med jämnåriga, hon är mer där en 5åring bör vara utbildningsmässigt och kan förhoppningsvis befästa byten nu under vintern som kommer.

Men en tanke som slog mig var att Mak faktiskt var just 7år när vi köpte honom och han var knappt inriden då. Ändå så tänkte jag då att 7år är ju ganska ungt på en häst, att han fortfarande räknades som unghäst liksom. Idag skulle jag inte ens tänka tanken på att köpa en så grön och outbildad häst som 7åring, herregud. När jag köpte Lara hade jag helst velat ha en 3åring för att inte "förlora" något år som jag gjorde med Mak. Men Lara var ju 4år, så redan där förlorade jag ett år. Vilket egentligen inte har så stor betydelse alls,  men det är lite lustigt hur man ändrar sitt tankesätt. Kan ha varit för att ponnyn jag hade innan Mak var en 15årig läromästare och i jämförelse med det 7åriga yrvädret Mak, så klassades han absolut som unghäst, oavsett ålder egentligen.

 
 Mak 7år VS Lara 7 år 

Igår var Lara iväg på sin tredje tävling denna säsong, även denna gång en LB:1 och LA:1. Inför denna tävling provade jag ett lite annat upplägg eftersom det uppenbarligen inte fungerar att "hårdträna" veckan innan tävling, då går hennes hjärna alldeles för mycket på högvarv. Så veckan som var har vi hoppat, galopperat i skogen, joggat över bommar, tömkört och endast gjort ett riktigt dressyrpass i mitten av veckan. Dom klasser som vi rider än så länge innehåller ju inte direkt några speciella svårigheter, om bara grunderna fungerar så ska det inte vara något problem alls. 

Målet med denna tävling var att hon skulle vara ridbar och gå att påverka på framridning, i collectingring och tävlingsbana. Vilket har varit målet de tidigare tävlingarna i år också men då har vi failat enormt kan jag ju säga. Ingen kan nog förstå vilken lycka det var att kunna jogga fram helt okomplicerat på en avslappnad häst som hade 100% fokus på mig, bara det känns som en så himla stor seger. Hon var alldeles lagom tempererad och lyssnade på mig hela tiden trots att det blåste storm ute på framridningen och att vi var två stycken inne i den lilla collectingringen. En endaste gång tjurade hon ihop igår, det var i övergången från skritt till trav i LB vid utgången, annars var hon så avslappnad och fin och gjorde precis som hon skulle.

Väldigt dåligt betalt fick vi i LB:1, endast 62,67% för en ritt som jag tyckte kändes som en av våra bättre då hon faktiskt var påverkbar och jag kunde visa lite skillnader och inte bara såsa runt som tidigare. Men i LA:1 fick vi 64,7% vilket jag är väldigt nöjd med. Hon var en aning mattare i den klassen och vi förlorade lite onödiga poäng på sena fattningar, tidigt avbrott mm. Men det är saker som jag helt och hållet tar på mig, det är inte helt enkelt att veta hur stora hjälper jag kan göra i fattningar och avbrott mm. Det handlar om så små små marginaler och Laras dagsform hur mycket hon tål. Ibland räcker det liksom att jag tänker lite för mycket galoppfattning så flyger hon iväg bara jag andas. 

Lara har verkligen skött sig helt exemplariskt hela tävlingsdagen och förtjänar den största av guldstjärnor. Saker som är en självklarhet för de allra flesta, som att kunna rida fram och ta sig till och från framridning och tävlingsbana är allt annat än självklart när man sitter på Laras rygg, det kommer säkert att försvinna med tiden ju mer erfaren hon blir i tävlingsmiljö osv. Men när hon levererar så himla fin känsla som man får när hon är 100% med mig, då går det inte att inte bli lite rörd. Hon är verkligen ingen som man kan tvinga eller bestämma över, hennes förtroende får man helt enkelt göra sig förtjänt av.
Fantastiska lilla häst, hon sätter verkligen guldkant på mitt liv! 

Nu var det väldigt länge sedan jag skrev något sist, men jag ska försöka att komma igång igen. Händer ju så mycket mer under våren och sommaren än vad det gör under vinterhalvåret, dessutom är det betydligt mer foto/filmvänligt ute såhär års. Båda hästarna har hunnit ut på tävlingsbanan, Mak har gått en Msv C och Lara har gjort två starter i LB:1 och LA:1. Varav den senaste förra helgen. Planen för Mak härnäst är en start i Msv B:4 i början av Maj. Tanken var från början att sträva efter nya kval i Msv C, men så stark och taggad som han är på de första tävlingarna så klarar jag helt enkelt inte av honom på enbart träns, som man nu måste ha i MsvC-klasser. Slet nämligen upp min handledsskada igen i våran första start i år, så nu vågar jag inte chansa på det förrän han lugnat ner sig lite.

Lara går det väldigt mycket framåt med just nu, hon börjar äntligen komma ikapp med galoppen och har nu kommit på tekniken lite mer. I dagsläget om hon har en bra och avslappnad dag kan vi leka igenom samtliga delar ur Msv C-programmen, så det går helt klart framåt. Men vi tar det i våran takt och det viktigaste är att hålla henne lugn och positiv, för då känns ingenting svårt.  

Tävlingsmässigt så är det väl lite samma sak som i början av förra säsongen, framridningen katastrof och lite smygridande från min sida på tävlingsbanan. Men just nu tror jag att jag måste ta till smygandet för att fortfarande ha henne på min sida, blir jag för stark i min sits så är det svårare att väga av när jag ska avvakta och pusha på henne. Så just nu, tills hon coolat ner lite och börjar andas på tävling så får vi nog nöja oss med mellanmjölk och ha lite skolrundor i tanken. Jag får helt enkelt fokusera på det som jag vet att jag kan kräva lite mer i just den dagen och saker som kan gynna oss i framtiden även om det drar ner lite poäng just nu. Som t.ex att rätta henne i halterna så hon ställer upp riktigt och låter henne ta några extra steg istället för en ojämn halt. Även övergången från skritt till trav och sedan galopp, att hon väntar på mig där, lika som galoppfattning från skritt i LA. Så vi fortsätter att träna på att tävla helt enkelt! 

Redan till helgen har vi nästa tävling jag och Lara, även denna gång en LB:1 och LA:1. Självklart så är hon tokbrunstig just nu, så det kan ju sluta ungefär hur som helst när hon har lite extra mycket åsikter sådär. Men i övrigt så känner vi oss väldigt redo, det finns inget i programmen som bör vara något problem. Det handlar lite mer om dagformen och vilken sida hon har vaknat på helt enkelt, dessa ston. Men det skulle vara såå himla roligt att kunna få den där fina känslan som vi kan ha hemma även inne på tävlingsbanan. Nu har det ju gått ganska bra för oss ändå procentmässigt, men lite irriterande är det allt när man vet att vi kan såå mycket bättre.